Har du någon gång känt att ditt självförtroende svikit dig? Vem vet, ditt självförtroende kanske sviker dig just nu? Jag vet hur det är att inte våga och att inte tro på sig själv, jag har en gång har varit där. Visst kan mitt självförtroende svika mig än idag i vissa situationer, men inte på samma sätt som förut. För att hitta en balans i mitt självförtroende har jag använt en väldigt enkel metod, jag har använt mig av mitt intresse.

Den redan stora hästen reser sig högt upp i luften på bakbenen, jag ser framhovarna flaxa förbi mitt framför ögonen på mig. Lika fort som hästen rest sig tar den åter mark igen med alla fyra hovar, men det dröjer inte många sekunder innan den står där på bakbenen igen. Därefter följer en rad mystiska hopp innan det går i 110 kilmeter i timmen den sista biten in i stallet, själv följer jag med så gott som det bara går efter i grimskaftet. Slutligen står hästen inne i sin box, hela turen har bara tagit någon minut, men för mig känns det som en hel livstid. Mitt hjärta bultar.

Mitt hjärta har många gånger slagit mycket snabbare än vad det borde, men efter år med erfarenhet börjar jag känna mig trygg i de flesta situationer. När jag började rida i åttaårsåldern var det med en skräckblandad förtjusning som jag såg på de stora hästarna. Det var med en förväntansfull blick som jag såg upp till de äldre eleverna på ridskolan, en dag skulle jag också våga hantera de stora hästarna precis som dem. Mitt självförtroende har alltid varit mindre bra, jag har alltid haft svårt att tro på mig själv och att jag inte ska klara av olika saker, både i stallet och i de flesta sammanhang. Hästarna har dock hjälpt mitt självförtroende att ökas gradvis under alla de år jag haft en kontakt med dem. Anledningarna till det ökade självförtroendet anser jag vara många men jag tror framför allt att det har med den naturliga hästvardagen att göra. Vardagen kring hästarna är inte alltid en dans på rosor, men det är just det som ger mitt självförtroende en kick i rätt riktning eftersom hästfolket alltid ställs inför nya utmaningar.



Ibland känner jag mig ganska liten och hjälplös jämfört med en häst, speciellt vid de tillfällen där hästen visar sig starkare än mig. För några år sedan blev jag livrädd så fort en häst gjorde något oväntat, minsta lilla hopp eller ett skutt i fel rörelseriktning fick mitt hjärta att sätta sig i halsgropen. Med åren har jag dock lärt mig att hantera de situationerna på ett helt annat sätt och jag tror att det till stor del handlar om att jag blivit säkrare i mig själv. Idag blir jag snarare full med jäklar anamma när någonting händer och det är något som jag tror kommer från ett förstärkt självförtroende.

För det första tror jag att självförtroendet har växt genom åren eftersom jag hela tiden har utsatts för nya utmaningar och för varje ny situation som jag varit tvungen att ta mig igenom, har jag insett att jag kan om jag bara vill. Hästen må vara mycket starkare än mig, men jag vet att om jag bara ger mig fan på att jag kan: då är jag tusen gånger starkare som hästens ledare. Många gånger har jag i det vardagliga livet insett att det självförtroende jag byggt upp i stallet har stärkt mig även utanför, någonting som jag tror har att göra med det ledarskap som jag fått med mig. Förut hade jag till exempel väldigt svårt för att ta kontakt men människor, men med hjälp av de erfarenheter jag fått genom stallet vågar jag idag både ringa till folk samt stå och prata inför en större grupp.



För det andra behöver hästen daglig omvårdnad och omsorg, den är totalt beroende av mig som människa för att ha en chans att överleva i dagens samhälle. Det är min uppgift att se till att den får rätt sorts utfodring varje dag, att den får motion i den mån som den behöver och att boxen är noggrant mockad. Jag behöver se till att all utrustning är välanpassad för att skador inte ska uppstå och mitt ansvar att veterinär tillkallas när det är något som inte står rätt till med hästen. Ansvaret ligger helt i mina händer och jag tror att det hjälper självförtroendet att få en skjuts framåt. Känslan av att veta att jag klarar av den uppgift som jag tagit mig an, tror jag har en stor bidragande effekt på mitt självförtroende.

Slutligen finns hästen alltid där som en trygghet, oavsett vilket väder eller årstid det är ute. Vetskapen av att det alltid finns någon som väntar på mig tror jag hjälper självförtroendet något enormt. Dagar som känns motiga vet jag att det räcker med att se hästens blick för att klumpen i bröstet ska lösas upp en aning. Hästen finns alltid där för mig, jag behöver inte känna mig ensam för jag vet att hästen aldrig skulle svika mig med mening. Jag tror att känna trygghet är väldigt viktigt för oss på vägen mot ett förstärkt självförtroende, även om det i ditt fall kanske inte handlar om att du känner trygghet och bygger självförtroendet hos en häst. Titta ut genom ditt fönster, världen där utanför är full utav nya utmaningar som väntar på dig. Det gäller bara för dig själv att inse vilken typ av utmaning du är redo för. Ett är i alla fall säkert: du kan om du vill och att misslyckas någonstans efter vägen är helt normalt, för tänk då på att ett misslyckande egentligen är ett lyckande med en miss. Vem vet, kanske finns din självförtroendehöjande utmaning bakom närmaste husknut!

Idag fick jag jogga Jumanji lite, det blev ett ganska enkelt och okomplicerat pass eftersom han tävlade igår. Vi travade mest runt på ett fyrkantsspår och jobbade med rakriktningen samt jämn kontakt på båda tyglarna. Det blev lite galopparbete också i lättsits och lät honom bara rulla på.

Jag är väldigt nöjd med dagens pass, han kändes fin och jobbade på bra!

Redan innan jag köpte mina nuvarande stövlar, ett par Mountain Horse Supreme High Rider, var jag i tankarna inne på att köpa mig ett par dressyrstövlar. Det slutade dock med MH-stövlarna på grund av flera olika anledningar, men framför allt för att de var otroligt snygga, mjukt och fint läder och dessutom var de lättilgängliga. Idag kan jag till viss del ångra mitt val, men samtidigt är jag otroligt nöjd med mina stövlar.

Mina tankegångar går ofta i dressyrstövlarnas värld, jag skulle så gärna vilja ha ett par i min ägo. Både mitt sunda förnuft och min plånbok säger dock nej till affären, trots att jag egentligen har råd med god marginal. Någon gång i framtiden ska jag däremot ha ett par, den saken är säker.

Stövlarna ska då specialbeställas så att de passar mig, jag kan inte köpa normala för de passar inte. De ska ha dressyrbåge och dragkedja på insidan, de är mina krav just nu och sedan får vi se vart framtiden leder mig. Vilket märke jag ska välja är största problemet just nu, det finns ju så mycket att välja emellan ...

GRATTIS JOHANNA PÅ 15 ÅRSDAGEN!

Minns ni att jag för några veckor sedan avslöjade att jag hämtat ut ett paket på posten med hemlig innehåll i, eftersom det innehöll en present till min syster? Idag har hon äntligen fått öppnat paketet och ni kan inte ana hur länge jag längtat efter att få börja använda innehållet, hehe.

