Red ett pass i ridhuset med samma tänk rakhetstänk som under tisdagens träning, repetition och chans till att få honom rakar från grunden igen helt enkelt.

Började med att skritta honom en bra stund för hans innan jag satte mig upp och arbetade skritten på både rakt spår och på volten i båda varven. Övergick sedan till trav och jobbade vidare på samma sätt. När jag känt på honom lite åt båda hållen på volten tog jag lite galopp, även den på volt då han idag var otroligt spänd nere vid läktaren. Lät honom jobba på väldigt fritt under lättsits, men korrigerade ändå lite enkelt bara för att han skulle hålla sig så rak som möjligt. Fortsatte sedan att jobba vidare med arbetet på volten i traven innan vi skrittade av igen.

Jag är nöjd med passet, Miro accepterade allting väldigt bra och kom in mer och mer i ramen. Han fortsätter att frusta ordentligt vid flera tillfällen när någonting släpper i kroppen på honom och han arbetar på med en positiv attityd. Duktig ponny helt enkelt!

Red som jag nämnde Jumanji även den här veckan på lektionen, trots att vi hade hoppning på schemat! Rytm och kontroll tyckte jag lät utmärkt på Jumanji, för rytmen är hans absolut starkaste sida och han är ganska kontrollerad för den delen också.

I framridningen var han spänd, så i traven fick jag mest bara göra så lite som möjligt men samtidigt vägleda lite försiktigt för att han skulle komma till avspändhet. I galoppen var han skapligt taggad kan jag säga, blev lite småstark men å andra sidan kändes han rätt så reglerbar och galoppen var jämn och fin. När vi travat och galoperat åt båda varven blev det lite skrittpaus innan vi började trava lite bommar. Bommarna låg längs längs ena långsidan, tre serier med tre bommar i vadera med en liten glugg emellan. Jumanji började här slappna av bättre vilket ledde till att steget blev mer avspänt och längre, han var fin både över bommarna och där emellan.

Sedan var det dags för själva hoppningen, en serie på en långsidan med tre hinder med ett galoppsprång emellan. Först fick vi hoppa det med enbart upphöjda bommar i princip, vi pluppade utan problem över åt båda varven. Till vänster blev det lite snett och trassel med galoppen eftersom han är lite svagare där, men inga större problem. Det höjdes sedan upp lite och vi fick komma igen, även där flöt det på. Till höger fick han trampa lite väl intill på första hindret vilket gjorde att han backade av lite, men med rätt stöttning kom han enkelt vidare trots det. Till vänster blev det mycket rakare, speciellt när vi tog om det en extra gång. Avslutningvis togs hindret i mitten bort och det blev därmed tre galoppsprång emellan, kom en gång åt vänster och det flöt på fint mellan hindren. Jumanji spände till lite emellan (antagligen för att något ändrades) men det var fortfarande rakt och rytmiskt där emellan.

Travade sedan av och även där fick jag en bra känsla. Jag är nöjd med passet, finns inte mycket att klaga på inte. Jumanji gör det han ska och jag gör det jag ska, då blir det bra helt enkelt. Jag känner mig trygg i situationen och kan agera och ta rätt beslut där det behövs, Jumanji är dessutom trygg och snäll mot mig.

Idag tog vi en promenad för hand eftersom han jobbat på så bra två ridpass i rad, bra för kroppen att få vila lite. Blev en vända på runt en 30 minuter där Miro mestadels skrittade på avslappnat och fint, vid några tillfällen spände han till ganska rejält men kunde släppa det snabbt trots allt. Lite töntig var han allt också, helt plötsligt fick han syn på som ett sträck som gick genom hela snödrivan och trots att han gått förbi det där sträcket i säkert 50m blev det superfarligt. Töntponny!

Han var duktig i det stora hela i alla fall och skrittade på bra samt avspänt genom kroppen. Vi avslutade givetvis med lite stretching efteråt.

Här kommer det några bilder från fotograferingen igår. Är verkligen roligt att jämföra dessa bilder med de första uppställningsbilderna och porträttbilderna som jag tog på Gerda i början av 2010, då var hela hästen riktigt mörkgrå!

Jumanji fick sig en liten tur ute, han var så nöjd och glad så tror jag allt. Han var faktiskt lugnare än jag väntat dock, inte alls så taggad som han varit de senaste gångerna när jag och Johanna ridit tillsammans.

Började med att skritta genom byn, på Norddalsvägen blev det sedan trav fram och tillbaka en vända, var även in på en liten avvikelseväg mellan åkrarna. Han travade på lugnt och fint, sökte sig faktiskt fram till bettet nästan på en gång. Nästa vända bortåt tog vi lite vänstergalopp och sedan tog vi högergaloppen på tillbakavägen, även galoppen var lugn och fin! Tog sedan en avslutande travrunda igen, där han släppte efter ännu bättre än första vändan fram och tillbaka.

Skrittade sedan tillbaka genom byn, men svängde av nedför reningsverksbacken för lite klättring först. Jumanji hade dock inga planer på att gå längre än ner för halva, sedan började han göra sina små vändningar på bakbenen. Tyvärr var jag minst lika envis som honom och efter många om och men kom vi nedför backen! Sedan gick vi uppför och gick hem till stallet igen.

Kan ändå säga att jag är nöjd med Jumanji, för i traven och galoppen var han fin. Han hittade en fin kontakt, jobbade på bra och allt sånt där så det kan jag inte klaga på. Lite humör får man sedan ta, han är mest söt när han hoppar hit och dit faktiskt!

Idag tränade jag som nämnde tidigare för Pernilla. Dressyrträning var väl tanken men jag och Miro såg nog snarare ut som ett hoppekipage, haha. Ensamma om det var vi då inte, idag red alla dressyrryttare i just hoppsadel.

Jag började med att ta Miro på en liten promenad innan vi gick in i ridhuset, blev väl en kvart sådär ute längs vägen. Miro tyckte jag var väldigt konstig tror jag, promenera utomhus med sadel var lite mystiskt. Han kunde i alla fall både slappna av och frusta. När vi kom in i ridhuset blev det ytterligare en tio minuters skrittande för hand, det var lite försenat så då passade jag på. Där fick Miro ytterligare några fler frusttillfällen. Satt sedan upp och skrittjobbade honom i en tio minuter innan jag tog lite trav. Jobbade mest med att få in högerbak, framför allt på volten, men även mycket med mig själv. Miro släppte efter och slappnade av, frustningarna kom även dem.

När själva träningen började fortsatte vi att jobba på med att få högerbak in ordentligt under kroppen. Blev mycket jobb på 20m volten med små bitar här och där på fyrkantsspåret. Fick jobba mycket med att ställa honom utåt ordentligt och ta igenom för att sedan mjukt och fint ställa honom rätt igen. Korrigeringarna fick komma eftersom han hittade på sedan, han är ju smart så när man kommer åt en sak måste han prova en annan. Han släppte i alla fall efter fint och hittade in bra i ramen. Bitvis var han finare än andra, men i det stora hela var det bra.

Jag är nöjd med träningen, kändes verkligen nyttig att få extra ögon på sig under hela ridpasset. Även om det så handlade om att vi red lätt på en volt i trav större delen av en träningen är det vad som behövs för att han ska hitta tillbaka. Miro var dessutom duktig idag, även om han spände till lite bitvis hittade han å andra sidan helt rätt andra stunder, han kämpade på bra. Miro visade ingeting idag heller, skönt, för även om vi inte red några mindre spår eller så pressade vi ände en del. I övrigt kände jag mig stabil i min ridning idag!

Så här fin var Miro idag, jag matchade med svarta ridbyxor, turkos tröja och svart dunväst!

Mina planer om att få sova lite längre i morse blev ganska snart förstörda, men å andra sidan är det ganska skönt att kunna vara vaken och bara ta det lugnt också. Jag har nu ägnat några vakna timmar åt att läsa ikapp bloggar, redigerat bilder, ätit frukost och tittat på lite serie.

Nu är det snart dags att bege sig mot stallet, vädret är inte lika soligt och fint som igår men jag och Jumanji ska ändå avnjuta en mysig ritt utomhus. Innan dess väntar dock en träning på Miro för Pernilla, blir att ta det lite lugnare eftersom han vilat men det känns skönt att ha två ögon från backen på sig. Har planerat att träna i hoppsadeln(!) trots att det är dressyr som gäller, även det känns lite nostalgiskt eftersom det var där jag och Miro började vår karriär på dressyrträning och dressyrbanan.

Utöver ridningen ska även stallet fixas, så några timmar i stallet har jag allt att vänta mig nu men inget mig emot precis, om man säger så.

Alltså nej, det här var inte igår precis!

Känslan av nervositet fanns i kroppen när jag sadlade på Miro och gick in i ridhuset, jag kunde inte riktigt glädjas över att å sitta upp på min älskade ponny eftersom jag inte visste i förväg hur han skulle reagera. Som tur var lättade han allt upp den känslan!

