Jag efteranmälde mig lite spontant till en dag på FaRS dressyrmeeting på Sveden bara någon dag innan efteranmälningstiden gick ut då jag kände att en månads tävlingsuppehåll blev lite väl långt efter sommaruppehållet. Tyvärr hade de ingen LA:3 på hela helgen, som jag gärna hade ridit, så det fick bli en LA:1 istället. Lite variation med tanke på att jag inte ridit det programmet sedan i maj.

LA:1

Framridning:
När jag i godan ro skirttade fram öppnade sig hela himlen och på bara någon minut var både jag, Miro och framridningsbanan genomblöta. När det värsta regnet lagt sig började jag rida fram, det var däremot inte helt lätt då jag var genomkall och blöt medan Miro kändes spänd. Min framridningsplan som jag hade tänkt mig fungerade inte alls, framridningen blev därför lite småkaos. I traven kändes Miro väldigt spänd och ibland småspringig, fick inte alls till känslan trots att jag försökte hitta på åtgärder. Galoppen kändes istället kort och spänd. Fick honom heller inte tillräckligt rund i sidan, utan han kändes lite stretig och ville inte släppa efter och igenom.

Hade nästan gett upp och tänkte faktiskt stryka mig, det började regna mer dessutom. Gick då in i ridhuset där de var framridning för de regionala klasserna (jag red lokalt) då de sagt att vi fick trängas där inne i de värsta skurarna. Där inne kändes det som jag fick grepp om trycket i traven i alla fall även om det var lite sisådär med styrningen och det övriga. Galoppen blev lite mindre spänd och kort, även där så länge vi inte styrde. En sådär tio minuter där inne gjorde verkligen skillnad.

I collectingring:
Collectingringen låg het under vatten i princip, men jag och Miro plaskade runt lite i både trav och galopp. Han kändes lite mer spänd igen vilket antagligen berodde på vattenmassorna och styrningen var forfarande lite sådär, men jag tänkte att det fick bära eller brista.

På banan:
På banan hade jag lite samma känsla som i collectingring, där inne var det däremot inte fullt lika blött förutom halva kortsidan vid domaren. Miro skulle däremot inte gå i närheten av ena långsidan i vänstervarvet, han bara vände och drog sig därifrån. Jag red däremot upp på medellinjen vid startsignal med tanken att om han blir för trixig utgår jag, annars kämpar vi på och tar saker och ting som det kommer.

Känslan under ritten var inte helt på topp. Miro bjöd däremot på sig själv och trampade på i vattnet som han aldrig gjort annat innan, vilket var lite förvånade. Min ridkänsla var däremot i övrigt inte så bra. Fick inte alls känslan av att han var mjuk och följsam i sidorna eller mellan hjälperna, därför kändes det lite hackigt. Traven kändes lite spänd och hastig ibland medan galoppen fortfarande kändes kort och spänd. Var inte speciellt nöjd med själva ritten, mer glad att vi tog oss igenom den utan större missöden med tanke på förutsättningarna. Jag kan rida så mycket bättre än jag gjorde idag, kändes mest som jag styrde runt. Den läskiga långsidan i vänstervarvet löste sig däremot, vi behövde aldrig rida förbi den egentligen i just det varvet, tur det!

Jag fick mig däremot ett överraskande uppvaknande när jag fick protokollet, 65.13%, min gissning låg på minst 10% under det och istället sätter vi nytt procentrekord i LA:1!? När jag tittade på filmen så här i efterhand såg det däremot bättre ut än det kändes. Det såg inte alls lika hackigt ut som jag upplevde det i traven, i galoppen syntes det däremot tydligare om än inte så illa som det kändes. Slutkommentaren löd "Liten trevlig häst som trots blötan gör sitt bästa. Släpper i formen ibland.", och ja, det stämmer nog. Miro gjorde verkligen sitt bästa i förutsättningarna idag inne på banan, jag kan inte klaga på honom ett endaste dugg. Idag ställde han verkligen upp, älskade lilla ponnyn. Jag lämnade Sveden med ett leende på läpparna och är glad att jag faktiskt inte strök mig.

Han är så himla fin min älskade lilla ponnyhäst. Alltså bilden i mitten, ett sådant typiskt Miro-uttryck! Öronen spetsade och det syns hur han spänner till sig, där rider vi nämligen ut mot den läskiga långsidan men det gick bra utan att han gjorde mer än just bara titta.

Efter bortåt en och en halv månads tävlingsuppehåll var det dags för mig och Miro igen! Första utomhusstarten sedan i september förra året dessutom. Det blev lite "tokigt" med planeringen innan då jag insåg på torsdagskvällen att jag skulle tävla på lördagen, inte söndagen som jag skrivit upp i kalendern. Hur det kunnat bli så vet jag inte, måste ha blivit något galet när jag fyllde i datumet bara. Tur jag upptäckte det i någorlunda tid i alla fall så jag kunde planera om och om jag ska vara ärlig, tror jag uppladdningsmässigt att det blev bättre som det blev!

LA:1
Framridning:

Vi tog oss levande från transporten till ridhuset trots att Miro tyckte det var väldigt skrämmande med tickande eltrådar. Jag började rida fram som vanligt och Miro kändes riktigt fin, han travade på bra med en fin takt och han kändes loss i kroppen. När jag travat fram sa Pernilla "nu skulle du egentligen bara galoppera lite och sätta ihop traven för att sedan gå in på banan", det var även precis så jag kände. Alla bitar var liksom på plats, även om jag bara travat fram. Jag galopperade lite och kände sedan lite på traven, han kändes riktigt fin.

Här hade jag en halvtimme kvar till min starttid, den där timmen jag brukar behöva som framridning inför tävling behövdes inte på långa vägar. Jag skrittade lite till och från men höll ändå igång. Känslan var fortsatt bra, traven var riktigt riktigt bra där han även kom loss riktigt fint i ryggen. I galoppen började han slå lite med huvudet till och från, men bara jag fick in högersidan ordentligt var han fin.

I collectingring:
Nosnät och kavajen var nu på. Miro kändes helt död, jag fick gå på honom med spö+skänkel ordentligt för att ens få honom att trava. Den där fina känslan från ridhuset var som bortblåst, allt kändes mest platt och stappligt. Det kändes knappt som att han travade och galoppen blev fyrtaktig utan energi samtidigt som han slog med huvudet. Känslan hade gått från 100 till 0 ungefär.

På banan:
Innan startsignal travade och galopperade jag runt lite längsmed staketet så han fick titta, den ena långsidan var lite läskig tyckte han. Fick sedan startsignal och känslan genom programmet var verkligen inte bra. Det kändes knappt som vi rörde oss framåt och jag fick minsann jobba för att ens hålla igång. Traven kändes mest tråkig och det var svårt att genomföra rörelser utan någon energi. I galoppen blev han fyrtaktig och huvudet slog, på sina ställen kändes det verkligen som att vi galopperade på stället.

Jag var inte nöjd med ritten på något plan, det enda positiva var att vi tog oss igenom programmet utan trassel, men ärligt talat tar jag hellre lite trassel faktiskt. Procenten slutade på 53.28%.

Jag var riktigt besviken efter ritten. Framridningskänslan var verkligen SÅ bra och då är det verkligen inte roligt när känslan på banan inte ens existerar. Vad var då orsaken? Det var riktigt varmt ute, så egentligen är det inte konstigt att Miro blev energilös. När vi kom ut blev det helt enkelt för jobbigt för honom, antagligen blev han lite trött av framridningen och sedan kom det massor utav värme på det. Jag får helt enkelt ta med mig framridningkänslan och se till att få med den även in på banan till nästa gång, men även lära mig att varma dagar ska vi korta ner framridningen.

Antagligen kommer vi även lägga om framridningsplanen till nästa gång, speciellt om väderförhållanderna är som under den här tävlingen. Det senaste året har vi behövt en timmes framridning just för att det ska finnas tid till att lösa problem. Miro är lite svår på den fronten, ibland behövs det en timme för att få honom på plats och ibland behövs det 20 minuter vilket alltid är svårt att veta i förväg. Vi får helt enkelt prova och exprimentera lite!

För några veckor sedan fick Miro komma ut på sin första riktiga bortatävling i hoppning på väldigt många år. Det var en låghöjdshoppning så det passade honom och Johanna utmärkt, att få träna på att tävla på bortaplan men med lite lägre hinder. Höjden är väl egentligen inget problem egentligen, men det är bra för det mentala att kunna hålla ner de lite när det är skarpt läge.

60cm
På framhoppningen började Miro med att slå till med två nitar på räcket, de var i alla fall relativt snälla. Han hoppade sedan som en söt liten ungponny, ordentligt med luft mellan hinder och framben samtidigt som en tittade ner på hindret mellan frambenen. Sötponnyn!

På banan var han lite spänd, men han hoppade ändå snällt och fint även om det blev lite unghästsprång även här. De satte även nollan, alla var nöjda och glada på alla plan.

70cm (LE)
Till den här klassen hoppade han på en gång på framhoppningen, även lite mindre spänt än till första.

På banan var han mycket mer avspänd och därmed även lite mer ridbar. Tyvärr blev han lite lång på ett räcke vilket gjorde att han fick med sig bommen med bakbenen, lite tråkigt faktiskt. Johanna var lite besviken på sig själv för att hon släppte fram istället för att hålla ihop, men ibland är det lätt att vara efterklok. De fick alltså fyra fel där, lite retligt att det kom i grunden eftersom det var en klass med omhoppning också.

Vi är i alla fall väldigt nöjda med Miro som skötte sig bra! Hellre att han får med sig en bom ner än stannar resonerar vi och vi är nöjda med resultaten ändå. Synd nog var stolen otroligt stark och låg på konstigt, därför var det jättesvårt att få till bra bilder.