I paketet fanns två grimmor från Lamicell, en röd och en blå. Vi har länge pratat om att byta ut ponnyernas discogrimmor eftersom de snabbt blev väldigt mycket odisco (speciellt Jumanjis). Jag har letat som en tok efter fina grimmor i rätt färger, eftersom vi ville att de skulle ha lika dana grimmor fast i olika färger. Efter många om och men kom jag fram till att varför inte de från Lamicell, rätt färger gentemot var vi tänkt, snygga och dessutom kostar de inte shortan!

Nu är KM över för iår, en helg med både framgång och motgång. Tänkte dra en liten snabbresumé med Johannas resultat så får ni läsa mer ingående på hennes egen blogg, medan mina blir lite mer detaljerade.

Hoppning

90cm (LC)
Johanna och Jumanji blev tyvärr uteslutna på femte hindret på grund av tre olydnader. Nya tag och komma igen till nästa gång!

Johanna och Helios blev däremot klubbmästare för lektionsponny, stort grattis!

Dressyr

Jumanji LC:1
Framridning: Jumanji kändes väldigt med på noterna redan från början idag, visst behövde han sin lilla startstäcka med hostningar i traven men efter det började han jobba på en gång. Jobbade från start med vänstertygeln under ordentlig uppsikt och sedan jobbade vi på i traven med lite volter och bogen in/öppna. Övergick till lite galopparbete där vi fokuserade på kontakten med bettet, både genom jobb på fyrkanten och på volt.

Började sedan arbeta honom nedsutter i traven, lite serpentiner med övergångar och 15m volter. Provade någta diagonaler och mellantraver också. Jobbade sedan ytterligare lite till i galoppen, på samma saker som i uppvärmningen. Jag är väldigt nöjd med framridningen måste jag säga, inget stret eller "bråk" från Jumanjis sida. Jumanji kändes dessutom fin och jobbade på riktigt bra!

På banan: Innan startsignal hann jag med både lägga lite åttvolter vid domaren och känna lite på galoppen i vänster varv. Själva programmet gick ganska prickfritt, Jumanji gjorde det jag bad honom om. De brister som finns är att han blir lite ostadig i formen, speciellt de gånger jag påminner honom om att bjuda till lite extra.

Det slutade på 55,19% och det är jag nöjd med! Det är en hel del 6or och sedan kommer det någon 5a och sedan 4or när han tar sig ut formen lite väl mycket. Vi uppfyllde alla våra mål för dagen och fick dessutom en CR-rosett!

Miro LA:1
Framridning: Framridningen kändes inte så bra faktiskt. Det var motstånd hit och dit, både på framåtbjudningen och sedan körde han ut bogarna lite här och var. Fick till det bra lite till och från i alla fall, men sedan brast det igen. Galoppen kändes helt klart bäst om jag får säga det själv. Fattningarna från skritt tog han ganska bra, var vid ett tillfälle han försökte backa. Han hann dock bara ett steg innan jag fick fram honom igen. Miro kändes lite småorolig och jag tror att min ridning blev lite småstressad till och från.

På banan: Åttvolter vid domaren innan startsignal. Travprogrammet gick hyffsat bra, första mellantraven fick jag lite väl bra gensvar dår jag blev lite ivrig iväg. Ryggningen backade han av lite i, men annars var det helt okej. I skritten slutet av skrittdiagonalen tänkte han börja backa och sedan fattade han galopp när jag bad honom, kanske inte världens mest graciösa fattning dock. Volten var bra och halvt igenom blev helt okej, dock blev det ett snabbt avbrott med fel galopp efter. Föröskte rätta till dock utan framgång. Nästa fattning var okej och det var även volten, men halvt igenom blev lite konstigt. Miro körde ut bogen och den blev liksom riktad åt fel håll. Vi tappade sedan galoppen helt. Det blev massor av motstånd och flera fattningar innan fattningspunkten i programmet. Han fattar för minsta lilla signal eftersom han såväl vet att det ska vara galopp.

Jag vill inte direkt påstå att det var en bra ritt. Vi var inte riktigt tillsammans idag, utan vi jobabde mer på lite varsitt håll kan man säga. Travprogrammet var väl helt okej egentligen, 6or och 7or + enstaka 5a. Galoppen ställer dock till det för oss, visst har vi 5or och 6or men vi tappade en hel del på den förvända galoppen eftersom vi bara fick 2or där (det är koeff). Det slutade på 51,05%, ett steg tillbaka helt enkelt.

Det som Christina skrev i slutkommentaren stämmer dessutom ganska bra, att jag blir lite för överambitiös i min ridning ibland, jag vill så mycket mer än vad jag får till inne på banan. Pernilla sa dessutom precis samma sak efteråt. Jag vill att allting ska fungera inne på banan som det gör hemma eller på träning, och ibland behöver jag nog sånna här ritter för att komma ihåg det till nästa tävling!

Johanna och Miro red ihop hela 61,11% i LC:1, riktigt duktiga! Det syns verkligen att Miro börjat kunna slappna av på banan! Hon och Jumanji red ihop 53,33%, ni får läsa mer ingående på hennes egen blogg.

Bilder kommer, men jag orkar verkligen inte ta tag i det just nu!!

Red det vanliga traditionella "dagen-före-tävlings"-passet idag, för att göra en sista snabbcheck inför morgondagen. Rakriktning och stora volter, Miro var fin i alla gångarter. I travarbetet blev det mest sådant jobb, förutom några skänkelvikningar för att känna av lite.

I galoppen la jag även till fattningar från skritt. Den här veckan ha Miro kommit på att skrittfattningar för högerskänkeln är väldigt jobbigt, därför försvarar han sig samt smiter undan genom att backa. Idag gjorde han det en eller två gånger och det är bara att bli arg på honom, för det är inte rätt någonstans. Fattningarna blir därför ganska kravlösa nu, det enda han behöver göra är att svara på hjälpen för att han ska känna att det är lätt. När han gör en fatting utan att tjafsa får han dessutom massor av klappar på halsen som beröm, då blir han så mallig så eftersom han vet att han gjirt något bra. Det var skönt att han kunde släppa det så fort idag, det är så tråkigt att behöva bråka med honom.

Miro kändes i ala fall väldigt mjuk och fin idag. Han får ett extra plus för galoppen, den var verkligen superhärlig idag! La någon 10m volt och de satt prickfritt! Framåtbjudningen är det dessutom inget fel på (så länge han inte backar, haha), han knallar på som bara den! Duktig ponny, nu laddar vi inför imorgon!

Idag fick jag tillfälle att ride en liten sväng på Jumanji, en sista snabbcheckning inför söndagens start. Han kändes ganksa mjuk i kroppen redan frå början, stretade inte alls så som han kan göra vissa dagar. Det är dock lite ovant med han steg, hans trav är inte alls lika kraftfull som Miros. Det går dessutom inte att puscha igång honom då han blir jättepänd och trippig, därför får man ta det bit för bit.

Red ett ganska kort men genomtänkt pass för eftersom han bara skulle gå lite lätt. Blev rakriktning coh stora volter som uppvärmning i alla gångarterna. Kände sedan igenom galoppen lite extra och i traven red vi lite sperpentiner och några övergångar. Jumanji lyssnade väldigt bra, kändes mjuk i sidorna och hade en jämn kontakt med båda tyglarna, det tyckte jag räckte för dagens pass.

