Inte ofta jag lägger upp bilder på mig själv, men eftersom vi jobbar med porträttfotografering i skolan bjuder jag på två bilder av dagens bilder från Helix egen fotostudio.

Blev en kort promenad idag, men bättre än inget. Det var verkligen snorhalt ute längs vägarna och jag höll på att slå omkull varannan meter ungefär. Miro blev livrädd varje gång jag halkade till, så det var lite småspännande kan jag säga. Men han fick röra lite på sig i alla fall och få bakbenen stretchade.

Idag har jag ridit min första lektion på storhästtimme, givetvis fick jag även rida storhäst. Premiärpasset på Rebell, en valack född -06 som stått på klubben sedan februari i år.

Fick en bra och positiv bild redan i skrittarbetet, där han fint accepterade hjälperna och sökte sig till bettet. Vi red lite skänkelvikningar på hörnlinjerna, för vänsterskänkeln var det svårt att få honom helt parallell men det blev bättre. För högerskänkeln var det mest lite trögt, men det blev bara bättre och bättre och i övrigt flöt både skänkelvikningarna bra. Vi övergick sedan till lite travjobb, där vi först red tre serpentiner över medellinjen för att sedan rida på 20m-volterna. Även i traven fick jag en bra känsla, gjorde lite tempoväxlingar fram och tillbaka för att underhålla honom dessutom. Avslutade sedan uppvärmningen med lite galopp, klart svårast att få ihop alla delar där. Det blev bara bättre och bättre i alla fall!

Vi började sedan att förbereda lite för dagens tema, enkla bytet. Följande gjorde vi genom att fatta galopp från skritt, galoppera ungefär halva voltspåret och sedan bryta av till skritt. Det gjorde vi några gånger åt båda hållen. Jag blev väldigt överraskad över hur lydig Rebell var, både i fattningar och avbrott. Med tanke på att han fortfarande inte är helt färdigutbildad och så trodde jag att det skulle vara mer komplicerat, men inte. Han fattade så snällt galopp och bröt av när jag bad honom, inte allt för många travsteg innan skritten och inget motstånd. Allting gjorde han med lätthet och vilja.

Avslutade sedan med att göra några enkla byten på "byt om volt"-linjen några gånger, även där flöt det på bra. Rebell var lydig och fann sig bra i övningen, väldigt nöjd. Slutligen travade vi av på åttvolt, där var han verkligen rörlig och lösgjord i kroppen. Fick en superbra känsla där allt bara flöt, bytte varv mjukt och fint bara genom att sitta om.

Jag är väldigt nöjd med passet, speciellt med tanke på att det var första gången jag red honom. Allting flöt på så bra och klaffade, blir inte direkt sämre av att Rebell är en mycket trevlig häst. Finns ingenting att klaga över och jag vill absolut rida honom mer i framtiden!

Rebell i vintras, strax efter han kommit till klubben.

Idag har ponnyerna blivit vaccinerade, både mot influensa och botulism. Jumanji tyckte som vanligt att det där med sprutor var lite småläskigt, men blir man matad med morötter samtidigt så kan det väl gå ann även om det är lite småläskigt. Miro brydde sig inte så mycket som vanligt, han står bara där och vänar tills det är klart.

När ponnyerna var nyvaccinerade och klara fixade jag och Johanna stallarbetet innan det var dags för US's möte. Johanna var med och "provade på" eller vad man ska säga idag, hon är nämligen invald till styrelsen till nästa år. Annars har det inte hänt så mycket, mycket i skolan pågång men det är bara att kämpa på. I helgen väntar massor av skojigheter i Stockholm och det ser jag verkligen fram emot!

Ni har väl inte glömt att rösta på Sara Algotsson-Ostholt's nominering till Jerringpriset? Om inte annat kan ni göra det HÄR! Det vore ju faktiskt lite roligt om ridsporten kunde få ta emot priset för andra året i rad, eller vad säger ni?

Jag har i alla fall lagt min röst på henne och jag lyckades dessutom vinna en tröja! Vad är oddsen liksom, jag som dessutom aldrig brukar vinna utlottningar eller liknande. Idag kom det i ala fall en tröja och CD-skiva på posten i mitt namn och lite chockerad hade jag nog blivit om jag inte vetat något i förväg. Pappas jobbarkompis hade dock hört det på radion så en liten förvarning hade jag fått i alla fall.

Idag red jag det ett sista ridpass på Miro för två veckor framöver, nu är det nämligen dags för en liten vintervila innan vi kör igång med ridning och träning igen. Det samma gäller för Jumanji, fast han ska hoppträna imorgon innan hans ledighet börjar. I samband med vilan kommer de även att vaccineras, närmre bestämt på tisdag är planen.

