Igår tränade jag och Miro dressyr för Pernilla, det var nästan en månad sedan sist eftersom Thailandresan kommit emellan. Miro har hållits igång trots min frånvaro och han har även underhållit de som motionerat honom, han kan han den lilla skitponnyn. De två första passen jag red efter jag kom hem gav inte världens känsla kan jag säga, han kändes mest tråkig. Fick inte alls till någon behaglig känsla, han liksom bara gick utan något som helst tryck från bakbenen och kändes gänglig. Tredje passet började så, men sedan släppte någon spärr och jag började känna igenom honom igen. Fjärde passet var ungefär som det tredje, började lite skruttigt men blev bra! Igår var det alltså dags för pass nummer fem och det kändes skönt att ha ögon på sig igen.

I den individuella framridningen kändes det helt okej, jag fick honom inte helt i ramen ständigt men jag hittade ändå känslan i ridningen. Jobbade enbart med att böja och ställa igenom honom på en volt i alla gångarter innan vi tog lite skrittpaus innan det var dags att köra igång. Själva träningen började sedan med samma sätt, avcheckning av böjning och ställning på en volt. Fick skärpa till ramen ytterligare lite och faktiskt accepterade han det ganska på en gång. Vi jobbade sedan vidare med trav på en mindre åttvolt, där jag inte fick byta volt förens han faktiskt ställde igenom ordentligt. I galoppen jobbade vi mest med fattningar och avbrott mellan skritt och galopp. Han skulle både fatta och bryta av i ramen utan att slingra sig ur, där emellan skulle han också hålla sig i ramen både i galoppen och skritten. Även det arbetet gjorde vi på volt.

Som avslutning fick jag trava en del på fyrkantspåret och satan vad fin han kändes. Han blev sådär lätt i framdelen och bakbenen kom igång, sedan suger han bara framåt. Hela ponnyn bara växer och ger en sådan otrolig ridkänsla. Fick rida någon öppna på långsidan i båda varven och fick till det bra åt båda varven. Ååh, så fin han kändes men däremot fick jag ju rida för det också: bara för att han släppt till ordentligt betyder inte det att det går att finåka. Nej nej, hela tiden behöver han sysselsättas för han smiter lite i taget ur ramen om den inte hålls efter ordentligt.

Kan sammanfattningsvis säga att jag är väldigt nöjd med passet. Även om han testade lite nådde vi ett väldigt fint slutresultat och det känns absolut inte som vi tappad jättemycket. Mina magmuskler blev däremot lite trötta, det märks att jag inte behövt använda de ordentligt på ett tag. De är nog däremot snart i form igen, hehe, det krävs bara lite mer Miro-ridning. Nu är det bara att träna vidare, nästa träning är redan spikad!

Igår var en sån där dag då jag nästan la mig platt ner på marken och gav upp. Jag kände mig totalt kass och det kändes verkligen som allt jag och Miro byggt upp under vintern var som bortblåst. I mitt huvud spelades förra årets scenarion runt i mitt huvud, det gjorde att hopplösheten växte fram allt mer. Ingen, och då menar jag ingen, kommer någonsin förstå vilket helvete vi gick igenom, det vet nog bara jag och Pernilla.

Det var många tårar som trillade ner från mina kinder under passet, jag gav mig även relativt fort då jag inte ville göra situationen värre. Efter att ha brytit ihop ytterligare en gång inne i stallet  lyckades jag samla mina känslor någorlunda. Som tur var, var Pernilla i stallet så jag gick raka vägen till henne och hävde ur mig: "Vad ska vi göra med Miro?" Svaret blev inte helt oväntat: "Vad har han hittat på nu då?" Jag förklarade vårt läge, hur allting bara föll ihop så fort vi kommer ut på ridbanan. Hur headshakingen sätter igång och hur han är omöjlig att komma åt eftersom han är överallt och ingenstans samtidigt som han svår att påverka både tempo- och böjningsmässigt. Hur jag inte vet hur jag ska agera och hur det känns som vi bara jobbar mot varandra. Som tur var kunde vi lägga in en extraträning redan idag, helt super!

Nu, ska vi återgå till dagens pass. Jag valde att enbart skritta fram honom själv, just för att få ögon på oss från start. Vi började sedan med att trava på volt, ganska ofta böt vi även om volt, där jag enbart fick jobba med att få honom i rätt böjning och i framåtbjudning. Fick även minska volten och ta igenom honom även där. Därefter jobbade vi mycket på fyrkantsspåret, mycket fokus på rakriktning på rakt spår och böjning på böjt spår, det blev även lite skänkelvikningar, halter och ryggningar. I galoppen red vi även lite volter och förvänd galopp.

Miro visade absolut sin attityd och ifrågasatte mig hela tiden, men jag vann. Inga överdrivna headshakings heller, så skönt. Lite ojämn blir han i handen, ibland lite tom och ibland lite stark istället, men samtidigt kunde jag rida med en mjuk hand hela tiden. Vi fokuserade mest på att jag verkligen skulle få honom igenom för sittben och överskänkel: det är helt otroligt vilken effekt det ger. Han blev riktigt fin i alla gångarter.

Dagens känslor är betydligt mer positiva om vi jämför med gårdagens, nu ser jag ett hopp om framtiden igen. Jag är otroligt nöjd med min egna ridning idag, det kändes verkligen som jag red bra och jag kom dessutom åt honom riktigt bra. Det gäller däremot att vara uppmärksam och rida varje steg, det går inte att slappna av en sekund. Miro är hela tiden med och frågar eller ifrågasätter. Kan även påpeka att jag tror nya sadeln var ett väldigt bra köp, den passar oss verkligen ännu bättre än den förra.

Jag älskar verkligen den här ponnyn, för även om han driver mig till vansinne förgyller han mina dagar. Han har sina små egenheter, en vilja av stål och en attityd utöver det vanliga: men innerst inne har han ett otroligt stort hjärta. Det är även otroligt vilken arbetarskalle han har, det gäller bara att få honom att använda den på rätt sätt.

Idag var det dags för dressyrträning för Pernilla! Förra veckans träningstillfälle och övrig ridning var inte på tipptopp, förutom tävlingsdagen då, därför kändes det skönt att Miro satte ett bra joggingpass igår trots min omotivation. Dagens individuella framridning kändes dessutom bra även den, så skönt!