Jag är nöjd och det känns bra inför helgen. Nu ska vi se vad vi kan prestera innanför dressyrstaketet!


Skrittade av ut på Näs och hälsade på damerna. :)

Nu tänker jag bjuda på ett ganska icke-hästrelaterat inlägg, som en förvaning.

Nu är äntligen sommarlovet här på riktigt! Avslutning imorse, samling i hemklassrummet på morgonen för lite fika. Begav oss sedan till pingstkyrkan där själva avslutningen höll till. Ganska långdraget och segt, men det hör ändå till på något sätt. Tur skolan inte är allt för stor, det hade kunnat varit ännu fler studenter som ska ha sina slutbetyg och så vidare. Det hela avslutades i alla fall på ett klockrent och minnesvärt sätt, lärardans till Euphoria.

Jag och mina kompisar gick sedan tillbaka till skolan för att se studenternas utspring, vi hade superbra platser till strax innan då en hel armé ställde sig framför oss ... Men men, livet är så ibland. Efter utspringet skingrades vi lite eftersom en del kompisar skulle på annat håll, men vi blev ändå en liten grupp som gick och köpte glass. Efter glassätning placerade vi oss mitt i Borlänge centrum för att se alla studentflak, vi hade lätt bästa platsen. Vi ställde oss i mitten av de två vägfilerna och där blev vi kvar i någon/några timmar. Jag tog sedan bussen hem vi halv två, var smått kaos så den blev lite sen.

Sommarlovet börjar i vilket fall nu, vilket är underbart. Väntar spänt på betygen betygen som dyker upp under torsdag nästa vecka. Mitt sommarlov kommer spenderas en hel del i stallet och jag ska även försöka vara aktiv här på bloggen. En ny och somrig design har jag börjat pilla på, måste fixa bilder till headern också.

GLAD SOMMAR!

Foto: Barbro Sjöholm
Vi började helgen efter 1-årsfirandet med att starta KM. Kändes helt klart mycket bättre efter två mer eller mindre katartoftävlingar. Då var jag väldigt besviken över det resultat vi fick, men idag håller jag med till fullo.

Eftersom Miro inte fixade att stå tillsammans med Evita när han hade hingstiga pojkar brevid sig (han ville beskydda sin tjej) fick han gå med store kompisen Con Rise istället.


Efter en tredagars dressyrkurs för Pernilla (mycket lärorik!) var jag och min (huligan)ponny ute på en liten promenad i det soliga vädret.


Vi gjorde två starter i Insjön, där vi tog en vändning i rätt riktning i tävlandet. Nöjda var vi!


Nöjda efter ett bra (och blött) dressyrpass hemma.


Vi åkte ner till Vetlanda för att delta i NF-SM. Självklart bodde vi nere hos förra ägarna och jag tränade dressyr för Caroline en gång. En träning som gav mig flera "aha"-upplevelser.


Vi red LC:1 och LC:2 första dagen med uppnådda mål. Nöjda och glada var vi, speciellt eftersom vi kom första utaför placering i första klassen. Det närmaste vi varit vid det laget!


Andra dagen gjorde vi vår inomhusdebut, i LB:1. Ritten kändes väldig hej och hå, jag var inte speciell nöjd, trots det belönades vi med ganska bra poäng!


Senare den dagen var det utställning, där Miro belönades med guld! Första rosetten!


Miro och jag i valackringen ...


... där han slutade som bästa valack!


Det slutade dessutom med att Miro tog hem allting och blev Best In Show. Den lyckan går inte att beskriva med ord, tog flera dagar innan jag verkligen kunde da in det. Trots sina 40p räckte det hela vägen fram. Det var dessutom lite extra roligt att Miro fick vinna över den higst som han mötte 2006, den gången räkte det "bara" till titeln RES BIS för Miros del.


Efter en lyckad, men krävande resa åkte vi hemåt igen. Miro låg och sov i hagen hela dagen efter hemfärd, så trött var han! Vi orkade i alla fall med att ta lite bilder med priser, dessutom var tidningen på besök för intervju och lite fotografering.


Träningarna inför höstens tävlingar drog igång igen. Bilden ovan är från en Pernillaträning på hemmaplan. Vi började även att träna för Göran i slutet av sommaren.


Foto: Barbro Sjöholm
Höstens första tävling gick av stapeln på hemmaplan, det var även första omgången av DIV II. I grund och botten var det en bra tävlingsdag, om vi bortser från vad resultatet visade. Vi visade verkligen hur mycket vi växt ute på tävlingsbanan för övrigt. Laget hamnade första utanför placering, det var inte mycket som saknades heller.


Vi hade planer på att ställa ut Miro en gång under hösten för skoj skull eftersom det gick så bra på NF-SM, men på grund av vissa anledningar stannade vi hemma istället. Jag och Klara tog lite fina uppställningsbilder istället!


Vi åkte till Torsåker för att tävla dressyr, det blev en lång tävlingsdag med framgång. I LCn hamnade vi första utanför placering, där de skiljde mig och sista placerade på allmänna intrycket. I LBn fick vi slut på bensin, men Miro var för första gången väldigt avslappnad på banan vilket verkligen vägde upp!!


Vi åkte till Ludvika för att tävla andra omgången av DIV II. I LCn lyckades jag och Miro rida in vår första plaering tillsammans, lycka efter allt kämpande! Lagklassen gick sådär för min del, svårt att ladda om helt enkelt. Övriga lagmedlemmar gjorde dock fina ritter vilket ledde oss till en andra placering! (Glad ponny som fick rida ännu ett ärovarv, hehe).


Helgen därpå åkte vi till Bjursås för DIV II sista omgång, dessutom sista tävlingen för året. Jag och Miro presterade verkligen på topp och satte procentrekod i båda klasserna, över 60%. Det blev verkligen ett perfekt avslut! Laget lyckades knipa ännu en andra placering i omgången och totalt i hela alltet slutade vi första utanför.


Felicia kom hit!! Första dagen fick Miro lvara dressyrponny med vita lindor och boots, schabraket fick dock vara färgglatt.


Nästa dag blev det lite mer fartfylld ridning ...

... vi travade dessutom över bommar!


Sista dagen med fotografering körde vi på turkost!


Miro fick bli av med lite vinterpäls och skötte sig verkligen superbra, stod stilla och bara nöjt under hela klippningen! Proppar i öronen var verkligen inte nödvändigt ...


Nöjd och glad ponny som njuter i hagen.


I början av december blev Miro sparkad av Jumanji, dock förtjänade han nog det och i efterhand var det nog bra då Miro lärde sig att han inte kan styra och ställa för mycket. Efter några dagar på medicin och två veckors vila vad han bra igen, han hade verkligen tur i oturen lille ponnyn!


Ponnyerna blev utspökade till tomtenissar för julkortsfotografering!


Under sin vila fick Miro stå i sjukhagen, vi promenerade dock varje dag för att han inte skulle bli helt stillastående. Är fortfarande väldigt arg på mig själv för att jag glömde kameran när han fick gå ut i stor hage för första gången, jälar vad glad han var då!


