Ibland förundras jag över hur fort tiden egentligen går, men samtidigt finns den där känslan av att saker och ting varat föralltid. Jag antar att ni alla förstår precis vad jag menar. Anledningen till att mina tankar hamnade där har att göra med att det idag är hela två år sedan Miro vetrinärbesiktades U.A, två år sedan han blev vår och flyttade till Säter.

Det har varit en väldigt lärorik tid, men många äventyr och minnen som hamnat i bagaget. Tillsammans har vi bestigit de högsta bergen, vandrat genom de djupaste dalgångarna och simmat tvärs över de största haven. Resan vi gått igenom fram till nu har varit en blandning mellan en dans på rosor och blod, svett och tårar. Jag ångrar inte den här resan för fem öre och ser fram emot det som framtiden har att erbjuda oss.

Jag kommer alltid att vara Caroline väldigt tacksam för att hon svarade på vår köpesannons. Hade det inte varit för henne hade jag aldrig fått chansen att möta den finaste ponnyn av dem alla. Ett stort tack!


Jag och Miro under besiktningen.