Idag är ingen bra dag, omotiverad, för mycket tankar och matteprovsnervös är ingen bra kombination om jag säger så. Ska jag vara ärlig, och det tänker jag även vara, är jag inte alls pepp eller motiverad till pizzakväll och övernattning i stallet ikväll. Jag växte ifrån det för länge sedan och ser tyvärr inte någon glädje i att knappt somna och vakna varannan minut på grund av ont i kroppen. Men det är bara att bita i det där sura äpplet och försöka vara med i positiva klubben även om jag mycket hellre spenderat kvällen hemma framför en film efter kvällsfodringen.

Vet ni vad jag däremot ser fram emot imorgon? Dressyrträning! Det är precis tre veckor sedan senaste så det blir helgens absoluta höjdpunkt, som jag längat. Blev ett oplanerat uppehåll och den egna trimningen där emellan har väl gått lite som en berg- och dahlbana känslomässigt, det känns därför väldigt bra att få ett par ögon på oss under morgondagen. Dagens pass gick i alla fall bra, även om Miros ridhusspöken hade flyttat in i ridhushörnet nere vid läktaren idag!

Idag är ingen bra dag, omotiverad, för mycket tankar och matteprovsnervös är ingen bra kombination om jag säger så. Ska jag vara ärlig, och det tänker jag även vara, är jag inte alls pepp eller motiverad till pizzakväll och övernattning i stallet ikväll. Jag växte ifrån det för länge sedan och ser tyvärr inte någon glädje i att knappt somna och vakna varannan minut på grund av ont i kroppen. Men det är bara att bita i det där sura äpplet och försöka vara med i positiva klubben även om jag mycket hellre spenderat kvällen hemma framför en film efter kvällsfodringen.

Vet ni vad jag däremot ser fram emot imorgon? Dressyrträning! Det är precis tre veckor sedan senaste så det blir helgens absoluta höjdpunkt, som jag längtat. Blev ett oplanerat uppehåll och den egna trimningen där emellan har väl gått lite som en berg- och dalbana känslomässigt, det känns därför väldigt bra att få ett par ögon på oss under morgondagen. Dagens pass gick i alla fall bra, även om Miros ridhusspöken tydligen hade flyttat in i hörnet idag!

Självklart är jag nyfiken, vart kommer ni ifrån? :)

Red i alla fall ett bra dressyrpass på Miro idag! Allt kändes "som vanligt" igen och vi trimmade på lite basic-grejer. Han är så härlig när han komma igång, då är det bara framåtläge som finns på hans planet. Jag har fullt upp med att sitta emot i traven efter avbrotten från galoppen ibland kan jag säga.

Nu är det bara duscha och försöka torka håret kvar innan det är dags för sängen. Imorgon väntat gymnasiearbete på förmiddagen, ska då sätta ihop ett helt nytt kürprogram eftersom jag tänkt om helt (inte alls ute i sista sekund med det, om sex veckor ska det färdiga programmet med musiksättningen presenteras!) och sedan blir jag kvar i skolan hela dagen då det ska pluggas matte på specialidrottslektionen.

Det här blev ett betydligt längre inlägg än tänkt, nu måste jag fortsätta med det jag ska!

I lördags provade jag rida lite på ridbanan, var verkligen sugen på att rida i snön. Hade till och med dragit upp mamma och kamera för att få lite nya bilder. Tyvärr var underlaget för hårt precis som jag hade befarat. Även om det finns en del snö är det bara fin pudersnö = hästarna kommer ner ända till den stenfrusna sanden som finns i botten. Vi styrde istället om och skrittade ut en vända för att ta lite bilder, Miro skötte sig bra trots att han inte hade något hästsällskap! Bilderna blev däremot lite halvtråkiga, tyvärr. Jag skulle ha ställt in kameran manuellt istället för att köra autosport-läget.

Någonting som jag har reflekterat över nu på senaste tiden är mitt sätt att matcha. Förut var det i princip alltid starka och färgglada färger, nuförtiden kör jag stenhårt på svart, marinblått och brunt. Seriöst, jag kan inte ens minnas senast jag körde på någon annan färg. I alla fall inte till träning eller vardags. Oavsett så älskar jag verkligen de här lite mer diskreta färgerna, brunt kombinerat med svart eller marinblått är bara sååå snyggt. Vem trodde att Jennie Rosa Börs en dag skulle växa upp och säga så? Men ta det lugnt, rosa är alltid finast men allt behöver inte vara rosa jämt och ständigt!

Ibland kommer det sånna där ridpass där man i efterhand varken vet om det gick bra eller dåligt, dagens var ett sådant. Allt kändes bara fel på något sätt samtidigt som en del kändes rätt, då är det svårt att veta hur det egentligen var. Å ena sidan kändes det som jag fick igenom det jag ville samtidigt som det å andra sidan mest kändes som vi red runt utan framgång. Så otroligt svårt!

Miro var extra laddad idag tror jag, minsta lilla och han försökte takta iväg. Ett tag spelade det ingen roll vad jag gjorde i skritten, han tolkade allt som trav. Så fort jag satte lite press i skritten surade han dessutom på mig. Varje gång jag bad om trav kändes det som han höll på att krypa ur skinnet av lycka, hela hans spände liksom upp sig samtidigt som han krullade ihop halsen. Han försökte även lura i mig att det visst fanns knott i ridhuset, men tyvärr Miro, det är minusgrader ute så det gick jag inte på. Utöver det fortsatte något jag känt av hela veckan: jag får inte rätt stöd i handen. Det finns ingenting där och han ville gärna krypa ihop i nacken oavsett vart jag ber honom ha huvudet. Han går även och drar huvudet utåt i högervarvet.

Jobbade på volt idag och la extra fokus på ställning och böjning, för jag tror på något sätt att det är där problemet sitter. Det känns som att jag har bakbenen med mig men han vill inte släppa till det där sista snäppet i böjningen, tror även att det är det som han vill komma undan med sina små hyss. I högervarvet jobbade jag med att ställa igenom ordentligt bitvis för att sedan räta ut medan jag i vänster istället motställer bitvis innan jag försiktigt ställer honom rätt igen. Jobbade även med lite skänkelvikningar på volt, just för att få still huvudskakningar, det hjälper riktigt bra. Blev absolut mest travjobb eftersom jag har lättast att komma åt honom där, men även lite skritt och galopp som variation.