Det blev dags för julpynting av stallet, Miro fick givetvis en rosa krans ...


Miro och Jumanji fick gå ut tillsammans i hagen igen, de blev glada båda två tror jag. Miro visade sitt riktiga jag ...

... men där emellan var han tvungen att berätta för mig: "Mamma, jag är väldigt snäll och söt. Aldrig att jag busar eller är dum!"


Nyårsafton bjöd på lite mys i hagen. :)


Sötponny efter ett avslutat pass under hans igångsättning.


Nytt år, nya uppställningsbilder.


Hade planerat att rida ett ordentligt dressyrpass i slutet av januari i snötäckt paddock, Miro var dock väääldigt taggad den dagen med massor av överskottsenergi. Tillslut blev det ganska bra i alla fall. En sak är i alla fall säker, han är väldigt läcker i rött!


Vintern bjöd på fina och soliga dagar till och från, Miro fick gå ute i solen och njuta utan täcke!


Tog lite fina bilder till headern på mig och ponnyerna, blev dessutom en hel del mysbilder!


Min fina ponny i hagen!


Årets tävlingsdebut gick av stabeln i Ludvika. Miro skötte sig bra för årets första tävling, väldigt spänt men det är sådant som man får ta. LCn gick helt okej, i LBn hade vi en hel del missar.


Världens bästa vy fångat på bild! Förövrigt var det sista gången jag satt i min älskade ponnysadel. Dagen efter var vi och bytte ut Miros sadelföråd. Kom hem med en finfin dressyrsadel som jag älskar över alla andra dressyrsadlar och en helt okej hoppsadel (har inte så jättehöge krav på dem, även om det inte skulle sitta fel med en Albion K2 ... Men får nöja mig med en dyr dressyrsadel!)


Dressyrträningar flöt det på bra med från det att Miro var igång igen. Träningar för Pernilla i Hedenslund varannan vecka oftast, Göranträning en gång i månaden. Tyvärr klickades det inga bilder från dessa, den här över är från ett självständigt pass.


Årets andra tävling gick av stapeln i Falun, med lite småkaos. Vi presterade inte på topp och Miro hittade läskiga luckor i sargen, trots det ökade vi våra procent jämfört med årsdebuten och vi fick erfarenheter med oss i bagaget.


Den 23 april fyllde Miro tolv år gammal, vilket vi firade med tårtkalas några dagar senare!


Årets första utomhustävling bjöd på snö/hagel/regn, men trots det presterade jag och Miro en vinst i LC. Vår första vinst tillsammans! Det var mer än jag förväntat mig, men det var en glad och positiv överraskning. I LBn blev det en hel del missar som drog ner procenten, men jag var nöjd ändå.


Första träningen för Göran utomhus, Miro var riktigt fin den träningen!


Vi åkte till Svärdsjö och red in ännu en vinst i LC! I LBn belönades vi med starx över 60% vilket jag inte förväntat mig för den ritten, men nöjda var vi i alla fall.


Under Pay and Riden på klubben passade jag och Miro på att prova på Lag 03. Det gick över all förväntan och slutade på strax över 55%, extra roligt eftersom vi aldrig ridit på så hög procent för den domaren i lägre klasser. Väldigt nöjda (och trötta) var vi efter den ritten! Bilden är från framridningen.


Åkte till Hedemora för att starta en LB, som jag inte blev helt nöjd med. Jag red inte riktitigt som jag borde inne på banan, på framridningen däremot gick det riktigt bra!


Efter flera framgångar i LC och en bra känsla på LA-nivå valde jag att göra klassbyte från lokal LC:1 till regional LA:1 på våra hemma tävlingar, blev därmed debut i både LA:1 och på regional nivå. Red även en LB:1 där vi slutade på 60,00% och en andra placering, första placeringen i LB. I LA:1 slutade vi på 55,00%, vi var väldigt nöjda trots de missar och brister som fanns. Ganska skillat att dessutom landa på ,00 i båda klasserna. ;)


Den är bilden är tagen idag. Miro har hunnit haft ännu en liten "skadeperiod" på grund av ett sår som han orskadade själv. Som tur var det inget allvarligt så efter några dagars vila var han redo igen. Nu ser vi fram emot ytterligare ett roligt år tillsammans!

Ibland förundras jag över hur fort tiden egentligen går, men samtidigt finns den där känslan av att saker och ting varat föralltid. Jag antar att ni alla förstår precis vad jag menar. Anledningen till att mina tankar hamnade där har att göra med att det idag är hela två år sedan Miro vetrinärbesiktades U.A, två år sedan han blev vår och flyttade till Säter.

Det har varit en väldigt lärorik tid, men många äventyr och minnen som hamnat i bagaget. Tillsammans har vi bestigit de högsta bergen, vandrat genom de djupaste dalgångarna och simmat tvärs över de största haven. Resan vi gått igenom fram till nu har varit en blandning mellan en dans på rosor och blod, svett och tårar. Jag ångrar inte den här resan för fem öre och ser fram emot det som framtiden har att erbjuda oss.

Jag kommer alltid att vara Caroline väldigt tacksam för att hon svarade på vår köpesannons. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig fått chansen att möta den finaste ponnyn av dem alla. Ett stort tack!


Jag och Miro under besiktningen.

I helgen går KM av stapeln på Säterbygdens Ridklubb. Lördagen fylls med hoppning och iår tänker jag faktiskt hålla mig utanför banan, förhoppningsvis med kameran i högsta hugg. Jag tycker att det är så mycket roligare att fota klubbtävlingarn när man känner de som deltar, än att fota lokala ponnyhoppningar. Ska det fotas andra tävlingar, då får det gärna vara regionalt och uppåt.

Under söndagen är det dressyren, vilken jag givetvis ska vara med på. Är så glad att det inte var något allvarligt med Miro eftersom det ger mig möjlighet till att starta med honom. Vi rider LA:1, för det första har jag inget val eftersom jag ridit klassen på 55% och för det andra behöver vi rutinen. Jag och Jumanji ska göra vår lilla tävlingsdebut, så vi rider en LC:1. Det ska bli spännande att se vad vi har att åstadkomma på dressyrbanan, framtiden får utvisa. Jag får bara starta själva KM-klassen med en ponny och då valde jag givetvis att rida Miro i den, sedan rider jag Jumanji i CR.

Det hade varit roligt att starta en klubbponny, men jag är kluven. Hade Miro inte varit fräsch hade jag nog tagit Helios, om det hade känts rätt eller fel vet jag dock inte. Jag och Zanzibar har våra två segrar i bagaget och en röst i mitt bakhuvud säger att jag ska lämna det där, ska jag rida in på en KM-bana på lektionsponny ska jag rida min ängel. Vilket idag är totalt omöjligt, saknar dig så otroligt mycket älskling. ♥


Vad är då årets mål? Med Miro satsar jag för att gå in och göra en så bra LA:1 som möjligt, försöka rätta till de missar vi hade förra gången och ha dem i åtanke. En planerad ritt med bra känsla, sedan får vi se hur långt det räcker. Målet med Jumanji är att försöka nå 50% i alla fall, noggrann ridning och ta igenom honom så mycket som det går inne på banan. Vet ju inte riktigt hur han reagerar på banan, bortsett från att han lätt blir spänd och lite "ofokuserad". Blir kanske lite skolridning där inne, han är ju trots allt inte startad jättemycket.

