Det är nu dags att skicka in sina nomineringar till Årets Dalahäst 2012. Jag har under de två senaste åren inte haft tanken på att skicka in, eller förra året kom jag på det dagen efter anmälningen stängt. I år ska båda ponnyerna i vilket fall nomineras, i hopp om att någon (eller varför inte båda?) blir med i tidningen/på internet i alla fall!

Bilder har jag i överflöd, men på Jumanji behöver jag klicka en helkroppsbild eftersom de jag har är tagna i vintas. Han har ändrats en del i kroppen, sedan känns grönt gräs och gröna häckar mer inbjudande. Texter med motiveringar ska givetvis också skrivas ihop, vilket är det svåraste av allt.

Bor du också i Dalarna och har en häst eller ponny som är värd titeln Årets Dalahäst 2012, skicka in din nominering du också. Länk finner du HÄR!

Bilder från lördagens LA:1 under NF-SM, vår sista och bästa start för helgen.

Idag har jag och Miro genomfört första dagen på årets dressyrkurs. Det visade sig dessutom att det var Göranträning idag, bra att jag har koll på läget känner jag. Faktum är att tiderna inte låg ute när de skulle och givetvis kollade jag då, sedan har det försvunnit ur mitt huvud och kommit tillbaka vid fel tillfälle. Jag trodde dessutom att de skulle dra igång i augusti. Men men, Johanna fick valet att rida Jumanji för Göran eller att jag snodde hennes ponny, hon valde alternativ ett. Lite tråkigt däremot att det här är tredje träning på rad som jag missar med Miro ...

Första passet
Jag hade ärligt talat inga förväntningar inför passet, Miro hade varit pissjobbig när jag gjorde iordning honom eftersom han var sur för att han inte fick gå ut. Kände mig irriterad i hela kroppen när jag gick in i ridhuset, men efter några djupa andetag kunde jag slappna av.

Själva passet var bra från start. Miro kändes verkligen med på noterna och jobbade på riktigt bra. Vi jobbade på fyrkantsspåret och fokusen låg på mina händer och att jag skulle känna båda sittbenen. I det red vi dessutom i olika typer utav växlar och Miro lyssnade riktigt fint, jag behövde dessutom inte påminna honom gång på gång.

I skritten red vi några skänkelvikningar för vadera skänkel och det gick faktiskt bra! Jag är väldigt nöjd med passet, fick verkligen en bra känsla på alla plan. Miro var otroligt mjuk och fin, väldigt rolig att rida!

Andra passet
Fortsatte där vi slutade förra passet, hitta händer och sittben. Miro kom igenom ytterligare lite i traven, den blev riktigt fin. Det märks dessutom så tydligt när jag tappar "kontakten" med ena sittbenet, jag tappar liksom allt på något sätt. Vi jobbade med lite 10m volter och när jag väl var rätt, jag då blev det bra!

Vi jobbade även med lite skänkelvikningar i trav och på volt i galopp. Skänkelvikningarna blev bara bättre och bättre, i galoppen saknades det lite för att det skulle bli bra. Det går väldigt trögt men när vi kommer över den spärren vet jag att det blir bra!

Jag är väldigt nöjd med det här passet också, men på ett annat sätt. Vissa stunder var det som vi svävade fram, men sedan tappar jag lite och då åker huvudet upp. Men i det stora hela kändes det bra, traven var verkligen jättefin även om näsan var lite på fel ställa bitvis. Den träningen vi håller på med nu är den som jag behöver, för när jag själv väl är på plats: då kan vi lösa resten på ett mycket bättre sätt.

Här kommer det bilder från fredagens starter under NF-SM. Bilderna är blandade från båda klasserna.

För ett år sedan lovar jag att en viss Jennie Börs, inklusive några perspner till, svävade på små rosa moln i en drömvärld. Jag levde hela kvällen i en värld, alla intryck och upplevelser gick inte in i huvudet, det var helt ofattbart vad min lilla ponny hade lyckats med.

Det moment som jag hade varit mest nervös över visade vara sig det moment som borde ha oroat mig minst. Jag vet inte hur mycket jag tränat på att ställa upp Miro rätt, hur många gånger jag hade sprungit med honom på hemmaplan. Trots det var jag nervös, eftersom utställning för mig var någonting helt nytt, men alla sa att han skulle fixa det där själv. Det gjorde han mycket riktigt, trots en ganska katastrofal visning där jag var helt borta eftersom jag inte förstod vad domaren sa kom vi ut med en blågul rosett. För första gången i vår ägo fick Miro en rosett fäst vid sitt pannband, en blågul som dessutom representerande guld.


Efter en del väntande och förivirring ropade de äntligen ut i högtalarna att det snart var dags för valackerna att komma till ringen. Nervöst gick jag runt där med en småirriterad ponny, flygfän är inte populärt. I skritten tog jag långa och bestämda som de mer rutinerade tipsat mig om, i traven gjorde jag mitt bästa för att visa hans bästa trav. Domarna tog lite betänketid, när de kommit fram till ett besult började de ropa ut ponnyer utan inbördes ordning, däremot i nummerordning. En nervös knut i magen, de började närma sig Miros nummer. Men, de hoppade över nummer 95 och förhoppningen om att vi fortfarande var kvar i matchen kom.

Det var nu två ponnyer kvar i ringen, Miro och en till. Ganska snart därefter kom det slutgiltiga resultatet, "Bästa valack är nummer 95, Miro!". Först förstod jag nog inte riktigt vad som hände, men när den stora rosetten väl satt där och jag stod med blommor och paket i handen kom verkligheten ikapp mig. Min Miro, blev Sveriges finaste New Forestvalack 2011, ofattbart!


Medan stona och hingstarna visades i ringen fick vi vänta utanför, det blev en lång väntan fylld av en irriterad Miro. När det äntligen blev dags var Miros irritation på en högnivå, men vi kämpade på genom både skritten och traven. De började än en gång ropa ut ponnyer, nummer 95 hoppade de över, jag levde i en annan värld. Kvar blev Miro och den bäste hingsten. Jag kunde inte i mina vildaste fantasier kunna föreställa mig att Miro skulle ta hem det hela, jag menar, en hingst.

Men, plöstligt händer det. Följande är kopierat från New Forestföreningens hemsida "Ge inte upp för att din ponny ”bara” fått 40 poäng sa speakern inför sluttampen i BIS-ringen, mycket kan hända där, för här har dom slagit 44 poängarna så det står härliga till." Så blev det, Miro gjorde det. När speakerna sa i högtalarna "Best In Show, nummer 95, Miro" hördes ett högt skrick från publiken. Glädjen inom mig var på topp. En ännu större rosett hängdes i pannbandet och segertäcket placerades på ryggen. Miro showade runt ordentligt till publikens jubel. Miro, min Miro, var Svergies finaste New Forestponny 2011, helt ofattbart.


Det här är en dag som jag aldrig kommer att glömma. Miro lyckades verkligen göra någonting stort den dagen. Jag fick senare veta att hingsten som han vann över, Esse Golden Boy, var den hingst som blivit BIS det år Miro blev RES BIS. Miro fick helt enkelt revansch!


Min älskade ponny. Efter alla dressyrresultat som varit som en berg- och dahlbana var det en underbar känsla att äntligen få lyckas med någonting. Jag fick verkligen en bekräftelse för att vi kunde och efter den här segern, ja, då blev faktiskt allting så mycket bättre.

Idag har jag ridit en liten sväng på banan med Goliat. Det var lite halvsegt, speciellt i galoppen, ibörjan eftersom jag inte hade några sporrar på mig men lyckades få tag i ett spö i alla fall. I örvigt kändes han fin i galoppen från början, han jobbar så otroligt bra i den + att det är lätt att hitta knappar. Efter lite jobb fick jag även till en bra känsla i traven.

När han väl släpper till är an trevlig att rida och jag tycker att vi fick till ett bra pass idag. Han känns dock minliten att rida, fast egentligen är han bara 4cm mindre än Miro!

Invigningen var som jag nämde tidigare inomhus iår, vilket jag tycker var lite tråkigt. Tyvärr kan vi inte göra så mycket åt vädret. Blev några bilder, om än inte de bästa. Men jag bjuder på dem i alla fall!

Jag har inte något utav mina vanliga par ridbyxor, utan ett par andra. De sitter inte riktigt bra på mig, men jag ville inte riskera att lorta ner de jag skulle tävla i!

Vi har nu hittat katternas ägare! Det visade sig att kattmamman tagit med sig sina ungar ut på äventyr, för hon kom inte allt för långt ifrån platsen där vi hittade katterna. Kattmamman hade nog dock tagit sig vatten över huvudet, för att få med sig sex kattungar på den resan blir lite väl mycket.

De är i alla fall upphämtade och har hamnat i rätt händer. Nog kommer det kännas lite tomt, jag menar, hur många timmar har jag inte spenderat med dem de senaste dagarna? Idag har jag till och med fått lite ensamtid med dem, vid det ena tillfället blev jag en stor lekställning. Jag satt lutat mot en vägg med något uppdragna knän, vips så var mina mjukisbyxor väldigt poppis. En del hängde under dem medan andra klättrade upp och busade med de under uppifrån, men rätt som det var tappade de taget och gjorde en kullerbytta ner. Det var så supersött att se, tänk er att ha sex kattungar hängandes i byxbenen! Det måste nog däremot upplevas med egna ögon ... Lite senare somnade de allihopa i mitt knä, det var verkligen supermysigt!

