Nej, nu blir jag barbackaryttare för all framtid
Publicerat av Jennie Börs den 31 Januari 2013 kl. 19:51 i Vardag
Sadlar är minst sagt är komplicerad historia för sig som jag nämnde, idag fick jag det bekräftat för mig ytterligare en gång. När Miros Jaguar lades på ryggen och det konstaterades att den inte skulle kunna anpassas efter honom var jag inte långt ifrån tårar och ett utbrott. I den stunden kände jag precis som rubriken lyder, att jag skulle lägga allt som har med sadlar att göra och istället rida barbacka.
Grejen är den, att Jaguaren har legat väldigt bra i övrigt. Den har legat ann hela vägen, i våg och allt sånt där. På slutet har den dock börjat glidit, både framåt och åt sidorna mer än innan. Givetvis har jag reagerat på det eftersom det orsakat att Miro blivit väldigt stressad i vissa situationer när sadeln verkligen försvunnit åt fanders. Förhoppningen jag hade var att det skulle räcka att bredda den en vidd för att få ner den lite mer över manken, men tydligen behövde den breddas mer än så vilket skulle orsaka obalans i övrigt.
Grejen är den, att Jaguaren har legat väldigt bra i övrigt. Den har legat ann hela vägen, i våg och allt sånt där. På slutet har den dock börjat glidit, både framåt och åt sidorna mer än innan. Givetvis har jag reagerat på det eftersom det orsakat att Miro blivit väldigt stressad i vissa situationer när sadeln verkligen försvunnit åt fanders. Förhoppningen jag hade var att det skulle räcka att bredda den en vidd för att få ner den lite mer över manken, men tydligen behövde den breddas mer än så vilket skulle orsaka obalans i övrigt.
En passande sadel behöver jag ju givetvis ha, därför provade vi några andra istället. En fyra-fem stycken sadlar hämtade hon ut och la på, var av en Dominus och då blev jag nästen lite full i skratt. Precis en sådan sadel som vi hade innan, men som tur var passade det inte. I slutänden var det bara en sadel som låg bra, jag provred den därför en stund i ett ridhus i alla gångarter. Den kändes helt okej att rida i, det är så svårt att säga bara sådär på rak arm. Den låg i alla fall helt still, den hade inte flyttat sig en endaste millimeter under ridpasset, varken åt sidan, framåt eller bakåt.
Efter lite diskussion slutade det med att vi lånade med den hem så jag får prova den lite på hemmaplan. Jag kommer därför rida i den nu i helgen och känna efter hur den verkligen är för mig som ryttare. På måndag ska jag även träna i den för Pernilla, då kan jag få det från ytterligare ett perspektiv om den passar mig som ryttare bra. Den vi lånat hem är dock brun, så jag får väl försöka överleva det faktumet under helgen. Bestämmer jag mig dock för att jag vill ha sadeln kommer vi givetvis köpa den i svart.
En Equipe Emporio är det, vi får se om den kan mäta sig med Jaguaren!
För Jumanjis del slutade allt väldigt bra. Hoppsadel låg fortfarande bra och behövde inte justreras, skönt att få det bekräftat i alla fall nu när den är inriden och har lagt till sig. Tanken var ju att det var Jumanji som skulle få en dressyrsadel utprovad idag, men den biten löste sig enkelt. Jag förslog att vi skulle lägga på Jaguaren på honom eftersom jag tyckte det såg bra ut när jag la på den själv i höstas. Något sinne för sadlar kanske jag har trots allt, för mycket riktigt passade den honom utmärkt! Känns bra att inte behöva sälja den i alla fall, så hur det än blir med sadel till Miro har jag fortfarande chans till att rida i Jaguaren då och då.
Vi är i alla fall väldigt nöjda med vårt val av att åka ner till Strömsholm. Nu har vi fått allt svart på vitt och förhoppningsvis ska vi få en rätsida på sadelhistorian. Nu står vi bara i frågan om hur vi ska göra med Miros hoppsadel, kanske även den blir att bytas ut. Vi får helt enkelt se hur det slutar, Miro har trots allt ändrat sig en del sedan den införskaffades och den ligger inte direkt still i dagens läge. Nu ska i alla fall dressyrsadeln få en ärlig chans och jag hoppas verkligen att det fungerar bra, skulle vara helt underbart att få ett avslut på det hela.
Efter lite diskussion slutade det med att vi lånade med den hem så jag får prova den lite på hemmaplan. Jag kommer därför rida i den nu i helgen och känna efter hur den verkligen är för mig som ryttare. På måndag ska jag även träna i den för Pernilla, då kan jag få det från ytterligare ett perspektiv om den passar mig som ryttare bra. Den vi lånat hem är dock brun, så jag får väl försöka överleva det faktumet under helgen. Bestämmer jag mig dock för att jag vill ha sadeln kommer vi givetvis köpa den i svart.
För Jumanjis del slutade allt väldigt bra. Hoppsadel låg fortfarande bra och behövde inte justreras, skönt att få det bekräftat i alla fall nu när den är inriden och har lagt till sig. Tanken var ju att det var Jumanji som skulle få en dressyrsadel utprovad idag, men den biten löste sig enkelt. Jag förslog att vi skulle lägga på Jaguaren på honom eftersom jag tyckte det såg bra ut när jag la på den själv i höstas. Något sinne för sadlar kanske jag har trots allt, för mycket riktigt passade den honom utmärkt! Känns bra att inte behöva sälja den i alla fall, så hur det än blir med sadel till Miro har jag fortfarande chans till att rida i Jaguaren då och då.
Vi är i alla fall väldigt nöjda med vårt val av att åka ner till Strömsholm. Nu har vi fått allt svart på vitt och förhoppningsvis ska vi få en rätsida på sadelhistorian. Nu står vi bara i frågan om hur vi ska göra med Miros hoppsadel, kanske även den blir att bytas ut. Vi får helt enkelt se hur det slutar, Miro har trots allt ändrat sig en del sedan den införskaffades och den ligger inte direkt still i dagens läge. Nu ska i alla fall dressyrsadeln få en ärlig chans och jag hoppas verkligen att det fungerar bra, skulle vara helt underbart att få ett avslut på det hela.
Strömsholm nästa!
Publicerat av Jennie Börs den 31 Januari 2013 kl. 09:07 i Vardag
Idag är jag ledig från skolan, för idag ska vi åka till Strömsholm för lite sadelkoll. Det gäller att välja sina tillfällen när man är ledig från skolan och idag är en relativt bra dag, så jag inte kommer missa speciellt mycket i skolväg.
Miro har breddat sig så dressyrsadeln har blivit för smal för honom, men förhoppningsvis ska det gå att åtgärda så att den ligger bra igen. Jumanjis hoppsadel ska kollas eftersom vi haft den i ett halv år nu ungefär och sedan ska vi även se om någon begagnad dressyrsadel kan passa herren. Vi får väl se hur det hela slutar, sadlar är verkligen en komplicerad historia för sig!
Matrix - 30 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 30 Januari 2013 kl. 21:52 i Ridpass - Andra hästar
Idag var det dags för årets första hopplektion. Jag började det nya året på samma sätt som jag avslutade förra året, med att hoppa Matrix!
Vi travade först fram, Matrix kändes väl framme för skänkeln men som vanligt är han lite svår att forma och verkligen få fram till handen till en början. När vi travad fram började vi med en övning som gick ut på ett trava över bommar på en volt samt galoppera över galoppbommar på ena långsidan. I volten fick jag jobba lite för att få med hela hästen runt, i högervarvet trycker han säg gärna inåt och i vänstervarvet faller han istället ut. Efter något varv på volten hittade vi dock lagom. Galoppbommarna flöt på som ett rinnande vatten i princip skulle jag vilja säga.
Sedan kom själva hoppövningen igång. Övningen bestod sedan av volten med travbommar, ett räcke (hoppades först i trav och sedan i galopp) som stod parallellt med medellinjen och en serie med upphöjd bom, räcke, upphöjd bom i stuts. Det sattes sedan ihop i lite olika kombinationer, men svårt att berätta i ord hur. Jag och Matrix hittade i alla fall ett väldigt bra flyt genom de små banorna, det enda som hände var att vi kom lite konstigt in i serien en gång men det löste sig bra i alla fall.
Jag är nöjd med ridpasset. Allt känns så tryggt och säkert där uppe på Matrix rygg, trodde aldrig att jag skulle säga det om att hoppa storhäst faktiskt! Men likt som förra gången är han hur snäll som helst, jag styr och bestämmer tempo och han löser resten. Han är dessutom väldigt härlig att rida, schwung i traven och stor, rytmisk galopp.
Vi travade först fram, Matrix kändes väl framme för skänkeln men som vanligt är han lite svår att forma och verkligen få fram till handen till en början. När vi travad fram började vi med en övning som gick ut på ett trava över bommar på en volt samt galoppera över galoppbommar på ena långsidan. I volten fick jag jobba lite för att få med hela hästen runt, i högervarvet trycker han säg gärna inåt och i vänstervarvet faller han istället ut. Efter något varv på volten hittade vi dock lagom. Galoppbommarna flöt på som ett rinnande vatten i princip skulle jag vilja säga.
Sedan kom själva hoppövningen igång. Övningen bestod sedan av volten med travbommar, ett räcke (hoppades först i trav och sedan i galopp) som stod parallellt med medellinjen och en serie med upphöjd bom, räcke, upphöjd bom i stuts. Det sattes sedan ihop i lite olika kombinationer, men svårt att berätta i ord hur. Jag och Matrix hittade i alla fall ett väldigt bra flyt genom de små banorna, det enda som hände var att vi kom lite konstigt in i serien en gång men det löste sig bra i alla fall.
Jag är nöjd med ridpasset. Allt känns så tryggt och säkert där uppe på Matrix rygg, trodde aldrig att jag skulle säga det om att hoppa storhäst faktiskt! Men likt som förra gången är han hur snäll som helst, jag styr och bestämmer tempo och han löser resten. Han är dessutom väldigt härlig att rida, schwung i traven och stor, rytmisk galopp.
Miro - 29 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 29 Januari 2013 kl. 22:00 i Ridpass - Miro
Idag blev det en långpromenad tillsammans med Johanna och Jumanji. Vi var säkerligen ute i en 40-50 minuter, mysigt och härligt var det i alla fall. Miro kändes väldigt avslappnad idag, trampade verkligen på så att det kändes som att han var mjuk i hela kroppen och öronen var spikade framåt. När vi gick längs Norddalsvägen var det skidåkare på en av åkrarna som ponnyerna tyckte var väldigt spännande, Miro var dock duktig och spännde mest bara till och kunde sedan släppa det. Idag var det faktiskt Miro som var den mest coola herren, det händer inte ofta!
Väl hemma i stallet blev det givetvis stretching som alltid, även där kände jag av att han kändes mjuk och avslappnad i kroppen.
Väl hemma i stallet blev det givetvis stretching som alltid, även där kände jag av att han kändes mjuk och avslappnad i kroppen.
Miro - 28 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 28 Januari 2013 kl. 21:45 i Ridpass - Miro
Idag var det dressyrträning i Hedenslund för Pernilla som stod på schemat. Blir mycket måndagsträningar nu men det gör mig verkligen ingenting, vi behöver varje träningstillfälle som vi kan få.
I den individuella framridningen kändes han först väldigt springig men efter ett tag släppte det efter. Kändes som att jag fick med mig honom bra runt skänkeln och som att han trampade igenom ordentligt. Själva träningen gick sedan i lite samma mönster som tidigare, mycket jobb med att få honom ordentligt genom för sittbenen och fram till bettet men idag även i en högre form. Jobbade mycket längs fyrkantsspåret men även en del på volt. I början blev det lite "hej kom och hjälp mig", sadeln gled åt fanders och jag lika så samtidigt som jag blev lite fast i högerhanden. Miro blev lite stressad av allting men när jag verkligen hittade mina sittben så blev det bra.
Vi jobbade sedan på i framför allt trav, red på 20m volten, fick lägga lite 10m volter och vända rätt upp och göra skänkelvikningar. Fick sedan även galoppera lite längs fyrkantsspåret och herre gud säger jag bara, fick verkligen en känsla av att det flöt på. Miro var rakriktad och släppte inte iväg någonting och jag kunde bara "sitta och gunga md", inte riktigt kanske men jag kunde båda länga och korta honom utan några som helst problem. Travarbetet flöt på minst lika bra ska jag även tillägga.
Jag är väldigt nöjd med dagens träning. Miro skötte sig väldigt bra och nu är det bara jag som måste få allting på plats, för då blir allting väldigt bra. Var roligt att verkligen få rida ordentlig, få fram den där härliga och lite mer maffiga traven och samtidigt känna hur hästen arbetar i uppförsbacke och framför en. Helt otroligt vilken ridkänsla den där lilla ponnyn kan ge, jag har påpekat det förut och kommer absolut att göra det igen. Känslan fanns verkligen där under väldigt långa stunder i alla gångarter i båda varven idag, underbart. Nu känns det verkligen som vi är tillbaka på rätt spår igen!
I den individuella framridningen kändes han först väldigt springig men efter ett tag släppte det efter. Kändes som att jag fick med mig honom bra runt skänkeln och som att han trampade igenom ordentligt. Själva träningen gick sedan i lite samma mönster som tidigare, mycket jobb med att få honom ordentligt genom för sittbenen och fram till bettet men idag även i en högre form. Jobbade mycket längs fyrkantsspåret men även en del på volt. I början blev det lite "hej kom och hjälp mig", sadeln gled åt fanders och jag lika så samtidigt som jag blev lite fast i högerhanden. Miro blev lite stressad av allting men när jag verkligen hittade mina sittben så blev det bra.
Vi jobbade sedan på i framför allt trav, red på 20m volten, fick lägga lite 10m volter och vända rätt upp och göra skänkelvikningar. Fick sedan även galoppera lite längs fyrkantsspåret och herre gud säger jag bara, fick verkligen en känsla av att det flöt på. Miro var rakriktad och släppte inte iväg någonting och jag kunde bara "sitta och gunga md", inte riktigt kanske men jag kunde båda länga och korta honom utan några som helst problem. Travarbetet flöt på minst lika bra ska jag även tillägga.
Jag är väldigt nöjd med dagens träning. Miro skötte sig väldigt bra och nu är det bara jag som måste få allting på plats, för då blir allting väldigt bra. Var roligt att verkligen få rida ordentlig, få fram den där härliga och lite mer maffiga traven och samtidigt känna hur hästen arbetar i uppförsbacke och framför en. Helt otroligt vilken ridkänsla den där lilla ponnyn kan ge, jag har påpekat det förut och kommer absolut att göra det igen. Känslan fanns verkligen där under väldigt långa stunder i alla gångarter i båda varven idag, underbart. Nu känns det verkligen som vi är tillbaka på rätt spår igen!
Bjuder på följande bilder bara för att det var exakt ett år sedan de togs, dagens träning var dock mycket bättre än det passet. Miro var väldigt laddad men jag minns att det var under det ridpasset som spärren för att jag skulle kunna rida ordentligt i gamla dressyrsadeln släppte. Ångrar dock inte att jag bytte ut den, älskade Jaguaren är svår att slå, haha.
Miro - 27 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 27 Januari 2013 kl. 22:06 i Ridpass - Miro
Idag skrittade och travade vi ut tillsammans med Johanna och Jumanji. Miro var idag väldigt spänd till en början, gick verkligen och tryckte ihop hela kroppen och skulle titta på allting. Fick därför underhålla honom massor för att få ut överlinjen och få igång skritten på honom, följande gjorde jag genom att rida lite förvända och rätvända bogen in och tagen bakdel, böjde och ställde. Tillslut började han slappna av mer och kunde då även börja arbeta ordentligt.
I traven kändes han fin, där kunde han verkligen slappna av och arbeta korrekt utan att krångla. Han kändes verkligen fin när han kunde slappna av och fokusera på mig istället för omgivningen, så jag är nöjd med dagens lilla pass.
Passar på att bjuda på några bilder från en liten uteritt som jag och Johanna gjorde innan jul, därav röda outfits. Så nej, dressyrsadel, lindor, vitt schbarak, vita ridbyxor, JW-hjälm och så vidare är inget vi brukar bära när vi är ute och rider, haha.I traven kändes han fin, där kunde han verkligen slappna av och arbeta korrekt utan att krångla. Han kändes verkligen fin när han kunde slappna av och fokusera på mig istället för omgivningen, så jag är nöjd med dagens lilla pass.
Miro, min Miro
Publicerat av Jennie Börs den 26 Januari 2013 kl. 22:45 i Vardag
Allt i stallet fixades idag runt lunchtid, vilket betydde att jag var tvungen att ta mig en liten kvällsvisit. Som jag förutspådde hade Miro självklart gjort en noggrann spåninpackning som jag var tvungen att befria honom ifrån, därför fick det bli lite borstning till en början med och sedan lite mys efter det. Givetvis pussades även båda ponnyerna god natt innan jag gick hem.
Ibland är det så oerhört skönt att vara alldeles ensam i stallet, det är så lugnt och rogivande. Det är så underbart att bara få rensa hjärnan från allt annat och bara vara utan någon som ställer krav. En av de bästa medicinerna här i världen, helt klart. En timme för mig själv med Miro var precis vad som behövdes, jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan honom...
Ibland är det så oerhört skönt att vara alldeles ensam i stallet, det är så lugnt och rogivande. Det är så underbart att bara få rensa hjärnan från allt annat och bara vara utan någon som ställer krav. En av de bästa medicinerna här i världen, helt klart. En timme för mig själv med Miro var precis vad som behövdes, jag vet verkligen inte vad jag skulle göra utan honom...
