Här har det minst sagt ekat tomt ett tag med väldigt oregelbunden och utebliven bloggning. Nu tänkte jag däremot ge en liten lägesrapport!

Till att börja med kan jag meddela att gymnasiet är klart för min del. Idag klockan 16.00 var det kursslut och även deadline för att skicka in uppgifter, jag skickade däremot in min sista uppgift i tisdagseftermiddag. Det känns väldigt konstigt alltihop måste jag säga, det känns overkligt alltihop. Nästa vecka ska jag in till skolan för att fixa till flaket, ha den årliga grillunchen med klassen + mentorer samt lämna in dator, nycklar och tagen. Sen är det bara studentveckan kvar med mösspåtagning nummer två, studentmiddag, fotbollsturnering och själva studentdagen. Allt känns så galet overkligt!

Miro han tränar på, vi fortsätter att stretcha ut hans korta bakben och få igenom böjningen på honom. Märks på en gång om det inte hålls efter, då blir han lätt förslöad och ridkänslan blir inte alls så bra som den kan bli. Som tur är behövs det bara ett ordentligt pass för att han ska hitta tillbaka igen, så det är skönt det i alla fall. Han är dessutom väldigt mottaglig och tar det mesta med ro, visst ifrågasätter han ibland men det ger nästan bara positiva effekter i slutänden i alla fall. När allt är på sin plats är det värt de där småkonflikterna, för fysatan vad fin han blir.

Jumanji däremot är för tillfället konvalicent. I tisdags var vi till Wilkesbacka veterinärklink då han varit lite ofräsch, det var inte alls mycket men något stod inte helt rätt till. Väl på plats såg det däremot väldigt ljust ut, han travade utan anmärkningar på gången, under longering och genom böjprovet, till sista böjningen lågt som var på höger fram. Han visade obehag vid böjning men visade knappt något hälta i traven därefter, kotleden bedövades därför och sedan fick han diagnosen kotledsinflamation som han nu är behandlad för. Nu blir det tre veckor med promenader och mindre hage fram tills återbesöket den 18 juni.

Annars har jag, den tid som inte ägnats åt skola eller stall, mest umgåts med min fina pojkvän. Sysslolös skulle jag defintivt inte vilja säga att jag varit, det har mest varit fullt upp hela tiden. Min förhoppning är att få ta det i alla fall lite lugnt nu i tre veckor fram tills det är dags att börja sommarjobba, men om jag känner mig rätt kommer det inte bli så!

 

Just idag är det även fyra år sedan Miro stal mitt hjärta vid första ögonkastet. Precis som på bilden här ovan mötte jag honom första gången och redan då visste jag att det här var ponnyn med stort P. Jag kommer aldrig någonsin ångra mitt val, för mig är han den bästa ponnyn på hela jorden och jag älskar honom mer än jag egentligen borde (om man nu kan älska någon för mycket...).

Efter bortåt en och en halv månads tävlingsuppehåll var det dags för mig och Miro igen! Första utomhusstarten sedan i september förra året dessutom. Det blev lite "tokigt" med planeringen innan då jag insåg på torsdagskvällen att jag skulle tävla på lördagen, inte söndagen som jag skrivit upp i kalendern. Hur det kunnat bli så vet jag inte, måste ha blivit något galet när jag fyllde i datumet bara. Tur jag upptäckte det i någorlunda tid i alla fall så jag kunde planera om och om jag ska vara ärlig, tror jag uppladdningsmässigt att det blev bättre som det blev!

LA:1
Framridning:

Vi tog oss levande från transporten till ridhuset trots att Miro tyckte det var väldigt skrämmande med tickande eltrådar. Jag började rida fram som vanligt och Miro kändes riktigt fin, han travade på bra med en fin takt och han kändes loss i kroppen. När jag travat fram sa Pernilla "nu skulle du egentligen bara galoppera lite och sätta ihop traven för att sedan gå in på banan", det var även precis så jag kände. Alla bitar var liksom på plats, även om jag bara travat fram. Jag galopperade lite och kände sedan lite på traven, han kändes riktigt fin.

Här hade jag en halvtimme kvar till min starttid, den där timmen jag brukar behöva som framridning inför tävling behövdes inte på långa vägar. Jag skrittade lite till och från men höll ändå igång. Känslan var fortsatt bra, traven var riktigt riktigt bra där han även kom loss riktigt fint i ryggen. I galoppen började han slå lite med huvudet till och från, men bara jag fick in högersidan ordentligt var han fin.