Jag kommer i alla fall inte glömma dem i första taget kan!

Idag red vi ut tillsammans med Johanna och Jumanji, Evitavändan blev det! Båda ponnyerna skötte sig bra, inga problem med broar eller någonting. Däremot var flyfäna lite jobbiga mot oss, men så kan det vara ibland.

Det blev mestadels galopp idag, vilket uppskattades av oss alla fyra. Började med att trava lite men sedan blev det galopper i massor. Vi varvade mellan att bara busa på till att verkligen samla ihop dem, sedan något mitt emellan. Alla typer av variante fungerade bra, ponnyerna lyssnade och var fina. Avslutade sedan med att trava lite innan vi skrittade hemåt igen.

Miro var riktigt på hugget idag, han gjorde till och med några Evitataggningar genom att stå och småhoppa på stället i galopp. Fick mig att sakna gammeltanten lite grann ... Han var så söt, blev skitsur när Jumanji drog iväg framför honom, men han fattade inte riktigt att han fick hänga på. Vi varierade lite med vem som red först också, Miro skötte sig galant utan krångel. :)

Red lite samma upplägg som under gårdagen, med fokus på min hand framför allt. Miro kändes fin i alla gångarter även idag, behövde inte påminna honom lika ofta om den där lilla extra energin heller vilket var skönt.

Red på ett fyrkantsspår i alla gångarter, i skritt och trav la jag även in lite skänkelvikningar. Red de på hörnilinjerna samt ut och in från långsidan. Fick faktiskt till de ganska bra tycker jag, även om det blev någon där vi tappade lite delar och sådant.

Jag är i alla fall nöjd med passet och Miro. Vi var ganska blöta efteråt eftersom det regnade på ganska bra till och från, men Miro går oftast väldigt bra när det regnar ute!

Resan ner mot Vetlanda började för vår del lördagen den 14 juli. Vi kom iväg lite senare än vad vi planerat, det var en hel del som skulle pusslas in i vartenda litet utrymme som fanns. I skuffen hade vi fem balar hö, var av fyra som var hela och en som var delad på sex och sedan in pusslad. Mellan oss i baksätet hade jag och Johanna en sadel + lite amdra saker, så som hjälmväska, kameraväska och datorväska. Takboxen innehöll all "människorpackning", vardagskläder, tävlingskläder, ridstövlar och så vidare.

Transprortens sadelkammare innehöll två sadlar och träns, på botten låg ytterligare en höbal. Ovanpå höbalen var diverse andra saker inknölade, det var smockfullt där inne. I garderoben fanns hinkar, ryktväskor med mera och även där var det fullt. Framför ponnyerna hade vi en ganska stor låda (som man har utemöbelsdynor i) som vi packat iprincip allting till hästarna i. Som ni förstår var det smockfullt, tur att farmor kom ner senare i veckan med ytterligare sju höbalar, det hade vi aldrig fått med oss!


Strax efter Örebro stannade vi till på McDonalds för lite matpaus, då fick även ponnyerna äta lite lunch. Vägen ner till Örebro är så otroligt tråkig och uttjatat, det känns som tiden går i slowmotin och man kommer liksom aldrig fram. Bra milstolpe att passera enligt mig, för när man väl kommit igenom det känns det som att man nästan är framme!


Resan från Örebro kändes faktiskt som att den gick mycket fortare, vilket var skönt. Tyvärr hann vi inte med att stanna till på Sharpman på vägen ner eftersom vi kom iväg lite senare än planerat, men vi tog det på hemresan istället.


Vi nådde i alla fall vårt slutmål tillslut. Skönt att få sträcka lite på benen efter den långa resan, men det var nog extra skönt för ponnyerna. De blev dessutom glada när de fick komma in till lite mat. Senare fick de även sällskap i stallet, av två ston med föl vid sidan. Båda ponnyerna var nyfikna på de små!

Igår morse hittade jag och Johanna kattungar på Näs, de satt i en dunge efter stigen. Jag och Johanna såg först en liten som kom krypande ut på stigen, men när vi närmade oss den kröp den in i på en liten stig. Vi tittade in och fick syn på tre ytterligare små liv, två gula och två mörka. I och med att vi hade hästarna på släp fick vi glatt låta de sitta kvar där, eftersom vi var på väg tillbaka till stallet.

Vid lunchtid skulle vi lämna de hästar vi ridit och istället fånga några nya, Svartis hade dock inga planer på att följa med oss in. Vi ringde efter förstärkning, men eftersom det tar en stund att gå upp till Näs gick vi på kattjakt under tiden. Kattungarna befann sig på samma ställe som innan, men de hade krypit in en bit i skogen. Det visade sig att de var ytterligare två stycken, en gul och en mörk.

När Cissi kom upp hade hon även med sig mamma och pappa, vi beslutade oss för att fånga in kattungarna som var väldigt tillgivna. Det var två stycken som var lite småskygga av sig, men vi fick tag i dem tillslut. De var mycket hungriga och törstiga, de åt och sedan somnade de så sött. Senare på eftermiddagen hittade vi mamman på samma plats, hon hade fångat en jätteliten mus som hon skulle ge till ungarna. Vi fångade in även henne, hon var liten och mager och kastade sig över maten när vi tog henne till kattungarna. Senare somnade även hon.

Var i från kattungarna kommer, det vet vi inte. Men de kan inte ha varit där länge, med tanke på att vi inte sett dem förens nu och vi rör oss mycket ute där vi hittade dem. I torsdags såg vi mamman i alla fall, så möjligtvis ett par dagar. Vi tar i alla fall hand om dem nu över helgen, sedan får vi se hur det blir. Kattungarna har piggnat på sig, de leker och busar som tokar med allt de får tag i. Mamman är ute på äventyr och även hon ser ut att vara lite piggare jämfört med gårdagen. Ungarna är i alla fall så pass stora att de klarar sig ganska bra utan henne, de är ju trots allt ganska stora!

Så ja, ni fårstår nog att jag haft fullt upp med katter hit och dit. De sista skolhästarna blev inte ens ridna, så kan det gå!

Red Miro ett slappass på banan idag, har inte ridit honom sedan sista klassen på NF-SM vilket var för sex dagar sedan! Kärt återseende som alltid, men han kändes fin och på hugget.

Fortsatte jobba mycket med min sits (hand framför allt), och ja, det är så mycket enklare när man har en ponny som är på plats av sig själv även om jag fokuserar på annat. Han traskade glatt på där i sin lite lägre form, det enda jag behövde påminna lita om då och då var att bakbenen behövde aktiveras ytterligare lite. Fick en bra känsla i alla gångarter, finns ingenting att klaga på.


Det regnade "lite" under framridningen till min regionala start i Insjön för några veckor sedan, ja!

Idag blev det en tur ut med Goliat, Bodilvändan. Vi var minsta ekipaget med ut men det märktes inte, det var snarare så att jag fick bromsa än rida på framåt, haha.

Goliat pinnade på snällt, när vi travade försökte han tjuvöka lite hela tiden, dock gick det inte så bra för då sprang han in i rumpan på Zabina. Jag själv jobbade mycket med min sits under turen, kändes som ett bra tillfälle att träna det på när jag inte kände pressen på att jag ville få ut så mycket som möjligt utav ponnyn jag satt på.

När vi skulle upp på Näs igen tog jag årets första barbackatur upp, märks verkligen att jag inte är en hundraprocentig "ridskoleunge" längre. På den tiden var premiärturen gjord i maj, möjligtvis i början av juni. Inte i slutet av juli!


Goliat och Karin.

Idag red jag Jumanji, testkörde den nya sadeln lite. Den var mycket skön, skönare än den gamla, om än lite hård som alla sadlar är idag när jag är van med Miros hoppsadel med latexpaneler. Jumanju rörde sig dessutom mycket bättre i sadeln jämfört med i den gamla, inte alls symaskinig. Johanna hade bestämt att idag skulle det bli markarbete, med bomserier, cavaletti och upphöjda galoppbommar. Mycket riktigt blev det så.

Efter uppvärmningen, där Jumanji drog på som tusan med mig i galoppen, så gav vi oss in på lite travbommar. I början kom vi lite halvtokigt in, men det blev bättre och bättre. I cavalettiserien hittade vi aldrig något bra avstånd för ponnyerna, det blev för lång eller för kort. Jag och Jumanji provade alla varianter, från att galoppera igenom till att klämma in ett ministeg mellan varje bom. Jag var kanske inte till världen hjälp heller, nybörjar varning.

Vi tog sedan galoppbommarna steg för steg, jag och Jumanji täten som drag hjälp och moraliskt stöd för Johanna och Miro. Hur säker pilot jag var är en annan femma, men efter några språng kom jag igång ordentligt. Bommen lades sedan upp på liggande block och sedan stående, inga problem som helst. Jumanji flög över hur lätt som helst och gud vilka underbara språng! Han tog hand om mig väl dessutom, någon gång sköt iväg lite tidigare än jag trott, men det fungerade bra ändå.

