Nu är LA-debuten bland storhästarna gjord, den gick helt klart över förväntan! Ska jag vara ärlig hade jag ett mål idag: fokusera rätt. Den här veckan har varit upp och ner ridmässigt med tanke på headshakingen och ska jag vara ärlig: jag känner mig inte helt säker i situationen. Jag har dålig självförtroende även om Pernilla står på backen och att då veta att vi ska klara oss helt själva och dessutom prestera, då gäller det att hålla koll på allt upp i huvudet.

LA:1

Framridning: 
Själva uppvärmningen la jag på en stor volt i alla gångarter, jobbade sedan med att känna att jag kunde böja, ställa och få honom att gå framåt. Visst grejade han med huvudet men det kändes ändå som att jag hade hyfsad kontroll. När jag kände att jag hade grepp om grunderna vågade jag mig ut på fyrkantsspåret, därifrån la jag in volter, halter, skänkelvikningar, förvänd galopp och annat som ingår i programmet.

Känslan var hyfsat bra, hade önskat att han vore lite stadigare i galoppen och lite mer tryck i traven. Jag kände mig nöjd i alla fall.

Collectingring:
Fick ett väldigt positivt gensvar av Miro, det kändes verkligen som att han taggade till lite när vi kom in. Traven blev mer energisk och det kändes verkligen som vi hade alla bitar på plats i traven! I galoppen hade vi fortfarande det lilla problemet att han inte helt ville komma på plats, han blir lite öppen och ryckig i formen men hade ändå en okej känsla med tanke på det.

På banan:
Innan startsignal tog jag något varv åt båda hållen, mest i galopp men även lite trav. Visade honom framför allt läktarlångsidan då han tittat en del på de luckor som finns i väggen vid tidigare starter: det var däremot inget problem den här gången. Själva prgrammet gick sedan bra. I travprogrammet tycker jag att vi hade flyt i allting utom vänster skänkelvikning, där tappade vi motor och högerbak. Skänkelvikningen åt höger var betydligt bättre, även om det saknades lite energi. I ryggningen var han egentlgen fin men tyvärr tappade vi lite i eftergiften + att han stod emot lite i igångsättningen. Skritten var okej, han blir lite svår att påverka och ryckig med huvudet. Skrittfattningarna är alltid en utmaning med Miro som vet redan i hörnet att det snart är dags för galopp, det blev lite taktningar innan fattningen och väl i fattningen kickade han till lite bak innan han kom in i galoppen. Därefter flöt det på bra till nästa fattning där han låg lite före mig och fattade i en förberedelse, på automatik bryter jag av och fattar om: det tappade jag nog lite poäng på faktiskt. Sedan när vi skulle in i nästa volt blev han skrämd av något på läktaren så han vände in och bröt av, men vi lyckades ändå lösa det bra och komma tillbaka till ridningen. I sista traven innan uppridningen fick jag åter igen den där härliga känslan av hur hela hästen bara spänner upp sig och vet att han är snyggaste i världen: så underbart!

Jag var väldigt nöjd med ritten, visst hade vi våra små missar men det är sådant man får ta. Det handlar inte om några stora katastrofer egentligen! Jag är framför allt nöjd med flytet i travprogrammet, galoppen var inte så dålig den heller. Siffrorna varierade mellan 3-8, så det var lite spridning och slutresultatet landade på 60.13%! Bara att komma över 60%-gränsen känns bra för mig, speciellt när jag vet att de där små missarna som utan problem kan rättas till kan höja sig + att vi även kan höja andra siffror. Slutkommentaren stämde dessutom väldigt bra, "stadig i trav men stod emot en del i galopp tyvärr". Även idag hamnade vi i mitten av resultatlistan, 13/26.

Ååååh, vad jag tycker om honom även om han kan vara en riktig liten skitunge. Han är så fin min lilla ponnyhäst ändå. Bäst i världen är han, i alla fall enligt mig.

