Miro är ungefär täckesslaktaren nummer ett, vilket betyder att Jumanjis täcken inte får vara hela länge. Det är riktigt tråkigt, Miro har alltid fina och hela täcken medan Jumanjis är lagade med både sömmar och lappar lite här och var. Ett tag var det nya stora revor varje dag = inte det minsta roligt.

Anti-bitkräm är, som de flesta kanske vet, väldigt bökigt att kladda på. Att kleta på lite på små ytor är ingen big deal, men att smeta på ett helt täcke är desto mer jobb. Förutom att ett täcke är en väldigt stor yta blir det väldigt kladdigt överrallt och det är näst intill omöjligt att komma åt. Vi har däremot kommit på en lösning som gör det hela mycket smidigare!

Ta en tom sprayflaska, just nu använder vi en gammal urdiskad flugspraysflaksa. Ta hjälp av en sked för att ha i anti-bitkräm i flaskan, det är oftast svårt att få ner krämen men det gör inget om den fastnar i toppen. Häll sedan i kokhett vatten, om krämen fastnat i toppen kommer den då att rinna ner i flaskan. Skaka om blandningen, krämen kommer smälta och blandas om i det heta vattnet. Sedan är det bara att spraya blandningen över hela täcket, vi brukar även ta en vanlig svamp och gnugga med efteråt. Häng sedan upp täcket över natten och sedan är det redo att användas!

Sedan vi började med det här har antalet revor i Jumanjis täcken minskat. Täckena håller sig hela längre, visst är det lite småhål här och var men de största revorna har undvikits i alla fall. Proceduren behöver förbättras då och då, men hellre det än att behöva laga och köpa nya täcken stup i kvarten.

Vi använder oss av anti-biten här ovan. Den är lite seg och som en kräm redan från början, vilket gör att den är lätt att få ner i en flaska. Från början valde vi den här eftersom det var den ända som det stod på förpackningen att den var giftfri, bra val dessutom då jag upplever att den här verkar mer användarvänlig på det sättet som vi blandar ut än andra anti-bitkrämer som jag sett.

Mitt absolut största (i-lands)problem när jag bytte från svart till brun hoppsadel var hur jag skulle göra med stigbyglar. Svarta stigbyglar till en brun sadel fungerar inte i mitt huvud, i alla fall inte när jag ska rida runt med det. Jag älskar dessutom Compositis sviktande lättviktisstigbyglar med bred fotplatta. Rätt som det var dök idéen om att spraya de bruna upp i huvudet, sagt och gjort köpte jag brun sprayfärg och klarlack för att genomföra mitt projekt.

Jag började med att skruva bort stigbygelplattan för att sedan rengöra stigbyglarna från lort så gott som det bara gick. Klistermärkena på sidan var dessutom enkla att plocka bort. Jag sprayade sedan stigbyglarna i två omgångar med sprayfärg innan jag sprayade en omgång med klarlack som avslutning. Stigbygelplattan fick fortsätta vara svart eftersom den utsätts för mycket slitage, den syns heller inte under användning.

Som dekoration klistrade jag även fast strasstenar på stigbygelns utsida i en triangel, enligt mig blev det en solklar hiss! Det hade inte varit några som helst problem att klistra tillbaka Compositimärket men jag tyckte det blev mer unikt och annorlunda så här.

Före <--- ---> Efter
Så här i efterhand vet jag inte om jag gjorde en flopp trots allt, ångrar lite att jag sprayade dem samtidigt som jag är nöjd. Färgen blev inte exakt precis så mörk som jag ville men det fungerar ändå, det är en liten nyansskillnad som enbart syns när man ser kontrasten mellan sadeln och stigbygeln på nära håll. Strasstenarna gör verkligen mycket, tyvärr var det jättesvårt att göra de rättvisa på bild men de glittrar verkligen fint när ljuset når dem.