Efter de fantastiska sprången fick jag blodad tand och styrde mot ett räcke som låg på 50cm, tänkte att det var ju faktiskt lika högt som blockhindren. Vi seglade över utan problem, så höjde de ytterligare två hål. Även det fungerade kalas, så där gav jag mig nöjd och belåten. Kanske ska poängtera att det här är första gången jag hoppar med Jumanji, andra gången jag rider något med bommar inblandat. Jag har dessutom inte hoppat sedan någon gång i maj. Men han tar verkligen hand om mig bra, han fixar allting och jag bara styr och följer med honom, helt perfekt.

Jag är riktigt nöjd med passet. Känslan i hans språng kan inte beskrivas, en sådan underbart härlig känsla! I övrigt kändes han också fin, rund i formen och arbetade väl med mig. Snart blir det nog hoppning igen, men då får Johanna faktiskt stå på backen och instruera ytterligare lite!

Den vackra outfiten, hoppsitsen och allt annat - jag bjuder på det idag!

Idag har jag ridit lite på Con Rise, roligt att få rida något ännat än på ponnyerna. Ska de vara storhäst ska man kanske dessutom slå på stort, det är nog tur att han är stor och spinkig i alla fall. I början är det jätteovant att sitta så högt upp, kändes som mitt huvud var bland molnen ungefär.

Började med att känna igenom honom i skritten, där han faktiskt har mycket kortare steg än man tror. Travade sedan på ett utsatt fyrkantsspår ute i paddocken och han kändes lagom fin för att vara i början av passet. Skulle sedan lägga någon volt men då sa han stopp och blev lite knackig. Det släppte som tur var efter en stund och då blev han fin!

Det blev mest att rida på ett fyrkantsspår, men det är nyttigt även det. Mycket lätt att fastna på volter, faktiskt. Jag är nöjd med honom och på slutet kändes det verkligen bra i traven, allt flöt liksom. Han är väldigt trevlig att rida, lätt och enkel men samtidigt lite klurig på något sätt.


Con Rise och Miro, lite höjdskillnad om man säger så!

Tävlingens sista dag, eftersom det bara är hoppning under söndagen var jag tävlingsfri. Ganska skönt faktiskt, men jag agerade såklart hästskötare åt Johanna. Vetrinärbesiktigade Jumanji åt Johanna också eftersom hon hade så ont i halsen, så hon kände inte för att springa. Vetrinären som besiktiga var den samma som besiktiga Miro inför köpet av honom, om någon undrade.

Var en trevlig dag, vi var ner ytterligare en gång efter vi lämnat av Jumanji "hemma" i stallet för att titta på Ylva samt äta mat. Hade gärna varit där hela dagen, men vi åkte och hälsade på bekanta i en närliggande stad istället.

90cm (LC)
Johanna startade en LC för dagen, som ingick i kombinationsklassen. Jumanji var taggad som få kan jag säga, Johanna med för den delen. Det slutade med två stopp och en del tidsfel, 21 fel landade på i slutänden. Vi alla var dock otroligt nöjda, första gången de kommer runt en LC på bortaplan! Tidsfelen finns med i planen, Johannas plan vid stopp är nämligen att ta det lugnt och anadas lite innan hon tar om hindret igen. I längden vinner hon på det, det har tidigare blivit en stressfaktior vid stopp som slutat med att han tagit om hindret så fort som möjligt = stopp igen. Ett steg i rätt riktning efter den här starten!

Mer ingående beskrivning kommer ni finna på Johanans blogg!

Dag två, som blev en lugnare dag än fredagen. Jag hade endast en dressyrstar och sedan skulle ponnyerna ställas ut. Vädret höll sig uppe, knotten fortsatte att tortera mig och Miro.

LA:1
Framridning: I framridningen satte jag samma fokus som föregående dag. Fick till några fina skänkelvikningar och det samma med den förvända galoppen. Miro fortsatte att vara irriterad på knott, men jag försökte bara igronera det.  Fick till en bra känsla även den här framridningen!

På banan: Samma fokus som innan i både collectingring och innan startsignal. Genom programmet fick jag samma bra känsla som föregående LA, om inte ännu bättre. Miro blev lite ofokuserad bitvis, pappa som satt och fotade i buskaget var han tvungen att titta in lite väl mycket ibland. I övrigt hade vi två missar, ryggningen som blev lite som en fjärdedelsvolt baklänges (hehe) och felfattning i skrittfattningen. Annars kändes det mesta bra och jag lyckades rida ihop en 7a på ena skänkelvikningen och alla andra koeffisienter fick vi 6or på.

Det slutade på 58,43% vilket är nytt procentrekod i LA:1 för mig och Miro! Jag är väldigt nöjd med ritten, trots de två missarna, de är ju trots allt två svagheter från min/vår sida. Lite synd att han går och slår mot knotten med huvudet, det ger fel intryck för domaren om honom, men men. Jag är riktigt nöjd med det bra avslutet på dressyrsidan.


Utställning Miro
Jag var så sjukligt nervös inför utställningen, kände pressen på att jag ville få honom vidare till valackringen i alla fall. Visningen gick bra, förutom att jag gjorde bort mig lite och ställde upp honom med mansidan mot domaren först, pinsamt. I skritten var jag inte riktigt bestämd i mitt steg, tänkte inte alls på det mitt i alla nervositet. Blev i alla fall väldigt lättat när jag såg att de hämtade en blågul rosett = guld och vidare till valackringen!

Inför valackringen var jag ännu mer nervös, givetvis. Miro gick och slog med huvudet mot alla flygfän, jag blev helt slut i armen efter en stund. Vi fick gå runt i en stor ring i skritt, allt jag fokuserade på var långa och bestämda kliv. Vi fick sedan trava en och en, Miro gjorde det bra trots att det blev något galoppsprång vid ett tillfälle på grund av taggad ponny. De ropade sedan ut ponny efter ponny, kvar blev Miro och två till. Efter ytterligare lite skritt och en till trav var, med lite galoppinslag, var det dags för ytterligare en att lämna ringen. Vid båda tillfällena när ponnyer plockades ur gick jag och ställde in mig på att vi skulle bli kvar, tyvärr räckte det inte helt. Nummer 72, Miro var den valack som fick lämna ringen som tredje bästa för i år.

Det kändes väldigt surt, all luft gick ur mig på något sätt och jag kände mig besviken. Jag trodde faktiskt att en annan ponny skulle få lämna ringen, men tydligen tänkte domarna annorlunda. Mamma sa att flera i publiken trott att Miro skulle bli kvar och vinna, men inte i år. Jag blev i alla fall lite gladare när jag fick höra hans poäng som slutade på 41p, en poäng mer än förra året. Ett mål var i alla fall uppnått! Tredje bästa valack är inte fyskam det heller, man kan inte bli bästa valack varje år, eller?

Ska jag vara ärlig, det var maffigare att han blev Best In Show förra året. Mot en hingst som hade 44p, det är sjukt vad min lilla valack kan! Det var dessutom tre(?) ponnyer på 42p och fem(?) ponnyer på 41p, så Miro låg verkligen i toppen! 

Typ: 9 - Starkt byggd av mycket god typ.
Huvud, hals och bål: 9 - Vackert huvud, välformad något kort hals, välmarkerad men kort manke, välmusklad överlinje.
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: 7 - Välbenad från sidan, intåad bak.
Skritt: 8 - Bra övertramp
Trav: 8 - Taktfast
9 9 7 8 8 = 41p


Utställning Jumanji
Johanna ställde ut honom, första gången hon ställer ut en ponny och hon gjorde det bra tycker jag! Jumanji kan nog plocka ytterligare något poäng i framtiden, tror jag. Det slutade på 36p, blå rosett och silver!

Typ: 8 - God modell.
Huvud, hals och bål: 8 - Uttrycksfullt huvud, välformad hals, brant bog, stark överlinje, välmusklad.
Extremiteter och rörelsernas korrekthet: 7 - Intåad och tät fram.
Skritt: 7 - Oengagerad med normal steglängd.
Trav: 6 - Normal steglängd mer spänst önskas.
8 8 7 7 6 = 36p

Förtsa tävlingsdagen, jag och Johanna hade totalt fyra starter att göra under dagen. Jag hade en start på förmiddagen och en sent på eftermiddagen, men trots del blev det knappt någon dötid att slå ihjäl. Vädret höll sig bra, lite regnstänk vid några tillfällen bara. Knotten var däremot rent ut sagt förjävliga på mig och Miro. Mamma sa att vi var i stort sett de enda ekipagen som hade ett stort moln runt oss, konstigt!

Jag lyckades i alla fall pricka in alla mina starter på bana A, till skillnad mot förra året då jag fick startar en klass på varje bana. Är glad att jag fick den banan för den ligger verkligen otroligt fin och är stor, så när man är i collectingring har man trots det 20x40m att röra sig på!

LB:1
Framridning: Framridningen till klassen blev sådär. Jag jobbade som jag brukar göra eftersom jag tycker att det upplägget fungerar bra. Miro var däremot jätteirriterad på knotten, jag ville knappt skritta eftersom han gick och slog med huvudet konstant då. Traven och galoppen gick lite bättre, men han slog fortfarande emot dem. Fick till någon halvbra känsla ridmässigt, så svårt att rida när hästen rätt som det är börjar slå som en tok med huvudet. Jag koncentrerade mig dessutom lite för mycket på det.