Då var jag ytterligare ett år äldre. Vart tar tiden vägen?! Jag förstår inte riktigt hur jag redan kan ha hunnit bli 19 år. Det känns som det var igår som jag fyllde arton, men å andra sidan när jag tänker till, det har hänt ganska mycket sedan dess. På något sätt känns det inte som det är dags att fylla år igen och dessutom tror jag att jag nått någon speciell milstolpe i att fylla år: jag har knappt tänkt på att det närmar sig den 29 mars.

Min födelsedag har varit som en helt normal vårdag egentligen. Vaknade före klockan imorse och förstod inte riktigt vilken dag det var förens jag tittade på telefonen. En timme senare kom min familj + katten (som faktiskt fyller 15 idag!) in med lite presenter. Vi åt en god helgfrukost och sedan drog jag upp till stallet och trimmade Miro. Red ett avcheckningspass i ridhuset, han var lite jobbig med huvudet men det kändes ändå som jag kom åt honom bra. Det gäller bara att hålla tålamodet uppe och vara observant på honom, för han testar hela tiden.

Knoppade sedan Jumanji innan det bar iväg till Falun för ponnydressyr. Det kändes konstigt att glida runt utan att tävla först: det brukar faktiskt vara jag som tävlar ponnydressyr! Idag fick jag istället njuta från publikplats, en ny upplevelse helt enkelt som jag får vänja mig med. Jag lyckades få Johanna att ta på sig min dressyrkavaj och JW-hjälmen, så hon såg verkligen ut som en dressyrryttare idag. Resultatmässigt blev det kanske inget storslaget, men det är bara att kämpa på. Det var trots allt ett tag sedan de tävlade dressyr nu!

Pricken över i:et hade ju ändå varit om jag fått tävlat idag, jag menar, det är ju ändå min födelsedag. Skulle ha fyllt arton i år istället. Jag fick i alla fall andas dressyrtävling och knoppa, det är dock inte min starkaste sida att knoppa mjuk och fluffig man för mitt vanliga sätt fungerade inte optimalt. Aja, nog tjatat om det.

På måndag firar vi min födelsedag lite mer "på riktigt". Helgen är nämligen fullt uppbokad: imorgon är det min och Miros tur!

Idag är dagen med stort D, dagen jag längtat efter länge: Dalarnas första Hööksbutik har äntligen slagit upp dörrarna för allmänheten! Äntligen säger jag bara, istället för att behöva färdas till Valbo eller Västerås räcker det nu att ta sig till Borlänge. Jag är kanske inte jordens största Hööksfantast, men å andra sidan har jag många gånger saknat att ha det i närheten.

 redigerare

 

Jag började min morgon med en tur till skolan för att fixa det sista på mitt gymnasiearbete, nämligen att fixa till lite ändringar i min rapport. Hade inte så fasligt mycket kvar och kunde ganska snart uppdatera den i dropbox: därmed förklarade jag mitt gymnasiearbete som (förhoppningsvis) färdigställt. Hur skönt?! Mina onsdagar kommer däremot innebära en lektion mellan 08.30-09.40 och en mellan 14.20-15.30, hej ännu mer tid på att försöka få något vettigt gjort det veckor det är specialidrottslektion på slutet. Tur jag är duktig på att få tiden att gå oavsett!

Vid halv tio-tiden mötte jag upp Elin i centrum, vi gick sedan till Norra Backa och Hööks så vi var där ungefär en kvart innan öppning. Vi var ju inte precis ensamma där och väl inne blev det lite "hit-and-run", jag lyckades fånga det antagligen sista 135-täcket i en reakorg åt henne och sedan fångade vi upp en varsin grimma innan vi ställde oss i den långa kön. Vi fick en goodiebag som utlovades till de 300 första kunderna, lite besvikna var vi däremot över att det enbart var en svart Höökskasse. Själva butiken kommer jag nog däremot besöka snart igen när det förhoppningsvis är lite färre antal besökare så jag kan gå runt och titta i lugn och ro.