Idag har vi haft lokal ponnyhoppning på klubben, Johanna har varit med och hoppat båda ponnyerna. För Miros del innebar det en comeback på hoppbanan efter fem(!!) års uppehåll, han har enbart tävlat på klubbnivå hos oss. Johanna och Miro debuterade även på en nya höjd.

Miro 75cm (LE+)
Miro hoppade väldigt fint på framhoppningen, det höll i sig även inne på banan. Han kom lite konstigt på något hinder väl inne men han löste det och hoppade så glatt ändå, men överlag en riktigt fin runda med många fina språng. Felfritt och clearroundrosett!

Vi alla var riktigt nöjda och glada över vår lille busponny, som även han var väldigt nöjd med livet. Öronen spikade framåt och det syns verkligen hur roligt han tycker det är, han vet ju dessutom så väl att han är snyggast i världen.

Jumanji 80cm (LD)
Jumanji hoppade även han fint på framhoppningen och det höll i sig även inne på banan. Fin runda med bra flyt och fina språng, det är roligt att se att de hittar dit även inne på tävlingsbanan. Felfritt och clearroundrosett!

Jumanji 90cm (LC)
Eftersom första rundan blev så bra efteranmälde vi till LC i avd B för att de skulle få känna på lite högre hinder även på tävling. De fick ett stopp på andra hindret, Johanna slappnade av lite för mycket och Jumanji utnytjade givetvis det men sedan hittade de ett bra flyt runt resten av banan och även fina språng. En bom fick de även med sig ner, Jumanji river sällan men vårt Dalviks kvarn-hinder är ett hinder som de tycker om att riva verkar det som. De kom alltså runt med 8 fel men vi var väldigt nöjda med honom ändå.

Som en kontrast till gårdagens tidiga start blev det idag en betydligt senare. Jag har ingenting emot att starta sent, men idag blev det verkligen en sån där "gå och vänta"-dag. Var upp en stund till stallet på förmiddagen och promenerade Miro samt putsade utrustning och packade, gick därefter hem och putsade stövlar, packade mina grejer och åt lunch. Var sedan upp till stallet igen och tog det lite lugnt innan jag började plocka fram allt som skulle med innan jag borstade och knoppade Miro. Tillslut kunde vi äntligen rulla mot Fagersta!

LA:3
Framridning:
Fortsatte mitt upplägg med att börja ta igenom honom på volten i alla gångarter, det fungerar bra tycker jag. I traven var han inte alls stökig med huvudet till en början, därefter smög det sig på lite slag här och var men inget överdrivet. Galoppen var lite värre däremot, bitvis kändes det mest som att vi stod på samma fläck och bara slängde huvudet upp och ner. Knashäst. Jag red i alla fall på, red lite rörelser och delar ur programmet och försökte mest vänta ut honom genom koncentrerad och fokuserad ridning. I traven fungerar det bra, där är han fin och på plats. Galoppen är mycket värre, där blir han som sagt kort och opåverkbar. Lyckades faktiskt bli av med de värsta huvudkastningarna tillslut i galoppen, men han var fortfarande lite kort.

Känslan på framridningen var helt klart godkänd. Han bjuder verkligen på riktiga ljusglimtar! Det är så tråkigt att headshakingen spelar över i galoppen bara, tänk om han kunde släppa efter lika fint där som i traven.

På banan:
När vi kom in på banan blev han otroligt spänd, han tittade väldigt mycket både på läktaren och blommorna i bokstäverna. Red mest i galopp, i båda varven, vilket gjorde att han spände av lite i alla fall. Startsignalen gick och han var fortsatt spänd, men han hade i alla fall lite mer bjudning i sig idag!

Känslan genom själva programmet var helt okej. Han kändes genomgående spänd och ibland spände han dessutom till lite extra, men samtidigt gjorde han inga stora affärer av det. I traven hade vi egentligen ina större missar alls som jag kände av, mest lite småsaker som är svåra att påverka just nu. Galoppen var spändare än traven, men hade samtidigt inga större katastrofmissar. Det största som hände var att han blev skrämd av en fågel, vilket ledde till ett avbrott och en utebliven mellangalopp eftersom vi aldrig han riktigt hitta den efter avbrottet. Jag var helt klart nöjd efter ritten, det var trots allt första gången vi red LA:3 och vi hade dessutom inga större nämnvärda missar. Känslan var bättre än igår, hellre en spänd ponny som går framåt än en som är på plats utan energi.

Jag blev glatt överraskad när jag fick veta vårt slutresultat, 62.57%! Min gissning var att vi skulle landa på 58%... Spändheten syntes antagligen inte speciellt mycket, för den nämndes inte ens. Även idag fick vi fler 8:or och till min stora glädje fick vi 8,5 på travvolten åt höger: det är nästan helt otroligt. I övrigt håller travprogrammet en hög nivå med sina 6-8,5or (5,5 på mellantraven, men Miro har väldigt svårt för det och spändheten gjorde det inte lättare att länga). Galopprogrammet är inte lika stadigt, men vi fick några 7or även där men sedan smyger det även in några 4or. Precis som det står i slutkommentaren behöver vi hitta samma fina kontakt och mjuka rygg där som vi har i traven. Vi fick även en 7,5 på korrektheten idag, det kändes väldigt bra. I resultatlistan blev vi 15/32.

Jag kan inte vara annat än nöjd! Orden räcker knappt till för att beskriva hur glad och nöjd jag är över dagens resultat, det känns nästan overkligt. Visst är det synd att de där små skitsiffrorna ska smyga sig in och det är extra synd när jag vet att det just nu framför allt är headshakingen som spökar. Hade inte den funnits hade jag garanterat lyckats få fram en bättre galopp hos honom, just nu är det den som saknas.

 

Idag blev det väldigt tidig uppgång, jag som är van med att fredag är lika med sovmorgon. Inte idag inte däremot, alarmet ringde redan vid 05:00. Två timmar senare rullade vi sedan mot Rättvik med båda ponnyerna bak i transporten, idag har jag och Johanna nämligen ridit gymnasie-DM!

Det blev en liten "sista-minuten" grej det här, hade nämligen inte alls tänkt rida tills jag kom på förra onsdagen att det visst kunde vara lite roligt. Programmet lockade ju inte speciellt mycket eftersom jag hellre rider något annat än just LB:1, men samtidigt kände jag att det kunde vara roligt att rida någon form utav DM i år. Kommer ju trots allt inte bli något riktigt DM för min del i år, tyvärr.

LB:1
Framridning:
Känslan på dagens framridning var inte på topp. Headshakingen trodde jag för en stund att han lagt på hyllan, men nejdå, efter en stund kom den framsmygandes som ett brev på posten. Utöver spände han till, tittade på annat och kändes lite allmänt ofokuserad vilket även bidrog till att han tappade lite bjudning. Jag red i alla fall på enligt min planering och fokuserade på mitt, för att försöka få hans fokus på rätt plats.

Känslan blev tillslut okej, i traven hade jag önskat lite mer energi och i galoppen hade han gärna fått haft huvudet mer på plats samt haft mer tryck i bakbenen. 

I collectingring:
Vi hade tre starter på oss inne i körhallen innan vår start, det kändes skönt eftersom han brukar skärpa till sig lite när han fåt byta miljö. Mycket riktigt blev det så, i traven började han fokusera mer vilket även ledde till att vi hittade den där sista lilla energin. I galoppen fortsatte han att greja med huvudet och bakbenen blev fortfarande lite korta, men det blev betydligt bättre än ute. Känslan överlag blev helt enkelt betydligt bättre!

På banan:
Idag var det tydligen läskigt nere vid domaren, därför var han tvungen att vända och backa lite innan han kunde gå förbi där. Hann därefter med något varv i både trav och galopp åt båda hållen innan vi fick startsignal. Travprogrammet kändes stabilt, det här med böjning och ställning sitter verkligen på sin plats vilket leder till fina och mjuka omställningar. Skritten var svår som alltid, han går och rycker lite men han får i alla fall ut halsen mer och mer. När det var dags för trav kände jag att han var beredd på att det skulle vara galopp, fick därför rida väldigt kallt. Vi klarade oss förbi med någon taktning och ett slag med bakbenet innan vi kom igång med traven. Galoppen fortsatt hyffsat stadig, här har han lite svårare att hålla huvudet i styr men samtidigt var det mycket bättre än under framridningen. Ställningen och böjningen blir däremot inte fullt lika bra som i traven, men den är ändå godkänd. Förbaskat svårt är det dessutom att rida 15m volter, för mig. Överlag ett väldigt jämnt program, tyvärr fanns det en hake: det saknades energi.

Jag var inte speciellt nöjd med känslan, för även om han kändes väldigt lydig och "på plats" saknades den där energin som tar väldigt mycket av helheten. Idag fick jag ingenting gratis där, tyvärr. Det blev dominerande 6or genom programmet, med någon enstaka 5-7. Slutresultatet landade på 60.69% vilket inte var ett helt oväntat resultat med tanke på den saknade energin.

Om jag hade fått bestämma, skulle jag vilja ha landat på runt 65% i alla fall. Det är inte mycket begärt på den här nivån med tanke på att vi har några starter i bagaet för säsongen. Vi hade dessutom garanterat landat på det, om inte mer, om det inte vore för den bristande energin. Men men, det är väl lite så när det kommer till Miro: ingen tävling är den andra lik. Det finns alltid något nytt som dyker upp!

Nu ska vi ladda om för LA:3 istället! Det ska bli så spännande med ytterligare en debut, det är roligt att få vidga sina vyer.