I collectingring:
Nosnät och kavajen var nu på. Miro kändes helt död, jag fick gå på honom med spö+skänkel ordentligt för att ens få honom att trava. Den där fina känslan från ridhuset var som bortblåst, allt kändes mest platt och stappligt. Det kändes knappt som att han travade och galoppen blev fyrtaktig utan energi samtidigt som han slog med huvudet. Känslan hade gått från 100 till 0 ungefär.

På banan:
Innan startsignal travade och galopperade jag runt lite längsmed staketet så han fick titta, den ena långsidan var lite läskig tyckte han. Fick sedan startsignal och känslan genom programmet var verkligen inte bra. Det kändes knappt som vi rörde oss framåt och jag fick minsann jobba för att ens hålla igång. Traven kändes mest tråkig och det var svårt att genomföra rörelser utan någon energi. I galoppen blev han fyrtaktig och huvudet slog, på sina ställen kändes det verkligen som att vi galopperade på stället.

Jag var inte nöjd med ritten på något plan, det enda positiva var att vi tog oss igenom programmet utan trassel, men ärligt talat tar jag hellre lite trassel faktiskt. Procenten slutade på 53.28%.

Jag var riktigt besviken efter ritten. Framridningskänslan var verkligen SÅ bra och då är det verkligen inte roligt när känslan på banan inte ens existerar. Vad var då orsaken? Det var riktigt varmt ute, så egentligen är det inte konstigt att Miro blev energilös. När vi kom ut blev det helt enkelt för jobbigt för honom, antagligen blev han lite trött av framridningen och sedan kom det massor utav värme på det. Jag får helt enkelt ta med mig framridningkänslan och se till att få med den även in på banan till nästa gång, men även lära mig att varma dagar ska vi korta ner framridningen.

Antagligen kommer vi även lägga om framridningsplanen till nästa gång, speciellt om väderförhållanderna är som under den här tävlingen. Det senaste året har vi behövt en timmes framridning just för att det ska finnas tid till att lösa problem. Miro är lite svår på den fronten, ibland behövs det en timme för att få honom på plats och ibland behövs det 20 minuter vilket alltid är svårt att veta i förväg. Vi får helt enkelt prova och exprimentera lite!

För några veckor sedan fick Miro komma ut på sin första riktiga bortatävling i hoppning på väldigt många år. Det var en låghöjdshoppning så det passade honom och Johanna utmärkt, att få träna på att tävla på bortaplan men med lite lägre hinder. Höjden är väl egentligen inget problem egentligen, men det är bra för det mentala att kunna hålla ner de lite när det är skarpt läge.

60cm
På framhoppningen började Miro med att slå till med två nitar på räcket, de var i alla fall relativt snälla. Han hoppade sedan som en söt liten ungponny, ordentligt med luft mellan hinder och framben samtidigt som en tittade ner på hindret mellan frambenen. Sötponnyn!

På banan var han lite spänd, men han hoppade ändå snällt och fint även om det blev lite unghästsprång även här. De satte även nollan, alla var nöjda och glada på alla plan.

70cm (LE)
Till den här klassen hoppade han på en gång på framhoppningen, även lite mindre spänt än till första.

På banan var han mycket mer avspänd och därmed även lite mer ridbar. Tyvärr blev han lite lång på ett räcke vilket gjorde att han fick med sig bommen med bakbenen, lite tråkigt faktiskt. Johanna var lite besviken på sig själv för att hon släppte fram istället för att hålla ihop, men ibland är det lätt att vara efterklok. De fick alltså fyra fel där, lite retligt att det kom i grunden eftersom det var en klass med omhoppning också.

Vi är i alla fall väldigt nöjda med Miro som skötte sig bra! Hellre att han får med sig en bom ner än stannar resonerar vi och vi är nöjda med resultaten ändå. Synd nog var stolen otroligt stark och låg på konstigt, därför var det jättesvårt att få till bra bilder.

Idag har våra kusiner fått motionerat ponnyerna! Jag har länge tänkt prova sätta upp Filippa på Miro, hon har så pass bra balans och är försiktig i sin ridning. Miro kan ju bli rädd om ryttaren hamnar i obalans eller för oförsiktig på fel sätt mot honom, men det kändes verkligen som att Filippa skulle klara av utmaningen. Det gick superbra! Jag satt upp en stund först och red lite, sedan fick hon testa. Hon skrittade slalom mellan hindersstöd och skrittade över bommar i lättsits. Trava gjorde vi också, till en början var Miro rätt spänd men sedan insåg han att det inte alls var speciellt farligt. Miro skötte sig verkligen super, i skritten gick han på tygeln hela tiden och det kom även lite i traven, söteponnyn.