Slutsatsen av passet blev helt okej i alla fall, tror jag. Det är så svårt för han är så himlan ålig av sig på samtidigt som han inte är det. Han blev i alla fall bättre med huvudet och det kändes verkligen som att han travade på bra, djupa frustningar kom dessutom vid fler tillfällen så det kändes positivt. Jag blir dessutom osäker på om jag gör rätt, för på ett sätt känns det som det men på ett annat inte. Att rida är inte lätt när känslan inte stämmer.

Träning i veckan behövs verkligen för att få rätsida på framför allt mina funderingar, har en del jag vill diskutera nämligen. Tror dock det mesta sitter i mitt huvud, överanalyserar för mycket och det är nog även det som gör att jag inte kan bestämma mig för hur dagens ridpass egentligen gick. 

 

Idag blev inte min kväll riktigt som planerat. Min plan var att trimma till Miros man en aning och snygga till öron och hakhåren lite, den planen fick jag däremot styra om. Istället blev det jobb på ridskolan där jag höll i dagens fyra lektioner, framför allt spännande men lite läskigt också. Men allt kändes det lite coolt att gå runt med lektionspärmen, minns såväl när jag och min kompis jämt lekte ridskola som små och gjorde vår egna lektionspärm med hästlistor och lektionsgrupper. Idag fick jag ha hand om originalet, hehe! På den tiden var nog ridlärare drömyrket, nuförtiden har den drömmen ändrats ganska mycket.

Det gick i alla fall bra och jag överlevde med god marginal. Första gruppen var en vanlig grupp, om än inte av så hög grad, och där pratade vi först om hur hästen ska ledas innan vi tränsade tre ponnyer och gick in i ridhuset. De fick sedan leda tre och tre, de fick träna på att göra halt och leda hästarna på volter. Tycker både elever och ponnyer var duktiga.

De tre andra grupperna är nybörjargrupper, de hade istället ponnyagillity. Fick hjälp av två av ledarna att bygga fram banan och de var sedan även med och hjälpte till inne i ridhuset. Här hade vi bara en ponny i taget och gruppen delades sedan på två där hälften av gruppen fick vara ute i stallet och borsta med några andra ledare medan andra halvan fick ha ponnyagillity. Majoriteten av eleverna hade aldrig lett en häst på det här viset men det gick hur bra som helst ändå, all lyckades ta sig igenom slalom, halter, ryggningar och balansgång. Det flöt på betydligt smidigare än jag trott faktiskt.


Det här med att hålla lektion är däremot en hel vetenskap. Idag hade jag till exempel noll koll på namnen kändes det som, när jag var skötare kunde jag namnet på var enda elev men nu var det över tre år sedan. Kunde namnen på några för att de varit med på US-aktiviteter eller för att de är trogna och frågvisa efterföljare när jag är i stallet, men större delen hade jag ingen koll på. Några nya namn lärde jag mig men det säkraste kortet var att säga hästnamnet eftersom jag sa fel namn vid något tillfälle. Sedan är det verkligen mycket att hålla reda på när det är mer än en elev det handlar om, det är verkligen svårt att se alla och ha "ögon i nacken". Jag tycker däremot att jag lär mig system som fungerar för mig mer och mer.

Lärorikt och roligt var det i alla fall, ännu en erfarenhet rikare. Jag har tidigare aldrig haft grupper helt på egen hand utan endera har jag varit den extra handen på teorilektioner eller så har jag hållit i till exempel skötarkurser tillsammans med någon annan. Idag var jag mer ensam, men jag hade i alla fall lite extra hjälp av Judith och Isabelle i ridhuset och det kändes bra!

Här har det ekat tomt med inlägg, men statistiken har hållit sig och några nya läsare verkar ha hittat hit. Roligt, jag hoppas att ni stannar!

Dagarna i mitt liv har varit ganska händelselösa faktiskt sedan i måndags. Under måndagskvällen började halsen ömma och mycket riktigt vaknade jag en timme för tidigt på tisdagen med ond hals. Till skolan åkte jag men mycket gjord blev det inte, bortsett från matten som gick som ett rinnande vatten trots att jag och min kompis satt med samma mående. Vi frös i kapp och åt strepsils hela dagen, kändes bra att vi fick sluta tidigare i alla fall! Under tisdagen stannade jag faktiskt hemma från stallet, kroppen sa helt enkelt ifrån. Det var nog ett klokt val för redan på kvällen kände jag mycket piggare och därefter har det bara gått framåt. Halsontet är borta och förkylningen i övrigt har hållit sig på en bra nivå: snabbsjukdom ska det vara om det ska vara någon tycker jag i fortsättningen också.

Annars blev det en sen kvällsridning på Miro i onsdags, eller ja, det beror ju på hur man ser på det. I vanliga fall rider jag lektion mellan 19-20 på onsdagar men den här veckan blev det egen ridning mellan 19.30-20.30 eftersom vi hade flyttad teori. Trodde jag skulle få rida ute i mörkret och kylen, men precis när jag var på väg ut insåg jag att Göranträningarna var slut. Lite konstigt var det att inte träna, jag menar, jag har ju varit med på träningarna det senaste 2,5 året. Det blev bara lite jogging, dels på grund av min förkylning och dels på grund av att dragkedjan på mitt ena chaps sa upp sig när jag skulle ta på det. Tycker inte om att rida utan chaps/stövlar men det gick hyfsat i dressyrsadeln faktiskt.

Under torsdagen tog jag mig till Borlänge och uppsökte skomakaren på Kupolen. 450:- fick jag betala för att få dragkedjorna utbytta i båda chapsen och ärligt talat tycker jag att det var värt det. Hööks borde däremot byta dragkedjor på sina produkter för de är rent utav kassa i kvalitén. Mina förra chaps dragkedja därifrån höll för fem ridpass, den här gången höll de i alla fall fem månader. Mina först Mountain Horsechaps köpte jag 2009 och den dragkedjan är fortfarande som ny. Nu har jag i alla fall en riktig dragkedja även på Höökschapsen och förhoppningsvis ska de hålla några år. Jag gillar chapsen i övrig och skulle jag ha bytt ut de hade jag antagligen velat ha ett par chaps för runt 1500:- för att de ska uppfylla mina krav för bruna chaps. Dragkedjebytet kändes helt enkelt prisvärt även om det sved lite på kontot. Tur jag fick lön idag!

Det var det som hänt sedan sist. Nu väntar en helg med stalljour imorgon och Miroridning båda dagarna. Tyvärr blev/blir det ingen träning den här veckan heller. Tre veckor utan träning kommer det bli, kanske bra för ekonomins skull men jag känner att jag vill träna. Mitt ridsjälvförtroende är lite på botten just nu och en träning skulle sitta fint för att hamna på banan igen.