Idag åkte dressyrsadeln på för att rida igenom lite saker inför helgen. Började med att rida fram ganska okomplicerat på ett fyrkantsspår bara, med fokus på att han verkligen skulle vara rak. Bjudning fanns det väldigt bra av, så hade dessutom någonting att plocka upp av. Gjorde även lite volter för att få igenom böjningen samt känna att jag fick med mig hela hästen. Det här arbetet gjordes i både skritt, trav och galopp.

Efter en väldigt ordentlig framridning började jag med lite övningar. Valde att ha LA:1-rörelserna som dagens tema, vilket gjorde att det blev skänkelvikningar från medellinjen och ut till långsidan och 10m volter i hörnen. Volterna kändes riktigt bra, skänkelvikningar är dock inte min starka sida. Miro jobbade dock på, det är bara jag som behöver ha koll på så att jag inte viker mig i sidan och flyttar tygnden fel.

I galoppen tänkte jag ta igenom fattningar från skritt, det tyckte inte Miro. Så fort jag började förbereda honom för fattning surade han ur totalt genom att frysa fast eller backa rakt bakåt. Tillslut gjorde han så oavsett vad jag bad honom om i skritten. Blev riktigt arg på honom några gånger och gav honom beröm när han gjorde rätt, sedan kunde vi göra helt klart godkända fattningar i alla fall. I övrogt jobbade vi med 10m volter och den förvända, Miro hade en väldigt bra energi och stunst i galoppen!

Hade tänkt ta igenom några ryggningar på slutet, men eftersom han betedde som han gjorde innan så valde jag att avstå för att inte uppmuntra honom till något. Förutom backningarna kändes passet väldigt bra, nöjd med min ponny! Varför han helt plötsligt började backa kan man ju undra, för han var verkligen framma för skänkeln i övrigt. Antagligen kom jag åt honom för mycket och då blev han sur, det kan ju hända herren ibland.

Red Jumanji på terminens sista lektion. Vi hade dock lite olika åsikter om vad vi skulle göra på avslutningen (hoppning eller dressyr), det slutade därför med kadrilj. På ett sätt bra för mig, eftersom jag i alla fall fick rida lite programtänk på Jumanji.

Ibörjan var han väldigt stark i höger, men försökte igronera det så gott det gick. Jobbade hela tiden med kontakten på vänstertygeln och försökte lösgöra bit för bit. Vi red lite skänkelvikning och öppna, vilket fungerar ganska bra för Jumanji på ett sätt i alla fall. Sedan red vi på volterna, galopperade lite och det gick inget vidare. Han blir så fasligt stark i högersidan och jag blir lite låst på en volt, rider hellre på fyrkantspåret med volter inlagda, men man måste lära sig att anpassa sig också. Efter galoppen fick jag ett mycket bättre reultat i traven i alla fall!

Vi red sedan igenom ett program, jag och Jumanji fick rida sist som ensamt "par". Jumanji hade inte riktigt samma höga tempo som de övriga, så fick leka lite med att länga ut honom ibland. Vägarna blev ganska bra, men tempot blev något över vad det borde till och från. Galopp på led var ingen höjdare tyckte Jumanji, men men. Bitvis kändes det i alla fall väldigt bra!

Avslutade med att rida öppna på medellinjen. Någonting som var väldigt jobbigt enligt Jumanji, men det gav resultat. Även om han stretar emot i själva öppnan så är det bara att rida igenom det, för det ger väldigt bra resultat på honom. Avslutningen på passet kändes väldigt bra, lika mycket i båda tyglarna, en mjuk och följsam ponny och allt känns bara bra. Det enda vi inte fick igenom idag var galoppen, men tror att efter allt travarbete hade även det den blivit bra. :)


Lovar, att snart kommer ni får nya ridbilder på mig och J. :)

En riktigt kraftfull och smidig surfplatta hittar du på Dustin. Titta på sortimentet!

Trots att det dåliga vädret, en sjö till paddock och allt vad det nu var njöt jag av dagens ridpass till fulla drag. Red ett lite lättare pass på Miro, jogging i lägre form, men ack så UNDERBART roligt det var efter en veckas uppehåll. Efter sånna här små break känner jag verkligen att det är på Miros rygg som jag hör hemma, jag vet vart knapparna sitter och jag får världens leende på läpparna.

Miro skötte sig väldigt bra i alla fall, efter att ha hittat en bra och låg form i skritten började vi trava på ett fyrkantsspår i samma låga form. Allt bara satt, ponnyn joggade på som ingenting. Sedan rullade vi på och småbusade lite i galoppen, upp i lättsits och rida på lite framåt. Vågade dock inte ösa på för mycket eftersom det var så geggit, men det uppskattades av ponnyn till fullo i alla fall. Han krullar ihop sig som tusan och bara gasar på!

Avslutade sedan med lite trav, blev inget jättelångt eller avancerat pass. Red knappt på volter eller något, utan mest rakriktning och bus.


Bilden är tagen för precis ett år sedan, söteponnyn.

Idag har jag skrittat ut på Miro tillsammans med Johanna och Jumanji, det blev vändan bort längs Näshagarna och in i skogen. En mycket mysig vända på en väldigt glad ponny, han var verkligen på och tyckte det var superroligt att få röra sig lite med ryttare på ryggen igen. Mot slutet började han i alla fall kunna konsentrera sig lite, då hittade han dessutom en väldigt låg och bra form.

Svullnaden är för övrigt helt borta nu, vilket betyder att min fina prins är helt återställd! Skönt att det var något så pass litet. :)

Tog mig i kragen och fyllde i anmälan för NF-SM nu på kvällskvisten, passade på när jag ändå var inne på TDB för att anmäla till en annan tävling. Jag längtar redan till det är dags att åka neråt i landet, minns hur roligt det var förra året. Den enda klassen som är den samma som förra året är utställningen, annars blir det nytt. Förra året red jag LC:1 och LC:2 under fredagen och på lördafen red jag en LB:1 samt deltog i utställningen. Iår avancerar vi i dressyrklasserna, LB:1 och LA:1 under fredagen och sedan en LA:1 + utställning på lördagen.

Någon mer som ska ner på NF-SM iår? Om ja, vilka klasser deltar ni i? :)

Skrittade Miro för första gången idag, det blev 20 minuter för hand på astfalten. Miro var lite lagom taggad sådär, märks tydligt att han inte gjort annat än stått i hage eller box i några dagar nu. Han knatade på framåt som bara den med öronen framåt, han verkade riktigt nöjd!

Svullnaden i bakbenet har gått ner ytterligare, nu är det bara det lilla som känns. Vi vet antagligen också vad allting kommer ifrån nu. Träffade Tobbe idag när vi var på Norells och han sa att han hittat ett litet sår på insidan vid kronranden och han trodde det var boven i dramat. Undersökte det nu på kvällen och mycket riktigt, längs bak på innerisan av hoven har han som en liten "ficka" in och runtom är det mjukt istället för hårt. Skönt att veta vad det kommer ifrån och att det är något så pass litet.