Nu är LA-debuten bland storhästarna gjord, den gick helt klart över förväntan! Ska jag vara ärlig hade jag ett mål idag: fokusera rätt. Den här veckan har varit upp och ner ridmässigt med tanke på headshakingen och ska jag vara ärlig: jag känner mig inte helt säker i situationen. Jag har dålig självförtroende även om Pernilla står på backen och att då veta att vi ska klara oss helt själva och dessutom prestera, då gäller det att hålla koll på allt upp i huvudet.

LA:1

Framridning: 
Själva uppvärmningen la jag på en stor volt i alla gångarter, jobbade sedan med att känna att jag kunde böja, ställa och få honom att gå framåt. Visst grejade han med huvudet men det kändes ändå som att jag hade hyfsad kontroll. När jag kände att jag hade grepp om grunderna vågade jag mig ut på fyrkantsspåret, därifrån la jag in volter, halter, skänkelvikningar, förvänd galopp och annat som ingår i programmet.

Känslan var hyfsat bra, hade önskat att han vore lite stadigare i galoppen och lite mer tryck i traven. Jag kände mig nöjd i alla fall.

Collectingring:
Fick ett väldigt positivt gensvar av Miro, det kändes verkligen som att han taggade till lite när vi kom in. Traven blev mer energisk och det kändes verkligen som vi hade alla bitar på plats i traven! I galoppen hade vi fortfarande det lilla problemet att han inte helt ville komma på plats, han blir lite öppen och ryckig i formen men hade ändå en okej känsla med tanke på det.

På banan:
Innan startsignal tog jag något varv åt båda hållen, mest i galopp men även lite trav. Visade honom framför allt läktarlångsidan då han tittat en del på de luckor som finns i väggen vid tidigare starter: det var däremot inget problem den här gången. Själva prgrammet gick sedan bra. I travprogrammet tycker jag att vi hade flyt i allting utom vänster skänkelvikning, där tappade vi motor och högerbak. Skänkelvikningen åt höger var betydligt bättre, även om det saknades lite energi. I ryggningen var han egentlgen fin men tyvärr tappade vi lite i eftergiften + att han stod emot lite i igångsättningen. Skritten var okej, han blir lite svår att påverka och ryckig med huvudet. Skrittfattningarna är alltid en utmaning med Miro som vet redan i hörnet att det snart är dags för galopp, det blev lite taktningar innan fattningen och väl i fattningen kickade han till lite bak innan han kom in i galoppen. Därefter flöt det på bra till nästa fattning där han låg lite före mig och fattade i en förberedelse, på automatik bryter jag av och fattar om: det tappade jag nog lite poäng på faktiskt. Sedan när vi skulle in i nästa volt blev han skrämd av något på läktaren så han vände in och bröt av, men vi lyckades ändå lösa det bra och komma tillbaka till ridningen. I sista traven innan uppridningen fick jag åter igen den där härliga känslan av hur hela hästen bara spänner upp sig och vet att han är snyggaste i världen: så underbart!

Jag var väldigt nöjd med ritten, visst hade vi våra små missar men det är sådant man får ta. Det handlar inte om några stora katastrofer egentligen! Jag är framför allt nöjd med flytet i travprogrammet, galoppen var inte så dålig den heller. Siffrorna varierade mellan 3-8, så det var lite spridning och slutresultatet landade på 60.13%! Bara att komma över 60%-gränsen känns bra för mig, speciellt när jag vet att de där små missarna som utan problem kan rättas till kan höja sig + att vi även kan höja andra siffror. Slutkommentaren stämde dessutom väldigt bra, "stadig i trav men stod emot en del i galopp tyvärr". Även idag hamnade vi i mitten av resultatlistan, 13/26.

Ååååh, vad jag tycker om honom även om han kan vara en riktig liten skitunge. Han är så fin min lilla ponnyhäst ändå. Bäst i världen är han, i alla fall enligt mig.

Min tävlingsmorgon började inte precis på bästa tänkbara sätt: jag började med att försova mig och det låg dessutom snö på backen igen. Pappa väckte mig vid 05:50 och min plan var att då befinna mig i stallet för morgonfodring. Det blev helt enkelt snabba puckar på morgonen men vi kom iväg bara några minuter försenat och var trots allt andra ekipaget på plats.

Idag var det dags för debut i LB:3 samt på regional storhästnivå för min och Miros del, riktigt spännande. Uppladdningen igår var inte den absolut bästa, jag var lite förtvivlad redan i torsdags när jag pratade med Pernilla för att Miro börjat med sina huvudruskningar vilket även innebär att han hamnar väldigt mycket på framdelen: han spänner nacken bakom ganascherna allt vad han kan, drar extra mycket i höger tygel och dessutom skakar han på huvudet i det. Det kändes därför bra att ha hennes ögon på oss igår och hon kunde konstatera precis det jag berättat, vi fokuserade därför på att rida igenom det vilket vi även lyckades med. Känslan var däremot inte på topp även om han släppt igenom och "hittat tillbaka" men vi avslutade i alla fall med en ponny som släppt igenom i ganascherna samt hade bakbenen med sig.

Både jag och Pernilla var lite ororliga för hur dagens situation skulle se ut, det roliga var att ingen av oss sagt något till den andra för att förvärra det. Nu återgår vi till tävlingen istället!

LB:3
Framridning:
Redan från start kände jag att Miro kändes betydligt bättre under gårdagen, idag hade jag en genomriden ponny! Jag kunde snabbt andas ut för jag hade faktiskt väntat mig lite motstånd men det enda jag behövde göra idag var att rida honom fram till handen. Framridningen gick genomgående bra faktiskt, ibland backade han av lite väl mycket och spände till men det är sådant jag kan ta. Fokuserade mycket galopp för traven kan vi trots allt, den är mer på plats naturligt och jag har även lättare att rida i den. Blev mycket tempoväxlingar och volter, även lite övergångar och förvänd. I traven fokuserade jag lite likadant och gjorde även några skänkelvikningar i zickzack för kvickhetens skull.

Jag är nöjd med framridningen, visst hade jag kunnat få igenom honom ännu mer men det här är bra nog trots allt. Idag kände jag och Miros oss däremot lite mindre, det var trångt i 20x40 ridhuset trots att det var vi och två storhästar. På tal om ridhuset var speglarna jättemystiska, det kändes snarare som att vi var i Gröna Lunds skrattkammare än i ett ridhus, när jag och Miro kom ridandes mot spegeln såg Miro ut som en kompakt shettis, mina ben var minimalt korta och min överkropp var typ trippelt så lång som Miro var hög. Var bara tvungen att notera det.

På banan:
Fick ganska lång tid på banan innan startsignal, Miro behöll sin bjudning men spände till lite bitvis. Jag travade och galopperade mest bara runt, av någon anledning bara i högervarvet. Kanske lite dumt av mig, får tänka på det till nästa gång.

Själva programmet gick sedan bra, Miro höll ett betydligt bättre grundtempo genom hela programmet den här veckan tycker jag och kändes dessutom mer genomsläpplig i sidorna. Travprogrammet flöt på bra utan större missar, inga nämnvärda alls faktiskt. Första travlägnigen var väldigt bra för att vara Miro dessutom! I skritten hade vi lite taktinslag innan traven men den ökade var helt klart godkänd, det är lite svårt att få fram näsan bara. I första fattningen tittade Miro till lite vilket gjorde att fattningen inte blev så bra, men det blev bättre sen. Första galopp-trav-galopp övergången blev sådär då han förekom mig lite i mina förberedelser men godkänd i alla, lägningen blev okej och sedan fick vi tyvärr ett förtidigt avbrott. Andra galoppen blev desto stabilare rak igenom, där var han mer med på allr och övergångsdelen blev bättre även den. Sista uppridningen och det kanon även det, där fick jag verkligen känslan jag vill ha genom hela programmet: när Miro verkligen spänner upp sig, tar i och tror han är bäst i världen!

Slutresultatet blev 61.06%, vilket jag helt klart är nöjd över. Vi hade två 8or, på första uppridningen/halten och halten som är alldeles i början. Det kändes galet bra med tanke på hur mycket vi krånglade med de här i veckan. Travprogrammet är sedan stabil med 6or och någon 7a här och var, skritten 6a och 5a och galoppen varierar mellan 5a-7or. Slutkommentaren var: "Väl ridet! Våga visa mer gångarter, genomgående, så blir poängen högre". Slutkommentaren stämmer helt, det finns mer än det vi visar. De största missarna vi egentligen hade var att Miro förekom mig lite genom att takta iväg, ta förberedelser bakåt som avbrott och framåt som igångsättning/fattning. Vi behöver få till den kommunikationen bättre inne på banan helt enkelt. En annan sak jag måste tänka på är att låta bli att hamna i bakåtläge i min sits.

Miro och jag hamnade på en delad 6a/11, med inte ens 1,5% marginal till sista placerade. Det är otroligt jämna resultat och det är verkligen små poäng som skiljer, men för mig känns det bara bra att veta att vi har något där att göra. Vi har nu presterat två jämna resultat och vi kan konkurrera med storhästarna, det känns bra! Idag red vi dessutom LB:3 för första gången, jag har knappt ens ridit delar ur programmet och ändå presterar vi så bra som vi gör. Uppladdningsveckan har heller inte varit den optimala. Vi kan, jag och Miro, vi kan faktiskt och det känns så bra att veta det. Min bästa ponnyhäst. ♥

 

I söndags var det helt enkelt dags för min och Miros debut på storhästbanan. Vi började lite enkelt med en LB:1 för att checka av läget, målet var att hitta känslan och känna att det fanns ett samarbete.

 

Framridningen låg utomhus, banan hade inte torkat upp helt men helt klart bättre än snöunderlag som jag nästan räknat med när jag anmälde mig. Miro kändes faktiskt ganska av, förvånadesvis nog, han brukar alltid bli så laddad när han inte tävlat på ett tag. Vi red mest basicsaker som volter och tempoväxlingar, det fungerade bra.