Klicka f5!
Publicerat av Jennie Börs den 26 Januari 2013 kl. 17:42 i Allt & inget
Upptäckte här om dagen att min design blivit lite kaos då mina designdelar bestående av bilder inte ville visa sig som just bilder längre. Nu är i alla fall det problemet fixat, så nu ska allting se ut som det ska!
När jag ändå var inne i alla kodmallar passade jag på att göra ytterligare några ändringar, som ni kanske märkt. Tog tillbaka en av mina gamla headrar då jag verkligen inte var nöjd med den jag hade, så nu få den här pryda bloggen ytterligare en tid framöver. Jag la även in en liten söt bild på ponnyerna i presentationen, för jag ville verkligen ha med den i designen på något sätt.
När jag ändå var inne i alla kodmallar passade jag på att göra ytterligare några ändringar, som ni kanske märkt. Tog tillbaka en av mina gamla headrar då jag verkligen inte var nöjd med den jag hade, så nu få den här pryda bloggen ytterligare en tid framöver. Jag la även in en liten söt bild på ponnyerna i presentationen, för jag ville verkligen ha med den i designen på något sätt.
Miro - 26 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 26 Januari 2013 kl. 16:56 i Ridpass - Miro
Idag blev det dressyrtrim med dressyrsadel i ridhuset, jag hade bestämt mig redan från början att idag var det övergångsarbete som gällde för honom.
Började med att känna lite på honom i skritten, innanför fyrkantsspåret. Gjorde lite tempoväxlingar och även lite halter, mycket fokus på bakbensaktivitet och rakriktningen. Halterna blev väl lite sådär, han blir lite otålig och klarar inte riktigt av att stå sill och vänta. Började sedan trava fram honom på lite innanför spåret, red även där tempoväxlingar. Började med fem steg arbetstrav och fem steg lite framåt, när det fungerade bra la jag till ytterligare en växel där jag samlade ihop honom lite istället i fem steg. Så lekte vi runt lite i båda varven.
Övergick sedan till lite galopparbete, där jag gjorde red fem språng arbetsgalopp och fem språng lite framåt. Fungerade bara bra, även när vi gick in på en volt och jobbade. Tänkte sedan att vi skulle rida lite förvänd, vilket fungerade bra tills Miro blev lite uppstressad. Han tog en tillrättavisning lite för hårt vid ett tillfälle, men vi lyckades i alla fall rida ihop oss strax därpå efter några små stressattacker. Han blev istället väldigt laddad och på i galoppen, tog därför tillfället i akt och satte ihop honom lite extra på en volt. Fungerade fint! Red även lite trav-galopp övergångar, vissa fattningar och avbrott bättre än andra.
Travade sedan nedsuttet innanför fyrkantsspåret, i en något uppsamlad trav. Började med att sätta ihop honom lite extra på långsidorna, förberedde för en övergång men ångrade mig sedan precis innan avbrottet och red på framåt istället. När jag kände att han lyssnade bra på det red övergick jag till att istället göra skrittövergångar, skrittade honom sedan några steg innan jag övergick till trav igen. Avslutningsvis gjorde jag några halter från trav och sedan fram i trav igen, fungerade fint även det. Ryggade även i några av halterna för att checka av de lite och han ryggade med god vilja. Travade sedan av lite lätt och lät honom arbeta i den lägre formen igen.
Jag är nöjd med passet, kändes som jag kom åt det jag ville komma åt. Övningen som vi gjorde i traven gör han verkligen bra, övergångarna fungerar verkligen super och de blir både mjuka och fina. Tanken är att bygga och få till minst lika bra övergångar i galoppen sedan och jag är säker på att det kommer med tiden. I övrigt hittade vi känslan i alla gångarter, i båda varven.
Började med att känna lite på honom i skritten, innanför fyrkantsspåret. Gjorde lite tempoväxlingar och även lite halter, mycket fokus på bakbensaktivitet och rakriktningen. Halterna blev väl lite sådär, han blir lite otålig och klarar inte riktigt av att stå sill och vänta. Började sedan trava fram honom på lite innanför spåret, red även där tempoväxlingar. Började med fem steg arbetstrav och fem steg lite framåt, när det fungerade bra la jag till ytterligare en växel där jag samlade ihop honom lite istället i fem steg. Så lekte vi runt lite i båda varven.
Övergick sedan till lite galopparbete, där jag gjorde red fem språng arbetsgalopp och fem språng lite framåt. Fungerade bara bra, även när vi gick in på en volt och jobbade. Tänkte sedan att vi skulle rida lite förvänd, vilket fungerade bra tills Miro blev lite uppstressad. Han tog en tillrättavisning lite för hårt vid ett tillfälle, men vi lyckades i alla fall rida ihop oss strax därpå efter några små stressattacker. Han blev istället väldigt laddad och på i galoppen, tog därför tillfället i akt och satte ihop honom lite extra på en volt. Fungerade fint! Red även lite trav-galopp övergångar, vissa fattningar och avbrott bättre än andra.
Travade sedan nedsuttet innanför fyrkantsspåret, i en något uppsamlad trav. Började med att sätta ihop honom lite extra på långsidorna, förberedde för en övergång men ångrade mig sedan precis innan avbrottet och red på framåt istället. När jag kände att han lyssnade bra på det red övergick jag till att istället göra skrittövergångar, skrittade honom sedan några steg innan jag övergick till trav igen. Avslutningsvis gjorde jag några halter från trav och sedan fram i trav igen, fungerade fint även det. Ryggade även i några av halterna för att checka av de lite och han ryggade med god vilja. Travade sedan av lite lätt och lät honom arbeta i den lägre formen igen.
Jag är nöjd med passet, kändes som jag kom åt det jag ville komma åt. Övningen som vi gjorde i traven gör han verkligen bra, övergångarna fungerar verkligen super och de blir både mjuka och fina. Tanken är att bygga och få till minst lika bra övergångar i galoppen sedan och jag är säker på att det kommer med tiden. I övrigt hittade vi känslan i alla gångarter, i båda varven.
Vägskälet
Publicerat av Jennie Börs den 25 Januari 2013 kl. 23:45 i Tankar & åsikter
Det finns så oändligt många val vi måste göra här i livet, val som innefattar allt från vad vi ska äta för dagen till vilken av våra framtidsdrömmar vi ska satsa på. Det första valet kan vara större än det andra, det tredje valet kan vara viktigare än det fjärde. Vissa beslut är lätta att ta, vissa är betydligt svårare. Vissa val blir fel, vissa blir helt rätt.
Ett val som alla någon gång har, eller kommer att ställas inför, det är gymnasievalet. Det är snart två hela år sedan jag, femton snart sextonårige Jennie, klickade i mina val inför min gymnasietid. Mitt slutgiltiga val blev någonting helt annat än hur jag tänkte när jag var tretton. Jag hade haft min tydliga bild av Mediaprogrammet på Karlfeldtsgymnasiet i Avesta, men det valet var borta ur bilden. Mediaprogrammet var borttaget, något jag var väldigt upprörd över och SYVens hjälp hade inte varit till min hjälp. I den "mörka" tunneln hade jag dock funnit min egen väg, en gul broschyr med programmet "Digital Design" hade fångat mitt intresse och efter en besöksdag var mitt beslut fattat: det var till den skolan jag skulle söka.
Mina betyg från höstteminen räckte gott och väl för att komma in på mitt preliminära val. Valen fick dessutom vara bestående under omvalsperioden, jag var säker på att jag valt rätt. Sommarlovet kom och jag fick mina slutbetyg i handen. Det riktiga beskedet kom och ja, jag kom in med goda marginaler kan jag säga. Till hösten slogs dörrarna upp för Digital Designprogrammet på Helixgymnasiet i Borlänge och en ny värld öppnades framför mina ögon
Jag trivdes verkligen bra, jag kände att jag hade hittat rätt. Gymnasiet blev helt klart nästan precis som den nystart jag önskat mig. Jag var så säker på att jag valt rätt, tills nya dörrar öppnade sig. Det var när Dahlandergymnasiet kom ut med sin nya idrottsprofil, nämligen ridsportprofilen som mina tankar började snurra. Jag önskade ungefär tusen gånger om att jag var född ett år senare. Tankar och funderingarna fortsatte spinna på i mitt huvud: "Är verkligen Digital Design rätt linje? Vad vill jag göra i framtiden? Är Dahlander en bättre skola för mig?". Efter lite prat med en av Dahlanders lärare och massor av prat med mina föräldrar bokades ett möte in med SYVen ute på Dahlander.
Mötet slutade med ännu mer förvirring. Ridsportprofil skulle innebära att jag var tvungen att söka om och börja om i ettan till hösten, men det lockade något enormt. Det slutade med att mina slutbetyg kopierades och postades iväg tillsammans med en gymnasieansökan. Jag hade för andra gången i mitt liv sökt in till gymnasiet, den här gången till Samhällvetenskapsprogrammet och Naturvetenskapsprogrammet på Dahlandegymnasiet i Säter.
Det preliminära beskedet visade att jag kom in med goda marginaler. Jag hade dock bestämt mig, efter mycket tankar fram och tillbaka, kommit fram till ett beslut redan innan beskedet kom. Mitt beslut föll på att jag skulle tacka nej och sagt och gjord, jag drog tillbaka min ansökan.
Idag är jag glad över mitt val, även om jag känner att jag gått miste om en del. Jag trivs väldigt bra i skolan och det var även den största anledningen till att jag valde att stanna på Helix. Det kompisgäng som jag har hamnat i skulle jag inte vilja byta ut och jag trivs bra med min studiesituation. I grund och botten tror jag att det viktigaste är att man trivs, något som jag inte tror att jag skulle gjort om ett byte skett.
Visst känner jag att jag gått miste om vissa saker när jag tackade nej till Dahlander, men det är enbart ur ridsportsynvinkel. Det enda jag kan sakna är en ridsportprofil, där jag får chans att träna både till häst och utan häst på skoltid. För mig skulle det vara guld värt att få möjlighet att träna mig själv på skoltid, att få ha idrott på riktigt. Jag saknar dessutom att ha kompisar utanför stallet att prata häst med. Å andra sidan är det just därför jag känner att valet jag gjorde var rätt, allt jag ville åt på Dahlander var häst- och ridsportbiten. Jag är glad att jag inte gav upp "allt det andra" för det, hästarna har jag ju trots allt på fritiden.
Ibland tror jag att vi måste våga chansa för att vinna, vi måste våga ta felaktiga beslut för nå fram till det rätta. Det är svårt att veta vad vi vill när vi är femton/sexton år gamla, jag är idag snart arton år och har fortfarande inte en blekaste aning om vad jag vill i framtiden. Från jag var tretton år har så många yrken passerat mitt huvud, allt från fotograf till civilingenjör. Idag vet jag inte ens varför jag läser en estetisk linje och kanske är det helt fel linje för mig. Visar det sig att det är helt fel får jag helt enkelt välja en annan väg för att nå dit jag vill, ingenting är omöjligt bara olika mycket svårt.
Miro - 25 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 25 Januari 2013 kl. 22:19 i Ridpass - Miro
Idag red jag ordentligt och i ridhuset för första gången efter måndagens massage, med en bra och positiv känsla. Miro fick även gå med remonttränset idag, han får ett annorlunda huvud men märker ingen skillnad mot aachentränset och variation är aldrig fel.
Red mest lite basic som vi jobbat mycket med på träningarna, alltså att få igenom honom ordentlig i bålen. Red lite innanför fyrkantsspåret men framför allt på volt för att få igenom böjningen ordentligt. Han kändes väldigt fin faktiskt, lyssnade bra och gjorde det jag bad om utan att ifrågasätta. Fanns lagom med framåtbjudning i honom och kände inte av högerbogen som jag gjort innan (tror verkligen mycket suttit mentalt i mig, så nu när jag vet att det inte finns något "problem" överanalyserar jag inte).
Miro kändes i alla fall fin i alla gångarter och frustade ur sig ordentligt i flera omgångar. Jag kände verkligen att jag kom åt honom ordentligt idag och då menar jag framför allt i arbetet med att böja bålen. Kan inte vara annat än nöjd med ridpasset och min fina ponny idag!
Red mest lite basic som vi jobbat mycket med på träningarna, alltså att få igenom honom ordentlig i bålen. Red lite innanför fyrkantsspåret men framför allt på volt för att få igenom böjningen ordentligt. Han kändes väldigt fin faktiskt, lyssnade bra och gjorde det jag bad om utan att ifrågasätta. Fanns lagom med framåtbjudning i honom och kände inte av högerbogen som jag gjort innan (tror verkligen mycket suttit mentalt i mig, så nu när jag vet att det inte finns något "problem" överanalyserar jag inte).
Miro kändes i alla fall fin i alla gångarter och frustade ur sig ordentligt i flera omgångar. Jag kände verkligen att jag kom åt honom ordentligt idag och då menar jag framför allt i arbetet med att böja bålen. Kan inte vara annat än nöjd med ridpasset och min fina ponny idag!
Miro posar som alltid, idag var inget undantag... :)
Ungdomsledarjackan på
Publicerat av Jennie Börs den 25 Januari 2013 kl. 21:59 i Vardag
Idag fick ungdomsledarjackan åka på, av en annan anledning än att jag inte ville köra på dunväst+MH-jacka med trasig dragkedja (det sistnämnda kör jag dock oftast på trots allt, bästa kombon, haha!). Anledningen till jackvalet var i alla fall för att idag hjälpte jag till på nybörjarlektionernas teoritimmar, det gäller att visa sin kompetens vid rätt tillfälle helt enkelt.
I första gruppen var det borstning av ponnyer som gällde, vilket betydde att jag mest bara behövde hjälpa till att lyfta lite hovar och liknande små hjälpande saker. Andra gruppen hade sadling och tränsning så där fick jag stå och vägleda där det behövdes, men de hade väldigt bra koll själva trots så jag behövde inte göra speciellt mycket egentligen. Sista gruppen skulle smörja, så då passade jag på att putsa av mitt gamla remontträns som mest hängt och samlat damm det senaste året.
I övrigt hann jag med insläpp och lite ridning av Miro, annars har det varit en relativt lugn stallkväll. Vi hade även kvällsfodringen men det fixade pappa själv medan jag städade undan.
Var bara tvungen att bjuda på två bilder från min skötartid. Först en älskad och saknad Zanzibar och sedan en liten älskad bus Blacky som förövrigt fått endel pussar idag. ♥
I första gruppen var det borstning av ponnyer som gällde, vilket betydde att jag mest bara behövde hjälpa till att lyfta lite hovar och liknande små hjälpande saker. Andra gruppen hade sadling och tränsning så där fick jag stå och vägleda där det behövdes, men de hade väldigt bra koll själva trots så jag behövde inte göra speciellt mycket egentligen. Sista gruppen skulle smörja, så då passade jag på att putsa av mitt gamla remontträns som mest hängt och samlat damm det senaste året.
I övrigt hann jag med insläpp och lite ridning av Miro, annars har det varit en relativt lugn stallkväll. Vi hade även kvällsfodringen men det fixade pappa själv medan jag städade undan.
Goliat - 24 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 24 Januari 2013 kl. 22:05 i Ridpass - Andra hästar
Idag red jag med på mammas lektion igen, istället för en annan i hennes grupp. Fick byta ner mig till en betydligt mindre fux jämfört med gårdagen, nämligen Goliat.
Vi började med göra lite halter från skritt på långsidorna, jag hade lite svårt att verkligen få igenom mina halvhalter till en början men varje halt blev i alla fall bara bättre och bättre. Vi travade sedan fram längs fyrkantsspåret och där fick jag göra ungefär en miljard halvhalter för att han inte bara skulle springa ifrån allting, vilket han dock lyckades med lite till och från i alla fall. Vi galopperade lite sedan och där var det samma sak som gällde, han försökte springa och jag gjorde halvhalt på halvhalt.
Efter lite skritt började vi sedan övningen, som bestod av tre serpentinbågar över medellinjen där bågarna låg något innanför spåret. Till en början red vi bara bågarna "rätt upp och ner" i trav, men sedan lades en skrittövergång till över medellinjen i första bågen och senare även en galoppfattning över medellinjen i andra bågen och sedan skulle galoppen behållas genom kortsidan med ett avbrott efter hörnet. Övningen gick helt okej, jag fick fortsätta jobba på med halvhalterna för att få honom att vinkla bakbenen och sedan nyttja det böjda spåret så mycket som det bara gick. Övningen gjorde vi i båda varven.
Avslutningsvis travade vi av längs fyrkantsspåret med en volt på varje kortsida, där lyckades jag äntligen få igenom det sista. När han väl släpper igenom blir det dessutom så mycket enklare, för har han väl kommit över spärren så är han liksom på rätt sida ridmässigt. När han väl kommer dit är han väldigt trevlig att rida, men innan dess gäller det att hålla tungan rätt i mun och bara göra sina halvhalter.
Jag är rätt så nöjd med ridpasset, har gått så mycket bättre när jag ridit honom kan jag säga. Men som Pernilla sa är finns det mycket bättre övningar för att få loss honom och hon tyckte i alla fall att jag jobbade honom bra utifrån förutsättningarna. Men men, man kan inte alltid få toppkänslan!
Karin och Goliat hösten 2011.