Nu ska minneskortet tömmas, känns inte okej att det fortfarande ligger bilder från Globen på det. Imorgon ska jag i alla fall fota på riktigt för första gången i år! Det blir hästporträttfotografering, hur skoj som helst för det är nästan det roligaste enligt mig.

Helgen gick i ett, hur kom det sig eftersom jag i förhand knappt tyckte att jag hade något planerat? Lördagen bestod mest av födelsedagskalas och en kvällsvända till stallet. Jag och Miro red lite barbacka och tyvärr upptäckte vi att Jumanji var halt på höger fram. Inga sår eller svullnader, men däremot varm från kotan och ner i hoven. Vi misstänkte en sträckning alternativt att det blivit något efter skoningen, men å andra sidan kändes det som att det borde märkts tidigare eftersom det trots allt gått över tre dagar sedan dess.

På söndagen blev det därför sjukhage för Jumanji och den planerade träningen för Erik fick ställas in. Johanna fick istället låna Helios av ridskolan på träningen och utöver det tränade hon även med Miro. Både Miro och Helios såg fina ut, Miro tyckte det var superskoj med hinder. Till en början var han lite väl överladdad men efter en ordentlig framridning lugnade han ner sig lite och hoppningen gick super.

 

Idag blev Jumanji kollad av en veterinär som var och tränade för Erik. Det blev därför bara skola fram till lunch för min del idag, sedan åkte jag hem. Idag rörde sig däremot Jumanji helt klockrent, någon hälta verkade det inte finnas något spår utav. Mystiskt. Antagligen en liten vrickning av något slag, det blir i alla fall en veckas skritt för hans del för att vara på den säkra sidan.

Alltså den här bilden, jag dör vad söt den är. Var inne på en av mina gamla bilddagböcker här om dagen och hittade den, hade nämligen helt glömt bort att den ens existerade. Miro ser väldigt nöjd och glad ut över livet och var där fortfarande lite väl rund om magen. Här hade han varit i vår ägo i precis två månader och det var även under det här ridpasset som jag ramlade av honom för första gången.

Igår la jag upp den här bilden på Instagram med texten "Finn ett(två) fel", för ja, den är inte helt äkta. Det är nämligen så att det var en tjej som redigerade den här till mig för i själva verket hoppar vi över ett hinder. Där hade ni även felet/felen: hindret är bortredigerat och Jennie hoppar Miro. Språnget efter det här är orsaken till att det aldrig blev något hoppekipage av oss, jag åkte helt enkelt av och efter det hoppade jag en hoppletion innan jag la det på hyllan.

Här har ovan har ni orginalbilden! Måste ha varit en hel del pysseljobb för att få till allt i den översta bilden. Jag är fortfarande imponerad!

Gårdagen bestod av en stallförmiddag med bland annat Miro-ridning. På eftermiddagen bar det av mot Borlänge för ett informationsmöte som var två timmar långt men å andra sidan väldigt bra och informativt. Det gjorde framtiden ännu lite till förvirrad för det lät väldigt lockande men å andra sidan vet jag inte om jag är redo. Framtiden är inte enkel alltså.

Det blev en stallförmiddag även idag med ridning av båda ponnyerna. Jumanji kändes väldigt fin, avslappnad och på plats efter en liten startsträcka. Grundjobb med mycket galopp, gud vad roligt det är att kunna sitta och leka med galoppen utan problem! Miro och jag hade ett "sådär-bra-det-får-duga"-pass, var lite åt det hållet även igår. Känner mig osäker på om det verkligen blir rätt och om jag får igenom rätt saker. Det är så klurigt och Miro är dessutom inte enkelt alltså. Vi är inne i en minisvacka just nu där jag tror att mitt självförtroende är största boven. Hade egntligen en träning inplanerad idag men den blev inställd eftersom Pernilla är sjuk. Blir en "lekhelg" för Miro och i början av nästa vecka, sedan tar vi nya tag!

Idag har det varit en sådan där härlig vinterdag, runt -10 ute och solsken som gör att snön glittrar så underbart. Var riktigt sugen på att gå ut en stund med kameran men tyvärr blev det inget av med det. Hoppas verkligen på fler sånna här vinterdagar framöver för då ska kameran med ut på en tur. Vill verkligen komma igång med fotandet igen och få lite mer vardagsbilder, men det är så lätt att de blir tagna med iPhonen nuförtiden. Vill även ut och busa i snön, helt säker på att Johanna och ponnybusarna är på!

Idag blev det en hopplektion på Helios, en riktigt lyxig sådan då vi bara var två stycken! Red Miro innan i hålet så var lite stressigt och innan jag satt upp på Miro var motivationen lika med noll eftersom jag var oerhört trött efter en seg skoldag, men efter ett pass på Miro var motivationen betydligt bättre när jag satt upp på Helios.

Vi började med att värma i trav på fyrkantsspåret med volter på långsidorna. Helios kändes fin redan där, hittade både framåt och runt precis där man vill ha honom. Galopperade sedan på en volt, hittade en bra känsla även där med en rund och fin häst med näsan på rätt ställe i både arbetsgalopp och galoppen med lite mer tryck. Vi fick även galoppera lite över en bom, i höger var det lite trassel med avståndet först men i vänster flöt det på bättre. Gällde bara att jag lät honom rulla utan att krångla till det med förhållningar, bättre att rätta framåt.

Hoppade sedan fram, fick trava över tre travbommar innan vi fick fatta galopp och hoppa ett räcke. Helios laddade järnet men var ända ganska så lydig och vi var väldigt överens. Den här övningen fanns på vardera långsida så den kunde göras i båda varven. Det sattes sedan ihop en övning, med först ena långsidan med travbommar, galoppfattning och hoppa räcket, sedan fick vi rida genom hörnet och ut en bit på långsidan innan vi hoppade över ett blockhinder och böt varv. När vi kom ut på långsidan skulle vi sakta av till trav igen och komma på bomserien åt andra hållet innan vi fattade galopp och hoppade räcket, sedan avslutade vi med att vända in över blockhindret åt andra hållet och byta varv.

Första vändan var första linjen med travbommar och räcke bra, sedan blev det lite tokogt på blockhindret och efter nästa serie travbommar var det som att Helios tog saken i egna händer när han fattade fel galopp och bara drog mot räcket. Sista språnget på blockhindret blev inte heller något vidare. Nästa vända blev desto bättre med väldigt bra flyt och bra initiativ från min sida!

Avslutade hoppandet med att rida lite snäva vändingar, lite svårt att förklara i text men vi hoppade blockhindret från vänstervarv, vände direkt efter till vänster för att komma på räcket och sedan fortsätta runt på blockhindret igen och istället vända vänster efteråt och komma på nästa räcke. Helios och jag klarade den uppgiften galant och pricksäkert två gånger! Travade sedan av en väldigt fin ponny.