 

I galoppen hade vi lite trassel med headshaking vilket gjorde att jag hade svårt att få igenom honom helt, han blir liksom väldigt stark i nacken samtidigt som huvudet flyger och far. Det är jätteknepigt att komma åt honom och dessutom svårt att hitta rätt tryck i galoppen. Traven kändes i alla fall betydligt finare!

 

14 min i där inne fick vi innan start, jag startade dessutom först vilket gjorde att jag fick 7 min för mig själv. Fokuserade mycket på galoppen där inne, fick lite bättre koll på allt men inte till 100%. Red även lite övergångar mellan skritt-trav.

 

Miro spände till lite, men inte alls mycket. Inga fjanterier alla, visst spände han till sig lite extra nere vid domaren till exempel men inga som helst tendenser till att kasta sig eller så. Tog lite trav och galopp på fyrkantsspåret innan startsignal, nu hade han huvudet helt stilla vilket var en lättnad!

 

Själva programmet flöt på bra, han backade av lite men inte mer än vanligt. Givetvis var det lite att titta på vid domaren varje gång men samtidigt gjorde han ingen stor grej av det. Det största som hände var att han i första fattningen först kickade till och backade av väldigt mycket till en början men bara han kom igång blev det bra igen. Inga större missar, utan ganska bra flyt igenom det hela trots små missar.

 

Slutresultatet blev 61.03% vilket jag helt klart är nöjd med! Siffrorna och resultatet speglade vår ritt, jag håller helt klart med domaren: han behöver mer energi och mer nyanser i gångarterna. Jag hade även önskat lite mer genomsläpplighet i sidorna hos honom, det hade jag nog även fått till om han haft huvudet i styr under framridningen.

 

Men i stora drag är jag så nöjd! Vi slutade 11/24 i vår första storhäststart, vi hade dryga 2% till sista placerade. Det kändes helt klart som vi hade där och göra, vi vet ju dessutom att vi kan mer än det här!

Årets första tävling, i alla fall för Johanna och ponnyerna. Själv är jag ju en feg dressyrryttare som inte hopptävlat sedan 2011 och väntar därför lite till med tävlandet, även om jag faktiskt blir rätt sugen på att vara med från min läktarplats.

Johanna och Miro startade i dag sin första 70cm-runda på tre år, senast de försökte sig på det var just under Hjärtehoppet 2011 och det slutade med att Miro dumpade av Johanna i en oxer efter de kommit över tre hinder. Det var i den vevan som han förvandlades till en avkastarkung i samband med hoppning. Så här tre år senare finns inte ens en tillstymmelse till det där beteendet, *peppar peppar ta i trä*, han har både vuxit upp och Johanna har lärt sig att rama in honom. Tror även han kommit på att om man kastar av folk, då får man inte hoppa alls men om man låter ryttarna sitta kvar får man hoppa desto oftare!

Året till dagens start, Miro var riktigt pigg, laddad och glad. Kastade sig, for omkring och backade rakt bakåt under framridning, framhoppning och innan startsignal. Värst är det innan han får börja galoppera, då är det precis som att han blir så laddad att han lägger i backen istället för växeln framåt. Så snart han kommer igång och får syn på hindren däremot, då är det inga som helst problem.

Resultatet i deras runda blev en felfri grundomgång där det verkligen såg ut som de hade alla bitar med sig som jag från läktaren kan förvänta mig: det ser bra ut både mellan och över hindren. Det ser väldigt säkert ut helt enkelt. Omhoppningen var bra även den, tyvärr ett nedslag då Miro fick med sig frambommen på en oxer. Å andra sidan kan vi se det positiva ur det, Johanna vågade släppa fram honom ordentligt och han blev därför lite lång. Vi är i alla fall alla väldigt nöjda av busponnyns insats!

Det var sedan Jumanjis tur att hoppa. Han var väldigt spänd men samtidigt såg han väldigt taggas ut, speciellt så snart det kom hinder med in i bilden. Idag glimtade verkligen den där glädjen i ögonen på honom, när han verkligen tar i för kung och fosterland. Det är så roligt att se!

Johanna och Jumanji hoppade 80cm-klassen och satte en prickfri nolla. När de sätter rundor som det här är det lycka att se från läktaren, speciellt eftersom den där nevositetsklumpen alltid finns i magen över att Jumanji lika väl kan lägga in ett stopp. Idag var den där orosklumpen bara onödig däremot, för fytusan vad han hoppade. Idag hade de farten med sig ordentlig och Jumanji såg ändå väldigt lättstyrd ut, sprången såg ut att komma så naturligt oavsett om de kom långt ifrån eller nära. En riktigt bra runda helt enkelt! Jumani avslutade dessutom med att göra några små bockliknande hopp efter mållinjen, min tanke var mest: vadå, vet Jumanji hur man bockar? Hellyckliga såg både Johanna och Jumanji ut att vara, när det var dags för ärevarv i Petras Minnespris passade Jumanji dessutom på att ta några tjuvärevarv. Han var vrålladdad och bara hoppade, for och galopperade.

Jag hoppas att de kan hitta in i just det här flytet även på bortabanorna, för jag lovar er, när de ser ut så här blir det grymt bra resultat oavsett vad hindren ligger på. Jumanji har gott och väl med luft under hovarna och om hindren kommer upp kommer det där luftrummet fortsätta att finnas. Det gäller bara att Johanna och Jumanji litar på varandra och kan slappna av i det hela samt ta det med ro.


Vill du läsa Johannas egna inlägg om dagens tävling, klicka in på hennes egen blogg här!

Tävlingssuget börjar krypa sig på ordentligt nu kan jag säga. Träningen går väldigt bra och det känns verkligen som att jag och Miro blivit ännu mer sammansvetsade. Jag har kommit till en helt ny ridning, som han även accepterar, vilket gör att jag får ut ännu mer av honom nu än innan. Hoppas och jobbar verkligen för att kunna hålla den här ridningen även på tävling.

Jag har gjort en liten grovplanering fram tills Thailandsresan i april, förhoppningsvis ska allt klaffa i år så att vi kan börja tävlingsterminen enligt mina planer. Vi får väl se, jag skrev precis så förra året också. Det här med att komma igång i tid har inte gått så bra för mig och Miro, under alla vårsäsongsstarter vi haft har det skjutits upp av en eller annan anledning. 2011 kastade Miro av mig i början av februari, det slutade med en armbåge ur led, en spricka i armbågen och ett riduppehåll på 7-8 veckor. 2012 var jag på ULK-kurs under säsongens första tävling, sedan var det ett glapp till nästa. 2013 var Miro trotsig och den dåvarande dressyrsadeln började ligga allt sämre, därför kändes det inte rättvist mot varken honom eller mig att starta. Jag är i alla fall anmäld till de två första tävlingarna nu, tyvärr ligger jag som reserv i båda. Inte visste jag att det sa "PANG!" och storhästtävlingarna var fulla. En lärdom jag verkligen kommer ta del av.

Planeringen just nu sträcker sig fram tills vår Thailandsresa 11/4, hur jag lägger upp tävlingarna efteråt får vi se. Jag har en planering även för efter det men jag vill inte ta ställning till det helt förens jag vet till 100% hur Miros aktivering kommer se ut, han kräver nämligen en del för att hålla sig i toppform. Helst av allt vill jag ju trimma själv även då, men det blir lite trixigt! Har även en "liten annan" sak planerad efter resan. Åter till planeringen, den ser ut såhär:

Här kommer andra delen med små reflektioner från tävlingar jag ridit under bloggpausen.

Säterbygdens Ridklubb: 8 september 2013

LA:1: Dagen efter red vi en LA:1 hemma, är det hemmatävling så är det. Framridningen kommer jag inte ihåg så jättemycket av om jag ska vara ärlig, men har för mig att jag kände att jag hade kontrollen. Inne på banan däremot räckte inte min ork helt, jag hade varit halvsjuk en tid och dessutom tränat mycket i veckan + att jag ridit DM dagen innan. Min fokusering var någon helt annanstans, framför allt tittade jag inte dit jag skulle, vilket ledde till flera onödiga missar. Domaren påpekade även min "avvaktande ridning" och Pernilla frågade efteråt vad som hände inne på banan. Helt okej ritt i alla fall med tanke på det, inga större katastrofer skedde men samtidigt kostade min ofokus massor av poäng. 55.53% slutade resultatet på.

Falu Ryttarsällskap: 15 september 2013

Lag -13: Framridningen minns jag som godkänd, den saknade däremot "det där lilla extra". Pernilla var med och coachade, vilket var bra för annars tror jag inte att jag fått känslan av att den var godkänd. Inne på banan hade vi lite problem med de där bakbenen framför allt, vi hade även lite "småmissar" som kostade. Var i alla fall okej nöjd och ritter slutade på 50.60%.

Södra Dalarnas Ryttarförening: 28 september 2013

LB:1 (DIV II): Jag minns att framridningen kändes bra, jag hade verkligen Miro med mig och det var inga dumma fasoner. Han var verkligen på plats, igenom i böjningen och bakbenen var med. Helt klart nöjd med framridningskänslan, Pernilla fanns även med vid sidan av. Inne på banan hade vi ett bra och jämt flyt, Miro ville däremot väldigt gärna göra skrittövergångar över medellinjen i diagonalerna (han lyckades däremot inte) och galopperade genom nästan hela kortsidan mellan galopprogrammen. Jag var helt klart nöjd ändå, just för att det flöt på men samtidigt kändes det som att både jag och Miro väntade på att det skulle hända mer i själva programmet. Lite mer framåtbjudning och bakbensengagemang så hade det blivit riktigt bra! Ritten landade på 63.96% och det gav oss en andra placering individuellt i klassen, laget vann även omgången. Miro var mer eller mindre galen på under den individuella prisutdelningen, vet inte vad som flög i honom så han fick inte galoppera något ärevarv.