På banan: I collectingring jobbade jag med lite åttvolter och sådant, bara för att känna att han var aktiverad ordentligt. Inne på banan innan startsignal gjorde jag samma sak. Programmet gick däremot helt åt skogen, bokstavligen. Miro slog med huvudet mot knotten, gjorde inte en millimeter mer än jag bad honom och jag felfokuserade totalt. Det kändes ungefär som i början när vi tävlade, jag sitter och tänker "oj, han blir spänd." och "oj, han fokuserar inte på mig" men gör ingenting åt det utan rider bara runt och ler. Knotten och den ostadiga formen bidrog nog även det. Det blev helt enkelt pannkaka av allt och vi fick flertalet helt onödiga missar.

Jag är inte alls nöjd med den här starten och trodde faktiskt inte att vi skulle få 55,52% för den, jag trodde den var ännu sämre. Det finns dock en positiv i alla fall, som om vi tar missarna i galoppen till exempel. I första volten bröt han av då han fokuserade på det runt omkring och tappade energi, trots det kunde jag i alla fall rätta det snabbt och korrekt. I nästa fattning satt jag och foksuerade på att han spände till samtidigt som jag fattade galopp, det fungerar inte. Där vaknade jag i alla fall till och lyckades göra en fin fattning, om än lite för sent. Galoppfattningar är inte min starkaste sida, speciellt inte när det blir krångel, så jag är faktiskt nöjd med mig själv eftersom jag kunde lösa det på ett sådant bra sätt!

 

LA:1
Framridning: Inför LAn bestämde jag mig för att strunta i att knotten var jobbiga, jag skulle rida på och fokusera på mitt, ingenting annat. Gjorde massor utav skänkelvikningar, travökninga och 10m volter i trav. I galoppen jobbade jag med ökningar, förvänd och 10m volter. Skritten undvek jag så mycket det gick, eftersom han blev extra irriterad. Fick till en grymt bra känsla, skänkelvikningarna bara flöt på och han svävade fram i ökningarna. Han hade en helt otrolig power i sig och ja, allt bara kändes toppen!

På banan: I collectingring och innan startsignal gjorde jag samma sak som i tidigare klass, Miro kändes fin! Lika dant genom programmet, fick en bra och jämn känsla. Visst slog han mot knotten, men det fokuserade jag bort i hjärnan. Han hamnade även lite bakom lod bitvis, med det försökte jag bara korrigera så gott det gick. Det enda som jag verkligen misslyckades med var skrittfattningen, då det blev en felfattning, annars var det ganska prickfritt!

Blev däremot missnöjd när jag fick höra vad jag fick för poäng. Jag väderar ritten som att den var i likhet med vår första start i LA:1, möjligen lite bättre så jag gissade på att jag skulle hamna runt 55-57%. Tydligen tyckte inte domaren det samma, för det slutade på 51,85%. Det blev jag lite besviken på,den procenten brukar jag rida på när jag sumpar bort två koeffisienter. Jag missade ingen av dem den här gången, men men. Min känsla fick helt enkelt ta överstyr, procenten blunder jag för i det här fallet. Caroline tyckte också att det verkade vara lite snåla poäng, så domaren hade antagligen en lägre bedömning. Men men, erfarenheter. Domaren fick dessutom inte se rätt sida av Miro, tror heller inte hon förstod anledningen till att han gick och slog med huvudet.


Johanna och Jumanji startade för dagen en dressyrklass och Pay & Jump. Ni får läsa me ingående om starterna på hennes blogg!

LC:2
Dressyrklassen som ingick i LC-kombinationen, de red ihop 55,00%

80cm (LD)
Först stoppade de ut sig på näst sista hindret, men alla fick fullfölja rundan trots uteslutning. De fick även ett stopp på sista hindret, det var rent av på grund av att Jumanji inte fokuserade för fem öre.

80cm (LD) omstart
Ville man göra omstart fick man gå ut och anmäla sig igen, så Johanna valde att göra det. Den här gången hopppade de hela banan felfritt!

Nu sitter jag äntligen hemma i mitt rum igen, det var länge sedan sist. Jag har i alla fall haft tio lärorika dagar borta, både träning och tävlingsmässigt. Trevligt har vi också haft det, för den delen. Igår blev Miro riden av Isabelle, förra ägaren, och jag tror de var minst lika nöjda och glada båda två!

Hemresan tog sin lilla tid då vi stannade till vid Sharpman för sadelprovning åt Jumanji. Nu har han i alla fall en sadel som ligger bra på honom, blev en ny Prestige Roma Jump till honom. Vi bytte in hand Prestige Golden Star, ganska smidigt sätt att bli av med begagnade sadlar faktiskt.

Bilder, uppdatering och tävlingsutverderingar kommer under morgondagen, nu ska jag njuta av att vara hemma igen! Ponnyerna verkade måttligt glada över att få komma hem, röra lite på sig och sedan få kvällsmat även dem kan jag säga.

Både igår och idag har jag tränat för Caroline och eftersom träningarna hade ungefär samma fokus väljer jag att skriva ihop de tillsammans.

Vi började under gårdagen att rida skänkelvikningar, vilket är en av mina största svagheter. Jag har alltid haft otroligt svårt för det och den ena olaten har löst av den andra, men i det stora hela tror jag att det handlar om att jag mest ställer till det för mig själv. Det blev precis som vanligt pannkaka av alltihop när mina händer flyger åt alla håll istället för att bara vara på sin plats och låta skänkeln sköta jobbet. Caroline satt upp och visade/tog igenom efter en stund och sedan fick jag sitta upp och prova igen.

Det svåraste var att göra skänkelvikningarna som i LA:1, för det gick helt okej att bara göra dem in och ut från spåret, då kunde jag nämligen vara mer still. Men så fort jag skulle lägga den som i programmet blev det röriga händer igen. Efter en del om och men fick jag i alla fall till några bra och då gav vi oss.

Idag har vi fortsatt med skänkelvikningarna, det var iprincip det enda vi gjorde förutom några travlägningar och volt för att korrigera. När jag väl gör rätt och in grejar för mycket så blir det bra, men minsta lilla fel från mig och det blir inte bra alls. Även idag fick jag till det efter många om och men i alla fall.

Ridmässigt har jag fått till en bra känsla, speciellt idag. Nu gäller det bara att hålla i och komma ihåg de här skänkelvikningarna som faktiskt blir bra ...

Idag har vi varit in en sväng på Granngården och helt oplanerat fick jag med mig ett inköp ut ur butiken. Helt plötsligt sprang vi förbi en låda med rea-produkter, var av innehöll två par Tretornstövlar. Jag tittade in storlekarna, som visade sig vara 36 och 37, därför provade jag det större paret bara för att. I vanliga fall brukar jag ha 38 i skor, men 37 fungerade precis faktiskt.

Jag kollade in prislappen, 70% på 999:-. Efter en del funderande bestämde jag mig faktiskt för att köpa dem, lite spontant sådär. Jag trode aldrig att jag skulle köpa ett par grå Tretorn Comfort eftersom jag inte tycker att modellen är supersnygg. 300:- är det däremot värt att lägga på ett par halvsnygga stövlar, jag menar, de blir verkligen ett par hemmastövlar att slita på. Tänk vad skönt att kunna rida i lera utan att behöva smörja skor och chaps i 30 minuter efteråt, de här kan jag bara torka av lite snabbt. Går stövlarna sönder så gör det dessutom inte så mycket, så det blir helt enkelt ett par perfekta hemmastövlar.

Idag har jag tränat för Caroline. Det blev mest vanlig basicträning med fokus på raka spår med hörnpasseringar, sedan fick jag jobba med mina händer. Jag förstår inte att det ska vara så förbaskat svårt att ha händerna där de ska vara och stilla, har ju jobbat med dem ganska mycket nu på slutet. Men, med fortsatt träning så blir det nog bra!

Jag är i alla fall nöjd med träningen, fick en del nytt att ta med mig till framtiden. Miro kom igång mer och mer, även om vi hade ganska stora problem med att öka traven på slutet. Imorgon blir det ännu en träning, den blir säkrligen minst lika nyttig!

Idag har jag ridit Miro en liten sväng på banan här nere. Förutom att Miro var spänd som en fiolsträng ibörjan och tyckte att ena delen av ridbanan var allmänt läskig, så gick det faktiskt bra tycker jag! Det fanns en hel del power i honom långt där inne, tyvärr använde han den gärna till att leta efter läskiga saker i sin omgivning istället för till arbete.

Men det fick jag koppla bort och få honom sysselsatt istället, vilket fungerade ganska bra. I galoppen hade han verkligen en härlig energi i sig, som även höll i sig senare i traven. Nog blåste han upp sig en aning, men i det där kunde han faktiskt slappna av och arbeta också. Nöjd är jag i alla fall!

Kan nog vara glad åt att han och Jumanji fick springa av sig lite i hagen på förmiddagen, det var ett väldigt race de hade där ett tag. Miro tyckte som vanligt att han var snyggast i världen och sprang runt och fnös och hade sig, men även Jumanji bjöd lite på sig själv. Filmade med pappas iPhone, kanske kommer upp vid ett senare tillfälle.