Vi började med göra lite halter från skritt på långsidorna, jag hade lite svårt att verkligen få igenom mina halvhalter till en början men varje halt blev i alla fall bara bättre och bättre. Vi travade sedan fram längs fyrkantsspåret och där fick jag göra ungefär en miljard halvhalter för att han inte bara skulle springa ifrån allting, vilket han dock lyckades med lite till och från i alla fall. Vi galopperade lite sedan och där var det samma sak som gällde, han försökte springa och jag gjorde halvhalt på halvhalt.
Efter lite skritt började vi sedan övningen, som bestod av tre serpentinbågar över medellinjen där bågarna låg något innanför spåret. Till en början red vi bara bågarna "rätt upp och ner" i trav, men sedan lades en skrittövergång till över medellinjen i första bågen och senare även en galoppfattning över medellinjen i andra bågen och sedan skulle galoppen behållas genom kortsidan med ett avbrott efter hörnet. Övningen gick helt okej, jag fick fortsätta jobba på med halvhalterna för att få honom att vinkla bakbenen och sedan nyttja det böjda spåret så mycket som det bara gick. Övningen gjorde vi i båda varven.
Avslutningsvis travade vi av längs fyrkantsspåret med en volt på varje kortsida, där lyckades jag äntligen få igenom det sista. När han väl släpper igenom blir det dessutom så mycket enklare, för har han väl kommit över spärren så är han liksom på rätt sida ridmässigt. När han väl kommer dit är han väldigt trevlig att rida, men innan dess gäller det att hålla tungan rätt i mun och bara göra sina halvhalter.
Jag är rätt så nöjd med ridpasset, har gått så mycket bättre när jag ridit honom kan jag säga. Men som Pernilla sa är finns det mycket bättre övningar för att få loss honom och hon tyckte i alla fall att jag jobbade honom bra utifrån förutsättningarna. Men men, man kan inte alltid få toppkänslan!
Miro - 24 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 24 Januari 2013 kl. 22:00 i Ridpass - Miro
Idag tog vi oss faktiskt en lite kortare tur uppsuttet, tillsammans med Johanna och Jumanji. Blev framför allt en skrittvända men även med lite trav. Miro var väldigt, väldigt pigg och glad idag kan jag säga. I traven var han verkligen med på noterna kan jag säga, fort skulle det gå! I övrigt kändes han fin, i skritten fick han arbetar ganska så fritt men han hittade en bra lägre form där bakbenen följde med. I traven blev det väl helt okej i alla fall, bromsade med mage för glatta livet för att få tillbaka honom och han hittade väl en relativt bra arbetsform.
Miro skötte sig i alla fall bra, men lite läskigt var det allt när de höll på att öppna gnisslade dörrar och grejer.
Miro skötte sig i alla fall bra, men lite läskigt var det allt när de höll på att öppna gnisslade dörrar och grejer.
Con Rise - 23 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 23 Januari 2013 kl. 22:28 i Ridpass - Andra hästar
Idag var det dags för ridlektion igen, dressyr och skänkelvikningar var dagens tema. Jag fick rida en betydligt större häst än vanligt, nämligen Con Rise. Sist jag red honom var under igångsättningen i somras och jag har nog bara ridit honom två gånger innan dess.
Vi började med att skritta lite innanför spåret och gjorde lite framdelsvändningar med jämna mellanrum, själva vändningarna var bra men där emellan blev han gärna lite kort och spänd i steget. Efter ett tag började vi trava, fortfarande innanför spåret, och där fick jag jobba massor med rakriktningen. Högerbak ville inte riktigt komma in i ramen i något varv men vi kämpade på, i övrigt kändes han lite halvspänd och ojämn i tyglarna. Galopperade sedan på det ordinarie fyrkantsspåret, där var det lättsits som gällde och föröska få ut halsen och sprången som gällde. Han blir gärna att gå mer uppåt än framåt, men hittade en bättre och bättre känsla.
Tog en liten skrittpaus och det tog en bra stund innan jag hittade rätt takt i skritten, han ville gärna bli hastig och rinna iväg. Rätt som det var trillade däremot poletten ner och då blev känslan så mycket bättre. Vi gick sedan in i en övning, som bestod av att vi skulle rida skänkelvikning på hörnlinjen, vid väggen skulle vi vända in på en diagonal mot kortsidans mitt, hörnpassering i hörnet och in på diagonalen efter hörnet i skänkelvikning in till X, där skulle vi ändra riktning mot bokstaven i hörnet och sedan genomför en hörnpassering och börja om igen.
Vi började övningen i vänstervarv, hittade ganska snabbt flytet i vänsterskänkelvikningen medan den för höger skänkel blev lite knackigare till en början. På de diagonala linjerna fick jag rida på i lite ökad steglängd vilket fungerade på bra och sedan fångade jag upp genom hörnen igen. Kände hur han bit för bit släppte efter, ridkänslan blev dessutom jättebra. Provade att sitta ner lite på honom bitvis där det fungerade, så varvade lite mellan lättridning och nedsittning. När vi bytte varv blev det ännumer motstånd för högerskänkeln men det blev ändå bättre och bättre, vänster blev även den lite jobbigare eftersom den låg på en linje. Men jag kände ändå hur han släppte igenom ytterligare lite för varje skänkelvikning.
Avslutningsvis travade vi av på fyrkantsspåret. Jag hade kunnat trava hur länge som helst, för jag hittade verkligen en bra känsla. När jag sedan skulle sätta mig ner för avsaktningen till skritt kände jag verkligen hur jag kom åt honom bra. Det var lite svårt att hitta en bra skritt som avslutning eftersom han var trött i bakbenen, men lyckades hitta en någorlunda bra känsla med takten i alla fall.
Jag är väldigt nöjd med dagens lektion, verkligen en rolig pålle det där! Traven är bara för underbar när han kommer igenom och in med bakbenen ordentligt måste jag säga. Finns inte mycket som jag kan klaga på tycker jag, han skötte sig bra och det tycker jag även att jag gjorde. I skänkelvikningarna fick jag verkligen träna på det jag behöver som mest: bara rida igenom utan att krångla till det.
Efter dagens ridpass fick jag ett sånt där sug efter storhäst också. Det går verkligen i vågor, men jag måste kanske börja vänja mig med tanken i alla fall. Känner mig faktiskt inte så liten på honom och Susanne sa att jag såg alldeles lagom ut, hmh, han är minst 30cm högre än Miro! Visserligen är Con Rise väldigt smäcker medan Miro har väldigt mycket massa. Bjuder på två bilder idag, en från när Karin och Con Rise tävlade dressyr för första gången och en otroligt charmig bild som visar skillnaden mellan Con Rise och Miro i storlek!
Vi började med att skritta lite innanför spåret och gjorde lite framdelsvändningar med jämna mellanrum, själva vändningarna var bra men där emellan blev han gärna lite kort och spänd i steget. Efter ett tag började vi trava, fortfarande innanför spåret, och där fick jag jobba massor med rakriktningen. Högerbak ville inte riktigt komma in i ramen i något varv men vi kämpade på, i övrigt kändes han lite halvspänd och ojämn i tyglarna. Galopperade sedan på det ordinarie fyrkantsspåret, där var det lättsits som gällde och föröska få ut halsen och sprången som gällde. Han blir gärna att gå mer uppåt än framåt, men hittade en bättre och bättre känsla.
Tog en liten skrittpaus och det tog en bra stund innan jag hittade rätt takt i skritten, han ville gärna bli hastig och rinna iväg. Rätt som det var trillade däremot poletten ner och då blev känslan så mycket bättre. Vi gick sedan in i en övning, som bestod av att vi skulle rida skänkelvikning på hörnlinjen, vid väggen skulle vi vända in på en diagonal mot kortsidans mitt, hörnpassering i hörnet och in på diagonalen efter hörnet i skänkelvikning in till X, där skulle vi ändra riktning mot bokstaven i hörnet och sedan genomför en hörnpassering och börja om igen.
Vi började övningen i vänstervarv, hittade ganska snabbt flytet i vänsterskänkelvikningen medan den för höger skänkel blev lite knackigare till en början. På de diagonala linjerna fick jag rida på i lite ökad steglängd vilket fungerade på bra och sedan fångade jag upp genom hörnen igen. Kände hur han bit för bit släppte efter, ridkänslan blev dessutom jättebra. Provade att sitta ner lite på honom bitvis där det fungerade, så varvade lite mellan lättridning och nedsittning. När vi bytte varv blev det ännumer motstånd för högerskänkeln men det blev ändå bättre och bättre, vänster blev även den lite jobbigare eftersom den låg på en linje. Men jag kände ändå hur han släppte igenom ytterligare lite för varje skänkelvikning.
Avslutningsvis travade vi av på fyrkantsspåret. Jag hade kunnat trava hur länge som helst, för jag hittade verkligen en bra känsla. När jag sedan skulle sätta mig ner för avsaktningen till skritt kände jag verkligen hur jag kom åt honom bra. Det var lite svårt att hitta en bra skritt som avslutning eftersom han var trött i bakbenen, men lyckades hitta en någorlunda bra känsla med takten i alla fall.
Jag är väldigt nöjd med dagens lektion, verkligen en rolig pålle det där! Traven är bara för underbar när han kommer igenom och in med bakbenen ordentligt måste jag säga. Finns inte mycket som jag kan klaga på tycker jag, han skötte sig bra och det tycker jag även att jag gjorde. I skänkelvikningarna fick jag verkligen träna på det jag behöver som mest: bara rida igenom utan att krångla till det.
Efter dagens ridpass fick jag ett sånt där sug efter storhäst också. Det går verkligen i vågor, men jag måste kanske börja vänja mig med tanken i alla fall. Känner mig faktiskt inte så liten på honom och Susanne sa att jag såg alldeles lagom ut, hmh, han är minst 30cm högre än Miro! Visserligen är Con Rise väldigt smäcker medan Miro har väldigt mycket massa. Bjuder på två bilder idag, en från när Karin och Con Rise tävlade dressyr för första gången och en otroligt charmig bild som visar skillnaden mellan Con Rise och Miro i storlek!
Miro - 23 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 23 Januari 2013 kl. 21:55 i Ridpass - Miro
Idag blev det ytterligare en dag med promenad, mad tanke på måndagens massage. Idag gjorde mamma och Jumanji oss sällskap och ponnyerna skötte sig fint och skrittade på bra. Kylan håller i sig men det är faktiskt inte så farligt tycker jag, man kan ju faktiskt klä på sig! Väl hemma stretchade jag Miro som alltid.
Miro - 22 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 22 Januari 2013 kl. 21:07 i Ridpass - Miro
Idag blev det promenad tillsammans med Johanna och Jumanji, eftersom de ska ta det lite lugnt några dagar efter massagen. Vi gick en liten vända på omkring 20 minuter i den härliga vinterkylan men ponnyerna traskade glatt på trots allt. Jag stretchade även Miros bakben när vi kom tillbaka, standard helt enkelt.
En söt och nästan två år gammal bild på mig och ponnybusen! ♥Ponnymassage
Publicerat av Jennie Börs den 21 Januari 2013 kl. 21:01 i Vardag
Idag hade vi massagetid för ponnyerna, så nu har de fått sin halvårskoll. Jumanji var först ut och jag missade tyvärr lite av början då jag kom direkt från skolan. Hon tyckte att han utevecklats ytterligare sedan sist vilket givetvis var roligt att höra. Det enda som hon hittade var en stelhet i ryggen, men det släppte efter lite nålar i ryggen med låg ström i och lite massage. Hon trodde att spänningen berodde på att han börjat komma igenom mer i hela kroppen och arbetat mer med bakben och rygg, därför har det kommit spänningar som en liten reaktion nu i början. I övrigt fick han hela kroppen genom masserad. Jumanji var nöjd och glad, stod och njöt av tillvaron även om tålamodet brast lite till och från.
Miro fick därefter massage och på honom hittade hon ingenting, stelheten i högerbak kunde hon inte hitta vid det här besöket heller. Miro blev därför bara genom masserad och sedan fick han lite laser i muskelfästena för båda bakbenen, mest för att underhålla det i höger lite extra. Även Miro tyckte det var skönt med lite massage, dock tappar även han tålamodet efter en stund.
Vi fick även, som alltid, beröm för våra väluppfostrade ponnyer som står snällt och stilla samt för att de välbygda och välmusklade. Det är alltid roligt att höra att vi gör ett bra arbete med våra ponnyer, det får en verkligen att vilja arbeta vidare för att det ska bli ännu bättre. Miro och Jumanji är trots allt det bästa och dyraste vi har, så vi vill verkligen göra allt vi kan för att allt ska bli så bra som möjligt.
Jag känner mig även lugn för att hon inte kunde hitta något i högerbak. Antagligen lyckades jag rida igenom det jag har känt under förra veckans träningar, för det känns verkligen som att det släppte under de tillfällena. Till viss del har jag nog även överanalyserat minsta lilla (det har hänt tidigare) just för att jag vet vilka problem vi hade med högerbak för två år sedan.
Miro fick därefter massage och på honom hittade hon ingenting, stelheten i högerbak kunde hon inte hitta vid det här besöket heller. Miro blev därför bara genom masserad och sedan fick han lite laser i muskelfästena för båda bakbenen, mest för att underhålla det i höger lite extra. Även Miro tyckte det var skönt med lite massage, dock tappar även han tålamodet efter en stund.
Vi fick även, som alltid, beröm för våra väluppfostrade ponnyer som står snällt och stilla samt för att de välbygda och välmusklade. Det är alltid roligt att höra att vi gör ett bra arbete med våra ponnyer, det får en verkligen att vilja arbeta vidare för att det ska bli ännu bättre. Miro och Jumanji är trots allt det bästa och dyraste vi har, så vi vill verkligen göra allt vi kan för att allt ska bli så bra som möjligt.
Jag känner mig även lugn för att hon inte kunde hitta något i högerbak. Antagligen lyckades jag rida igenom det jag har känt under förra veckans träningar, för det känns verkligen som att det släppte under de tillfällena. Till viss del har jag nog även överanalyserat minsta lilla (det har hänt tidigare) just för att jag vet vilka problem vi hade med högerbak för två år sedan.
Miro - 20 januari 2012
Publicerat av Jennie Börs den 20 Januari 2013 kl. 21:36 i Ridpass - Miro
Idag var vi ute och promenerade igen, i sällskap av Johanna och Jumanji. Promenaden gick bra och vi var ute i ungefär en halvtimme. När vi kom tillbaka till stallet stretchade jag Miro som vanligt.
Only need the light when it's burning low
Publicerat av Jennie Börs den 20 Januari 2013 kl. 21:34 i Vardag
Idag har vi haft stalljour, känns som det var år och dagar sedan sist faktiskt. Jag fick faktiskt lite sovmorgon idag i alla fall och istället för att hjälpa till med med alla stalljoursrelaterade saker (vi är jo trots alltis minst en för mycket annars, så att någon gör något annat gör egentligen inget) städade jag våra stallgarderober. Minst sagt välbehövligt kan jag säga, jag har verkligen blivit galen på all oreda.
Nu är det i alla fall städad, sorterat och fint. Jag är en riktig organiseringsmänniska måste jag säga, var sak ska ha sin plats. Rensade dessutom ut lite saker som längre inte används och kan göra mer nytta någon annanstans än i vår garderob. Räknade även ihop hur många schabrak vi samlat på oss under åren och blev minst sagt förvånad. 36 stycken räknade jag till. Jag hade gissat på ungefär 20(!!) så jag fick mig allt en liten chock, men några ska vi faktiskt göra oss av med. De platserna kommer väl tyvärr fyllas upp inom kort, visserligen...
Nu är det i alla fall städad, sorterat och fint. Jag är en riktig organiseringsmänniska måste jag säga, var sak ska ha sin plats. Rensade dessutom ut lite saker som längre inte används och kan göra mer nytta någon annanstans än i vår garderob. Räknade även ihop hur många schabrak vi samlat på oss under åren och blev minst sagt förvånad. 36 stycken räknade jag till. Jag hade gissat på ungefär 20(!!) så jag fick mig allt en liten chock, men några ska vi faktiskt göra oss av med. De platserna kommer väl tyvärr fyllas upp inom kort, visserligen...
Insläppet gick superfort, det var skötarridning så alla skolhästar utom tre var inne och vi hade massor av insläppare. Snabbt och smidigt gick det! Kvällsfodringen gick bra även den, pappa fixade den medan jag och Johanna fixade lite med ponnyerna.
Miro - 19 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 19 Januari 2013 kl. 22:01 i Ridpass - Miro
Idag gick veckans tredje och sista träning av stapeln, känns helt galet att jag endast har ridit för instruktör den här veckan. I alla fall, projektträning var det idag vilket betyder att jag tränade för Pernilla här hemma i Säter.
Jag hade den första tiden för dagen vilket var väldigt skönt då jag kunde rida fram i lugn och ro. Joggade bara igång lite enkelt med fokus på rakriktningen, både på raka och böjda spår. Miro kändes fin dessutom! Vi började sedan själva träningen med att först checka av rakriktningen i trav längs fyrkantsspåret innan vi övergick in på volten. Arbetet fortsatte som i måndags, vi jobbade verkligen med att få genom allt genom sitsen och då framför allt böjningen i Miros bål.
Jag hade den första tiden för dagen vilket var väldigt skönt då jag kunde rida fram i lugn och ro. Joggade bara igång lite enkelt med fokus på rakriktningen, både på raka och böjda spår. Miro kändes fin dessutom! Vi började sedan själva träningen med att först checka av rakriktningen i trav längs fyrkantsspåret innan vi övergick in på volten. Arbetet fortsatte som i måndags, vi jobbade verkligen med att få genom allt genom sitsen och då framför allt böjningen i Miros bål.
