Idag har Jumanji haft ont i magen, igen. Som tur var så blev det inte lika dramatiskt som förra gången, efter att Pernilla longerat honom släppte blev det genast mycket bättre. Vi gick sedan tre promenader på mellan 10-20 minuter efter det, med lite vila i boxen för att se om det släppt däremellan. Därefter släppte det, så antagligen var det bara lite magknip eller något i den stilen.

Kanske har han stått och spänt sig lite i hagen idag, det är regnat en hel del idag. Han har i alla fall fått stå med fleecetäcke och myst i boxen hela kvällen och i fortsättningen blir det regntäcke på i hagen sånna här dagar. Vatten har han i alla fall fått i sig, vi har fört protokoll i över en vecka, så det borde inte vara tjuven i dramat ...

Nu gäller det bara att samla krafer inför imorgon, då ska Johanna och Jumanji tävla i Insjön!

Dessa bilder klickades under en hagvistelse nere i Vetlanda. Det här är enbart ett urval av alla bilder, har ungefär 100 redigerade bilder!

Min största fundering när jag ser bilderna är: hur håller de koll på alla ben!? Snacka om att ha bra balans och kroppskontroll. ;)

Till Miros stora glädje red vi idag i vår lagom blöta paddock, Miro som verkligen älskar att gå igenom vattenpölar och klaffsig sand. Jag hoppas ni förstår ironin, han var inte speciellt lycklig över min planering. Men är det så på tävlingsbanan har han inget annat val, därför kan det vara bra att träna på det på hemmaplan.

Började med att rida fram, red på på ett 60x20m spår där jag valde att rida som ett kort snettigenom varje gång så att jag vände tillbaka till långsidan igen efter hörnet. Väldigt effektivt på många sätt, samtidigt som jag får hjälp att rida i båda varven kan jag dessutom använda diagonalen till att gasa ordentligt. Galopperade sedan på i lättsits runt ett fyrkantsspår, fokuserade på att han verkligen skulle vara runt skänkeln i hörnet. På långsidorna tog jag in rumpan lite så det blev som en tagen bakdel, ett tips som jag fick av Göran.

När vi var varma i kläderna fick han en lite längre skrittpaus innan vi körde igång med planeringsjobbet, rida delar ur programmen för att få honom lösgjord. Började med skänkelvikningen, första gångerna red jag lätt för bibehållen bjudning men sedan satte jag mig ner. Nu på träning fokuserar jag verkligen lite i taget och så fort någonting inte fungerar rider jag rakt fram några steg och fortsätter sedan. Idag fick jag till en bra känsla i båda varven, även under nedsittning.

Jobbade sedan med galoppen, började med att få till en bra fattning och red sedan på spåret och la 10m volter lite här och var. Avslutade båda varven med att vända en halft igenom. Avslutningsvis tog jag några extra halvt igenom för att verkligen känna att det kändes tryggt och stabilt, vilket det även gjorde. Tog någon galoppdiagonal också, Miro taggade satan.

Avslutade med lite 10m volter i trav och mellantraver, Miro hade en sjuk bjudning och blev lite väl på. Jag tackar dock inte nej till bjudningen, jag bara tackar och bockar och låter honom krångla på medan jag gör mitt jobb. Tillslut kommer han fram till vad som är lagom vid rätt tillfälle. Travade på serpentiner som avtravning och kände att han var mjuk och följsam, vilket han var. Provade även någonting nytt, som bara kom upp i tanken under avtravningen. Tog båda tyglarna i vänsterhanden och red lite med enhandsfattning, i båda varven, längs långsidorna. Fungerade superbra, Miro ändrade ingenting i formen och jag kunde bara rida på som vanligt. Fick ett litet hallå i huvudet som verkligen fick mig att förstå att högertygeln inte behövs så mycket som jag tror!

Abslut sist gjorde jag lite halter, fick till några riktigt bra! Gjorde även någon ryggning för att känna efter, han gjorde det riktigt bra. När det är blött brukar han oftast tvärvägra, men inte idag inte. Jag är så nöjd med hela passet, Miro var så otroligt rolig att rida. Finns ingenting att klaga på!

Av dagens pass att utgå ifrån skulle nog dock ingen utomstående kunna gissa till att vi är ett renodlat dressyrekipage. Hopputrustning från topp till tå och jag trimmade verkligen dressyr i hoppsadeln. Hehe!

Miro hade vilodag idag, riktigt skönt med tanke på att vädret inte var det roligaste. Såklart hade han roat sig med att lera ner sig riktigt ordentligt, så det blev allt en ordentlig borstning för att få ren skitgrisen. Jag passade dessutom på att trimma lite hovskägg och kronränder inför helgens tävling, det övriga "finliret" med saxen gjorde jag tidigare i veckan inför Göranträningen.

Blev lits mys med honom utöver det, sedan hade jag givetvis de vanliga stallsysslorna att göra. Ibland är det så oerhört skönt med sånna här dagar, bara kunna gå till stallet för att ta det lugnt och bara vara!

Jag gillar verkligen mitt schema för torsdagar och fredag, de väger verkligen upp skolveckans övriga dagar. Idag blev det i alla fall en liten shoppingtur med mamma efter skolan hade slutat. Vi började på Kupolen där jag inhanlade lite nya saker till tävlingsfrisyren på Glitter, en nya donat och pärldekorer. Köpte en modell större utav donaten, förhoppningsvis gör den sig bättre till mitt långa hår. Pärldekorationerna ska jag ha i donaten de gånger som jag inte har rosa outfit är det tänkt.

Vi var även in på diverse andra ställen runt om i Borlänge, som Granngården och Norells till exempel. Jag gjorde dock inga fler inköp, måste hålla i pengarna och bara köpa "nödvändiga" saker just nu. Ärligt talat lockar faktiskt inte hästsportaffärerna lika mycket nu som förut, tråkigt men sant.

På tal om nödvändigt shopping, idag har jag faktiskt beställt hem en produkt som jag tror att jag kommer ha mycket nytta av. Längtar verkligen tills den kommer!

Idag var vi bara ute och gick i en 25 minuter, för att han skulle få röra sig efter gårdagens träning. Jag kände inte för att göra någon komplicerad tur eftersom jag hade en tid att passa (skulle hjälpa Johanna att hoppa lite), så därför valde jag att honom i grimma och gå ut på Näs.

Det går dock mycket fortare än vad man tror att går fram och tillbaka till hage tre ute på Näs, så hann även gå lite på astfaltsvägen utanför stallet och runt lite på anläggningen. Miro skötte sig super bra, var avspänd och frustade till och med. Trodde inte att han skulle vara så lugn och cool när vi gick ut mot Näs, eftersom det var jättelänge sedan vi gick där. Men han promenerade på hur bra som helst, var lite uppspänd förbi kolonilotterna påväg bort bara. Duktig kille! Efteråt stretchade vi lite bakben.

Red som sagt för Göran, har missat de tre senatse träningarna först på grund av hältan (som var borta på några dagar bara), gången efter hade jag bokat träning med Pernilla och det kändes som vi behövde den mer och nu senast fick jag reda på att det var träning samma dag och då var jag på dressyrkurs = Miro hade redan gått två pass den dagen. Den första missade träningen red jag ju i alla fall Jumanji, men den andra sa jag ifrån mig och den sista red Johanna.

Det var i alla fall roligt att få träna igen, tyvärr visade vi kanske inte den bästa sidan som vi tränata fram under de här månaderna. Vi började i alla fall lite som vanligt med att bara checka av på en volt i skritt och sedan i trav, blev däremot inte så mycket sådant innan vi körda igång ordentligt. Fick rida lite serpentiner och diagonaler, skänkelvikningar och halter. Miro stod emot en hel del och skänkelvikningarna fick vi verkligen ta igenom några gånger innan det blev bra. Jobbade även med lite mellantraver, under lättridning, för att hjälpa honom lite extra.

Halter tränade vi en del på, för att verkligen få med alla ben samt att han inte skulle dra lite i handen som han gärna gör. Lite ryggningar tränade vi också och han gjorde de så mycket bättre än han brukar, vilket självklart var roligt! Han behöll bjudningen och var kvar i formen, annars slår han sig gärna fri och bara står emot.

I galoppen fick jag till en början jobba med att vara reglera fyra språng framåt och fyra tillbaka, sedan la jag lite volter ur det. När vi fått ordning på galoppen vände jag halvt igenom och red långsidan ner i förvänd. Vi avslutade med att verkligen ta igen fattningarna, det gjorde vi på en liten volt där jag fick fatta som ur en sluta. Det blev bättre och bättre, men Miro var lite småtjurig där ett tag eftersom det blev lite jobbigt för honom. Fick i alla fall en väldigt bra böjning i honom där jag kom åt honom.

Jag är nöjd med träningen även om det idag var lite halvsegt, men det blev i alla fall bättre längre in i passet. Helheheten var bra, för bitvis fick jag till en bra känsla även om det var lite halvsegt till och från. Fick en del tips hur jag ska tänka och träna framöver, både på hemmaplan och inne på banan. Vi i alla fall beröm för att formen blivit mycket bättre!

Skola, stall, sova - vardagen är tillbaka. Idag lämnade jag huset vid sjutiden och var hemma igen vid halv tio. Idag fick jag och Miro äntligen träna för Göran igen, nästan fyra månader sedan sist! Tyvärr visade vi kanske inte vår allra bästa sida, men en bättre utvärdering och så vidare kommer imorgon.

Terminens första US-möte har även ägt rum. Massor utav punkter att gå igenom och inte riktigt igång efter sommaruppehållet ledde till ett långt möte. Mycket babbel drog ut en del på tiden, men så kan det vara ibland. Jag blev dessutom kvar en bra stund efter mötet avslutats för lite prat med Karin. Trevligt, men gud så fort tiden går när man har roligt!

Nu, sent på kvällen när jag borde duscha och sova har jag dessutom (såklart) en enorm lust till att sätta mig ner och skriva på ett av mina inlägg från utkastet. Det få tyvärr vänta till en annan dag. Hoppas ni kvarstående läsare orkar vänta, statestiken sjunker allt mer och mer nu ...


Bild från förra Göran-träningen, i början av maj.

Dagens pass på Miro gick inte helt hundraprocentigt bra, han var lite småspänd och stretig idag. Visserligen var jag beredd på att han skulle vara lite småstretig idag och hade lagt upp planen efter det, det spända var jag däremot inte riktigt beredd på.

Vi fokuserade i alla fall på en låg form. Red på fyrkantsspår och lite speciella serpentinbågar där jag valde att göra som ett S över medellinjen för att kunna få igenom lite extra böjning. Började galoppera relativt tidigt och lät honom rulla på i lättsits, började i högervarvet. Av någon anledning höll han på och byta och greja, men som tur var släppte det efter ett tag. När jag galopperat i båda varven och skrittat travade jag några gånger över en bomserie. Avslutade med att rida mindre volter och verkligen ta igenom ställningen. Gick faktiskt ganska bra, han höll ett bra tempo och följde med bra runt.

I det stora hela var nog ridpasset ganska bra i alla fall när jag tänke efter. Det var egentligen ingenting som var dåligt. Bjudningen var dessutom bra och bitvis var det verkligen en enorm power!

Red Jumanji ett pass i ridhuset, vi hade lite andra planer men regnet bokstavligen ÖSTE ner ute så det var inte så värst motiverande att rida ute då. Utrustade mig med ett spö idag, antog att det skulle behövas. Likt som vanligt blir han lite väl på istället, men då finns det i alla fall någonting att ta av.

Red mest på en volt och jobbade med ställningen. Det märks dock att han inte blivit ordentligt igenomriden på en vecka, men det är inte förens nu vi våga börja rida lite mer ordentligt igen. Vi jobbade i alla fall på i alla gångarter, i traven kändes han fin men i galoppen var han gudastark ibörjan. La ifrån mig spöet efter ett tag och då blev det bättre i alla fall.

Slutresultatet är jag helt nöjd med i alla fall. Jumanji var en duktig ponny i det stora hela!

