Stallmys i fredags kväll och jag åkte hem med ett leende från gårdagens tävling! Miro och jag presterade ett jämnt program på 61.14% i LA:3, jag är hur nöjd som helts. Några småmissar i traven och en tabbe i galoppen som jag däremot räddade bra (trodde även jag skulle förlora mycket mer poäng på den!), men jag är nöjd ändå. Travprogrammet hade kunnat varit starkare med mer tryck vilket hade gett mer poäng, galoppen däremot blev bättre än jag väntat och motsvarade där vi ligger idag. Nu blir det vidare och fortsatt träning, jag måste spana efter fler tävlingar för nu är jag riktigt laddad på att förbättra och finslipa mer inne på banan!

På kvällen körde jag sedan till stugan där jag och Cam spenderade natten. Vi hade det hur mysigt och bra som helst. Grillade till kvällsmat, pratade, tittade på film, bara var, tog en nattlig roddtur i månljuset vid kvart i två, sov lääänge och åt fin helgfrukost. Tyvärr hade jag jätteont i magen på förmiddagen/tidig eftermiddag och sedan var det inte lång tid innan det blev hämtning hem. Får snart bli en nytt stugbesök och då ska vi se till att vara där i tid första dagen och undvika magont dag två.

När vi kom hem åt vi lite matm, sedan packade familjen in oss i bilen och ponnyerna lastades på transporten. Vår slutdestination blev Gruvsjön i Garpenberg för att bada med hästarna! Jumanji bjöd på lite bad och plask, Miro gick ut i vattet några gånger när jag gick i brevid men annars var han skeptisk. Det blev i alla fall lite mys barbacka i en väldigt fin miljö. Miro var så himla full med power och det kändes verkligen magiskt.

 

Vattnet blev tyvärr djupt vääldigt fort, det hade nog gått bättre om det varit lite mer jämn vattennivå. Nu var det grunt och sedan blev det som en grop ner vilket ponnyerna tyckte var lite obehagligt. Det var väldigt fint i alla fall och jag åker gärna dit igen!

Motljus + autoinställningar blir inte världbäst, blogg.se förstör dessutom kvalitén ytterligare. Men ett fint minne blev förevigat. En tråkig sak som hänt i helgen är att min kamera börjat ge upp. Eller ge upp är kanske fel ord, men blixten har öppnat sig och går inte att stänga ner igen. Kameran fungerar utmärkt och blixten verkar inte fungera i öppet läge, så det är ju bra, men nu är bara frågan hur jag ska gå vidare. Lämna in en nästan fem år gammal kamera på lagning eller se det som en anledning till att byta ut den. Det sistnämnda låter lockande men samtidigt känns det som det blivit och kommer att bli mycket dyr teknik som bytts ut under ett halvår. Beslutsångest.

Igår var det ingen vanlig dag, det var nämligen Jumanjis fjortonde födelsedag! I vanlig ordning firades det med knäckebrödstårta, det finns inga undantag för den. Miro fick också en tårta eftersom vi var i Thailand på hans fjortonårsdag den 23 april, vi bestämde därför att vi firade de samtidigt nu istället.

Jumanji smaskade glatt i sig av alla lager medan Miro mest åt betforen, han tog även ett bestämt sikte på Jumanjis betforlager och åt nog upp halva. Knäckebrödet trampade han mest sönder och sedan tyckte han att gräset var betydligt intressantare. När även Jumanji tröttnat på tårtan och ville ha gräs istället städade kråkorna så glatt upp de sista resterna.

 

Här har det minst sagt ekat tomt ett tag med väldigt oregelbunden och utebliven bloggning. Nu tänkte jag däremot ge en liten lägesrapport!

Till att börja med kan jag meddela att gymnasiet är klart för min del. Idag klockan 16.00 var det kursslut och även deadline för att skicka in uppgifter, jag skickade däremot in min sista uppgift i tisdagseftermiddag. Det känns väldigt konstigt alltihop måste jag säga, det känns overkligt alltihop. Nästa vecka ska jag in till skolan för att fixa till flaket, ha den årliga grillunchen med klassen + mentorer samt lämna in dator, nycklar och tagen. Sen är det bara studentveckan kvar med mösspåtagning nummer två, studentmiddag, fotbollsturnering och själva studentdagen. Allt känns så galet overkligt!

Miro han tränar på, vi fortsätter att stretcha ut hans korta bakben och få igenom böjningen på honom. Märks på en gång om det inte hålls efter, då blir han lätt förslöad och ridkänslan blir inte alls så bra som den kan bli. Som tur är behövs det bara ett ordentligt pass för att han ska hitta tillbaka igen, så det är skönt det i alla fall. Han är dessutom väldigt mottaglig och tar det mesta med ro, visst ifrågasätter han ibland men det ger nästan bara positiva effekter i slutänden i alla fall. När allt är på sin plats är det värt de där småkonflikterna, för fysatan vad fin han blir.