Idag och imorgon är det invigningsdagar på Norells Hästsport, såklart var vi tvugna att åka och titta till det. För att inte skapa förvirring hos er läsare, Aubiose heter numera Norells Hästsport och bli inte förvånade om jag lyckas nämna det gamla namnet eftersom hjärnan är ganska invand på just Aubiose.

Det blev i alla fall lite shopping, men bara till Jumanji faktiskt. En ny lädergrimma eftersom den han fick ärva efter Evita har börjat gå sönder. Det fick bli en likadan som Miro har, fast i brunt läder istället för svart. Det var även 40% på swarovskipannbanden, därför införskaffade vi ett champanjefärgat med brunt läder till Jumanji eftersom vi haft det i åtanke länge nu.

Utöver det köpte vi småsaker som en svettskrapa (den jag använt tidigare är numer trasig), gräsbroddar samt en ny skokräm. Har haft någon billigare variant som inte alls fallit mig i smaken, den är jättesvår att fördela och allmänt inte bra.

Känslan av att sätta en näst intill felfri ritt i LB och sedan få så bra betalt för den så att det efter ritter leder till att man lägger sig överst i resultatsledet, är obeskrivlig. Den där känslan av att lyckas nå 60% för en domare som vi började säsongen med att inte ens rida på över 50% för i samma klass, är obeskrivlig. Att vi i slutänden hamnade på en andra plats, vad gör det, känslan är exakt lika stark för det. Vår första placering i LB, det är en obeskrivlig känsla.

Från vår debut i LB tog det oss 21 månader att få den där första placeringen. Vägen dit har varit hård, fylld av blod, svett och tårar, men det är värt var enda liten droppe av det som vi gått igenom. Jag antar att det vi har många fler liter i vår bägare att fylla, men så länge jag gör det med Miro, då är det värt allt det där. Min bästa ponnyprins. ♥

Det här med ärevarv har vi inte riktigt fått in snitsen på än, Miro blir lite överladdad och går snarare uppåt än framåt i dagsläget. ;)

Min älskade ponnyprins är förhoppningsvis på bättringsvägen och det känns väldigt skönt! Pernilla och Tobbe hade sprungit med honom idag och han visade ingen hälta alls, det enda som var är att han är lite stel i högerbak. Det är dock helt naturligt för Miro, speciellt när han inte fått det utstretchat på ett bar dagar. Tobbe hittade nog ingenting med hoven heller, eftersom han inte hört av sig till mig (han skulle de om det var något).

Svullnaden är fortfarande kvar, men vi ska prova skritta honom i några dagar för att se om den går ner eller försvinner. Känns skönt att han inte har ont längre i alla fall och han vilar ju inte, som jag nämnde igår, längre benet som han gjorde i början av veckan.

Vi börjar skrittningen imorgon, idag fick han beta i 30 minuter precis som igår. Jag har även borstat på honom och han blir väldigt glad åt sällskap och uppmärksamhet, den lille ögontjänaren.


Framridning inför söndagens LB.

Idag blev det ridning på Jumanji och det är väldigt ovan kan jag säga. Jag har blivit så bortskämd eftersom Miro alltid är mjuk och fin, känslig och tar lika mycket stöd i båda tyglarna redan från början, men ack så nyttigt det är att rida hästar som inte är så. Började med att jobba på ett fyrkantspår en bit innanför staketet där den fanns, jobbade med att få honom rak och ta stöd i båda tyglarna. Gjodre det i båda vraven samt alla gångarter innan vi skrittade lite.

Red sedan lite serpentiner och övergångar, det gick ganska bra. Han blir lite stark i övergångarna, men det blev bättre och bättre i alla fall. Gjorde de ganska snabbt, max 2-3 skrittsteg fungerade bäst då han fick tänka och bli lite kvick i sig själv. Avslutade sedan med att ta lite galopp i båda varven, varvat med stora 20m volter och runt på fyrkanten. Tillslut kändes det ganska bra i alla fall, det har funnits bättre gånger men ridpasset dög.

Jumanji har idag även visat att han har lite humör och det roliga är att han gjorde precis som Evita gjorde, släktdrag? Enda skillnaden är att de gör det åt olika håll, men det beror nog på att Evita bet sig fast i vänstertygeln och Jumanji i höger. Men annars var det lika, dra upp huvudet, lägga huvudet på sned och bak med det örat, samtidigt som det andra pekar framåt. Bara för sött! Han höll även på att lägga tungan över bettet en gång, vet inte riktigt varför, men tror att det vid båda tillfällerna blev lite extra jobbigt då jag pressade vänsterbak lite extra mycket.


Det absolut mysigaste med bästa J!

Det fanns en tid då jag var "emot" bloggar, jag förstod inte riktigt meningen med dem. Jag provade att starta en blogg, men det dog ut lika fort. Det var på den tiden där allt fler gick från bilddagboken till en blogg, jag gillade inte konceptet, det var så mycket enklare med bilddagboken där jag kunde ha alla samlade på ett och samma ställe.

När vi köpte Miro gav jag dock bloggandet en chans på nytt, jag startade www.mirochjag.blogspot.com. Den störtsa anledningen till startandet av bloggen berodde på att jag ville ha en plats att samla alla våra minnen på tillsammans, en plats som bara var min och Miros. Jag upptäckte snart en helt ny värld, bloggarnas värld, och det dörjde inte länge innan jag var fast i den. Mitt intresse för bilddagboken dog snart ut, det fanns så mycket mer möjligheter på en blogg ansåg jag, då den gick att få mycket mer personlig. Min bilddagbok har gapat tomt bortsett från vissa små uppdateringar, att endast ladda upp bilder med en blogglänk var dag på bilddagboken är enligt mig ingen hit.

Flera av er känner säkerligen igen er när jag nämner följande: dödtid = leta hästar på hästnet. Jag är in där minst en gång om dagen under skolveckorna för att "reka läget", storhästar och d-ponnyer i kategorin dressyr är mest välbesökt från min sida. Ibland slinker jag även in för att titta på söta shettisar eller b-ponnyer, ibland även c-ponnyer. Det är faktiskt sällan jag blir speciellt strötförälskad i någon häst eller ponny, visst kan jag hitta fina men det är sällan jag drömmer mig bort i en annan hästvärld.

Hade insläppet idag och när vi fått in alla hästar ställde jag mig och mockade åt våra ponnyer. Tittade sedan på Johannas lektion, dressyr med tagen bakdel/sluta stod det på dagens schema. När hon ridit klart ställde jag mig för att borsta och rykta en riktigt dammig Miro, var sådär att han blev lortigare desto mer jag borstade.

Annars har jag bara varit ute och betat i en halvtimme med Miro, tillsammans med Johanna och Jumanji. De tyckte allt att det var gott med mat och Miro kan få tröstäta lite nu när han inte är helt hundra bra. Han är lite skeptiskt till att det bara är ytterst lite kraft, soja och hö som hans mat består av just nu ... Därför blev han lite extra glad åt gräset!

Uppdatering på halt häst fronten är lite oklar, fortfarande svullen men han står inte alls och vilar sig på benet längre i alla fall. Idag flyttade han sig dessutom direkt utan tvekan när jag skulle flytta honom i boxen! Tobbe skulle svänga förbi imorgon lät det som, så vi får helt enkelt se om han kan hitta något med hoven.