På volten jobbade vi i både trav och galopp och faktum är att jag hittade känslan i båda gångarterna, åt båda varven. Kändes betydligt bättre idag än i måndags, inte alls samma "hejsan, hoppsan"-känsla även om det ibland kändes mindre bra.
Jag är nöjd med träningen idag, kändes som vi hittade ytterligare ett snäpp idag jämfört med i onsdags. Kände även att jag hittade en bättre ridning och under dagens träning kände jag inte att högerbak var ett problem, något som jag känt under en tid nu. Nu känns det verkligen som vi är påväg in på rätt bana igen!
Det var länge sedan jag bjöd på en outfitbild nu, men här ovan ser ni dagens. Enkelt och diskret men ändå väldigt snygg, Miro klär verkligen bra i vitfodrad nosgrimma. Fina lilla ponnyn!
Jag är nöjd med träningen idag, kändes som vi hittade ytterligare ett snäpp idag jämfört med i onsdags. Kände även att jag hittade en bättre ridning och under dagens träning kände jag inte att högerbak var ett problem, något som jag känt under en tid nu. Nu känns det verkligen som vi är påväg in på rätt bana igen!
Det var länge sedan jag bjöd på en outfitbild nu, men här ovan ser ni dagens. Enkelt och diskret men ändå väldigt snygg, Miro klär verkligen bra i vitfodrad nosgrimma. Fina lilla ponnyn!
Vägen till två prinsar #3
Publicerat av Jennie Börs den 18 Januari 2013 kl. 22:10 i Allt & inget
Det här är tredje delen av vår hästletarhistoria, en liten avvikelse om hur vi innan den andra prinsen hittades fick chansen att lära känna en prinsessa. Första delen hittar du HÄR och andra delen hittar du HÄR.
Jag tror att det var i början av november, året var fortfarande 2010, som vi började inse att dela på en ponny var för lite. Både jag och Johanna ville rida mer vilket ledde till missnöjen, speciellt när båda ville träna. En till ponny hade vi absolut inga planer på att skaffa, tills Pernilla nämde foderponny för mamma. Ponnyn i fråga visste vi (framför allt jag) mycket väl vem det var och efter en del överläggningar hemma med pappa fick vi tillslut klartecken. Mamma pratade sedan med Pernilla igen, som i sin tur pratade med ägaren och tillslut fick vi beskedet: vi fick ta henne på foder om vi så önskade. Stallplats löste sig även det i samma veva.
Vi bestämde att jag skulle provrida Evita under en hopplektion, så sagt och gjort. Evita var som en tickande bomb den dagen, dessutom överlycklig för hindren som fanns i ridhuset. Hon var verkligen inte den ponnyn som jag föredrog, otroligt pigg, stark och på men samtidigt kändes allt väldigt tryggt. I hoppningen var hon väldigt på, stod och taggade på bakbenen i perioder men ändå gillade jag henne.
Tomacs Evita, New Forest -92
Antagligen skulle jag aldrig valt just Evita om det var en provridning inför köp. Många har nog ansett att jag(vi) valde "första bästa", men jag hade i alla fall en tanke bakom mitt val. Jag förstod att Evita hade massor att ge både mig och Johanna, även om hon inte var världens bästa läromästare inom just dressyr. Inom hoppningen däremot, där visste jag att hon hade massor att ge oss. Hennes ärlighet kunde hjälpa mig med min hopprädsla samtidigt som hon kunde hjälpa Johanna att vidareutvecklas.
Den 30 december anlände Evita hem till oss, Johanna red henne för första gången samma kväll på en markarbetsträning. Johanna var allt annat än imponerad över den hoppgalna ponnyn till en början, men ju mer tiden gick desto mer fastnade hon allt för det där hoppgalna stoet. I dressyren hittade både jag och Johanna mer och mer knappar, det fanns dagar då Evita faktiskt dansade fram som vilken dressyrponny som helst. Hon utvecklade både mig och Johanna så mycket, läromästare är verkligen vad hon är kan jag säga. Trots att jag fick ta några käftsmällar utifrån ångrar jag inte tiden med Evita, även om den var väldigt motig ett tag (jag ångrar dock så att jag valde bort Evita under den tiden, det var trots allt inte hon som gjort något, men det är lätt att vara efterklok). Vi är i alla fall så oerhört tacksamma över att vi fick chansen att lära känna den här underbara prinsessan!
I hagen samma dag som hon kom.
Fortsättning följer...
Jag tror att det var i början av november, året var fortfarande 2010, som vi började inse att dela på en ponny var för lite. Både jag och Johanna ville rida mer vilket ledde till missnöjen, speciellt när båda ville träna. En till ponny hade vi absolut inga planer på att skaffa, tills Pernilla nämde foderponny för mamma. Ponnyn i fråga visste vi (framför allt jag) mycket väl vem det var och efter en del överläggningar hemma med pappa fick vi tillslut klartecken. Mamma pratade sedan med Pernilla igen, som i sin tur pratade med ägaren och tillslut fick vi beskedet: vi fick ta henne på foder om vi så önskade. Stallplats löste sig även det i samma veva.
Vi bestämde att jag skulle provrida Evita under en hopplektion, så sagt och gjort. Evita var som en tickande bomb den dagen, dessutom överlycklig för hindren som fanns i ridhuset. Hon var verkligen inte den ponnyn som jag föredrog, otroligt pigg, stark och på men samtidigt kändes allt väldigt tryggt. I hoppningen var hon väldigt på, stod och taggade på bakbenen i perioder men ändå gillade jag henne.
Den 30 december anlände Evita hem till oss, Johanna red henne för första gången samma kväll på en markarbetsträning. Johanna var allt annat än imponerad över den hoppgalna ponnyn till en början, men ju mer tiden gick desto mer fastnade hon allt för det där hoppgalna stoet. I dressyren hittade både jag och Johanna mer och mer knappar, det fanns dagar då Evita faktiskt dansade fram som vilken dressyrponny som helst. Hon utvecklade både mig och Johanna så mycket, läromästare är verkligen vad hon är kan jag säga. Trots att jag fick ta några käftsmällar utifrån ångrar jag inte tiden med Evita, även om den var väldigt motig ett tag (jag ångrar dock så att jag valde bort Evita under den tiden, det var trots allt inte hon som gjort något, men det är lätt att vara efterklok). Vi är i alla fall så oerhört tacksamma över att vi fick chansen att lära känna den här underbara prinsessan!
Fredagsmys
Publicerat av Jennie Börs den 18 Januari 2013 kl. 21:24 i Vardag
Idag tog jag det faktiskt lugnt hemma några timmar innan jag gav mig upp till stallet. Kokade gröt(!) som jag och Johanna åt som mellanmål och sedan tog jag det lite lugnt vid datorn innan vi gav oss iväg. Väl i stallet började Johanna fixa iordning Jumanji för lite ridning medan jag satte igång med stallsysslorna, som jag även fixade färdig medan hon red.
När jag var färdig med allt borstade jag på Miro en stund för att sedan spendera tid med honom i boxen tills Johanna var färdig. Miro var på sitt bästa myshumör och ville mer än gärna ha sällskap. Helst av allt vill han bli kliad överallt men på ögonlocket är fortfarande det absoluta favoritstället, söt som han är. Han är verkligen go den där ponnyn när han är på rätt humör.
Hjälpte sedan Johanna att plocka ihop alla saker efter ridningen och hängde fram ponnyernas tjockaste vintertäcken. Pussade sedan ponnyerna god natt innan vi återvände hemåt igen.
När jag var färdig med allt borstade jag på Miro en stund för att sedan spendera tid med honom i boxen tills Johanna var färdig. Miro var på sitt bästa myshumör och ville mer än gärna ha sällskap. Helst av allt vill han bli kliad överallt men på ögonlocket är fortfarande det absoluta favoritstället, söt som han är. Han är verkligen go den där ponnyn när han är på rätt humör.
Hjälpte sedan Johanna att plocka ihop alla saker efter ridningen och hängde fram ponnyernas tjockaste vintertäcken. Pussade sedan ponnyerna god natt innan vi återvände hemåt igen.
Miro - 17 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 17 Januari 2013 kl. 21:13 i Ridpass - Miro
Idag var jag och Miro ute på promenad igen, i endast vårt eget sällskap. Mysigt var det som alltid och Miro skötte sig bra, traskade glatt även om han vid ett tillfälle förvandlades till en snygg hingst. Var väl ute i ungefär en halvtimme idag, har börjat gå en liten extra snoa som Miro för tillfället tycker är lite småläskig (där av hingsten) men jag tror att han snart kommer vänja sig vid den biten också. Gick även en extra vända förbi stallet när vi kom tillbaka då jag märkte att han var påväg att börja frusta och mycket riktigt, det kom några djupa frustningar strax därpå.
Väl inne stretschade jag honom och sedan var Miro tvungen att rulla sig, som alltid. Kom ytterligare några ordentliga frustningar därefter och även ett antal gäspningar. Rullningen är obligatorisk efter varje avslutad promenad eller avslutat ridpass, jag är stensäker på att han vill att matte ska bortsa på honom ytterligare en gång... ;)
Väl inne stretschade jag honom och sedan var Miro tvungen att rulla sig, som alltid. Kom ytterligare några ordentliga frustningar därefter och även ett antal gäspningar. Rullningen är obligatorisk efter varje avslutad promenad eller avslutat ridpass, jag är stensäker på att han vill att matte ska bortsa på honom ytterligare en gång... ;)
En dammig men vacker sommarponny.
Visste ni att...
Publicerat av Jennie Börs den 17 Januari 2013 kl. 10:00 i Allt & inget
... jag är en sann tidspessimist?
Jag hatar verkligen att komma för sent och tror alltid att saker tar längre tid än de gör. Är alltid bland de första på busshållsplatsen och tar alltid en buss som gör att jag är i skolan 30-40 min innan den börjar. Tåget vågar jag nämligen inte lita på och nästa buss gör att jag skulle komma till skolan typ fem minuter för sent, går inte ann i min värld. Ska jag dessutom göra i ordning hästen för träning till exempel, då står hästen alltid färdig borstad och lindad minst 10 minuter innan det är dags att sadla.
... jag har ett extremt kontrollbehov?
Det är något som skapats det senaste året, men jag måste alltid ha koll på allt. Jag känner alltid igenom alla fickor innan jag går hemifrån så allt är med och jag måste alltid dubbelchecka att kaninburen är ordentligt stängd till exempel. Om jag missar att dubbelchecka kaninburen på morgonen har det hänt att jag smsat Johanna att hon måste kolla att den är ordentligt stängd.
... jag är perfektionist ut i fingerspetsarna?
Arbetar jag i Photoshop sitter jag bokstavligt talat och räknar pixlar för att få det exakt som jag vill och Miros småhår måste alltid hållas i trim. Word-dokument i skolan måste se ut på ett speciellt sätt och det händer även att jag designar om lärarnas dokument ibland för att jag vill ha det på ett speciellt sätt.
... jag tycker att mörka hästar med stjärn och pussfläck är det finaste som finns?
Finns ingen finare teckning än en mörkbrun eller svart häst med en stjärn i pannan och en pussfläck på mulen, tecknen får dock inte bli för stora. Båda bröderna Bus, alltså Blacky och Miro, bär den här teckningen i precis rätt utsträckning. Ni kan ju dessutom förstå att jag föll lite extra för den nya ridskoleponnyn, som även han var mörk med stjärn i pannan och pussfläck på mulen.
... jag sällan äter godis, chips eller liknande?
Ibland kan jag känna mig sugen på det ena eller andra, men oftast brukar suget försvinna när jag äter mat. Väldigt ekonomiskt och nyttigt är det i alla fall, men de gånger jag äter något bli det Marabouchoklad eller Nutella vilket är bland det bästa som finns i onyttighetsväg.
... jag har ett extremt kontrollbehov?
Det är något som skapats det senaste året, men jag måste alltid ha koll på allt. Jag känner alltid igenom alla fickor innan jag går hemifrån så allt är med och jag måste alltid dubbelchecka att kaninburen är ordentligt stängd till exempel. Om jag missar att dubbelchecka kaninburen på morgonen har det hänt att jag smsat Johanna att hon måste kolla att den är ordentligt stängd.
... jag är perfektionist ut i fingerspetsarna?
Arbetar jag i Photoshop sitter jag bokstavligt talat och räknar pixlar för att få det exakt som jag vill och Miros småhår måste alltid hållas i trim. Word-dokument i skolan måste se ut på ett speciellt sätt och det händer även att jag designar om lärarnas dokument ibland för att jag vill ha det på ett speciellt sätt.
... jag tycker att mörka hästar med stjärn och pussfläck är det finaste som finns?
Finns ingen finare teckning än en mörkbrun eller svart häst med en stjärn i pannan och en pussfläck på mulen, tecknen får dock inte bli för stora. Båda bröderna Bus, alltså Blacky och Miro, bär den här teckningen i precis rätt utsträckning. Ni kan ju dessutom förstå att jag föll lite extra för den nya ridskoleponnyn, som även han var mörk med stjärn i pannan och pussfläck på mulen.
... jag sällan äter godis, chips eller liknande?
Ibland kan jag känna mig sugen på det ena eller andra, men oftast brukar suget försvinna när jag äter mat. Väldigt ekonomiskt och nyttigt är det i alla fall, men de gånger jag äter något bli det Marabouchoklad eller Nutella vilket är bland det bästa som finns i onyttighetsväg.
Miro - 16 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 16 Januari 2013 kl. 21:36 i Ridpass - Miro
Göranträning stod i dag på schemat som jag nämnde tidigare. Miro blev lite skeptisk när vi kom in i ridhuset och ena dörren var alldeles vit av frost, men jag måste säga att han hanterade hela situationen väldigt bra! Han har blivit så klok och har verkligen skaffat sig en större tillit för mig som ryttare.
I den individuella framridningen jobbade jag mycket med rakriktningen, något innan för spåret. Pernilla sa åt mig i måndags att tänka på att aktivera högerbak istället för att fånga in högerbogen, tänkte så och jag fick genast en mycket bättre känsla av rakriktning. Jag ka även in lite större volter där jag jobbade med att han skulle vara rund i hela kroppen genom hela volten, utan att han försökte trycka sig mot någon skänkel.
När vi sedan började träningen fick jag börja korta ihop honom, Miro ville gärna bli lite för snabb i takten och springa iväg. Jobbade både längs fyrkantsspåret och på volt, när jag sedan hittat den rätta takten började vi rida lite skänkelvikningar på hörnlinjen. Det flöt på rätt så bra i alla fall, fick inte till någon wow-känsla i dem men de var ändå okej. Vissa blev bättre än andra, men jag hittade inte det där bra flytet som vi kan ha. Mellan skänkelvikningarna flöt det däremot bra.
Därefter gick vi över till lite skrittarbete, vi jobbade med bakdelsvändningar som är en svaghet för Miro. Började med att göra några större vändningar och det fungerade helt okej i alla fall, men att få ner ytan är svårare. Åt vänster kan vi hitta ett något bättre vändningar med höger är riktigt svårt. Miro skjuter över hela sadeln och mig på yttersidan, smiter undan och håller på. Slutade relativt bra i alla fall, efter många om och men. Fick rida sluta på volt och sedan göra vändningen ur det.
Galopparbetet började längs fyrkantsspåret där vi fick lägga lite volter här och var, började med lite större och sedan slutade vi på 10m volter. Avslutade även båda galopperna med lite förvänd galopp som i LA:1, men red även två hörn efter det. Har inte ridit förvänd galopp på säkert två månader, men det fungerade bra! Travade sedan lite där känslan i traven blev ännu bättre när jag fick sätta ihop honom ytterligare lite, därefter gick vi in på en volt i skritt. Där fick vi fatta galopp från skritt, galoppera några få samlade språng och sedan bryta av till skritt igen, så rullade det sedan på. Fick till en hel del bra fattningar trots lite mer krav i dem (har ridit väldigt kravlösa skrittfattningar då Miro tjurade ur som tusan vid förra träningstillfället, har nu mest lekt fram skrittfattningarna och tydligen har det gett resultat!) och vissa avbrott blev bra även dem. Miro var lite väl på vilket gjorde att han gärna villa småtrava istället för att skritt men när han väl kom till ro så.
Vi avslutade sedan med att trava av och lägga ner formen lite. När jag började rida lätt blev takten lite hastig först men sedan hittade jag tillbaka.
Jag är nöjd med träningen idag. Blev lite riktig dressyrridning och det fungerade faktiskt bra, Miro tjurade i stort sätt bara lite i bakdelsvändningarna och det är förståeligt. Han har trots allt väldigt svårt i det arbetet, men det blir bättre i alla fall. I övrigt kändes det som vi hittade ett bra arbete utifrån de förutsättningar som vi har i dagsläget. Jag kan inte vara annat än nöjd, helt enkelt.
I den individuella framridningen jobbade jag mycket med rakriktningen, något innan för spåret. Pernilla sa åt mig i måndags att tänka på att aktivera högerbak istället för att fånga in högerbogen, tänkte så och jag fick genast en mycket bättre känsla av rakriktning. Jag ka även in lite större volter där jag jobbade med att han skulle vara rund i hela kroppen genom hela volten, utan att han försökte trycka sig mot någon skänkel.