Just nu befinner jag mig i bilen på väg ner mot Vetlanda. Förhoppningsvis har vi fått in allting som ska med i bilen/transporten, det återstår att se. Enligt vår resplan blir det antagligen ett raststopp på Sharpman, till min stora lycka, i övrigt blir det som alla andra bilturer: sitta still i en bil.

Givetvis är både dator och kamera med, så bloggmöjligheter finns alla gånger. Det återstår bara att se hur mycket tid det finns, men jag hoppas på att kunna slänga upp ett inlägg om dagen i alla fall! I vilket fall kommer jag ha hur mycket som hellst att blogga om när jag kommer hem igen. Men håll utkik, ska göra allt för att lysa med min närvaro.

I övrigt hoppas jag att ni kommer ha en minst lika bra vecka som jag kommer att ha!

Här kommer det några bilder från helgens start i LB:1, första och sista bilden är tagen på framridningsbanan. Han är så otroligt fin och söt min lilla ponny, längtar så till den dagen när vi kan släppa alla spärrar inne på banan!

Anda bilden är förresten bara så Miro. Blommorna i bokstaven kan ju faktiskt kanske äta upp honom, därför måste han snegla lite extra mycket på den. Jag fick verkligen trycka honom förbi den första gången, för han spände verkligen upp sig, la huvudet på sne och hade inga planer på att gå förbi den egentligen. Han är dock otroligt söt när han gör sådär!

Har varit igång hela dagen även idag, men mycket har jag allt hunnit med! På förmiddagen hjälpte jag till att spåna lite inne i stora stallet (verkligen rätt prioriterat, men ändå) och sedan packades alla hästarnas grejor, nu saknas endast de som de använder till vardags.

Det har därefter rullat på med intag utav hästar, hästbadning och packning till mig själv. Mamma och jag har dessutom stuvat in fem balar med hö i bilen, är tur att farmor kommer ner senare för annars hade vi aldrig fått med oss all mat som behövs.

Bloggningen har jag tyvärr varit tvungen att lägga åt sidan, jag har helt enklet inte hunnit med den den senaste tiden. Jag trodde att jag skulle ha all tid i världen under sommarlovet, men det är snarare tvärt om. Men jag ska göra allt för att hinna med det bättre, för jag älskar verkligen att blogga!

En Miro som vilat en dag, skrittats för hand en dag och skrittats uppsuttet en dag är en Miro med på tok för mycket överskottsenergi, så jag kan beskriva ridpasset så. Vi valde i alla fall att skritta bort till Norddalsvägen för att trava två vändor där, och sedan skritta hem igen. Miro använde sin energi i skritten på helt fel sätt, nämligen blir spänd och titta på allt. Han tappar dessutom massor utav fart!

I traven däremot var han jättefin! Travade på bra framåt (om än lite väl framåt till och från). Men i övrigt var han jättefin, jämn och kändes loss i kroppen. När vi kom tillbaka till stallet galopperade jag av honom lite på banan eftersom han gick på tvären när jag suttit av, från början hade vi tänkt galopperat ute men vi red en annan väg där vi inte vill galoppera på grund av risken att bilar kommer oväntat. Miro var i alla fall väldigt glad åt galoppen, öste på som bara den framåt och tyckte jag var lite halvdum som sa att vi skulle bryta av efter en stund. ;) Rullade bara på i lättsits och lät honom verkligen galoppera fort och framåt, han var i vilket fall väldigt fin i det!

Passade på att känna igenom lite i traven också och det kändes bra, när han väl coolade ner och insåg att det inte blev någon mer galopp. Fick en helt okej bra känsla, är dock lite svårt att rida i regnbyxor. Jag är i alla fall nöjd med min fnaste!


Han är ju bara för härlig ibland, bilden är från i höstas!

Det är helt vansinnigt vad tiden rullar på. Dagen har ägnats åt rengöring, av allt och inget. Började morgonen med att gnugga på galltvål på allting som skulle tvättas, så som vita schabrak och ridbyxor. Sedan har tvättmaskinen gått för fullt hela dagen!

Efter frukost skurade jag och Johanna ut transporten, vilket var mycket välbehövligt. Jumanjis hostfläckar är nu ett minne blått, tyvärr kommer de antagligen tillbaka lika snart igen. Men nu får de i alla fall rulla neråt landet i en fin transport! Lunchade lite innan vi gav oss iväg till stallet för mockning, det tar sin lilla tid att mocka när man har två hästar extra. Började sedan packa lite smått samt skriva en packlista, tyvärr är det inte mycket som går att packa. Det är mycket som är nytvättat, resten är sånt som används i vardagen iprincip.

Vi hade världens ridplan, som tyvärr sabbades på grund av regn och åska. Lite senare än tänkt kunde vi i alla fall rida, fick dock styra om planen lite. Efter ridningen har vi smort alla träns som ska med, bara sadlarna kvar nu!

Även morgondagen kommer ta slut alldeles för fort. Det ska packas och städas, badas och fixas. Men det blir nog bra tillslut ändå!

Idag har det blivit shopping, eller ja, inte bara shopping utan även paket i brevlådan och hos DHL. Till att börja med ramlade det ner ett roligt paket i brevlådan, från Equi Design. Jag beställde en plastrong därifrån i början utav sommaren och nu har den kommit, alldeles lagomt till NF-SM precis som planerat. Ni som varit in på deras hemsida vet säkerligen hur mycket fint det finns att välja bland, men det slutade med den här lite enklare. "Less is more".


Tillsammans med paketet i brevlådan fanns det även ett AVI. Jag och Johanna passade i förra veckan på att beställa hem ett schabrak från DM, eftersom det var 60% på allt i kollektionen. Ynka 200:- betalade vi inklusive frakt, mycket prisvärt då jag är väldigt nöjd med mitt andra schabrak därifrån! I samband med uthämtningen av schbraket hämtade pappa ut en sadel till Jumanji som vi hyrt från sadelmagasinet.


Jag och Johanna har dessutom varit upp på stan och letat efter flytande galltvål. Efter ett misslyckat försök hos Konsum hittade vi det på ICA, så nu ska alla vita tävlingskläder och schabrak bli rena! 

Idag satt jag upp för Miro för första gången efter massagen. Valde att skritta honom på gräsmattan bredvid paddocken eftersom det var väldigt länge sedan, dessutom var det träning på stora banan. Det är väldigt mysigt att skritta runt där också för den delen och framför allt bra träning för Miro.

Jobbade med rakriktningen först och främst. Miro var lite småtaggad hela passet och ville gärna trava, men det fick han inte. Tog igenom lite skänkelvikningar, öppnor och slutor också. Eftersom vi bara skrittade passade jag på att känna igenom min sits både rent allmänt och i skolorna. Miro kändes fin, frustade en hel del och var allmänt nöjd. Det är otroligt roligt att rida den här ponnyn!

Jag har aldrig haft någon söt liten b-ponny som jag kunnat spöka ut i massor utav rosa utrustning, Miro förblir därför mitt "offer". Det är tur att han är en liten "ponnyponny" som faktiskt kan ha rosa, ur alla tänkbara synvinklar. Han trivs nog ganska bra med det också, att verkligen få vara söt ibland.

Endast ett urval bilder från fredagens ridpass, Felicia är fotografen!

Idag på kvällskvisten var jag och Johanna ute och promenerade med ponnyerna, hon tog Jumanji och jag Miro. Vi gick i runt 15-20 minuter och la även in lite lydnad i det hela. Stanna när vi stannade, gå när vi gick. De lyssnade bra, förutom att Jumanji blev mer intresserad av gräset efter en stund. Tålamodet är inte det bästa alla gånger, speciellt inte när det finns mat i närheten.

När vi promenerat tränade vi lite utställning med dem, de var duktiga båda två. Inga som helst problem att ställa upp sig rätt (men jag vet hur mycket svårare det är sedan när man ska göra det under press med en laddad ponny, hehe). Vi prövade även lite trav, Miro missuppfattade det dock en vända och blev lite överladdad. Istället för att trava gjorde han ett konstigt hopp och tog ett galoppsprång, han är bara för söt.

Många gånger har jag fått höra att min ponnyaktiga utrustning kanske inte alltid passar Miro, eftersom han är en tuffing. På ett sätt kan jag hålla med om att rosa och babyblått inte är hans färger, för han uppfattas inte alltid som en söt liten ponnyskrutt. Men å andra sidan, är det precis det han är (han klär dessutom riktigt bra i färg!).

I vilket fall, spekulerade vi i för några år sedan om det fanns svarta schabrak med nitar. Vi kunde i det läget inte hitta något, men Glen Gordon har nu kommit med sitt svar på vad vi letade efter. De har funnits på marknaden ett tag nu, och jag antar att flertalet av er redan sett dem. Modellen heter Zagal Hard Rock och finns som både hopp- och dressyrschabrak. Du hittar bland annat schabraket här!