Vi tog även en sväng inne på Biltema, där det var betydligt färre folk på större yta. Jag hittade en ascool svamp-borse för en tjuga som jag bara var tvungen att köpa, min förhoppning är att borsten ska få med mer smuts vid schamponering men det återstår att se. Köpte även bruna silikonsnoddar för de var så pass billiga.

Alltså grimman, hur söt är den inte!? Har tittat in den hur länge som helst men inte riktigt hittat den perfekta individen till den, men för ett tag sedan hittade jag den. Känns som jag är tolv all-over-again som går och köper en grimma till en ridskoleponny men jag kunde bara inte låta blir. Hoppas bara att den passar i storlek, annars har jag en plan B.

Annars har jag hunnit med ytterligare en träning på Miro idag, tycker headshakingen var värre idag och han satte dessutom till sin sida där han bli oerhört stark genom att han sätter till all sin kraft precis bakom ganascherna. Vi jobbade därför mest med att böja, ställa och lossa honom där. Jag fick riktigt bra grepp honom efter en del kämpande och hittade det där mellanläget: där hand och säte/skänkel samverkar precis med varandra och i rätt lägen. Det är den känslan jag kommer spara nu fram tills tävlingen. Tyvärr har vi kanske inte haft världens bästa uppladdning den här veckan, men jag tänker inte ge upp för det: jag vet att vi kan egentligen!

Igår var en sån där dag då jag nästan la mig platt ner på marken och gav upp. Jag kände mig totalt kass och det kändes verkligen som allt jag och Miro byggt upp under vintern var som bortblåst. I mitt huvud spelades förra årets scenarion runt i mitt huvud, det gjorde att hopplösheten växte fram allt mer. Ingen, och då menar jag ingen, kommer någonsin förstå vilket helvete vi gick igenom, det vet nog bara jag och Pernilla.

Det var många tårar som trillade ner från mina kinder under passet, jag gav mig även relativt fort då jag inte ville göra situationen värre. Efter att ha brytit ihop ytterligare en gång inne i stallet  lyckades jag samla mina känslor någorlunda. Som tur var, var Pernilla i stallet så jag gick raka vägen till henne och hävde ur mig: "Vad ska vi göra med Miro?" Svaret blev inte helt oväntat: "Vad har han hittat på nu då?" Jag förklarade vårt läge, hur allting bara föll ihop så fort vi kommer ut på ridbanan. Hur headshakingen sätter igång och hur han är omöjlig att komma åt eftersom han är överallt och ingenstans samtidigt som han svår att påverka både tempo- och böjningsmässigt. Hur jag inte vet hur jag ska agera och hur det känns som vi bara jobbar mot varandra. Som tur var kunde vi lägga in en extraträning redan idag, helt super!

Nu, ska vi återgå till dagens pass. Jag valde att enbart skritta fram honom själv, just för att få ögon på oss från start. Vi började sedan med att trava på volt, ganska ofta böt vi även om volt, där jag enbart fick jobba med att få honom i rätt böjning och i framåtbjudning. Fick även minska volten och ta igenom honom även där. Därefter jobbade vi mycket på fyrkantsspåret, mycket fokus på rakriktning på rakt spår och böjning på böjt spår, det blev även lite skänkelvikningar, halter och ryggningar. I galoppen red vi även lite volter och förvänd galopp.

Miro visade absolut sin attityd och ifrågasatte mig hela tiden, men jag vann. Inga överdrivna headshakings heller, så skönt. Lite ojämn blir han i handen, ibland lite tom och ibland lite stark istället, men samtidigt kunde jag rida med en mjuk hand hela tiden. Vi fokuserade mest på att jag verkligen skulle få honom igenom för sittben och överskänkel: det är helt otroligt vilken effekt det ger. Han blev riktigt fin i alla gångarter.