Jag är så oerhört nöjd med dagens lektion, gud så roligt det var! Först blev jag lite backande, tror att jag ville ha mer kontroll på galoppsprången och få honom mer samlad men när jag istället lät honom galoppera på lite blev det mycket bättre. Hans fokusering blev betydligt bättre och vi var med varandra. Jag tog däremot en hel del bra och klocka beslut med förhållningar på rätt ställen när det behövdes. Gjorde även något modigt för att vara mig, efter en bomserie tog han bara saken i egna händer igen och fattade galopp: då sa Jennie nej och bröt av till trav och gjorde en ny fattning med knappt två galoppsprång kvar till hindret. Riktigt imponerad över mitt beslut, just för att det var så tajt med väg fram till hindret och ändå vågade jag chansa. 

Helios är verkligen min absoluta favoritponny på ridskolan (tillsammans med Blacky, men av de jag får rida). Älskar verkligen att rida honom och det känns faktiskt bra att kunna säga att den lycka som finns i mig när jag flyger över hinder med honom är samma lycka som när jag dansar fram tillsammans med Miro. Han är så härligt go den här ponnyn, extremt känslig men ändå så oerhört snäll och go. Helios skulle aldrig göra något dumt! I hoppningen har han varit ett guldkorn för mig, enda gången jag känt mig otrygg var första gången jag hoppade honom 2009 och då var han trots allt bara en bebis fortfarande. Han är alltid 100% ärlig och löser sprången i alla situationer, oavsett om du kommer nära, långt ifrån eller perfekt. Ibland flyger bommarna men jag har aldrig sett den här ponnyn stanna på ett hinder och han skulle nog aldrig få för sig att bralla iväg efter hindret. Det han gör att han blir väldigt pigg och på, det gjorde mig avskräckt första gången men nu vet jag hur han fungerar så det är idag bara roligt.

Helios har verkligen stärkt mitt självförtroende i hoppning. Det är tillsammans med honom jag satt mitt nya höjdrekord, det är med honom jag vågar utmana mig själv. Jag litar verkligen på honom till 100% och det är ren lycka att känna hur hela han exploderar av lycka under en när han får hoppa. Han är en riktigt guldponny. Idag efter lektionen sa Susanne "Nu ser man till och med ett leende när du hoppar" och ja, så är det! Idag tycker jag att det är roligt att hoppa och speciellt med Helios, hon sa även att jag skulle haft ett ponnyår till så jag hade kunnat tävlat lite hoppning på honom. Hade ju inte varit helt hel ur fel aspekter, för att hopptävla på riktigt hade varit riktigt skoj och de enda hästarna jag kan tänka mig göra det på är just Helios eller Evita. Ett år till med Miro på ponnybanorna hade jag inte heller tackat nej till.

Mitt mål just nu är faktiskt att i alla fall göra comeback på hemmaplan med Helios på någon av klubbtävlingarna. Ska vi säga innan 2014 är över?

Igår var vi ut till Hedenslund och red, båda ponnyerna tyckte det var helskoj att vara ute på transportäventyr och dessutom tror vi att både ponnyer och ryttare tyckte det var roligt att vara tillbaka i Hedenslund. Vi gillar ridhuset alla fyra, det är så skönt att få rida på större yta än ridhuset hemma och det är dessutom både ljusare och nyare. Mitt absoluta favoritridhus av de jag varit i.

Huvudsyftet med att åka dit var för att jag skulle testa att rida igenom mitt kür-program till gymnasiearbetet. Miro var väldigt laddad, taktade iväg i skritten och tog egna initiativ men det är bara roligt. Det var däremot inte helt lätt att rida enkla byten med den inställningen kan jag säga. Öppnorna och diagonalslutorna skötte han däremot väldigt bra med tanke på att vi knappt ridit det sedan i november. Överlag flöt det på ganska bra, men behöver a honom betydligt mer på plats inför "slutgenomridning".

Programmet blev dock lite för långt, på förmiddagens gymnasiearbeteslektion har jag därför skissat om lite. Har fått funnit nya lösningar för travprogrammet eftersom jag redan innan tyckte det innehöll lite väl långa travsträckor bitvis. Ska fortsätta klura lite på det och sedan får vi prova igen.

Just nu sitter jag i skolan och väntar på specialidrottslektion. Var ett tag sedan vi hade lektion på skolan nu, men idag är det dags för att gå igenom en ny uppgift. Ytterligare en uppsats som ska skrivas men det känns lite roligare att skriva uppsatser om ridsportrelaterade saker än till exempel modernismens konst eller genmanipulerade organismer som annars står inlämningslistan. På tal om det borde jag utnyttja min dötid till i skolan till plugg istället för ovettiga saker som att läsa bloggar eller blogga, men motivationen finns helt enkelt inte här. Varför är det så svårt att komma igång?

Idag var planen att skritta ut en vända, men den ändrades om och blev till en vilodag istället. Miro har trots allt gjort någon form av arbete i en veckas tid nu så därför tyckte jag att han kunde förtjäna det. Imorgon ska vi däremot ut till Hedenslund och för ett individuellt dressyrpass, var riktigt länge sedan vi var där och red nu.

För min del blev det däremot ingen vilodag, jag körde på ett styrkepass hemma istället. Mitt mål är att hinna med två, gärna tre, styrkepass per vecka. För det första för att jag vill bli starkare, framför allt i bålmuskulaturen. Jag känner mer och mer att jag behöver bli ännu starkare för att klara av att rida Miro maxat, för även om jag har bra med magmuskler och klarar av att sitta kvar kommer det hjälpa mig mycket att bli ännu starkare. För det andra läser jag specialidrott och det är en del av kursen, vilket är bra för då får jag en extra push att komma igång.

Idag körde jag uppvärmning på crosstrainern, sedan gjorde jag framför allt mag- och ryggövningar men även lite armar och ben. Tanken är att fortsätta på ett liknande spår men bygga på mer och mer, har dels fått en del övningar från min lärare men utgår även från mitt program jag fick av en sjukgymnast tidigare för att hjälpa till att stärka framför allt min rygg. Nästa pass är inplanerat på torsdag och sedan ska det hinnas med ett pass i helgen också: då kan jag vara nöjd med min egna träning den här veckan.