Började med att skritta fram honom för hand i en kvart innan jag satt upp, så fort jag satte mig i sadeln spände han till något. Den spändheten släppte dock nästan så snart vi började skritta. Kortade upp tyglarna på en gång och började arbeta honom på fyrkantsspåret, sned var han. Han satte högerbak en aning utanför kroppen som jobbade metodiskt för att få in det, var hela tiden konsekvent på min egen ridning för att jag skulle göra rätt. Handen skulle bara ligga där framme medan sitsen skötte resten och där kan jag faktiskt ge mig själv beröm, för jag gjorde rätt!

Arbetade honom åt båda hållen och ju mer jag arbetade desto mer kom högerbak med i ramen, han frustade ordentligt vid flera tillfällen och jag kunde känna hur bitarna föll på plats. Underbar känsla, minst sagt. Gick sedan in på en 20m volt och arbetade på samma sätt där för att få in högerbak, även här släppte han efter mer och mer och frustade. Fick verkligen en bra känsla, där jag kände att jag fick med mig saker och ting.

Skrittarbetade i en 25 minuter eller något, då bestämde jag mig för att ta lite travjobb. Första travstegen spände han till konstigt och jag blev lite hönsig eftersom jag trodde han hade ont av något, men sa bestämt till mig själv att ge det en liten chans. Började åter igen på fyrkantsspåret och arbetade metodiskt för att få in honom i rätt ram och även här kom det mer och mer samtidigt som frustningarna kom då och då. Ingenting att oroa sig för helt enkelt. När jag travat lite åt båda varven på fyrkantsspåret övergick jag till att arbeta på 20m volten. Fler spänningar släppte och Miro visade inga tendenser på obehag, skönt! Travarbetet blev väl en 15 minuter långt, därefter skrittade jag honom lite uppsuttet innan jag skrittade av honom för hand igen.

Jag är nöjd med passet och ponnyn, en liten sten har lossnat från min hjärta. Etapp ett är avklarad och det är att han klarar av att gå i böjning på en 20m volt utan problem, att han sätter högerbak utanför kroppen är jag i dagsläget inte orolig över. Miro har alltid varit sådan i mer eller mindre mån och nu när han inte blivit riden på två veckor är det inte konstigt att det är så. I övrigt jobbade han på med en god vilja, ifrågasatte mig inte under arbetets gång utan gjorde istället det jag bad honom om. Han släppte efter bra, frustade och började skumma så jag kan inte vara annat än nöjd. Nu håller vi tummen för att det håller i sig!

Blev ett dressyrpass för fuxen idag, eller ja, ett enklare pass med dressyrsadel i alla fall. Gjorde inga avancerade saker utan fokuserade istället på lösgjordheten hos honom.

Började med att rida fram enkelt, lite längre tygel för att bara låta honom komma igång och själv hitta fram till bettet. När vi travat lite åt båda varven efter han hostat färdigt tog vi lite galopp på fyrkantsspåret i lättsits, Jumanji var superduper pigg så lät honom galoppera på i ett friskt men kontrollerat tempo.

Efter det här hade han börjat komma igång i kroppen ordentligt och hittade fint fram till bettet, så utifrån den började vi jobba lite längs fyrkantsspåret innan vi började arbeta på 20m volten istället. Där fick han ställa och böja sig ordentlig, jobbade aktivt med att rama in bakbenen och han hittade in bättre och bättre i ramen. Gjorde givetvis följande åt båda varven. Tog sedan och arbetade honom på samma sätt fast i galoppen och så fin han blev. Minns när vi provred och han blev segstark i galoppen, nu arbetar han lugnt och fint på volten som ingenting med en fin kontakt med hand och bett.

Travade sedan lite på fyrkantsspåret nedsuttet, även där kändes han fin och det kändes verkligen att bakbenen följde med ordentligt in under kroppen. När jag fått en bra känsla åt båda varven travade jag av honom lite enkelt bara och den fina känslan den höll i sig!

Jag är nöjd med herr fux. Det är så roligt att sitta på en sådan stabil ponny ibland, det blir en sådan kontrast till Miro. Det är även roligt att känna all utveckling som Jumanji har gjort och precis som Pernilla sa till mig när jag travade av efter torsdagens hoppning: "Det går att lära gamla hundar att sitta". Jumanji arbetar på med en positiv inställning även om han tycker att det är lite småjobbigt, han är så duktig så.

Dagen bjöd verkligen på ett underbart väder! Vårkänslorna spred sig verkligen i kroppen när solen lyste på en klarblå himmel trots några minusgrader ute, samtidigt som det droppade från taken och fåglarna kvittrade. Våren är helt klart min favoritårstid, i alla fall så länge förvandlingen går från snö.

Jag själv var uppe i tid i morse för att hinna motionera båda ponnyerna och fixa i stallet, Johanna är borta några dagar så har allting helt för mig själv. Jumanjis morgonhumör var inte det bästa då han stod och lyfte på bakbenen när jag gjorde i ordning honom, arbetshumöret var däremot desto bättre. När han var färdigriden ixade jag i ordning för en dag i hagen och gick sedan ut och bytte ponny ute i hagen. Gjorde sedan i ordning Miro för ett första pass på två veckor, underbar känsla! Miro fick sedan äta sin lunch inne medan jag mockade och fixade vatten till Jumanji samt plockade undan alla saker, då var han redo för att gå ut i hagen igen. När Miro var ute igen mockade jag även hans box innan jag gick hem för att äta lite lunch.

Var otroligt fotosugen under förmiddagen eftersom vädret var så underbart och som ett brev på posten fick jag ett sms från Klara som undrade om jag kunde fota Gerda. Efter lunchen drog jag mig helt enkelt bort till stallet längre bort i byn och fotograferade lite uppställningsbilder samt porträttbilder på Gerda. Resultatet från fotograferingen dyker upp under morgondagen.

Nu på kvällen var jag åter en sväng till stallet för att fixa Jumanjis bettor. Passade då på att borsta lite på ponnyerna och pussa de god natt.

Morgonsolen lyste helt underbart på åkern utanför vårt hus idag!

Idag longerade jag Miro på morgonen, han såg lite smått fundersam ut när han inte fick äta sin frukost i vanlig ordning. Började med att skritta honom i ungefär 20 minuter innan jag tog in honom på en större volt där han fick först skritta lite innan han fick trava lite, i båda varven. Spände sedan in honom lite och jobbade ytterligare lite på en större volt.

Gjorde lite övergångar mellan skritt och trav vilket fungerade bra, annars jobbade vi mest på att hålla voltspåret vilket fungerade bra även det. Blev ingen längre stund med longering eftersom huvudsyftet var att se hur han reagerade på böjningen, jag kunde dock inte märka att han försökte fly från något i alla all. Får vänta och se hur han är uppsuttet imorgon, kan ju få en annan reaktion då. Avslutade med att skritta honom för hand i ungefär en kvar efteråt.

Den bästa biten av dagens longering var helt klart att kommunikationen mellan mig och Miro var bättre än innan. Är över ett år sedan jag longerade honom sist nu och då hade vi lite problem med övergångarna mellan trav-skritt, det tog ett x antal varv från första signal till Miro faktiskt skrittade. Idag däremot lyssnade han väldigt bra på röstkomandonen och övergångarna blev fina.

Miro var inte på något vidare posarhumör imorse.

 Den sista delen av vår hästletarhistoria kommer nu äntligen, efter lite fördröjelse. Det är givetvis i den här delen som den andra prinsen hittas. Den första delen hittar du HÄR, den andra delen hittar du HÄR och den tredje delen hittar du HÄR.

Redan i slutet av sommaren 2011 började tankarna om att skaffa ytterligare en till ponny att skapas. Johanna började får upp ögonen för att tävla på riktigt och även om Evita dög så det räckte och det blev över (bättre första tävlingsponny inom hoppning får man leta efter!), visste vi å andra sidan att Evita aldrig skulle finnas med Johanna ponnytiden ut. Mamma och Johanna började lite lätt att titta efter ponnyer på hästnet och hittade några intressanta, men några provridningar blev aldrig aktuella eftersom tiden inte räckte till. Vi hade dessutom bestämt oss för att inte stressa i letandet eftersom vi hade två fina ponnyer i stallet redan.

När höstlovet närmade sig tog vi dock upp letandet igen, vi hittade fyra intressanta som vi bokade in provridning på. Första helgen i November satte vi oss i bilen, förväntansfulla för ytterligare en hästletarhelg. Inställningen var inte att hitta den rätta, utan snarare att se vad marknaden erbjöd.

Första stoppet gjordes i Mjölby, där vi vi tittade på en ponny som vi hittat redan i Augusti när sökandet började lite lätt. Ponnyn hade vi dessutom sett en skymt av på NF-SM samma sommar, vilket gjorde det lite extra intressant. Vi fick börja med att träffa ponnyn i stallet för att vara med vid borstning och sadling, innan vi gav oss ut på ridbanan. Ponnyn visades av en bekant till ägaren då hon för tillfället var skadad, sedan fick Johanna sitta upp och rida samt hoppa. Själv satt jag upp sist för att bara känna lite dressyrmässigt och hon matchade inte riktigt mina förväntningar. Gångarterna och det fanns fdär, tyvärr fanns inte styrkan där för att hon skulle komma helt till sin rätt. Jag och Johanna var dock överens om att det inte var rätt ponny för oss.