Ibland önskar jag faktiskt att jag vore hoppryttare. Tänk så mycket utrustning det finns, tänk vad man kan spöka ut sig och hästen egentligen. Inte för att prylar är allt, men det är faktiskt riktigt kul att mixa och matcha med outfits. Om jag och Miro skulle varit ute på hoppbanorna, så vet jag precis vad jag skulle vilja spöka ut honom med. 

Miro är en cool kille, därför skulle han självklart ha en outfit bestående av svart, nitar och dödskallar. Glen Gordon har verkligen kommit med svaret på det. Tänk er följande på Miro, tillsammans med ett svarta Veredusskydd fram och bak. Han skulle verkligen se riktigt tuff ut!

Idag har vi haft vår första stalljour för terminen, men helt vanliga rutiner. Ärligt talat kändes det skönt att få göra allting "som vanligt" under en jour, inte bara se till att hästarna får mat och kommer in/ut från hagarna. Ibland är det faktiskt riktigt trevligt att få sopa, väga hö och allt det där. Sedan är det givetvis mycket trevligare när vädret är på rätt sida, men det är en annan historia.

Mina småkusiner kom även till stallet idag, för nu var det dags för lite ridning igen. Filippa gick med snabba, bestämda steg och ett stort leende på läpparna ner till hagen med grimman på axeln. Efter lite assistans på med grimman tog hon ut honom själv ur hagen medan jag stängde och ledde honom själv till stallet. I stallet borstade hon och grejade, innan vi hämtade hjälm och väst till henne samt alla Jumanjis utrustning. Under den tiden som jag sadlade värmde hon bettet, sedan tränsade jag honom åt henne innan hon själv ledde ut honom till ridbanan.

Idag skulle hon komma upp själv, det gick när hon stog på pallen och fick lite assistans med farten upp. Men en korrekt uppsittning för övrigt. Vi gick sedan flera varv runt i paddocken, hontränade på att styra, göra halter, komma igång i skritt och skritta över bommar. Leendet var stort och hon hade nog kunnat ridit runt där i timmar om hon så fick. Det gick väldigt bra dessutom, svårt att tänka sig att det är andra gången hon rider och sist skrittade hon på långa tyglar bara.

När det var dags för Elias att rida skulle Filippa leda Jumanji, så hon fick göra det medan jag gick vid sidan av. Även Elias tränade lite styrning och att skritta över bommar, med Filippa som vägledde honom från backen vilket fungerade bra. Nöjda och glada var både ryttare och ponnyn efteråt tror jag allt.


Jag måste säga att Jumanji skött sig riktigt bra, trots att Filippa bara är sex år så gör han som hon säger. Han lunkar glatt med henne när hon går, låter henne fläta pannluggen och borsta på honom. När de rider styr han lydigt åt det håll de vill, inget problem som helst. Miro skulle nog vara minst lika snäll i hanteringen, men i ridningen är han inte lika pålitlig. Filippa kommer nog bli en riktig hästtjej även hon, precis som vi andra kusiner!

Annars har det varit fullt upp med jouren, trots att jag varit hem och vänt blir dagen uppbokad. Jag ursäktar dessutom för den näst intill obefintliga uppdateringen i veckan. Men min bloggnista är inte speciellt gnistrande just nu. Idéer finns det massor av, jag finner däremot ingen motivation till att förverkliga dem. Förhoppningsvis kommer den strax tillbaka!

Idag åkte dressyrsadeln på! Framridningen kändes riktigt bra, Miro kändes mjuk, fin och arbetsvillig. Pernilla var ute på banan och hon sa till mig att jag skulle flytta fram skänkeln en bit till och från för att sedan trycka till. Wow säger jag bara! Miro svarade så gudomligt bra och gav verkligen en härlig känsla ridmässigt, tog i och svävade till liksom. I galoppen kändes det också bra, fick till en bra grundgalopp med bjudning. Tyvärr slog han jättemycket med huvudet på grund av knotten, vilket drog ner känslan lite, men jag försökte koppla bort det så gott det gick.

När han var framriden och klar började jag sitta ner på honom i traven, red lite skänkelvikningar och följde spåret. Tror tyvärr jag spände mig lite omedvetet för att mamma började filma då, fick inte riktigt till den där känslan som jag letade efter. Miro fortsatte slå med huvudet, men det fokuserade jag bort i alla fall. Galopperade sedan lite till och det kändes helt okej även det, fortfarande spände jag nog till på något plan.

Jag är i alla fall helt nöjd med passet, framridningen kan jag leva länge på! Resten var kanske inte så tokigt det heller egentligen, men jag kunde gjort det mycket bättre. Bra är i alla fall att Miro bjuder av sig själv utan att jag behöver rida som en tok! För att summera allting så avslutar jag och säger att jag är nöjd.

Idag har jag ridit lite på Jumanji, vilket var på tok för länge sedan nu! Det blev dock inget komplicerat eller så eftersom han ännu inte går på full ranson med mat, helt enkelt mest för att han skulle få röra på sig.

Började med att skritta, på raka spår med lite volter huller om buller. Fokuserade på att han skulle ta rätt stöd i tyglarna samt att han skulle vara runt skänkeln. Gick helt okej faktisk, lite energisnålt här och var bara. När jag gjort det en bra stund travade jag lite på raka spår i båda varven, han var inte speciellt framme för skänkeln men försökte "lirka" fram honom lite, att bara banka fungerar inte för då spänner han till på en gång. Det fungerade helt okej. Skrittade sedan lite till innan jag avslutade med trav, då kom han fram tillräckligt mycket för att jag skulle vara nöjd. Därefter gav vi oss.

Jag är varken nöjd eller missnöjd med passet, det är svårt att rida utan att pressa gränserna för mycket. Jag vet precis hur jag skulle ridit om det varit så att han kunde gå fullt ut, men nu valde jag att "mesrida" lite extra för att inte ta ut honom för hårt. Men snart är han back on track igen!


I somras!

Idag hade jag planerat att ta veckans ordentliga dressyrpass, planen ändrades dock när jag insåg att ridbanan var ganska så blöt och ridhuset behövdes delas med tre andra. Tog därför ett skrittpass i ridhuset istället!

Började med att bara skritta på en volt åt båda hållen, jobbade med att han skulle ta skänkeln och lyssna både framåt och tillbaka. När jag fått till det ökade jag ta skänkelfaktorn genom att flytta honom i skänkelvikning på voltspåret. När det fungerade gjorde jag lite bakdelsvändningar eftersom det var jättelänge sedan, förut gjorde vi kvartsvändningar i uppvärmningen inför varje ridpass (något jag borde ta upp igen, tror jag allt!). Jag valde att göra vändningarna ur en sluta för att lättare få allting på plats, det fungerade helt okej faktiskt. Avslutade det hela med några skänkelvikningar på kvartslinjen.

Efter det skrittpasset valde jag faktiskt att ta lita trav på en volt åt båda hållen. Miro kändes väldigt mjuk och framme, riktigt roligt var det att trava de varv som det blev. Gjorde även lite mindre volter i volten, det fungerade ganska bra även det. Jag är helt klart nöjd med passet, det är så roligt att Miro verkligen taggar i och är motiverad till arbete varje pass.

Det planerade dressyrpasset får jag ta i helgen istället, har en riktigt bra plan upplagd för det!

Jag hade helt tagit fel på datumet, men gör som jag skynda dig att att skicka in ditt bidrag du också! Tävlingen hittar du HÄR!

Red ett litet pass på Miro idag där fokusen låg på att få en lösgjord och lydig ponny. Ibörjan var han lite ofokuserad och stod emot lite, ville inte riktigt runda sig runt skänkeln eller få med sig bakbenen till max. Jobbade honom i trav på ett fyrkantsspår och var väldigt konsekvent på vad han gjorde (och vad jag själv gjorde) och efter en stund fick jag till en bättre känsla.

Galopperade sedan på samma sätt, la mig även på en volt en stund för att känna att det fungerade, vilket det även gjorde. Avslutade galopparbetet med lite mellangalopper där Miro blev lite väl laddad ett tag, först for han som en dåre genom hörnet och in på samt över diagonalen, i avbrottet gick han mot handen och snabbt som attan fattade han nästan galopp. Någon som trodde sig veta vad han skulle göra ... Jobbade konskvent även med det och tillslut fick vi någon ordning på det hela, där lyssnade på mig utan egna idéer.

Avslutade passet med att trava längs fyrkantsspåret och reglera traven, tre växlar hade jag. Bestämde mig för vad som skulle vara arbetstraven och växlade utifrån den både uppåt och neråt, det fungerade riktigt bra. I den kortare traven lyssnade han jättebra och arbetade utan protest, någon gång uppfattade han det som att han skulle sakra av, men det var i själva verket jag som inte mötte upp med tillräckligt med skänkel. Från den kortare traven kunde han enkelt hitta tillbaka till sin arbetstrav när jag slutade spänna bågen så hårt, från den var det i sin tur inga problem att hitta en mellantrav. I mellantraven travade han så jag hade svårt att hänga med vissa stunder (red i hoppsadeln), vilket givetvis är roligt! Sist av allt gjorde vi några halter, bara för att känna in och hitta rätt tajming.

Jag är nöjd med passet, jag fick verkligen till det som jag ville ha igenom. Miro var riktigt lösgjord och lydig tillslut, riktigt rolig att rida var han!

Årets första ridlektion väntade idag, jag fick rida på Helios! Det var riktigt skojigt, en av mina små ridskolefavoriter som jag inte ridit sedan innan sommarlovet. Han var dock lite grässeg så det blev lite annan ridning än vad jag är van vid när jag sitter på honom.

Vi travade först fram lite, sedan övergick vi till att rida skänkelvikning i skritt på hörnlinjerna i höger varv. Lite saker att hålla reda på för att få till de helt bra, men det blev bara bättre och bättre! Efter massor utav skänkelvikningar travade vi lite samt galopperade på fyrkantsspåret i högervarvet, innan vi bytte till vänstervarvet och började om med skrittskänkelvikningar igen. I det här varvet flöt skänkelvikningarna på lite bättre, men det var fortfarande lite att hålla reda på. Vi travade sedan och galopperade på fyrkantsspåret.

Passet avslutades med att vi travade av på volterna, för att få de låga och runda i formen. Helios kändes fin och blev bara finare och finare på volterna. Jag är nöjd med passet, även om det kändes konstigt att få tänka så mycket framåt på honom. Min hand fick jag vara väldigt konsekvent på hela passet eftersom han börjar vibbla med huvudet höger-vänster så fort den blir det minsta ostadig, nyttigt för mig!

På ett sätt hade det varit roligt att rida Miro på dagens lektion, vi var utomhus och det är skönt att ha någon som kan hjälpa mig lite i skänkelvikningarna så jag inte börjar fibbla för mycket själv. Fast å andra sidan var det roligt att få rida Helios igen och det var nyttigt även det, lite skönt att hästen dessutom kan titta till på någonting och samtidigt helt coolt gå förbi!


Johanna och Helios på KM.

Igår hade Juamnji en ny sväng med ont i magen, den här gången var det dock värre än de två tidigare gångerna han haft. Då har det släppt efter han fått promenera samt blivit longerad, han har aldrig behövt få någon medicin eller liknande. Pappa åkte hem tidigare från jobbet så att jag kunde åka med honom hem från Borlänge (skolan började igår), sedan åkte vi direkt till stallet.

I stallet möttes vi av en minst sagt hängig Jumanji. Började gå med honom på en gång, han hade dessutom promenerats i princip konstant sedan halv tolv, när jag kom var klockan ungefär kvart över två. Vi gick i ungefär en timme men det blev inte bättre, fortfarande lika tyst i magen och Jumanji flåsade. I väntan på att veterinären skulle komma lastade vi honom i transporten och körde dryga halvtimmen på småvägarna i hopp om att magen skulle komma igång. Jumanji sparkar vanligtvis väldigt mycket när vi kör på småvägarna, han stod blickstilla under turen bortsett från i slutet då han sparkade lite lätt två gånger. När vi lastade ur honom hade han bajsat lite, men magen var fortfarande tyst.