Jag är en ganska lat person när det kommer till träning. Ridning är inga som helst problem, där klarar jag verkligen av att motivera mig och kämpa vidare trots att det är riktigt jobbigt. Kondition och styrketräning på backen däremot är inte min grej, jag tycker helt enkelt inte att det är roligt. Jag vet däremot att bara jag kommer igång och hittar ett mönster blir det lättare och dessutom: när jag väl är igång med ett pass vill jag verkligen fullfölja det!

När Hööks släppte sin vinterrea var jag inte sen att lägga en beställning, varukorgen fylldes dock främst med ordinarie varor. Det berodde visserligen på att jag väntade med att beställa det jag skulle ha till rean släpptes, reavarorna blev helt enkelt bonusvaror för min del. Idag anlände paketet till posten på ICA, där i fanns allt utom mina ridskor som inte beräknas vara inne i lager förens i mitten av februari. Det måste vara förbaskat populära skor det där med tanke på att jag alltid fått väntat på ny leverans på de, men å andra sidan är de galet sköna och snygga också.

Mest av allt längtar jag tills Hööks öppnar i Borlänge, äntligen en butik i Dalarna och dessutom på nära avstånd. Lite surt bara att det blir lagom tills det är dags att avveckla "köpa massor av hästgrejer" för min del. Det ska öppna till våren men är inte säker på datum, hoppas bara att jag inte är i Thailand just då för jag vill besöka redan första öppningsdagen. IKEAs totaldissade jag däremot öppningen på och var där för första gången typ förra veckan, alltså två månader senare.

Blåa boots, har sedan tidigare ett par i rött som jag är väldigt nöjd med. Dessa bootsen sitter väldigt bra på plats utan att snurra runt. De är dessutom väldigt snygga tycker jag! Kommer säkert bli framför allt Johanna som kommer använda de mest, hon har tur som har en syster som gillar att shoppa. ;)

Idag var en sån där dag jag kände att ridmotivationen inte var helt på topp, på tok för mycket på "att-göra-listan" dar saker och ting dessutom gick in i varandra. Valt det själv, ja. Taggad för det idag, nej. När jag kom ut i hagen och möttes av en ponny som såg överlycklig ut kändes det i alla fall lite bättre, med öronen framåt och glitter i ögonen kom han skrittande. Tror att någon var väldigt glad över det vita snötäcket som låg på marken.

Miro kändes positiv redan när vi skrittade fram, han trampade aktivt på och såg bara allmänt nöjd ut. I den individuella framridningen kändes han också väldigt med mig, lyssnade bra båda fram och tillbaka. När Pernilla kom in framförde jag extra att idag ville jag ta mig en ordentlig titt på sadeln, den har nämligen glidit lite åt höger framför allt i vänstervarvet på slutet. Jag har befarat att det varit en kombination mellan mig och Miro, han flyttar ut mig på högersidan för att komma undan att trampa igenom helt med högerbak medan jag snällt följer med ut = sadeln glider. Det var även boven i dramat.

När vi började rida var min känsla: hur tusan ska jag ta mig levande genom det här passet? Även om Miro kändes fin kände jag träningsvärken i magen efter gårdagens styrkepass samtidigt som jag kände mig väldigt trött. Jag bet däremot ihop och fortsatte, de tankarna försvann däremot snabbare än jag anat. Gjorde nog mitt bästa träningspass på länge, kändes verkligen som jag var fokuserad fullt ut och dessutom red jag riktigt bra. Vi fokuserade på att få igenom den sista böjningen och det genom att fokusera på framför allt min sittben. Fick rida på fyrkantsspåret, mittvolten i olika storlekar och även lite serpentiner. Det kändes enkelt och Miro kändes verkligen superpositiv, han jobbade på minst lika bra som jag. Vid ett tillfälle försökte han göra en "Miro-vänding" som han höll på med under sin trotsperiod, men han orkade inte göra den allt för avancerad och jag var dessutom med.

Böjningen fick vi verkligen till idag, när Pernilla berättade efter träningen att "idag har vi hittat det där sista lilla extra flera gånger" kändes det så bra inom mig. Hur länge har vi inte letat efter "det sista lilla", för även om det har varit väldigt bra har det funnits ett snäpp till. Det kändes dessutom väldigt bra idag, jag kände verkligen att jag hittade något så det var skönt att få det bekräftat. 

En halvbra start innan passet slutade helt enkelt perfekt. Och tänk att det kan vara så roligt att rida runt på fyrkantsspåret och volter? Idag fick jag verkligen känna på det där lilla extra och förstå hur bra vi faktiskt är, det behövs och speciellt en halvmotiverad dag som den här. Självförtroendet stiger flera grader och jag fick ännu en "aha!"-upplevelse på ridkontot. Jag kan inte ens i ord få ner vad jag vill, men sammanfattat: jag red jäkligt bra idag (fokus, satt upp bra, gjorde det jag skulle med rätt tajming. Kom ihåg: sittbenen!) och Miro var på sitt bästa arbetarhumör (det bästa är när det varit lite svårt för honom i en övning, när det sedan blir lätt för honom igen får han världens självförtroende och bara ger ännu mer).

Många skolor har dragit igång igen såhär efter jullovet, vi börjar däremot inte förens imorgon. Min första skolvecka för 2014 börjar helt enkelt med två lediga dagar eftersom jag är ledig torsdagar och fredagar. Det här jullovet blev galet långt, fick lov den 18/12 och börjar igen den 13/1 så jag förstår varför jag är alldeles dagvild. Alla röda dagar mitt i veckan har inte gjort det lättare för mig men jag tror jag börjar komma i dagsfas nu igen.

Idag skulle jag gå upp i tid för att hinna rida ponnyerna innan lunch, men sängen var väldigt skön så jag planerade om. Gick därför upp till stallet efter min egna lunch vid halv 12, då fixade jag det mesta i stallet medan ponnyerna åt sin lunch i hagen. Red sedan Jumanji ett pass i ridhuset, han var väldigt fin! Han slappna snabbt spärrarna och sedan kunde jag mest bara sitta och le åt honom, klockren varv efter varv på volten i både trav och galopp. Var sådär så att jag aldrig ville sluta rida ni vet.