Keimos Tanja, New Forest -04

Nästa ponny fanns utanför Jönköping, en ponny som var lite äldre än vi tänkt oss men eftersom mamma fastnade så för hans annons tänkte vi att vi inte hade något att förlora. När han var borstad och sadlad gick vi i mörkret till ett närliggande ridhus där provridningen skedde. Ägaren visade honom innan Johanna satte upp för att känna på honom, i hoppningen hade Johanna lite svårt att hänga med i sprången när han tog i med ryggen men trots det tog de sig över högre hinder med lätthet och utan problem. Jag satt sedan upp och kände en stund på honom dressyrmässigt, en trevlig ponny som var något stark i galoppen var min tanke. Annars var han väldigt stabil och så vidare, jag fick även skritta honom i mörkret tillbaka till stallet, en helcool ponny som inte viftade ett öra åt höger eller vänster. Både jag och Johanna gillade honom.

Cristalls Jumanji, New Forest -00

Natten spenderade vi i en campingstuga i Habo, dagen därpå styrde vi sedan mot Brålanda. Vi fick först se ponnyn under sadling och borstning  innan vi intog en blöt ridbana, men det fungerade bra även det. Ägaren visade honom lite först innan Johanna satt upp och provade rida samt hoppa honom. Jag satte mig sedan upp och han passade mig ganska bra ridmässigt, han var pigg (nästan lite het, men i laom mängd) men samtidigt lugn och samarbetsvillig. Galoppen var ett extra plus, helt klart. Min enda fundering var hur han var att rida på vanligt tränsbett (han hoppades på pelham, så fick rida på det). Dressyrmässigt gillade både jag och Johanna honom, men i hoppningen föll Johanna inte speciellt mycket.

Ultimo, Tysk Ridponny -02

Resans sitsa stopp gjore vi i Karlstad, där vi träffade ägarna för provridning på en av stadens ridanläggningar. Efter att ha fått sett stoet under ägaren satte Johanna upp för att känna på henne, både i hoppningen och dressyren. Jag satt sedan upp sist och kände lite, min största tanke va: stor ponny! En maxad d-ponny jämfört med Miro är skillnad och hon gav dessutom lite storhäst känsla. Hon var trevlig att rida, om än inte en häst riktigt i min smak. Johanna hade ungefär samma uppfattning.

Oh, My Pretty Eowine, Tysk Ridponny -03

Hemma i Säter valde vi att lämna alla filmer utom Tanjas vidare till Pernilla för granskning. Vi var mest intresserade av Jumanji, men valde att lämna de andra två för jämförelse och alternativ mer. Pernilla delade våra tankar om att Jumanji var mest intressant, vi valde dock att avvakta över att bestämma oss då vi hade en provridning till inbokad.

Jag åkte tillsammans med Johanna och mamma ner till Avesta en vardagskväll för att provrida en ponny, som var väldigt sent tagen och därför inte speciellt utbildad för sin ålder. Vi valde dock att chansa eftersom det var nära + att Susanne sett den på en tävling och tyckte att han såg trevlig ut. Efter att ha fått se honom lite i stallet fick vi se honom uppsuttet i ridhuset innan Johanna provred. Sist ut var det min tur, i vanlig ordning, och det var en trevlig ponny att rida även om han kändes orutinerad. Både jag och Johanna tyckte det var en trevlig ponny, men kände samtidigt att det fanns en del jobb.

Silver Dream, Irländsk Sporthäst -03

redan i bilen på väg hem uteslöt vi honom, vi kände oss helt enkelt inte redo för att ta oss ann ett sådant utbildningsprojekt. Våra tankar gick istället åt Jumanji och trots att vi bestämt oss för att inte stressa, så kändes det rätt. Vi kunde inte släppa honom, helt enkelt. Besiktningstid bokades och någon vecka senare satt vi i bilen påväg ner till Jönköping igen. Vi mötte upp ägarna på kliniken och Jumanji gick igenom besiktningen utan problem, inför den här besiktningen var jag inte alls lika nervös.

Efteråt följde vi med tillbaka till stallet för att skriva lite kontrakt, innan vi for hemåt igen. Senare samma kväll bestämdes det att de skulle köra upp honom redan två dagar senare, vilket betydde att Evita skulle behöva flytta hem där innan.

Söndag den 20 november körde vi hem Evita på förmiddagen och strax därpå anlände en ny ponny till Säterbygdens Ridklubb. Miro fick under dagen hålla honom sällskap inne, + att de fick en chans att bekanta sig med varandra. De förra ägarna åt sedan mat hemma hos oss samt att vi fixade det sista med papperen. Där efter började Jumanjis resa i vår ägo!

Trött Jumanji efter den långa resan.

Idag fick vi med Johanna och Jumanji på promenaden. Blev en liten tur ner för reningeverksbacken och upp igen för lite lagom småklättring och sedan gick vi även en slinga genom Dalsbyn.

Miro var duktig även idag och promenerade på bra med en positiv inställning. Avslutade givetvis det hela med stretching hemma i stallet igen.

Första lovdagen börjar nu gå mot sitt slut. En stor del av dagen spenderade jag i stallet, vilket kanske inte är någon större förvåning. Började det hela med dressyrträningen och efteråt fick Samritha lite extra borstning där jag även pälsglansade svansen och sedan borstade ut den med en riktig borste. Tog sedan in Jumanji, borstade, lindade och sadlade honom inför Johannas träning: följande på max 25 minuter. Det gäller att vara snabb och effektiv, kan ju vara glad åt att han är väldigt lättborstad såhär års.

Vi hade sedan insläppet och efter det började jag med att fixa vatten och mat till Jumanji, därefter var det dags att ta tag i Miro. Efter hans promenad fick han en liten omgång med ryktstenen även idag igen och lite annan borstning. Var sedan ingen idé att gå hem innan kvällsfodringen tyckte jag, kändes ganska värdelöst att gå hem för knappt en halvtimme.

Nu sitter jag och försöker bli sadelklok, om det nu går att bli det. Sadlar är verkligen en hel djungel och som amatör är det ingen enkelt lek att ge sig in i, ju mer jag tittar desto mer förvirrad blir jag. Jag vet egentligen inte ens riktigt vad jag letar efter för ärligt talat tror jag inte att det finns en sadel med alla små utséende detaljer som vi tror att Miro kan behöva för att sadeln ska ligga helt optimalt!

Idag var vi ute och promenerade igen, var ute i en 40 minuter även idag. Miro var en snäll promenadponny även idag, avslappnad, positiv och gjorde det han skulle. Visst spände han till några gånger men sedan släpper han det igen, precis som det ska vara helt enkelt.

Vi gick den vanligase vändan, genom Dalsbyn, bort en bit på Norddalsvägen för att sedan vända och gå genom Dalsbyn hem igen. På Norddalsvägen gick jag lite i snirklar över vägen, på bortvägen gick jag på hans vänstra sida och när vi vända tillbaka bytte jag sida och gick på den högra istället för lite variation. Lät honom även sträcka ut ordentligt.

Duktig ponny som skötte sig utmärkt och gjorde det han skulle. I stallet stretchade vi i vanlig ordning.

Idag har jag dressyrtränat, på ridskolehäst! Det var projektträning idag men eftersom Miro inte får ridas riktigt ännu nu efter massagen valde jag att ta en ridskolehäst istället, variation är alltid nyttigt. Var nästan minst 2,5 år sedan jag tränade skolhäst senast, så det kändes lite nostalgiskt att hämta in en av skolhästarna (tyvärr var det ju varken Blacky eller Zanzibar, tiderna de ändras).

I den individuella framridningen kände jag mig lite förvirrad, det är svårt att veta hur man ska lägga upp det hela på en häst man ändå inte ridit jättemycket. Jag började med att jobba henen lite i skritten, kände efter rakriktningen och att bakbenen var med eftersom jag vet att hon gärna blir lite kort där. I traven började jag sedan jobba vidare med att hitta en lite lite längre linje på henne och sedan la jag även in lite övergångar på långsidorna, med målet att få en rak häst både in i avsaktningen och även i igångsättningen igen. Travade även lite på 20m volt och där blev det mest att försöka hitta voltspåret.

När själva träningen sedan kom igång fick jag först jobba lite på fyrkantsspåret och sedan på 20m volt. Allting jag gjorde skulle ske genom sitsen, precis som vi jobbat med på Miro. Minskade även volten och där fick jag jobba en hel del för att hålla henne i ramen då hon gärna ville smita undan. Följande gjorde vi i båda varven och mycket av det jag fick jobba med handlade om att få in högerbak ordentligt.

Sedan började vi jobba nedsuttet och då gjorde vi lite allt möjligt, red på 20m volt, la in 10m volter lite till och från och jobbade med att få till bra hörn. Allting skulle fortsätta att ske genom sitsen, så fick verkligen aktivt jobba med mina höfter. Red även lite öppnor på långsidorna. Övningarna rullade på och gick i varandra lite, blev lite småvarierat helt enkelt. Jag fick i alla fall rida som bara den för att nå resultat, den saken är klar.