När vi sedan började träningen fick jag börja korta ihop honom, Miro ville gärna bli lite för snabb i takten och springa iväg. Jobbade både längs fyrkantsspåret och på volt, när jag sedan hittat den rätta takten började vi rida lite skänkelvikningar på hörnlinjen. Det flöt på rätt så bra i alla fall, fick inte till någon wow-känsla i dem men de var ändå okej. Vissa blev bättre än andra, men jag hittade inte det där bra flytet som vi kan ha. Mellan skänkelvikningarna flöt det däremot bra.
Därefter gick vi över till lite skrittarbete, vi jobbade med bakdelsvändningar som är en svaghet för Miro. Började med att göra några större vändningar och det fungerade helt okej i alla fall, men att få ner ytan är svårare. Åt vänster kan vi hitta ett något bättre vändningar med höger är riktigt svårt. Miro skjuter över hela sadeln och mig på yttersidan, smiter undan och håller på. Slutade relativt bra i alla fall, efter många om och men. Fick rida sluta på volt och sedan göra vändningen ur det.
Galopparbetet började längs fyrkantsspåret där vi fick lägga lite volter här och var, började med lite större och sedan slutade vi på 10m volter. Avslutade även båda galopperna med lite förvänd galopp som i LA:1, men red även två hörn efter det. Har inte ridit förvänd galopp på säkert två månader, men det fungerade bra! Travade sedan lite där känslan i traven blev ännu bättre när jag fick sätta ihop honom ytterligare lite, därefter gick vi in på en volt i skritt. Där fick vi fatta galopp från skritt, galoppera några få samlade språng och sedan bryta av till skritt igen, så rullade det sedan på. Fick till en hel del bra fattningar trots lite mer krav i dem (har ridit väldigt kravlösa skrittfattningar då Miro tjurade ur som tusan vid förra träningstillfället, har nu mest lekt fram skrittfattningarna och tydligen har det gett resultat!) och vissa avbrott blev bra även dem. Miro var lite väl på vilket gjorde att han gärna villa småtrava istället för att skritt men när han väl kom till ro så.
Vi avslutade sedan med att trava av och lägga ner formen lite. När jag började rida lätt blev takten lite hastig först men sedan hittade jag tillbaka.
Jag är nöjd med träningen idag. Blev lite riktig dressyrridning och det fungerade faktiskt bra, Miro tjurade i stort sätt bara lite i bakdelsvändningarna och det är förståeligt. Han har trots allt väldigt svårt i det arbetet, men det blir bättre i alla fall. I övrigt kändes det som vi hittade ett bra arbete utifrån de förutsättningar som vi har i dagsläget. Jag kan inte vara annat än nöjd, helt enkelt.
Snön faller och jag är ledig
Publicerat av Jennie Börs den 16 Januari 2013 kl. 10:41 i Vardag
Idag har vi Öppet Hus på skolan, vilket betyder att skolan inte börjar förens strax innan tre. För min del innebar det ledighet då det är Göranträning ikväll, inte tänker jag då missa en träning för att vara på skolan. Blir veckans andra träning av tre möjliga, det är nämligen projektträning nu på lördag. En vecka med tre träningar känns både bra och välbehövligt, så den här veckan blir en tränings- och promenadvecka för mig och Miro.
Nu har jag ganska många timmar framför mig innan det är dags att bege sig upp till stallet för att fixa. Innan dess är planerna att hinna med lite egen träning och skriva lite på en skoluppgift. Funderar även på om jag ska ta mig upp på läktaren för att titta på någon träning också, för en gångs skull hinner jag faktiskt med det. I vanliga fall brukar jag komma med andan i halsen från skolan innan träningen och efteråt har jag behövt stressa iväg på teorilektion eller US's möte.
Nu har jag ganska många timmar framför mig innan det är dags att bege sig upp till stallet för att fixa. Innan dess är planerna att hinna med lite egen träning och skriva lite på en skoluppgift. Funderar även på om jag ska ta mig upp på läktaren för att titta på någon träning också, för en gångs skull hinner jag faktiskt med det. I vanliga fall brukar jag komma med andan i halsen från skolan innan träningen och efteråt har jag behövt stressa iväg på teorilektion eller US's möte.
Göranträning i våras. Gud vad jag längtar efter en användbar ridbana...
Miro - 15 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 15 Januari 2013 kl. 21:31 i Ridpass - Miro
Idag tog vi den traditionella "dagen-efter-träning"-promenaden, i sällskap av Johanna och Jumanji. Vi gick bort mot Norddalen och vände i snövädret och ponnyerna traskade på utan protester i ett bra tempo. Väl hemma igen blev det stretching av bakben som alltid.
Miro - 14 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 14 Januari 2013 kl. 21:50 i Ridpass - Miro
Blev dressyrträning i Hedenslund för Pernilla även den här måndagen, inget mig emot om man säger så. Blev bara grundridning även idag vilket känns väldigt välbehövligt för tillfället.
Efter en individuell framridning drog vi igång, nedsittning från start. Hela passet bestod i stort sätt utav samma ridning och tänk, ta allt genom sits och säte i alla situationer. Handen fanns bara där för att han skulle söka upp den när han hittade in i ramen. Började längs fyrkantsspåret och sedan varvades det med att rida på volten. Jag fick även rida lite serpentinbågar, med både fyra och sex bågar över medellinjen. Allting skedde något innanför spåret för att verkligen få koll på alla delar.
Att rida med sits och säte i traven har alltid varit min absoluta styrka men idag fick jag allt kämpa på, jag fick verkligen rida som en tok. Miro försökte även flytta mig lite hit och dit för att jag inte skulle komma åt honom, därför fick jag verkligen fokusera på att båda sittbenen var på sin plats. Fokusen med arbetet var att få bakbenen att komma igång riktigt ordentligt, få in högerbak helt för rakriktningens skull och få honom att verkligen suga tag i bettet. Bitvis hittade vi dit väldigt fint men sedan var de de stunder där allt kändes hopplöst.
I slutet av träningen fick jag rida med tygelbrygga, något som fungerade väldigt bra oavsett gångart. I högergaloppen fick hittade jag verkligen en bra känsla idag, den höll dessutom i sig utan att försvinna när något föll samman igen.
Känslan efter dagens träning är faktiskt bra. Visserligen var det fler mindre bra stunder än bra stunder men alla de där bra stunderna väger upp. När högerbak hittar in i ramen blir allt så bra, han bli så fin och ridkänslan är verkligen på topp. Jag tror att det uppstått en spänning/liten stelhet i det där högra bakbenet för han har varit lite mer slingrig med det nu efter vilan, därför ska jag försöka få tag i en massagetid för att få lite hjälp på traven. Även om det går att lösa med stretchingridning är det aldrig fel med lite extra uppmjukning.
Efter en individuell framridning drog vi igång, nedsittning från start. Hela passet bestod i stort sätt utav samma ridning och tänk, ta allt genom sits och säte i alla situationer. Handen fanns bara där för att han skulle söka upp den när han hittade in i ramen. Började längs fyrkantsspåret och sedan varvades det med att rida på volten. Jag fick även rida lite serpentinbågar, med både fyra och sex bågar över medellinjen. Allting skedde något innanför spåret för att verkligen få koll på alla delar.
Att rida med sits och säte i traven har alltid varit min absoluta styrka men idag fick jag allt kämpa på, jag fick verkligen rida som en tok. Miro försökte även flytta mig lite hit och dit för att jag inte skulle komma åt honom, därför fick jag verkligen fokusera på att båda sittbenen var på sin plats. Fokusen med arbetet var att få bakbenen att komma igång riktigt ordentligt, få in högerbak helt för rakriktningens skull och få honom att verkligen suga tag i bettet. Bitvis hittade vi dit väldigt fint men sedan var de de stunder där allt kändes hopplöst.
I slutet av träningen fick jag rida med tygelbrygga, något som fungerade väldigt bra oavsett gångart. I högergaloppen fick hittade jag verkligen en bra känsla idag, den höll dessutom i sig utan att försvinna när något föll samman igen.
Känslan efter dagens träning är faktiskt bra. Visserligen var det fler mindre bra stunder än bra stunder men alla de där bra stunderna väger upp. När högerbak hittar in i ramen blir allt så bra, han bli så fin och ridkänslan är verkligen på topp. Jag tror att det uppstått en spänning/liten stelhet i det där högra bakbenet för han har varit lite mer slingrig med det nu efter vilan, därför ska jag försöka få tag i en massagetid för att få lite hjälp på traven. Även om det går att lösa med stretchingridning är det aldrig fel med lite extra uppmjukning.
Miro - 13 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 14 Januari 2013 kl. 21:22 i Ridpass - Miro
Dagen blev inte riktigt som planerat, men Miro fick sig en promenad för det. Planen var från början att skritta och eventuellt trava ut en liten vända beroende på vad vi fann för väglag, men det slutade med att jag gick ut på en promenad själv istället.
Det blev en rätt så lång promenad, men det var så skönt att bara få gå ut på en rask promenad i mörkret under stjärnhimlen. Upptäckte att det fungerar fint att gå upp på Näs trots snön och utöver det blev det även en vända mot Norddalen. Miro traskade glatt på som vanligt.
När vi kom tillbaka ställde jag honom i duschspiltan och stretchade honom som vanligt. Tog även fram saxen och trimmade till hovskägg, kronränder, stubben mellan öronen samt allt småhår mellan ganascherna och neråt under hakan. En liten uppfräschning helt enkelt!
Det blev en rätt så lång promenad, men det var så skönt att bara få gå ut på en rask promenad i mörkret under stjärnhimlen. Upptäckte att det fungerar fint att gå upp på Näs trots snön och utöver det blev det även en vända mot Norddalen. Miro traskade glatt på som vanligt.
När vi kom tillbaka ställde jag honom i duschspiltan och stretchade honom som vanligt. Tog även fram saxen och trimmade till hovskägg, kronränder, stubben mellan öronen samt allt småhår mellan ganascherna och neråt under hakan. En liten uppfräschning helt enkelt!
Jumanji - 12 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 12 Januari 2013 kl. 19:25 i Ridpass - Jumanji
Idag blev det ridning på Jumanji i ridhuset, det var riktigt länge sedan. Var tvungen att klicka mig bakåt i arkivet, sist jag red honom var i slutet av november och då red jag barbacka och sist vi red ordentligt var ganska precis två månader sedan!
Vi tog det i alla fall lite lugnt, joggade mest bara och jag kände igenom honom. Travade fram på fyrkantsspåret och jobbade med rakriktning på de raka spåren och böjningen i hörnen, utöver det red jag även lite tempoväxlingar. Gick in något varv på en volt här och där för att få känna lite extra på just böjningen dessutom.
Galoppen sköt jag upp lite (i respekt mot övriga i ridhuset, galopp för Jumanji är inga problem men hästarna i mitt sällskap tyckte att galopp blev lite väl roligt) men kände lite på den bara i slutet, både på fyrkantsspåret och på volt. Varierade mellan lättsits och nedsittning, båda delarna fungerade utmärkt. Jag travade sedan av lite lätt innan jag gav mig.
Jag är nöjd med ridpasset, så roligt att äntligen få rida honom lite igen. Han har blivit så fin, tänker tillbaka på den tiden när han inte vågade ta stöd i bettet, blev jättestark i högertygeln samtidigt som vänstertygeln knappt fanns och det tog hela passet att få honom på plats: den häste finns inte längre. Nu lullar han glatt på i sin låga form, lösgjord och fin i kroppen. Underbart att sitta på en sådan stabil häst dessutom, finns bara positiva bitar idag!
Vi tog det i alla fall lite lugnt, joggade mest bara och jag kände igenom honom. Travade fram på fyrkantsspåret och jobbade med rakriktning på de raka spåren och böjningen i hörnen, utöver det red jag även lite tempoväxlingar. Gick in något varv på en volt här och där för att få känna lite extra på just böjningen dessutom.
Galoppen sköt jag upp lite (i respekt mot övriga i ridhuset, galopp för Jumanji är inga problem men hästarna i mitt sällskap tyckte att galopp blev lite väl roligt) men kände lite på den bara i slutet, både på fyrkantsspåret och på volt. Varierade mellan lättsits och nedsittning, båda delarna fungerade utmärkt. Jag travade sedan av lite lätt innan jag gav mig.
Jag är nöjd med ridpasset, så roligt att äntligen få rida honom lite igen. Han har blivit så fin, tänker tillbaka på den tiden när han inte vågade ta stöd i bettet, blev jättestark i högertygeln samtidigt som vänstertygeln knappt fanns och det tog hela passet att få honom på plats: den häste finns inte längre. Nu lullar han glatt på i sin låga form, lösgjord och fin i kroppen. Underbart att sitta på en sådan stabil häst dessutom, finns bara positiva bitar idag!
För ovanlighetens skull
Publicerat av Jennie Börs den 12 Januari 2013 kl. 13:23 i Vardag
Jag har ridit Jumanji och Johanna har hoppat Miro, vilket betyder att hästarna är ridna. Båda boxarna är mockade och Jumanjis vatten är fixat. Följande var färdigt innan klockan ett, inte ofta allt är färdigt så tidigt kan jag meddela.
Nu ska jag äta och duscha, sedan ska jag fixa med två skoluppgifter. Mot kvällen blir det ytterligare en stallvisit för att fixa Jumanjis mat och pussa ponnyerna god natt.
Miro - 11 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 11 Januari 2013 kl. 22:53 i Ridpass - Miro
Efter ett x antal planändringar för dagens ridpass slutade det med ett dressyrpass med dressyrsadeln och allt i ridhuset i det absolut senaste laget. Vad gör egentligen folk som inte är i stallet sent en fredagskväll!? Haha.
Miro var i alla fall pigg och glad idag, i framridningen fick jag en bra känsla där det verkligen kändes som bitarna trillade på plats. Han var reglerbar, hade ett fint sug i handen samtidigt som allting bara flöt på. Framridningen idag bestod av skritt och trav på ett fyrkantsspår, red innanför ordinarie spåret för att checka av ordentligt. Red även lite på en volt.
Därefter tog jag tag i och jobbade vidare med övningen som jag fick i läxa av Göran sist (volt i hörnet, diagonalsluta in på hörnlinjen, öppna på hörnlinjen, bakdelsvändning, öppna på hörnlinjen, diagonalsluta ut till spåret), men bakdelsvändning bytte jag ut till en mindre volt tillbaka med slutatänk i då jag inte vill rida för mycket bakdelsvändningar självständigt i dagens läge. Rullade på i övningen genom att bara rulla på och byta varv varannan gång. Fick till ett relativt bra flyt i övningen, Miro ifrågasatte mig lite till och från men skötte det ändå bra.
Min plan var sedan galopparbete, något som blev lite pannkaka. Miro hade energi till att springa till månen fram och tillbaka utan ansträgning och till råga på allt blev han väldigt upprörd av okänd anledning. Han blir då otroligt otillgänglig och svår att arbeta, tog därför en skrittpaus där jag la i från mig spöet och tog några djupa andetag. Travade honom sedan, även där var han upprörd men han hade ett otroligt härligt tryck i sig, satte ihop honom ganska ordentligt och han lugnade ner sig något. Tog därefter tag i galopparbetet igen med ett lite bättre resultat, den upprörda Miro fanns fortfarande där men jag lyckades i alla fall hitta en bra ridkänsla mellan varven i båda galopperna. Energi och tryck i galoppen kunde jag dock inte klaga över!
Travade sedan av honom, satte ihop honom lite extra eftersom han gärna ville springa iväg lite men i det arbetet kändes det bra. Den upprörda Miro fanns fortfarande kvar om än lite mer kontrollerad.
Dagens ridpass känns som det gick i vågor, ibland hittade jag en bra känsla men samtidigt kändes det åt helvete ibland. Är otroligt glad för mitt val av sadel kan jag dock säga, så mycket enklare att få ihop honom i dressyrsadeln sånna här dagar. Tror vi hamnat i en liten svacka för tillfället, känslorna har varit lite blandade efter varje ridpass. På något sätt motarbetar vi varandra, men jag biter ihop och kommer igen. Vet att jag får tillbaka dubbelt så mycket när vi klättrat upp igen, minns den lilla svackan efter tävlingssäsongens avslut: när vi tagit oss ur den satt jag och storlog varje ridpass fram tills den lilla vintervilan!!
Minns att han var precis lika dan under det här ridpasset, vilket är snart ett år sedan nu.
Miro var i alla fall pigg och glad idag, i framridningen fick jag en bra känsla där det verkligen kändes som bitarna trillade på plats. Han var reglerbar, hade ett fint sug i handen samtidigt som allting bara flöt på. Framridningen idag bestod av skritt och trav på ett fyrkantsspår, red innanför ordinarie spåret för att checka av ordentligt. Red även lite på en volt.
Därefter tog jag tag i och jobbade vidare med övningen som jag fick i läxa av Göran sist (volt i hörnet, diagonalsluta in på hörnlinjen, öppna på hörnlinjen, bakdelsvändning, öppna på hörnlinjen, diagonalsluta ut till spåret), men bakdelsvändning bytte jag ut till en mindre volt tillbaka med slutatänk i då jag inte vill rida för mycket bakdelsvändningar självständigt i dagens läge. Rullade på i övningen genom att bara rulla på och byta varv varannan gång. Fick till ett relativt bra flyt i övningen, Miro ifrågasatte mig lite till och från men skötte det ändå bra.