LA:1: Den bra framridningkänslan fanns med även här, Pernilla fanns fortfarande med och coachade. Inne på banan satte vi absolut en av våra bästa LA-ritter någonsin. Hade ett lite tidigt avbrott i ena förvända och ett avbrott efter volten i andra galoppen, men annars flöt det på bra! Även här saknades det däremot lite bakbensengagemang och framåtbjudning, men ändå fanns det så mycket annat positivt. Resultatet blev 63.28% och jag var (och är!) verkligen helnöjd, leendet på läpparna var allt stort! Vi hamnade första utanför placering, med 0.5ps marginal, kommer aldrig förlåta mig själv för att sista uppridningen blev slarvig. Jag ser däremot allt annat som en stor vinst, så den där rosetten var väl inte överdrivet viktig även om det känts som ett extra bevis på allt kämpande.

Hedemorabygdens Ridklubb: 6 oktober 2013

LA:1 (DIV II): Framridningen gick bra, hade lite trassel med galoppen minns jag för att jag blev att titta ner istället för att se vägen framför mig. Böjningen var inte helt med från början heller men den fick jag koll på tillslut. Var lite headshakingsymtom under framridningen, men i kontrollerad mängd. Inne på banan fick jag en bra känsla, precis som förra året i Hedemora hittade Miro en egen framåtbjudning där jag kände att jag inte behövde rida framåt i vartenda steg: underbart. I övrigt hade vi ett bra flyt genom programmet, det enda som egentligen var var att Miro tittade in på vad som hände i cafeterian i ena galoppvolten och att vi även här hade ett avbrott efter andra galoppvolten. Överlag var känslan väldigt bra och jag kände mig nöjd! Blev lite besviken när jag fick resultatet dock, 60.78%. Jag tycker i alla fall att ritten kändes bättre än så, men jag är å andra sidan inte domare heller. Låg på placering ett ganska bra tag men sen blev jag nerputtad till mitten. Laget vann omgången, om än med otroligt liten marginal, och vi vann även hela divisionen! Så ärevarv fick vi galoppera i alla fall, den här gången kontrollerat.

Gävle Ponnyklubb: 20 oktober 2013

LA:1: Framridningen kändes bra! Miro var väldigt med mig och kändes dessutom väldigt fin att rida. Det var inte mycket som jag kände kunde bli bättre helt enkelt. Inne på banan vet jag inte riktigt vad som hände. I första halten börjar han backa, travprogrammet höll inte alls samma fina kvalité som tidigare. Ryggningen hade han krånglat med träningen innan när han gått från klockrena ryggningar till att inte vilja rygga alls, lite samma tendens inne på banan därför valde jag själv att ta igenom lite extra. Sedan hade vi ett jätteretligt avbrott precis när vi skulle in i den förvända och sedan blev det felfattning. Vänster galopprogram däremot satte vi 7or rakt igenom, den känslan! Resultatet slutade på 59.86% och jag var väldigt besviken just för att vi hade massor av småsaker som bara ska fungera som inte fungerade. Det där vänstergalopprogrammet kunde jag däremot leva lite på, galoppen hade ju spökat mycket i och med headshaking och bakben som inte ville på plats helt.

Filipstads Ridklubb: 9 november 2013


LA:P1: Det som känts så långt borta, men en regnig sen eftermiddag/tidig kväll var det dags. Framridningen blev ärligt talat lite flummig, det var nog lite för mycket nerver och dessutom var det full fart på framridningen. Fick inte helt koll på böjningen på honom men bitvis kändes han riktigt fin, det kom och gick liksom lite. Men det största som saknades var just den där sista böjningen. Inne på banan satt jag nog och log genom hela programmet och när jag ridit sista enkla bytet kom verkligheten ikapp mig: jag hade en mellangalopp, en ökad trav och en uppridning kvar av en LA:P1 och inga katastrofer hade inträffat! Då var leendet extra stort. Jag var så nöjd och glad, resultatet landade på 55.00% (lite roligt att pricka .00, gjorde det i LA:1 debuten också!) och det var en nöjd (men kall och blöt) Jennie som ringde till Pernilla efteråt. Jag var så lycklig!!

Gyttorps Ridklubb: 17 november 2013

LA:P1: Den här gången blev framridningen betydligt bättre. Miro var verkligen helt med mig, till 100%. Jag kunde bara sitta och le åt honom, han gjorde verkligen allt. Galoppserpentinerna som vi tragglat lite med i veckan innan för att få ihop honom ytterligare flöt på som ett rinnande vatten. Öppnorna och diagonalslutorna flöt på lika fint även de. Jag kunde sitta och leka med tempoväxlingar och övergångar som ingenting. Seriöst bästa framridningen jag någonsin ridit, vilket flyt och vilken fokusering! Kan leva väldigt länge på den. Inne på banan försvann tyvärr all framåtridning vilket gjorde att skolorna tappade mycket kvalité. Travprogrammet blev sämre än gången innan, galopprogrammet ganska likvärdigt förutom att galoppserpentinerna blev bättre. Jag var helt klart nöjd även om det var tråkigt att vi tappade mycket inne på banan. Vi slutade på 53.02%. Vår sista poonnytävling, det var mycket blandade känslor kan jag säga.

Eftersom jag inte sammanfattat någon tävling här på bloggen sedan jag tävlade i Gagnef den 19 maj tänkte jag dra en snabb liten summering med resultat och kortare reflektioner för er läsare som är intresserade. Jag kommer dela upp inlägget i två delar, här kommer del nummer ett.

Säterbygdens Ridklubb: 2 juni 2013

LA:1: Framridningkänslan var inte helt på topp, däremot stod både Pernilla och Karin vid staketet och peppade mig till att han såg väldigt fin ut. Minns inte att han hade några extrema headshakingsymtom även om de säkert fanns där. På banan hade jag känslan av att han inte var helt igenom i sidorna för att få den där optimala känslan, men trots det red vi hem 61.67% och en andra placering - den känslan var underbar! Jag var även nöjd i det stora hela.

LAG -13: Till den här klassen minns jag att han var något värre med headhakingen, han surade även som tusan på framridningen i galopp-skritt-galoppövergången. Eftersom han gärna blir taggad i dessa försökte jag få tillbaka honom, men det gillade han inte och slog därför ordentligt mot skänkeln. Inne på banan skötte sig han helt okej, fortfarande lite samma känsla att han inte var helt igenom och vi hade även dyr miss på ett avbrott tre meter innan den förvända linjen var helt färdig och i galopp-skritt-galopp-övergången minns jag att han istället för att tagga till så stannade han nästan istället, sen blev han arg när jag la till skänkeln. Jag var helt okej nöjd med den ritten som landade på 56.06%.

Säterbygdens Ridklubb: 15 juni 2013 (KM)

LA:1: Framridningen minns jag faktiskt inte så överdrivet mycket ifrån, det jag kommer ihåg var att jag kände mig nöjd när jag kom ut från banan för att det kändes som att jag hade kontroll på headshakingen och inga större katastrofer inträffade. Jag blev däremot besviken när jag fick veta resultatet, 55.96%. Efter lite diskussioner och så kändes det däremot bättre.

Ryttarkamraterna Kumla: 29 juni 2013

LA:4: Framridningen låg inomhus, vilket helt klart var till min och Miros fördel! Minns att känslan på framridningen var väldigt bra, jag fick verkligen med mig de där bakbenen och huvudet var på sin plats utan headshakingskakningar. Det jag minns allra starkast var däremot att han var otroligt reglerbar, kunde verkligen sitta och leka med steg/språnglängden och han var fortfarande väldigt lydig. Inne på banan blev det däremot lite mer spännande eftersom Miro höll på att kasta av mig det första han gjorde i en av sina 180 graders vändningar. Miro fortsatte att titta, spänna och kasta sig vid samma ställe flera gånger vilket gjorde att vi hade en hel del missar. Vi landade faktiskt på 53.78% trots allt, jag var nöjd med tanke på omständigheterna och kunde mest bara skratta åt Miro. Det var precis som att vi hade backat två år tillbaka i tiden!

Vetlandaortens Ryttarförening: 19-20 juli 2013 (Svenska New Forestmästerskapen)

LA:1: Den här klassen låg på fredagen. Framridningen var katastrofal, det tog mig ungefär halva framridningen innan jag kände att jag överhuvudtaget hade kontroll på Miro. Vet inte hur många gånger jag fick känslan att jag höll på att rida över någon stackare. Miro headshakade som bara den kan jag säga, hur hårt jag än höll honom gav han sig inte. Känslan var väl inte direkt på topp även om det kändes som jag fick mer kontroll på slutet. På banan var känslan okej, headshakingen hade jag fått kontroll på men däremot hade jag istället inte hunnit fått någonting annat. I första förvända fick jag känslan av att hela hästen kortade ihop sig och jag fick ingen respons på framåtdrivande hjälp, han bröt av ganska på en gång. I andra förvända skakade någon en filt precis intill banan där vi skulle vända ut, tack så jättemycket för det. Miro kastade sig givetvis och sedan var han för uppstissad för att kunna förvänd igen. Var så ledsen och så besviken efter den ritten, det där i förvända galopperna var ju bara skitsaker. Resultatet landade på 51.32%.