Jag är väldigt nöjd med träningen. Det kändes verkligen nyttigt att få rida en annan häst individuellt, framför allt eftersom vi lyckats få fram varit ifrån mina nya problem verkligen sitter. Det är höfterna som hamnar i "bakåtläge" eller vad man ska säga och därav kommer min framåtvikning, så nu blir det enklare att jobba vidare när vi verkligen ver problemet. I övrigt är jag nöjd med Samritha, även om vi inte riktigt kom helt till en eftergift där hon var helt stadig så fick jag ändå igång hennes bakben så hon fick trampa på ordentligt. Hon är ju några modeller större än Miro och mycket mer häst att rida, men roligt är det! Till och från hittade vi helt till eftergift och däremellan hittade jag en bra känsla trots allt, fick flera bra upplevelser där jag verkligen kände hur jag kom åt henne på ett bra och helt rätt sätt. Nyttig och rolig, så kan träningen beskrivas!

Samritha tog sig en liten vilostund nu på kvällskvisten. :)

Vi promenerade i 40 minuter idag, blev bara i trakterna kring anläggningen då jag lät honom vila från bett i munnen. Gick lite här och var, på vägen utanfrån, runt själva anläggningen och in på alla små "till hagen"-vägar vilket faktiskt blir en bit. Vid två tillfällen la jag även tydliga serpentinbågar några på transportparkeringen, eftersom massören tyckte jag skulle låta honom få gå i lite sådan böjning.

Miro var idag en glad och nöjd promenadponny igen, njöt av stunden och var positiv. Lyssnade bra på alla signaler som jag gav honom och traskade på avspänt och fint. Avslutade givetvis det hela med stretching.

Igår lyckades Johanna och Pernilla övertala mig att hoppa istället för Johanna på hennes lektion idag, eftersom hon inte skulle hinna vara med. Sagt och gjort blev det helt enkelt lite hoppning för mig och Jumanji idag, tredje gången och senast var i september(?) om jag inte minns helt fel!

Vi började med att trava igång lite längs fyrkantsspåret, fick göra små tempoväxlingar både framåt och tillbaka. Jumanji var lite spänd men det är bara att göra rätt och låta honom ta sin tid på sig, annars blir det bara värre. När vi travat i båda varven började vi med en liten övning, i galopp. Där skulle vi hoppa över ett litet blockhinder som låg på mitten av kvartslinjen på ena långsidan, emot och efter skulle det vara en kortare galopp. På den andra långsidan skulle vi istället öka galoppen. Vi gjorde det här i vänstervarvet och det fungerade bra, Jumanji trixade med lite galoppombyten och var ganska på men det löste sig bra ändå.

Nästa övning var att hoppa tre små hinder på en volt, två bommar låg på block och det tredje var ett lågt räcke. Började i högervarvet och det flöt på bra, mot sista blockhindret stal han lite väg och tryckte sig inåt men annars gick det bra. I vänster gick det också bra, men där fick jag göra det två gånger för att få till det med rätt galopp och allt. Jumanji var väldigt taggad innan vi skulle fatta galopp kan jag säga, han kunde inte slappna av för fem öre eftersom han visste vad som väntade.

Avslutningsvis hoppade vi en linje med tre hinder, först in på ett räcke från kortsidan som stod lite böjt, fyra språng till en oxer som stod rakt mitt på långsidan, fyra språng till ett räcke som stod böjt ut mot kortsidan igen. Började i högervarv, första vändan blev jag lite kontrollfreak mot oxern vilket resulterade i ett extra språng innan den men när jag tog om det igen blev det bra. Det samma hände när jag provade åt vänster, första gången blev jag kontrollfreak mot oxern men sedan blev det bra när jag kom en gång till. Valde sedan att vara nöjd, utan att rida på tre galoppsprång mellan hindren istället, bara för att spara på min bra och självsäkra känsla.

Travade sedan av lite åt båda varven, Jumanji hittade till en bra låg form. Han arbetade på bra ur alla synvinklar där verkligen. Jag är nöjd med hoppasset, Jumanji är så härlig att hoppa med verkligen. Han har en mycket härlig språngkurva och jag kan faktiskt lita på honom, han gör det jag ber honom om. Beröm till både ponny och ryttare!

Jag kämpade in i det sista, men idag har jag både skickat in och färdigställt de sista skoluppgifterna. Det känns helt underbart att kunna vakna imorgon och veta att jag har tolv dagars ledighet framför mig. Har egentligen inga speciella planer alls framför mig i dagsläget, förutom det obligatoriska hästrelaterade sakerna + enstaka annan hästrelaterad grej.

Eftermiddagen och kvällen spenderade jag i vanlig ordning i stallet, men jag har allt varit effektiv och hunnit med en hel del saker. Jag har motionerat båda ponnyerna samt fixat alla stallsysslor utom Jumanjis mat. Miro fick sig även en lättare omgång med ryktstenen, första gången för i år för den här veckan har verkligen pälsen börjat att falla av ordentligt. Känns så skönt att det går mot vårtider, ur flera olika perspektiv. Ponnyerna har förövrigt gått på lilla ridbanan idag under dagen och det verkar fungera bra, så nu får de lite gratis pulsträning i alla fall.

Fick mig föresten en glad överraskning idag, som började med att jag förundrades varifrån alla besökare kom ifrån. Försökte göra lite efterforskningar i skolan, tyvärr utan framgång. Nu på kvällen lyckades jag dock lösa problemet, tack vare Theresé, som gav mig en hint om att jag var den lyckliga vinnaren i Henrik Barrys bloggtävling! Jag hade helt förträngt den i bakhuvudet men blev verkligen glad, jag som aldrig brukar vinna saker har nu vunnit en tredje sak. Jag är väl grym på motiveringar, helt enkelt, haha. Så har jag tur får jag kanske göra årsdebuten i ett par rosablingade sporremmar, det vore allt något.

Ponnyerna chillar lite i sin provisoriska hage.

Idag blev det spontant bestämt att jag skulle rida Jumanji på min lektion, eller ja, jag skulle rida honom och valde att köra två flugor i en smäll för att slippa stressa från ridhushålet till min lektion eftersom de går i varandra. Var över en månad sedan jag red honom nu så det var bara roligt att får rida honom igen, drog dessutom på dressyrsadeln eftersom vi hade dressyr med inriktning på slutor.

När vi började trava igång kändes det väldigt konstigt till en början, har ridit Miro och storhästar så mycket på slutet så Jumanju kändes väldigt trippig i steget. Det var dessutm ovant att rida honom i dressyrsadel till en början. När vi travat igång och galopperat släppte det lite spänningar i alla fall och Jumanji hittade fint in i ramen mer och mer.

Vi arbetade sedan med lite skänkelvikningar och slutor på volt i vänstervarvet, slutorna gjorde han bra med skänkelvikningen var lite stöttig eftersom han tyckte det var väldigt jobbigt. Skänkelvikningarna blev i alla fall bättre och bättre. Vi travade sedan lite på volterna, ökade och minskade volten i båda varven. Jumanji kändes fin och han fortsatte att hitta in ännu mer i ramen.

Övningen bestod sedan av skänkelvikning på hörnlinjen och sluta på den långsidan som var upp mot spegeln, i det här arbetet började jag även arbeta honom nedsuttet. Vi började i högervarvet och där var slutan väldigt jobbigt, fick verkligen vägleda honom rätt för han tyckte det var superjobbigt men han gjorde det bra. I skänkelvikningarna var det lite motstånd, men det blev bättre och bättre. I vänstervarvet flöt slutorna på mycket bättre, allting kom så naturligt där istället. I skänkelvikningarna var det lite motstånd även här, men de blev även där lite bättre för varje gång.

Vi travade sedan av och Jumanji kändes då lösgjord och fin. Jag är nöjd med passet och ponnyn, han är så duktig så. Jobbar på och försöker verkligen även om han tycker att det är lite jobbigt och tar emot. Finns inte mycket att klaga på inte!

Miro är nu genomkollad och det som hittades var: väldiga spänningar i vänsterbogen. Han har därför fått både akupunktur och laserbehandling där, men även massage och stretching. Hon sa att det blev stor skillnad från när hon började tills hon var klar, så det känns skönt. Om det nu är följande som spökat i ridningen kan vi ju bara hoppas, han har ju trots allt går upp två spår och släppt ut vänsterbogen på rakt spår samtidigt som han reagerat på böjningen till höger. När det kommer till högerböjningen har det då antagligen stramat i hans yttersida och han har därmed då vänt hela sig utåt för att slippa stramningen i yttersidan.

Hon masserade även igenom hela kroppen och satte lite nålar i ryggen, mest i förebyggande syfte. Hon tog även och fixade till bakdelen lite extra i ett förebyggande syfte. Planen nu är att ta det lugnt några dagar med promenader, gärna med lite svängar och böjda spår. Sedan tyckte hon att jag skulle prova att longera honom någon gång innan jag började rida igen. Så nu ska jag lägga upp en liten plan och sedan håller jag tummen för att han är normal igen!


Utöver massagen idag har Miro och Jumanji varit på rymmen. Om det var åtta stolp är nerdragna i hagen och tråden trasig, så de hade varit ute på äventyr. Som tur var hade det hållit sig på anläggningens marker i alla fall. Vi gissar på att det är Jumanji som är den största boven i dramat, Miro har nämligen en väldigt respekt för tråden. De har då i alla fall ställt till det i alla fall, att få ner nya stolp är inte helt lätt såhär års. Idag har de därför stått inne men imorgon ska de prova att släppa dem på lilla ridbanan, så vi får väl se hur det går. Annars får vi komma upp med en plan B!