Jag hoppas i vilket fall på att det inte är något allvarligt. Vill inte att min ponnyprins ska ha ont!

Har börjar titta igenom bilderna från helgen, här kommer ett urval från LB:1. Vissa bilder är kanske inte exakt i steget där jag personligen vill ha det, men så får det nu vara. Har massor av mer bilder från LBn, de från prisutdelningen och LAn kommer inom kort!

Måste dessutom säga att Miro är väldigt snygg. Det kanske låter själviskt, men han är faktiskt det. Jag kan bara inte se mig mätt på honom.

Idag har vi konstaterat att Miro är lite svälld vid högerkotan, men i övrigt går det bara framåt. Pernilla har tittat på honom när vi både skrittat och travat vid hand på astfalten, vi har även pressat lite genom att göra tvära vändningar. Hon tyckte att det såg mycket bättre ut än igår, att han inte alls ser lika halt ut. Helt bra är han inte, men det går i varje fall åt rätt håll.

Imorgon ringer jag Tobbe (hovslagaren) för att höra om han kommer den här veckan och skor Miro, lät nämligen så förra veckan. Han får då ta av skon för kolla igenom om det är någonting med hoven och hittar han ingenting får vi helt enkelt gå vidare med nästa plan.

Jumanji fick rycka in och vara Miros stand in på dagens Göranträning, man får ta vad man har helt enkelt! Jag har inte ridit Jumanji på banan sedan, länge sedan. Det är ganska svårt att ställa om sig från Miro-ridning till Jumanji-ridning, jag är van att ha så mycket högre krav men det löste sig ganska bra tillslut i alla fall.

Kände redan från början att det skulle bli en slitig träning, han bet verkligen sig fast i högersidan. Det blev alldeles tomt i vänstertygeln medan jag hade hela hästen i högertygeln, i detta släpper han i sin tur vänster bak och kör ut högerbogen. I den självständiga uppvärmningen försökte jag bara hitta min egen ridning på Jumanji, blev väl sådär.

När själva träningen började blev det full fokus på att få honom att ta tag lika mycket i båda tyglarna. Som vanligt började vi känna igenom allting i skritt, för att sedan ta trav och sist galopp. Efter en snabbcheckning samt en del arbete i alla gångarter försökte vi oss på lite skänkelvikningar på både volt och kvartslinjen. En hel hel del motsträvigheter blev det samt arbete med min vänsterhand som lever sitt eget liv. Efter att vi fått igenom allting någorlunda bra blev det mer galopparbete, med volter och fem språng fram och fem språng tillbaka. Ju mer vi galopperade, desto bättre blev det och vi avslutade med en förvänd som i LA:1 i varje varv, fungerade riktigt bra. Efter galoppen kändes det som att traven verkligen blev mycket bättre.

Även om det kändes ganska mörkt ett tag, kändes det desto ljusare på slutet. Fick kanske inte den där "wow"-känslan, men det var helt klart godkänt. Med tanke på att jag ridit Miro så mycket på slutet är mina krav lite högre än vad Jumanji klarar av, men men. Göran sa i alla fall att Jumanji inte var allt för långt ifrån LA, det är väldigt roligt att höra faktiskt. Det som saknas i dagens fall är att han ska ta tag lika mycket i båda tyglarna och det blir det fortsatt hårdjobb med.


Från min och Jumanjis första träning för Göran.

Som rubriken lyder, min älskade ponny är inte bättre idag, snarare sämre. Imorse hade han stått och vilat på benet samt inte velat flytta på sig, när de sprungit med honom haltade han. Han fick därför gå ut i en egen hage idag, bara för att ha och Jumanji inte ska busa till det.

Anledningen till hältan är hittills oklar. Varken igår eller idag har han varit svullen eller varm någonstans, han har heller inte feber. Han äter som vanligt (lämnar lite, men det är helt normalt i hans fall för att äta upp det senare) och han är ganska som vanlig annars. Jag och Johanna har gått igenom båda benen noggrant och vi hittar ingenting som kan vara anledningen till att han har ont i högerbak. Prinsen på ärten som han är får man dock knappt titta på benet vissa stunder.

Imorgon ska vi springa med honom igen, titta igenom allting än en gång tillsammans med Pernilla. Sedan tar vi beslut om vad nästa steg i processen blir. Det vi diskuterat oss fram till i dagens läge är eventuellt hovböld eftersom det verkligen kommit så plötsligt, han var ju hur fräsch som helst på söndagens tävling. Just nu gör det bara ont i mig att se honom stå där och se så ynklig ut, tänk om han bara kunde berätta för mig vart han har ont någonstans?


Bli frisk ... ♥

Var ute och promenerade i snirkelvägar runt anläggningen tillsammans med Johanna och Jumanji i ungefär 20-25 minuter. Viktigt att röra på sig efter gårdagens tävling, speciellt eftersom de inte varit ute i hagen som vanligt på hela helgen. Vi gick över både läskiga sladdar och vattenslangar, men han skötte sig bra!

Tror dock han kände lite i bakbenen, speciellt i höger. Han stod och vilade på det i boxen och när jag tog i det blev han lite småarg. Har verkligen varit intensiva veckor för honom nu, men efter morgondagens Göranträning blir det en lugn vecka för honom.

Idag är det Jumanjis tur att fylla år, hela tolv år gammal blir han! Nu är han äntligen lika gammal som "lillebrorsan" (beroende på hur man ser det, i och för sig). Självklart har vi haft tårtkalas i fingrimma ute på gräsmattan, något som uppskattades stort utav Jumanji. Till skillnad från Miro åt han upp var enda smula utav knäckebrödet och det innehåll som trillade ner bland gräset städade han upp bra. Tror godsakerna lockade med än gräset till och med, han dammsög verkligen utan att äta av gräset.

Tog ett helt gäng med bilder, men det är så sent nu. Tyvärr vart de jättekonstiga insåg jag när jag öppnade dem i datorn, men får se vad jag kan göra åt dem.

Grattis världens bästa Jumanji! ♥

Det blev en lång, men lyckad, hemma tävling idag. Upp till stallet tidigt eftersom Johanna och Jumanji startade LCn, läs mer om det på hennes blogg. Efter det har det bara rullat på med knoppning, mina ritter och bortplockning utav saker samt mockning. Just nu är jag helt slut i huvudet, har nämnligen tillbringar tiden hemma till hemsidebygge.

Lokal LB:1
Framridning: Framridningen kändes väldigt bra, Miro kastade sig dock några gånger på grund av läskiga människor som kom gående. Annars var den väldigt bra tycker jag, taggad ponny som gjorde grisläten lite då och då. Jobbade ganska som vanligt, men tog igenom fattningar från skritt som resulterade jättefina fattningar från både skritt och trav. Red även några skänkelvikningar utöver det.

På banan: Den klassiska åttvolten innan startsignal. Programmet flöt på väldigt bra tycker jag, Miro hoppade till en gång efter första uppridningen när domaren stängde bildörren bara. Annars var det prickfritt, båda galoppfattningarna satt utan krångel från någons sida. Finns inte så mycket mer att säga än att det är en av våra bästa LB:er hittills!