Jag promenerade med honom ännu mer tills veterinären kom. Vår ordinarie veterinär är inte tillgänglig just nu så därför fick vi ta ut en annan, men det fungerade bra det också. Det märktes tydligt att Jumanji inte var sig lik, det var inga som helst problem att ge honom sprutor vilket han i vanliga fall är väldigt rädd för. Efter liet undersökning konstaterades det att det var förstoppning, därför blev den slang genom näsan och ner i magen för att ge paraffinolja och vatten. Det var lite klurigt att få ner slangen och Jumanji började givetvis hosta en hel del när den kom ner i halsen, men när den väl var på plats var det inga problem. Han fick även muskelavslappnande.

Efter veterinärbesöket fick han stå och vila upp sig för att det lugnande skulle gå ur honom lite, därefter blev det promenad igen. Han fick även äta lite gräs för att hjälpa magen igång och sedan gå lite till. Veterinären kom tillbaka en stund efter vi ställt in honom i boxen. Han var piggare den här gången och var inte riktigt sugen på att få en spruta med lugnande, när han fått sprutan blev det samma procedur med slangen igen med slang i magen.

Åter igen fick han vila upp sig innan det blev mer promenad och lite gräsätning. Han åt lite gräs, men i mycket mindre mängd och segare tempo än vanligt. Vi är vana med att han bara maler in gräset i munnen, nu tog han ett strå i taget. Han fick sedan stå i boxen lite innan han fick sig lite promenad innan kvällsfodringen. Magen började komma igång lite, men fortfarande inget bajs. Till kvällen fick han bara betforvatten, vilket inte var någon större hitt.

Johanna och pappa stannade kvar uppe i stallet, jag var väl hemma vid halv tio ungefär. Mamma var upp och böt av pappa på natten, jag fick sova hela natten. Jag var i alla fall förbi stallet påväg till bussen, då hade han precis bajsat för första gången.

Nu mår han bättre, vi har gått med honom några gånger idag också för att hålla igång och. Han vill mer än gärna äta, lite taskigt är det allt att han inte får så mycket mat som han brukar få tycker han. Vi har i alla fall betat honom lite vid hand utöver höet. Jumanji är i alla fall sig själv nu, vilket är skönt!


Det är skönt att han mår bättre, det är verkligen inte roligt att se hur de har ont. Jumanji såg verkligen ynklig ut igår och det är absolut inte så jag vill se honom. Han ska vara den som gör allt för att få den där extra matbiten, inte den som bara står och småpillar lite i gräset. Nu får vi hålla all tummar för att han håller sig frisk i framtiden!

Ursäkta om inlägget är lite rörigt ...

Idag har det varit loppis på klubben, med allt från hästsaker till icke-hästsaker. Vi hade ett eget litet bord där vi sålde lite gott och blandat, blev en del sålt men större delen är fortfarande kvar. De hästsaker som är kvar ska jag försöka ta mig tid till att fota och sedan lägga ut annonser på hästnet, vilket jag visserligen tänkt göra hela sommaren.

Johanna (eller jag) fyndade ett träns för 40:-, ett helt sprillans nytt Treadstone med prislapp och allting kvar. Ett riktigt kap, kostade över 700:- nytt! Det var visserligen i storlek ponny men för det priset köpte vi det i alla fall, det var dessutom en perfekt färg till Jumanjis sadel och ett träns i stuket som vi letat efter. Vi fick visserligen föra några extra hål för att det skulle passa, men det duger alla gånger en lång tid framöver.

Idag hade jag tänkt att bara jogga Miro i lång och låg form, bra avslutning på sommarlovet sådär. Miro var dock väldigt laddad och på idag, så jag var bara tvungen att göra något vettigt utav ridpasset!

Började med att trava fram på fyrkantsspåret i lång och låg form, la även in lite volter. Han kändes fin, var dock lite irriterad på knotten. Sedan galopperade vi på samma sätt. Valde sedan att rida lite förvänd galopp, vände ett kort snett igenom från den rätvända galoppen så vi kom ut i förvänd, galopperade några varv i förvänd innan jag gjorde ett nytt kort snettigenom för att komma ut i rätvänd galopp. Avslutade sedan med att vända halft igenom och rida förvänd genom första kortsidan. Det gjorde jag åt båda varven. Miro var jätteduktig, i högergaloppen fick jag dock passa rumpan för annars åkte den in och han släppte högerbak. Annars riktigt bra!

Avslutade även med lite mellangalopper, power är ordet på dem. Sedan travade jag av, tog in honom på en volt och ledde verkligen in honom för att få honom riktigt låg i formen. Det fungerade bra förutom att han skottade på så jag knappt hängde med i början, fick en liten Evita flashback då ... Tisslut lugnade han ner sig i alla fall och när vi tagit igenom ut båda varven satte jag mig ner för att sakta av. Det var dock lättare sagt än gjort, den power som var i honom var så grymt härlig att jag var tvungen att samla ihop honom några gånger för att sedan släppa fram igen. Avslutade med att få till en bra halt, därefter skrittade vi fram några steg för att rygga. Blev tre ryggningar idag där alla blev helt godkända, men sista var helt klart bäst!

Jag är riktigt nöjd med passet och Miro. Han var helt underbar idag verkligen, all den vilja och power som finns där, tänk när vi lyckas behålla det inne på dressyrbanan!

Imorse blev det ett litet ridpass på Grey, har inte ridit honom på några månader nu så det var roligt! Vi gjorde inget mer komplicerat än fyrkantsspår och lite volter i alla gångarter, fokuserade på att han skulle hitta en lägre form och får bakbenen med sig. Grey blir gärna lite hög och kort i nacken och släpper bakbenen, men jag tycker att jag fick till formen ganska bra faktiskt.

Han var väldigt pigg och framåt idag, vilket självklart var roligt. I galoppen blev han dock lite småstark, men det är väl smällar man får ta ibland. Jag är i alla fall nöjd med honom!


Alex och Grey KM dressyr 2011.

Idag valde jag och Johanna att göra dagens planering avsuttet istället för uppsuttet. Vi hade planerat att rida ner och upp några gånger i reningsverksbacken med ponnyerna, men istället för att rida promenerade vi med dem.

Det var nog mycket givande för ponnyerna, vi var ute i ungefär en halvtimme och på den tiden hann vi med att gå ner och sedan uppför igen tre gånger. Sista vändan uppför pressade jag Miro lite extra, vilket han inte riktigt uppskattade, men han kämpade på ändå!

Det blev alltså lite träning för både ponnyer och ryttare idag, två flugor i en smäll!

Ni anar nog inte hur stort mitt sug efter tävling är just nu. Jag har inte tävlat sedan NF-SM, vilket är fyra veckor sedan nu! Jag saknar allt som har med tävling att göra, allt från att bada ponny kvällen innan till att plocka ur knoppar när tävlingsdagen är slut. Det är dessutom skandal att jag varken haft stövlar eller JW-hjälm sedan Vetlanda, gud vad jag saknar det.

Samtidigt har jag valt själv att jag skulle ta ett tävlingsuppehåll som sträckte sig från Vetlanda till hösten. Det handlade framför allt om att jag skulle få en chans att hinna träna riktigt ordentligt där emellan och jag tycker faktiskt att jag gjort det. Miro är mycket finare än innan Vetlanda och ännu finare kommer han att bli. Det finns fortfarande saker som brister även på hemmaplan, men det fortsätter vi att jobba med. Jag tror dessutom att det är bra för mig att hinna sakna tävlandet lite innan höstsäsongen drar igång, den kommer bli intensiv bitvis.


Så här ser höstens planering ut just nu:

2/9: Leksands Ridklubb - LB:1 & LA:1
8/9: Säterbygdens Ridklubb - LB:1 (lag) & LA:1
15/9: Föreningen Storbyns Ryttare - LB:1 (lag) & LA:1
6/10: Hedemorabygdens Ridklubb - LB:1 eller LB:3 & LA:1 (lag)
13/10: Falu Ridklubb - klasser ej släppta
21/10: Fagersta Ryttarklubb - klasser ej släppta

Det är alltså två veckor kvar tills nästa start, så ännu har vi lite tid på oss att träna ytterligare. Det blir sedan tävling tre helger på rad, men eftersom jag rider lag får det bli så. Miro har dessutom inga problem med det, lägger jag bara upp bra veckor däremellan klarar han av det galant! Därefter kommer ytterligare en period med tre tävlingar i rad, jag har dock inte bestämt mig för om jag ska åka på den sista eller inte. Besultet om det beror lite på hur säsongen går samt vilka klasser de har, även om jag antar att de har de vanliga.

Lag blir det även i år, vi kommer med stor sannolikhet ha två lag det här året, vilket kommer bli riktigt skoj! Första omgången går på hemmaplan (som det gör varje år, eller det har i alla fall gjort det alla fyra år jag ridit), sedan går nästa i Storbyn och sista i Hedemora. Det här blir antagligen mitt sista år i DIV II, i alla fall om mina planer håller.


Jag är i vilket fall sjukt laddad inför höstsäsongen, som ni kanske förstått vid det här laget. Målet är att förbättra våra brister i både LB:1 och LA:1 och på så sätt höja nivån på våra ritter. Givetvis ska vi ha massor av roligt också, bland det roligaste som finns är tävling och allt som hör till! Som ni ser i planeringen kanske vi debuterar LB:3 också som omväxling också, roligt att få rida på lång bana och komma ifrån LB:1 lite.

Ska ni tävla något i höst?

Miro joggade jag lite kort och enkelt på banan efter ridturen på Svartis. Ville bara rida lite lätt idag efter gårdagens träning, för att han skulle få röra på sig.

Gjorde upp ett 20x40m fyrkantsspår och sedan travade jag runt på det i båda varven som framtravning. Tog sedan en liten skrittpaus innan jag lät honom rulla på i galoppen under lättsits åt båda hållen, innan vi avslutade med att trava av. Snabbt och enkelt, men det var alldeles lagomt för idag.

Jag är nöjd med honom! Han blir bara mer och mer avslappnad i sin låga form för var dag som går, vilket givetvis känns jätteroligt. Det här arbetetsättet vi började bygga upp i slutet av våren passar verkligen honom som handen i handsken!

Idag blev det en lite ridtur på Svartis igen, den här gången red vi däremot ut! Svartis och jag (gamla och kloka som vi är) fick den ansvarsulla uppgiften att gå längst bak och hålla ihop ledet, men det var inte några som helst problem. Vi red i alla fall Bodilvändan idag!

Svartis lunkade snällt på i skritten, fick påminna honom lite ibland för att avståndet till ledet inte skulle växa för mycket. I traven däremot var han helt lagom framåt, i början blev han lite giraffaktig men ju mer vi travar desto mer avslappnad blev han. Tisslut trampade han på bra farmåt med ett bra stöd i handen, härligt!

Nöjd med gammelmannen, finns ingenting att klaga på!

... Miros favoritställe att bli kliad på är ögonlocket? Kliar du någon annan stans i huvudet blir han gärna lite buffig för att han vill mer, men så fort du börjar klia honom på ögonlocket står han blickstilla och bara njuter!

... Jumanji har flertalet små vita prickar på vissa ställen på kroppen? Det är riktigt charmigt tycker jag, det gör honom lite extra speciell (speciellt med fläcken i ögat också).

... jag har väldigt svårt att släppa storhästen jag hittade i våras? Hoppas att högre makter på något sätt gör att hon blir till salu när det är dags för mig att leta storhäst, skulle så gärna vilja få chansen att åtminstonde provrida henne!

... Miro ibland önskar att han vore en liten chihuahua eller en mask som lever under skinner? Eller ja, när läskiga saker dyker upp så skulle nog allt bra gärna vilja att jag tog upp honom i famnen och gick eller krypa undet mitt skinn.

... Jumanji som liten kallades för Lellen? En tidigare ägare som hade honom som liten tog kontakt med Johanna via Facebook, det var så vi fick reda på det.

... jag inte har en aning om vad jag vill jobba med när jag blir äldre. Det har varierat från det ena till det andra, jag blir mest snurrig och önskar att jag på något sätt kunde stoppa tiden är och nu.