Jumanji däremot är för tillfället konvalicent. I tisdags var vi till Wilkesbacka veterinärklink då han varit lite ofräsch, det var inte alls mycket men något stod inte helt rätt till. Väl på plats såg det däremot väldigt ljust ut, han travade utan anmärkningar på gången, under longering och genom böjprovet, till sista böjningen lågt som var på höger fram. Han visade obehag vid böjning men visade knappt något hälta i traven därefter, kotleden bedövades därför och sedan fick han diagnosen kotledsinflamation som han nu är behandlad för. Nu blir det tre veckor med promenader och mindre hage fram tills återbesöket den 18 juni.

Annars har jag, den tid som inte ägnats åt skola eller stall, mest umgåts med min fina pojkvän. Sysslolös skulle jag defintivt inte vilja säga att jag varit, det har mest varit fullt upp hela tiden. Min förhoppning är att få ta det i alla fall lite lugnt nu i tre veckor fram tills det är dags att börja sommarjobba, men om jag känner mig rätt kommer det inte bli så!

 

Just idag är det även fyra år sedan Miro stal mitt hjärta vid första ögonkastet. Precis som på bilden här ovan mötte jag honom första gången och redan då visste jag att det här var ponnyn med stort P. Jag kommer aldrig någonsin ångra mitt val, för mig är han den bästa ponnyn på hela jorden och jag älskar honom mer än jag egentligen borde (om man nu kan älska någon för mycket...).

Idag har våra kusiner fått motionerat ponnyerna! Jag har länge tänkt prova sätta upp Filippa på Miro, hon har så pass bra balans och är försiktig i sin ridning. Miro kan ju bli rädd om ryttaren hamnar i obalans eller för oförsiktig på fel sätt mot honom, men det kändes verkligen som att Filippa skulle klara av utmaningen. Det gick superbra! Jag satt upp en stund först och red lite, sedan fick hon testa. Hon skrittade slalom mellan hindersstöd och skrittade över bommar i lättsits. Trava gjorde vi också, till en början var Miro rätt spänd men sedan insåg han att det inte alls var speciellt farligt. Miro skötte sig verkligen super, i skritten gick han på tygeln hela tiden och det kom även lite i traven, söteponnyn.

Elias fick rida på Jumanji. Han har inte ridit speciellt mycket men idag har han styrt slalom och ridit över bommar i skritt, i traven har han fått börja träna på lättridning. Det var två nöjda barn och två nöjda ponnyer som gick in i stallet igen efter ridningen.

När jag ändå är inne på ponnyer med nya ryttare på ryggen tänkte jag passa på att slänga upp de här två bilderna från gårdagen! Hur många av er är det som kommer ihåg Evita? Ponnyn som vi hade på foder i 11 månader under 2011? Hon var i alla fall med på hemmatävlingarna igår med en ny liten ryttare på ryggen, nu har nämligen lillasyster fått tagit över. Tänk vilken bra ponny hon är, verkligen en riktigt läromästare. Den ponnyn saknar jag allt.

För en vecka sedan satte jag mig på ett flygplan för att åka bort, men ändå hem. För Thailand är verkligen borta men ändå hemma, hemma men ändå borta för mig. Det känns lika naturligt för mig att promenera runt i Kamala som i Säter liksom.

Det har varit mycket känslor och många intryck, ibörjan saknade jag inte ens Miro, hur konstigt det än låter. Men saknaden efter honom blir allt större nu. Igår tittade jag på sista avsnittet av Ryttareliten, det gjorde saknaden extra stor. Bästa Miro, gud vad jag saknar dig.

Annars har jag det bra, tyvärr har jag dragit på mig årets värsta förkylning. För tillfället hör jag knappt någonting på vänster örat och om det inte vore för det hade det känts lite lättare. Kan ju inte direkt bada i havet eftersom risken är för stor att det kommer in vatten i det, sedan har jag en oerhört obehaglig känsla i det.

Men men, nu ska jag fortsätta njuta av de åtta dagar som är kvar här nere. Förhoppningsvis hjälper dunderpillren jag fått här nere snart! Ikväll är det dessutom fredagsmarknad: som jag längtat efter den!

Då var jag ytterligare ett år äldre. Vart tar tiden vägen?! Jag förstår inte riktigt hur jag redan kan ha hunnit bli 19 år. Det känns som det var igår som jag fyllde arton, men å andra sidan när jag tänker till, det har hänt ganska mycket sedan dess. På något sätt känns det inte som det är dags att fylla år igen och dessutom tror jag att jag nått någon speciell milstolpe i att fylla år: jag har knappt tänkt på att det närmar sig den 29 mars.

Min födelsedag har varit som en helt normal vårdag egentligen. Vaknade före klockan imorse och förstod inte riktigt vilken dag det var förens jag tittade på telefonen. En timme senare kom min familj + katten (som faktiskt fyller 15 idag!) in med lite presenter. Vi åt en god helgfrukost och sedan drog jag upp till stallet och trimmade Miro. Red ett avcheckningspass i ridhuset, han var lite jobbig med huvudet men det kändes ändå som jag kom åt honom bra. Det gäller bara att hålla tålamodet uppe och vara observant på honom, för han testar hela tiden.

