Tänk att det redan har gått en vecka sedan en av de största och bästa dagarna i mitt liv inträffade. Jag skulle utan tvekan vilja återuppleva den där dagen tusen gånger om, för det fanns så mycket lycka, glädje och stolthet i den. Det blev verkligen helt perfekt dag men samtidigt var alla känslor så blandade, för det fanns även en baksida med det hela. Jag satte där och då punkt för min gymnasietid och det är verkligen något som jag gör med blandade känslor.

 

Jag vill tacka alla som var med och gjore min student så himla bra, det blev verkligen en superdag. Jag vill även tacka alla de som varit en del av min gymnasietid, lärare som elever. Aldrig tidigare har jag trivts så bra i skolan och på något sätt känns det verkligen som att jag hittat mig själv. Det gör det därför extra tråkigt att lämna det bakom mig, för jag vet att det finns flera människor som jag antagligen knappt kommer få täffa eller se igen.

 

Det finns dessutom så mycket minnen bakom dessa tre gymnasieår. Tänk hur vi i ettan satt ibarb in och ibarb ut och kladdade färg i Photoshop för att vi inte hade annat att göra och hur de senare böts ut till flexibarb som spenderades i en soffa eller rent av hemma. Eller hur vi i början dolde till tusen att vi var inne på en ickeskolrelaterad sida genom att växla sida när läraren kom medan vi tillslut satt och visade helt öppet vad vi egentligen gjorde när läraren kom. Jag tog mig oavsett igenom hela gymnasiet utan en endaste datorvarning. 

 

Jag tror även att vi alla fortfarande funderar vad "Konstarterna och samhället" egentligen handlade om och vad samtidskonst egentligen är, det är fortfarande ett stort frågetecken. Den där konsthistoriauppsatsen i Historia 2b/Svenska 3 kan även klassas som en av de värsta uppgifterna någonsin, till och med värre än Samhällkunskapens uppgift fem som bara kom in sådär nästan 30 veckor senare. Skillnaden mellan en b och c kurs i samma mattekurs har även de spelat mig många spratt, tackvare att jag läst Ma1-3 i c-grupp men fått betyg i b. Jag klarade mig ändå ganska bra, för trots att jag varken kunnat symetrilinjer eller geometriska summor till hundra procent kan jag istället räkna ekvationssystem med tre variabler och trigonometri. Vi DD-are funderar nog dessutom fortfarande varför vi skulle göra dessa portfolion som det aldrig blev något större av. Eller vart alla saxar tog vägen eller varför vi aldrig fick några nya, för vi kan liksom inte skriva ut fungerande saxar i 3D-skrivaren. 

Genom åren har jag även skrivit uppgifter som blivit längre än jag tänkt, varför kan jag aldrig vara kortfattad? Och alla dessa nationella prov, är inte att förglömma. Jag har även brottats med den där hatälskade skoldatorn som efter halvtid tyckte att startreparationer stup i kvarten var en bra idé eller tyckte den var supersmart som bara fattade att den hade ett ljudkort ibland. Länge leve Lenovo Thinkpad, typ. Det kommer även vara konstigt att inte logga in på Schoolsoft eller FirstClass för att få senaste nytt. Någonting som jag däremot kommer vara glad över att slippa är lunchen, för ja, restaurangmat är inte alltid bra om jag får säga det själv. När två restauranger påvisar samma effekt, tycker jag att jag kan konstatera det.

Det är svårt att sammanfatta tre år på ett kort sätt, för det finns så mycket minnen innanför Helixgymnasiets väggar. Våra två första år instängda längst bort inne i H13 jämfört med trean i H6 känns som två olika tider, men det beror nog även på menorbytet. Fast å andra sidan kommer ingen annan än jag själv ändå förstå det roliga i allt som hänt och som är "Helix" för mig, därför är det svårt att få ner alla dessa minnen Oavsett vad är jag så glad och tacksam för dessa tre år, för även om de varit jobbiga bitvis har de i det stora hela varit så bra.

Nu står jag här och har inte en aning om vad livet väntar mig, mitt bloggmotto "Med framtiden i sikte" har aldrig känts så läskigt och förvirrat. Vad jag ska göra när jag inte tar 07.27-bussen till Borlänge och tar mig in i skolan med min gula tagg, det är en stor fråga. Bara framtiden kan utvisa det. Nu kan jag i alla fall med lycka, glädje och stolthet säga att jag tagit studenten och klarat mitt mål. Mitt mål var att gå ut med snittbetyg B, i slutänden blev det till och med mer än ett B utan meritpoäng inräknade. Därför tänker jag nu bara säga: för jag har tagit studenten, fyfan vad jag är bra!

 

 

Igår var det ingen vanlig dag, det var nämligen Jumanjis fjortonde födelsedag! I vanlig ordning firades det med knäckebrödstårta, det finns inga undantag för den. Miro fick också en tårta eftersom vi var i Thailand på hans fjortonårsdag den 23 april, vi bestämde därför att vi firade de samtidigt nu istället.

Jumanji smaskade glatt i sig av alla lager medan Miro mest åt betforen, han tog även ett bestämt sikte på Jumanjis betforlager och åt nog upp halva. Knäckebrödet trampade han mest sönder och sedan tyckte han att gräset var betydligt intressantare. När även Jumanji tröttnat på tårtan och ville ha gräs istället städade kråkorna så glatt upp de sista resterna.