Sista promenaden inför massagebesöket blev det idag och bara för att jag berömde Miro igår över att han var en duktig promenadhäst igår, bevisade han motsatsen idag. Till en början var han väldig ofokuserad, kastade sig för att han blev rädd utan att jag kunde se något att bli rädd för och så vidare. När vi kom ut till Norddalsvägen blev fokuset från hans sida bättre i alla fall och det höll sedan i sig.

Promenaden blev en 40 minuter lång och den var som vanligt mysig, även om Miro krånglade lite. Kändes som att han tillslut kunde komma till ro och arbetade som jag vill att han ska arbeta. När vi kom tillbaka blev det som vanligt lite stretching.

Helgen gick minst sagt i ett mötesmönster. På fredagen började det hela med hästägarmöte som framför allt inriktade sig på att bestämma vårens kommande jourhelger och även lite annan allmän info. Lördagen bjöd på tävlingsmöte samt årsmöte för stora styrelsen, efter det hela var vi även kvar på klubbmiddagen. Melodifestivalen i Säters stora biosalong bjöds det även på för den som ville, jag höll mig dock ifrån det specktaklet. På söndagen avslutades det hela med US's årsmöte samt ett vanligt möte efter det, mycket mötande med andra ord.

I lördags hade jag även stalltjänst, kändes lite galet att ha det en annan gång än när vi har jour men det fungerade bra och flöt på bra trots allt. Samtidigt gick även Hjärtehoppet av stapeln, Johanna och Jumanji var givetvis med och deltog. Resultat och bilder tänkte jag publicera under morgondagen, så för den som vill hålla utkik på det bör scrolla ner lite extra då eftersom jag kommer publicera det på lördagens datum. Söndagen gick i pluggandet, eller snarare läsandets tecken, då jag inte riktigt fördelat ut läsningen av en bok jämt och fördelat.

Mellan varven av läsningen i söndags bakade jag även cupcake till årsmötet. Det är verkligen superroligt att baka och cupcakes är verkligen bland det roligaste. Det finns så mycket valmöjligheter på smaker och färg, helt underbart att kunna mixa och matcha som man vill med allt. Den dagen jag slutar med hästar (inte för att planerna finns i dagsläget) ska jag nog satsa på en karriär inom cupcakesbakning...

Bjuder på en Instagrambild på cupcakesen.

De senaste fyra dagarna har jag promenerat Miro för hand, helt enligt planerna. Våra promenader har sträckt sig mellan 30-40 minuter och fokuset har jag lagt på att få en avspänd häst, givetvis. Har verkligen funnit ett sätt för att ordentligt kunna rama in bakbenen på honom från backen och det är verkligen häftigt att se hur så lite kan göra så mycket.

Miro har överlag varit avspänd och fin, visst har det funnits stunder då han spänner till men han kan sedan släppa det och komma till ro igen. Han har fått med sig sina bakben ordentligt under promenaderna och fått ner och ut halsen, vilket leder till att han får sträcka ut sig ordentligt. Spänningar har släppt och han har varit glad och positiv.

Finns inget att klaga på helt enkelt, det här med att promeneras för hand är verkligen någonting som Miro är bra på! Givetvis har vi avrundat det hela med den vanliga stretchingen.

Hittade en bild på en lurvig Miro, tagen förra våren.

Idag var det dags för årets Hjärtehopp och givetvis var Johanna med och deltog. Johanna fortsatte att ta det säkra för det osäkra och gick därför ner i höjd, det är lika bra att passa på när möjligheten finns!

70cm (LD-10)
Jumanji var pigg, glad och laddad vill jag lova, ville inte alls stå och vänta på sin tur innan start. Själva banhoppningen gick sedan som ett rinnande vatten, allting flöt på och de nollade grunden. Omhoppningen nollade de också, Johanna var dock lite sur på sig själv för att hon glömde bort vart sista hindret låg, vilket bidrog till att vägen dit blev lite oplanerad och så vidare. Men huvudsaken är i dagens läge att de kommer över hindren, vilket de gjorde med god marginal!

Bloggningen har verkligen varit allt annat än bra de senaste dagarna, jag har inte ens orkat ta mig tid till att skriva ner dagens ridpassinlägg (finns nu uppladdat på rätt datum, så scrolla ner om ni är intresserade av att läsa om tisdagens Göranträningen och gårdagens dressyrlektion). Mina dagar går som vanligt i full speed, jag är alltid på språng till nästa sak. I vanliga fall tycker jag om när mitt liv är precis så, när alla vardagsrutiner bara går i varandra men just nu är det bara för mycket.

Jag klarar inte av att fokusera mig på skolarbete när jag är i skolan och även om jag får saker gjort så är det inte i tillräckligt stor mån. Känner mig små stressad över nästan alla ämnen, förutom matten, vilket är lite roligt eftersom det var det enda ämnet jag var stressad över i ettan. Just nu försöker jag bara att få färdigt allt som ska vara inne innan lovet, allt för att få den där extra lovdagen (som dessutom kommer innefatta dressyrträning!). Tänker ligga i som sjutton nu, allt för att saker och ting ska bli färdiga.

Mina tankar har dessutom gått för runt i huvudet kring allt med Miro. Det är någonting som inte står rätt till, så är det bara. Efter Göranträningen kunde jag bara konstatera att det är något Miro försöker säga, det är något som inte är rätt. Det här är ingen stelhet i högerbak som han haft innan, det är någonting annat som spökar. Idag fick jag tillfälle att prata med Pernilla och vi tänkte i helt samma banor. Jag tror att han sträckt till sig i hagen under en dag som han drog av sig en sko på högerbak och att det sedan blivit något, antagligen i ryggen/bakdelen, och hon höll med. Vi hade dessutom samma tanke om att låta Kerstin (massören) titta på honom i första hand, så jag ringde henne på en gång och fick en tid. Så på onsdag kommer hon och känner igenom honom, eventuellt tidigare om hon får ett återbud. Fram tills han har blivit uppkollad blir det skrittpromenader för hand, vi vill inte riskera något mer genom ridning nu. Promenaderna kommer hjälpa honom från stelheter och sedan får han sin hjärna stimulerad.

 

Som grädde på det här moset funderar jag givetvis över sadlar och jag börjar bli stressad över att tävlingssäsongen närmar sig på (dock tänker jag inte skynda fram någonting bara för att tävla, Miros välmående kommer alltid i första hand!). Hans beteende har dock tagit min största fokus, det gör så ont i mig när något inte stämmer och han inte kan berätta tydligt vad som är fel.


Idag är det dessutom alla hjärtans dag, vilket betyder att Miro stått vid min sida i hela 32 månader! Det är helt sjukt vad tiden har gått fort, verkligen. Min vackra prins, det går inte ens att beskriva i ord hur otroligt tacksam och lycklig jag är över att ha honom vid min sida.

Dagens instagrambild, dagen till ära!

Gör som jag, var med i Henrik Barrys bloggtävling arrangeras i samarbete med Perfect Sit of Sweden.

Dressyrlektion med öppnor som inriktning och jag fick rida Con Rise, inget mig emot.

Jag kände redan från början att han var lite stel i sitt högra bak och var väldigt sned, följande ledde till att jag blev lite spänd för att han skulle hitta på någonting. Vi började med att rida skänkelvikning från långsidan och in på kvartslinjen, i vänstervarvet hittade vi ett bra flyt medan det var lite trögare i högervarvet. Vid ett tillfälle i högervarvet blev han spänd på grund av läktaren mitt i en skänkelvikning vilket ledde till en liten resning, något som gjorde mig ännu spändare.

När vi började trava på volterna kunde jag börja slappna av lite igen, när jag kände att han faktiskt slappnade av lite mer. Fick jobba med rakriktningen på honom i båda varven och i framför allt högervarvet där han till en början bara backade av och vägrade få högerbak under magen. Det släppte när jag red lite extra framåt i alla fall. I traven fick jag verkligen en bättre och bättre känsla. Skrittade sedan lite på volten, där blev jag lite spänd och passiv vilket även smittade av sig på honom, men när jag slappnade av själv och sådär blev det mycket bättre.

Galopperade sedan lite på volten i båda varven, kändes mest stappligt men det berodde nog mest på att han ger en väldig "uppåt en framåt"-känsla i galoppen och för att jag inte alltid fick med mig hela hästen där jag ville. Bitvis hittade jag dock en bra känsla, korta stunder till och från.

Sedan började vi med öppnorna, red så att vi red öppna mot spegeln och sedan vände vi rätt upp från A varje gång och bytte varv vid C. I vänsteröppnorna hittade vi rätt på en gång medan vi i högeröppnorna hade lite större problem eftersom det blev jobbigt för honom, men tillslut hittade vi ett bätte flyt även där tills han blev trött. På medellinjen varierade jag steglängden, framför allt framåt för att han skulle finna lite energi till själva öppnan senare.

När jag travade av fick jag variera tempot och sätta ihop honom lite extra till och från. Fick till en bra känsla och hästen var dessutom rak då.

