Varför bloggar jag?
Publicerat av Jennie Börs den 08 Juni 2012 kl. 14:35 i Allt & inget
Det fanns en tid då jag var "emot" bloggar, jag förstod inte riktigt meningen med dem. Jag provade att starta en blogg, men det dog ut lika fort. Det var på den tiden där allt fler gick från bilddagboken till en blogg, jag gillade inte konceptet, det var så mycket enklare med bilddagboken där jag kunde ha alla samlade på ett och samma ställe.
När vi köpte Miro gav jag dock bloggandet en chans på nytt, jag startade www.mirochjag.blogspot.com. Den störtsa anledningen till startandet av bloggen berodde på att jag ville ha en plats att samla alla våra minnen på tillsammans, en plats som bara var min och Miros. Jag upptäckte snart en helt ny värld, bloggarnas värld, och det dörjde inte länge innan jag var fast i den. Mitt intresse för bilddagboken dog snart ut, det fanns så mycket mer möjligheter på en blogg ansåg jag, då den gick att få mycket mer personlig. Min bilddagbok har gapat tomt bortsett från vissa små uppdateringar, att endast ladda upp bilder med en blogglänk var dag på bilddagboken är enligt mig ingen hit.
När Evita kom till oss behövde jag en blogg som inte bara fokuserade på Miro, på så sätt växte den här bloggen fram. Jag har haft en större break här ifrån, men annars har jag uppdaterat världen i stort sätt varje dag sedan den 30 december 2010. Bloggen är idag en stor del utav min vardag och utan den skulle livet kännas ganska konstigt tror jag. Det är här jag dokumenterar min vardag oh mina ridpass, för att senare kunna gå tillbaka och se hur saker och ting har ändrats samt återuppleva gamla minnen. Samtidigt får jag chansen att ta ta tillvara på mina intressen för att skriva, fotografera, webbdesign och mycket mer.
En gång i tiden drömde jag om att bli en storbloggare, men med tiden har den drömmen ändrats. Visst skulle det kanske vara roligt att få stor uppmärksamhet, men jag tror att jag trivs bättre lite i "bakkanten" av bloggvärlden. Jag är inte den som vill synas mest och få uppmärksamhet samt bekräftelse, jag trivs mycket bättre i skuggan av det hela. Dessutom tycker jag personligen att mindre bloggar ofta blir mer personliga än en större och det är mitt mål i bloggandet: att skapa en så personlig blogg som möjligt. Ännu har jag inte riktigt hittat min stil tycker jag, men en dag lovar jag att jag ska kunna sätta fingret på den.
Första headern, någon som minns?
Jag vill dessutom tacka er 60 läsare som var dag tar er tid att klicka er in på bloggen, det betyder mycket för mig. Sedan har jag de där små trogna kommenterarna som ofta tar sig tid att slänga iväg en kommentar, det är verkligen jätteroligt!
När vi köpte Miro gav jag dock bloggandet en chans på nytt, jag startade www.mirochjag.blogspot.com. Den störtsa anledningen till startandet av bloggen berodde på att jag ville ha en plats att samla alla våra minnen på tillsammans, en plats som bara var min och Miros. Jag upptäckte snart en helt ny värld, bloggarnas värld, och det dörjde inte länge innan jag var fast i den. Mitt intresse för bilddagboken dog snart ut, det fanns så mycket mer möjligheter på en blogg ansåg jag, då den gick att få mycket mer personlig. Min bilddagbok har gapat tomt bortsett från vissa små uppdateringar, att endast ladda upp bilder med en blogglänk var dag på bilddagboken är enligt mig ingen hit.
När Evita kom till oss behövde jag en blogg som inte bara fokuserade på Miro, på så sätt växte den här bloggen fram. Jag har haft en större break här ifrån, men annars har jag uppdaterat världen i stort sätt varje dag sedan den 30 december 2010. Bloggen är idag en stor del utav min vardag och utan den skulle livet kännas ganska konstigt tror jag. Det är här jag dokumenterar min vardag oh mina ridpass, för att senare kunna gå tillbaka och se hur saker och ting har ändrats samt återuppleva gamla minnen. Samtidigt får jag chansen att ta ta tillvara på mina intressen för att skriva, fotografera, webbdesign och mycket mer.
En gång i tiden drömde jag om att bli en storbloggare, men med tiden har den drömmen ändrats. Visst skulle det kanske vara roligt att få stor uppmärksamhet, men jag tror att jag trivs bättre lite i "bakkanten" av bloggvärlden. Jag är inte den som vill synas mest och få uppmärksamhet samt bekräftelse, jag trivs mycket bättre i skuggan av det hela. Dessutom tycker jag personligen att mindre bloggar ofta blir mer personliga än en större och det är mitt mål i bloggandet: att skapa en så personlig blogg som möjligt. Ännu har jag inte riktigt hittat min stil tycker jag, men en dag lovar jag att jag ska kunna sätta fingret på den.
Första headern, någon som minns?
Jag vill dessutom tacka er 60 läsare som var dag tar er tid att klicka er in på bloggen, det betyder mycket för mig. Sedan har jag de där små trogna kommenterarna som ofta tar sig tid att slänga iväg en kommentar, det är verkligen jätteroligt!
Kommentarer
Trackback