Knoppade sedan Jumanji innan det bar iväg till Falun för ponnydressyr. Det kändes konstigt att glida runt utan att tävla först: det brukar faktiskt vara jag som tävlar ponnydressyr! Idag fick jag istället njuta från publikplats, en ny upplevelse helt enkelt som jag får vänja mig med. Jag lyckades få Johanna att ta på sig min dressyrkavaj och JW-hjälmen, så hon såg verkligen ut som en dressyrryttare idag. Resultatmässigt blev det kanske inget storslaget, men det är bara att kämpa på. Det var trots allt ett tag sedan de tävlade dressyr nu!

Pricken över i:et hade ju ändå varit om jag fått tävlat idag, jag menar, det är ju ändå min födelsedag. Skulle ha fyllt arton i år istället. Jag fick i alla fall andas dressyrtävling och knoppa, det är dock inte min starkaste sida att knoppa mjuk och fluffig man för mitt vanliga sätt fungerade inte optimalt. Aja, nog tjatat om det.

På måndag firar vi min födelsedag lite mer "på riktigt". Helgen är nämligen fullt uppbokad: imorgon är det min och Miros tur!

Idag är dagen med stort D, dagen jag längtat efter länge: Dalarnas första Hööksbutik har äntligen slagit upp dörrarna för allmänheten! Äntligen säger jag bara, istället för att behöva färdas till Valbo eller Västerås räcker det nu att ta sig till Borlänge. Jag är kanske inte jordens största Hööksfantast, men å andra sidan har jag många gånger saknat att ha det i närheten.

 redigerare

 

Jag började min morgon med en tur till skolan för att fixa det sista på mitt gymnasiearbete, nämligen att fixa till lite ändringar i min rapport. Hade inte så fasligt mycket kvar och kunde ganska snart uppdatera den i dropbox: därmed förklarade jag mitt gymnasiearbete som (förhoppningsvis) färdigställt. Hur skönt?! Mina onsdagar kommer däremot innebära en lektion mellan 08.30-09.40 och en mellan 14.20-15.30, hej ännu mer tid på att försöka få något vettigt gjort det veckor det är specialidrottslektion på slutet. Tur jag är duktig på att få tiden att gå oavsett!

Vid halv tio-tiden mötte jag upp Elin i centrum, vi gick sedan till Norra Backa och Hööks så vi var där ungefär en kvart innan öppning. Vi var ju inte precis ensamma där och väl inne blev det lite "hit-and-run", jag lyckades fånga det antagligen sista 135-täcket i en reakorg åt henne och sedan fångade vi upp en varsin grimma innan vi ställde oss i den långa kön. Vi fick en goodiebag som utlovades till de 300 första kunderna, lite besvikna var vi däremot över att det enbart var en svart Höökskasse. Själva butiken kommer jag nog däremot besöka snart igen när det förhoppningsvis är lite färre antal besökare så jag kan gå runt och titta i lugn och ro.

Vi tog även en sväng inne på Biltema, där det var betydligt färre folk på större yta. Jag hittade en ascool svamp-borse för en tjuga som jag bara var tvungen att köpa, min förhoppning är att borsten ska få med mer smuts vid schamponering men det återstår att se. Köpte även bruna silikonsnoddar för de var så pass billiga.

Alltså grimman, hur söt är den inte!? Har tittat in den hur länge som helst men inte riktigt hittat den perfekta individen till den, men för ett tag sedan hittade jag den. Känns som jag är tolv all-over-again som går och köper en grimma till en ridskoleponny men jag kunde bara inte låta blir. Hoppas bara att den passar i storlek, annars har jag en plan B.

Annars har jag hunnit med ytterligare en träning på Miro idag, tycker headshakingen var värre idag och han satte dessutom till sin sida där han bli oerhört stark genom att han sätter till all sin kraft precis bakom ganascherna. Vi jobbade därför mest med att böja, ställa och lossa honom där. Jag fick riktigt bra grepp honom efter en del kämpande och hittade det där mellanläget: där hand och säte/skänkel samverkar precis med varandra och i rätt lägen. Det är den känslan jag kommer spara nu fram tills tävlingen. Tyvärr har vi kanske inte haft världens bästa uppladdning den här veckan, men jag tänker inte ge upp för det: jag vet att vi kan egentligen!

Idag har Johanna hopptränat båda ponnyerna för Erik, först Jumanji och Miro därefter. Jag fick i vanlig ordning vara hästskötare och svischa hästar emellan grupperna, men däremellan befann jag mig på läktaren. Hoppningen gick verkligen super med båda ponnyerna, det är så roligt att se att allt baa flyter på. Dagens eloge går däremot till Miro, de flög nämligen över 1m idag!

Tänk vad han har växt till sig den där lilla ponnyn. Från att ha kastat Johanna som en liten banta till att bokstavligt talat explodera av glädje. Johanna har även utvecklats väldigt mycket som ryttare, det är en annan bidragande faktor. Riktigt roligt att se!