Jag är nöjd med passet, även om jag kanske inte var i bästa fokus. Lite spänd var jag allt även om det släppte bättre och bättre. Con Rise blev bara finare och finare ju mer det släppte efter och allt ger han en härlig ridkänsla!

Jag och Miro tog oss en promenad, blev en vända runt Dalsbyn och en extra vända på vägen vid stallet när vi kom tillbaka. Promenaden blev runt 30 minuter lång och Miro traskade glatt på med öronen framåt, positiv och glad. Största anledningen till den lilla snoan vid stallet var för jag märkte hur han började på att frusta, det var frustningar som verkligen kom långt inifrån och det hjälper då alltid om han får gå lite till. Väl inne i stallet igen fick han stretcha som i vanlig ordning.

Idag tränade jag för Göran. Var riktigt nervös innan med tanke på Miros betéende veckan innan, det här var liksom "domedagen" på något sätt. Skulle rida i Jaguaren för att kunna utseluta att det var sadeln som störde honom och jag skulle dessutom få det hela från en ny synvinkel. Hade  turen att få rida helt själv i alla fall,sjukt stor skillnad är det verkligen mellan att rida själv och rida tillsammans med en till

Redan i den individuella framridningen kände jag att det inte var sadeln som spelade oss ett spratt. På raktspår visade han ingenting förutom att han var sned, men när jag gick in på en mindre volt åt höger reagerade han genom att slänga sig ut på vänsterbogen. När Göran väl kom in och frågade hur det hade gått förklarade jag vårt problem som uppstått den senaste veckan och även hur vi provat sadlar och så vidare.

Fick som alltid börja med att titta på formen, fick beröm för att takten blivit bättre men naturligtvis påpekade han att han satte högerbak utanför sig. Skulle sedan gå in och rida ett varv på en större volt (runt 18m var den nog) i högervarv och Miro bangar på en gång, på en så pass stor volt. För att få honom rak fick jag då rida öppna och sedan en övergång till förvänd sluta i höger varv för att få till rakriktningen, i vänster varv fick jag sedan rida sluta av samma anledning på långsidorna. Efterhand fick jag även lägga in lite volter, större till en början och sedan minskades de. I högervarv försökte han att slinka undan han gjort men det fick jag korrigera när det kom.

I skritten fick jag även där rida sluta respektiva förvänd sluta (i vänsterböjning) beroende på varvet, fick även göra några vändningar på bakdelen. Med tanke på allt tycker jag att de var bättre än innan faktiskt!

Sedan i galoppen fick jag jobba med rakriktningen och sedan la vi även lite volter i större format, strax under 15m blev nog den minsta. Även här reagerade han på böjningen åt höger i volten. Sedan fick jag trava av, fortfarande samma tänk med sluta och förvänd sluta.

Grundridning med inriktning på rakriktning blev det, helt klart. Göran konstaterade snedheten men han såg inte någonting nytt mot vad vi märkt, alltså att han inte vill sätta under sig högerbak eller böja det ordentligt vid böjning. Min känsla personligen var väl inget vidare, när han blir rak känns det bra och annars inte alls bra och vi presterade verkligen inte på topp, men utifrån de förutsättningar vi hade.

Idag red vi ut en sväng tillsammans med Johanna och Jumanji i sönvädret. Två glad ponnyer vill jag lova!

Vi skrittade genom Dalsbyn och sedan travade vi på Norddalsvägen. På bortvägen såg vi absolut ingenting eftersom snön kom rakt emot pannlampornas sken, men det gick bra trots allt. När vi vände så tog vi faktiskt och galopperade lite, eftersom sikten blev bättre, och ponnyerna blev riktigt glada för det beslutet kan jag säga! Travade sedan en bit bort bara igen på Norddalsvägen för all lugna ner dem lite innan vi vände och red hemåt igen.

I både skritten och traven red jag lite öppnor och slutor, i traven behövdes det framför allt för att hålla ner takten lite på honom. I galoppen fick han bara galoppera på framåt, det tyckte jag att han förtjänade. Han skötte sig bra och var snäll i alla fall, satte inte speciellt mycket krav på honom idag heller förutom att han inte skulle bli för snabb i takten. Härligt att det kommit ett ordentligt snötäcke på vägarna dessutom måste jag säga.

Idag har vi provat sadlar hemma i ridhuset, med hjälp av Pernilla. Ska bli spännande att se hur den här historien slutar kan jag säga, om det ens finns ett slut på den.

Började med att rida i en Passier-sadel som vi lånade av en annan i stallet. På fyrkantsspåret och på volten, det fungerade bra tills vi skulle vända in på en mindre volt i högervarv. Miro gjorde precis som i måndags och som han gjorde i onsdags. Red lite till och provade galoppera, sadeln började glida utåt när vi skulle vända in på en mindre volt. Den låg still bakom bogbladen men gled som sagt utåt i galoppen på en mindre volt. Schabraket gled bakåt även det och den shippade lite i trav under lättridning. Helt bra var det inte, som sagt.

Vi provade att lägga på en av ridskolans dressyrsadlar, en Albion som vi inte provat innan. Tyvärr var den en bomvidd för smal vilket gjorde att det inte fungerade. Slutligen la vi på en ponny Passier-sadel som vi tagit hem från Strömsholm då de trodde det kunde fungera, visst låg den bra men det var på tok för liten för mig som ryttare.

Just nu känns allt väldigt jobbigt. Känns hopplöst att hitta en sadel och jag är orolig över Miros beteende när vi minskar volten i höger varv. Varken jag eller Pernilla kan sätta fingret på vad det är, han är i övrigt precis som vanligt och visar ingenting annat. Det där han gör kommer dessutom helt utan förvarning och antydan. Han har aldrig gjort så tidigare och det enda som är nytt är annorlunda är att han har haft andra sadlar på sig.

Älskade lilla ponny, allt vore så mycket enklare om du kunde prata...

Idag har vi varit iväg på årets första "tävling", en Pay & Jump i Åsebo närmare bestämt. En liten komma igång tävling på året för Johanna och Jumanji, mest för att få komma ut och testa på helt enkelt. Höjderna höll vi ner eftersom det är planen just nu, bättre med lägre höjder för att bygga självförtroende innan ribban höjs igen.

Jumanji, den lilla skitponnyn, bestämde sig i morse för att han inte tänkte gå på transporten utan Miro. Efter ungefär en halvtimme fick Johanna i alla fall in honom i transporten så lite sena iväg åkte vi. Väl på plats blev det lite tajt med tid, men det fungerade bra trots det. När vi skulle hem igen gjorde han lika dant, den här gången var det jag som skulle lasta. Helt galet vad stark och envis han är, precis som Evita när hon fick för sig något. Han backade hej vilt, nästan över hästar och människor, och jag bara gled med på den hala snön. Jag fick i alla fall in honom problemfritt efter en liten stund. Nu åter till hoppningen...

70cm (LD-10)
De tre första hindren flöt på bra, sedan blev det en lite konstig väg till fyran som dessutom var lite tittigt. Det blev ett stopp men på nästa försök hoppade han. På hinder nummer sex såg man verkligen hur hela hästen stannade upp några meter innan hindret så där blev det ett stopp, samma sak när de kom om igen. De la sedan ner övre bommen och när Johanna kom i trav emot hoppade han, om än väldigt spänt.

80cm (LD)
Två stopp blev det i den här klassen, på nummer ett och fem. Johanna sa att det var hennes fel då hon bromsade honom när han blev lite stark, istället för att bara släppa fram honom. Övriga hinder hoppade kom de över även om man såg att Jumanji tittade till och blev spänd, men när Johanna stöttade honom hoppade han utan problem. De hinder de blev stopp på var inte speciellt tittiga alls. Skönt att dessutom komma runt hela banan!

Dagen är vi nöjda med trots allt. Vi har fått tagit igenom Jumanjis nyinlagda lastningstester och starterna var bra även dem, trots lite stopp. Johanna kommer säkert göra en mer grundlig utvärdering på sin blogg, så kika in där om ni är intresserade av det!

Red ett ridpass i ridhuset, i hoppsadeln idag. Jobbade vidare med samma sak som i torsdags.

Blev arbete innanför fyrkantsspåret och på 20m volten. Jobbade med rakriktningen och en jämn kontakt med handen. Till en början var Miro lite seg, konstig känsla eftersom han sällan är det. Det gick dock över efter en stund och i stället blev han väldigt framåt istället, men jag tar hellre tillbaka honom än att behöva rida på framåt. Han vile dock inte ta högerskänkeln riktigt i alla lägen, men det blev bättre och bättre.

Summeringen av ridpasset är blandade känslor. I traven hittar vi det bra men i galoppen är det destor svårare, speciellt när sadeln inte ligger riktigt där den ska.

Idag har Miro vilat, gick bara upp till stallet för att mocka och lite sådant. Väl på plats fick jag dock för mig att det var ett ypperligt tillfälle för lite manfrisering eftersom tiden ändå fanns. Sagt och gjort tog jag fram mina saxar och satte igång, tog dock bara av några centimeter. Längden vill jag behålla tills det är dags för knoppar, nu är den nästan lite i kortaste laget menå andra sidan hinner den växa ut lite tills det är dags. Manen fick sig i alla fall en liten uppfräschning och när jag ändå var igång trimmade jag subben bakom öronen, den växer verkligen som ogräs.