Min plan var sedan galopparbete, något som blev lite pannkaka. Miro hade energi till att springa till månen fram och tillbaka utan ansträgning och till råga på allt blev han väldigt upprörd av okänd anledning. Han blir då otroligt otillgänglig och svår att arbeta, tog därför en skrittpaus där jag la i från mig spöet och tog några djupa andetag. Travade honom sedan, även där var han upprörd men han hade ett otroligt härligt tryck i sig, satte ihop honom ganska ordentligt och han lugnade ner sig något. Tog därefter tag i galopparbetet igen med ett lite bättre resultat, den upprörda Miro fanns fortfarande där men jag lyckades i alla fall hitta en bra ridkänsla mellan varven i båda galopperna. Energi och tryck i galoppen kunde jag dock inte klaga över!
Travade sedan av honom, satte ihop honom lite extra eftersom han gärna ville springa iväg lite men i det arbetet kändes det bra. Den upprörda Miro fanns fortfarande kvar om än lite mer kontrollerad.
Dagens ridpass känns som det gick i vågor, ibland hittade jag en bra känsla men samtidigt kändes det åt helvete ibland. Är otroligt glad för mitt val av sadel kan jag dock säga, så mycket enklare att få ihop honom i dressyrsadeln sånna här dagar. Tror vi hamnat i en liten svacka för tillfället, känslorna har varit lite blandade efter varje ridpass. På något sätt motarbetar vi varandra, men jag biter ihop och kommer igen. Vet att jag får tillbaka dubbelt så mycket när vi klättrat upp igen, minns den lilla svackan efter tävlingssäsongens avslut: när vi tagit oss ur den satt jag och storlog varje ridpass fram tills den lilla vintervilan!!
Det närmar sig, sakta men säkert
Publicerat av Jennie Börs den 11 Januari 2013 kl. 09:49 i Allt & inget
Om lite mindre än två månader är det äntligen dags för min tävlingssäsong att dra igång. Mitt och Miros tredje och sista ponnyår drar igång, det är verkligen helt galet vad tiden har gått fort. På något sätt känns vår tävlingsdebut den 11 september 2010 var igår, samtidigt som det datumet känns väldigt avlägsen.
I år ska jag förhoppningsvis, peppar peppar, kunna starta säsongen som planerat. 2011 fick jag tack vare armbågsfrakturen skjuta upp min planerade årsdebut och 2012 var det ULK-kurs som saboterade min planering. Jag hoppas helt enkelt att 2013 är tredje gången gillt. Enligt mina planer kommer årsdebuten ske den 9 mars hos Svärdsjö Ridklubb där vi mjukstartar med en LB:1. Förhoppningsvis finns det vid den tidpunkten ett optimalt underlag för framridning utomhus.
Tävlingsplaneringen därefter är ännu inte helt färdigställd då det inte finns speciellt många godkända tävlingar godkända i TDB ännu, men jag väntar spänt tills allt är färdigt. Lite tråkigt är det dock att bo i Dalarna, det finns en del tävlingar men för att utöka valmöjligheten har jag även börjat söka mig runt i närliggande distrikt.
I år ska jag förhoppningsvis, peppar peppar, kunna starta säsongen som planerat. 2011 fick jag tack vare armbågsfrakturen skjuta upp min planerade årsdebut och 2012 var det ULK-kurs som saboterade min planering. Jag hoppas helt enkelt att 2013 är tredje gången gillt. Enligt mina planer kommer årsdebuten ske den 9 mars hos Svärdsjö Ridklubb där vi mjukstartar med en LB:1. Förhoppningsvis finns det vid den tidpunkten ett optimalt underlag för framridning utomhus.
Tävlingsplaneringen därefter är ännu inte helt färdigställd då det inte finns speciellt många godkända tävlingar godkända i TDB ännu, men jag väntar spänt tills allt är färdigt. Lite tråkigt är det dock att bo i Dalarna, det finns en del tävlingar men för att utöka valmöjligheten har jag även börjat söka mig runt i närliggande distrikt.
Miro - 10 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 10 Januari 2013 kl. 22:00 i Ridpass - Miro
Idag trängde jag in mig i ridhushålet, men som tur var blev vi bara två stycken istället för fyra. Jag är glad för det, tre storhästar, hinder och bommar i ridhuset samt jag och Miro brukar alltid bli lite smårörigt. Utan bommar är nämligen trångt nog när alla rider sitt eget race.
Miro var på sitt bästa humör när jag satte mig upp och började arbeta honom, kände lite på skritten på fyrkantsspåret innan jag övergick till lite travarbete. Red lite tempoväxlingar på fyrkantsspåret och ställde även honom lite utåt till och från för att aktivera högerbak lite extra. Han kändes fin i det arbetet, det bara flöt på helt enkelt. Travade över en bomserie åt båda hållen därefter, lika bra att passa på när det ändå är framme och det gick bra även det. Miro lyfter för kung och fosterland på benen och jag vill gärna ge lite för mycket eftergift, men vi hittade ändå ett bra flyt över dem.
Galopparbetet började jag på fyrkantsspåret och försökte sedan hitta något voltspår bland alla bommar och hinder för att få igenom det lilla extra, tyvärr lyckades jag inget vidare på den punkten. Jag lyckades i alla fall hitta en bra känsla åt båda varven. Miro var väldigt, väldigt pigg och på i galoppen men skötte sig ändå bra. Mitt i galopparbetet fick jag dessutom för mig att jag skulle galoppera över en upphöjd bom och sagt och gjort, det gjorde vi. Inga problem som helst, Miro galopperade för glatta livet över den! Glädjen som spred sig i hela ponnyn var verkligen obeskrivlig, tänk att det kan vara så roligt med en bom som ligger på 30cm höjd? Vi tog den i alla fall några fler gånger, utan missöden.
Jag travade sedan av honom, fick lite mer tryck i honom och valde även att trava några gånger över en annan bomserie, med något längre avstånd. Även där hittade vi flytet bra och jag saktade slutligen av med ett leende på läpparna!
Jag är nöjd med passet, Miro är så duktig så! Kanske inte fick igenom allt jag önskar i dressyrväg, men kan väl nöja mig med dit vi kom (var trots allt mest planerat att jogga lite). Grejen att vi dessutom galopperade över den upphöjda bommen var stort, något vi tillsammans inte gjort på över två år. Utan säkerhetsväst och allt, nu kan jag säga att hopprädda jag kunde ge dåligt självförtroende en knuff åt sidan! Min fina lilla ponnyskrutt.
Bild från förra hösten.
Miro var på sitt bästa humör när jag satte mig upp och började arbeta honom, kände lite på skritten på fyrkantsspåret innan jag övergick till lite travarbete. Red lite tempoväxlingar på fyrkantsspåret och ställde även honom lite utåt till och från för att aktivera högerbak lite extra. Han kändes fin i det arbetet, det bara flöt på helt enkelt. Travade över en bomserie åt båda hållen därefter, lika bra att passa på när det ändå är framme och det gick bra även det. Miro lyfter för kung och fosterland på benen och jag vill gärna ge lite för mycket eftergift, men vi hittade ändå ett bra flyt över dem.
Galopparbetet började jag på fyrkantsspåret och försökte sedan hitta något voltspår bland alla bommar och hinder för att få igenom det lilla extra, tyvärr lyckades jag inget vidare på den punkten. Jag lyckades i alla fall hitta en bra känsla åt båda varven. Miro var väldigt, väldigt pigg och på i galoppen men skötte sig ändå bra. Mitt i galopparbetet fick jag dessutom för mig att jag skulle galoppera över en upphöjd bom och sagt och gjort, det gjorde vi. Inga problem som helst, Miro galopperade för glatta livet över den! Glädjen som spred sig i hela ponnyn var verkligen obeskrivlig, tänk att det kan vara så roligt med en bom som ligger på 30cm höjd? Vi tog den i alla fall några fler gånger, utan missöden.
Jag travade sedan av honom, fick lite mer tryck i honom och valde även att trava några gånger över en annan bomserie, med något längre avstånd. Även där hittade vi flytet bra och jag saktade slutligen av med ett leende på läpparna!
Jag är nöjd med passet, Miro är så duktig så! Kanske inte fick igenom allt jag önskar i dressyrväg, men kan väl nöja mig med dit vi kom (var trots allt mest planerat att jogga lite). Grejen att vi dessutom galopperade över den upphöjda bommen var stort, något vi tillsammans inte gjort på över två år. Utan säkerhetsväst och allt, nu kan jag säga att hopprädda jag kunde ge dåligt självförtroende en knuff åt sidan! Min fina lilla ponnyskrutt.
Samritha - 9 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 09 Januari 2013 kl. 21:44 i Ridpass - Andra hästar
Dags för årets första lektion, där böjda spår och övergångar stod på schemat. Jag fick idag rida Samritha vilket absolut inte gjorde mig någonting.
Samritha var till en början väldigt pigg och på kan jag säga. I framridningen skulle vi låta de vara ganska så fria men jag fick rida med magen för glatta livet för att få tillbaka henne. I vänstergaloppen var det absolut svårast med den uppgiften, men annars gick det relativt bra faktiskt.
När vi ridit fram och skrittat lite började vi arbeta på volten, i skritt. Samritha var lite slängig i huvudet då högerbak inte riktigt kom med, men det blev bara bättre och bättre. I volten skulle vi göra mindre volter för att få igenom lite extra, något som gjordes åt båda varven. Ju mer vi red desto bättre började delarna falla på plats vilket ledde till att hon blev mindre ryckig med huvudet. Vi övergick sedan till att göra samma sak i trav, något som fick henne att komma igenom ännu mer. Det varvades med att bara rida längs voltspåret och när vi red i högervarv fick jag även korta ihop henne lite extra mycket för att få mer aktiva bakben, något som fungerade väldigt bra.
Jag är väldigt nöjd med passet, Samritha är väldigt trevlig att rida. Fick till en bra känsla i båda varven där hon släppte efter och samtidigt jobbade kvar. Finns inte så mycket att klaga på om jag ska vara ärlig, sedan är det bara att acceptera att hon är ett fuxsto som inte tycker om när pojkarna är "ivägen". ;)
Samritha och Alex i våras.
När vi ridit fram och skrittat lite började vi arbeta på volten, i skritt. Samritha var lite slängig i huvudet då högerbak inte riktigt kom med, men det blev bara bättre och bättre. I volten skulle vi göra mindre volter för att få igenom lite extra, något som gjordes åt båda varven. Ju mer vi red desto bättre började delarna falla på plats vilket ledde till att hon blev mindre ryckig med huvudet. Vi övergick sedan till att göra samma sak i trav, något som fick henne att komma igenom ännu mer. Det varvades med att bara rida längs voltspåret och när vi red i högervarv fick jag även korta ihop henne lite extra mycket för att få mer aktiva bakben, något som fungerade väldigt bra.
Jag är väldigt nöjd med passet, Samritha är väldigt trevlig att rida. Fick till en bra känsla i båda varven där hon släppte efter och samtidigt jobbade kvar. Finns inte så mycket att klaga på om jag ska vara ärlig, sedan är det bara att acceptera att hon är ett fuxsto som inte tycker om när pojkarna är "ivägen". ;)
Vägen till två prinsar #2
Publicerat av Jennie Börs den 09 Januari 2013 kl. 17:40 i Allt & inget
Det här är den andra delen av vår hästletarhistoria, men även delen där den första prinsen hittas. Första delen hittar du HÄR.
Ska jag vara ärlig var det svårt att släppa tankarna på Shanti och lusten att leta ponny gick faktiskt ur mig något. Vi gav dock inte upp utan fortsatte att leta alternativa ponnyer på hästnet. Det fanns det ena mer intressant än det andra. Några veckor senare satt vi där i bilen igen, lite hastigt och lustigt styrde vi oss mot Norrtälje.
Stoet vi skulle provrida var för tillfället inte i full kondition, hon hade blivit lite skogsridning under de senast åren men hade sedan tidigare visat framgång inom framför allt dressyren. Ponnyn träffade vi vid ridhuset där vi skulle provrida och provridningen, ja, det var nog en ponny som ints stämde in för hur jag vill att en ponny ska vara att rida. Fruktansvärd pigg var hon och jag lyckades inte precis hitta några knappar, men trots det föll jag för något hos den ponnyn.
Unexpected Surprise, Svensk Ridponny (Holländsk import) -00
Ska jag vara ärlig var det svårt att släppa tankarna på Shanti och lusten att leta ponny gick faktiskt ur mig något. Vi gav dock inte upp utan fortsatte att leta alternativa ponnyer på hästnet. Det fanns det ena mer intressant än det andra. Några veckor senare satt vi där i bilen igen, lite hastigt och lustigt styrde vi oss mot Norrtälje.
Stoet vi skulle provrida var för tillfället inte i full kondition, hon hade blivit lite skogsridning under de senast åren men hade sedan tidigare visat framgång inom framför allt dressyren. Ponnyn träffade vi vid ridhuset där vi skulle provrida och provridningen, ja, det var nog en ponny som ints stämde in för hur jag vill att en ponny ska vara att rida. Fruktansvärd pigg var hon och jag lyckades inte precis hitta några knappar, men trots det föll jag för något hos den ponnyn.
Filmer visades för Pernilla men tillsammans kom vi fram till att vi skulle fortsätta leta vidare. Hästnet fortsattes att uppdateras dagligen och vi skrev även ihop en köpesannons som la upp. Vi fick en hel del svar på vår annons, vissa mer seriösa än andra. En ny liten rutt neråt i landet planerades och vi satte oss än en gång i bilen för att provrida lite ponnyer.
Första ponnyn var en valack, som vi provred på en relativt stor anläggning i Mantorp. Ponnyn var lite yngre än vad vi tänkt oss från början men vi valde att göra en chansning, vi hade trots allt inget att förlora på det. I ridningen klickade jag inte alls med honom, men i övrigt verkade han väldigt trevlig.
Björkens Isidor, New Forest -05
Första ponnyn var en valack, som vi provred på en relativt stor anläggning i Mantorp. Ponnyn var lite yngre än vad vi tänkt oss från början men vi valde att göra en chansning, vi hade trots allt inget att förlora på det. I ridningen klickade jag inte alls med honom, men i övrigt verkade han väldigt trevlig.
Vi drog oss sedan ner utanför Vetlanda, där ett besök på en hästgård väntade oss. Väl framme möttes vi av en valack som för tillfället var ur kondition men jag smälte vid första anblick. Vi fick hjälpa till att göra iordning ponnyn och sedan var det dags för själva provridningen. Från första stunden på hans rygg kändes allt så rätt, jag hade hittat min nya drömponny. Han fans där, bakom sitt skal av fett.
Miro, New Forest -00
Natten spenderades i en lägenhet på gården, dagen efter åkte vi vidare till Lenhovda. Där provred vi en valack som för tillfället stod på ridskolan där nere. Ponnyn var inget som det klickade med, han var en ställ ponny som gjorde det han skulle men det var inget som lockade helt enkelt.
Casper, Svensk Ridponny -00
Sista ponnyn, som var ett sto, fanns utanför Göteborg och när vi kom dit hade ägaren redan börjat rida lite smått. Ponnyn var trevlig att rida och föll mig absolut i smaken, hon hade dessutom ett lite mer utstickande utseende som gjorde att hon syntes i mängden. Efter provridningen fick vi hjälpa till att ta av henne sakerna och borsta.
Little Dusty Wind, Connemara -01
Hemma i Säter igen var det än en gång dags för Pernilla att säga sitt. Miro och Dusty var de ponnyer som var mest intressanta och svaret vi fick gjorde mig väldigt glad, hon tyckte Miro. Johanna var dock inte helt på min sida men efter några dagar stod vi äntligen med ett beslut. Tid för besiktning bokades och två veckor senare stod vi än en gång nere på gården i Vetlanda, den här gången med en transport bakom bilen.
Efter ytterligare en natt i lägenheten var dagen med stort D kommen. Jag var så sjukligt nervös innan besöket på kliniken men efteråt kunde jag äntligen andas ut. Miro gick igenom besiktningen utan anmärkningar, det enda som kommenterades var den runda magen och det avbitna örat. Vi återvände till gården och papperens skrevs på. Sedan åkte vi hemåt igen, med en ponny i transporten.
Besiktningen
Den 14 juni 2010 lastades Miro för första gången av på Säterbygdens Ridklubb och vi hade för första gången blivit hästägare. Anledningen till att jag föll för just den där feta New Forestponnyn är för att han var otroligt söt och för att han var trevlig i ridningen, vad mer han hade att erbjuda visste jag inte om då. Jag ångrar inte en sekund att det blev just Miro som blev vårt slutgiltiga val, det finns ingenting hos honom som jag skulle vilja ändra på. För mig, är han helt perfekt.
Natten spenderades i en lägenhet på gården, dagen efter åkte vi vidare till Lenhovda. Där provred vi en valack som för tillfället stod på ridskolan där nere. Ponnyn var inget som det klickade med, han var en ställ ponny som gjorde det han skulle men det var inget som lockade helt enkelt.
Sista ponnyn, som var ett sto, fanns utanför Göteborg och när vi kom dit hade ägaren redan börjat rida lite smått. Ponnyn var trevlig att rida och föll mig absolut i smaken, hon hade dessutom ett lite mer utstickande utseende som gjorde att hon syntes i mängden. Efter provridningen fick vi hjälpa till att ta av henne sakerna och borsta.
Hemma i Säter igen var det än en gång dags för Pernilla att säga sitt. Miro och Dusty var de ponnyer som var mest intressanta och svaret vi fick gjorde mig väldigt glad, hon tyckte Miro. Johanna var dock inte helt på min sida men efter några dagar stod vi äntligen med ett beslut. Tid för besiktning bokades och två veckor senare stod vi än en gång nere på gården i Vetlanda, den här gången med en transport bakom bilen.