Idag började vi sätta lite mer press på allt, nu närmar sig nämligen årets första (och vår första storhäststart) i LA så nu är det dags att börja spänna bågen ytterligare lite igen. Vi började därför med lite skänkelvikning och en båge in på långsidan, till en början kändes det lite halvkärvigt faktiskt. Miro var inte helt framme men ändå mjuk, däremot hade jag lite svårt att få till ställningen då jag blev lite hastig i mina ageranden. När jag hittade balansen blev det däremot betydligt bättre.

Vi släppte sedan den övningen, därefter blev det mest ridning på fyrkantsspåret med massor av småvolter i alla gångarter. Lite förvänd galopp hann vi också med samt lite halter och ryggningar. Fokusen låg på att få igenom ställningen och böjningen samtidigt som han behöll bakbensaktiviteten, inte helt lätt men det går. Det var verkligen givande och gav väldigt bra effekt, för på slutet kunde jag rida in i en volt med enbart sitshjälperna utan att han backade av. Mellan volterna rörde han sig dessutom otroligt bra och känslan blir precis sådär härlig så jag bara vill rida, rida, rida.

Sammanfattningsvis är jag så nöjd med dagens träning. Förra veckan hade vi verkligen fastnat i varandra och idag, 6 dagar senare där vi ridit en tävling och två joggingpass (+ att Johanna hoppat honom), hittar vi tillbaka till ett flyt där vi jobbar med varandra. Hittade dessutom bra verktyg för att få till den där extra ställning/böjningen med väldigt fina hjälper, men även för att hålla mig kvar när han försöker sätta ut högerbak. Känslan var bara så bra, Miro var bara så bra och jag var bara så bra. Kan vi få tävla och visa vad vi kan nu, tack!

Idag var det dressyrträningsdags! Vad det var med Miro däremot, det vet jag inte. Själv tycker jag att han borde ha varit glad över att få komma in i från det blöta snövädret, men icke: han var supersurig idag. I framridningen kändes han väldigt spänd och höll på att kasta sig genom läktarkortsidan så idag var nog inte riktigt hans dag till en början.

När Pernilla kom in pratade vi som vanligt om hans dagsform och passande nog passade den in på hennes plan: extra lösgörande arbete. De senaste veckorna har vi ju jobbat ganska mycket med samling och böjning på den nivån men idag backade vi tillbaka till grundläggande lösgörande arbete. Syftet med det är att få igenom honom ytterligare ett snäpp vilket kommer göra att han blir ännu finare i det samlande arbetet samt att gångarterna förbättras.

Idag blev det därför mycket jobb på volt med böjning i en lägre form än på senaste tiden. Förra träningen (som jag helt glömde bort att utvärdera) jobbade vi mycket med öppnor och förvända slutor på volt men idag blev det betydligt mer basicarbete där jag bara fick böja honom inåt. Till en början fick jag göra det under lättridning i båda varven och redan där kände jag en tydlig skillnad, Miro blev väldigt fin även om han hela tiden testade vart gränserna gick. Han testa hela tiden om det går att smita antingen inåt, utåt eller bakåt genom att tappa bjudningen så det är många delar som ska fungera för att det ska bli perfekt! Vi jobbade även traven på arbetsserpentiner och ytterligare lite på volten under nedsittning. Galopparbetet gjorde vi också på volten, på en lite större volt än i traven dock.

Miro blev verkligen jättefin av det här arbetet. Han kom riktigt loss i kroppen vilket gjorde att han fick väldigt lätta och fina gångarter. Känsligheten blev ännu bättre dessutom. Vi jobbade även med att han verkligen skulle bära sig själv även i den lägre formen vilket han tyckte var superjobbigt. Miro var verkligen supertrött på slutet och jag var ganska trött jag med i framför allt huvudet för det är lite att tänka på.

Jag tror i alla fall att det är nyttigt att få även såna här träningspass för tränare ibland. Backa tillbaka och verkligen checka av grunderna och grundförutsättningarna för att få ett bättre resultat i det stora hela. Miro är väldigt kort i kroppen och det är svårt att komma igenom böjningen så den måste vi alltid jobba med och ibland är det väldigt svårt att komma åt den själv, det är mycket lättare när någon kan stå och guida en från marken. 

Ska fortsätta jobba vidare såhär självständigt nu. Mitt största problem är att våga lätta framåt i högerhanden ordentligt, jag vill gärna låsa fast den istället. Idag fick jag däremot känna på hur mycket större skillnad det blir när jag vågar ta igenom det som ska tas igenom för att sedan lätta fram. Är verkligen nöjd med både min och Miros insatser idag!

Idag har jag tränat dressyr för Pernilla, en av veckans höjdpunkter. Redan i den individuella framridningen kände jag att idag var en bra dag, för jag kunde på en gång börja där jag och Miro avslutade igår. En ponny som känns väldigt avslappnad i kroppen och som kommer framåt neråt till bettet.

Vi började med att trava och galoppera fram lite för att få lite mer aktivitet från bakbenen, vi hittade det ganska på en gång faktiskt utan att jag behövde påminna honom jämt och ständigt. Fick sedan rida en övning i trav som gick ut på att jag skulle rida in i öppna på långsidan och efter halva långsidan rida ut på en diagonal i mellantrav innan jag gick över i en båge för att komma ut i samma varv igen. Gjorde den åt båda hållen och Miro var fin. Fick därefter jobba en del med skritten, mellanskritt utan att han tappar bekbensaktiviteten. Inte en helt lätt historia kan jag säga, de vill gärna släpa sig fram istället för att verkligen lyfta sig.

Det resterande arbetet låg längs fyrkantsspåret och på mittvolten. På mittvolten jobbade vi mycket med galoppen idag, fick bland annat gå in på en mindre volt vilket Miro tyckte var väääldigt jobbigt. Var ett tag sedan vi verkligen samlade ihop den där galoppen på ett mer krävande böjt spår. Miro skötte det däremot bra även om han i båda varven gjorde sig väldigt stark och försökte dra sig utåt, men med tålmodig ridning fick vi ordning på det. I högervarvet fick jag gå ut på en större volt igen och där kunde jag verkligen känna skillnaden på galoppen. Det var verkligen ett avstamp i varje galoppsprång som kändes ända fram till handen, en helt annan känsla än när bakbenen bara blir korta och stötiga. I vänstergaloppen fick jag också känna den känslan lite grann, även om den inte blev fullt lika tydlig eftersom jag bara låg på den lilla volten där ha försvarar sig mer.