Som jag nämnde igår tränade jag idag för Pernilla. Man kan väl egentligen säga att vi tog vid där vi slutade på dressyrkursen. Fick börja med att rida på en volt i högervarv och verkligen böja igenom honom för att han skulle få lite extra böjning i sitt högra bakben, jag skulle ven hitta känslan i min hand. Jag låser gärna fast handen och i sin tur även bogen, så nu jobbade vi på att böja igenom honom samtidigt som högertygeln enbart erbjöd honom att suga tag i den av egen maskin. Vilket fungerade bra! Jag fick även lägga en liten volt i volten för att få igenom lite extra. Vi gjorde även samma sak i andra varvet.

Den övningen låg vi och växlade varv emellan. Det skiljer sig lite mellan varven, i högervarvet blir jag stark på innertygeln medan jag i vänstervarvet gärna blir lite ostadig istället. I vänstervarvet fick jag verkligen fokusera på att hålla handen i rätt position, men samtidigt kunna ta ledande tygeltag i det utan att det blev fladdrigt. Emellan åt fick jag även rida ut lite längs fyrkanten, lättridning eller nedsittning varierade lite i övningen. Blev mycket lättridning i voltarbetet just för att jag verkligen skulle få fram honom och få igenom sidorna.

I galoppen gjorde vi samma sak som i traven, red på en volt och la en liten volt i volten. Jag är verkligen nöjd med ridpasset, Miro blev verkligen riktigt ordentligt loss i sin kropp. När han kommer igenom där kommer dessutom gångarterna fram mycket bättre och det blir då lättare för mig att rida, när jag slipper sitta och tänka på den där framåtbjudningen som lätt försvinner. Fick dessutom en väldigt bra känsla i handen, ett bra sug och lagomt stöd. Jag är riktigt nöjd! Mycket basicridning, men det är verkligen det som vi behöver!

Extreriörbilder är någonting som jag försöker se till att fota på ponnyerna med jämna mellanrum, det finns framför allt två anledningar. 1. för att få se hur de har utvecklats i kroppen sedan gången före, eller varför inte sedan första tillfället? 2. bilderna blir oftast fina, det är alltid roligt att fånga fina bilder på sina små älsklingar. I det här inlägget tänkte jag komma med lite små tips på hur jag tänker när jag tar mina bilder.

Första steget mot lyckade bilder är att se till att hästen är välborstad och fin. Vissa hästar har en tendens till att bli dammiga och det enklaste sättet för att dölja det är: vattensprayflaska, rotborste och putshandske. Borsta först av hästen, spraya vatten jämnt över pälsen, borsta med rotborsten och avsluta med putshandsken: hästen är sedan blank och fin. Se även till att svansen är välborstad, manen kan knoppas eller flätas om du känner för det eller så ser du bara till att den ligger snyggt.

Nästa steg är att välja utrustning till hästen. Ett träns kan vara en bra början, sedan får du själv välja vilken typ av nosgrimma du ska ha eller om du helt enkelt ska vara utan. Personligen föredrar jag utan nosgrimma eller en aachennosgrimma. Engelsknosgrimma utan aachenfäste är också snyggt, tyvärr äger jag ingen sådan. Tänk dock på att om om du väljer nosgrimma, ta en som passar hästens huvud. En aachen- eller engelsknosgrimma får inte sitta för långt ner och vissa hästar får väldigt långt huvud i en remontnosgrimma, till exempel.

En kedja som trärs genom båda bettringarna under hakan och sedan knäpps som en triangel under är absolut snyggast enligt mig, den tar lite plats och det ser proffsigt ut.


När hästen är fixad gäller det att placera den på ett ställe med fin bakgrund. Bakgrunden får inte vara för rörig, det tar för mycket uppmärksamhet från själva bilden. Jag föreslår gärna natur i bakgrunden, hemma fotar jag alltid mot kyrkogårdshäcken eller en grönska som finns alldeles i närheten. En gång tog vi på ridbanan eftersom marken där vi brukar fota inte var helt optimal mitt i vintern, ridbanans staket och hagarna i bakgrunden förstörde då harmonin i bilden.

För att ta extrörbilder kan det vara bra att vara minst två personer, en som håller i hästen och en som håller i kameran. Den som håller i hästen kan med fördel vara utrustad med något som får hästen att se glad ut, så som ett spö att vifta lite lätt med för uppmärksamhet eller en app som gnäggar. Appar med djurläten finns det mängder av, det är bara att söka på "animal sound" eller "horse sound" så lovar jag att du hittar någonting. Den som håller i hästen bör även veta hur en häst ska stå uppställd, alltså med den öppna sidan mot fotografen. Fotografen bör ställa sig i grodperspektiv, bilderna blir då som allra bäst!

Nu tror jag att alla bitar för att få till bra bilder börjar falla på plats. För att få så fina bilder som möjligt gäller det att komma på hur bilderna ska tas på just din häst, för att framhäva den så bra som möjligt. För att dra några exempel: Miro har en ganska kort och kompakt nacke, vilket gör att jag gärna vill få ut den lite för att han inte ska se så ihoptryckt ut. Han är även lite överbyggd bak, därför är det extra viktigt att han inte hamnar med bakdelen på en högre punkt. Jumanji däremot behöver få upp sitt huvud, annars står han gärna och hänger lite på bogarna och får ett tråkigt uttryck. Får han däremot upp sitt huvud växer har verkligen upp och blir en riktigt ståtlig ponny!


Hoppas inlägget gett dig inspiration på något sätt i alla fall! Återkom gärna med din bildresultat, om du efter det här inlägget blev inspirerade till att ta exteriörbilder på din häst eller ponny.

Idag blir det vila för ponnyerna, imorgon står det nämligen träning på schemat. Jag ser fram emot det väldigt mycket, har inte tränat sedan dressyrkursen för två veckor sedan så det är på tiden nu tycker jag. Efter gårdagens mycket lyckade pass är jag dessutom extra motiverad.


Mot eftermiddagen ska jag och Johanna upp och mocka till dem, sedan är det hästägarmöte på kvällen. Vi ska göra schema för höstens stalljourer. Annars kommer jag ta det ganska lugnt idag, njuta av solen när den ändå är framme och värmer.

Här kommer det en liten hög med bilder från när vi var ute och galopperade i söndags! Synd att solen hade försvunnit bakom trädtopparna, bilderna hade nog blivit riktigt härliga då! Nu uteblev det naturliga ljuset, vilket gjorde bilderna ganska tråkiga när de är fotade med auto-inställningar. Nästa gång får vi se till att komma iväg tidigare helt enkelt!

Finns massor med galoppbilder, men det blir lite "same same", därför valde jag att ta med desto mer omgivningsbilder för lite variation. :)

Har du något klickat dig in på Havrepappas blogg? Om ditt svar är nej på den frågan, då kan jag lova att du har missat någonting!

Förut klickade jag in på Havrepappas blogg lite sporadiskt, men med tiden har jag börjat klicka in där allt oftare. Jag blir alltid glad av att läsa inläggen på bloggen, de är alltid skrivna på ett humoristiskt sätt som fångar läsaren. Blogginläggens innehåll är dessutom välformulerat och träffande, det är dessutom ofta intressanta ämnen att läsa om.

Jag kan varmt rekomendera bloggen, den kommer garanterat ge dig många skratt medan du läser. Klicka in HÄR för att komma för att komma till bloggen direkt!

Idag genomförde jag gårdagens planering, dock i hoppsadel istället för dressyrsadel, men det fungerade väldigt bra ändå. Började med att värma upp honom ordentligt i alla tre gångarter, han kändes mjuk och fin förutom att han ibörjan stod emot skänkeln något till och från i traven. I galoppen valde jag att bara rulla på i lättsits och det var ett klock val, han galopperade väldigt mjukt i bra bjudning.

Efter en lite längre skrittpaus travade jag honom lite nedsuttet, innan jag började med mina planerade övningar. Fattade galopp från skritt och red sedan som serpentiner över medellinjen, så i vissa bågar fick han gå i förvänd. Jag gjorde bågarna lite diagonalt över medellinjen för att få lite mer space och tid, fick nämligen bara till en bana som var runt 15m bred. Det fungerade i vilket fall riktigt bra, blev bara knas vid ett tillfälle och då var det jag som klantade till det lite.

När den övningen fungerade bra, gjorde den i båda varven, böt jag övning. Jag började med att galoppera lite på fyrkantsspåret och la sedan en volt på banans ena del, när jag fått igenom det jag ville i den galoppen gjorde jag över medellinjen en övergång till skritt och fattade den andra galoppen. Galopperade långsidan ner och in på nästa volt, tog igenom och böt sedan galopp enligt samma princip. Efter ett tag tog jag bort volten och gjorde bara själva bågen in mot medellinjen. Både övergången mellan galopp-skritt och skritt-galopp fungerade super, Miro var väldigt lyhörd och lyssnade bra. Jag gjorde precis som jag skulle, inget stress någonstans från min sida. Miro var verkligen taggad på att få galoppsignalen, men samtidigt väntade han tills han fick den, annars kan han ju gärna vilja fatta innan mig eftersom han vet vad han ska göra. Fattningarna blev verkligen bra, sedan måste övergången till skritt bli lite stabilare. Han lyssnar bra tillbaka men blir lite ostadig i själva övergången, men det kommer eftersom vi precis börjat träna de övergångarna.

Travade sedan av honom, längs fyrkantsspåret + att jag la in några mellantraver på diagonalen. Jag är riktigt nöjd med passet, speciellt med alla galoppfattningar från skritt. Det är som jag nämnt många gånger en av mina svagheter, idag gjorde jag dem dock riktigt bra. Jag tror att det till stor del har att göra med att allting kommer så kvickt, det blir då enklare för mig att förbereda för en ny fattning jämfört med om jag kommer i skritt från början och ska förbereda för att fatta vid en speciell punkt till exempel. Massor av klappar till både mig och ponny!

De här bilderna är exakt två år gamla idag, tänk vad vi har utvecklats sedan dess! Jag har dessutom lärt mig linda ordentligt sedan dess ... Åkte förresten av Miro för första gången under det passet, hoppass två av tre innan jag valde att ge upp den karriären. ;)

Idag har vi åkt en vända till Stockholm och tillbaka till Säter igen. Miro fick glatt låna ut sin transport till en riktigt liten ponny som stått i Säter över sommaren. Det är nog dock bäst att hålla tyst om det för honom, Miro tycker inte om när andra åker i hans transport och han är dessutom rädd för små hästar ...

Allt var det lite skillnad att lasta den lilla i transporten, jag menar, hon är inte större än en hund. Resan ner gick i alla fall bra, transporten gick något lättare jämfört med att ha D-ponnyer där i. På hemvägen svängde vi förbi Hööks en snabbis, vi kom dock ut tomhänta. Trevligt att få andas lite hästsportbutik i alla fall.

Imorgon ska jag försöka få upp bilderna från gårdagens ridpass, har inte riktigt hunnit med det idag, tyvärr.

Liten ponny!

Dagens ridpass blev inte riktigt som jag planerat, men trots det blev det bra ändå! Började med att rida massor utav skritt-halt övergångar i uppvärmningen, sedan travade jag fram på något som skulle likna ett fyrkantsspår (det var hinder ivägen och lite sånt). Tempoväxlingar fram och tillbaka, ställd i hörnen och fokus på mina händer.

Jag galopperade sedan fram på samma sätt som jag arbetat i traven, alla fattningar gjorde jag från skritt. Blev en hel del galopparbete innan jag avslutade med att jobba lite nersuttet i traven innan jag travade av honom. Avslutade med att få till en bra halt, han krånglade lite först men sedan fick vi till en som var helt klart godkänd i alla fall. Jag är nöjd med ridpasset i alla fall, otroligt härligt att få rida min älskade ponny i min älskade dressyrsadel, hehe.

Imorgon tänkte jag ta och göra dagens planerade arbete. Ska städa bort hinder så att jag får en 20x60m bana, hann tyvärr inte göra det idag. Sedan blir det nyttigt arbete, mer om det imorgon!