Miro hade jag tänkt rida ett dressyrpass på med lite programridning, blev jättesugen på att rida program eftersom jag tittade tillbaka på tävlingsfilmer från min och Zanzibars tid igår kväll. Jag tänkte dock om, för varför inte passa på att rida ute på ridbanan medan det faktiskt går? Det fick därför bli et galoppass istället, riktigt nyttigt för herr ponny kort i kroppen. Miro tyckte det var galet roligt som alltid, öronen spikade framåt oavsett om jag galopperade på allt vad hans ben bar eller om jag kortade ihop honom så mycket som det bara går. Är så roligt att arbeta honom såhär, för det behövs verkligen inte mycket för att gå mellan maxad ökad galopp och maxad samlad galopp. Nyttigt för honom att få variera mycket eftersom han är så pass kompakt, det här arbetet gör jag dessutom i hoppsadel och mestadels i lättsits för att han verkligen ska få rulla på och komma upp med ryggen. Traven var fin även den, som alltid efter ett sånt här pass. Lika lyckliga både jag och ponny, det är så roligt att galoppera! Miro gör sina egna små glädjeskutt, tror ärligt talat inte att han vet vad bocka är.

 

Nu har jag varit hemma någon timme och hämtat ny energi. Om en stund är det dags att gå upp till stallet igen för att rida dagens sista pass och årets första lektion. Listan hade redan kommit upp innan jag gick hem så var dit och tjuvkikade, jag ska rida på Helios. Vilken bra dag egentligen, det blir pass på alla tre favoritponnyer! Kan det bli bättre egentligen? Ja, kanske om jag fått ridit favorit nummer fyra, Blacky, men det var ju trots allt ett tag sedan jag passerade b-ponny åldern.

Ska ta och putsa av mina skor och chaps en snabbis nu innan jag går upp till stallet, de är extrem leriga efter att ha ridit på en blöt ridbana och dessutom lämnat ponnyer i lerig hage.

Det blev verkligen många bilder som jag gillar, därför blev det även att jag laddade upp väldigt många. Tyvärr gjorde de gråa vädret och att ljuset började försvinna att bilderna blev rätt mörka, blogg.se försämrade dessutom kvalitén ännu mer. Med facit på hand skulle kameran varit utrustad med det fasta objektivet eftersom det är mer ljusstarkt, men å andra sidan är nackdelen att det inte går att zooma. Dilemma.

Här kommer i alla fall ett helt gäng med bilder! Ni får ha överseende med kvalitén.

Vi alla har våra förebilder här i livet, en del är självklara medan vi beundrar andra i det omedvetna. Vissa personer står dig nära, vissa personer har du aldrig ens träffat i det verkliga livet. Jag har en rad av olika förebilder idag, en del har jag haft under flera år medan andra tillkommit. En del förebilder har jag tappat min tillit till och släppt taget om.

Jag försöker alltid föregå med gott exempel när jag är i stallet, allt för att andra ska lära sig att ta efter rätt saker istället för fel. Det anser jag är mitt ansvar som hästägare uppstallad på en ridskola, jag måste följa de regler som finns uppsatta. Precis på samma sätt som under tiden jag var skötare. Jag måste även beté mig på ett sätt som är föredömligt både mot hästar och människor. För mig är det inga som helst problem att agera på ett bra sätt i stallet, det sitter liksom i ryggmärgen. Jag är uppvuxen med ett stort säkerhetstänk kring hästar, att de ska behandlas med såväl kärlek som respekt och att alla ska accepteras för den som den faktiskt är. I stallet anser jag att jag är precis så som en förebild ska vara, både för yngre och äldre.

Det samma gäller här på bloggen, även här vill jag föregå med gott exempel. Jag väljer själv vad som publiceras och vad som får stanna utanför. Allt som publiceras vill jag kunna stå för, det tror jag är grunden i allt.

 

Samtidigt är det svårt att alltid vara den där perfekta och felfria. Vi alla gör misstag ibland, ibland gör vi saker vi inte kan stå för. Det händer att jag agerar på ett sätt som jag egentligen inte tänkt agera på, det händer att jag slarvar medvetet. När det sker plötsligt kan jag inte rå för det, att saker och ting händer av en reflex kan jag inte rå för. Ibland bemöter jag hästen på vad jag anser vara fel sätt, men samtidigt ångrar jag mig alltid i sekunden efter och förlåter den för mitt misstag. Samtidigt finns de där riktiga slarvsakerna, som att Miro står lös i boxen när jag borstar, mockar eller tar av täcket. Jag vet att han ska sitta fast och jag vet varför. Varför slarvar jag då? Jo, för att jag gör det bara när ingen som tar skada av det ser och jag gör det bara av ren lathet. Den biten är det däremot slut med nu, nu står jag i ridskolestallet istället för privatstallet. Nu kommer det vara hur självklart som helst att sätta fast honom igen med tanke på att ridskolan drar igång igen imorgon.

Någonting som jag däremot tycker är svårt, det är det här med bildpublicering. Jag vet att många av de som jag borde vara en förebild för följer mig på instagram eller är vän med mig på facebook, kanske de rent utav läser min blogg. När jag skriver det här har jag en typ av bilder framför allt i huvudet, bilder där jag sitter till häst utan hjälm. Jag förespråkar inte på på något sätt att rida utan hjälm, verkligen inte. Det skulle aldrig falla mig i tanken att rida utan hjälm, för hjälm är en självklarhet till mig. Men samtidigt har jag suttit upp barbacka på båda ponnyerna utan en hjälm på huvudet vid fotograferingar.

Jag kan inte ens försvara det. "Jag satt upp i 10 minuter utan hjälm för att få fina bilder" är inget bra argument enligt mig, men det är sanningen. Olyckan kan vara framme lika lätt när jag sitter barbacka på en stilla stående ponny på en öppen äng utan hjälm som när jag rider dressyr med hjälm i ridhuset. Det förstnämnda lät till och med mer riskfyllt än det andra, enligt min mening. Samtidigt vill jag lägga upp bilderna eftersom de är fina och det har jag även gjort, trots att jag inte kan försvara det. Jag är å andra sidan arton år och myndig, jag får ta ansvar över mig själv. Men kom ihåg där ute att ni har bara ett huvud: var rädda om det och vårda det väl.

I mitt bakhuvud finns alltid tanken att jag vill kunna stå för mina handlingar, det är att vara en bra förebild enligt mig. Som en bra förebild ska du även behandla andra på ett bra sätt, oavsett om du älskar eller hatar någon. Det finns många faktorer som gör personer till bra förebilder, jag vet precis vilka mina förebilder är samtidigt varför de är det. Jag hoppas även att någon i alla fall ser mig som förebild. Den här meningen tycker jag är väldigt bra att ha i bakhuvudet, den gör dig automatiskt till en bra förebild: "Always try your best. You never know if it's a little girl watching & thinking: I wanna be just like her".

Idag blev det en liten spontan minifotografering med Miro, jag gick däremot all-in med tanke på att Johanna till och med lockade håret på mig. Den där hårlockningen var däremot slöseri med tid, för när vi val skulle ta bilder hade håret hängt ut sig nästan helt. Minsta lilla fuktighet i luften och håret blir rakt igen, så otroligt tråkigt. Till studenten blir det nog en hel flaska hårspray per lock för att vara på den säkra att det verkligen håller från morgon till natt!