Resultatet av galoppen blev en otroligt bra trav. Fy sjutton så han travade på och med vilken känsla. Fick i vänstervarvet rida öppna övergång förvänd sluta på långsidan för att få tag på yttersidan mer bland annat medan jag i höger fick ta igenom det på volten istället. Avslutningsvis fick jag även flytta bogarna precis som i skänkelvikning, fast det bara är bogarna som flyttas. Ska absolut ta med mig den övningen för där fick jag verkligen koll på bogarna, känslan var som att jag fick till en bättre böjning.

Jag är riktigt nöjd med dagens träning. Känslan var väldigt bra och Miro var väldigt fin. Han kom verkligen över sin bekvämlighetszon där han är otroligt lat och behöver påminnas hela tiden, idag kom han istället in i arbetszonen där han verkligen ger allt. Han bara maler på och öronen är spikade framåt, hur söt som helst. Miro har verkligen helt två olika sidor när det kommer till arbete. Jag är hur som helst väldigt nöjd, vi kom verkligen åt bra saker idag och jag kan knappt vänta för att arbeta vidare med det här. Bästa ponnyn!

Idag har jag gjort något som jag inte har gjort på de senaste tre åren: jag har ridit Miro på lektion! Senast var den 8 februari 2011, den gången åkte jag i backen redan på framskrittningen och det resulterade i en armbåge ur led samt lite sprickor i armbågen. Miro har växt otroligt mycket på de här tre åren och min ridning har dessutom utvecklats, så det kändes som vi var redo för utmaningen igen.

Lektionen gick bra! Fokuset låg på voltarbete vilket jag tyckte passade Miro som handen i handsken. Till en början var det lite sådär med högersidan men ju längre in i passet vi kom, desto bättre blev det. Red inte upp honom i formen utan idag fick han vara lite lägre i nacken, utan idag fokuserade vi på annat. Det kändes verkligen att han hittade framåt och neråt med näsan vilket kändes bra, han behöver kunna komma till arbete i det läget. Kunde dessutom variera tempot och lägga fram handen utan att någonting sprack på slutet.

Jag kan helt enkelt känna mig nöjd. Har inte ridit Miro för Susanne sedan den där senaste lektionen, det var helt enkelt ett tag sedan. Hon sa i alla fall precis samma saker som Pernilla, så det var bra. Det är skönt att vi bara är fyra stycken också, det ger mer utrymme till att rida me individuellt än om man är typ sex stycken i gruppen. Miro kommer definitivt få gå med på fler dressyrlektioner, ganska bra det för det är så stressigt att hinna med ridningen annars nu på vintern.

Idag har jag äntligen tränat, som jag längtat. Är det inte konstigt hur alla mina blandade känslor som funnits de senaste veckorna är helt bortblåsta efter en träning på fyrtiofem minuter? Det finns inga frågetecken längre, hur skönt som helst!

Den individuella framridningen blev sådär, var nämligen så att jag fick rida fram samtidigt som ett annat ekipage tränade för en helt annan tränare. Fungerade, men jag kunde inte rida enligt min plan. Miro (och jag) blev i alla fall varma i kläderna och det var det viktigaste. Träningen fokuserade sedan på att jag skulle hitta det där suget i handen som jag saknat lite nu på slutet. Ett relativt lättlöst problem faktiskt när rätt ögon är på en.

Travarvetet gjordes på fyrkantsspåret först och sedan fick jag rida uppridningar med en volt vid x och varvbyte för varje gång, sedan la vi till en åttvolt istället. Red även lite skänkelvikningar där vi först red för ena skänkeln och sedan rakriktade och red för den andra istället. Fick även ligga på mittvolten innanför vändningspunkterna en del, i vänstervarvet varierade vi mellan att följa voltspåret och rida tagen bakdel medan vi i högervarvet istället red en svag förvänd sluta.

Galoppen låg framför allt på volt. I vänstergaloppen fick jag fortsätta rida lite tagen bakdel bitvis, men jag fick även lägga 10m volter i förvänd galopp. I högergaloppen red vi inga rörelser utan där handlade det mer om att sitta rätt, men fick även lägga förvända 10m volter. I högergaloppen var det däremot svårare eftersom han blir väldigt rak i bakbenen. För att slippa nöta och nöta fick jag istället rida förvänd vänster galopp på mittvolten i tagen bakdel, det gjorde att bakbenen blev betydligt bättre.

Överlag blev det mycket tempoväxlingar. Jag skulle vilja säga att frågan "kommer du ihåg att det alltid finns en högre växel?" borde ristas in i min hjärna. Svaret på min fråga från Miros del ska dessutom alltid vara "JA!" och inte "okej", viktigt viktigt. Jag tror även att det är de här detaljerna jag missat när jag rider själv, för även om jag rider tempoväxlingar är de inte på långa vägar att jämföra med det här. Jag får inte nöja mig med ett halvbra svar två sekunder efter, utan reaktionen ska komm på en gång när jag ber om den. Alltid. Dags att sluta mesrida nu, Jennie.

Jag är i alla fall väldigt nöjd. Känslan jag fick idag var bra och det kändes verkligen som att vi töjde lite extra på gränserna. När jag rider själv är jag nöjd när jag känner att han får lite gung i steget, saken är bara den att det där gunget kan utvecklas ännu mer. Det är ett steg jag måste våga experimentera även när jag rider själv och inte nöja mig med det som ändå känns behagligt. För det är betydligt bekvämare för oss båda att rida i det lätta gunget, där jag enkelt "gungar med" och Miros bakben inte är maximalt vinklade. För satan vad jobbigt det är för oss båda att verkligen nå allt maximalt.

Summering av allt, jag behöver våga tänja på mina gränser och bli bestämdare för att få ett helt fullständigt resultat. Det är det jag glömt bort de senaste veckorna helt enkelt!