Nu är det däremot dags att stänga ögonlocken, för om sju timmar ringer alarmet.

Tiden bara springer iväg och bloggen, ja, den har jag omedvetet helt lagt åt sidan. Sista lovhelgen den bara sprang iväg och den extra lovdagen jag hade på måndagen fick ägnas åt uppsatsskrivning tråkigt nog eftersom jag planerat och prioriterat dåligt.

Sedan senast vi hördes har jag ungefär haft två fokuspunkter i mitt huvud: gymnasiearbete samt års- och storhästdebut! Förra torsdagen var dagen då jag skulle göra slutfilmingen för mitt gymnasiearbete, där jag valt att göra ett eget kürprogram. Vägen till att få ihop programmet har var varit lång, speciellt med tanke på att jag när jag hade ett i princip färdigt program bestämde mig för att sänka svårighetsgraden på programmet och jag behövde därför göra ett helt nytt program. Tillslut hade jag ett eget program och två veckor innan slutfilmingen fokuserade jag otroligt mycket på att få kläm på alla vägar och sådant.

Förra torsdagen klädde jag upp både mig och Miro, sedan åkte vi iväg till Hedenslund. Efter att ha hittat en otroligt bra känsla på framridningen trots att jag inte lyckades få till en optimal stigläderlängd i nya sadeln var det dags. Prestationsångesten smög sig på, jag bröt ihop, jag kom igen och vi lyckades ta oss igenom programmet. Vi visade inte vår bästa sida men vi har i alla fall visat upp hur programmet i helhet ser ut!

Jag (och även några andra) fick därefter bråka en hel del med skoldatorns ljud eftersom den ibland tappar kontakten med ljudkortet, men efter många om och men lyckades jag färdigställa filmen med musik. Igår var det dags för redovisning av mitt arbete, minst sagt spännande eftersom det inte finns speciellt många dressyrinsatta på skolan och heller inte i gruppen jag redovisade inför. Fick i vilket fall lite respons från både elever och lärare, som var positiv. Nu är det bara en liten del i rapporten som ska färdigställas innan jag skickar in det till min handledare: eventuellt kanske jag får något att förbättra av honom och min medbedömare men i stora drag kan jag säga att jag snart är klar med mitt gymnasiearbete!

Underbara och älskade ponny, jag kan inte ens beskriva med ord hur mycket du betyder för mig. ♥

Jag har i övrigt börjat känna mig som hemma i de nya sadlarna. Hoppsadeln har jag gillat från första stund, jag har även börjat gilla att den är tvåfärgad faktiskt. Jag har till och med hoppat(!) i den, ni som följer mig på instagram har säkert sett filmen där jag och Miro skuttar över blockhinder där blocken står på högkant. Skräckblandad förtjusning och jag tror att alla närvarande var chockade över mitt mod.

I dressyrsadeln hade jag otroligt svårt att hitta en bra stigläderlängd i, det hålet jag hade i förra dressyrsadeln upplevde jag som alldeles för långt medan ett hål kortare blev lite för kort. Gick bra när jag red med chaps även om jag blev lite trött i benen, i stövlarna domnade däremot hela vaderna bort. Jag provade därför att göra ett mellanhål och helt plötsligt blev det perfekt, tänk att så lite kan göra en sådan stor skillnad. Kändes som hela jag placerades mycket bättre i sadeln dessutom.

Jag och Miro har även ridit en del ute på ridbanan, underlaget har varit riktigt bra och nu börjar den snart damma ordentligt. Var däremot inte lika storslaget att ta ett pass där i år eftersom vi trots allt ridbanepremiärade redan första passet för året. Oavsett är det underbart med stort utrymme och Miro tycker det är minst lika roligt som jag. Tyvärr är det någonting i luften som han reagerar på och headshakingen har därför redan slagit till. Den är än så länge kontrollerbar eftersom jag kan rida igenom den relativt bra, men det är otroligt tråkigt att behöva börjar passen med ett evigt slängande med huvudet som dessutom påminner en till viss del genom hela passet. Jag har i alla fall beställt hem två nya nosnät i storlek ponny eftersom det vi hade är spårlöst borta. I dagsläget få han gå med det vi har i cob, jag har faktiskt hittat en lösning så han slipper se ut som en långmulad älg till och med.

Jag har även hunnit med två grymma dressyrpass på ridskoleponnyn Helios. Det är så roligt att kunna sätta sig upp på en ponny som inte ens är sin egen men samtidigt känna sig så hemma, han är så otroligt rolig att rida. Jag har hittat ännu fler knappar än innan och han har visat sidor jag tidigare aldrig sett eller upplevt med honom, har trots allt mest hoppat honom de senaste åren. Gudomligt trevlig och fin har han varit i vilket fall, jag tycker verkligen om den där ponnyn och han har verkligen höjt mitt självförtroende under dessa pass.