Nu på morgonen har jag sett klart sändningen från dressyrens OS-final. Hos Felicia var jag ju tvungen att se allt i datorn, så jag orkade bara titta på de sex första ryttarna innan jag tröttnade på fördröjningar i bilden samt att se allt på en sådan liten skärm. Igår såg jag mitten av startfältet och idag såg jag de sex sista ryttarna. Så otroligt mycket enklare att se allting via SVT Play i TVn, inga fördröjningar och dessutom på en 46" skärm!

Regnet det öser ner utanför fönstret, jag och Johanna hade tänkt rida innan lunch men det blir nog efter istället i hopp om att det ger sig. Jag är full av inspiration efter att ha sett alla fantastiska ritter på TVn, det ger mig verkligen en kick i rätt riktning. Det är verkligen helt fantastiskt att se hur hästarna dansar fram, lekande lätt, med en ryttare som knappt rör sig i sadeln.

Jag har i alla fall en plan för dagens ridning och hoppas på att Miro är med på noterna, en vecka sedan jag red ordentlig dressyr nu!

Kan ni gissa hur underbart det var att få sitta på Miros rygg igen? Jag och Johanna gav oss i alla fall ut på en galopptur idag, nyttigt för ponnyerna och roligt för både ponny och ryttare kan jag säga!

När vi kom ner för reningsverksbacken och skrittade bort mot bron tvärvände ponnyerna helt plötsligt, det hade kommit dit en ny maskin(?) som lät väldigt spännande. Det rann även en hel del vatten under bron idag, därför valde vi att sitta av och leda över dem. Vi valde idag att ta en lite brantare backe upp, båda ponnyerna fick verkligen anstränga sig för att ta sig upp för den.

Sedan satte vi igång, med massor utav galopp. Vi varierade mellan att cantra, vanligt tempo och bara låta de galoppera på. De var ordentligt taggade båda två, Miro hoppade i sidled till och från kan jag säga. När vi galopperat i massor lät vi de skritta en stund, innan vi tog ytterligare några galopper sedan valde vi att trava av dem lite.

Skrittade sedan hemåt, valde att gå över bron även på tillbakavägen. Jag är nöjd med Miro, han kändes taggad men ändå fin. Visst föröskte han busa lite, men inte mer allvarligt än att ruska på huvudet och springa lite fortare, vilket helt klart är okej enligt mig. Bästa ponnybus!

Mamma var med och tog en hel del bilder, här kommer ett litet smakprov så bjuder jag på mer under morgondagen!

Det här är ett inlägg som jag försökt skriva ihop många gånger, ett inlägg om den tiden som jag fick med Zanzibar. Jag vet att inlägget kommer skrivas med tårar i ögonen, men på något sätt kommer det samtidigt kännas skönt att en gång för alla få ner vår tid i ord. Det var så här det en gång började ...

Det är svårt att tänka sig att jag en gång i tiden sa att jag aldrig skulle börja rida Zanzibar. Med sina 136cm över manken var han inte tillräckligt stor, det var mycket bättre att gå direkt upp på D-ponny tyckte jag. Men det där med att man "aldrig ska säga aldrig", det stämmer nog ganska bra: i dagens läge ångrar jag inte en sekund att jag gav den lilla ponnyn en ärlig chans.

Sommaren 2009 började vår tid tillsammans. Ibörjan utav sommaren fick jag rida honom till Solvarbo över Midsommar, för att sedan rida honom hem igen efter helgen. Innan det var dags för honom att få åka iväg på sin riktiga sommarliva han jag rida ett dressyrpass på honom i ridhuset, ett pass som jag minns att jag var väldigt nöjd med.


Bilden är tagen uppe på Näs, efter det avslutade ridpasset.
När det var dags att sätta igång hästarna igen var mitt självklara val utav ponny just Zanzibar. Jag hade en otrolig tur och fick rida honom i princip varje ridpass. Ny knappar hittade jag hela tiden och vad jag kommer ihåg så var jag alltid nöjd efter de avslutade ridpassen.

Årets hopp- och dressyrkurs kom, där jag från början tänkt rida Zanzibar, men på grund av min hopprädsla valde jag innan sommaren att ta Harley istället. Det slutade dock med att jag red Zanzibar på dressyrpassen och Harley på hoppassen, något som gav mig väldigt mycket. I hoppningen hade jag en häst som hjälpte mig över hindren, i dressyren fick jag rida en häst som gav mig en bra ridkänsla.


Jag och Zanzibar under ett av kursens dressyrpass.

Efter kursen visste jag att det här var "min" nya ponny, det var Zanzibar som skulle få bli Blackys efterträdare. Det blev dessutom inte sämre av att jag kort därpå fick veta att jag och Zanzibar skulle bli ett av fyra ekipage i klubbens DIV II lag, som det året bestod av 3/4 lektionsponnyer. Jag var förväntansfull, tänk att jag skulle få komma ut på de lokala banorna.

Några veckor därpå, närmre bestämt den 30 augusti var det dags för vår tävlingsdebut, då hade jag ridit Zanzibar regelbundet i ungefär en månad. Jag var sjukligt nervös när jag smorde hans utrustning och knoppade en man för första gången, men det var skönt att debuten skulle ske på hemmaplan. Jag och Zanzibar tog oss igenom programmet med endast en större miss, vilket var korsgalopp i en mellangalopp, men jag var så nöjd över att jag bara tagit mig igenom programmet. Vi slutade på 54,48% och det räkte till en 4:e placering! Ni kan nog bara gissa hur nöjd och glad jag var efter den dagen.


Film på ritten hittar du HÄR.

Fram till nästa omgång av DIV II hann jag och Zanzibar träna ytterligare, annars var det inte så mycket speciellt på planeten för vår del. Dagen före vår första start på bortaplan kom, då var det åter igen dags att börja förbereda inför ännu en tävlingsstart. Tävlingsdagens morgon kom och det var dags att lasta på ponnyerna på transporten, Zanzibar gick tveksamt in efter Goliat. Väl på tävlingsplatsen fick jag vänta en stund innan det var dag för mig att rida.

Själva programmet gick bra även den här gången, Zanzibar var dock kissnödigt vilket resulterade till att det inte gick så fort framåt. Trots det gjorde vi en självklar förbättring på vår procent som slutade på 61,03%, som räkte till första utanför placering. Jag var lika glad för det, visst var det tråkigt att komma första utanför, men för mig gjorde det inte så jättemycket.


Film på ritten hittar du HÄR.

Det gick ytterligare några veckor innan det var dags för den sista omgången. Tävlingsmorgonen kom, ponnyerna lastades och vi åkte än en gång iväg till tävlingsplatsen. På framridningen tyckte Zanzibar att han var ensamast i det stora ridhuset, trots att han egentligen hade sällskap. Vi lyckades i alla fall prestera bra på banan, jag var nöjd efter ritten som slutade på 56,89% som la oss första utanför placering.


Film på ritten hittar du HÄR.

Helgen där på gick KM av stapeln hemma på klubben. KM arrangeras vanligtvis helgen v. 24, men det året regnade det så otroligt mycket att klubbmästerskapet flyttades fram. För mig var det väldigt bra, eftersom jag under den tiden hittat en ponny att starta med.

Jag visste redan innan att mina chanser till att ta en placering i lektionsponnykategorin var stor, men ärligt talat tänkte jag inte så mycket på det. Framridningen var bra, inne på banan blev han lite seg men inte märkvärt mycket. Efter ritten var jag nöjd, och ännu mer nöjd blev jag. Procenten landade på 61,03% och det räkte till en seger på lektionsponny! Ni kan nog gissa er till vem som var glad?


Film på ritten hittar du HÄR.
Vår första tävlingssäsong var därmed över, nu gällde det istället att sikta på vinterns träningar. Målet under vintern var att hitta en där han inte tippade in med nosen bakom lodplan. Under träningarna gick vi från klarhet till klarhet, i slutet av november blev han klippt vilket var en chansning. Tidigare år när de försökt har han kunnat bli lite smågalen, inte bara under själva klippningen, utan även efter. Allting gick i alla fall bra, Zanzibar var nästan segare första träningen efter klippningen.


Nyklippt ponny som provar täcket jag köpte på mässan i Globen.

Under jullovet blev det en hel del ridning på Zanzibar, både träningar och för att hålla igång honom lite. Vi kom hela tiden framåt i ridningen, även om vi utsattes för frostade dörrar och speglar som var mycket farliga. När lektionerna började igen efter juluppehållet fick jag Zanzibar på var eviga hopplektion. Det var med en skräckblandad förtjusning som vi tog oss igenom lektionerna, för samtidigt som jag tyckte det var läskigt så var det otroligt roligt på samma gång. Mitt självförtroende växte hela tiden, även om hindren låg på runt 50cm och oxrarnas bakbommar var nedlagda.

Vi fortsatte även med dressyrträningarna där det verkligen gick superbra. Lurade med mamma med kamera för att filma under en av träningarna, självklart gick den sämst av alla. Just den träningen var läktaren superläskig och Zanzibar superspänd, jag åkte till och med av. Vi travade ner mot läktaren, rätt som det var for Zanzibar iväg och jag åkte i backen. Riktigt snygg var han däremot när han lekte hingst efteråt.


Printscreen från träningen med en spänd ponny.

Våren började komma, vi fortsatte att bygga självförtroende under hopplektionerna och utöver de vanliga dressyrträningarna tränade vi även en gång för Göran. Vi hade en programridning på klubben som vi givetvis deltog i, vi red en LB:1. Genom programmet kändes han lite småseg och jag fick inte riktigt till känslan, men när jag pratade med domaren efteråt fick jag väldigt bra feedback. Det visade sig att vi red på dagens högsta procent och även procentrekod för vår del, 61,38%! I efterhand är jag verkligen nöjd med ritten, det kändes nog segare än vad det egentligen var.


Film på ritten hittar du HÄR.

Helgen därpå var det dags för vår hoppdebut. Vi skulle hoppa 50cm på årets Påskhoppning, men när de la in en 30cm klass valde jag att ta den istället. Jag kände att jag hellre hoppade över bommar med ett gott självförtroende än att rida runt 50cm, där jag visste att jag skulle vara väldigt osäker, speciellt på oxrarna. Vi kom runt vår runda felfritt och fick vår första CR-rosett.


Film på ritten hittar du HÄR.

Jag red Zanzibar på alla hopplektioner under den terminen, utom en där jag valde att ta Grey för att våga hoppa lite "värre" hinder. Tillsammans hade jag gått från att knappt våga galoppera över bommar, till att hoppa räcken på 50cm med självförtroende. Det var sällan vi stoppade på grund av Zanzibar, oftast var det jag som tvekade på min ridning. Stoppen berodde på att jag styrde honom från hindren, jag vet inte hur många gånger vi stannade öga mot öga med ett hinderstöd. Jag är faktiskt imponerad över hur Zanzibar tog hand om mig, men i det stora hela handlade det om att jag kunde rida honom med rätt stöttning fram till och över hindren.


Under en av vårens hopplektioner.

I maj började vi leta ponny och jag visste att min tid med Zanzibar hade en begränsning. Vi fortsatte att träna inför vår lokala hemmatävling och KM. Dagen innan vi åkte på det som visade sig vara vår sista "leta-ponny-tripp" skrittade jag upp Zanzibar för första gången det året, jag och Karin hade dessutom en mysig fotostund där uppe med alla ponnyer. Det är livet, en hage full med grönt gräs och fina ponnyer.


Kamera och ponny, kan det bli bättre?

Det var dags för vårens lokala tävling på klubben, jag och Zanzibar skulle debutera två nya program. Alla våra tidigare starter hade gått i LB:1, nu skulle vi rida LC:2 och LB:0. Programmen pluggades in och tävlingsdagen kom tillslut. På framridningen till första klassen var han riktigt taggad i början, slarvred jag väldigt mycket i programmet. Han hade tappat lite bjudning när vi gått från ridhuset till lilla ridbanan (väldigt tungriden), så när vi kom upp på tävlingsbanan gick allting helt plötsligt väldigt enkelt. Jag red i ett väldigt överilat tempo på grund av det, plus att det blev en del stressridning. Procenten landade på 57,50% som la oss på en 2:a plats, första utanför placering (det var en delad förstaplats, där av ingen andraplacering).