Utställning: Lördagen började med utställning. Innan var jag ute och gick med honom samt sprang lite för att han skulle komma igång, kändes bra förutom att skritten blev lite oengagerad bitvis. Själva visningen kändes bra, kändes som att jag verkligen lyckades korrigera småsaker bra. Var lite orolig för att skritten blev lite för oengagerad däremot. Fick dessutom beröm av domaren för min visning. Blev däremot besviken när jag fick höra resultatet eftersom han "bara" fick 39p, så jäkla surt! Var riktigt besviken på det faktiskt, ville så gärna att han skulle få guld även i år. Extra surt var det att se att en 9a i protokollet var ändrad till en 8a. Överlag tror jag att de i år ville ha ponnyer av en nättare modell, det syntes tydligt i ringarna senare. Miro var nog helt enkelt för kraftig, var rastypen som de ändrat siffran på. Jag tar däremot åt mig att jag fick visningspris och att det längst ner i protokollet står att ponnyn är i utmärkt skick, sånt tar man åt sig av!

LA:4 (SM-klass): Efter en dålig dressyrstart första dagen och ett inte fullt väntat resultat i utställningen var jag väldig nedstämd, men jag bestämde mig för att helt fokusera och ladda om inför lördagens dressyrstart. På framridningen hade jag betydligt bättre kontroll jämfört med under fredagen, headshakingen var betydligt bättre även om den inte var helt bra och jag kunde fokusera mer på att få igenom andra saker. På banan var känslan klart godkänd, saknade däremot den sista i böjningen eftersom det kändes lite "kantigt". Han headshakade, men det var ändå inte överdrivet extremt även om det fanns där. Vi hade sedan lite missar, bakdelsvändingarna hade jag nästan räknat med men sedan var det små kommunikationsmissar. Vi fick till exempel ett avbrott i uppsamlingen från mellangalopp till arbetsgalopp och när vi skulle vända över i förvänd kände jag hur hela ponnyn bara drog sig till höger. I sista sekund lyckades jag få stopp på honom precis innan staketet så vi diskret kunde vända åt rätt håll för att sedan fatta förvänd galopp. Vi slutade på 53.23% och jag var betydligt nöjdare efter den här ritten.

Orsa Ridklubb: 1 september 2013
LA:1: Framridningen var helt okej, fick inte till den absolut bästa känslan men den var helt klart godkänd. Minns att jag tyckte att Miro var lite för lite igenom i sidorna i framför allt galoppen och att han headshakade lite, om än kontrollerat. När vi kom in på banan blev han jättespänd, tittade och fjantade sig lite. Precis när jag skulle till att börja rida kom världens stormvindar, dressyrstaketet blåste ner och blommorna lika så. Domaren blåste av efter uppridningen för att de skulle bygga upp, men saker fortsatte blåsa omkull utan att hon blåste av efter det. Jag blev väldigt stressad och ofokuserad, jag visste liksom inte om jag skulle fortsätta rida eller inte och dessutom såg jag hur sakerna bara blåste omkull runt om mig. Miro blev givetvis spänd dels på grund av det, men även för att omgivningen ändrades. Travdelen var helt okej, men i galoppen kände jag bara ett stort motstånd. Miro var så spänd genom hela överlinjen att det inte gick att påverka honom, i första halvt igenomet fick jag känslan av hur hela han tryckte ihop sig. Precis framför staketet stannade han, jag lät honom titta på den nerblåsa blomman och därefter klappade jag om honom och tackade för oss. Det kändes inte rätt mot någon av oss att fullfölja ritten, jag är väldigt glad över mitt beslut. Jag var däremot krossad, kändes inte som världens bästa uppladdning inför DM helgen efter som dessutom skulle gå i en svårare klass.

 

Tidigare år har jag gjort en snabb sammanfattning om mitt tävlingsår genom den här "listan", i år är inget undantag. Tänkte dessutom att det kan vara roligt för et tidigare läsare att få en liten överblick i vad ni har missat.

Första tävlingen 2013?
Första blev en lokal LB:1 hos Svärdjö Ridklubb den 9 mars med Jumanji eftersom Miro inte var helt i tävlingsform. Min och Miros första tävling gick av stapeln den 6 april hos Fagersta Ridklubb där vi red en lokal LB:1 och en regional LA:1.

Bästa tävlingen 2013?
NF-SM, det är något speciellt med den tävlingen trots att mycket gick emot mig och Miro i år.

Vilka hästar/ponnys tävlade du?
Miro, men det blev även en start på Juamnji (årets första tävling) även om det inte var planerat från början.

Vad för klasser tävlade du?
B:1, LA:1, Lag 13, LA:4 och LA:P1 med Miro, LB:1 med Jumanji.

Årets ponny?
Miro, min underbart älskade och bästa Miro.

Hur många vinster?
Ingen indviduell, däremot två i lag och lagtotalen.

Hur många placeringar?

En andra och en fjärdeplacering i LB:1 med Miro, samt en andra placering i LA:1.

Målet var att enbart rida LB för att "komma igång", för att sedan övergå till att bara rida LA-klasset. Jag ville även starta SM-klassen (LA:4) under NF-SM och DM (LA:4). Att starta LA:P1 har varit målet sedan flera år tillbaka så givetvis fanns även det med för 2013s mål. Jag hade även som mål att ta tillvara på tiden, hitta känslan oh flytet inne på banan samt ha roligt. Drömmålet var även att få till allt inne på banan för att nå placeringar.

 

Uppnådde du dem?
LB lämnade jag redan efter två starter, jag kände mig otroligt färdig och ville hellre lägga allt krut på LA. Vi startarde både SM-klassen och DM. Vi startade till och med LA:P1 tillslut även om det kändes otroligt långt borta, men vi gjorde det!

Tyvärr har det här året gått emot mig. Miro och jag har haft det ännu tuffare än tidigare år vilket gjort att jag inte känner mig helt färdig på ponny. Vi har ännu inte helt hittat wow-känslan inne på banan även om vissa starter varit bra, det sista lilla finns inte där. Det här med att det ska vara roligt att tävla glömde jag också bort mitt i allt eftersom jag kände mig helt misslyckad och inte lyckades nå de pretationer jag önskade. Turligt nog hittade jag glädjen igen, vilket jag är otroligt tacksam för.

Min och Miros tid på ponnybanorna är nu över, hur tråkigt och vemodigt det än känns kan jag inte ändra på det, tyvärr. Jag önskar så att jag haft ett år till, jag skulle så gärna vilja satsa på en placering i SM-klassen på NF-SM, ta en medalj i DM eller sätta nationella kval i LA:P1. Tyvärr är det nog svårt att göra en ID-förfalskning.

Istället får jag nöja mig med det som faktiskt fungerar: att ta upp honom till storhästklasserna. Målen är framför allt att hitta den där känslan och att kunna prestera utifrån våra förutsättningar, något vi kommer att jobba på med i LB- och LA-klasserna.

Bästa tävlings arrangören 2013?
Säterbygdens Ridklubb, kanske egoistiskt men våra tävlingar är faktiskt grymma. Gillar Vetlandaortens Ryttarförenings insats även iår.

Varför?
Jag tycker att våra tävlingar hemma alltid flyter på otroligt bra, allt är strukturerat. Bra framridningsmöjligheter (dock tungt i ridhuset under hösttävlingarna eftersom det var underlaget nyutbytt och inte hade satt sig, men det blir/har blivit bättre med tiden), gillar även att det är nära mellan allt utan att det ena stör det andra. Det finns även en cafeteria med tillräckligt utbud.

Något speciellt minne från 2013?
När vi fick vår första, och hittills enda, placering på LA(och reginal)-nivå. Det var lycka rakt igenom, speciellt med tanke på att vi någon vecka tidigare ridit på 47% i samma klass och haft en riktigt tuff period. Att vi dessutom satte den på hemmaplan och en dag innan det var ett år sedan vi debuterade LA på samma bana gjorde det hela extra häftigt!

Ett annat stor minne är när Södra Dalarnas Ryttarförening hade andra omgången av DIV II i Hedenslund, vi satte en stadig ritt i LB:1 och sedan går vi in och sätter ytterligare en lika stabil ritt i LA:1. Jag blev helt till mig av lycka när jag fick reda på att resultatet låg på 63,28%, vi hade dessutom belönats med en 8:a på en skänkelvikningen som vi haft svårt att få till på tävling. Vi kom första utanför placering med 0,5p marginal, men jag var lika glad för det.

Att gå in på banan och rida LA:P1 var också häftigt. Framridningen till vår sista ponnystart var fantastiskt underbar. Jag kommer heller aldrig glömma känslan av att för sista gången klappa om Miro och veta att det var sista gången vi skrittade ut från ponnybanorna.

Min tävlingsutrustning?
Hjälm: Charles Owen John Whitiker
Håruppsättning: Donut med utsmyckningar från Glitter, Ryttarsmycken och Panduro.
Plastrong: Equidesign
Kavaj: Pikeur Diana
Ridvantar: Roeckl Vesta
Ridbyxor: Pikeur/Back 2 Back
Ridstrumpor: KL-stövelstrumpor
Ridstövlar: Mountain Horse Supreme High Rider/Königs Favorit
Sporrar/sporremmar: Globus/Sprenger + Treadstone/PS of Sweden/Equipage

Hästen/ponnyns tävlingsutrustning?
Träns: Ullared/Lyckås/Totti
Pannband: Rosa Cavallo/Rött swarovski /Silver Swarovski
Schabrak: Mias RS/Anna Scarpati/ Sjöhagen Wear/ Säterschabrak (Mias RS)
Sadel: Crown Jessica (Jaguar XKC på Jumanji)
Stigbyglar: Royal Steel med rosa strass / Royal Steel

Säterbygdens Ridklubb.

Vilken klubb kommer du tävla för 2014?
Jag kommer fortästta tävla för Säterbygdens Ridklubb, ser ingen som helst anledning till att byta!