Vi får se hur länge de hänger med, hittar jag ett par stigbyglarna med stort S i en överkomlig prisklass kanske de här byts ut med tiden. Det får helt enkelt framtiden avgöra!

Jag har länge varit sugen på att pimpa till min Lamicellhjälm som jag rider med till vardags med strasstenar, men jag har aldrig kommit längre än till tanke. I förra veckan upptäckte jag dock att klistermärkets C försvunnit och då tog jag beslutet över att nu är det dags att ta tag i det här, för perfektionist som jag är går det inte för sig att rida runt med ett märke som inte är komplett (även om det antagligen bara är jag som bryr mig, haha). Igår var vi därför in på Biltema och köpte ett ark med massor av självhäftande strasstenar och idag satte jag min plan i verket.

Började med att pimpa min, började med att pimpa runt en av de redan exiserande linjerna runt hjälmen som jag planerat. Gjorde sedan som en liten regnbågeform över där Lamicell-märket suttit, det blev nämligen lite limspår kvar efter jag tidigare limmat fast en del av märket med superlim (allt blev dock inte helt täckt, men det gör inget tycker jag). Johannas hjälm pimpade jag sedan på samma sätt, förutom att hon fick en ögonliknande form där lamicellmärket suttit.

Jag är väldigt nöjd med resultatet, hjälmen fick verkligen ett häfigare och eligantare utseende. När jag köpte hjälmen var den relativt ny på marknaden och det var inte speciellt många som hade en lika dan, men nu har de blivit lite populärare och det känns roligt att vara lite unik och sticka ut från mängden igen. Från min sida är det här en stor hiss och jag är nu inne på att blinga rosetten på min gamla dressyrhjälm, JW-hjälmen får däremot vara neutral utan blingbling!

Extreriörbilder är någonting som jag försöker se till att fota på ponnyerna med jämna mellanrum, det finns framför allt två anledningar. 1. för att få se hur de har utvecklats i kroppen sedan gången före, eller varför inte sedan första tillfället? 2. bilderna blir oftast fina, det är alltid roligt att fånga fina bilder på sina små älsklingar. I det här inlägget tänkte jag komma med lite små tips på hur jag tänker när jag tar mina bilder.

Första steget mot lyckade bilder är att se till att hästen är välborstad och fin. Vissa hästar har en tendens till att bli dammiga och det enklaste sättet för att dölja det är: vattensprayflaska, rotborste och putshandske. Borsta först av hästen, spraya vatten jämnt över pälsen, borsta med rotborsten och avsluta med putshandsken: hästen är sedan blank och fin. Se även till att svansen är välborstad, manen kan knoppas eller flätas om du känner för det eller så ser du bara till att den ligger snyggt.

Nästa steg är att välja utrustning till hästen. Ett träns kan vara en bra början, sedan får du själv välja vilken typ av nosgrimma du ska ha eller om du helt enkelt ska vara utan. Personligen föredrar jag utan nosgrimma eller en aachennosgrimma. Engelsknosgrimma utan aachenfäste är också snyggt, tyvärr äger jag ingen sådan. Tänk dock på att om om du väljer nosgrimma, ta en som passar hästens huvud. En aachen- eller engelsknosgrimma får inte sitta för långt ner och vissa hästar får väldigt långt huvud i en remontnosgrimma, till exempel.

En kedja som trärs genom båda bettringarna under hakan och sedan knäpps som en triangel under är absolut snyggast enligt mig, den tar lite plats och det ser proffsigt ut.


När hästen är fixad gäller det att placera den på ett ställe med fin bakgrund. Bakgrunden får inte vara för rörig, det tar för mycket uppmärksamhet från själva bilden. Jag föreslår gärna natur i bakgrunden, hemma fotar jag alltid mot kyrkogårdshäcken eller en grönska som finns alldeles i närheten. En gång tog vi på ridbanan eftersom marken där vi brukar fota inte var helt optimal mitt i vintern, ridbanans staket och hagarna i bakgrunden förstörde då harmonin i bilden.