Ibland kommer det sånna där ridpass där man i efterhand varken vet om det gick bra eller dåligt, dagens var ett sådant. Allt kändes bara fel på något sätt samtidigt som en del kändes rätt, då är det svårt att veta hur det egentligen var. Å ena sidan kändes det som jag fick igenom det jag ville samtidigt som det å andra sidan mest kändes som vi red runt utan framgång. Så otroligt svårt!

Miro var extra laddad idag tror jag, minsta lilla och han försökte takta iväg. Ett tag spelade det ingen roll vad jag gjorde i skritten, han tolkade allt som trav. Så fort jag satte lite press i skritten surade han dessutom på mig. Varje gång jag bad om trav kändes det som han höll på att krypa ur skinnet av lycka, hela hans spände liksom upp sig samtidigt som han krullade ihop halsen. Han försökte även lura i mig att det visst fanns knott i ridhuset, men tyvärr Miro, det är minusgrader ute så det gick jag inte på. Utöver det fortsatte något jag känt av hela veckan: jag får inte rätt stöd i handen. Det finns ingenting där och han ville gärna krypa ihop i nacken oavsett vart jag ber honom ha huvudet. Han går även och drar huvudet utåt i högervarvet.

Jobbade på volt idag och la extra fokus på ställning och böjning, för jag tror på något sätt att det är där problemet sitter. Det känns som att jag har bakbenen med mig men han vill inte släppa till det där sista snäppet i böjningen, tror även att det är det som han vill komma undan med sina små hyss. I högervarvet jobbade jag med att ställa igenom ordentligt bitvis för att sedan räta ut medan jag i vänster istället motställer bitvis innan jag försiktigt ställer honom rätt igen. Jobbade även med lite skänkelvikningar på volt, just för att få still huvudskakningar, det hjälper riktigt bra. Blev absolut mest travjobb eftersom jag har lättast att komma åt honom där, men även lite skritt och galopp som variation.

Slutsatsen av passet blev helt okej i alla fall, tror jag. Det är så svårt för han är så himlan ålig av sig på samtidigt som han inte är det. Han blev i alla fall bättre med huvudet och det kändes verkligen som att han travade på bra, djupa frustningar kom dessutom vid fler tillfällen så det kändes positivt. Jag blir dessutom osäker på om jag gör rätt, för på ett sätt känns det som det men på ett annat inte. Att rida är inte lätt när känslan inte stämmer.

Träning i veckan behövs verkligen för att få rätsida på framför allt mina funderingar, har en del jag vill diskutera nämligen. Tror dock det mesta sitter i mitt huvud, överanalyserar för mycket och det är nog även det som gör att jag inte kan bestämma mig för hur dagens ridpass egentligen gick. 

Idag var en sån där dag jag kände att ridmotivationen inte var helt på topp, på tok för mycket på "att-göra-listan" dar saker och ting dessutom gick in i varandra. Valt det själv, ja. Taggad för det idag, nej. När jag kom ut i hagen och möttes av en ponny som såg överlycklig ut kändes det i alla fall lite bättre, med öronen framåt och glitter i ögonen kom han skrittande. Tror att någon var väldigt glad över det vita snötäcket som låg på marken.

Miro kändes positiv redan när vi skrittade fram, han trampade aktivt på och såg bara allmänt nöjd ut. I den individuella framridningen kändes han också väldigt med mig, lyssnade bra båda fram och tillbaka. När Pernilla kom in framförde jag extra att idag ville jag ta mig en ordentlig titt på sadeln, den har nämligen glidit lite åt höger framför allt i vänstervarvet på slutet. Jag har befarat att det varit en kombination mellan mig och Miro, han flyttar ut mig på högersidan för att komma undan att trampa igenom helt med högerbak medan jag snällt följer med ut = sadeln glider. Det var även boven i dramat.

När vi började rida var min känsla: hur tusan ska jag ta mig levande genom det här passet? Även om Miro kändes fin kände jag träningsvärken i magen efter gårdagens styrkepass samtidigt som jag kände mig väldigt trött. Jag bet däremot ihop och fortsatte, de tankarna försvann däremot snabbare än jag anat. Gjorde nog mitt bästa träningspass på länge, kändes verkligen som jag var fokuserad fullt ut och dessutom red jag riktigt bra. Vi fokuserade på att få igenom den sista böjningen och det genom att fokusera på framför allt min sittben. Fick rida på fyrkantsspåret, mittvolten i olika storlekar och även lite serpentiner. Det kändes enkelt och Miro kändes verkligen superpositiv, han jobbade på minst lika bra som jag. Vid ett tillfälle försökte han göra en "Miro-vänding" som han höll på med under sin trotsperiod, men han orkade inte göra den allt för avancerad och jag var dessutom med.

Böjningen fick vi verkligen till idag, när Pernilla berättade efter träningen att "idag har vi hittat det där sista lilla extra flera gånger" kändes det så bra inom mig. Hur länge har vi inte letat efter "det sista lilla", för även om det har varit väldigt bra har det funnits ett snäpp till. Det kändes dessutom väldigt bra idag, jag kände verkligen att jag hittade något så det var skönt att få det bekräftat. 

En halvbra start innan passet slutade helt enkelt perfekt. Och tänk att det kan vara så roligt att rida runt på fyrkantsspåret och volter? Idag fick jag verkligen känna på det där lilla extra och förstå hur bra vi faktiskt är, det behövs och speciellt en halvmotiverad dag som den här. Självförtroendet stiger flera grader och jag fick ännu en "aha!"-upplevelse på ridkontot. Jag kan inte ens i ord få ner vad jag vill, men sammanfattat: jag red jäkligt bra idag (fokus, satt upp bra, gjorde det jag skulle med rätt tajming. Kom ihåg: sittbenen!) och Miro var på sitt bästa arbetarhumör (det bästa är när det varit lite svårt för honom i en övning, när det sedan blir lätt för honom igen får han världens självförtroende och bara ger ännu mer).

Årets första träning är avklarad! Var ungefär två veckor sedan jag tränade för Pernilla nu så det kändes bra att "vara tillbaka". Det blev dessutom en bra träning, både jag och Miro var slut efteråt (speciellt Miro).