Inför nästa klass laddade vi om. Han var superfin på framridningen, men precis när det började dra ihop sig för vår tur kom världens åskväder. Tävlingen fick avbryta för en stund på grund utav det, jag och Zanzibar lyckades inte spänna av efter det. Vi båda var som fiolsträngar och araben i Zanzibar kom verkligen fram. Prestationen var kanske bra med tanke på omständigheterna och resultatet landade på 53,43% som la oss på en delad näst sistaplats.

Vår sista lokala tävling uppnådde kanske inte de resultat som jag hoppats på, men jag kunde inte annat än att vara nöjd ändå. Jag har ingen annan än mig själv att skylla på i vissa lägen, Zanzibar gjorde ju sitt bästa.


Har tyvärr inte lagt upp några filmer från den tävlingen.

Fram till KM hann jag rida min avslutning för terminen på Zanzibar, en kombinerad hopp- och dressyrlektion dubbeltimme. Både dressyren och hoppningen gick verkligen bra, jag var riktigt nöjd med honom efteråt. Efter lektionen skrittade jag honom till Näs, Karin var med och tog några bilder på oss där uppe.


En av alla fina bilder från den dagen.
KM väntade till helgen, där vi startade LC:1 som förklass och LB:1 som KM-klass. Jag ville så gärna få revanch från den lokala tävlingen och framför allt ville jag ligga i toppen när det kom till KM för lektionsponny. Till första klassen var han riktigt taggad, på banan var han ganska spänd nere vid C. Vi lyckades prestera en bra ritt, med endast två större missar. Resultatet landade på 60,00% vilken gav oss en CR-rosett.

Med en bra ritt i LC:1 var det inga problem att ladda om för LB:1. Programmet gick bra, men även här var han lite spänd nere vid C. Jag var nöjd efteråt och det slutade på 61,38%, som räkte till för att vi skulle bli klubbmästare ännu ett år! Vi kunde inte fått ett bättre avslut på vår tid tillsammans, det hade vi verkligen inte kunnat få. Världens bästa Zanzibar.


Film på ritten hittar du HÄR.

Sommar betyder sommarbete för lektionsponnyerna, vilket betydde att Zanzibar åkte iväg medan jag hade Miro att fokusera på. Jag saknade min lilla plutt varje dag, så till slut tog vi bilen ut till Solvarbo för att hälsa på honom. Det blev ett kärt återseende, jag kliade och pussade massor på ponnyn!


Bild från betet i Solvarbo.

När Zanzibar kom hem från bete igen fick jag rida honom några gånger under igångsättningen. Jag red honom även på halvrid under årets dressyr- och markarbetskurs eftersom jag inte ansåg att Miro orkade gå två träningar om dagen ännu. Det var så otroligt roligt att får rida Zanzibar igen, på något sätt kände jag mig verkligen som hemma.

Under hösten red jag honom på två hopplektioner, den första gick väldigt bra medan den andra satte mitt självfötroende på prov. Jag vet inte hur många gånger jag la i handbromsen i en 5,5a, vi stannade ett x-antal gånger på b-hindret. Efter det valde jag att inte hoppa honom något mer. Tråkigt nog red jag honom inte på någon dressyrlektion efter det heller, men jag minns hur underbar han var att rida de där hopplektionerna.

Under jullovet fick jag rida honom en gång, det var en underbar känsla att få sitta på honom igen. Tyvärr märkte jag tydligt hur stor jag var på honom när jag var van att rida Miro. Min känsla för Zanzibarridning var kanske lite ringrostig, men passet gick bra tillslut och jag njöt i fulla drag av att få sitta på hans rygg igen. Vad jag inte visste var att den där gången, den 3 januari 2011, skulle komma att bli den sista.


Lurvig och hungrig ponny!

Även om jag slutade som skötare på Zanzibar när vi köpte Miro, brukade jag fortfarande pussa och hälsa på honom med jämna mellanrum. Zanzibar (och Blacky!) var ju fortfarande "mina" små ponnysar, så varje gång jag gick förbi boxarna var jag ju tvungen att i alla fall titta på dem. Min plan var att jag skulle rida lite dressyr med Zanzibar under våren, för att sedan kunna starta ett sista KM på honom. Tyvärr gick inte den planen att genomföra.

Zanzibar blev som sagt halt, ibörjan tänkte jag "det går väl över". Jag visste ju hur det varit ett tidigare år, han hade varit dålig på vintern/våren för att sedan komma igång igen efter sommaren. Min tanke var i alla fall inställd på att han skulle bli bra, men i början av sommaren fick jag veta vad hans hälta faktiskt berodde på.

Hela sommaren stod han ute i Solvarbo, jag längtade efter honom. Sedan kom dagen, den 10 augusti, dagen med beskedet. När Pernilla sa att hon ville prata med mig innan jag gick hem började jag ana och mina aningar visade sig vara rätt. Tårarna började givetvis rinna på en gång, ett av de värsta besked som kunde komma. Zanzibar kom hem från betet på eftermiddagen, under kvällen ägnade jag honom en timme med bara mys och borstning. På någotvis var det precis som att han förstod, när jag borstade honom under magen där han vanligtvis brukar vara kittlig reagerade han inte, det samma när jag ryckte några slingor av hans man. Avslutningsvis stod han med sin mule på min axel och blåste varmluft i mitt öra, som han så många gånger gjort tidigare.


En av alla de bilder som togs.
Dagen därpå försökte jag ta mig igenom på bästa sätt, hela kvällen spenderades sedan nere i hagen med Zanzibar. Massor utav bilder klickades av, på honom och på mig. Det var en mysig stund där humöret faktiskt höll sig bra uppe för min del. Sedan var det dags för kvällsfodring, sin sista måltid fick han där nere i hagen. Jag satt sedan framför honom och bara tittade på honom medan han åt. Småpratade och klappade honom på mulen. Jag berättade för honom hur mycket han betydde för mig, att jag aldrig skulle glömma bort honom och jag tackade för allt han gett mig.

Den absolut värsta biten var att gå där ifrån och det var inte förens då tårarna kom. Jag har aldrig någon gång varit påväg så många gånger som då, att ta besultet att gå från hagen var inte lätt. För sista gången andades jag in hans egna, alldeles underbara doft, lät fingertopparna för sista gången röra vid hans päls och mina sista ord viskades i hans öra. God natt. Vi ses. Jag älskar dig.

Gråtandes lämnade jag slutligen hagen, det blev bara värre allting. På vägen hem i bilen såg jag honom för sista gången stå där i hagen, jag tittade ut genom rutan tills träden skymde sikten. Världens finaste Zanzibar. Han fick i vilket fall det bästa avslutet, en underbar augustinatt i Helios sällskap.


Vår sista stund tillsammans.
Dagen efter valde jag att inte gåupp till stallet förens flera timmar efter det att han åkt iväg. Jag kände att jag tagit mitt farväl kvällen innan, det var så skönt att slippa ha massor utav folk runt omkring sig. Det var mycket bättre när det bara var han och jag.

Idag har det gått ett år sedan Zanzibar försvann. Jag saknar honom så otroligt mycket, men samtidigt är jag väldigt tacksam för att jag fick chansen att lära känna den underbara ponnyn. Tillsammans med Zanzibar har jag upplevt otroligt mycket. Han var den första ponnyn som jag red ordentligt i form, han var den första ponnyn jag startade lokalt och blev placerad med. Känslan att rida in på en dressyrbana med honom var dessutom enorm, han älskade verkligen att visa upp sig där inne. Jag lever fortfarande på den känslan, över hur han malligt gjorde den första uppridningen, för att sedan bjuda till tills det var dags för den sista. Jag kan inte låta bli att fantisera om hur långt vi hade presterat om jag fortsatt att rida honom.

Jag är så glad att jag inte utgick ifrån att han var för liten, tänk vad jag då gått miste om. Zanzibar kommer alltid att ligga mig varmt om hjärtat, han var (och är) för mig en otroligt speciell ponny med sin egen charm. Tack än en gång för allting som du lärde mig, vår tid blev utan tvekan allt för kort. En dag ses vi igen, jag lovar.

Det finns så otroligt mycket bilder på honom, långt ifrån alla är visade ...

Idag red jag en liten stund på Debbie igen. Hon var mycket mer framåt under dagens ridpass, lättare att forma runt innerskänkeln och det kändes bra! Tror det kan vara en kombination av lite allt möjligt, men det var i alla fall mycket lättare att komma åt henne i dressyrsadel: om än jag är lite bortskämd där nuförtiden.

Jag är nöjd med henne i alla fall, vi red lite volter och fyrkantsspår. Ingenting komplicerat alls, mest känna och hitta varandra. Idag red jag även lite nedsuttet, det kändes bra trots att sadeln var lite hal och centrufugalkraften drog mig utåt i högervarvet.

Här kommer lite bilder som Felicia tog under ridpasset!

För ett år sedan fick jag för sista gången dra in din doft genom min näsa, för sista gången fick jag känna dina andetag mot min kind. För sista gången gav jag dig en klapp på halsen. Med en darrig röst viskade jag mina sista ord till dig i ditt öra, medan tårarna rann ner för mina kinder. Jag sa för sista gången farväl till dig på den här jorden, ett farväl som än idag gnager inom mig än idag. Långsamt vandrade jag därifrån, medan du avnjöt din sista natt här på jorden.

Saknaden efter dig finns alltid inom mig, det går inte en dag utan att jag ser en bild på dig. Tack för allt du gav mig, för allting som jag fick uppleva tillsammans med dig. Du kommer alltid ha din plats i mitt hjärta, för jag kommer att älska dig föralltid. Mitt hjärta, min stjärna och min kung. Världens finaste Zanzibar.

Idag är det hemfärd som gäller för min del, det är sjukt vad tiden går. På något sätt känns det som att jag knappt hinner stiga av tåget innan det är dags att stiga av igen. Jag har i vilket fall halft några riktigt bra, roliga och trevliga dagar med Felicia. Kommer utan tvekan sakna henne massor!

När det här inlägget publiceras är vi med största sannolikhet hos Debbie, så ni kan vänta er bilder mot kvällskvisten. Dressyr är det som står på dagens schema, så det är vad jag kommer ha att bjuda på. De kommer upp någon gång efter sex-tiden, så håll utkik.

Det bästa med att komma hem är i vilket fall att jag äntligen kommer få pussa på två saknade ponnyer. Mycket efterlängtat, om jag säger så!

I övrigt kommer dagen/kvällen/morgondagen bitvis vara svår för mig, två dagar med datum som alltid kommer finnas i mitt bakhuvud. Vissa av er kanske kan lista ut vad det handlar om, andra inte. Jag är i alla fall säker på att vissa stunder under dessa dagar kommer bli mycket jobbiga för mig.

Här kommer bilderna från när Felicia red och hoppade idag! Rosa är utan tvekan ett måste när vi ses ...

Shoppingrundan började på Sharpman, jag kom ut därifrån tomhänt. Det enda som verkligen intresserade mig där var schabraken, som alltid, men det känns verkligen helt onödigt att lägga pengar på det just nu eftersom jag inte behöver något. Ska schabrak inhandlas, då ska det vara tävlingsschabrak.

På Mantorps Travshop hittade jag ett bett till Jumanji. Vi har länge letat efter ett smalt eggbett till honom, men alla bett har endera varit för tjocka eller i fel storlek. Nu hittade jag ett smalt i rätt storlek, så då slog jag givetvis till. Bridongbett, det är grejer det: äger faktsikt bara sånna. De hade även ett swarovskipannband som jag tänkt beställa från Charlies, så jag passade på att köpa det. Jag älskar modellen, mycket snyggare än de klassiska med fyra rader bara!

Vi avslutade på Hööks, där jag tittade in JH-pikérna som var snygga även i verkligheten, köpte dock aldrig någon, Däremot fick en ny svart huva följa med hem, jag har ju en sedan tidigare, i storlek ponny. Ponnystorleken är perfekt i öronen till Miro, men påtok för smal där emellan, så jag syr in öronen i en fullhuva istället. Provade även dunvästen och den fick följa med mig hem. Köpte den faktiskt i juniorstorlek, för 158/164 satt mycket bättre än XS på mig. Tack vare det sparade jag dessutom 30:-, hehe.