Iphonebilder från dagen.

Idag är det två år sedan som jag var med om min värsta skada i livet, givetvis hästrelaterad dessutom. Minns fortfarande allt så klart, hur jag i skritt precis höll på att avsluta en svag bogen in på Miro strax innan "det läskiga hörnet" i höger varv när Miro på en tusendels sekund gjorde en helomvändning och drog iväg åt andra hållet. Jag minns hur jag tappad höger stigbygel och hur jag fick stopp på Miro på andra sidan ridhuset, i samma sekund som han kastar sig åt höger och jag sätter mig på huk. Sedan är det första jag känner hur vänsterarmen är helt konstig, den går inte att röra och allting ligger helt galet känns det som.

Väl på akuten blev jag väldigt väl mottagen, fick ett eget rum på en gång och morfin för att klara av röntgen. Röntgen var dock hemsk trots det, armbågen skulle vridas åt alla möjliga konstiga håll och kanter. Bilderna visade  att armbågen var ut led och att det fanns en liten fraktur. Efter mer morfin och lite lugnande fick jag armbågen tillrätta lagd, väldigt obehagligt var det trots att jag såhär i efter hand mest minns att taket snurrade. Sedan fick jag armbågen gipsad.

Jag är glad över att jag bara behövde ha gipset i åtta dagar och inte tre veckor som det var sagt från början, det snabbade givetvis på hela läkningsprocessen. Istället följde det några veckor med en ställning på armen som jag själv kunde reglera för att armen successivt skulle kunna rätas ut. Strax under två månader blev det utan ridning, tänk vad den lilla skitponnyn orsakade.

Idag är jag helt återställd, något som jag är väldigt glad över. Envis som jag var lyckades jag få tillbaka mer rörlighet än vad läkaren trodde jag skulle kunna få. Allt som skiljer är att jag inte får ut den helt till 100%, att jag känner lite motstånd vid rotation och att det är något som knäpper till när jag rör på den.

Några dagar innan skadan.

Idag red jag istället för mamma på hennes lektion och då fick jag för första gången prova på att rida San Remo. Tror inte att han fått någon närmre presentation innan här på bloggen, men han är i alla fall en skimmelvalack i lite yngre ålder som varit på ridskolan sedan i slutet av sommaren.

Till en början ville han gärna springa lite fortare än han skulle, jag fick verkligen bromsa med hela magen och vara observant för han gjorde verkligen små, små tjuvökningar som verkligen inte märktes eller gjorde att det kändes konstigt (förutom att vi hela tiden hamnade lite för nära den framför). Efter en stund hittade vi i alla fall en bra takt. Det här var när vi travade fram.

Vi gick sedan in i en övning som bestod av att vi skulle rida på ett fyrkantsspår innanför det ordinarie spåret och där skulle vi göra en vändning på framdelen i varje hörn, vi började i höger varv. San Remo har lite svårt för det här med sidförande skänkel men vi lyckades få till många bra vändningar trots det då han förstod mer och mer vad han skulle göra för någonting, duktiga hästen.

Sedan travade vi lite på volterna åt båda hållen, där hittade jag honom ännu bättre i travarbetet och han kändes fin. Efter det gjorde vi övningen i skritt fast åt andra hållet, det var lite svårare åtr vänster varv men han gjorde trots allt många bra vändningar när han fick ta sin tid. Travade sedan lite till och känslan blev bara bättre och bättre!

Jag är väldigt nöjd med ridpasset. San Remo var en väldigt trevlig häst som jag mer än gärna rider igen, jag tycker att jag hittade honom väldigt bra och det tyckte även Pernilla. Jag kände mig väldigt stabil, jag kunder verkligen sitta upp ordentligt och handen den var så stabil och jämn som den ska vara, ett bevis på att Miro lurat mig endel på den biten. Bra ridpass helt enkelt, kunde inte gått som mycket bättre.

Tyvärr har jag inga bilder på San Remo, i alla fall inte på den här datorn.

Idag red jag i hoppsadeln för första gången på väldigt länge, har inte ridit i den förens förra söndagen. Jag som i vanliga fall alltid rider i den i princip skulle jag vilja säga. Tryckte i alla fall in mig i ridhusthålet.

Kändes att Pernilla red igår kan jag säga, han kändes jämnare än han gjort på slutet och ytterligare spänningar hade nog släppt för han frustade en hel del. För att inte greja med handen hade jag satt en rem på sadeln men den var lite fö rkort så jag fick handen för långt bak, därför red jag med tygelbrygga istället. Red mycket längs fyrkantsspåret och jobbade enbart med rakriktningen, sedan red jag även lite på en 20m volt.

I traven fick jag till en bra känsla där han kändes rak med lika mycket tryck i båda händerna, i galoppen fick jag dock inte till riktigt samma känsla. Var lite rörigt i ridhuset och jag ick ändra mitt spår så pass mycket, men det gick helt okej i alla fall. Traven kändes som sagt bra i alla fall och jag tvingade verkligen mig själv att sitta rätt och tygelbryggan gjorde att handen blev både jämn och stadig.

Jag är nöjd med ridpasset, det kändes som att jag fick fram det jag ville i skritten och traven i alla fall. Galoppen var helt okej men den kan bli mycket bättre, men å andra sidan jobbade jag den enbart på böjt spår också (hade säkert fått en bättre känsla på rakt).

Nu har äntligen anmält mig till årets första planerade tävling, som går av stapeln om strax över en månad. Vi har inte tagit oss ann att fixa med alla licenser (det vill säga, uppdatera ponnyernas och betala våra) förens i helgen men nu är allt sådant löst och det är bara att börja anmäla.

Blir att rida en LB:1 som jag nämnde tidigare bara för att få en mjukstart där vi bara kan känna lite på banan och komma igång. Jag har satt upp små mål för årets första start som jag hoppas att vi ska uppfylla, inga stora eller krävande mål utan snarare tillräckligt för att komma igång skulle jag vilja säga. Har inte ridit LB sedan i början av oktober, känns helmystiskt men det programet kan jag i sömnen skulle jag vilja säga. Jag hoppas i alla fall på att vädret är på rätt sida för att framridningsmöjligheterna ska bli så bra som möjligt.

Jag är riktigt taggad på att tävla, det verkligen kliar i hela kroppen på mig. I helgen får jag i alla fall lugna mina tävlingsnerver något när Johanna ska hoppa Pay & Jump med Jumanji i Åsebo. Saknar verkligen tävlingarna, stämningen och allt som hör till.

Från liten ponny upp til stor häst, red Samritha på lektionen direkt efter Miro. Vi hade hoppning och det var faktiskt första gången som jag hoppade henne, så nu har jag hittat ytterligare en fux som jag kan hoppa!

Vi började med att rida fram i trav och galopp åt båda hållen längs fyrkantsspåret, Samritha vra väldigt pigg och glad så fick verkligen fokusera på takten för att det inte skulle gå för fort. Fick dessutom räta upp henne en del för att få med höger bak. Vi började sedan med en övning, där vi flyttade skänkelvikning på hörnlinjen och travade bommar på en linje som gick från strax innan kortsidans bokstav (A eller C beroende på varv) till kortsidans mitt. Fick till ett bra flyt på både bommarna och i skänkelvikningarna i båda varven.

Sedan var det dags för lite hoppning. Den slitgiltigta övningen gick ut på att vi skulle vänta upp på travbommarna från C, sedan ut till väggen på en båge för att sedan vända in på samma linje fast bakvänt (eller hur det ska förklaras) och travhoppa ett räcke där vi skulle komma fram strax efter A, sedan skulle vi galoppera genom hörnet och direkt vända in på en kortare snett igenom och hoppa ett annat räcke i galopp, landa i galopp och bryta av till trav i hörnet för att sedan vända upp bakvänt på bomserien igen. Övningen delades dock upp så vi la på ett moment i taget.

Jag tycker att det gick bra, Samritha blev lite småtaggad och ville gärna galoppera efter travbommarna innan travräcket, vissa gånger höll hon traven och andra gånger fick jag helt enkelt bara ta tillbaka henne i trav igen. Det hela flöt på väldigt bra, lite svårt med övergången till trav från galopp men allt går bara man vill. Allting kändes väldigt säkert och jag kunde lite till fullo på henne. Avslutningsvis tog vi båda hindren i galopp, dock svårt att förklara hur det gick till. Det gick bra även det i alla fall.

Jag är nöjd med dagens lektion, det känns så skönt att kunna sitta upp och hoppa en ny häst utan att det känns läskigt. När vi travade av fick jag dessutom en bra känsla även utanför hoppningen. Finns inte mycket att klaga på, skulle väl vara alla sura miner mot pojkarna i så fall, men det är smällar man får ta tycker jag.

Idag red jag lite för Pernilla i ridhuset hemma bara för att kolla hur Miro betedde sig, med tanke på hur det var på måndagens träning. Dest slutade även med att hon fick sitta upp och rida.