I den individuella framridning upplevde jag att jag hittade rakriktningen bra på rakt spår samtidigt som ställning/böjning fungerade bra på böjt, det som saknades var däremot den där extra energin. Han var dessutom inte sådär klockrent bra framme för skänkeln och lyssnade direkt på signal. När själva träningen började fick jag därför börja med att variera tempot en del samt hålla efter att han höll det tempot jag ville. Tempot fick jag framför allt variera genom att ändra min lättridning och det fungerade faktiskt förvånadsvärt bra, det tycker jag bevisar ett bra resultat av all reaktionsträning.

Vi fortsatte sedan med skänkelvikningar, fick rida de i zickzack över medellinjen och växla mellan höger och vänster. Syftet är att få honom kvickare för skänkeln och det blev han även, den här övningen fungerar väldigt bra på Miro överlag tycker jag och den ger alltid en bra effekt. Sedan fick jag istället rida upp på medellinjen > flytta honom några steg skänkelvikning och lägga en volt ur det > ställa om och flytta skänkelvikning åt andra håller och lägga en volt ur det < ut på medellinjen igen och rida på framåt. Även den övningen gav ett bra resultat på Miro tycker jag.

Resten av träningen blev det mycket tempoväxlingar och inslag av mindre volter här och var längs med fyrkantsspåret, både i trav och galopp. Galoppen gjorde susen, han var väldigt fin genom volterna och tog dessutom hjälparna bra. Efter galoppen blev dessutom traven ännu bättre.

Jag är nöjd med träningen. Känns som att min rakriktningsridning verkligen gett resultat, för idag var han verkligen rakriktad. Bakbenen var däremot lite lata idag och därför blev det mycket fokus på det idag, men han blev väldigt fin. Jag får däremot ingenting gratis och måste verkligen rida för det, men det är så värt det. Idag kände jag av magmusklerna riktigt ordentligt kan jag säga, måste nog ta och träna upp de ytterligare för att verkligen orka rida honom fullt ut i de gångarter som han börjat hitta till nu. Det känns i alla fall som vi verkligen kommer framåt, vi står inte och nöter på samma ställe. Miro är positiv till arbete även om han är lite lat men å andra sidan blir arbetsgnistan större och större ju mer han får jobba på något sätt. Jag är väldigt nöjd med honom, mig själv också dessutom. Idag var det inget tjat alls om att jag sneglade till höger eller föll ut på högersida, min egna fokusering där måste ha givit resultat!

Vad har jag gjort för att få så här mycket positiv respons från Miros sida? Och vad har Miro för lurt i baktanke med det hela? Ja, vi får väl se om det kommer något bakslag. Alltså det är verkligen helt galet hur fin Miro varit de tre senaste dagarna, han har bara sagt ett tokpositivt ja till allt. Han svarar för skänkeln för minsta touch, travar på för kung och fosterland och ger bara den häftigaste ridkänslan som går. Jag har verkligen suttit med ett tokstort leende på läpparna. Han är verkligen lycka.

På juldagen red vi ett väldigt basicpass, mycket temopväxlingar och övergångar mellan alla tänkbara gångarter. Hade dessutom en cavalettiserie utlagt på medellinjen som vi travade över. Miro kändes väldigt mjuk och fin samtidigt som han lyssnade bra både fram och tillbaka. Han var rak både innan och efter bomserien men över gick det lite både hit och dit, han tittar liksom till och tappar riktningen lite. Tillslut fick vi till det bra från båda hållen i alla fall. Väldigt nöjd med honom.

Igår, annandagen, laddade jag för ett dressyrpass. Miro kändes fortfarande sådär fin. Jag red arbetade mycket på medellinjen i traven, superbra att rida rakt upp mot spegeln utan väggar. Varierade mycket på ställningen där, sedan red jag mycket tempoväxlingar/övergångar på långsidorna. Red lite på medellinjen i galopp också. Avslutade sedan på fyrkantsspåret, mycket tempoväxlingar i trav och galopp. Red även lite förvänd galopp. Allting flöt på så fint och Miro kändes riktigt fin.

Idag tog jag ett joggingpass bara. Tempoväxlingar och lite övergångar på fyrkantsspåret till en början och sedan fortsatte jag på mittvolten. Lika fin var han idag. Jag var tvungen att tjuvkika i spegeln på hans trav och jag förstår mycket väl varför det är svårt att sitta ner i hoppsadeln. Riktigt fin var han även idag, precis där jag vill ha honom.

Sammanfattningsvis kan jag säga att traven är riktigt bra nu. Bakbenen är helt med och jag kan variera honom bra, han lyssnar därför väldigt bra båda framåt och tillbaka. Galoppen är lite svårare, i arbetsgaloppen eller över det galopperar han på riktigt bra genom hela kroppen men det är lite svårare när jag försöker ta tillbaka honom lite extra. Han blir i alla fall inte stötig i bakbenen längre men däremot känner jag att han inte riktigt kommer igenom ryggen och fram till bettet. Men det kommer! Han lyssnar i alla fall bra på signaler både fram och tillbaka.

Jag har även fokuserat mycket på mig själv under dessa dagar. Huvudet får inte läggas på sne åt höger och jag måste gå fram ordentligt med ytteraxeln vid böjning åt vänster. Jag har även ridit i den "lilla ramen", inga problem alls då han accepterar den så väl just nu. Har även fokuserat mycket på att armbågarna verkligen ska vara nära och intill kroppen, samtidigt som handen är lagom mycket buren och still. Kan vara så att min egen ridning är en av anledningarna till en fin ponny, gör jag rätt är det ju trots allt större chans att han gör rätt. Tror även att någon kan ha matat honom med pepparkakor.

Imorgon blir det lite lugnt för honom efter dessa kanondagar, imorgon får han nämligen skritta ut i Jumanjis sällskap.

Idag hade jag planerat att ta en promenad med Miro, påväg ner till hagen fick jag däremot en annan idé. Banan var helt upptorkad, det kändes därför betydligt mysigare att skritta barbacka istället för att krångla på reflexer och gå ut på en promenad. Jag gick helt enkelt in och letade på en pall samt hämtade hjälm och väst istället.