Annars tränade jag och Miro för Pernilla förra fredagen, min dagsform var inte den bästa men passet gick rätt bra ändå. Idag är det dags igen, jag känner att jag är mer i form och jag hoppas att det här passet går ännu bättre än förra veckans. Det blir mest avcheckning och lite trimning för imorgon är det dags för tävling igen!

Hur förra helgens start gick dyker upp under dagen, kan däremot redan nu avslöja att jag är nöjd. Bloggen ska förhoppningsvis även fortsätta rulla på utan större avbrott i fortsättningen och jag funderar även på att fortsätta med listan där jag avslutade.

Min största fråga just nu är: varför är alla andra i Göteborg och inte jag? Ungefär 90% av mitt instagramfeed är bombaderat med GHS-bilder, var och varannan blogg jag besöker handlar också om just GHS. Jag vill också vara i Scandinavium, titta på fina hästar och se bra ridning. Jag vill också springa runt och trängas med shoppinggalna hästmänniskor på Svänska Mässan. Jag vill också sitta med kameran i högsta hugg.

Jag har faktiskt bara besökt Göteborg Horse Show en gång, det var förra året. Stockholm International Horse Show har fallit sig mer naturligt att vi har besök, Stockholm ligger trots allt relativt nära. Förra året kändes det däremot som en självklarhet att besöka Göteborg Horse Show för första gången med tanke på världscupfinalerna. Jag och Johanna åkte tåg ner och bodde på hotell hela helgen, vi hade en fantastiskt bra helg måste jag säga. I år får vi däremot nöja oss med att besöka Sweden International Horse Show, nästa år hoppas jag däremot att det blir ett Göteborgsbesök igen.

För att se det hela från den positiva sidan istället: jag behöver inte åka i från ponnyprinsarna den här helgen. Igår tog jag och Miro ett skrittpass med haltträning medan jag fick rida Jumanji istället för Johanna på hennes lektion då hon kände sig krasslig. Vi pysslade med förvända slutor, något Jumanji precis börjat lära sig. Lättlärd som han är börjar han däremot verkligen förstå vad det hela handlar om trots att gårdagens pass var tredje gången med förvända slutor, men allt är det jobbigt hälsar han.

Idag joggade jag Jumanji i en låg och rund form, tror han kände av en del från gårdagens pass men tror det var bra att han fick röra på sig. Han var faktiskt väldigt fin om än kändes det att han var trött. Miro däremot fick sig ett dressyrpass där jag la en ordentlig framridning, mycket fokus på att böja igenom honom och det kändes verkligen som vi hittade rätt. Avslutade det hela med att rida lite programdelar, det gick däremot sådär då han blev lite för laddad. Även idag tragglade vi lite med halterna, de börjar bli bättre om än inte helt bra ännu.

Ikväll väntar kvällsfodring och annars blir det nog en lugnt. Imorgon blir det full rulle hela dagen med stalljour och US's-aktivitet, Miro ska även ridas någonstans däremellan. Många stalltimmar blir det all varje vecka

I morse låg jag kvar i sängen och sov medan resten av familjen gick upp väldigt tidigt för att åka och tävla med Jumanji, när Johanna ringde från bilen på väg hem för att resultatrapportera låg jag fortfarande kvar i sängen. De hade tagit sig runt banan med två stopp och hon var nöjd med tanke på förutsättningarna.

Anledningen till att jag blev hemma idag berodde på att vi idag har haft US's årsmöte, nu hade jag visserligen hunnit hem till det ändå men det var inte säkert från början. Mötet gick i vilket fall bra och efteråt hade vi första mötet för styrelseåret. Jag går nu in på mitt sjunde US's-år, tänk vad tiden går fort, numera med titeln ordförande. Det känns bra faktiskt, det blir antagligen en del förändringar i styrelsen i år som bara blir till det bättre. Vi har länge haft en styrelse som har varit sittande i många år med bara ett fåtal nytillskott som kommit och gått: nu är vi två veteraner, tre som suttit ett år och fyra nykomlingar. Jag tror att det här kommer bli väldigt bra med mer nytt blod för det kommer leda till ny infallsvinklar, länge har vi suttit fast lite i samma mönster men jag tror det här kommer hjälpa oss att utvecklas framåt. Givetvis är det bra med personer som kan sin sak, men jag tror absolut att nytillskott är oerhört viktigt.

Efter mötet fixade jag lite av stallsysslorna innan jag gick hem för att göra lite US's-ansvarsområden innan jag gick upp till stallet för att rida Miro. Det svarta dressyrtränset och den bruna hoppsadeln åkte på, inte välmatchat men det var nog ingen annan än jag som brydde mig. Red sedan ett pass där jag började med att rida lösgörande på volt på samma sätt som under fredagens träning, sedan red jag lite delar av mitt gymnasiearbete. Det blev ett väldigt bra pass och Miro kändes både fin och positiv! Extra roligt var att jag verkligen kunde rida i hoppsadeln, även nedsuttet i traven utan problem.