Dagens känslor är betydligt mer positiva om vi jämför med gårdagens, nu ser jag ett hopp om framtiden igen. Jag är otroligt nöjd med min egna ridning idag, det kändes verkligen som jag red bra och jag kom dessutom åt honom riktigt bra. Det gäller däremot att vara uppmärksam och rida varje steg, det går inte att slappna av en sekund. Miro är hela tiden med och frågar eller ifrågasätter. Kan även påpeka att jag tror nya sadeln var ett väldigt bra köp, den passar oss verkligen ännu bättre än den förra.

Jag älskar verkligen den här ponnyn, för även om han driver mig till vansinne förgyller han mina dagar. Han har sina små egenheter, en vilja av stål och en attityd utöver det vanliga: men innerst inne har han ett otroligt stort hjärta. Det är även otroligt vilken arbetarskalle han har, det gäller bara att få honom att använda den på rätt sätt.

Vädret har allt varit varierande den här veckan, från barmark till mer snö än det varit på hela vintern till barmark igen. Frågar ni mig var det rätt onödigt, jag menar, det hade precis torkat upp och nu är det blött ute igen. Det verkar i alla fall torka upp i rekordfart nu igen, vilken känns positivt.

Ponnyerna får njuta ute i solskenet utan täcken och är så nöjda så. Miro passar givetvis på att göra sina värsta lerinpackningar, den där ponnyn lever verkligen för att rulla och lorta ner sig. Han finner ständigt nya anledningar och det spelar ingen roll om det är nytt spån, om han är lite svettig, lerigt ute eller om det rent av bara är torsdag. Tur för honom att han är väldigt gullig i alla fall, oavsett om han är lerig, dammig eller spånig. Skinande blank föredrar visserligen jag, men det alternativet är rätt nerröstat hos herren.

Jumanji passar på att rulla sig så länge Miro tillåter det, eller när han är själv i hagen. Miro har ju nämligen en tendens till att bestämma och hittar Jumanji ett rullställe är det inte sällsynt att Miro kommer och kör bort honom för att själv rulla sig där istället. Lite egoistisk är han allt. Medan Miro rullar brukar Jumanji däremot passa på att bjuda in till bus eller bita Miro i rumpan, det gäller ju att passa på medan han redan ligger på backen. Annars kör Miro bara bort honom, om han inte själv är på bushumör det vill säga.

På bilden här ovan ser ni gårdagens lerinpackning, Miro var helnöjd med den. Mindre nöjd däremot över att jag och Johanna kom med magicbrush i högsta hugg och tog bort allt. Allt för sur kan han däremot inte ha blivit för han var väldigt fin när jag joggade honom lite barbacka därefter.

Idag var det dags för dressyrträning för Pernilla! Förra veckans träningstillfälle och övrig ridning var inte på tipptopp, förutom tävlingsdagen då, därför kändes det skönt att Miro satte ett bra joggingpass igår trots min omotivation. Dagens individuella framridning kändes dessutom bra även den, så skönt!

Idag började vi sätta lite mer press på allt, nu närmar sig nämligen årets första (och vår första storhäststart) i LA så nu är det dags att börja spänna bågen ytterligare lite igen. Vi började därför med lite skänkelvikning och en båge in på långsidan, till en början kändes det lite halvkärvigt faktiskt. Miro var inte helt framme men ändå mjuk, däremot hade jag lite svårt att få till ställningen då jag blev lite hastig i mina ageranden. När jag hittade balansen blev det däremot betydligt bättre.

Vi släppte sedan den övningen, därefter blev det mest ridning på fyrkantsspåret med massor av småvolter i alla gångarter. Lite förvänd galopp hann vi också med samt lite halter och ryggningar. Fokusen låg på att få igenom ställningen och böjningen samtidigt som han behöll bakbensaktiviteten, inte helt lätt men det går. Det var verkligen givande och gav väldigt bra effekt, för på slutet kunde jag rida in i en volt med enbart sitshjälperna utan att han backade av. Mellan volterna rörde han sig dessutom otroligt bra och känslan blir precis sådär härlig så jag bara vill rida, rida, rida.