Elias fick rida på Jumanji. Han har inte ridit speciellt mycket men idag har han styrt slalom och ridit över bommar i skritt, i traven har han fått börja träna på lättridning. Det var två nöjda barn och två nöjda ponnyer som gick in i stallet igen efter ridningen.

När jag ändå är inne på ponnyer med nya ryttare på ryggen tänkte jag passa på att slänga upp de här två bilderna från gårdagen! Hur många av er är det som kommer ihåg Evita? Ponnyn som vi hade på foder i 11 månader under 2011? Hon var i alla fall med på hemmatävlingarna igår med en ny liten ryttare på ryggen, nu har nämligen lillasyster fått tagit över. Tänk vilken bra ponny hon är, verkligen en riktigt läromästare. Den ponnyn saknar jag allt.

Idag har vi haft lokal ponnyhoppning på klubben, Johanna har varit med och hoppat båda ponnyerna. För Miros del innebar det en comeback på hoppbanan efter fem(!!) års uppehåll, han har enbart tävlat på klubbnivå hos oss. Johanna och Miro debuterade även på en nya höjd.

Miro 75cm (LE+)
Miro hoppade väldigt fint på framhoppningen, det höll i sig även inne på banan. Han kom lite konstigt på något hinder väl inne men han löste det och hoppade så glatt ändå, men överlag en riktigt fin runda med många fina språng. Felfritt och clearroundrosett!

Vi alla var riktigt nöjda och glada över vår lille busponny, som även han var väldigt nöjd med livet. Öronen spikade framåt och det syns verkligen hur roligt han tycker det är, han vet ju dessutom så väl att han är snyggast i världen.

Jumanji 80cm (LD)
Jumanji hoppade även han fint på framhoppningen och det höll i sig även inne på banan. Fin runda med bra flyt och fina språng, det är roligt att se att de hittar dit även inne på tävlingsbanan. Felfritt och clearroundrosett!

Jumanji 90cm (LC)
Eftersom första rundan blev så bra efteranmälde vi till LC i avd B för att de skulle få känna på lite högre hinder även på tävling. De fick ett stopp på andra hindret, Johanna slappnade av lite för mycket och Jumanji utnytjade givetvis det men sedan hittade de ett bra flyt runt resten av banan och även fina språng. En bom fick de även med sig ner, Jumanji river sällan men vårt Dalviks kvarn-hinder är ett hinder som de tycker om att riva verkar det som. De kom alltså runt med 8 fel men vi var väldigt nöjda med honom ändå.

Idag har jag ridit två ponnyer, den ena väldigt välkänd och den andra väldig okänd. Tränade veckans träning för Pernilla med Miro på mitten av dagen och det gick verkligen som en dans. Kändes verkligen som vi hade ett flyt som bara trappades upp hela tiden. Började lite på volten för att böja och ställa igenom lite extra, sedan red vi en hel del skolor längs långsidorna. Miro kändes fin och med, men det gäller att hela tiden vara på sin vakt.

Han surade ur lite när vi skulle börja galoppera, det här med att fatta höger galopp när han är ställd och böjd samt har bakbenen och bogarna på plats är lite för mycket på en gång tycker han. Han började protestera lite men det är vardagsmat för mig nu för tiden, jag bara sitter igenom tills han ger sig. Ganska på en gång ger han sig också just för att han inser att det inte leder någon vart, sedan får han världens arbetskick och bara levererar. Problemet är att han "eldar upp sig" lite väl mycket och blir ganska stark, därför fick vi avsluta med att rida igenom det i båda trav och galopp.

Trots det var han väldigt, väldigt fin. Känslan genom passet blev verkligen bara bättre och bättre, han är så fin den lille ponnyn. Jag kan inte annat än att sita och le när jag rider honom: för det är verkligen ren lycka. Både jag och Pernilla var väldigt nöjda med träningen, Miro med för den delen. Innerst inne är han en liten arbetsmyra, det är bara det att ibland lägger han fokusen på fel saker (och peppar, peppar lägger han den allt som oftast på rätt saker i dagsläget!)