Rengöring av stall fortsätter, det är nu stora stallets tur att få sin årliga rengöring. Jag har både under gårdagens och dagens förmiddag varit i stallet och skrubbat boxar, gjort rent krubbor/vattenkoppar, högtryckstvättat och sopat vatten. Vissa boxar är rent ut sagt äckliga av all skit som sitter på väggarna, men det är alltid lika roligt att se hur rent och fint det blir. Likt som alla år ska avloppen krångla och pluggas igen, när de väl fungerar får man jaga vattnet med sopkvasten eftersom golven lutar helmystiskt.

Nu är i alla fall alla boxar rena, nu behöver de bara torka innan hästarna kan flytta in där igen. Men det är faktiskt ganska skönt att bara ha åtta hästar inne, som alla får plats i lilla stallet. Vi har eftermiddags- och kvällsjouren nästan hela veckan, måndag till onsdag. Hälften är i pass nu avklarat i alla fall.

Här kommer ett litet urval av de bilder som Felicia klickade under fredagens ridpass. Om de här är de bilder som framhäver honom bäst eller inte, det vet jag inte. Men nog tror jag att ni kan se en förändig, vet inte när ni fick se ordentliga ridbilder på oss två sist?

Jag lovar er, det här kommer bli en grym allroundponny. Dressyren blir bara bättre och bättre, ju mer styrkan kommer. Det är ganska häftigt att se hur han utvecklas, från steg lik en symaskin till en maffig ponny. Ska bli riktigt spännande att se vart han är om ett halvår!

Imorse fick ponnyerna varsin välbehövlig massage, för det var de verkligen värda. Har försökt hållt det till en gång i halvåret ungefär, så nu var det dags igen.

Miro fick vara först ut. Jag är faktiskt imponerad över hur lungt han stod i stallgången, nog för att han är väldigt väluppfostrad och snäll, men när han vet att han snart ska gå ut i hagen kan han bli lite laddad. Fick massor med beröm för att han blivit finare i kroppen, mer musklad och för att hans stelhet i högerbak knappt fanns kvar. Eftersom hon inte hittade någonting konstigt blev det bara massage + laser där stelheten funnits i högerbak i förebyggande syfte. Miro var väldigt nöjd, stod och tuggade och småkliade. På slutet blev han dock arg eftersom de andra hästarna fick gå ut, livet är orättvist.

För er som inte hängt med så länge: Miro har haft en stelhet i högerbak, som hon fixade för första gången förra sommaren. Massage och laser gav underverk på stelheten, tillsammans med regelbunden stretching och stärkande ridning. Miro blev som ny, från att behöva påminna honom om högerbak jämt och ständigt till att han gjorde det självständigt. I vintras blev Miro sparkad på vänsterbak och han avlastade då det benet, vilket resulterade att högerbak stelnade till igen trots ungefär två veckors vila med promenader. Innan igångsättningen fick han en omgång massage och laser, eftersom vi förväntade oss att stelheten kommit tillbaka. Efter ungefär en månads igångsättning upprepade vi det igen då jag i ridningen kände att han var väldigt ojämn bak, vilket jag även hade rätt i. Genom avlastningen av högerbak hade han blivit spänd i bogarna samt ryggen, vilket släppte efter ackupungtur och massage.

Det var sedan Jumanjis tur att få massage. Ävän han fick beröm för att han blivit finare i kroppen, roligt att höra att han verkligen utvecklats eftersom han senast fick massage strax efter han kommit. Sist fick han akupungtur i högerbog + vänsterbak eftersom han var stel, men det behövdes inte den här gången. Till Jumanjis glädje, han gillade inte nålarna! Han fick däremot laser i högerbogen, eftersom det fanns något litet där, utöver den vanliga massagen. Det i högerbogen hade i alla fall släppt när hon var färdig. Jumanji njöt, stod och masserade själv och tog allting med ro. Berättade även om våra sadelbekymmer och hon trodde att han skulle bygga nya muskler vid bogarna när han fick en sadel som inte klämde.


Det var roligt att få så mycket beröm för båda ponnyerna, hon tyckte verkligen att de blivit finare i kroppen. Som vanligt fick de även beröm för att de är så otroligt snälla och trevliga att ha att göra med. Jag bjuder dessutom lite på bilderna i det här inlägget.

Eftersom det blev en kort tävlingsdag idag har jag hunnit med en del annat, dock inte datorsittande. Var lite fram och tillbaka under lunchen och föreftermiddagen (vilket namn?), sedan blev det en vilostund innan det var dags att ge sig till stallet igen.

Johanna hopptränade för Cissi, en träning i tävlingstuk. Först framhoppning i ridhuset och sedan fick de gå ut för att hoppa en bana. Det blev precis som på tävling, men efter några stopp, Johannas första ofrivilliga avsittning från Jumanji, hoppning med annan pilot (Alex) så hoppade de tillslut banan utan problem. Avramligen berodde inte på något stopp, Jumanji sköt henne ur sadeln på första hindret in i en två kombination så Johanna kom ur balans och sedan vek Jumanji ut. Allting gick bra i alla fall!

Jag mockade sedan åt ponnyerna och borstade en minst sagt lerig Miro, roligt att rulla sig i hagen när man är nybadad och fin. Gick även med honom en sväng då han hade väldigt svårt att stå still i boxen, vet inte om det hjälpte men jag inbillar mig det. Miro har även hittat sitt nya favoritgodis, vindruvor.


Hittade en väldigt charmig bild på en drogad vinterponny!

Tävlingsdag nummer två avklarad, min och Miros andra regionala start. Även dagens tävling var kladdig, men vi blev även dyngsura på grund av en otroligt kraftig skur som sedan övergick till regn. Både banan och framridningen blev blöt, men ingenting i jämförelse med när vi tävlade i Insjön i våras. ;)

LA:1
Framridning: Precis i början av framridningen kom det världens skur, på ungefär tre sekunder var både jag och Miro genomblöta. Fokuserade på samma saker som under gårdagen och resultatet blev enligt mig bra, han kändes fin! Fick till några riktigt fina volter och skänkelvikningar, riktigt nöjd blev jag! Provade några ryggningar, men Miro stod emot jättemycket på grund av underlaget. Nöjde mig därför bara med något steg och sedan mycket beröm.

På banan: Det var lika dant som under gårdagen, att man red utanför banan innan starsignal. Red lite åttvolter, raka spår och några halter. Fick sedan startsignal och det kändes bra, om än lite energisnålt som under gårdagen. Han tappar liksom den känslan som jag har på framridningen, men det kommer! Travprogrammet satt bra, var bara ena skänkelvikningen som blev lite tokig då det nästan blev skritt för det gick så långsamt. Han fattade galopp från skritt bra (fick en 6:a!) och sedan gick även galopprogrammet bra, förutom det förvända. Jag kände hur han stod mot, jag var trött och tappade min stabilitet vilket resulterade avbrott och sedan lyckades jag inte fatta förvänd. I övrigt kändes ritten bättre än igår!

Det var verkligen dyra missar vi gjorde, eftersom det ledde till två 4:or på halft igenom och 2/4 respektive 1/4 på förvända. På de fyra punkterna tappar vi minst 16p, vilket hade lett oss till samma procent som under gårdagen. Jag är i alla fall väldigt nöjd, jag menar i resten av programmet är det nästan bara 6:or! Sedan tre 5:or och 7:or som väger upp varandra. Resultatet landade på 53,16%.

Jag är inte alls missnöjd med ritten, snarare tvärt om. Visst är det tråkigt och synd att vi ska tappa så mycket poäng på två missar, men det kommer. Min peppning är att veta att det bara är det där lilla som saknas, att vi är två avbrott och felfattningar till att översiga gårdagens 57,37%. För jag vet, att utan dem idag hade vi tagit ännu ett procent rekod. Nära skjuter ingen hare, men vi är en erfarenhet rikare! När vi dessutom får ordning på allting runt omkring, då kan vi höja snäpper ännu.

Bilder från helgen kommer!

Idag har det varit en varm och kladdig tävlingsdag, trots att solen inte lyste speciellt mycket. Det har däremot variy otroligt kvaft och mycket knott. I övrigt har den varit riktigt bra, bra prestationer i båda klasserna.

LB:1
Framridning: Jobbade mycket med rakriktningen, min blick, 10m volter och tempoväxlingar. Gjorde lite samma sak i alla gångarter och red på med skrittpasuer lite här och var. Miro kändes fin på framridningen, mot slutet började han verkligen komma över spärren och hitta sig själv. Inga större tjurigheter, bara en gång i galoppen men annars var det bra på den fronten.

På banan: Innan startsignal fick man rida runt utanför banan så jag fokuserade endast på att försöka böja och ställa igenom honom på mindre volter. När jag sedan började programmet tyckte han att det var lite läskigt vid domaren första gången, men det släppte sedan. Annars var han lite backande genom hela programmet, det är det sista av hans spändhet som ligger och spökar. Från sidan ser det bara ut som att han är seg, men jag som sitter på ryggen känner så tydligt just spändheten. Sista uppridningen släppte han däremot till och började gå av sig själv, vilket även syntes på poängen.