Förutom att vädret var väldigt grått och tråkigt gick fotograferingen bra i övrigt. Miro såg för det mesta glad ut av sig själv eftersom shettisarna stod och skrek från en hage en bit i från, det gjorde även att hans naturliga resning framhävdes. Det var däremot lite spännande att sitta upp på honom barbacka kan jag säga, det gällde att vara uppmärksam eftersom han var lite småladdad.

Annars har vi fixat stallet och jag har skrittat Jumanji barbacka en sväng på banan, tyvärr började det regna precis när jag kom ut och det övergick till både blåst och snöblandat regn. Förutom det var det ganska mysigt att skritta runt med ett fleecetäcke runt benen. En ganska lugn stalldag med andra ord, imorgon är det däremot dags för lite riktigt ridning igen efter massagen.

Resten av kvällen blir det en tur ut till garaget en gång i timmen för att byta i tvättmaskinen, där emellan ska jag redigera bilderna som togs idag. Tills vidare får ni två smakprov på en halvlurvig Miro från när jag ställde in kameran!

Miro är ungefär täckesslaktaren nummer ett, vilket betyder att Jumanjis täcken inte får vara hela länge. Det är riktigt tråkigt, Miro har alltid fina och hela täcken medan Jumanjis är lagade med både sömmar och lappar lite här och var. Ett tag var det nya stora revor varje dag = inte det minsta roligt.

Anti-bitkräm är, som de flesta kanske vet, väldigt bökigt att kladda på. Att kleta på lite på små ytor är ingen big deal, men att smeta på ett helt täcke är desto mer jobb. Förutom att ett täcke är en väldigt stor yta blir det väldigt kladdigt överrallt och det är näst intill omöjligt att komma åt. Vi har däremot kommit på en lösning som gör det hela mycket smidigare!

Ta en tom sprayflaska, just nu använder vi en gammal urdiskad flugspraysflaksa. Ta hjälp av en sked för att ha i anti-bitkräm i flaskan, det är oftast svårt att få ner krämen men det gör inget om den fastnar i toppen. Häll sedan i kokhett vatten, om krämen fastnat i toppen kommer den då att rinna ner i flaskan. Skaka om blandningen, krämen kommer smälta och blandas om i det heta vattnet. Sedan är det bara att spraya blandningen över hela täcket, vi brukar även ta en vanlig svamp och gnugga med efteråt. Häng sedan upp täcket över natten och sedan är det redo att användas!

Sedan vi började med det här har antalet revor i Jumanjis täcken minskat. Täckena håller sig hela längre, visst är det lite småhål här och var men de största revorna har undvikits i alla fall. Proceduren behöver förbättras då och då, men hellre det än att behöva laga och köpa nya täcken stup i kvarten.

Vi använder oss av anti-biten här ovan. Den är lite seg och som en kräm redan från början, vilket gör att den är lätt att få ner i en flaska. Från början valde vi den här eftersom det var den ända som det stod på förpackningen att den var giftfri, bra val dessutom då jag upplever att den här verkar mer användarvänlig på det sättet som vi blandar ut än andra anti-bitkrämer som jag sett.

Idag har jag och Johanna tagit tag i våra stallgarderober, något som varit välbehövligt under en väldigt lång tid. De har varit otroligt stökiga och alla väldigt många schabrak har legat otvättade på en hög på Miros ena sadel. Kaos gånger tio skulle jag vilja säga att det varit.

Nu har vi däremot städat, rensat och organiserat igen. Alla schabrak utom två har tagits hem för tvätt till exempel, trots att vi har hur många som helst har det varit en bristvara på rena nu på slutet. Vi har även rensat ur en hel del saker som vi inte behöver ha kvar, bland annat schabrak och fleecetäcken eftersom vi har så det räcker och blir över. Det blev väldigt tomt i skåpen kan jag säga eftersom det var mycket som försvann till både tvätt och försäljning.

När allt var rensat och urstädat tvättade vi i princip alla skydd och boots vi äger, vissa var lortigare än andra. Tyvärr fungerar inte varmvatten i stallet för tillfället, igår var det ett rör som läckte och trots att de fixat det finns det fortfarande inget varmt vatten i kranarna. Vi fick helt enkelt koka upp vatten, för att tvätta i kallvatten är ingen höjdare. Det tog ett bra tag att få rent alla boots och skydd, några grimmor, täckesgjordar och flyghuvor slank också ner för tvätt. Ungefär halva tvättstugan blev nog blöt och vi tog nog upp alla möjliga hängutrymmen som finns lediga där inne.


Efter allt var tvättat åkte vi hem en vända med våra tre IKEA-kassar med schabrak, fyra täckespåsar med täcken, två påsar med småsaker samt två stora påsar med saker som ska slängas. Det blev en snabbvisit med matpåfyllning och sedan upp till stallet igen för att mocka, fixa mat och vatten. Vi sprayade även in tre av Jumanjis täcken med smaka-illa-grej och teamworkade slutligen för att få ponnyerna rena. Johanna spolade ben + oljade in hovar medan jag borstade, tyvärr hann vi bara med Miro innan avloppet blev fullt. Det var gladeligen bara att få rent det innan vi kunde fixa Jumanji, ingen rolig historia då vi var tvungna att gå ner under andra brunnslocket. Tillslut kunde vattnet i alla fall rinna ner och 40 minuter senare kunde vi äntligen ställa in Jumanji i duschspiltan.

Nu har vi bara ungefär trehundrasjuttioelva tvättmasikner framför oss. I första hand ska det som ska säljas tvättas, allt för att kunna ta bilder och lägga ut snarast möjligt. Därefter tvättar vi det som ska vara kvar. Tvättmaskinen går redan varm och det förblir nog så även under de kommande dagarna tills allt är tvättat och fint!

Idag skämdes båda ponnyerna bort med massage, precis som alltid en gång i halvåret. Egentligen skulle de fått massage innan jul men då blev massören sjuk, därför fick det bli nya tider idag istället. Det gjorde egentligen inte så speciellt mycket och på ett sätt kan jag tycka att det blev bättre att ta det nu.

Miro var först ut och hon hittade absolut ingenting på honom den här gången heller. Det blev helt enkelt bara en massage för hans eget bästa och för att underhålla, hon körde även lite laser på honom av samma anledning. Jumanji var fin i kroppen även han den här gången, det var lite i ryggen men det var med absolut största sannolikhet lite träningsvärk sedan igår. Han fick helt enkelt också bara massage och laser för underhållningens skulle + lite extra laser på träningsvärken.