Red först fram lite individuellt, skrittade och travade då llite innanför fyrkantsspåret och jobbade mest bara med rakriktningen. När Pernilla sedan kom in fortsatte vi så och gick sedan även in och jobbade på en volt. Fortsatte att jobba med rakriktningen och vi minskade även volten för att se vad han gjorde. Han reagerade lite på samma sätt, men inte alls i samma utsträckning som i måndags. Vi galopperade även lite, längs fyrkantsspåret fungerade bra men när vi gick in på en volt så bara försvann sadeln utåt och då var det väldigt svårt att gå in på en mindre volt när både häst och sadel gick i riktning utåt.

Efter det satt Pernilla upp i stället och red. Väldigt intressant att se och hon kunde även konstatera att han var lite sne, så hon ska rida honom igen inom en snar framtid innan jag sitter upp. Har haft väldigt problem med att bli jämn i handen nu på slutet, blir för glapp i vänsterhanden och för stum i högerhanden. Det är dessutom väldigt svårt att korrigera till när Miro gärna lurar mig att göra så, därför ska hon rida innan så att han är rak redan från start när jag sitter upp.

Sadeln vi har lånat för att prova har vi bestämt oss för att inte köpa, den ligger inte still i sidled helt enkelt och det är lite för mycket pengar för att chansa. Istället ska vi prova en i stallets sadel på Miro, den såg ut att ligga bra från backen så vi får helt enkelt se hur det blir under ryttare.

Idag tog vi den vanliga promenaden, blev en vända till Norddalsbacken och tillbaka. Den vändan tar en 40 minuter att gå, en relativt lång promenad helt enkelt. Snötäcket som lagt sig över backen kunde jag bara glädjas åt, för det första slipper vi isgatan och för det andra blir det inte samma stumma och hårda underlag.

Miro traskade på glatt som vanligt, öronen framåt och han promenerade även avslappnad större delen. När vi kom ut på Norddalsvägen blev han lite laddad och spänd, han gjorde då precis som han gör ibland när man går med honom på tävling eller i framskrittningen: viker hela halsen åt vänster, släpper ut högerbogen och släpper högerbak. Det accepterade jag inte, därför gick jag och korrigerade honom genom att ställa honom till höger med hjälp av tygeln från backen. Han hittade då tillbaka i sin ram och efter en del korrigeringar gick han rakt igen.

Annars fungerade promenaden lika bra som alltid, vi avrundade även med lite stretching när vi kom tillbaka till stallet.

Idag var det dags för dressyrträning i Hedenslund för Pernilla igen. Lånesadeln var givetvis på och jag känner mig lite stolt inombords när jag red runt i en brun sadel, svart sadelgjord och svart träns utanför våra fyra ridhusväggar hemma. Den enda som faktiskt bryr sig om den matchningen är nog jag, dessutom.

Red fram lite individuellt först och då kändes Miro fin, han var väldigt pigg och glad så fick verkligen rida tillbaka honom en del. När träningen sedan började fortsatte det att kännas bra, red lite på fyrkantsspåret och flyttade honom för skänkeln på volten med hjälp av understödjande tygeltag. När vi sedan skulle vända in på en minder volt i högervarv blev det lite pannkaka, Miro ville inte vända in utan försökte hela tiden trycka sig utåt på ytterbogen. Jag blev lite spänd och han blev ännu spändare. Vi provade byta varv och där hittade vi vägen och även lite mer lugn.

Vi jobbade sedan på, red på volten men det var något som inte riktigt stämde. Miro var uppstressad, takten drog iväg och han kunde inte slappna av. Bytte varv lite till och från, varierade mellan lättridning och nedsuttet samt galopperade lite. Till vänster fungerade det relativt bra och jag hittade en ganska bra känsla, sedan skulle vi avsluta med att minska volten åt höger igen eftersom det fungerade bra åt vänster, men inte. Miro protesterade stort och vände liksom bor hela framdelen. Vända in till höger, det skulle han då inte göra. Då gav vi oss, ingen idé att bråka när han så tydligt visade att han inte ville.

Vad som var fel idag har vi ingen aning om, men han visade tydligt att någonting inte stämde. Det finns så mycket faktorer som kan spela in och med Miro kan det vara lite svårt att veta vad som är fel, eftersom han reagerar såpass starkt på saker och ting. Jag upplevde att jag blev lite stressad av ridhusmiljön, tre andra hästar och olika aktiviteter med en häst som dessutom hoppade och flög till vid några tillfällen. Givetvis smittar min känsla av sig till Miro och han var dessutom ännu mer uppstissad än jag. På det hela har vi en ny sadel, även om vi inte vet om det var problemet. Tidigare har jag trots allt aldrig ridit några mer krävande vägar eller liknande, eftersom jag tänkte att "det gör vi på träningen". 

Vet inte riktigt hur jag ska summera det hela. Bitvis kändes det trots allt bra, men mycket kändes inte alls bra också. På onsdag har jag i alla fall bokat in mig i ridhusgluggen på kvällen, då ska Pernilla vara med och vi ska se hur han är då. Förhoppningsvis kan vi ha kvar sadeln tills dess för att avgöra om den är problemet eller något annat. Det är bara att vänta och se, men det vore ju så mycket enklare om Miro bara kunde prata.

Idag red vi i ridhuset igen, med lånesadeln på såklart. Har nog faktiskt kommit på att jag gillar den ganska mycket, ju mer jag rider i den ju mer hemma känner jag mig.

Blev mest lite joggingarbete idag också då vi blev lite sena in i ridhuset, men det är nyttigt det också. Mycket jobb på fyrkantsspåret och på volten, Miro kändes fin och det känns verkligen att jag få in honom rätt i ramen. Vi red lite tempoväxlingar genom att variera gångarternas tempo (men i samma takt givetvis) och han lyssnade bra på det. I galoppen kändes det verkligen som att jag fick tillbaka honom bra, han blir lite öppen i formen men så länge bakbenen jobbar på bra är det på god väg i alla fall. Känner verkligen att jag får tag i honom i galoppen, riktigt härlig känsla.

Hade önskat att jag fått tillfälle att rida lite mer nedsuttet i traven än vad det blev men jag får nöja mig med det lilla i alla fall. Kändes i alla fall som att jag fick tag på honom bra i det arbetet som vi hann med, så det känns positivt.

Summerat av allt är jag nöjd med ridpasset. Miro skötte sig bra och gjorde som han skulle, förutom att han ruskade på huvudet(?) lite till och från. Vad det berodde på är en fråga för sig, för några knott finns det då inte att skylla på såhär mitt i vintern. Antagligen var det bara en engångsförelse, vi får väl se om det återkommer helt enkelt.

Idag har vi varit på en liten shoppingtur i Borlänge, givetvis blev det en sväng förbi Norells. Jag letade efter ett par normalbruna tyglar med silverspännen i storlek cob i en rimlig prisklass utan större framgång, allt för slippa köra svart träns och brun sadel (vi har bara ett par bruna tyglar, de ena har gått sönder). Tyvärr fick jag lämna det köpet, var tyglarna i rätt storlek var färgen fel på något sätt eller så var de för dyra. Jag hittade mina favorittyglar i rätt färg med silverspännen, men tyvärr fanns de bara i storlek ponny. För Miro fungerar det utmärkt, men eftersom tanken var att de skulle passa även Jumanji la jag ner det hela.

Vi tittade även runt lite till, Johanna hittade ett par riktigt snygga beiga Kingslansridbyxor som vi tänkte köpa tillsammans. De passade tyvärr inte mina ben, hur hittar man egentligen byxor som åt hela vägen ner i det här landet? Jag tycker verkligen att det är jättesvårt att hitta ridbyxor som sitter bra.

Ut kom vi i alla fall med en kasse, innehållande två schabrak. Min beställning från Mias hade kommit, ett alldeles eget Säterschabrak. Det var verkligen på tiden och jag är helnöjd, kommer bli så grymt fint ihop med Miros vitfodrade träns! Johanna köpte även ett marinblått Lamicellschabrak, perfekt prisklass och schabraken ligger dessutom bra under sadeln. Mamma köpte även en ny dragkedjsspray.

Inte världens bästa bilder, men en liten översikt i alla fall.

Idag red jag ett pass i ridhuset, givetvis med lånesadeln på. Provade korta lädren ett hål vilket gjorde underverk, kände mig mycket mer bekväm i sadeln. Blev mest lite jogging idag, Miro var lagom pigg eftersom han knappt gjort någonting sedan i måndags!

Red mest på fyrkantsspåret men även på en 20m volt. Till en början var han väldigt pigg och på, sprang mest iväg för mig och rann iväg i takten. Efter en stund fick jag i alla fall tag i honom ordentligt och då kändes det verkligen som att jag fick tag i hela honom, han fick in bakbenen ordentligt och arbetade på i en bra lägre form. Även i galoppen fick jag känslan av att jag fick ihop honom på ett bra och alldeles lagom sätt för dagens krav.

På slutet av passet blev det lite rörigt i ridhuset, det skulle krattas och en ponny skulle promeneras. Jag och Johanna red dessutom samtidigt, men det löste sig ganska bra. Miro kändes i alla fall fin.

Jag är nöjd med passet och Miro, idag fick han mest en chans att frusta ur sig och göra sig av med lite energi. Han jobbade på bra i alla fall och jag trivdes i sadeln, just nu är jag väldigt positiv till den. Ett bra pass helt enkelt!