För att ta extrörbilder kan det vara bra att vara minst två personer, en som håller i hästen och en som håller i kameran. Den som håller i hästen kan med fördel vara utrustad med något som får hästen att se glad ut, så som ett spö att vifta lite lätt med för uppmärksamhet eller en app som gnäggar. Appar med djurläten finns det mängder av, det är bara att söka på "animal sound" eller "horse sound" så lovar jag att du hittar någonting. Den som håller i hästen bör även veta hur en häst ska stå uppställd, alltså med den öppna sidan mot fotografen. Fotografen bör ställa sig i grodperspektiv, bilderna blir då som allra bäst!

Nu tror jag att alla bitar för att få till bra bilder börjar falla på plats. För att få så fina bilder som möjligt gäller det att komma på hur bilderna ska tas på just din häst, för att framhäva den så bra som möjligt. För att dra några exempel: Miro har en ganska kort och kompakt nacke, vilket gör att jag gärna vill få ut den lite för att han inte ska se så ihoptryckt ut. Han är även lite överbyggd bak, därför är det extra viktigt att han inte hamnar med bakdelen på en högre punkt. Jumanji däremot behöver få upp sitt huvud, annars står han gärna och hänger lite på bogarna och får ett tråkigt uttryck. Får han däremot upp sitt huvud växer har verkligen upp och blir en riktigt ståtlig ponny!


Hoppas inlägget gett dig inspiration på något sätt i alla fall! Återkom gärna med din bildresultat, om du efter det här inlägget blev inspirerade till att ta exteriörbilder på din häst eller ponny.

I en av mina bokhyllor har jag en svart pärm, en pärm där alla protokoll genom tiderna finns. Det är endast ett protokoll som saknas faktiskt, från en stilhoppning för en herrans massa år sedan. Annars finns allting samlat där, allt från stilhoppningsprotokoll till dressyrprotokoll. Jag har ett välsorterat register med hästarnas namn uppradade, + en "övrigt" kategori där protokoll med "mindre viktiga" hästar finns. Bakom varje flik är sedan protokollen sorterade i startordning, med det senaste protokollet längst fram.

Jag tycker att pärmen är jättebra att han nära till hands. Det är enkelt att gå tillbaka för att se hur protokollen har utvecklats med tiden samt jämföra olika moment med varandra. Lite extra roligt är det att kolla bakom "Miro"-fliken, se alla peppande kommentarer från domarna samt se att vi verkligen har utvecklats framåt.

Har ni era protokoll samlade någonstans?

Någonting som jag inte skulle klara mig utan är en flaska dragkedjsspray. Varje gång jag putsar mina stövlar eller chaps sprayar jag in dragkedjan ordentligt, men det händer även att jag sprayar på lite där emellan också.

För mig är det väldigt viktigt att hålla dragkedjorna på chapsen eller stövlarna rena, eftersom de verkligen sitter illa till. De blir ständigt lortiga från hästen och det sliter något otroligt på dragkedjan när den sedan dras upp och ner med damm och lort. Sprayen är väldigt lättanvänd, allt man behöver göra är att spraya längs hela dragkedjan och sedan dra den upp och ner några gånger. Jag tror att sprayen kan rädda måna dragkedjors liv och jag kommer aldrig kunna vara utan sprayen nu när jag väl börjat använda den.

Vi har fått med en flaska spray i samband med både mitt och Johannas stövelköp och det finns fortfarande en del kvar i båda flaskorna trots att sprayerna flitigt använda. En flaska spray kostar ungefär 80 kr.

Det här knepet används flitigt på vita ridbyxor och schabrak för min del. Sadeln har en viss tendens att färga av sig, speciellt när det är regnit och blött ute. I de absolut svåraste fallen kan det behövas någon extra tvätt med upprepande procedur för att få ett så rent slutresultat som möjligt!


FÖRE    <--- --->    EFTER