Trots vilan kommer de däremot att promeneras en del dagar. För Miros del handlar det framför allt om att hans hjärna behöver stimuleras, att bara gå i hage och stå i box gör att han blir otroligt rastlös. Han mår därför bäst av att få promenera av sig lite och dessutom ser inte jag det som något negativt, snarare positivt. Jag kan dessutom fortsätta att stretcha honom regelbundet, något som jag inte vill göra när han inte är varm i kroppen. Massagetid ska jag också försöka fixa till slutet av viloperioden, det blir perfekt innan det är dags för lite ridning igen.

Miro är i alla fall värd ett litet break efter den här säsongen. Tillsammans har vi nått så många olika klarheter inom ridningen och vi har haft otroligt bra träningar och ridpass, dessutom bra tävlingsprestationer utifrån förutsättningar och även en hel del fina resultat. För andra kanske vår tävlingssäsong anses vara så bra, men personligen är jag nöjd.

Kommer dock sakna att rida på Miro, även om jag får rida lite lektionshäst är det fortfarande inte samma sak som att rida Miro. Jag tycker att det är jätteroligt att rida lektionshäst men faktumet kvarstår, ingen lektionshäst är Miro. Nu får jag helt enkelt nöja mig med mysiga promenader, borstning och bara sällskapet av Miro, vilket inte är helt fy skam det heller. Ridningen är faktiskt inte alls, det vardagliga är för mig lika viktigt.

Ett vanligt och hederligt joggingpass ute på ridbanan bjöd förmiddagen på, antagligen det sista ridpasset på ridbanas grusunderlag. Nästa gång ligger det förhoppningsvis ett underbart snötäcke där!

Red i alla fall ett ganska simpelt pass med mycket basic. Miro skulle gå fram, han skulle vara rak och han skulle vara låg i formen. Framför allt det mittersta glömmer han gärna bort när någon annan har ridit dagen innan. Det började redan i skritten och följde sedan med i traven, galoppen var den gångart som var bäst redan från början. Blev massor utav korrigeringar och tillslut joggade han glatt på et rakt spår!

Som grund red jag på ett stort fyrkantsspår och sedan snirklade jag runt lite, större volter och mindre volter, åttvolter och serpentiner. Miro kändes fin när alla bitar föll på plats. Jag är nöjd med ridpasset, Miro kändes efter lite ridning sådär som jag vill ha honom. Massor av energi dessutom, vilket alltid är lika roligt!

Barbackamys i mörkret, ja, det passade alldeles utmärkt som dagens motion. Jumanji måste verkligen vara en av världens mest barbackavänliga hästar, utan tvekan!

Vi gjorde egentligen inget speciellt utan lullade bara på lite hit och dit, fram och tillbaka. Blev mycket trav i snirkel och lite galopp på en volt. Jumanji kändes fin, i traven arbetade han på lite lagom och kände väldigt fin i munnen. I galoppen var han lite småtaggad men ändå inte stark, perfekt helt enkelt.

Det blev ett allmänt mysigt ridpass helt enkelt, utan stora krav och allt sådant. Vi nöjt mest båda två av tillvaron, en tillvaro som skulle kunna hålla på i en evighet utan att man tröttnar. Ibland finns det inget bättre än sånna ridpass!

I brist på annat gick jag in på mina youtube-kanaler för att titta på lite gamla videoklippe, följande är ett som jag kom över:

Här jag vi inte ens haft Miro i en månad, vilket mycket väl syns på hans kropp. Otroligt kompakt med lite väl mycket massa kan den kort och enkelt beskrivas. Jag minns att jag var väldigt nöjd med det här passet, Miro var otroligt snäll och cool. Barbackaridning trodde jag garanterat att jag och Miro skulle pyssla med framför dessutom, med den planen blev det inte så mycket mer av. Under den där ytan av fett fanns det egenskaper som ändrade min tanke helt enkelt. Jag är dock otroligt sugen på att rida lite barbacka snart igen, bara för att testa men vi får väl se hur det blir med den saken!

Vad säger ni, är det den Miro ni är vana med att se idag?

Förutfattade meningar, det är någonting som finns hos de flesta människor. För ridsporten finns det ett antal och jag antar att de flesta hästmänniskor någon gång har stött på någon av dem. Här kommer några exempel på reaktioner: de luktar illa, lek inte med maten eller det absolut senaste, hästar finns inte och hästar är frukt. Utöver följande är inte ridsporten en sport och det är hästen som gör jobbet.