Miro var väldigt pigg och glad, öronen var spikade framåt i princip hela tiden under de 30 minuter som vi skrittade runt. Lät honom skritta runt på långa tyglar men han var lika snäll för det. Det känns verkligen otroligt bra att han utvecklats och att jag faktiskt kan lite på honom, för något år sedan hade jag aldrig ens kommit på den här idéen. Nu däremot skrittar han runt som ingenting och den där säkerhetsvästen, ja, den har jag mest på mig för att det inte ska hända något.

Äntligen lite dressyrträning igen, var trots allt två veckor sedan sist. Känns lite galet när det plötsligt går så lång tid mellan träningarna, jag tränade ju väldigt intensivt under hösten. Skönt att få ögonen på sig och det bästa av allt: jag sitter på en positiv ponny!

I den individuella framridningen han jag checka av lite tempoväxlingar och övergångar i framför allt trav. Det kändes bra, Miro accepterade och jobbade på. När själva träningen började arbetade vi till en början på medellinjen och jobbade med ställning i nacken med rakriktad häst där det märktes skillnad från förra träningen, min egna träning har gett resultat. Flera saker lades på med tiden och tillslut gjorde vi åttvolter och övergångar mellan massor av olika gångarter. Det gällde att vara snabb för det hände mycket!

Fick sedan sätta Miro i en tajtare ram och rida längs fyrkantsspåret samtidigt som vi jobbade med att han skulle ta hjälperna ordentligt. La jag till skänkeln skulle han växla upp på en gång och om inte la jag till spöet lite lätt, sedan växlade vi upp flera växlar på rad för att sedan växla ner lite igen. Tillslut förstod Miro mycket väl vad vi ville och svarade både fram och tillbaka som ingenting! Red i både trav och galopp med tempoväxlingar, i galoppen fick jag även rida över i förvänd för att sedan rida tillbaka i rätvänd igen.

Känsla under dagens träning var först lite medelmåtta, ibörjan kändes det inte som att jag hade Miro helt med mig utan det var svårt att få med de där bakbenen. Den känslan ändrades däremot, på slutet kändes det så bra när han kommit igång. Vi kunde enkelt växla tempot och reaktionerna kom på en gång, han kändes explosiv helt enkelt. Han försöker däremot komma undan lite med högerbak, det gäller verkligen att känna efter att det hela tiden är på plats.

Jag red bra också, speciellt i slutet. Mina största "att jobba på" just nu är att sluta snegla ner åt höger (varför har jag börjat med det igen?) och att verkligen känna att jag får med mig ytteraxeln fram på böjt spår i vänstervarvet. Det där med att få med mig ytteraxeln har jag nog svårast med att rätta till, måste verkligen fokusera på det eftersom jag annars inte får med mig yttersidan i vänstervarvet ordentligt vilket gör att han smiter undan med höger bak. I övrigt fick mina magmuskler verkligen känna att de levde idag, det är inte en enkel match att sitta emot när Miro verkligen får igång växlarna. Idag utmanade vi dessutom lite extra på den fronten mot tidigare. Jag är i i alla fall väldigt nöjd med både mig och Miro i helhet idag!

Onsdagens och dagens ridpass liknade varandra lite grann, därför kommer det små anteckningar för dessa i samma inlägg. Båda passen har genomförts på egen hand i ridhuset med dressyrsadeln på.

I onsdags jobbade jag på medellinjen mot spegeln i stort sätt hela passet, låg sedan lite innanför ordinarie fyrkantsspår. Började med att bara enkelt rida upp på medellinjen och hålla honom rakriktad samt ställd åt det håll jag kom ifrån och rakställde och ställde om strax innan det var dags att byta varv, varierade sedan med övergångar och tempoväxlingar på långsidorna. I galoppen gjorde jag så att jag fattade galopp på långsidan och bröt av strax innan det var dags att byta varv igen, även här var det rakriktad och ställd åt galopphållet som gällde. La även in lite volter längsmed långsidorna efter en stund. Nästa övning i trav la jag in två volter längs medellinjen, gjorde så att första volten la jag åt motsatt håll från det varv jag kom ifrån och sedan nästa volt åt andra varvet: allt för att få rakställa och ställa om innan det var dags for volt/varvbyte. Galopperade ytterligare lite sedan, den här gången la jag en volt efter medellinjen istället för att se att vi kunde hitta rakt upp på medellinjen igen.

Jag är riktigt nöjd med arbetet, gav helt klart det resultat jag ville. Travarbetet är bra, den känns liksom "luftig" på något sätt och jag kan bolla lite med tempo och övergångar utan problem. Galoppen är lite jobbigare men idag kändes den inte lika kantig som under förra träningen, skönt! I det stora hela jobbade Miro på bra och jag tycker även att jag skötte mig bra. Jag red lugnt och sansat, fokuserade även en del på mina brister vilket ledde till ett bra slutresultat. När jag travade av kändes det nästan som Miro växte 1dm!

Idag började jag passet på samma sätt längsmed medellinjen i både trav och galopp. I traven har jag tidigare fått jobba med att korrigera bogarna efter som de gärna slinker iväg, tanken är ju trots allt att ställningen bara ska märkas i nacken, men idag var han riktigt duktig i det arbetet från början. Behövde enbart korrigera pyttelite, övning ger färdighet. I galoppen kände jag däremot att bakbenen var spända och då blir galoppen bara tråkig, jag bröt därför medellinjesplanen som jag hade från början.

Istället la jag mig på mittvolten och galopperade. Galoppen kändes fortfarande väldigt platt och tråkig eftersom bakbenen var på tok för raka. Började istället att arbeta honom i förvänd galopp på volten, riktigt bra övning! Bakbenen kom mycket bättre på plats och jag får samtidigt träna en av mina svagaste sidor: gör så lite som möjligt men mycket som nödvändigt. Jag blir lätt att stressrida på svårare förvända linjer när jag känner att allt inte är på plats, idag satt jag däremot bara och väntade ut och gjorde lagom mycket. När jag ridit i förvänd i båda varven kändes han mycket bättre, galoppen blev inte alls lika stötig och speciellt i högervarvet fick jag en riktigt härlig känsla!

Även idag är jag nöjd med arbetet! Miro var duktig och jag lika så, även idag fick jag en härlig känsla under avtravningen. Tycker att det känns bra att jag kan vara så pass på mig själv även när jag rider själv, jag fokuserar mycket på mig själv just nu när jag rider för verkligen känna att jag gör rätt. Så fort någon blir tokigt analyser jag dessutom, varför? Ibland förbereder jag för dåligt, ibland blir jag för "ivrig" i min ridning och ibland lurar Miro mig att göra något för att underlätta för sig själv.