Imorgon packar vi in ponnyerna i transporten och rullar ner till Mustang Hästsport som ligger intill Arlanda för att checka sadlarna. Miros dressyrsadel har börjat glida och skapat skav, har därför ridit väldigt lite i den på slutet. Hoppsadeln glider lite även den men det löste sig när jag la en antislip under i alla fall. Vi ska även kolla upp Jumanjis sadlar för att se om några justreringar behöver göras.

 

Idag skulle egentligen ett inlägg om alla hästar i stallet ha kommit upp, men jag ursäktar för att det uteblir för dagen. Jag skulle ha behövt fotat några av hästarna men varken tiden eller vädret har samarbetat med mig. Ska fota bilder i veckan och sedan bjuder jag istället på det här inlägget en annan dag.

Väl hemma i Säter fick jag snabbt äta och byta om innan jag gick upp till stallet för att rida Jumanji på Johabnas lektion. Jumanji var verkligen jättefin idag, så roligt att rida honom då. Vi red bland annat förvänd sluta som han mest tycker är helkonstigt, men han gjorde det bra! Direkt efter lektionen fick jag snabba mig för att hinna rida ett lättare pass på Miro i ridhushålet, gick helt okej i alla fall.

Fixade sedan och flyttade över Miro till sin gamla box i lillstallet. Efter två månader i ridskolestallet är vi nu tillbaka igen, tyvärr av en lite tråkigare anledning än tanken från början var. Nu känns det lika konstigt att Miro står där inne igen som när jag flyttade honom innan jul. Lite skönt att ha ponnyerna i boxarna bredvid varandra igen i alla fall framför allt, men även att ha mer plats för saker. Miro tycker nog att det kvittar vart han står, han har varit väldigt obrydd, men tror han gillar att han fått en större box och har Jumanji som granne igen.

Nu är det hög tid att sova, dagen har bara sprungit iväg. Imorgon blir det dressyrträning om inte en annan plan sätts i verket: det återstå att se!

Min dag har spenderats i Romme Alpin. Friluftsdag på schemat och även om det var frivilligt för oss treor var valet självklart: Romme Alpin är ju tradition! Jag och mina kompisar hade en bra dag i backen även om det inte blev jättemycket åkt, det är ju ganska mysigt att bara sitta i solen också ibland och njuta.

När jag kom hem igen gick jag raka vägen upp till stallet och tog av Miro täcket. Även om han bara gått med ett tunt regntäcke blev han superglad av befrielsen och försökte hitta något bra rullställe, men det var för hårt i backen.

Strax ska jag hämta in Miro och sedan ta en promenad genom Dalsbyn och bort på Norddalsvägen, blir vändan som jag vet tar 40min. Ska bli riktigt mysigt måste jag säga.

Loggade även in på TDB nyss och upptäckte att jag och Miro kommit med från reservlistan i Avesta, tjohooo! Håller även tummarna för stt tre till avanmäler sig i Svärdsjö, anmälningen går visserligen ut idag men jag tänker fortsätta hoppas på att jag kommer med i alla fall.

Åkte hem vid lunch och åt hemma istället innan jag bytte om och tog mig upp till stallet för fixa. Tränade sedan Miro för Pernilla (utvärdering/reflektion kommer imorgon) och direkt efter den fick jag snabba på för att även hinna rida Jumanji innan insläppet. Jumanji var väldigt spänd men det släppte mer och mer, tillslut kändes han fin om än lite spänd. Det är dessutom alltid svårt att gå från Miro till Jumanji, men jag var i alla fall duktig på att hålla mig inom Jumanjis ramar utan att sätta för mycelet press.

Fick även rida Helios på kvällen! Pernilla frågade om jag ville och svaret var väldigt självklart, ja. Red fram honom lite och sedan fick vi visa hur bogen in går till för mammas ridgrupp (syftet med att jag skulle rida honom). Innan de kom in var känslan sådär men sen bara flöt det på och han kändes så fin, fick precis den där känslan där jag vill ha honom. Vi fick visa hur en bogen in ska se ut både för hästen och ryttaren, jag fick även göra medvetna fel för att visa resultatet. Red sedan lite mer, i traven var han väldigt fin. Travade på fint fram till handen med en fin och rund nacke utan att krypa ihop. Galoppen var jobbigare, han vill gärna hellre gå på fart än styrka men bitvis så hittade han det bra!

Imorgon blir det dressyrträning med Jumanji, väldigt roligt! Har inte tränat med honom sedan i början av juli men imorgon är det dags igen.

Idag är ingen bra dag, omotiverad, för mycket tankar och matteprovsnervös är ingen bra kombination om jag säger så. Ska jag vara ärlig, och det tänker jag även vara, är jag inte alls pepp eller motiverad till pizzakväll och övernattning i stallet ikväll. Jag växte ifrån det för länge sedan och ser tyvärr inte någon glädje i att knappt somna och vakna varannan minut på grund av ont i kroppen. Men det är bara att bita i det där sura äpplet och försöka vara med i positiva klubben även om jag mycket hellre spenderat kvällen hemma framför en film efter kvällsfodringen.