Än en gång fick vi massor av beröm för våra fina ponnyer. Det så alltid roligt att få höra att de är väldigt fina i kropp och muskulatur, samt att vi gjort ett bra jobb med de. De båda har trots allt haft sina små saker till en början men nu finns det inte ens anmärkbara spår av dessa. När hon träffade Miro för första gången (det är 2,5 år sedan nu, vi hade haft honom strax över 1 år) var han både kort och lite stel i sitt högra bakben, något som dessutom märktes i ridningen. Det finns inte ens ett spår av det muskulärt idag och så har det varit ett bra tag nu, de senaste gångerna har han bara behandlats i förebyggande syfte. Jumanji var spänd både i bog och bakben när han kom till oss men det har också bara blivit bättre och bättre, nu finns inget att anmärka på honom heller.

Årets första träning är avklarad! Var ungefär två veckor sedan jag tränade för Pernilla nu så det kändes bra att "vara tillbaka". Det blev dessutom en bra träning, både jag och Miro var slut efteråt (speciellt Miro).

I den individuella framridning upplevde jag att jag hittade rakriktningen bra på rakt spår samtidigt som ställning/böjning fungerade bra på böjt, det som saknades var däremot den där extra energin. Han var dessutom inte sådär klockrent bra framme för skänkeln och lyssnade direkt på signal. När själva träningen började fick jag därför börja med att variera tempot en del samt hålla efter att han höll det tempot jag ville. Tempot fick jag framför allt variera genom att ändra min lättridning och det fungerade faktiskt förvånadsvärt bra, det tycker jag bevisar ett bra resultat av all reaktionsträning.

Vi fortsatte sedan med skänkelvikningar, fick rida de i zickzack över medellinjen och växla mellan höger och vänster. Syftet är att få honom kvickare för skänkeln och det blev han även, den här övningen fungerar väldigt bra på Miro överlag tycker jag och den ger alltid en bra effekt. Sedan fick jag istället rida upp på medellinjen > flytta honom några steg skänkelvikning och lägga en volt ur det > ställa om och flytta skänkelvikning åt andra håller och lägga en volt ur det < ut på medellinjen igen och rida på framåt. Även den övningen gav ett bra resultat på Miro tycker jag.

Resten av träningen blev det mycket tempoväxlingar och inslag av mindre volter här och var längs med fyrkantsspåret, både i trav och galopp. Galoppen gjorde susen, han var väldigt fin genom volterna och tog dessutom hjälparna bra. Efter galoppen blev dessutom traven ännu bättre.

Jag är nöjd med träningen. Känns som att min rakriktningsridning verkligen gett resultat, för idag var han verkligen rakriktad. Bakbenen var däremot lite lata idag och därför blev det mycket fokus på det idag, men han blev väldigt fin. Jag får däremot ingenting gratis och måste verkligen rida för det, men det är så värt det. Idag kände jag av magmusklerna riktigt ordentligt kan jag säga, måste nog ta och träna upp de ytterligare för att verkligen orka rida honom fullt ut i de gångarter som han börjat hitta till nu. Det känns i alla fall som vi verkligen kommer framåt, vi står inte och nöter på samma ställe. Miro är positiv till arbete även om han är lite lat men å andra sidan blir arbetsgnistan större och större ju mer han får jobba på något sätt. Jag är väldigt nöjd med honom, mig själv också dessutom. Idag var det inget tjat alls om att jag sneglade till höger eller föll ut på högersida, min egna fokusering där måste ha givit resultat!

Igår blev det en spontantripp till Borlänge för att besöka Norells Hästsport precis innan stängning. Miro har nämligen slitit sönder Jumanjis ena täcke tillräckligt nu, det är inte ens värt att laga det en gång till. Det behövdes därför inhandlas ett nytt och så blev det, köpte ännu ett till från Norells egna märke då vi är väldigt nöjd med det vi redan har.

Jag hade även en annan sak i åtanke när vi åkte iväg, nämligen en ny hjälm. Har länge suktat efter en hjälm som jag varit påväg att klicka hem flera gånger sedan i slutet av sommaren men det har helt enkelt inte blivit av. För några dagar beställdes den däremot, till min stora lycka var den nersatt till halva priset (900:-) dessutom. Lyckan blev däremot kortvarig eftersom den var slut i lager och den har även gått ur sortiment. Hjälmen jag siktat in mig på var en Scharfhjälm med brun mittdel och sedan läder på sidorna, men de planeran fick styras om. Hade gärna haft en sån hjälm på mitt huvud, de är riktigt snygga och dessutom sitter de inte på varannan ryttare.

Istället blev det en hjälm från Horse Life, i brunt med skärm och band i svart. Lagom i prisklass (betalade 679:-, då hade jag däremot 20%-rabatt på ordinarie pris), snygg att ha som vardagshjälm och dessutom bra ventilerad. Lite samma modell som Sharfhjälmen och dessutom är den är även både brun och svart, det gillas. Däremot blir jag inte så ensam om den men sak samma, jag har dessutom klistrat dit svarta remsor med någon form av blänkande stenar. Riktigt fint blev det!

Det känns ganska otroligt att det går att rida på ridbanan i början av januari trots att det inte är snö på den. Både jag och Miro tyckte det var helkul dessutom. Galopperade en hel del och varierade verkligen mellan att låta honom sträcka ut för att sedan komma tillbaka igen. Ren lycka att få sitta på den där ponnyn, även om vädret var mulet och det fanns lite småregn i luften.

Idag är det den första januari, alltså dagen då alla hästar fyller år. Både Miro och Jumanji räknas som 14, men i mina ögona kommer de vara 13 år till sina riktiga födelsedagar. Min största fundering är vart tiden tog vägen, hallå, det var ju inte länge sedan vi köpte Miro som 10 åring!

En födelsedag har jag och Johanna däremot firat med äpplen, nämligen lille Blackys. Busponnyn har nämligen hunnit bli hela 20 år! Det känns ännu mer otroligt, jag minns fortfarande den tiden då stallet.se var sajten som gällde och jag skrev presentationer om min skötponny som var 12. Gamla goda tider. Jag tror däremot att Blacky har många härliga år framför sig, han har fortfarande den där glimten kvar i ögat. Lugnare har han allt blivit med åren, men allt hänger de där små ponnybenen med i många år till. Älskade lilla Blackybus, tänk hur mycket minnen jag har med den ponnyn. Han är definitivt min lilla sagoponny.