Jag tror att väderomslaget till kallt och snö påverkat Miro, det hör inte direkt till vanligheterna att han börjar passen med  fågelskådning. Han kan vara spänd, men han brukar fortfarande inte gå med huvudet i vädret. Efter en liten startsträcka var han däremot med på planeten igen.

Första delen av träningen jobbade vi på medellinjen. Vände från C upp mot spegeln och böt varv nere vid A varje gång. På medellinjen skulle jag hålla Miro rak men ställd i nacken åt det håller jag kom ifrån. Inte helt lätt att få till lagom med ställning samtidigt som rakriktningen är på plats. Längs långsidorna fick jag variera mellan skrittövergång eller galoppfattning följd av en 12m volt.

I traven släppte Miro till och travade på bra, galoppen blev däremot stuttig eftersom bakbenen blev raka och spända. Fick därför ligga på mittvolten och jobba honom i både trav och galopp, samtidigt som jag verkligen jobbade med att få in honom i min ram.

I helhet är jag nöjd med träningen, bitvis kändes han väldigt fin. Galoppen behöver trimmas till lite igen efter den lugna ridningen så att han verkligen slappnar av i sina raka bakben. Tror även att de kan hänga ihop lite med det som jag beskrev i början, för såhär spända har de inte känts innan även om jag känt att de inte varit helt så loss som i slutet av tävlingssäsongen.

Jag gav honom en bra ram idag för jag verkligen satt upp och gjorde lagom mycket av det jag skulle. Gäller bara att tänka på att jag i högervarvet inte får bli att luta mig lite innåt när han faller ditåt samtidigt som jag i vänstervarvet måste vara uppmärksam på att han inte skjuter mig ifrån mitt ytter sittben.

Dagens pass är jag riktigt nöjd med! Hade en väldigt bra plan (blev inspirerad från gårdagens dressyrlektion) men ändrade om den lite då jag inte blev ensam i ridhuset, det var nämligen en övning som är enklast att genomföra om man är själv/alla ligger i samma övning. Omplaneringen blev däremot bra även den!

Fokuserade mycket på att Miro skulle ta för sig själv, precis som på träningen förra veckan. Handen i framåtläge och sedan red jag med sitsen och skänkeln. Det är verkligen inte helt lätt, jag vill gärna ta åt mig handen lite i övergångarna eller kompensera avsaktningar med att hamna ytterst lite i bakåtläge, gäller att vara konsekvent på sitt eget beteende. Jag fokuserade minst lika mycket på mig själv, om inte mer, än på Miro eftersom att han gör rätt om jag gör rätt. I det där fokuserade jag mycket på rakriktning och böjning, jag red även övergångar med jämna mellanrum för att checka av. Gjorde följande i alla gångarter. I galoppen avslutade jag med att gå över i förvänd och bara rulla på, fortfarande lika fokuserad på mig själv och inte låta honom tjuvöka tempot. Avslutade med att lägga honom på en volt där jag red med unghästtänk, låg bred hand och sedan bara rida honom fram och ner till stödet i handen. Fungerade riktigt fint och jag fick precis den rundheten som jag ville ha i honom.

Summeringen av dagens pass är: jag är riktigt nöjd med både mig själv och Miro. Miro kändes fräsch i kroppen och jobbade på bra, det skummade ur munnen hela passet(!) vilket är stort för den lilla herren. Jag skötte mig bra också, fick framför allt vara stenhård i galopp-travövergångarna: det är inte lätt att sitta kvar i den där traven i hoppsadel i hoppläder alltså. Ibörjan tyckte jag även att vi fick väldigt dåligt flyt i hörnen i vänstergaloppen, vi flöt liksom ut till väggen (red innanför spåret) men efter en stund kom jag på att jag glömt en av de viktigaste detaljerna. Det var givetvis min axelposition som spökade, inte konstigt att det känns så när ytteraxeln snarare hamnar i lite bakåtläge än att gå med ordentligt framåt.

Att låta Miro vila inför Göranträningen var ett av mina mindre smarta drag, men nu blev det såhär den här gången. Har ju ridit med helt andra krav dessutom dess för innan, det var över två veckor sedan jag verkligen satte ihop honom och sådär, vilket märktes. Miro kändes i alla fall väldigt pigg, mjuk och färsch i kroppen vilket kändes väldigt bra!

Den individuella framridningstiden blev lite kort, jag blev stressad eftersom jag inte skulle hinna med min tänkta plan och därför blev allt bara oplanerat. Jag red runt utan plan och fick inte alls koll på det jag tänkt. Första halvan av träningen fortsatte lite i samma mönster, jag kände att jag inte var tillräckligt fokuserad och Miro blev lite småspringig. Att rida öppnor och volter fungerade inte alls, fick inte alls till det med böjningen oavsett om det var trav eller galopp. Resultat av stressad ryttare utan fokus, för Miro skötte sig faktiskt bra.

Efter att ha ridit ha yrat runt lite i både traven och galoppen skulle vi skritta lite, givetvis skulle bakdelsvändningar läggas in. Vet inte ens sist jag red bakdelsvändningar och även här var jag fortfarande lite inne i mitt "ofokuserade stressmode". Om vi har svårt för bakdelsvändningar i vanliga fall gjorde det inte saken bättre kan jag säga. Här blev Miro även lite irriterad efter en stund, som tur var visade han det idag i alla fall bara genom att bli väldigt på och vilja springa ifrån. Så skönt att det inte framkallade något annat trots i alla fall. Den reaktionen var snarare bra, för kändes som jag kunde ta med mig det taggade över till det andra arbetet sen. Fick mycket bättre koll i både traven och galoppen efter det. Red lite förvänd galopp och skritt-galoppövergångar innan vi avslutade med öppna-volt-sluta i traven.