Vet ni vad jag däremot ser fram emot imorgon? Dressyrträning! Det är precis tre veckor sedan senaste så det blir helgens absoluta höjdpunkt, som jag längat. Blev ett oplanerat uppehåll och den egna trimningen där emellan har väl gått lite som en berg- och dahlbana känslomässigt, det känns därför väldigt bra att få ett par ögon på oss under morgondagen. Dagens pass gick i alla fall bra, även om Miros ridhusspöken hade flyttat in i ridhushörnet nere vid läktaren idag!

Idag är ingen bra dag, omotiverad, för mycket tankar och matteprovsnervös är ingen bra kombination om jag säger så. Ska jag vara ärlig, och det tänker jag även vara, är jag inte alls pepp eller motiverad till pizzakväll och övernattning i stallet ikväll. Jag växte ifrån det för länge sedan och ser tyvärr inte någon glädje i att knappt somna och vakna varannan minut på grund av ont i kroppen. Men det är bara att bita i det där sura äpplet och försöka vara med i positiva klubben även om jag mycket hellre spenderat kvällen hemma framför en film efter kvällsfodringen.

Vet ni vad jag däremot ser fram emot imorgon? Dressyrträning! Det är precis tre veckor sedan senaste så det blir helgens absoluta höjdpunkt, som jag längtat. Blev ett oplanerat uppehåll och den egna trimningen där emellan har väl gått lite som en berg- och dalbana känslomässigt, det känns därför väldigt bra att få ett par ögon på oss under morgondagen. Dagens pass gick i alla fall bra, även om Miros ridhusspöken tydligen hade flyttat in i hörnet idag!

Red i alla fall ett bra dressyrpass på Miro idag! Allt kändes "som vanligt" igen och vi trimmade på lite basic-grejer. Han är så härlig när han komma igång, då är det bara framåtläge som finns på hans planet. Jag har fullt upp med att sitta emot i traven efter avbrotten från galoppen ibland kan jag säga.

Nu är det bara duscha och försöka torka håret kvar innan det är dags för sängen. Imorgon väntat gymnasiearbete på förmiddagen, ska då sätta ihop ett helt nytt kürprogram eftersom jag tänkt om helt (inte alls ute i sista sekund med det, om sex veckor ska det färdiga programmet med musiksättningen presenteras!) och sedan blir jag kvar i skolan hela dagen då det ska pluggas matte på specialidrottslektionen.

Det här blev ett betydligt längre inlägg än tänkt, nu måste jag fortsätta med det jag ska!

Idag blev inte min kväll riktigt som planerat. Min plan var att trimma till Miros man en aning och snygga till öron och hakhåren lite, den planen fick jag däremot styra om. Istället blev det jobb på ridskolan där jag höll i dagens fyra lektioner, framför allt spännande men lite läskigt också. Men allt kändes det lite coolt att gå runt med lektionspärmen, minns såväl när jag och min kompis jämt lekte ridskola som små och gjorde vår egna lektionspärm med hästlistor och lektionsgrupper. Idag fick jag ha hand om originalet, hehe! På den tiden var nog ridlärare drömyrket, nuförtiden har den drömmen ändrats ganska mycket.

Det gick i alla fall bra och jag överlevde med god marginal. Första gruppen var en vanlig grupp, om än inte av så hög grad, och där pratade vi först om hur hästen ska ledas innan vi tränsade tre ponnyer och gick in i ridhuset. De fick sedan leda tre och tre, de fick träna på att göra halt och leda hästarna på volter. Tycker både elever och ponnyer var duktiga.

De tre andra grupperna är nybörjargrupper, de hade istället ponnyagillity. Fick hjälp av två av ledarna att bygga fram banan och de var sedan även med och hjälpte till inne i ridhuset. Här hade vi bara en ponny i taget och gruppen delades sedan på två där hälften av gruppen fick vara ute i stallet och borsta med några andra ledare medan andra halvan fick ha ponnyagillity. Majoriteten av eleverna hade aldrig lett en häst på det här viset men det gick hur bra som helst ändå, all lyckades ta sig igenom slalom, halter, ryggningar och balansgång. Det flöt på betydligt smidigare än jag trott faktiskt.


Det här med att hålla lektion är däremot en hel vetenskap. Idag hade jag till exempel noll koll på namnen kändes det som, när jag var skötare kunde jag namnet på var enda elev men nu var det över tre år sedan. Kunde namnen på några för att de varit med på US-aktiviteter eller för att de är trogna och frågvisa efterföljare när jag är i stallet, men större delen hade jag ingen koll på. Några nya namn lärde jag mig men det säkraste kortet var att säga hästnamnet eftersom jag sa fel namn vid något tillfälle. Sedan är det verkligen mycket att hålla reda på när det är mer än en elev det handlar om, det är verkligen svårt att se alla och ha "ögon i nacken". Jag tycker däremot att jag lär mig system som fungerar för mig mer och mer.

Lärorikt och roligt var det i alla fall, ännu en erfarenhet rikare. Jag har tidigare aldrig haft grupper helt på egen hand utan endera har jag varit den extra handen på teorilektioner eller så har jag hållit i till exempel skötarkurser tillsammans med någon annan. Idag var jag mer ensam, men jag hade i alla fall lite extra hjälp av Judith och Isabelle i ridhuset och det kändes bra!