Sammanfattningsvis är jag så nöjd med dagens träning. Förra veckan hade vi verkligen fastnat i varandra och idag, 6 dagar senare där vi ridit en tävling och två joggingpass (+ att Johanna hoppat honom), hittar vi tillbaka till ett flyt där vi jobbar med varandra. Hittade dessutom bra verktyg för att få till den där extra ställning/böjningen med väldigt fina hjälper, men även för att hålla mig kvar när han försöker sätta ut högerbak. Känslan var bara så bra, Miro var bara så bra och jag var bara så bra. Kan vi få tävla och visa vad vi kan nu, tack!

Idag har Johanna hopptränat båda ponnyerna för Erik, först Jumanji och Miro därefter. Jag fick i vanlig ordning vara hästskötare och svischa hästar emellan grupperna, men däremellan befann jag mig på läktaren. Hoppningen gick verkligen super med båda ponnyerna, det är så roligt att se att allt baa flyter på. Dagens eloge går däremot till Miro, de flög nämligen över 1m idag!

Tänk vad han har växt till sig den där lilla ponnyn. Från att ha kastat Johanna som en liten banta till att bokstavligt talat explodera av glädje. Johanna har även utvecklats väldigt mycket som ryttare, det är en annan bidragande faktor. Riktigt roligt att se!

Nu är det däremot dags att stänga ögonlocken, för om sju timmar ringer alarmet.

Jag är en person som kopplar alla låtar jag gillar till någonting speciellt, det finns därför många låtar som påminner mig om Miro. Vissa är tydligare Miro, andra har bara en liten dle kopplad. Jag kan bara inte välja enbart en låt som påminner om honom, jag tänker därför välja fyra låtar.

De två första låtarna beskriver all den kärlek som jag känner för honom så bra, både hur jag ser på honom och hur jag känner för honom. Låt tre och fyra beskriver snarare om hur jag ser oss som ett ekipage eller hur jag ska beskriva det.

Min tävlingsmorgon började inte precis på bästa tänkbara sätt: jag började med att försova mig och det låg dessutom snö på backen igen. Pappa väckte mig vid 05:50 och min plan var att då befinna mig i stallet för morgonfodring. Det blev helt enkelt snabba puckar på morgonen men vi kom iväg bara några minuter försenat och var trots allt andra ekipaget på plats.

Idag var det dags för debut i LB:3 samt på regional storhästnivå för min och Miros del, riktigt spännande. Uppladdningen igår var inte den absolut bästa, jag var lite förtvivlad redan i torsdags när jag pratade med Pernilla för att Miro börjat med sina huvudruskningar vilket även innebär att han hamnar väldigt mycket på framdelen: han spänner nacken bakom ganascherna allt vad han kan, drar extra mycket i höger tygel och dessutom skakar han på huvudet i det. Det kändes därför bra att ha hennes ögon på oss igår och hon kunde konstatera precis det jag berättat, vi fokuserade därför på att rida igenom det vilket vi även lyckades med. Känslan var däremot inte på topp även om han släppt igenom och "hittat tillbaka" men vi avslutade i alla fall med en ponny som släppt igenom i ganascherna samt hade bakbenen med sig.

Både jag och Pernilla var lite ororliga för hur dagens situation skulle se ut, det roliga var att ingen av oss sagt något till den andra för att förvärra det. Nu återgår vi till tävlingen istället!

LB:3
Framridning:
Redan från start kände jag att Miro kändes betydligt bättre under gårdagen, idag hade jag en genomriden ponny! Jag kunde snabbt andas ut för jag hade faktiskt väntat mig lite motstånd men det enda jag behövde göra idag var att rida honom fram till handen. Framridningen gick genomgående bra faktiskt, ibland backade han av lite väl mycket och spände till men det är sådant jag kan ta. Fokuserade mycket galopp för traven kan vi trots allt, den är mer på plats naturligt och jag har även lättare att rida i den. Blev mycket tempoväxlingar och volter, även lite övergångar och förvänd. I traven fokuserade jag lite likadant och gjorde även några skänkelvikningar i zickzack för kvickhetens skull.

