Den 29 mars 1999, på min fyra års dag, föddes en kull med kattungar. Den största och den näst minsta fick senare flytta hem till oss. Jag minns fortfarande bilresan när vi hämtade hem dem, hur Bamse nyfiket försökte klättra runt i bilen medan Trulsa förvånat låg helt blixtstilla i korgen. Jag var då fyra år och sedan den dagen har det funnits djur i huset.

Katterna växte upp. Bamse fortsatte vara den som gärna var ute på äventyr och som med bestämda steg kom hem för att äta, medan Trulsa var den blyga som smög sig fram. Ju mer de växte upp desto större blev syskonkärleken och de var inte alltid de höll helt sams, men hur många är det som gör det jämt och ständigt? De båda fyllde sin plats med sina olika personligheter.

 

Den 3 april 2012 blev Trulsa plötsligt dålig, från den ena dagen till den andra förändrades hela katten. Hon som vanligtvis gjorde allt för den där skinkskivan ville inte ens röra den. Den kvällen fick hon somna in och hon lämnade ett stort tomrum efter sig i huset för oss alla, såväl människor som Bamse. Bamse låg och vaktade hennes skinkskiva på golvet precis som att han förstod att hon inte kunde försvara den själv och när hon sedan var borta letade han efter henne i huset.

 

Bamse har sedan den dagen varit ensamkatt i huset, något som jag tror han njutit av i fullaste drag. Hans personlighet har långsamt förändrats vilket jag tror berott på både att han blivit ensam men även att åldern sagt sitt. På något sätt är det som att han tog lite över Trulsas beteende, till exempel var det hon som oftast var inne och det gjorde även att hon oftast gjorde oss sällskap vid måltider. På senare år blev det istället Bamses grej och på slutet var han så extrem att så fort kylskåpet öppnades kom han skrikandes och skulle ha något. Gullekatten.

 

Oavsett vad kan jag i efterhand vara lite "glad" över att det var Trulsa som lämnade oss först eftersom det gav mig ett större band till Bamse. Trulsa var "min" katt och det gjorde att speciellt på senare år fick vi ett större band. När jag var liten sov oftast båda katterna uppe i min höga loftsäng men åren gick och sängen byttes ut, därefter var det mest Trulsa som sov inne hos mig. Trulsa var också överlag mer inne än Bamse. När Bamse blev ensamkatt i huset däremot, blev det automatiskt att vi fick ett starkare band och det är jag glad över.

Igår, den 19 oktober 2014, var det dags för Bamse att vandra vidare. Ålderns tecken har slagit in mer och mer på slutet och vi beslutade att det var det mest rättvisa för honom. Det kändes helt rätt i hjärtat mot honom, även om det gör ont i hjärtat att behöva säga farväl till någon som stått en så nära. Livets balansgång är inte alltid lätt, men som djurägare finns ett ansvar och det ansvaret tog vi igår. Det är tur att vi har tillgång till världens bästa veterinär som alltid ställer upp när det behövs!

Ibland tar livet plötsliga vändningar och det kan vara svårt att hänga med i svängarna. Jag kan lova att vi fortfarande går och tittar så vi inte snubblar över en katt som ligger på golvet och väntar på ett jamande när kylskåpsdörren öppnas. Det finns ett tomrum här hemma som kommer bli svårt att fylla, nämligen tumrummet efter djur.

 

Jag saknar dig Bamse, det är svårt att hålla tårarna borta. Tack för att du förgyllt våra dagar under alla dessa år, du kommer för alltid att vara älskad och saknad. Kom ihåg att hälsa Trulsa att vi älskar och saknar henne lika mycket. Nu är ni återförenade igen och en vacker dag kommer ni återigen få ta del av de marker som tillhör er. Sov sött, älskade du. ♥