Efter ytterligare en natt i lägenheten var dagen med stort D kommen. Jag var så sjukligt nervös innan besöket på kliniken men efteråt kunde jag äntligen andas ut. Miro gick igenom besiktningen utan anmärkningar, det enda som kommenterades var den runda magen och det avbitna örat. Vi återvände till gården och papperens skrevs på. Sedan åkte vi hemåt igen, med en ponny i transporten.
Den 14 juni 2010 lastades Miro för första gången av på Säterbygdens Ridklubb och vi hade för första gången blivit hästägare. Anledningen till att jag föll för just den där feta New Forestponnyn är för att han var otroligt söt och för att han var trevlig i ridningen, vad mer han hade att erbjuda visste jag inte om då. Jag ångrar inte en sekund att det blev just Miro som blev vårt slutgiltiga val, det finns ingenting hos honom som jag skulle vilja ändra på. För mig, är han helt perfekt.
Fortsättning följer...
Miro - 8 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 08 Januari 2013 kl. 21:17 i Ridpass - Miro
Idag blev det en liten promenad för Miro eftersom det var träning igår, blev en vända genom Dalsbyn och vi fick dessutom sällskap av Sandra och Ammi (hund). Blev kanske inte samma tempopromenad som vanligt då vi pratade samtidigt men Miro verkade inte klaga, han traskade glatt på med öronen framåt. Han har verkligen blivit en duktig promenadhäst! Väl hemma avrundade vi med den vanliga stretchingen.
Miro - 7 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 07 Januari 2013 kl. 20:56 i Ridpass - Miro
Idag var det som jag nämnde igår äntligen dags för årets första träning, så efterlängtat och välbehövligt. I Hedenslund för Pernilla, vilket givetvis kändes extra bra.
Började med att rida fram lite individuellt som alltid, började med att skrittjobba honom på fyrkantsspåret samt på diagonaler. Fokuserade på att han skulle vara rak samt få bakbenen med sig. Övergick sedan till lite travarbete där jag fortsatte jobba med samma saker, red även lite bogen in längs långsidorna vilket fungerade bra.
När själva träningen drog igång fortsatte vi att jobba med den sista lilla rakriktningen som vi inte riktigt fått grepp på, speciellt nu efter den lilla vilan. Har jobbat mycket med det självständigt sedan förra träningstillfället och fått grep om mycket, men det är det sista lilla som saknas. Började med att rida lite längs fyrkantsspåret innan vi gick in för att jobba på volten. Fick först hitta ställningen och allt sådant för att sedan korrigera det som behövdes, i högervarvet fick jag börja med att flytta honom för skänkeln och ta igenom lite extra med hjälp av understödjande tygeltag. Vi bytte sedan övning till att rida honom utåtställd, högerskänkeln bak och sedan leda lite med högertygeln när det behövdes. Fick grep om högerbak väldigt bra och efter en stund fick jag ställa om honom igen och satt då på en mer rakriktad häst som fick med sig högerbak bättre.
Vi bytte sedan varv och gjorde samma sak åt vänster, vilken även det fungerade bra. Övergick sedan till att göra samma sak i galopp, där jag fick en mycket bättre känsla än under gårdagens ridning kan jag säga. För det första var han inte lika extremt jobbig med ytterbogen och för det andra kunde jag rama in honom ytterligare idag. Vi fick sedan ta en skrittpaus innan vi tog högergaloppen.
I högergaloppen fick jag fortsätta jobba med samma tänk och där fick jag verkligen en bra känsla när han hittade rätt. Vi avslutade sedan med trav längs fyrkantsspåret för att fortsätta hitta rakriktningen och även på volt för att verkligen känna att högerbak var med.
Jag är verkligen nöjd med dagens träning. Visst skulle det vara roligt att verkligen få rida ihop honom ordentligt, hitta samlingen, rida skolor och allt såntdär: men det är det här arbetet som behövs nu. När vi fått igenom allting helt och hållet kommer vi vinna så mycket i de övriga rörelserna senare. Miro ger dessutom en riktigt härlig ridkänsla när det där högerbakbenet verkligen faller på sin plats och förhoppningsvis har det snart hittat till rätta igen. Idag fick jag verkligen en bra känsla i alla gångarter, i båda varven när allt är på plats. Nu blir det fortsatt stretchingridning fram till nästa träning!
Började med att rida fram lite individuellt som alltid, började med att skrittjobba honom på fyrkantsspåret samt på diagonaler. Fokuserade på att han skulle vara rak samt få bakbenen med sig. Övergick sedan till lite travarbete där jag fortsatte jobba med samma saker, red även lite bogen in längs långsidorna vilket fungerade bra.
När själva träningen drog igång fortsatte vi att jobba med den sista lilla rakriktningen som vi inte riktigt fått grepp på, speciellt nu efter den lilla vilan. Har jobbat mycket med det självständigt sedan förra träningstillfället och fått grep om mycket, men det är det sista lilla som saknas. Började med att rida lite längs fyrkantsspåret innan vi gick in för att jobba på volten. Fick först hitta ställningen och allt sådant för att sedan korrigera det som behövdes, i högervarvet fick jag börja med att flytta honom för skänkeln och ta igenom lite extra med hjälp av understödjande tygeltag. Vi bytte sedan övning till att rida honom utåtställd, högerskänkeln bak och sedan leda lite med högertygeln när det behövdes. Fick grep om högerbak väldigt bra och efter en stund fick jag ställa om honom igen och satt då på en mer rakriktad häst som fick med sig högerbak bättre.
Vi bytte sedan varv och gjorde samma sak åt vänster, vilken även det fungerade bra. Övergick sedan till att göra samma sak i galopp, där jag fick en mycket bättre känsla än under gårdagens ridning kan jag säga. För det första var han inte lika extremt jobbig med ytterbogen och för det andra kunde jag rama in honom ytterligare idag. Vi fick sedan ta en skrittpaus innan vi tog högergaloppen.
I högergaloppen fick jag fortsätta jobba med samma tänk och där fick jag verkligen en bra känsla när han hittade rätt. Vi avslutade sedan med trav längs fyrkantsspåret för att fortsätta hitta rakriktningen och även på volt för att verkligen känna att högerbak var med.
Jag är verkligen nöjd med dagens träning. Visst skulle det vara roligt att verkligen få rida ihop honom ordentligt, hitta samlingen, rida skolor och allt såntdär: men det är det här arbetet som behövs nu. När vi fått igenom allting helt och hållet kommer vi vinna så mycket i de övriga rörelserna senare. Miro ger dessutom en riktigt härlig ridkänsla när det där högerbakbenet verkligen faller på sin plats och förhoppningsvis har det snart hittat till rätta igen. Idag fick jag verkligen en bra känsla i alla gångarter, i båda varven när allt är på plats. Nu blir det fortsatt stretchingridning fram till nästa träning!
Miro - 6 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 06 Januari 2013 kl. 18:00 i Ridpass - Miro
På grund av dålig koll på ridhusbokningen hemma i ridhuset blev det idag en tur ut till Hedenslund för lite ridning, som tur var fanns det en tid där. Tur för mig för annars hade jag inte kunnat rida alls idag!
Miro hade massor av energi, kunde knappt skritta till en början för att han var så pigg. Jag började därför med travarbetet ganska på en gång, bättre det än att han ska gå och spänna sig massor i skrittarbetet. Travade först lite åt båda hållen på fyrkantsspåret, valde sedan att rida lite skänkelvikning från spåret in på kvartslinjen, rida rakt fram en bit samt ställa om för att sedan flytta honom tillbaka till spåret igen. Miro var väldigt energifull men jobbade på bra, i skänkelvikningarna hittade vi verkligen ett bra flyt!
Galopparbetet bestod sedan av fyrkantsspåret och volter. Började åt höger där han kändes väldigt fin, både på rakt spår och på böjda spår. Kunde enkelt vända rida in på en mindre volt utan att någonting ändrades. Sedan kom vi till vänstergaloppen. På fyrkantsspåret fungerade det helt okej, men volterna ska vi inte prata om. När han blir så pigg och på som han var idag flyter högerbogen gärna ut och när man försöker fånga upp den springer han bara mer för att komma undan. Det blev pannkaka av det mesta så fort vi kom in på ett böjt spår, tillslut nöjde jag mig när ett halvt varv av en volt blev bra. Man kan inte få allt helt enkelt och som tur är blir det bara såhär extremt vissa dagar.
Travade sedan lite nedsuttet, på lite serpentiner och böjda spår men även en del på fyrkantsspåret. Avslutade sedan men lite trav och lättridning, red ytterligare lite skänkelvikningar som flöt på fint och red lite på en volt. Vänsterbogen fortsatte att vilja slinka iväg lite och tillslut fastnade jag i mönstret där jag inte vet om det är inbillning eller att den verkligen slinker iväg, då slutade jag när jag fått en någorlunda känsla.
Känslan efter dagens pass är både positiv och negativ. Jätteroligt när han är så pigg och på som han var idag, tyvärr har jag väldigt svårt att komma åt honom när jag rider i hoppsadeln. Får glömma högerbogenincidenten som hände i vänstervarvet och gå vidare helt enkelt. Skänkelvikningarna och en del annat däremellan tar jag däremot med mig! Imorgon är det dags för ny färd till Hedenslund, årets första träning väntar nämligen då.
Miro hade massor av energi, kunde knappt skritta till en början för att han var så pigg. Jag började därför med travarbetet ganska på en gång, bättre det än att han ska gå och spänna sig massor i skrittarbetet. Travade först lite åt båda hållen på fyrkantsspåret, valde sedan att rida lite skänkelvikning från spåret in på kvartslinjen, rida rakt fram en bit samt ställa om för att sedan flytta honom tillbaka till spåret igen. Miro var väldigt energifull men jobbade på bra, i skänkelvikningarna hittade vi verkligen ett bra flyt!
Galopparbetet bestod sedan av fyrkantsspåret och volter. Började åt höger där han kändes väldigt fin, både på rakt spår och på böjda spår. Kunde enkelt vända rida in på en mindre volt utan att någonting ändrades. Sedan kom vi till vänstergaloppen. På fyrkantsspåret fungerade det helt okej, men volterna ska vi inte prata om. När han blir så pigg och på som han var idag flyter högerbogen gärna ut och när man försöker fånga upp den springer han bara mer för att komma undan. Det blev pannkaka av det mesta så fort vi kom in på ett böjt spår, tillslut nöjde jag mig när ett halvt varv av en volt blev bra. Man kan inte få allt helt enkelt och som tur är blir det bara såhär extremt vissa dagar.
Travade sedan lite nedsuttet, på lite serpentiner och böjda spår men även en del på fyrkantsspåret. Avslutade sedan men lite trav och lättridning, red ytterligare lite skänkelvikningar som flöt på fint och red lite på en volt. Vänsterbogen fortsatte att vilja slinka iväg lite och tillslut fastnade jag i mönstret där jag inte vet om det är inbillning eller att den verkligen slinker iväg, då slutade jag när jag fått en någorlunda känsla.
Känslan efter dagens pass är både positiv och negativ. Jätteroligt när han är så pigg och på som han var idag, tyvärr har jag väldigt svårt att komma åt honom när jag rider i hoppsadeln. Får glömma högerbogenincidenten som hände i vänstervarvet och gå vidare helt enkelt. Skänkelvikningarna och en del annat däremellan tar jag däremot med mig! Imorgon är det dags för ny färd till Hedenslund, årets första träning väntar nämligen då.
Nästan två år gammal bild. Luriv Miro och den älskade, gamla ponnyhoppsadeln som jag saknar!
Designuppdatering - klicka f5!
Publicerat av Jennie Börs den 06 Januari 2013 kl. 17:36 i Allt & inget
Klippte ihop en ny header idag, kände att det var dags att städa bort julen igen. Har lite dåligt med inspiration för tillfället så därför tog vad jag hade helt enkelt. En liten förnyelse blev det i alla fall, även om jag inte är helt nöjd. Själva designgrunden är jag väldigt nöjd med, den känns verkligen helt rätt men sedan har jag lite idéebrister när det kommer till själva headern. Jag spånar vidare på headern och har även lite andra ideér i bakhuvudet för ytterligare utveckling i själva designen!
Ny favorit
Publicerat av Jennie Börs den 06 Januari 2013 kl. 11:11 i Allt & inget
I fredags tillkom ytterligare ett iPhone-skal in i min samling och jag kan garantera att det här skalet kommer förbli min favorit för en tid framöver. Ett skal vars baksida fylls av utstrålning från min vackra och älskade ponnyprinsar, jag blir så otroligt glad av att bara titta på det.
Jag har länge funderat på ett egetdesignat skal bestående av en bild på Miro och Jumanji, men har backat lite på grund av priset (300:-). Precis när jag bestämt mig för att köpa ett trots allt fick jag ett mejl, som berättade att jag vunnit ett i Caroline Bågfeldts bloggtävling. En helt perfekt vinst som ledde till ett bra slutresultat, jag är bara så nöjd.
De senaste dagarna har jag försökt att göra skalet sig rättvist på bild, här nedan ser ni de mest lyckade resultaten. Jag är inte helt nöjd men bättre än iget i alla fall och helheten syns ju relativt bra trots allt!
Jag har länge funderat på ett egetdesignat skal bestående av en bild på Miro och Jumanji, men har backat lite på grund av priset (300:-). Precis när jag bestämt mig för att köpa ett trots allt fick jag ett mejl, som berättade att jag vunnit ett i Caroline Bågfeldts bloggtävling. En helt perfekt vinst som ledde till ett bra slutresultat, jag är bara så nöjd.
De senaste dagarna har jag försökt att göra skalet sig rättvist på bild, här nedan ser ni de mest lyckade resultaten. Jag är inte helt nöjd men bättre än iget i alla fall och helheten syns ju relativt bra trots allt!
Vägen till två prinsar #1
Publicerat av Jennie Börs den 05 Januari 2013 kl. 22:06 i Allt & inget
Jag har tidigare skrivit separata inlägg om hur vägen lett oss fram till Miro och Jumanji provridningsmässigt, men jag tänker nu sammanfatta allting igen i nya ord. För att inlägget inte ska bli allt för långt har jag valt att dela upp det i flera delar.
Jag har nog aldrig varit den tjejen som dag in och dag ut har tjatat på mina föräldrar om en egen häst, men självklart var det någonting som jag nämnde till och från. Beslutet att ställa oss på kö till stallplats var helt deras beslut och när det skedde har jag ingen aning om, men vi ställde oss i kö för att i alla fall ha möjligheten. Den 27 april 2010 skedde dock något, det var dagen då vi verkligen tog "tjuren vid hornen".
Det hela började med Klara nämnde att hon hittat en ponny som stod i närheten som hon trodde skulle kunna passa oss, jag tänkte inte mer på det förens jag fick länken. Jag visade mamma och pappa annonsen och helt plötsligt väcktes hela deras intresse och redan samma kväll kollade de upp hur det såg ut i stallplatskön, beskedet var att vi hade en box om vi ville ha den.
Redan dagen efter ringde vi på den ponnyn och bokade in en provridning dagen efter. I väntan på provridningsdagen fortsatte vi även att leta efter fler alternativa ponnyer och någon mer provridning bokades även in. Tillslut kom dagen som jag så länge väntat på och med en förväntansfull känsla i magen styrde vi bilen mot en annan del av Säters kommun för att provrida första ponnyn, som var ett sto.
Vi träffade henne först i stallet och där fick hjälpa till att göra i ordning henne innan vi åkte vidare mot ridhuset. Ridmässigt vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva henne, jag var mest van vid ridskolans ponnyer och hade inte så mycket att jämföra med. Minns i alla fall att i slutet fick jag en bra känsla i ridningen, där innan minns jag ärligt talat inte så supermycket.
Ett beslut om vi ville ha henne eller inte behövdes göra redan samma kväll, då en annan bestämt sig för henne samma dag som provridningen ägde rum. Jag, 15 år visste att man inte skulle ta "första bästa", men visste samtidigt inte vad rätt ponny var heller. Pernilla fick titta på lite filmer och efter lite diskussion kom vi fram till att det var bättre att leta vidare, vilket jag tror var ett klokt beslut i efterhand. Hon var inte rätt ponny för mig eller Johanna.
Dahlina, New Foreststo -03
Till helgen gav vi oss iväg på vår första hästletartur ner mot Göteborgstrakten. På väg ner stannade vi till i Örebro för att provrida en valack. Jag har aldrig känt mig så liten som under den provridningen, där jag red runt på en liten korsningsponny samtidigt som ridhuset fylldes med flotta dressyrhästar och ryttare utom hjälm. Det var precis som ur en av Mulle-serierna. Ponnyn var i vilket fall trevlig ridmässigt, jag hittade snabbt knapparna och han tuffade på. Han var i en lite kraftigare modell vilket gjorde honom något "tungriden" och stark i galoppen, något som varken föll mig eller Johanna i smaken. Av den anledningen valde vi bort honom.
Jag har nog aldrig varit den tjejen som dag in och dag ut har tjatat på mina föräldrar om en egen häst, men självklart var det någonting som jag nämnde till och från. Beslutet att ställa oss på kö till stallplats var helt deras beslut och när det skedde har jag ingen aning om, men vi ställde oss i kö för att i alla fall ha möjligheten. Den 27 april 2010 skedde dock något, det var dagen då vi verkligen tog "tjuren vid hornen".
Det hela började med Klara nämnde att hon hittat en ponny som stod i närheten som hon trodde skulle kunna passa oss, jag tänkte inte mer på det förens jag fick länken. Jag visade mamma och pappa annonsen och helt plötsligt väcktes hela deras intresse och redan samma kväll kollade de upp hur det såg ut i stallplatskön, beskedet var att vi hade en box om vi ville ha den.