Jag är nöjd med alla dagens inköp, om än det känns lite jobbigt att bli av med så mycket pengar. Allt utom pannbandet är nödvändigt i alla fall nödvändigt, bettet behöver jag dessutom inte betala själv.

Idag ska jag och Felicia ut och shoppa, tre olika butiker ska besökas: Sharpman, Mantorps Travshop och Hööks. Det finns egentligen ingenting som behöver inköpas, förutom ett till bett till Jumanji, så det betyder att det blir mest spontanshopping. I dagens läge försöker jag hålla så mycket som det bara går på de pengar som jag sparat ihop, jag har nämligen två dyra inköp som jag behöver (läs vill) göra inom en snar framtid.

På Hööks vet jag i alla fall att jag ska prova dunvästen jag visade i ett inlägg för ett tag sedan, samt titta in hur JH-pikérna ser ut i verkligheten. Sedan får vi som om jag köper det nu, eller hur jag gör. Bettet ska i alla fann inköpas, annars får vi se vad kortet tillåter och hur många påsar som följer med hem. Ska försöka låta bli att köpa ett schabrak idag, det har nämligen följt med minst ett hem efter varje shoppingtur här nere, hehe.

Ikväll är det ridning med fotografering som står på schemat, Felicia och Debbie ska skutta lite!


Saknar min bästa där hemma. ♥

Tack vare Felicia började jag igår att spela Riding Club Championship på Facebook, och tro mig: det är sjukt beroendeframkallande! Jag vill inte påstå att jag är speciellt bra på det ännu, hästen har mer komando över sig själv än vad jag har över den just nu om man säger så. För att se det från den positiva sidan så går det framåt i alla fall, jag lär mig mer och mer!

Alla ni som inte provat det här spelet, gör det! Jag lovar er att ni garanterat kommer få något att göra. Ni kanske kommer svära lite över det i början, men det blir bara bättre och bättre när man kommer upp i level. 

Jag har verkligen glömt bort hur roligt det är att spela hästspel på datorn, det är nästan så att jag måste leta på något gammalt där hemma.

Här kommer det lite bilder på Felica och Debbie från dagens ridpass! Kom på i efterhand att ett byte av vitbalans kanske varit smart, men så kan det vara ibland.

Idag har jag ridit lite på Debbie, roligt som alltid! Gjorde ingenting kompliserat, bara lite fyrkantsspår och volter. Hon skötte sig bra och var snäll, sedan är det lätt att glömma bort att "potrooo" i hennes öron betyder i princip halt. Jag blir lika påmind om det varje gång jag gör det!

Hon kändes fin i alla fall, i traven är det lite bogar att hålla koll på men annars bra. I vänstervarvet blev hon lite tjurig när jag skulle fatta galopp innanför spåret först, men när jag gjorde det vid spåret var det inga problem. Lite roligt däremot att hon tjurar precis som Evita gjorde! Annars finns det inte så mycket mer att säga.

Här kommer det i alla fall lite bilder som Felicia klickade!

Ingen lyckades pricka in exakt vad dagens aktivering blev med Debbie, inte så konstigt heller eftersom svaret kommer nu. Idag passade vi i alla fall på att ta lite extriörbilder på Debbie, på bilden jag la upp höll jag på att knoppa henne inför det. Knoppuppgiften var inte den lättaste kan jag säga, men det blev knoppar: om än inte de finaste jag gjort i mitt liv om man säger så.

Här kommer i alla fall lite bilder, både lite "behind the scen"-bilder som Felica tog och från själva fotogarferingen. Vädret har inte varit det roligaste idag heller, men tyvärr kan vi inte göra så mycket åt det. Ni får helt enkelt ta och titta på fina hästen istället för att tänka på vädret. :)

Någon som kan lista ut vad jag och Felicia hittade på med Debbie idag genom den här bilden? Den som gissar rätt får givetvis en läkning!

Felicia har tagit bilden!

Minns ni att jag här om dagen nämnde i ett inlägg att det fanns ett Mias schabrak som låg och väntade på Norell's? Nu är det uthämtat tydligen och jag fick en MMS-bild och jag måste säga, det blev riktigt snyggt!

Johanna har alltså beställt ytterligare ett tävlingsschabrak från Mias, men det här är mer tänkt till dressyren även om hon säkerligen kommer använda det i hoppningen ibland också. Naturligtvis är det med turkos som detalj, kommer bli galet snyggt tillsammans med det turkosa pannbandet. Turkosa lindor från Mias ligger ju dessutom orörda i garderoben hemma.

Jag bjuder på MMS-bilden, ska ta fina "produktbilder" när jag kommer hem!

Sitter just nu och väntar på att den individuella finalen i hoppning ska börja, vilket vi gjort i princip sedan vi vaknade idag. Tyvärr kom ju det tråkiga beskedet om att Roffe och Casall är strykna från dagens final på grund av att Casall visade en liten hälta vid dagens veterinärbesiktning. Precis som Sandra skrev på sin kompis, jag hade hoppats på att få se honom rida hem ett OS-guld idag! Vi får i stället hålla tummarna extra hårt för Jens och Henrik idag.


För er som vill hålla full koll vad som händer i hästvärldens OS rekommenderar jag att gilla Ridsport på Facebook, de håller en fullt uppdaterad! Länk till sidan hittar du HÄR.

Här kommer några bilder från dagens ridpass! Jag har redigerat över 200 bilder, så ja, det här är endast ett litet urval. Vädret var lite halvknepigt, regn + att det började skymma lite som säkerligen syns på flera bilder. Här har ni några stycken i alla fall!

Debbie hade tappat en sko, så Felcia hade lånat en kompis häst idag. Jag fick sitta upp och prova efter det att hon ridit en stund. En hästtyp som är raka motsatsen mot vad jag är van med vanligtvis och storhäst på det: då blir det väldigt mycket annorlunda mot ponnyerna!

Jag red väl mest runt på volter och lite längs fyrkantsspåret för att försöka hitta knappar och ridning. Det var väldigt mycket häst att rida, fick hela tiden passa så att alla kroppsdelar hände med på rätt spår. Tillslut gick det helt okej, fick inte riktigt den ridkänsla som jag vill ha. Var nog framför allt känslan i handen som jag letade efter, samt att jag inte fick honom helt 100% runt skänkeln.

Men roligt att få testa på någonting annat, det är nyttigt att rida olika typer utav hästar eftersom man alltid kan ta med sig någonting. Sedan är omställningen ponny --> häst större än vad man kan tro ibland!

Ni sitter jag i Ljungsbro hemma hos Felicia! Jag har visserligen varit här ett tag, men ändå. Senare ska vi iväg till stallet, men just nu följer vi (jag) live-sändningarna från OS dressyren. Tyvärr missade jag alla Sverigeryttare, sorgligt men sant. Tur att jag följer Tidningen Ridsport på Twitter samt gillar på Facebook, så jag har fått uppdateringar där ifrån! Heja Sverige!


Jag har faktiskt följt de svenska ryttarna riktigt bra under årets OS måste jag säga. Det enda som jag verkligen missat var dressyren för fälttävlansryttarna. Förhoppningsvis kommer jag ha möjlighet att följa även se de restrerande tävlingarna!

Imorgon drar jag iväg själv på en liten minisemester eller vad man ska säga, jag ska nämligen åka ner till Felicia! Det ska bli riktigt roligt att få komma iväg lite, umgås med henne och göra massor utav roliga saker. Lägligt när Johanna dessutom har hopp- och dressyrkurs den här veckan, hon snor ju Miro på några pass så jag blir ändå hästlös.

Jag ska försöka hålla uppdateringen igång medan jag är borta, jag gör mitt bästa helt enkelt. Känner att det varit lite upp och ner på den fronten nu på slutet (hela sommaren?), men men, det kan alltid bli bättre!


Bild från förra sommaren!

Tog ett dressyrpass på lilla banan, testkörde det nya underlaget för första gången. Inte alls lika tugnt som det förra var, det var något hårt men det blir nog bra med lite vattning och mer aktivitet där nere! Red mycket på fyrkanten hela passet, fokuserade på handen väldigt mycket i alla gångarter.

Red senare lite skänkelvikningar i skritt och trav. Vissa blev bra, sedan kom en svacka där det verkligen inte fungerade, jag blev då frustrerad och skrittade lite. Tog sedan om det igen som då blev det lite bättre i alla fall. Efter det galopperade jag lite till runt fyrkanten och avslutade med att bara känna på honom nedsuttet i traven.

Dagens ridpass gav blandade känslor. Bitvis kändes det bra, bitvis kändes det hopplöst. Min motivation till att rida den tiden jag red var inte den bästa, men vill man titta på OS och Erikträning får man ta det. Motivationen bidrog säkerligen till min frustation, i vanliga fall kan jag bara bita ihop och ta igenom problemet, idag fungerade inte den varianten. Får ta med mig de bra stunderna helt enkelt, Pernilla ropade faktiskt till mig från stora banan där hon red att min hand var mycket bättre till exempel. Aja, nya tag till nästa ridpass!

Blev ett ridpass på gamlemannen även idag. Började med att värma upp honom individuellt, red varvat mellan raka spår och volter i skritt och trav. Han kändes något stelare idag jämfört med när jag red honom här om dagen, men det blev bara bättre ju mer han kom igång i sina bakben.

Efter en stund hjälpte Cissi oss alla som red lite grann, eller ja, det blev ganska individuell ridning i en enklare övning där vi fick lite tips. Längs stora ridbanans ena långsida fanns låg två bomserier framme, de som jag och Miro red över igår, så vi red över dem och fattade sedan galopp där efter, volt på nästa långsida, bryta av till trav vid kortsidan och på bommarna igen. Så låg vi och rullade på flera varv, åt båda hållen.

Svartis kändes fin, kom lite konstigt ibland på bommarna. I vissa fall var det mitt fel, i vissa fall hans. I galoppen kändes han fin, la även in lite öppna/bogen in på långsidorna ibland för att få in honom lite extra i ramen. Jag är riktigt nöjd med dagens pass, finns inte så mycket att klaga på. :)

Ett schabrakmärke att lägga på hjärnan är följande: Mias RS. Hittills har jag inte hittat ett schabrak som uppfyller mina krav bättre än vad de schabraken gör, de är verkligen helt outstanding när det kommer till kvalité och passform.

I dagsläget finns det tre schabrak av det märket i vår garderob, + att ett fjärde ligger hos Norell's och väntar på att vi ska hämta ut det. Med tiden kommer det utan tvekan att bli fler. Det är verkligen en invistering att inhandla ett Mias schabrak, för du kommer verkligen att få valuta för pengarna.


För det första har schabraken en otrolig kvalité, jag skämtar inte om jag säger att de tål tvätt efter tvätt. Mitt tävlingsschabrak har blivit tvättat ett x-antal gånger (inne på sitt andra tävlingsår, använt på i princip alla tävlingar och är därefter tvättat), men det håller fortfarande samma mått som när det var nyinköpt. Stadgan är som när det var nytt och det enda slitage som syns är att kanten är lite småsliten på vissa ställen, men annars är det som nytt. 

För det andra är passformen bland den bästa jag varit med om. Schabraken ligger helt still under sadeln, där du placerar det helt enkelt. En bidragande effekt till det tror jag har att göra med att schabraket trots flertalet tvättar inte tappar sin stadga och passform, vilket tyvärr allt för många schabrak gör. Ett extra plus i kanten är att allroundmodellen fungerar utmärkt under såväl hopp som dressyrsadel, jag har provat och det ser inte konstigt ut.


Sist men inte minst, det bästa av det hela: du kan själv designa ihop ditt egna och personliga schabrak. Schabraken går att få i en hel uppsjö av olika modeller för det första, med både rakt och runt hörn. Sedan är det bara att mixtra och matcha med de alla olika färger som det finns på grunden, passpoaler och kantband. Jag tycker dessutom att priset för det hela är helt överkomligt, runt femhundralappen är inte mycket för vad man får för pengarna.