Här har det ekat tomt med inlägg, men statistiken har hållit sig och några nya läsare verkar ha hittat hit. Roligt, jag hoppas att ni stannar!

Dagarna i mitt liv har varit ganska händelselösa faktiskt sedan i måndags. Under måndagskvällen började halsen ömma och mycket riktigt vaknade jag en timme för tidigt på tisdagen med ond hals. Till skolan åkte jag men mycket gjord blev det inte, bortsett från matten som gick som ett rinnande vatten trots att jag och min kompis satt med samma mående. Vi frös i kapp och åt strepsils hela dagen, kändes bra att vi fick sluta tidigare i alla fall! Under tisdagen stannade jag faktiskt hemma från stallet, kroppen sa helt enkelt ifrån. Det var nog ett klokt val för redan på kvällen kände jag mycket piggare och därefter har det bara gått framåt. Halsontet är borta och förkylningen i övrigt har hållit sig på en bra nivå: snabbsjukdom ska det vara om det ska vara någon tycker jag i fortsättningen också.

Annars blev det en sen kvällsridning på Miro i onsdags, eller ja, det beror ju på hur man ser på det. I vanliga fall rider jag lektion mellan 19-20 på onsdagar men den här veckan blev det egen ridning mellan 19.30-20.30 eftersom vi hade flyttad teori. Trodde jag skulle få rida ute i mörkret och kylen, men precis när jag var på väg ut insåg jag att Göranträningarna var slut. Lite konstigt var det att inte träna, jag menar, jag har ju varit med på träningarna det senaste 2,5 året. Det blev bara lite jogging, dels på grund av min förkylning och dels på grund av att dragkedjan på mitt ena chaps sa upp sig när jag skulle ta på det. Tycker inte om att rida utan chaps/stövlar men det gick hyfsat i dressyrsadeln faktiskt.

Under torsdagen tog jag mig till Borlänge och uppsökte skomakaren på Kupolen. 450:- fick jag betala för att få dragkedjorna utbytta i båda chapsen och ärligt talat tycker jag att det var värt det. Hööks borde däremot byta dragkedjor på sina produkter för de är rent utav kassa i kvalitén. Mina förra chaps dragkedja därifrån höll för fem ridpass, den här gången höll de i alla fall fem månader. Mina först Mountain Horsechaps köpte jag 2009 och den dragkedjan är fortfarande som ny. Nu har jag i alla fall en riktig dragkedja även på Höökschapsen och förhoppningsvis ska de hålla några år. Jag gillar chapsen i övrig och skulle jag ha bytt ut de hade jag antagligen velat ha ett par chaps för runt 1500:- för att de ska uppfylla mina krav för bruna chaps. Dragkedjebytet kändes helt enkelt prisvärt även om det sved lite på kontot. Tur jag fick lön idag!

Det var det som hänt sedan sist. Nu väntar en helg med stalljour imorgon och Miroridning båda dagarna. Tyvärr blev/blir det ingen träning den här veckan heller. Tre veckor utan träning kommer det bli, kanske bra för ekonomins skull men jag känner att jag vill träna. Mitt ridsjälvförtroende är lite på botten just nu och en träning skulle sitta fint för att hamna på banan igen.

Nu ska minneskortet tömmas, känns inte okej att det fortfarande ligger bilder från Globen på det. Imorgon ska jag i alla fall fota på riktigt för första gången i år! Det blir hästporträttfotografering, hur skoj som helst för det är nästan det roligaste enligt mig.

Helgen gick i ett, hur kom det sig eftersom jag i förhand knappt tyckte att jag hade något planerat? Lördagen bestod mest av födelsedagskalas och en kvällsvända till stallet. Jag och Miro red lite barbacka och tyvärr upptäckte vi att Jumanji var halt på höger fram. Inga sår eller svullnader, men däremot varm från kotan och ner i hoven. Vi misstänkte en sträckning alternativt att det blivit något efter skoningen, men å andra sidan kändes det som att det borde märkts tidigare eftersom det trots allt gått över tre dagar sedan dess.

På söndagen blev det därför sjukhage för Jumanji och den planerade träningen för Erik fick ställas in. Johanna fick istället låna Helios av ridskolan på träningen och utöver det tränade hon även med Miro. Både Miro och Helios såg fina ut, Miro tyckte det var superskoj med hinder. Till en början var han lite väl överladdad men efter en ordentlig framridning lugnade han ner sig lite och hoppningen gick super.

 

Idag blev Jumanji kollad av en veterinär som var och tränade för Erik. Det blev därför bara skola fram till lunch för min del idag, sedan åkte jag hem. Idag rörde sig däremot Jumanji helt klockrent, någon hälta verkade det inte finnas något spår utav. Mystiskt. Antagligen en liten vrickning av något slag, det blir i alla fall en veckas skritt för hans del för att vara på den säkra sidan.