Jag har aldrig skämts för mitt hästintresse, har någon frågat vad jag gör på fritiden har jag alltid varit ärlig. Responsen som jag fått tillbaka är varierande, endera kommer det följdfrågor, en kommentar likt ovanför eller så är det slut på diskussionen där personen i fråga bara accepterar. Personligen föredrar jag det första eller det sista alternativet. Börjar någon prata häst eller i alla fall visa sitt intresse går jag igång direkt, jag älskar att ha någon att prata häst med utanför stallet. Det sista kan jag också acceptera, för där visar ändå personen att den accepterar mitt intresse. Mittenalternativet är enligt min åsikt totalt onödig, oftast går det dessutom inte att föra en vettig diskussion med personen. Det enda som finns i deras hjärna är att hästar är onödiga ting som inte fyller någon annan funktion än på mackan. Ämnet att ridsport inte är en sport, det orkar jag inte ens diskutera. Visserligen har även jag åsikter om vad som är ridsport och vad som är ett hästintresse, för mig finns båda delarna. När jag ser till mig själv är jag involverad i båda parterna, jag sysslar med ridsport och har ett hästintresse.

Det som stör mig allra mest är att hästintresset i sig inte är accepterat på samma sätt som många andra intressen. Många gånger är det som att vi hästmänniskor går runt med en stämpel i pannan som förklarar att vi bara gulligullar med våra små hästar och att hästar i allmänhet är allt vi bryr oss om. Fel fel fel, de må vara våra bästa vänner som betyder otroligt mycket för oss men det utesluter inte att hästar är hela vår värld. Vi må gulligulla med våra hästar på samma sätt som de flesta människor gör med alla vanliga husdjur men jag lovar att det finns andra saker än hästar i våra hjärnor.

Jag antar dessutom att ingen missat Facebook-gruppen "Hästar finns inte"? Bara för att lämna en kommentar när jag ändå är inne på ämnet, hur orkar de ens? Det är visserligen en ganska smårolig grupp, men ärligt talat: vart vill de komma?

Hästintresset må vara ett av de intressen som är mindre acceptabelt i samhället. Många förutfattade meningar och det finns mycket att göra narr av. Personligen upplever jag häst hästintresset och ridsport får en allt mer större roll, låt oss därför tillsammans hjälpa den rollen växa. Vad jag vill säga är, koppla bort vad allmänheten tycker och var stolt för att du har just det intresset du har. Gör ingen stor grej av motståndet, ta det med en klackspark och visa att du är mer mogen än den andra parten.

Idag har Miro fått vilat, ganska skönt att avrunda skolveckan med endast lite stallpyssel faktiskt. Fixade idag allt åt båda ponnyerna medan Johanna red och borstade även lite på Miro, allting i en lugn takt där tankarna kan få skingra sig iväg på annat håll.

Lagom till jag var färdig med allt pyssel och Johanna med sitt ridpass var det dags för den första träffen i ungdomsprojektet som jag är med i, träning och tävling på hästens villkor. Det är ett projekt som kommer att sparkas igång nu och jag ser verkligen fram emot det, jag tror att det kommer ge mig många pushar i rätt riktning. Idag blev det mest prat om lite olika delar samt att vi började fylla i som en "poängtavla" om de olika delarna, för att få en bild över vart vi ligger idag. Den ska nu färdigställas och sedan ska målen för 2013 spaltas upp, jag har en ganska tydlig plan redan nu om jag ska vara ärlig.

Jag har aldrig varit den personen som söker omgivningens uppmärksamhet, den personen som ständigt vill vara i centrum. Det är inte min grej, jag trivs mycket bättre med att bara finnas till där i bakgrunden. Inte helt bortglömd men samtidigt inte i strålkastar ljuset, jag vill bara finnas där helt enkelt.

I skolan är jag den som snällt sitter på min plats under genomgångar och när frågor ställs är jag inte den som kommer med alla svar, även om jag så vet dem. Jag är inte den som gör inte min röst hörd i onödan eller den som är med och startar eller deltar i diskussioner, även om jag egentligen har massor att säga. För mig räcker det med att bara sitta där och vara närvarande, då trivs jag som bäst. Samtidigt har jag inga problem med att göra muntliga redovisningar inför helklass, kanske kan låta konstigt men det gör jag utan bekymmer.

I vardagen är jag inte den som tar kontakt med folk i onödan, jag ser mycket hellre att de tar kontakt med mig. Måste jag ta kontakt men någon gör jag givetvis det, men annars slipper jag gärna undan. På bussen sitter jag helst för mig själv, gärna nära fönstret för att kunna titta ut och drömma mig in i min egen värld samtidigt som musik spelas i öronen.

I bloggvärlden är jag inte den läsaren som aktivt lämnar kommentarer, det händer ofta att jag skriver en detaljerad kommentar för att sedan radera all text. I mitt bakhuvud gnager tanken "Varför skulle bloggaren vara intresserad av just det som jag skriver?". Många gånger är det klocka ord eller erfarenheter, men jag trivs helt enkelt bättre med att bara vara den okända läsaren. När det kommer till min egen blogg tycker jag framförallt att det är svårt att skriva argumenterande och med tydliga egna åsikter, jag vet inte hur många sådana inlägg som finns halvskrivna eller rent av färdigskrivna i mitt utkast.