Jag är nöjd med framridningen, visst hade jag kunnat få igenom honom ännu mer men det här är bra nog trots allt. Idag kände jag och Miros oss däremot lite mindre, det var trångt i 20x40 ridhuset trots att det var vi och två storhästar. På tal om ridhuset var speglarna jättemystiska, det kändes snarare som att vi var i Gröna Lunds skrattkammare än i ett ridhus, när jag och Miro kom ridandes mot spegeln såg Miro ut som en kompakt shettis, mina ben var minimalt korta och min överkropp var typ trippelt så lång som Miro var hög. Var bara tvungen att notera det.

På banan:
Fick ganska lång tid på banan innan startsignal, Miro behöll sin bjudning men spände till lite bitvis. Jag travade och galopperade mest bara runt, av någon anledning bara i högervarvet. Kanske lite dumt av mig, får tänka på det till nästa gång.

Själva programmet gick sedan bra, Miro höll ett betydligt bättre grundtempo genom hela programmet den här veckan tycker jag och kändes dessutom mer genomsläpplig i sidorna. Travprogrammet flöt på bra utan större missar, inga nämnvärda alls faktiskt. Första travlägnigen var väldigt bra för att vara Miro dessutom! I skritten hade vi lite taktinslag innan traven men den ökade var helt klart godkänd, det är lite svårt att få fram näsan bara. I första fattningen tittade Miro till lite vilket gjorde att fattningen inte blev så bra, men det blev bättre sen. Första galopp-trav-galopp övergången blev sådär då han förekom mig lite i mina förberedelser men godkänd i alla, lägningen blev okej och sedan fick vi tyvärr ett förtidigt avbrott. Andra galoppen blev desto stabilare rak igenom, där var han mer med på allr och övergångsdelen blev bättre även den. Sista uppridningen och det kanon även det, där fick jag verkligen känslan jag vill ha genom hela programmet: när Miro verkligen spänner upp sig, tar i och tror han är bäst i världen!

Slutresultatet blev 61.06%, vilket jag helt klart är nöjd över. Vi hade två 8or, på första uppridningen/halten och halten som är alldeles i början. Det kändes galet bra med tanke på hur mycket vi krånglade med de här i veckan. Travprogrammet är sedan stabil med 6or och någon 7a här och var, skritten 6a och 5a och galoppen varierar mellan 5a-7or. Slutkommentaren var: "Väl ridet! Våga visa mer gångarter, genomgående, så blir poängen högre". Slutkommentaren stämmer helt, det finns mer än det vi visar. De största missarna vi egentligen hade var att Miro förekom mig lite genom att takta iväg, ta förberedelser bakåt som avbrott och framåt som igångsättning/fattning. Vi behöver få till den kommunikationen bättre inne på banan helt enkelt. En annan sak jag måste tänka på är att låta bli att hamna i bakåtläge i min sits.

Miro och jag hamnade på en delad 6a/11, med inte ens 1,5% marginal till sista placerade. Det är otroligt jämna resultat och det är verkligen små poäng som skiljer, men för mig känns det bara bra att veta att vi har något där att göra. Vi har nu presterat två jämna resultat och vi kan konkurrera med storhästarna, det känns bra! Idag red vi dessutom LB:3 för första gången, jag har knappt ens ridit delar ur programmet och ändå presterar vi så bra som vi gör. Uppladdningsveckan har heller inte varit den optimala. Vi kan, jag och Miro, vi kan faktiskt och det känns så bra att veta det. Min bästa ponnyhäst. ♥

 

I söndags var det helt enkelt dags för min och Miros debut på storhästbanan. Vi började lite enkelt med en LB:1 för att checka av läget, målet var att hitta känslan och känna att det fanns ett samarbete.