Det blev ett riktigt jämnt resultat, 6:or rakt igenom förutom några 7:or och en 5:a. Jag vet precis vad det är som saknas för att de där 6:orna ska bli till 7:or, nämligen att han släpper igenom helt och går av sig själv. På ett sätt känns det ganska skönt att få det svart på vitt, att det är det lilla som saknas för att det verkligen ska bli bra. Resultatet landade på 61,38%, vilket är det högsta procent jag och Miro haft i en LB!

LA:1
Framridning: Försökte ta det väldigt lugnt eftersom jag ville spara på energin så mycket som möjligt. I övrigt gjorde jag samma saker som inför LBn + att jag kände på någon skänkelvikning, förvänd galopp och ryggning. Fick en bra känsla, även om det var lite lojt.

På banan: Samma sak som ovan innan startsignal. Även om vi tappade energi av samma sak som i klassen innan fick jag en bra känsla i programmet. Visst blev den lite missar för att han inte bjöd ordenligt, inte så lätt att få till bra skänkelvikningar till exempel men vi lyckades i alla fall skrapa ihop en 6:a på den ena. I galoppen fick jag rida som tusan, men vi lyckades sätta båda förvända i alla fall!

Efteråt var jag väldigt nöjd, framför allt eftersom jag red med huvudet den här gången och inte på impuls. I mina tidigare LAer har jag iprincip bara styrt runt vägen, nu hann jag tänka emellan och förbereda mig bättre inför nästa moment. 5:or och 6:or, + tre 7:or fick vi hop och resultatet landade på 57,37%. Ännu ett procentrekod för vår del!

Inför morgondagens LA siktar jag på att rida lika mycket med huvudet som jag gjorde idag samt försöka förbättra de missar som finns. Förhoppningvis kan vi ladda på energiförrådet och får bort hans inre spänning så att han släpper till lite mer också. Energin är vår största brist i programmet just nu!

Har ägnat hela kvällen åt att redigera bilder, fortfarande har jag en liten del kvar. Men, vad säger ni: är ni intresserade av att se mer utav det här?!

Felicia är naturligtvis fotografen!

Blev lite snabba ryck för att hinna med och rida Miro, tur att han bara skulle gå ett lätt pass. Red på ett fyrkantsspår och sedan fokuserade jag bara på min blick och utgick utifrån det, det gick helt okej! Fattade galopp från skritt utan protester och galopperade enligt samma principer. Pigg och framåt var han också, gillas!

Passet får helt klart godkänt, var kanske tur att jag hade lite tidspress så jag slapp ta ut honom allt för mycket. Nu fick han mest bara röra sig och jag kände att han var lösgjord och fin i kroppen = jag kan slappna av inför morgondagen. Outfiten gjorde helt klart ridpasset lite extra, ni ska få se!

Johanna var så snäll så att hon lät oss ta båda hästarna idag, därför började vi med Jumanji. Jag vet inte om det är tur eller skicklighet, men jag lyckas alltid få rida honom dagen efter hoppning nu för tiden. Inget mig emot dock, han är alltid lite extra lösgjord då.

Vi gjorde egentligen ingenting komplicerat. Red runt på ett fyrkantsspår och volter i alla gångarter och lösgjorde honom bit för bit. Han kändes fin och tog verkligen alla hjälper bra och med ro, sedan märker man helt klart vart bristerna sitter. Men som sagt kändes han fin i alla fall, lagom mycket i båda händerna och det var framför allt jämnvikt i båda händerna. Extra roligt att det här satt någorlunda redan från början! Duktig Jumanji, är så roligt att tänka tillbaka till hur det var i vintras.

Felicia fick hoppa upp och rida lite på honom i slutet. När hon hittade knapparna såg det bra ut, han är ju lite knepig eftersom man måste göra lagom mycket vid rätt tillfälle. :)

Idag runt lunch var vi till Borlänge för att lämna av Felicia, kan för mitt liv inte förstå varför dagarna jämnt ska rinna iväg så fort...? Vi fick i alla fall några riktigt trevliga dagar tillsammans och att hon kom hit som en överraskning, det kommer vara en av sommarens bästa händelser, helt klart. Vi har planerat in att jag ska åka neråt landet v. 32, så vi ses snart igen i alla fall!

Vi har haft eftermiddags/kvälls-jouren två dagar i rad nu, så det har blivit sena kvällar i stallet. Ett litet planeringsmöte för sommarshowen har vi också hunnit med för den delen. Annars har vi bara haft den skoj och umgåts med varandra. Idag fick vi skynda oss för att hinna rida båda ponnyerna innan det var dags att åka, men vi grejade det.

Tvådagarstävling står på helgens schema, jag är taggad till tusen. Var över en månad sedan jag och Miro tävlade på riktigt (räknar inte med KM) och senaste riktiga tävlingen var på hemmaplan, så det ska bli roligt att få lasta ponnyn i transporten. Jag har redan börjat förbereda lite med stövelpustning och sådant, ikväll blir det att smörja sadel och träns + bada ponnyn. Största fördelen med att inte rida LC är helt klart att jag kan knopoa innan vi åker!

Nu ska jag redigera bilder från dagens ridpass, Miros bilder kan bara beskrivas såhär: 100% Jennie.

Idag stod det hoppning på båda ponnyernas schema, de ni! Hade bestämt att Sanna skulle hoppa Miro idag och när det dök upp en hoppträning tyckte vi att det passade utmärkt att hon fick vara med och träna. Båda ponnyerna var riktigt pigga och glada med en del krut i, hehe.

Det är så otroligt roligt att stå och se Miro från backen, tänk att jag får rida på den fina ponnyn. Miro blir dessutom så otroligt glad när han inser att han ska få hoppa, han ligger på som tusan kan jag säga! Öronen är spetsade framåt, han tjuter i galoppfattningarna och att sakta av från galopp, vad är det? Idag var det ingen tvekan alls från hans sida, trots vattenmattor, block under hinder och "störande moment". Sanna gör dessutom ett bra jobb från ryggen, Miro ser verkligen ut att trivas.

Jag tog en hel del bilder, lik som Felica, men här kommer ett urval av mina bilder i alla fall. Fick egentligen inte till någon bra hoppbild, menmen!

Idag tog jag och Felicia bussen till Borlänge för lite shopping. Pappa var snäll och hämtade oss vid Gyllerondellen så att vi slapp gå, jag är nämligen inte riktigt säker på vägen från busshållsplatsen till Norells ...

Vi var på Norells i över en timme eftersom vi fick vänta på att pappa skulle sluta jobbet, men som tur är det ganska enkelt att fördriva tiden där! Jag shoppade bara nödvändigt idag, vilket jag iprincip alltid gör nu för tiden, tråkigt men sant. En stor flaska flugspray från Renons inhandlades först och främst, eftersom småflaskorna vi köpte på Ullared börjar ta slut. Jag laddade även upp tävlingsgarderoben med ett par vita ridbyxor från Back2Back och en lika dan skjorta som jag redan har, kommer väl till användning i helgen och under NF-SM. Hade jag varit gjord av pengar skulle jag köpt ett par till vita Pikeurridbyxor, men de jag köpte ny dugar minst lika bra!

Här kommer det en hel hög med bilder från dagens dressyrträning, det är naturligtvis Felicia som är fotografen!

Dagens outfit:
Hjälm: Charles Owen John Whitaker
Tröja: HM (+Gina Piké under)
Ridvantar: Roeckl Vesta
Ridbyxor: Mountain Horse Jeanie
Stövlar: Mountain Horse Supreme High Rider
Sporrar+Sporremmar: Globus + Treadstone

Träns+Pannband: Ullared + Swarovski
Sadel: Jaguar XKC
Schabrak: Shockemöhle Coach
Benlindor: One Horse

Idag stod dressyrträning för Pernilla på schemat, som jag nämnde i måndags. Min veckoplanering för den här veckan blir verkligen helmysko, men det blir nog bra ändå! Omstoppningen av dressyrsadeln verkade bli bra i alla fall, jag hamnar nu lite högre upp bara och det är lite ovant i början.

Vi fortsatte träningen med samma arbete som i mådags, idag kunde vi dock komma igång lite fortare tycker jag. Efter självständig framridning började vi med att rida på fyrkantsspåret och efter en stund började vi lägga in 10m volter. I galoppen jobbade vi medst på fyrkanten och lite förvänd som i LA:1. Vi jobbade allting lite varvat huller om buller sedan, allt från 10m volter till skänkelvikningar, för att sedan galoppera och sedan la vi in lite halter och ryggningar.

Den största fokusen låg på mig, vänsterarbåge och se vägen. När jag rider rätt då blir det väldigt bra och jag märker faktiskt själv vilken stor skillnad det blir! Miro kändes inte riktigt lika energiskt idag som han gjorde i måndags, tror att han var lite småtrött faktiskt. I övrigt var han väldigt mjuk och fin i kroppen, även om jag fick lite "rida-i-sirap"-känsla, men Pernilla sa att jag hade kunnat göra en bra ritt i dagens dagsform trots det.

Helgens ledord är: se upp, se vägen - följ den! Då blir allting bra, för om jag bara ser min väg då tvingas jag korrigera min vänsterarbåge för att kunna rid min väg. För det är som Pernilla säger, får jag ordning på det löser sig alla rörelser av sig själv, för dem kan vi. Jag är i vilket fall nöjd med träningen, även om jag inte får en bra känsla hela tiden och Miro går bra jämnt - men det är det som träning är till för!