Dagens andra ridpass blev på en igenridning för en lektion jag missade under Thailandsresan. Först skulle jag ha ridit San Remo vilket jag blev väldigt glad över, men efter några justeringar fick det bli Kuba istället (ponnyryttare som jag är). Det kändes väldigt spännande eftersom jag aldrig har ridit honom tidigare och ska jag vara ärlig visste jag inte riktigt vad jag skulle förvänta mig för typ av ponny. Jag hade en liten uppfattning, den uppfattningen var däremot inte ens i närheten av rätt, men det var i en positiv riktning!

Första tio stegen kände jag mig helt förvirrad, men sedan trillade bara polletten ner och resten av ridpasset gick som en dans. Jag lyckades bara hitta alla knappar sådär och jag kände mig verkligen så hemma. I framridningen red vi mycket på volten och fyrkantsspåret, sedan red vi lite bogen in som en övning innan vi avslutade passet på fyrkantsspåret och volten igen.

Jag vet inte vad det var som gjorde att allt bara fungerade så fint, men precis som Pernilla sa löste jag allt på egen hand utan större vägledning. På något sätt var han lite lik Miro, samtidigt som de är otroligt olika. Det kändes lite som att det var samma typ av korrigeringar som behövdes göras, men på Kuba kunde jag sitta och bara "åka" lite till och från vilket inte alls fungerar på Miro.

Jag är i alla fall supernöjd med passet och hoppas definitivt på att få rida Kuba igen inom en snar framtid. Han var väldigt rolig och trevlig att rida, sedan är han kanske ingen ponny som det i dagsläget går att sitta och trimma dressyr på. Jag tycker samtidigt tycker jag att det är väldigt roligt att rida olika typer av hästar som kommit olika långt i sin utbildning. Det ska även bli pännande att se hur han utvecklar sig när han får lite mer styrka!

Igår tränade jag och Miro dressyr för Pernilla, det var nästan en månad sedan sist eftersom Thailandresan kommit emellan. Miro har hållits igång trots min frånvaro och han har även underhållit de som motionerat honom, han kan han den lilla skitponnyn. De två första passen jag red efter jag kom hem gav inte världens känsla kan jag säga, han kändes mest tråkig. Fick inte alls till någon behaglig känsla, han liksom bara gick utan något som helst tryck från bakbenen och kändes gänglig. Tredje passet började så, men sedan släppte någon spärr och jag började känna igenom honom igen. Fjärde passet var ungefär som det tredje, började lite skruttigt men blev bra! Igår var det alltså dags för pass nummer fem och det kändes skönt att ha ögon på sig igen.

I den individuella framridningen kändes det helt okej, jag fick honom inte helt i ramen ständigt men jag hittade ändå känslan i ridningen. Jobbade enbart med att böja och ställa igenom honom på en volt i alla gångarter innan vi tog lite skrittpaus innan det var dags att köra igång. Själva träningen började sedan med samma sätt, avcheckning av böjning och ställning på en volt. Fick skärpa till ramen ytterligare lite och faktiskt accepterade han det ganska på en gång. Vi jobbade sedan vidare med trav på en mindre åttvolt, där jag inte fick byta volt förens han faktiskt ställde igenom ordentligt. I galoppen jobbade vi mest med fattningar och avbrott mellan skritt och galopp. Han skulle både fatta och bryta av i ramen utan att slingra sig ur, där emellan skulle han också hålla sig i ramen både i galoppen och skritten. Även det arbetet gjorde vi på volt.

Som avslutning fick jag trava en del på fyrkantspåret och satan vad fin han kändes. Han blev sådär lätt i framdelen och bakbenen kom igång, sedan suger han bara framåt. Hela ponnyn bara växer och ger en sådan otrolig ridkänsla. Fick rida någon öppna på långsidan i båda varven och fick till det bra åt båda varven. Ååh, så fin han kändes men däremot fick jag ju rida för det också: bara för att han släppt till ordentligt betyder inte det att det går att finåka. Nej nej, hela tiden behöver han sysselsättas för han smiter lite i taget ur ramen om den inte hålls efter ordentligt.

Kan sammanfattningsvis säga att jag är väldigt nöjd med passet. Även om han testade lite nådde vi ett väldigt fint slutresultat och det känns absolut inte som vi tappad jättemycket. Mina magmuskler blev däremot lite trötta, det märks att jag inte behövt använda de ordentligt på ett tag. De är nog däremot snart i form igen, hehe, det krävs bara lite mer Miro-ridning. Nu är det bara att träna vidare, nästa träning är redan spikad!