 

Framridningen låg utomhus, banan hade inte torkat upp helt men helt klart bättre än snöunderlag som jag nästan räknat med när jag anmälde mig. Miro kändes faktiskt ganska av, förvånadesvis nog, han brukar alltid bli så laddad när han inte tävlat på ett tag. Vi red mest basicsaker som volter och tempoväxlingar, det fungerade bra.

 

I galoppen hade vi lite trassel med headshaking vilket gjorde att jag hade svårt att få igenom honom helt, han blir liksom väldigt stark i nacken samtidigt som huvudet flyger och far. Det är jätteknepigt att komma åt honom och dessutom svårt att hitta rätt tryck i galoppen. Traven kändes i alla fall betydligt finare!

 

14 min i där inne fick vi innan start, jag startade dessutom först vilket gjorde att jag fick 7 min för mig själv. Fokuserade mycket på galoppen där inne, fick lite bättre koll på allt men inte till 100%. Red även lite övergångar mellan skritt-trav.

 

Miro spände till lite, men inte alls mycket. Inga fjanterier alla, visst spände han till sig lite extra nere vid domaren till exempel men inga som helst tendenser till att kasta sig eller så. Tog lite trav och galopp på fyrkantsspåret innan startsignal, nu hade han huvudet helt stilla vilket var en lättnad!

 

Själva programmet flöt på bra, han backade av lite men inte mer än vanligt. Givetvis var det lite att titta på vid domaren varje gång men samtidigt gjorde han ingen stor grej av det. Det största som hände var att han i första fattningen först kickade till och backade av väldigt mycket till en början men bara han kom igång blev det bra igen. Inga större missar, utan ganska bra flyt igenom det hela trots små missar.

 

Slutresultatet blev 61.03% vilket jag helt klart är nöjd med! Siffrorna och resultatet speglade vår ritt, jag håller helt klart med domaren: han behöver mer energi och mer nyanser i gångarterna. Jag hade även önskat lite mer genomsläpplighet i sidorna hos honom, det hade jag nog även fått till om han haft huvudet i styr under framridningen.

 

Men i stora drag är jag så nöjd! Vi slutade 11/24 i vår första storhäststart, vi hade dryga 2% till sista placerade. Det kändes helt klart som vi hade där och göra, vi vet ju dessutom att vi kan mer än det här!

Tiden bara springer iväg och bloggen, ja, den har jag omedvetet helt lagt åt sidan. Sista lovhelgen den bara sprang iväg och den extra lovdagen jag hade på måndagen fick ägnas åt uppsatsskrivning tråkigt nog eftersom jag planerat och prioriterat dåligt.

Sedan senast vi hördes har jag ungefär haft två fokuspunkter i mitt huvud: gymnasiearbete samt års- och storhästdebut! Förra torsdagen var dagen då jag skulle göra slutfilmingen för mitt gymnasiearbete, där jag valt att göra ett eget kürprogram. Vägen till att få ihop programmet har var varit lång, speciellt med tanke på att jag när jag hade ett i princip färdigt program bestämde mig för att sänka svårighetsgraden på programmet och jag behövde därför göra ett helt nytt program. Tillslut hade jag ett eget program och två veckor innan slutfilmingen fokuserade jag otroligt mycket på att få kläm på alla vägar och sådant.

Förra torsdagen klädde jag upp både mig och Miro, sedan åkte vi iväg till Hedenslund. Efter att ha hittat en otroligt bra känsla på framridningen trots att jag inte lyckades få till en optimal stigläderlängd i nya sadeln var det dags. Prestationsångesten smög sig på, jag bröt ihop, jag kom igen och vi lyckades ta oss igenom programmet. Vi visade inte vår bästa sida men vi har i alla fall visat upp hur programmet i helhet ser ut!