Sammanfattningsvis är jag helt okej nöjd med tanke på alla förutsättningar. Känner att vi var inte riktigt redo för öppnor och slutor idag till exempel, men nu är det som det är. Min stresshet och spändhet påverkade även mycket det, sen var det även lite andra känslor som spelade in. Sisen och det kändes okej även den, måste däremot sluta upp med att hamna i bakåtläge med överlivet i alla övergångar. Kom i alla fall på mig ofta så att jag kunde tänka om, men jag får inte göra det till en vana.

Ska boka in lite träningar för Pernilla nu framöver också, riktigt taggad på att ta tag ordentligt i vinterns träning. Tycker vi har en bra grundtanke med det kommande upplägget, kommer hjälpa både mig och Miro i alla led.

Igår stod dressyrträning för Pernilla på schemat, jag var så laddad eftersom det var i stort sätt två veckor sedan sist! Dressyrsadeln åkte dessutom på idag också, har under Miros lugna period enbart ridit i hoppsadeln. Dagens valde vi att fokusera på grundridningen, nu är det dags att komma åt det där lilla sista eftersom vi inte har någon tävlingsstart i sikte inom en snar framtid. Det var även en lagom nivå eftersom han tagit det lugnare ett tag.

Den individuella framridningen fokuserade jag på massor av övergångar mellan både skritt-trav och trav-galopp, Miro var nästan lite för lydig nu när han vet vad jag är ute efter i övergångarna. Fick därför tänka om i systemet för att han verkligen ska lyssna på mig och inte ta saker i egna händer. Träningen fokuserade vi sedan på att Miro verkligen skulle hitta fram till bettet samt hitta sin balans i det hela själv. Mycket arbete på mittvolten och innanför fyrkantsspåret, fick även jobba en hel del på medellinjen med övergångar mellan alla tänkbara gångarter.

Upplägget på träningen blev väldigt bra tycker jag. Är verkligen imponerande hur Miro har ändrats, ridsättet jag hade idag hade aldrig fungerat för tre månader sedan. Miro skulle då ha tagit alla saker i egna händer. Idag fick jag rida med handen framme, hela tiden. Den skulle vara där i såväl igångsättningar och galoppfattningar som avbrott, allt skulle ske genom sitsen. Det är inte det att jag håller Miro hårt i vanliga fall, snarare tvärt om, men det vi vill åt genom den här ridningen är att han ska komma loss helt och hållet genom kroppen, släppa efter i överlinjen ytterligare och verkligen hitta fram till handen och bära sig själv. Vi nådde det här väldigt bra och Miro trampade verkligen igenom extra mycket med sitt lite korta högra bakben. För mig som ryttare kändes det lite konstigt men samtidigt bra, det var lite klurigt att hitta helt rätt balans. Jag ville till exempel kompensera att handen låg i framåtläge genom att hamna med axlarna lite för långt tillbaka när jag skulle fånga upp honom. Det är därmot väldigt nyttigt att rida på det här sättet, jag måste verkligen hitta helt rätt position och hitta stabiliteten: vilket jag även gjorde.

Jag är väldigt nöjd med träningen. Känslan var väldigt bra och Miro jobbade på som bara den med en positiv inställning. Fortsatt sån här träning kommer verkligen att hjälpa oss att komma vodare ytterligare i allt annat arbete!


Miro kommer att tömköras av Pernilla på lördag medan jag är i Stockholm, fredag och söndag blir det vila. På måndag rider jag lite lättare och på tisdag är det Göranträning som gäller.

Igår kväll velade jag mellan om jag skulle rida Miro på förmiddagen eller innan kvällsfodringen, det slutade med att jag bokade ridhuset mellan 09.00-10.00. I efterhand är jag väldigt glad för det, hur underbart är det inte att rida i ett princip nysladdat ridhus? Miro var mindre imponerad av att han fick stå kvar inne medan kompisarna fick gå ut i hagen men lite gladare blev han allt när sadel och träns åkte på.

Miro har bara promenerat och vilat sedan han fick sina vaccin i måndags, idag valde jag att ta det fortsatt lugnt. Efter att ha skrittat fram honom vid hand en stund satt jag upp och fortsatte skritta honom på långa tyglar ett tag innan jag kortade upp dem. Vi la oss lite innanför fyrkantsspåret och där jobbade jag med att ha honom helt rak på de raka spåren medan han skulle böja och forma sig genom hörnen. Jag la även in flertalet skritt-halt-övergångar per varv för att få honom uppmärksam och mer med mig. Gick sedan in på 20m volten, fortfarande ett steg innanför ordinarie spår, för att få igenom böjningen lite extra. Avslutade med att trava en liten stund i båda varven på 20m volten, mest bara för att känna av och för att han skulle få jogga igenom kroppen. Fokuserade mycket på böjningen och att han skulle ha det tempo som jag bad honom om. Vi skrittade sedan lite på tygeln innan jag skrittade av honom.

Miro kändes fin idag. Han var med på noterna samtidigt som han lyssnade och accepterade det jag bad honom om. Jag ställde egentligen inga överdrivna krav, men han gjorde det jag bad honom om. Han kändes dessutom väldigt mjuk och fräsch i kroppen, flera djupa frustningar kom dessutom i rad vi flertalet tillfälle. Det kändes bra! Jag fokuserade även på att mina brister, även jag skötte mig bra på den fronten.

Blev sent trimpass i ridhuset efter alla tävlingar var slut. Dressyrsadel på och samma fokus som under gårdagens pass.

Började på fyrkantsspåret med 10m volter inlagda i trav och galopp, fokus på rakriktningen och böjningen. I galoppen red jag även lite förvänd, jobbade mycket även där med böjning och rakriktning men då mest på fyrkantsspåret samt någon båge. Jobbade även en del på medellinjen, framför allt i trav men även lite i galopp. La in lite volter och halter, hela tiden fokus på att han inte hände upp sig lite på högersidan. Avslutade sedan med lite skänkelvikningar, Miro bjöd på flashighet som aldrig förr. Helt korrekt på linjen med världens flyt och gång, tänk vad lite upprördhet över att Jumanji försvann kan göra.

Lite kort sammanfattat om vad vi gjorde bara. Känslan var snäppet bättre än gårdagen, idag hittade vi ännu lite mera flyt och han började dessutom att verkligen bjuda framåt helt av egen maskin. Fick till riktigt bra uppridningar och skänkelvikningarna kan jag knappt sätta orden på. Ett ridpass att leva på!