Har du ridit i något lag 2013?
Planen var att vi skulle ha ett DIV I-lag, men tyvärr fick vi inte ihop tillräckligt med ryttare till alla omgångar vilket även antagligen var bäst i slutänden. Istället blev det bestämt att jag skulle rida finalomgången i DIV II eftersom vissa inte var redo för LA ännu. I slutänden blev det att jag red andra omgången också eftersom det strulade till sig med sjuka/skadade hästar. Jag tycker det var riktigt roligt att få chansen att rida två av omgångarna, även om jag var jättenervös över att rida LB:1 igen efter ett halvårs uppehåll. Säter vann alla omgångar och även totalen. Efter fem år i DIV II fick jag äntligen gå in på prisuteldningen och galoppera ärevarvet med en distriktsrosett på Miros träns - helt underbar känsla!

Ska du rida i något lag 2014?
Nej. Nu är det storhäst-divitioner som gäller, jag och Miro passar inte riktigt in där och jag har heller ingen storhäst. Jättetråkigt faktiskt, för lagtävlingar är riktigt roligt tycker jag.

Vilken/vilka tränade du för 2013?
Pernilla, Susanne, Göran och Caroline. 

Ska du fortsätta med det 2014? 
Jag kommer fortsätta att träna regelbundet för Pernilla tillsammans med Miro. Susanne kommer jag fortsätta rida lektion för, på ridskolehäst/ponny eller Jumanji. Min sista planerade Göranträning kommer ja rida i slutet av December, så honom kommer jag inte att fortsätta träna för under 2014. Jag skulle jättegärna vilja hinna med att träna mer för Caroline, vi får se vad framtiden har att utvisa!

Har du tävlat i någon ny gren 2013?
Nej, det har jag inte gjort.

Ska du tävla någon ny gren 2013?
Nej. Är nog inte ens någon idé att fundera på att ta mig ut på klubbhoppningar igen, det brukar aldrig komma längre än till tanken.

Vad har du för förväntningar på året 2014?
Jag hoppas att jag och Miro ska få fortsätta utvecklas och att vi ska slippa hamna i sånna extremt jobbiga och tuffa svackor som vi faktiskt har hamnat i under det här året. 2013 har varit riktigt tufft, jag hoppas att 2014 blir desto lättare. Jag och Miro ska ha roligt varje dag och tycka om det vi gör, för jag har ingen aning om jag kommer sitta och skriva en sån här utvärdering med Miro fortfarande i min ägo nästa år.

...vi kommer aldrig aldrig att förlora"

Imorgon är det ett år sedan vi tog vår första placering i LB:1, en andraplacering, och senare under dagen debuterade vi även både LA:1 och regionalt under våra hemmatävlingar. Idag, nästan precis ett år senare, kom vår första placering i LA:1 som dessutom var regional, även det en andra placering på hemmaplan.

Vi har verkligen kämpat oss fram hit vi är idag, än det ena än det andra har alltid krånglat. När vi äntligen varit påväg uppåt har nästa käpp satt sig i hjulet för oss. Det resultat vi presterade idag är heller inte vår högstanivå, vi har flera snäpp kvar uppåt innan vi når vår toppnivå. Den där blå rosetten kändes väldigt bra för mig och mitt självförtroende, ett bevis på att vi också kan lyckas på tävling och inte bara på träning. Bara känslan att få skritta in på en prisutdelning på en fulladdad Miro som vet att han är bäst i världen och sedan galoppera ett ärevarv på en Miro som inte helt kan behärska sig som en samlad och fin dressyrponny. Det är känslor jag inte fått uppleva sedan förra årets hemmatävling, sedan dess har vi alltid blivit fjärdeplacerade och jag har därför fått gått in till fots.

Efter onsdagens träning i onsdags kändes en LA-klass väldigt långt borta kan jag säga, hoppet var lite dött även i fredags. Men efter träningen idag höjdes min motivation och jag kände att det fanns inget att förlora på att åka iväg och prova, hade det skitit sig totalt väl där uppe var det fortfarande inte för sent för en strykning.

Men motivationen och laddningen höll i sig och jag var redo för revansch. En revansch mot de senaste två tävlingarna och ett kvitto på att den här veckan gett mig mer kött på benen!

LA:1
Framridning: Genom hela framridningen fanns Pernillas ord i mitt bakhuvud. Bestämd ridning med stabila händer och armbågar, aktivera bakbenen och fånga upp högerbogen: det är jag som sätter ramen och inte han. Nöt extra när han gör fel och beröm genom att att "bara vara" när han gör rätt. Red en del övergångar, mindre volter, skänkelvikningar, förvänd galopp och ryggningar med galoppfattningar ur. Visst flög huvudet iväg lite då och då men inte alls på samma sätt som innan, idag hade jag mer kontroll. Hittade känslan rätt så bra i alla moment som jag red dessutom, det kändes bra! 

På banan: Inne på banan kände jag hur hans fokus flyttade sig lite på omgivningen, han ville gärna titta till lite extra på saker och bjudningen försvann. Innan startsignal hann jag i alla fall visa honom allt i både trav och galopp. Själva programmet flöt sedan på okej, han stod emot en del och jag tappade nog lite ridning även om jag fokuserade på de små sakerna. I volterna ville han slingra högersidan lite, i mellantraverna stod han emot men skänkelvikningarna var klar godkända. I vänster ville bogen sticka lite före och i höger baken, men mycket bättre flyt än det kan vara. I ryggningen slappnade han av bättre än han gjort inne på banan de senaste gångerna. Skritten var helt okej, första fattningen laddade han i. Galoppen flöt på, i volterna fick jag inte flytet och i halvt igenomvändningen snodde han högerbogen lite för mig och det kändes lite hastigt. I mellangaloppen hade vi världens motvind så det kändes som slowmotion ungefär, han tog dessutom min förberedelse för hörn som travövergång så den blev lite tidig. Huvudet var relativt stilla idag dessutom!

Känslan var inte så bra efter programmet. Han stod emot alldeles för mycket och det är inte bara att "sparka igång" honom heller precis. Men ska man se det ur ett utvecklingsperspektiv kändes det bättre än senaste ritten i alla fall och med tanke på den här veckan var jag glad över att jag kom ut från banan utan större strul. Jag hade gissat på runt 55%, men jag belönades med hela 60,53% för ritten! Det gör inte min känsla bättre men det är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Har tidigare varit över 60% i LA:1 en gång, då landade vi på samma procent.


För många där ute är inte ett resultat på 60% i LA:1 något att hänga i julgranen, men det är det för mig. Kan vi de procenten på en sån här kass ridkänsla vill jag inte ens veta vart vi landar när han dansar fram. Sedan tävlingen i Torsåker har jag känt att jag befunnit mig i en mörk tunnel när det kommer till min och Miros status men nu börjar ljuset kika in igen. Jag vet hur mycket den här ponnyn och jag har att ge, hur mycket han och jag har sparat världen på att få se. Vi kan också, jag vet det.

 

Sedan känns set givetvis också skönt att allt kämpande den här veckan har givit någon form av resultat. Jag klarade dessutom av att rida enligt den nya planen på egen hand, något som kändes väldigt osäker för några dagar sedan. Vi blickar framåt!

Idag var det dags för en regional tävling i Insjön, hade starttid på eftermiddagen vilket kändes väldigt skönt efter den sena tiden på söndagen. Miro taggade järnet redan på morgonen innan han ätit upp frukosten eftersom det var liv och rörelse utanför stallet redan tidigt på morgonen, mer taggad blev han av att stå inne för att bli fixad kan jag ju säga. Ibland förstår jag mig inte på honom alltså, men han är ju söt i alla fall!

LA:1
Framridning: Hade redan från början bestämt mig för att rida fram i ridhuset istället för ute som jag tidigare gjort i Insjön för att undvika flygfän, tur hade jag även eftersom ponnyernas framridning medan storhästarnas låg utomhus (ponny och storhäst gick samtidigt, på parallella banor). Började med att skritta fram honom, provade att variera lite och att han tog hjälperna bra vilket han också gjorde. Travade sedan fram lite lätt i den lägre formen och även det kändes bra, helt underbart med en ponny som inte skakade loss huvudet!

Huvudskakningarna kom dock krypande när jag började galoppera. Inte lika hysteriska som under söndagens träning och även mildare än under Göranträningen, men allt fanns de där. Resten av framridningen gick därefter åt till att försöka få honom på andra tankar genom massor av tempoväxlingar och en hel del övergångar. Provade även att irritera honom lite lätt med spöet, men det fungerade inget vidare faktiskt. Varierade gångarterna lite och fick faktiskt en bra ridkänsla så länge jag höll mig längs frykantsspåret, volterna var svårare att hitta känslan i dock. Men han kändes reglerbar annars och som att han lyssnade bra. Red även lite programdelar som fungerade helt okej. Skänkelvikningarna flöt på godkänt och den förvända lika så. Det var verkligen dödsäckligt i ridhuset luftmässigt, som i en bastu så både jag och Miro var svettiga och jag helt slut.

Gick därefter ner mot tävlingsbanan. Hann känna lite på några övergångar och så nere på framridningsbanan (var paus för storhästarna då) innan det var dags för min tur. Huvudet fortsatte att flyga lite upp och ner.

På banan: Miro tittade till ganska mycket inne på banan, både på växterna i bokstäverna och en vattenslang som låg i närheten. Han tappade därför en del framåtbjudning och samtidigt som han skakade på huvudet. Vi kämpade oss i alla fall igenom programmet, Miro backade en del och huvudskakningarna vra upprepande (dock i mildare grad än i Torsåker!). Med tanke på hur han var så hade vi inga större missar, finns inte så mycket mer att göra än att försöka lösa situationerna på bästa sätt.