Resultatet landade på 60,00%, vilket la oss på en första placering efter min ritt. Blev tyvärr nerputtad av ryttaren efter mig, men där stannade vi kvar i alla fall. Vår första placering i LB!


Världens bästa! Och ja, jag valde den här bilden för den var otroligt charmig!

Regional LA:1 - debut
Framridning: Skänkelvikningar, 10m volter i alla gångarter, galoppfattningar från både skritt och trav. Testade så att ryggningarna satt och red bara runt för känslan. Vi var nog lite trötta båda två, men i övrigt en bra framridning!

På banan: Travprogrammet var bra, ena skänkelvikningen bra medan jag tappade baken lite i den andra. Ryggningen var helt klart godkänd, han backade men var lite tveksam samt att den var lite sned. I skritten blev han lite väl på, ville iväg och blev stark. Fattningarna blev helt okej, den första från skritt blev nog bäst. I de andra blev han lite för snabb och ville fatta ny galopp på en gång efter avbrottet. I första förvända fick vi ett omslag, men andra satt bra. I galoppen blev han lite småstark och jag blir lite stressad, men annars var det helt okej!

Resultatet slutade på 55,00% och det är jag helt klart nöjd med! Vår första ritt i LA och jag vet precis vart bristerna sitter, vi kom inte ens sist, hehe. Domarens slutkommentar började med: "Mycket fin ponny med potensial att utvecklas!" och vi vet precis vad vi jobbar emot.

Bilder kommer! Erkänn dessutom att det är lite skillat att lyckas hamna på ,00 i båda klasserna!

Joggade inne i ridhuset idag, frös redan nog mycket så att rida i regnet och blåset var jag inget vidare sugen på. Vi fegade oss lite med öronproppar och huva eftersom det blåste så mycket ute, tror dock att vi hade klarat oss utan det, men men.

Mir kändes fin i alla fall, kände mest bara igenom alla gångarter med fokus på mig själv och att han skulle vara låg i formen. Jobbade mycket med min blick och vänsterarmbåge, det ska jag även ta med mig på morgondagens tävling. Tog några galoppfattningar från skritt för att verkligen få igenom själva fattningarna, efter ett par stycken fick jag till det bra. Pratade med Pernilla efteråt och vi kom fram till att jag skulle fokusera på fattningar från skritt imorgon på framridningen, får jag till de i skritt är det enklare från trav sen.

Jag är i alla fall nöjd med Miro, tog en ryggning på slutet för att bara känna efter. Nu laddar vi inför morgondagen!


Bild från hemmatävling förra våren. Karin som fotat!

Dagens första etapp är nu avklarad, nämligen storhästdressyr på klubben. På förmiddagen var jag ledig, vid lunch hjälpte jag till att byta hästar i tagga och sedan.har jag sprungit med protokoll. Det var flera år sedan jag gjorde det sist, men det saknades folk idag så då ställde jag upp. När allt var slut var jag med upp och hämtade Harley på Näs. Regnat och blåst har det gjort mer eller mindre hela dagen ...

Snart bär det av mot stallet igen, Miro ska joggas och badas, sadel och träns putsas. Miro och Jumanji har motionerat sig i hagen idag så de blev inkörda, var lite rodeo där nere i hagen kan jag säga!

Nu är de fasta starlistorna inför helgens hemmatävlingar ute. Jag och Miro står numera med i rätt klasser, nämligen LB:1 och LA:1 istället för LC:1 och LB:1 som de premilinära sagt. Helgen ser jag minst sagt fram emot, äntligen är det dags för mig och Miro att ta det stora klivet upp på LA-nivå. Det är någonting som jag drömt om så länge, enda sedan jag red Zanzibar. Nu på söndag smäller det, äntligen!

Hade båda ponnyerna idag, trots att jag inte ridit Jumanji ordentligt på över en månad valde jag att ta en tur ut med Karin och Love. Alla banor sladdade inför morgondagen och efter en träning på Miro samt staketbygge kändes det alldeles lagomt!

Fuxpojkarna skötte sig fin fint båda två, lagom mysig tur bort till Norddalsbacken och vände. Vi travade lite grann på Norddalsvägen och Jumanji kändes fin, kom ner i formen och bråkade inte alls. I skritten flyttade vi lite skänkelvikning som gick väldigt bra. Jag och Jumanji var nöjda båda två, helt enkelt en väldigt lyckat tur i trevligt sällskap. :)

Dressyrträning för Pernilla stod på dagens planering, hemma på klubben för en gångs skull. Red fram och värmde lite självständigt innan hon kom, i lite längre och lägre form. Miro kändes väldigt mjuk och fin!

När Pernilla kom ut började vi jobba på ett fyrkantsspår samt volt. Fick ta igenom honom åt båda hållen i trav samt känna vart jag hade mig själv, har lite svårt för det där med att böja vänsterarmbåge. Den blir gärna lite ge och ta, med rak arm. Miro försökte vara smart och slingra sig ut lite, så fick vara kvicktänkt när han varvade mellan flyta in och ut på volten. Längs fyrkantsspåret hade vi lite problem efter halva spåret, tydligen var det något välldigt farligt vid ena halvan. Jag lyckades dock få till det ganska bra, när jag kom på HUR jag skulle ta igenom det på bästa sätt.

Jobbade sedan ganska mycket längs fyrkanten, hitta lagom mycket av alting och få ett flyt i det hela. När jag red rätt blev det väldigt bra, gäller verkligen att jag håller den där vänsterarmbågen på rätt ställe och sedan rider med lagom mycker säte. Skänkeln ska endast användas när han backar av totalt, annars ska han känna sig fri från den och jag ska hålla den stadig. Provade några skänkelvikningar också, blev riktigt bra när jag lyckas hålla mig rak i kroppen utan att böja mig!

Galoppfattningarna var dagens största problem. Jag har alltid haft svårt för dem, det bara är så. Men när vi väl lyckades fatta galopp rullade det på bra i alla fall! Jag är väldigt nöjd med dagens pass, blev mest att känna igenom och få mig på rätt ställe. Miro kändes väldigt fin, visst kan man önska lite mer energi, men det kommer med tiden. I dagens läge är det inte rätt att kräva den, då kommer han bara bli trippig och spänd. Både jag och Pernilla ser bra resultat på det nya ridsättet, vilket är väldigt roligt. Pernilla kommenterade även att Miro ser väldigt nöjd ut.


Skulle inte för något i världen vilja byta ut dig mot någon annan. ♥

Idag tog jag inte den vanliga vägen hem från bussen, istället tog jag en annan väg förbi ICA. Det var nämligen så att jag runt lunchtid fick ett sms från posten då ett paket anlänt till mig. Tyvärr kan jag inte avslöja vad som finns i paketet, eller vart ifrån det kommer, då det innehåller min systers present. Nog för att hon har en viss tendens till att "råka se" vad hon ska få, men lite svårare än att läsa om det på bloggen ska det allt vara! Något som jag kan avslöja är i alla fall att jag passade på att köpa en Stübben glyceringtvål när affären ändå hade det, den gamla är nämligen nästa slut (och har dessutom blivit upphettat i solen).

Någon som kan tro sig gissa vad det är jag har köpt? Vad det är får ni i alla fall veta den 18 juni, det är nämligen då hon fyller år!