Fler bilder kommer senare! :)

Nu är den nya designen äntligen på plats, efter många om och men. Råkade återställa kodmallen när jag var iprincip klar men nu är det återgärdat i alla fall. Hoppas ni gillar den lika mycket som jag!

Hittar ni små missar eller fel, meddela mig gärna så rättar jag till det. Jag blir rätt blind själv och ser inte alla små fel eftersom jag setat med designen så oerhört länge.

Här kommer några bilder på de fina ponnyprinsarna från dagens lilla "promenad". Måste bara säga att grimmorna klär dem så otroligt bra, håller ni inte med?


Nej, Miros man är inte ojämn egentligen, den har bara lagt sig lite mystiskt.

Idag på förmiddagen har jag och Johanna ägnat åt att skura Miro och Jumanjis boxar, det är nämligen dags för den årliga stallrengöringen. Vi fixade Loves box också, en väldigt enkel match efter som den var väldigt ren. Helt rena blev inte boxarna, men bra mycket bättre än vad de varit innan i alla fall.

Ponnyerna flyttade in i stora stallet igår, de säger inte så mycket om det. Jumanji och Robbie skrek lite i början, men jag tror att de lugnat sig nu. Alex var supersnäll och tömde våra permanentbäddar igår, stort tack för det! Hon ville absolut göra det, trots att vi sa att hon inte behövde, så då fick hon väl göra det. Kan tänka mig att det var ett ganska tungt jobb med tanke på att båda bäddarna var runt 1-2dm tjocka!

Brukar ni städa stallen på sommaren?

Ni kan inte ana er vilken överraskning som följde med pappa hem i bilen idag! När han svängde in på gårdsplanen var han nämligen inte själv, i framsätet brevid honom satt Felicia! Det var verkligen en glad och roligt överraskning, jag hade nämligen inte en blekaste aning om att hon skulle komma hit!

Så nu får jag ladda för några roliga dagar här framöver med en saknad vän. Idag har vi varit upp till Falun för att hämta hem Miros dressyrsadel som blivit omstoppad under dagen. Vi var även in på City Gross en snabbis, ingen hästshopping blev det dock eftersom jag inte hittade någonting behövligt.

Nu på kvällen har vi varit upp till ponnyerna, Felicia fick träffa Jumanji för första gången. Blev en liten promenad upp till Näs för fotografering och lite bete, ni kan nog gissa hur imponerade ponnyerna var när de skulle ha huvudet uppe  och inte ner i gräset ...


Felicia och Debbie för precis ett år sedan. :)

Idag har verkligen statistiken varit på topp, vid ett-tiden idag hade jag lika många besökare som jag vanligtvis har på en dag och nu har den dubblats! Vart kommer alla besökare ifrån?

Uppdateringen har dock inte varit på topp, men det har att göra med att jag håller på att fixa med den nya designen. Det tar mycket längre än vad man faktiskt tror och nu har blogg.se dessutom fått för sig att den inte ska uppdatera mina ändringar eller klistra in koderna rätt. Beräknar att få upp allting i morgon i alla fall, så länge inga större problem uppstår.


Ännu en bild som Karin tog!

Idag har Birgitt varit och kollat Miros dressyrsadel. Miro visade verkligen inte sin bästa sida kan jag säga, han var mer uppe bland molnen än nere på jorden. Sadeln fick i alla fall följa med henne hem för lite korrigeringar och sedan hämtar vi hem den imorgon. På onsdag ska jag provrida i den på dressyrträningen och förhoppningsvis blir det lite bättre.

Vi provade även sadel åt Jumanji och givetvis låg drömsadeln Albion K2 absolut bäst. Däremot är det inte aktuellt att köpa en helt ny sadel, så vi får väl se hur det slutar. Vi har en annan sadel som vi ska försöka prova i vilket fall.

Efter sadelprovningen stannade jag kvar för att titta på Göranträning, minst lika nyttigt att stå på backen och se andra som att träna själv. Slog två flugor i en smäll och passade på att ta ut ponnyerna för varsin gräsätarstund, 40 minuter vadera blev det. Nöjda och glada ponnyer kan jag intyga!

Idag har jag och Miro tränat för Pernilla. Hade faktiskt stora valmöjligheter när det kom till dressyrträning idag, eftersom Göran skulle komma och ha en extraträning. Jag valde dock att träna för Pernilla, för just nu är det hennes träning som jag behöver mest.

Miro var väldigt spänd idag när jag red fram, huvudet högt i luften och fokusen var överallt utom på mig. Det blåste väldigt mycket, så jag förstår honom verkligen till fullo eftersom han verkligen ogillar när det blåser ute. Spändheten försvann mer och mer in i passet,. Vi fokuserade på rakriktningen till att börja med, egen bjudning hade han gott om idag vilket var skönt. Fick rida på ett fyrkantsspår i lättridning till att börja med, när jag senare började jobba nedsuttet la vi även in 10m volter. Jag fick jobba jättemycket med mina händer och vänsterarbågen, bara små kramningar i tygeln och jämna händer. Mycket svårare än vad man kan tro, den där vänserarmbågen och handen lever nämligen sitt eget liv ...

I galoppen jobbade vi lite på fyrkantsspåret för att sedan rida några förvända galopper som i LA:1. Det blev jättebra när jag gjorde det jag skulle, han blir gärna lite utåtställd i vändningen, speciellt åt vänster, eftersom jag måste korrigera den bogen. Vi klarade det bra i alla fall, trots att vändningarna blev snävare än vanligt eftersom vår svar runt 15m brett.

Avslutade med att bara trava runt på fyrkantsspåret och verkligen jobba med min vänsterarmbåge och hand. Fick verkligen till det på slutet och Miro kändes jättefin! Travade på superbra, växte under mig och allting bara flöt på. Just det känslan tar jag med mig, den är helt underbar och det är dit jag vill att han en dag ska vara på dressyrbanan.

Jag är verkligen nöjd med passet. Ska träna lite för Pernilla på onsdag också för att verkligen känna in ännu mer inför helgens starter. Det blir nog dessutom sista träningen för henne helt och hållet innan NF-SM.


En bild som Karin tog på min finaste.

När det kommer till lindor är jag kluven på vilket modell jag gillar bäst, fleece eller elastiska. Just nu består mitt lager av en blandning mellan båda sorterna, men börjar man räkna är nog större delen fleecelindor. Vilken modell jag gillar bäst varierar faktiskt lite från dag till dag, för jag gillar dem verkligen på olika sätt.

Elastiska lindor gillar jag framför allt för att de är enkla att linda med, de är dessutom lagom breda för små ponnyben. Jag har hittat en väldigt bra längd för framben respektive bakben, därför är det bara att linda på och det blir alltid snyggt.

Fleecelindor skulle nog få en extra pluspoäng från min sida om det var enkelt att få tag på ett stort utbud av ponnyanpassade lindor. Jag tycker personligen att standardbredden på fleecelindor blir på tok för bred för ponnyer, det är jättesvårt att få till det riktigt snyggt trots avklippta lindor. De ponnylindor jag har älskar jag däremot! Det jag gillar extra mycket med fleecelindor är att man kan linda lite högre, något som är riktigt snyggt enligt mig.

Jag gillar däremot inte 50/50 lindorna. För min del känns det inte bra att linda det elastiska dirket på fleecet som ligger mot benet, isåfall skulle jag vilja ha en padd närmast benet. Då känns det mer relevant att köra på en ren fleecelinda eller elastisklinda med pass under på en gång.

Vilken typ av lindor föredrar ni?


Fleece <--- ---> Elastisk

Det finns verkligen ingenting bättre än att vara kvar sent i stallet. Idag valde jag att stanna kvar efter hästägarmötet eftersom jag ville frisera Miro lite, och då menar jag lite. Toppade bara manen lite eftersom knopparna blir snyggare med en längre man, men måste samtidigt hålla efter den så den inte blir för lång. När jag var färdig var det en timma kvar till kvällsfodringen och eftersom vi har jouren idag så tyckte jag inte att det var någon idé att gå hem.

Ponnyerna fick därför beta i ungefär 30 minuter var, nöjda och glada blev de. Jag tycker verkligen att det är mysigt och avslappnande att få den där egentiden i stallet, bara ta allting i sin egen takt. Idag var jag iprincip själv där dessutom, det är också otroligt skönt. Det är dessutom väldigt rogivande att stå och beta med ponnyerna i kvällsolen.

På grund av regn ställdes ridplanerna in för dagen, varken ponnyer eller ryttare var något vidare sugen på en lättare uteritt om jag ska vara ärlig. Det blev därför ett lättare pass i ridhuset istället.

Miro kändes fin även idag, han hade en bra och egen bjudning samt var villig till arbetet. Lät honom vara ganska fri idag faktiskt, inga stora krav och bara låta honom gå i en väldigt låg form. Han tippar gärna nosen bakom lodplan i den lägre formen så därför jobbade vi med att få fram den, till och från var det riktigt bra! Passade även på att använda speglarna för att kolla rakriktningen, inga problem alls med den.

Jag är nöjd med passet, Miro travade verkligen på bra och var mjuk och fin. Imorgon står det träning på schemat!