Jag (och även några andra) fick därefter bråka en hel del med skoldatorns ljud eftersom den ibland tappar kontakten med ljudkortet, men efter många om och men lyckades jag färdigställa filmen med musik. Igår var det dags för redovisning av mitt arbete, minst sagt spännande eftersom det inte finns speciellt många dressyrinsatta på skolan och heller inte i gruppen jag redovisade inför. Fick i vilket fall lite respons från både elever och lärare, som var positiv. Nu är det bara en liten del i rapporten som ska färdigställas innan jag skickar in det till min handledare: eventuellt kanske jag får något att förbättra av honom och min medbedömare men i stora drag kan jag säga att jag snart är klar med mitt gymnasiearbete!

Underbara och älskade ponny, jag kan inte ens beskriva med ord hur mycket du betyder för mig. ♥

Jag har i övrigt börjat känna mig som hemma i de nya sadlarna. Hoppsadeln har jag gillat från första stund, jag har även börjat gilla att den är tvåfärgad faktiskt. Jag har till och med hoppat(!) i den, ni som följer mig på instagram har säkert sett filmen där jag och Miro skuttar över blockhinder där blocken står på högkant. Skräckblandad förtjusning och jag tror att alla närvarande var chockade över mitt mod.

I dressyrsadeln hade jag otroligt svårt att hitta en bra stigläderlängd i, det hålet jag hade i förra dressyrsadeln upplevde jag som alldeles för långt medan ett hål kortare blev lite för kort. Gick bra när jag red med chaps även om jag blev lite trött i benen, i stövlarna domnade däremot hela vaderna bort. Jag provade därför att göra ett mellanhål och helt plötsligt blev det perfekt, tänk att så lite kan göra en sådan stor skillnad. Kändes som hela jag placerades mycket bättre i sadeln dessutom.

Jag och Miro har även ridit en del ute på ridbanan, underlaget har varit riktigt bra och nu börjar den snart damma ordentligt. Var däremot inte lika storslaget att ta ett pass där i år eftersom vi trots allt ridbanepremiärade redan första passet för året. Oavsett är det underbart med stort utrymme och Miro tycker det är minst lika roligt som jag. Tyvärr är det någonting i luften som han reagerar på och headshakingen har därför redan slagit till. Den är än så länge kontrollerbar eftersom jag kan rida igenom den relativt bra, men det är otroligt tråkigt att behöva börjar passen med ett evigt slängande med huvudet som dessutom påminner en till viss del genom hela passet. Jag har i alla fall beställt hem två nya nosnät i storlek ponny eftersom det vi hade är spårlöst borta. I dagsläget få han gå med det vi har i cob, jag har faktiskt hittat en lösning så han slipper se ut som en långmulad älg till och med.

Jag har även hunnit med två grymma dressyrpass på ridskoleponnyn Helios. Det är så roligt att kunna sätta sig upp på en ponny som inte ens är sin egen men samtidigt känna sig så hemma, han är så otroligt rolig att rida. Jag har hittat ännu fler knappar än innan och han har visat sidor jag tidigare aldrig sett eller upplevt med honom, har trots allt mest hoppat honom de senaste åren. Gudomligt trevlig och fin har han varit i vilket fall, jag tycker verkligen om den där ponnyn och han har verkligen höjt mitt självförtroende under dessa pass.

Annars tränade jag och Miro för Pernilla förra fredagen, min dagsform var inte den bästa men passet gick rätt bra ändå. Idag är det dags igen, jag känner att jag är mer i form och jag hoppas att det här passet går ännu bättre än förra veckans. Det blir mest avcheckning och lite trimning för imorgon är det dags för tävling igen!

Hur förra helgens start gick dyker upp under dagen, kan däremot redan nu avslöja att jag är nöjd. Bloggen ska förhoppningsvis även fortsätta rulla på utan större avbrott i fortsättningen och jag funderar även på att fortsätta med listan där jag avslutade.