Redan dagen efter ringde vi på den ponnyn och bokade in en provridning dagen efter. I väntan på provridningsdagen fortsatte vi även att leta efter fler alternativa ponnyer och någon mer provridning bokades även in. Tillslut kom dagen som jag så länge väntat på och med en förväntansfull känsla i magen styrde vi bilen mot en annan del av Säters kommun för att provrida första ponnyn, som var ett sto.
Vi träffade henne först i stallet och där fick hjälpa till att göra i ordning henne innan vi åkte vidare mot ridhuset. Ridmässigt vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva henne, jag var mest van vid ridskolans ponnyer och hade inte så mycket att jämföra med. Minns i alla fall att i slutet fick jag en bra känsla i ridningen, där innan minns jag ärligt talat inte så supermycket.
Ett beslut om vi ville ha henne eller inte behövdes göra redan samma kväll, då en annan bestämt sig för henne samma dag som provridningen ägde rum. Jag, 15 år visste att man inte skulle ta "första bästa", men visste samtidigt inte vad rätt ponny var heller. Pernilla fick titta på lite filmer och efter lite diskussion kom vi fram till att det var bättre att leta vidare, vilket jag tror var ett klokt beslut i efterhand. Hon var inte rätt ponny för mig eller Johanna.
Till helgen gav vi oss iväg på vår första hästletartur ner mot Göteborgstrakten. På väg ner stannade vi till i Örebro för att provrida en valack. Jag har aldrig känt mig så liten som under den provridningen, där jag red runt på en liten korsningsponny samtidigt som ridhuset fylldes med flotta dressyrhästar och ryttare utom hjälm. Det var precis som ur en av Mulle-serierna. Ponnyn var i vilket fall trevlig ridmässigt, jag hittade snabbt knapparna och han tuffade på. Han var i en lite kraftigare modell vilket gjorde honom något "tungriden" och stark i galoppen, något som varken föll mig eller Johanna i smaken. Av den anledningen valde vi bort honom.
Efter en lång bilresa nådde vi slutligen Göteborgstrakten där ytterligare ett sto skulle provridas. Stoet vi mötte var så otroligt perfekt och vackert, hon var gudomligt fin att se på. Vi fick hjälpa till att göra i ordning henne innan vi åkte till ett närliggande ridhus för provridning. Jag visste nästan på en gång när jag suttit upp på henne, det här är den rätta ponnyn. Hon var så otroligt välriden, känslig och gav en enorm ridkänsla. En ponny i storhästformat. Det första jag sa till pappa var: "Den här ponnyn ska jag ha!". Resten av familjen blev likt som jag förälskade i henne, följande efter bara ett enda möte.
Vi spenderade natten i en campingstuga innan vi fortsatte vår lilla hästletartur. Första ponnyn för dagen var ett sto som stod på Tjörn så vi styrde helt enkelt dit. Vi fick hjälpa till att göra i ordning henne inför provridningen och sedan var det dags för provridning på en gräsbana. Jag kände från start att det inte var en ponny för mig, men gav henne givetvis en ärlig chans för det. Hur jag ska förklara henne vet jag inte riktigt men det kändes inte rätt ridmässigt. Hon var dessutom brunstig för tillfället, vilket kanske inte gav oss rätt intryck.
Shanti är en ponny (eller om hon nu är en storhäst) som verkligen satt sina spår i mig, även om jag bara träffat henne en gång. Hon var så vacker och perfekt, nästintill för bra för att vara sant. Än idag går tankarna tillbaka till den här ponnyn trots att det gått så länge sedan, men jag kan inte låta bli att fundera. Hon är en på miljonen, verkligen.
Fortsättning följer...
Miro - 5 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 05 Januari 2013 kl. 21:21 i Ridpass - Miro
Gick ut på en promenad med honom idag med sällskap av Johanna som skrittade ut barbacka på Jumanji. Miro kändes väldig avspänd och skrittade på bra genom hel kroppen. Han tyckte dock att det var lite läskigt när de sköt puckar mot en vägg nere i byn, speciellt när han bara hörde smällar utan att förstå vart de kom ifrån. Det hanterades dock på ett bra sätt av honom och trots det kunde han lätt hitta tillbaka till sitt avspända ja igen. Avrundade allt med lite stretching som vanligt.
Har saknat honom och Jumanji trots att jag bara varit ifrån honom i tre dagar (var såklart tvungen att pussa hejdå innan jag åkte i onsdags också). Bästa ponnyprinsarna!
Har saknat honom och Jumanji trots att jag bara varit ifrån honom i tre dagar (var såklart tvungen att pussa hejdå innan jag åkte i onsdags också). Bästa ponnyprinsarna!
Grey - 5 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 05 Januari 2013 kl. 20:20 i Ridpass - Andra hästar
Idag stod det ridning av ridskolepolle på schemat igen, pollen för dagen blev Grey. Lite småhoppning var aktiviteten men trots det blev det mycket markarbete. Fokusen låg på att verkligen hitta den lägre formen och få dem att jobba där.
Till en början red vi på fyrkantsspåret i alla gångarter för att hitta en bra takt, rakriktningen samt oss själva. Grey kändes fin redan från början även om det inte betydde att han var på plats, men det kändes ändå som att han arbetade på i ett friskt tempo och han undvek att bara knäppa av i nacken som han ibland gör. Vi började sedan arbeta på volterna åt höger där första övningen bestod av lite skänkelvikning på den öppna delen, där vi även fick ta understödjande tygeltag för att få in och igång höger bakben ordentligt. Grey började släppa efter ganska på en gång i det arbetet och sedan blev det bara bättre och bättre, bit för bit föll alla delar på plats.
Nästa övningen blev att ställa utåt på volten och sedan aktivera högerbak på det sättet, följande gjorde att han ytterligare hittade ännu ett snäpp av lösgjordhet. När vi sedan bytte varv var känslan ganska bra redan från början, jag fick dock jobba med att fånga in högerbogen eftersom den gärna slant iväg lite. Känslan blev sedan bara bättre och bättre ju mer högerbogen hamnade på sin plats.
Sedan började arbetet med två bomserier längs en långsidan. Grey kändes väldigt fin och lösgjord, vi hittade dessutom bra på bommarna och han fortsatte att trava på fint. Följande gjorde vi åt båda varven och det flöt på bra åt både höger och vänster.
Avslutningsvis fick vi galoppera över små hinder på en linje, där känslan skulle vara "galopp på stället med huvudet nere". Grey blev väldigt stark och på när han insåg att det handlade om galopp och småskutt, men trots det hittade vi till rätt typ av galopp och allting flöt på väldigt bra. Jag hittade verkligen känslan, där ryggen verkligen kom upp samtidigt som jag kände tryck i handen och från bakbenen.
Jag är så otroligt nöjd med dagens pass, det blev ett långt pass men hade garanterat kunnat ridit en kvart till kan jag säga då det givit mig en ännu bättre känsla. Han kändes verkligen fin och det jag fick känna av i galoppen, underbart. Finns ingenting att klaga på verkligen. Jag är så nöjd med honom, han är verkligen trevlig att rida när man hittar honom. Mycket att ge har han allt!
Union Jack
Publicerat av Jennie Börs den 04 Januari 2013 kl. 23:06 i Fotografering
Här kommer det lite bilder på Felicia och Debbie från dagens ridpass. Idag trängde sig solens strålar genom fönstren vilket underlättade en hel del måste jag säga, ridhuset blev så mycket ljusare då. Nackdelen var väl att det gav lite motljus i vissa vinklar men det kunde jag leva med, i vissa fall gav det en riktigt häftig effekt på bilderna.
Hemfärd
Publicerat av Jennie Börs den 04 Januari 2013 kl. 18:08 i Vardag
Nu sitter jag på tåget och väntar på att det ska rulla hemåt. Tiden har gått så otroligt fort, inte så konstigt kanske med tanke på att jag kom i onsdags men i alla fall. Roligt har det varit och jag längtar redan till nästa gång vi ses.
Nu ska jag fördriva nästan fyra timmar på tåget hem, inte så svårt faktiskt om jag ska vara ärlig. När jag kommer hem till Säter igen lovar jag att bjuda på lite bilder från dagen.
Longering
Publicerat av Jennie Börs den 03 Januari 2013 kl. 23:29 i Fotografering
Idag blev det lite longering för Debbies del, jag stod på läktaren och agerade filmare och fotograf. Det är alltid svårt att fotografera i nya ridhus, men jag lyckades hyffsat bra i alla fall tycker jag. Jag är nämligen inte den som accepterar något mörkare men tydliga bilder, vilket ibland kan vara en förlust men det är mycket roligare att experimentera tycker jag. Panoreringseffekten är riktigt häftig tycker jag dessutom, någonting jag gillar starkt med ridhustfotografering även om det är svårt att få till det helt klockrent och perfekt!
Shoppingrunda
Publicerat av Jennie Börs den 03 Januari 2013 kl. 17:43 i Shopping
Idag har vi varit iväg på en shoppingrunda, med stopp på Sharpman, Mantorps Travshop och slutligen även Hööks. För tillfället är jag inne i en period (en period som faktiskt pågått väldigt länge om jag ska vara ärlig) där jag inte känner något behov att att shoppa någonting. Bra för ekonomin och platsen i garderoberna är det allt, men det känns lite tråkigt att inte shoppa. Allt jag som jag verkligen vill ha är dyrt och kommer ändå inte användas, därför känns det bra att spara på pengarna.
Tillbaka till shoppingrundan, det slutade i alla fall med ett väldigt oväntat köp. Ett schabrak från Hööks rea, jag som lovade mig själv för mer än två år sedan att aldrig handla fler schabrak därifrån. Nu blev det så i alla fall och jag är nöjd med köpet, ett ljusblått från "Punk Pony"-kollektionen! Kommer antagligen mest användas som hemmaschabrak, om inte Johanna känner för att sno det till annat ändamål. Sött är det i alla fall och kommer klä ponnyerna så fint.
Tillbaka till shoppingrundan, det slutade i alla fall med ett väldigt oväntat köp. Ett schabrak från Hööks rea, jag som lovade mig själv för mer än två år sedan att aldrig handla fler schabrak därifrån. Nu blev det så i alla fall och jag är nöjd med köpet, ett ljusblått från "Punk Pony"-kollektionen! Kommer antagligen mest användas som hemmaschabrak, om inte Johanna känner för att sno det till annat ändamål. Sött är det i alla fall och kommer klä ponnyerna så fint.
Årets första resa
Publicerat av Jennie Börs den 02 Januari 2013 kl. 13:45 i Vardag
Börjar det nya året med en resa ner till Felicia, ingen dum start på året om jag får säga det själv. Blir dock en snabbvisit den här gången och åker hem igen på fredag kväll, men bättre än inte alls helt enkelt.
Ni kan alltså vänta er en del uppdatering från fotograferingssidan den nästkommande dagarna och sedan får vi se vad mer jag har att bjuda på. Nu har jag två timmar till av tågresa att fördriva.
Nytt åt, nya möjligheter
Publicerat av Jennie Börs den 01 Januari 2013 kl. 21:52 i Allt & inget
Nytt år betyder nya möjligheter. Vissa ser det nya året som en nystart på ett nytt liv, där man lägger 2012 bakom sig och börjar leva nytt 2013. Jag däremot kommer fortsätta leva precis som innan, 2013 är 2012 uppföljare. Likt som 2012 var en uppföljare av 2011. Jag är nöjd med mitt liv precis som det är. Mitt liv behöver ingen omstart, det behöver bara utvecklas och gå framåt.
Jag har inte gett några nyårslöften, det brukar ändå bara sluta med att de bryts ändå. Det är bättre att ta livet som det kommer och göra det till det bästa, utan att känna krav på sig själv att man måste hålla det man lovat. Personligen har jag, likt som många andra har, satt upp mina egna små mål att jobba mot istället. Mycket bättre tycker jag, jag blir mer motiverad till att nå ett mål än att leva upp till ett löfte.
Nu hoppas jag på att 2013 har minst lika mycket att erbjuda på som föregående år. Jag kan dock fortfarande inte förstå att mitt sista ponnyår nu har börjat och att jag fyller arton på långfredagen. Vart har åren tagit vägen?
Jag har inte gett några nyårslöften, det brukar ändå bara sluta med att de bryts ändå. Det är bättre att ta livet som det kommer och göra det till det bästa, utan att känna krav på sig själv att man måste hålla det man lovat. Personligen har jag, likt som många andra har, satt upp mina egna små mål att jobba mot istället. Mycket bättre tycker jag, jag blir mer motiverad till att nå ett mål än att leva upp till ett löfte.
Nu hoppas jag på att 2013 har minst lika mycket att erbjuda på som föregående år. Jag kan dock fortfarande inte förstå att mitt sista ponnyår nu har börjat och att jag fyller arton på långfredagen. Vart har åren tagit vägen?
Miro - 1 januari 2013
Publicerat av Jennie Börs den 01 Januari 2013 kl. 21:33 i Ridpass - Miro
Första passet för året, dressyrsadeln åkte på. Genomförde dock inte alla tänkta delar för passet då vi fick lite mindre tid än planerat i ridhuset (hade garanterat kunnat gå över tiden ytterligare, men det blev lite för mycket hästar i ridhuset), men bra gick det trots det.
Började med att skritta och trava fram på fyrkantsspåret. Fokuserade på rakriktningen och bakbensengagemanget, samt hörnpasseringarna. Miro kändes väldigt fräsh och fin kan jag säga, energi så det räckte och blev över, men det är bara roligt. Red lite öppnor mot spegeln för att fånga upp honom lite och det fungerade väldigt bra, han lyssnade fint och själva skolan blev inte fyskam.
Galopparbetet tog jag på volten, började med att hitta ett bra voltspår samt få in alla delar i ramen. När jag uppnått det började jag leka lite med språnglängden, varierade mellan att sätta ihop honom lite och sedan släppa fram igen. Fungerade väldigt bra tycker jag, i högergaloppen är det mycket enklare men han kom ändå ihop bra även till vänster idag tycker jag.
Travarbetet fortsatte sedan med arbete på fyrkantsspåret, nu i nedsittning. Jobbade med att verkligen hitta fram till den lägre formen, vilket fungerade bra. I början blev han lite springig men efter ett antal halvhalter kom han till ro och lyssnade på mig. Travade även av på samma sätt.
Jag är nöjd med passet och Miro, finns inte så mycket att klaga på om man säger så. Hade tänkt att fokusera lite mer på böjningen idag men vi får helt enkelt ta det en annan dag. Idag har jag dessutom bokat in årets första träning, så på måndag är det äntligen dags att åka ut till Hedenslund igen! Det är säkert 1,5 månad sedan sits.
Började med att skritta och trava fram på fyrkantsspåret. Fokuserade på rakriktningen och bakbensengagemanget, samt hörnpasseringarna. Miro kändes väldigt fräsh och fin kan jag säga, energi så det räckte och blev över, men det är bara roligt. Red lite öppnor mot spegeln för att fånga upp honom lite och det fungerade väldigt bra, han lyssnade fint och själva skolan blev inte fyskam.
Galopparbetet tog jag på volten, började med att hitta ett bra voltspår samt få in alla delar i ramen. När jag uppnått det började jag leka lite med språnglängden, varierade mellan att sätta ihop honom lite och sedan släppa fram igen. Fungerade väldigt bra tycker jag, i högergaloppen är det mycket enklare men han kom ändå ihop bra även till vänster idag tycker jag.
Travarbetet fortsatte sedan med arbete på fyrkantsspåret, nu i nedsittning. Jobbade med att verkligen hitta fram till den lägre formen, vilket fungerade bra. I början blev han lite springig men efter ett antal halvhalter kom han till ro och lyssnade på mig. Travade även av på samma sätt.
Jag är nöjd med passet och Miro, finns inte så mycket att klaga på om man säger så. Hade tänkt att fokusera lite mer på böjningen idag men vi får helt enkelt ta det en annan dag. Idag har jag dessutom bokat in årets första träning, så på måndag är det äntligen dags att åka ut till Hedenslund igen! Det är säkert 1,5 månad sedan sits.
Gott nytt år!
Publicerat av Jennie Börs den 01 Januari 2013 kl. 00:00 i Vardag
Ett nytt år har precis börjat, ett år fyllt av nya överraskningar, utmaningar och händelser. Vad det kommer att bli kan jag inte sätta punkt för i just denna stund, det får framtiden utvisa.
Det går dock inte att undgå en tanke för 2013. Året som jag så länge fasat över från vissa perspektiv är nu här, mitt sista ponnyår. Vart har tiden tagit vägen egentligen, det känns som det var igår jag oroade mig för mitt sista b-ponnyår. Jag kommer verkligen göra allt för att det här året ska bli så bra som möjligt. Varenda sekund och minut ska jag ta vara på, för den här tiden kommer aldrig att komma tillbaka till mig.
Gott nytt år önskar jag er alla!
Det går dock inte att undgå en tanke för 2013. Året som jag så länge fasat över från vissa perspektiv är nu här, mitt sista ponnyår. Vart har tiden tagit vägen egentligen, det känns som det var igår jag oroade mig för mitt sista b-ponnyår. Jag kommer verkligen göra allt för att det här året ska bli så bra som möjligt. Varenda sekund och minut ska jag ta vara på, för den här tiden kommer aldrig att komma tillbaka till mig.
Gott nytt år önskar jag er alla!