Resultatet blev idag lite bättre i alla fall, även om jag inte är nöjd med ritten på långa vägar. Inga höjdarsiffror även idag och kommentaren "ostadig" på i princip varenda punkt, men den här domaren kunde i alla fall se och uttryckte i slutkommentaren att något inte stämde idag. Det kändes otroligt skönt måste jag säga och i övrigt fick han kommentaren "Jättetrevlig ponny!". Resultatet landade på 52,76%.

Lag 13
Skulle även debuterat nya lagtävlansprogrammet på tävling, men jag valde att stryka mig. Det kändes bara onödigt att gå in i ett program som kräver mer än LA:1 när vi ändå inte kunde leverera där till en början, det kändes inte schysst mot någon av oss. Ringde även och pratade med Pernilla innan jag strök mig och hon höll helt klart med om mitt beslut!


Blev inte så mycket ridbilder, bara några jättefå från när jag red lite på framridningsbanan ute. Tog några innan vi lastade i alla fall, man kan ju inte få för många bilder på snyggaste ponnyhästen heller... ♥

 

Årets första utomhusstart, jag hade starttid klockan 19.30. Det är verkligen helkonstigt att starta så pass sent på kvällen men jag tycker inte att det ger mig som ryttare sämre förutsättningar mentalt. Däremot hade vi allvarliga problem med myggen som tog sig fram, vilket inte var lika roligt.

LA:1
Framridning: Till att börja med kan jag säga att Miro snabbt hittade på att ridbanans ena hörn var farligt, det är sällan han hittar på så stora tönterier nuförtiden men idag hade han bestämt sig för att han var tvungen att pröva fly från det där hörnet i vänstervarvet. Jag försökte som vanligt att inte göra någon grej av det och istället bara visa honom vägen, vilket gjorde att han gav sig lite i sina försök till att ta sig därifrån i alla fall. Det största problemet var att han gick och slog med huvudet konstant på grund av myggen. Jag försökte rida det vanliga upplägget men det är väldigt svårt att få någon känsla när huvudet flyger och far överallt, det är en känsla som inte känns igen. Det var bara att hålla tålamodet upp och göra det bästa av situationen, helt enkelt. Jag provade alla metoder för att få honom på andra tankar, men ingenting fungerade något vidare.

På banan: Samma sak fortsatte inne på banan, även om det inte var riktigt lika konstant som på framridningen som kom flängen med huvudet gång på gång. Ingen känsla elle ringet flyt programmet igenom, jag satt i princip bara och styrde runt och gjorde det jag kunde. Positivt sätt satte vi båda förvända i alla fall vilket kändes bra, att det fungerar bra trots det här strulet är ju alltid något.

Sammanfattningsvis kan jag säga såhär: Miro hade inte alls rätt förutsättningar. Fly förbannad och lite smått uppjagad på grund av myggen. Jag fick inte koll på alla hans delar eftersom det kom flängar med huvudet gång på gång och jag kände även att jag blev passiv i min ridning eftersom jag inte helt hundra visste hur jag skulle påverka honom.

Ett procentrekord neråt slog vi alla gånger med de 46,579% som vi lyckades skrapa ihop. Ingenting att hänga i julgranen eller som Pernilla sa, gräv ner de någonstans där uppe i Torsåker. Behövs nog ingen vidare beskrivning faktiskt.

 

Han är ju bra fin i alla fall den lilla ponnyhästen. Det är så otroligt synd att det alltid är något som ska sätta käppar i hjulen för oss men det väl helt enkelt så, "ett steg framåt och två tillbaka". Miro var dessutom ganska så uppstressad efter tävlingen, när vi skulle åka hem fick han typ som en black-out och skulle inte gå på transporten. Han stannade flera meter framför och bara frös fast, vilket inte är likt honom som alltid glatt springer på transporten.

Idag harjag varit iväg på hopptävling med Johanna och Jumanji, första utomhus starten för i år! Tidig morgon, snabb tävlingsdag och lite halvdant väder, men man ska inte klaga på något av det. Mer detaljerade beskrivningar än det här kommer med största sannolikhet att dyka upp på Johannas blogg!

70cm (LD-10)
Det blev två stopp på hinder nummer två, men därefter hittade de till ett bra flyt där de enkelt kom över resten av hindren. Stoppen kändes mest som en vrånghet, hindret var inte tittigt och det var inget farligt runt omkring utan han bara dog några meter innan hindret. Det positiva var i alla fall att de hittade till rätt flyt efter de där stoppen! Blev även lite tidsfel.


80cm (LD)
Här gick de in och stannade tre gånger på första hindret, precis av samma orsak som i första klassen. I omstarten kom de över första hindret på första försöket, sedan kom nästa stopp på hinder nummer tre. De tog sig sedan över det men hittade inget flyt till nästa hindret i linjen, det blev därför ett stopp till. De tog om det och kom över, Johanna valde sedan att utgå.


Överlag måste jag säga att Jumanji såg väldigt fin ut på framridningen. Han såg rund och fin ut i kroppen och steget, riktigt roligt att se honom på det sättet. Han är allt förbaskat snygg den lilla ponnyn!

Idag har vi haft programridning på klubben, givetvis var jag och Miro med! Enligt min planering skulle jag tävlat i Köping igår men jag valde att återta min anmälan och satsa på programridningen istället. Det ger en så mycket mer att få feedback precis efter avslutad ritt muntligt istället för enbart ett papper med siffror och kommentarer!

Jag valde att rida den nya lagtävlansprogrammet, enligt planen hade jag tänkt rida det i Köping men ångrade mig av vissa skäl. Det var däremot ett självklart val på programridningen med tanke på att det är bra att få testa på när det ändå inte är "blodigt allvar".

Lag 13
Framridning: Framridningen skedde ute på stora ridbanan, Miro var väldigt taggad och på gång kan jag säga. Efter framskrittning både för hand och uppsuttet började jag trava igång, han var då lite lika som under gårdagen och sprang mest utan att ta för sig i arbetet. Jobbade honom lite på volt vilket gjorde det hela bättre, men bra blev det inte förens efter vi galopperat lite. I galoppen ville Miro gärna bestämma tempot, det vill säga så fort som möjligt, tyvärr delade jag inte hans åsikt.

Jag jobbade mycket med övergångar, framför allt mellan trav och galopp men även skritt och galopp. Han blir mycket kvickare i de övergångarna jämfört i skritt och travövergångar då han gärna släpar bakbenen lite efter sig. Galoppövergångarna gör att han däremot blir kvickare och verkligen tar för sig mycket bättre! När jag fått en bra känsla i galoppen red jag lite skänkelvikningar, fick till några helt okej men han stod emot lite för mycket för att vi skulle hitta flytet. Red även igenom de förvända delarna ur programmet. Ridkänslan varierade, bitvis kändes det väldigt bra och där emellan kändes det bra. Tyvärr ruskar och flänger han till med huvudet med jämna mellanrum trots att jag smort in honom med flugmedel, förbaskade jäkla flygfän!

På banan: När vi kom in i ridhuset var Miro förvånadsvärt lugn och avslappnad. Han gjorde ingen större grej av något, travade runt något varv innan starsignal med en bra känsla. Själva programmet flöt bra, i travdelen stod han emot en del och när i princip hela travprogrammet består av skänkelvikningar och mellantrav snett igenom känns det lite extra. I halvcirklarna blev han spänd och började skrika, tyvärr. Avspänd i skritten, sedan är det lite svårt att få fram näsan på honom. Galoppdelen fixade vi med bravur, inte en enda större miss där! Miro kastade sig visserligen ordentligt precis efter andra fattningen, det var vid dörren i läskiga hörnet och Johanna sa att de slängde ut mat i hagarna utanför så det var antagligen det. Fick i alla fall göra om och sedan flöt det på bra. I galopp-skritt-galoppdelen på medellinjen i slutet blev han även lite laddad och kan inte riktigt spänna av, vilket ledde till travinslag i skitten och en spänd fattning.

Jag är nöjd med ritten. Första gången vi rider igenom hela programmet och jag är nöjd med det flyt vi hittade och att vi inte gjorde några större missar. Visst tappar han en del bjudning men det kommer tids nog. Fick beröm för hans grundform och takten/rytmen, även för bra vägar och en stabil sits. Att bristningen ligger i framåtbjudningen och elastisiteten var ingen större nyhet. Fick i alla fall lite tips och idéer på hur jag ska jobba vidare för att hitta det sista, för i dagens läge är det verkligen just den där framåtbjudningen som saknas för att vi ska gå från medelmåttaritter till riktigt bra ritter.

Siffrorna blev jämna. I travdelen är det 5or i princip rakt igenom, lyckades få en 6a på ena skänkelvikningen. 6or i skritten och genom i princip hela galopprogrammet, bortsett från skrittfattningen på en 5a och galopp-skritt-galoppövergångarna där vi fick en 4a. Det känns överraskande att vi gjorde ett bättre galopprogram än travprogram, det brukar vara tvärs om. Tror det har att göra med att travprogrammet i mångt och mycket innehåller våra största svagheter och där vi verkligen kan samla poäng började han skrika. Det känns i alla fall bra att vi samlade 6or i galoppdelen, jag menar tänk när jag verkligen få ihop honom och kan rida! Samma sak gäller i travprogrammet, det finns mer poäng att hämta. Jag har fått slutsumman til 56,21% två gånger nu så litar på att jag räknat rätt, ett resultat som jag absolut är nöjd med!


Är väldigt nöjd med dagens outift! En marinblå huva hade varit pricken över i:et, har en men den gör sig tyvärr inte bra under pannbandet på tränset. Aja, den svarta passar bra in den också. Jag är även medveten om att han tippar bakom lodplanet och varför han gör det.