Alla ni som vill ha ett schabrak som håller i många år, köp Mias! Mitt nästa schabrakbeställning där ifrån kommer bli ett till tävlingsschabrak, jag provade ju att köpa ett från Sjöhagen, men det märket uppfyller tyvärr inte ens hälften av de kvalitér som Mias schabraken gör!


Besök Mias RS hemsida HÄR!

Vi hade planerat in en riktigt galopp tur idag med ponnyerna, men eftersom Jumanji var lite hängig valde vi att ta det säkra före det osäkra. Istället för att rida ut och galoppera styrde vi om planen och skrittade bort till Norddalsvägen, väl där var Jumanji ganska sig lik så vi travade en vända där och skrittade sedan hemåt igen. Jumanji hade ingen feber, magen lät men han var allmänt hängig och inte så matglad som han brukar. Han piggnade i alla fall på sig under vår lilla tur! Kanske var värmen eller något, vad vet vi.

Miro var full med överskottsenergi idag kan jag säga, vilken han ibland använder lite på fel sätt. Rundbalar på en åker var idag mycket farliga, ojojoj. Han var jättespänd när vi red förbi dem, så första gången skrittade vi och på tillbakavägen satte jag honom i skolor där han blev ställd ifrån dem. Han skötte sig i övrigt bra, förutom några kast.

För att underlätta för mig själv under morgondagens ridpass valde jag att gå in på ridbanan med honom när vi kom tillbaka. Överskottsenergin märktes även av där, han var rädd för både staketet och hinderstöd, töntponny. Travade några varv innan vi galopperade, då blev det fullt ös medvetslös. Lät honom verkligen galoppera på, la bara fram handen och bromsade upp honom i svängarna. Annars var det nog Miro som bestämde tempot. Så höll vi på en bra stund, böt varv med jämna mellan bara. Han gjorde riktigt bra fattningar från skritt och halt!

Efter massor av galopp kunde han mot slutet började kunna ta normalt arbete, tog in honom på en volt och red lite där. Sedan avslutade jag med att trava över två bomserier som låg framme, Miro var superduktig och väntade verkligen in mig. Fick verkligen en bra känsla i traven, lite lättare att jobba honom då jämfört med innan vi galopperade. Då var han verkligen lte småsurig och stirrig på annar, vid ett tillfälle sa jag åt honom ordentligt när han försökte stanna och bajsa (han VET att han inte får stanna då), jag fick tillbaka genom en ordentlig spark och ett gristjut. Tyvärr kunde jag inte annat än skratta åt honom då.

Idag fick ponnyerna sig en varsin makeover i form av borstning och lite fintrimning av öronhår, hovskägg och liknande. Sedan åkte Miros dressyrträns på dem i omgångar, kameran gick sedan varm utomhus.

Vi tog både uppställningsbilder och porträttbilder. Jumanji bjöd verkligen på sin bästa sida, jäklar vad snygg han kan vara alltså! Miro däremot är svårare och det var jättesvårt att få honom att få ut sin hals på det sätt jag ville, man kan inte alltid få till det som man vill. Här kommer i alla fall ett stycke bilder, i ett mycket omfattat urval.

Idag stod det promenad för hand på Miros shema, viktigt för honom att få röra sig efter en tredagarskurs innehållande fem dressyrpass. Han fick promenera på astfalt och gräs idag, i ungefär 20-30 minuter. Bitvis slappnade han av riktigt bra, för att sedan blåsa upp sig och växa ungefär 20 centimeter. Vägen in mot Näs var extra läskig idag, varför vet jag inte.

Grejen är bara den, att när  han beter sig som han gjorde idag vid vägen in mot Näs, då är han uppriktigt rädd. Det är inget fjant, trots att han gått där miljoner gånger. Det gäller bara att ta det med ro, inte stressa upp sig för att han flyger runt åt alla håll och kanter. För att inte göra någon big deal av det gick vi bara in en bit, för att sedan vända medan han fortfarande kunde slappna av. Gjorde det flera gånger och tillslut kunde han gå in en bit i lugn och ro, för sedan vända och gå tillbaka i samma takt.

I övrigt skötte han sig bra, fick ut steget ordentligt och frustade några gånger. Vi avslutade det hela med lite stretching av bakben väl inne i stallet.

Nästa häst på tur var Harley. Som jag sagt tidigare är det runt fyra delar häst som ska häktas samman och bilda en häst, någonting som kan vara lite halvklurigt ibland: men ändå riktigt roligt att jobba fram.

För Harleys del blev det idag mycket voltarbete, just för att få igenom sidorna. Ibland önskar jag dock att jag had ett spö o vadera hand, för att kunnda korrigera, samt en extra skänkel på varje sida. Men jag lyckades få ihop det bra i alla fall, bitvis kändes han väldit fin faktiskt i alla gångerter! Där emellan är han fin eller försöker komma undan jobb, hehe.

I galoppen är han enklast, eller ja, till höger i alla fall. Han tycker dock att jag är lite småjobbig när jag ber honom att sätta sig lite mer på rumpan och galoppera i uppförsbacke, istället för att lägga sig lite på bogarna och dra in näsan. Jag är i vilket fall nöjd med honom, han var riktigt duktig och sammarbetsvillig. Visst försöker han komma undan åt alla håll och kanter, men det är bara så Harley på något sätt. Han ligger allt på plussidan, för han jobbar verkligen på bra!

Dagens första ridpass blev på gammelmannen. Var riktigt roligt att få rida lite på honom igen, för han är väldigt rolig att rida. Tyvärr trivs jag inte i sadeln han har just nu (fast den är kanske lite bättre än hans egna i alla fall), jag är nog lite för bortskämd med min Jaguar ibland.

Började med att rida längs fyrkanten i skritt och trav, jag la även in lite skänkelvikning på hörnlinjen i de båda gångarterna. När vi kommit igång och fått koll på rakriktningen började jag arbeta på volt för att gå igenom sidorna lite bättre. På volten jobbade jag i trav och lite senare även i galopp.

Svartis kändes fin i alla gångarter och det var verkligen roligt att rida honom. Det märks så väl att han är gammal och rutinerad, han bara gör det man ber honom om. Duktiga killen!

Idag genomfördes den sista dagen på dressyrkursen, som avslutades med ett sista ridpass. Jag hade första tiden, så var uppe med tuppen i morse.

Idag började vi som vanligt med att bara följa fyrkantsspåret för att hitta rakriktning och mäven min rakhet. Vi började sedan jobba på en liten volt i först skritt där jag skulle flytta honom för skänkeln lite till och från. När det fungerade bra övergick vi till att göra samma sak i trav. Jag fick även byta om volter för att känna att jag kunde göra vändningen med endast vikten, inte med handen som jag gärna gör, och för att få byta varv givetvis. Det krävdes en hel del ridning för att få honom att böja sig ordentligt och jag fick verkligen inte en lugn stund.

Vi galopperade även på den lilla volten i båda varven. Först och främst ska jag få till en galoppfattning som inte alltid är det lättaste, sedan vill jag ju gärna få till en bra sådan också. I galoppen fick jag jobba som tusan kan jag säga, verkligen sitta fram och lägga handen i ett framåtläge för att jag inte ska vara där och greja för mycket. I högervarvet är han lättare än i vänster, för där blir han som en ostbåga ungefär. Men tillslut fick jag en bra känsla i båda varven.

Avslutade med att bara trava på den lilla volten samt på fyrkanten, fick verkligen en bra känsla. Jag är nöjd med dagens pass, även om allt kanske inte är tipptopp. Men det är just det som träningen är till på, det är där det kan bli lite hur som helst för att vi sedan ska kunna prestera på banan. Det är trots allt grunderna vi behöver mest, för när de är på plats, då har vi inga som helst problem med rörelserna.

Här kommer det bilder från utställningen. Slänger in på både Jumanji och Miro, blev några fler på Miro eftersom vi även deltog i valackringen.

Jag antar att många av er, likt som jag, bläddrat igenom den nya Höökskatalogen ett x-antal gånger vid det här laget. Det är något speciellt med att bläddra igenom katalogen när den dimper ner i brevlådan, den är alltid så otroligt välgjord. Sedan är det alltid roligt att titta på hästutrsutning och trots att jag inte är något större fan utav Hööks så älskar jag att blädrra och titta in utrustningen i katalogerna.

Jag hittade flertalet fina produkter i katalogen. Vissa saker får dock stanna i "drömzoonen" eftersom jag har tidigare erfarenheter som sätter gränser. Det finns i alla fall två saker som med stor sannolikhet kommer hamna i min garderob, det är följande:

Jag har länge letat efter en svart väst att ha i stallet samt rida i. I nuläget har jag en gammal som jag hittade ute i garaget, den är i storlek 150 och passar utmärkt, men jag gillar inte riktigt modellen. I våras letade jag i vanliga affärer utan framgång, det var ett jättedåligt utbud och det fanns knappt några svarta. Den enda svarta jag hittade kostade 800:- och var inte ens fin, då hade jag lika gärna kunnat köpa en dyr märkesväst av ridsportmärke. Jag gillar däremot modellen på den här västen, stor hiss att den kommit i båda svart och brunt inför höstsäsongen!


Jag fullkomlit älskar pikér. Hade gärna sett att de här även fanns i kortärmad modell, men man kan inte få allt. Har starka funderingar på att köpa en av färgerna här ovan, alltså brun eller offwhite. Lutar nog mest åt offwhite i dagens läge eftersom det fungerar till allt, men framtiden får utvisa!

Nu är även andra dagen utav dressyrkursen genomförd. Idag hade jag den senaste träningstiden men jag var ändå uppe i stallet till nio-tiden för att hinna titta lite på de andra. Det samma efter lunch, då passade jag också på att titta medan några andra red.

Pass ett
Första passet jobbade vi med att få igenom honom lite extra, detta genom att rida på fyrkantsspåret i trav för att sedan lägga in en 10m volt mitt på varje långsida. I volten skulle jag leda in honom ordentligt och sedan rida på i det. Ibörjan var det lite klurigt men när jag väl kom på knepen och gjorde rätt blev det bättre, Miro kom dessutom igång bra.

Vi gjorde sedan samma sak i galoppen. Först hade jag jättesvårt att hitta voltspåret och det kändes som vi körde speedway ungefär, men när poletten väl trillade ner så. Miro stod emot en del men det blev bara bättre och bättre. Travade sedan igenom och traven kändes bra!

Jag är nöjd med passet, fick till en bra känsla i traven. I galoppen saknade jag det lilla sista, men är trots allt nöjd.

Pass två
När jag började stod han emot lite, men rätt som det var släppte spärren och allt flöt bara på. Vi red lite skänkelvikningar först och övergick sedan till att bara följa fyrkantsspåret igen. Där skulle jag göra en ordentlg halvhalt vid E och B, fick till några riktigt bra. Efter en stund la vi även in öppna på medellinjen, utöver halvhalterna på långsidorna. Fick till riktigt bra öppnor måste jag säga, jag behövde i princip bara tänka öppna och sedan flöt allting på.

Efter ett riktigt bra travarbete övergick vi till galoppen. Den första övningen som jag skulle göra fungerade inte riktigt bra då jag blev lite för ivrig i min ridning, vi la därför om övningen och då blev det mycket bättre. Jag har ju väldigt svårt för att fatta galopp så därför låg fokusen där. Jag fick från långsidan rida in i en skänkelvikning och sedan fatta förvänd galopp ur den, galoppera några språng framåt och sedan bryta av till skritt igen. När jag väl tog det lugnt och gjorde som jag skulle blev det bra, Miro protesterade ingenting heller!

Vi avslutade sedan med ytterligare lite trav och den flöt på lika bra som innan. Jag är riktigt nöjd med det här passet måste jag säga. Jag satt helt rätt, kände båda sittbenen och handen bara låg mjukt framme och mötte upp. Det kändes verkligen som att vi svävade fram i traven, Miro jobbade på som bara den. Just nu förstår jag inte vad jag hållt på med de senaste månaderna, för när jag väl bara sitter där helt rätt så blir det ju så väldigt mycket bättre. Dagens känsla kan jag leva länge på, hoppas vi kan få till ett lika bra pass imorgon!!