I hästvärlden vill jag gärna att människor ska veta att jag finns och vem jag är, men någon större uppmärksamhet i övrigt kräver jag inte. På tävlingsplatsen är jag inte den som med gott självförtroende tar mig runt med ett skinande "Här kommer vi!", utan jag tar mig runt där som den jag är. Den som finns men som inte gör något väsen av sig.

Jag tror absolut inte att det är till någon fördel, utan snarare tvärt om. Mycket handlar om mitt dåliga självförtroende (som successivt blivit bättre, ska jag dock poängtera) tror jag i grund och botten. Jag vågar inte lita på att jag är minst lika bra som "alla andra", en brist som jag verkligen behöver jobba på. Framför allt när det kommer till hästvärlden, om jag hela tiden tror att "alla andra" är mycket bättre än mig kommer jag självklart att de även kommer vara det. I skolan däremot, där vågar jag tro på mig själv vilket självklart leder till något positivt.

Utåt sätt är jag en ganska blyg och tillbakadragen person men jag lovar att den som lär känna mig kommer se även andra sidor. När jag lär känna personen/personerna i fråga och känner mig trygg med den/dem, lovar jag att jag är någon helt annan. Jag pratar mer än gärna, jag startar och deltar aktivt i diskussioner. Där vågar jag verkligen visa vem jag, bara tryggheten finns där.

Jag är helt säker på att fler känner precis som jag, att vi trivs absolut bäst där i bakgrunden. I en bakgrund där vi syns och finns men inte hörs. Samtidigt tror jag att det finns de som befunnit sig i det här stadiet, men som har lyckats brutit sig ur det successivt med hjälp av ett ökat självförtroende. Det viktigaste är trots allt att alltid tro på sig själv oavsett situation. Jag är bra, minst lika bra som ”alla andra”.

Även idag var det promenaddags för Miro, men det är inte någonting som han klagar över tror jag. Idag blev det en 20 minuters promenad där han glatt traskade på framåt i ett bra tempo samtidigt som han var avspänd. Givetvis avrundade vi det hela med lite stretching när vi kom in i stallet igen.

Just nu går jag i klubbschabrakköpartankar, tidigare har jag alltid lånat ett schabark av någon annan men nu känner jag att det är dags att slå slag i saken och köpa ett eget. Problemet ligger bara i, vilket märke ska jag välja?

Tidigare har vi haft Mis RS-schabrak, vanliga vita med marinblå passpoal och sedan "Säterbygdens RK" broderat på vänster sida i marinblått. Jag har sedan innan en väldigt positiv bild utav Mias-schabraken, de är väldigt prisvärda med tanke på att de håller en god kvalité och passform tvätt efter tvätt. Fyra schabrak av märket har vi i dagsläget i garderoben och jag är otroligt nöjda med dem.

Nu har vi bytt märke, så från och med nu finns vi med i Sjöhagen Wear's klubbshop. Vi har ännu inte fått ut de uppskissade bilderna från grafikern i webbshopen, men jag antar att även dessa kommer vara vita med en marinblå passpoal och brodyr som sedan innan. Det jag vet är att modellen på schabarket är LYX, så jag har kollat upp hur det ser ut i alla fall. Grejen är bara den, jag har sedan innan tre schabrak av modellen standard som jag absolut inte är nöjd med. Passformen har försvunnit i tvätten och det har dessutom krympt. Nu kanske det inte går att jämföra den modellen med Mias, men samtidigt är det min uppfattning av schabrak från Sjöhagen Wear.

Prisskillnaden mellan de olika schabraken blir antagligen inte mycket, 560:- kostar det från Sjöhagen och ett specialbeställt med brodyr från Mias kan inte går på så mycket mer i alla fall (har ingen koll på vad de kostar beställt med eget färgval + brodyr). Frågan är bara vilket jag ska välja, ska till en början vänta lite tills bilderna kommer ut i klubbshoppen. Men ärligt talat lutar det nog åt ett från Mias RS, för jag tycker nog att de är snäppet snyggare samt att jag vet hur kvalitén är. I så fall väljer jag att på egen hand beställa hem ett sådant.

Är de någon som er som kan jämföra Mias RS-schabraken med Sjöhagen Wear LYX? Eller har erfarenhet nog att lämna ett utlåtande om modellen från Sjöhagen?

Idag hade jag min första lektionstimme på onsdagar, känns helknasigt måste jag säga. Igår kändes det jättekonstigt att komma hem utan att behöva stressa iväg på lektion, idag kändes det konstigt att ha teori på en onsdag.

Vi började det hela med en dubbeltimme i teori, där vi gick igenom galoppen som gångart samt enkla byten. En del nyttig repetition helt enkelt där tankeverksamheten och ridböckerna får hjälpa till i efterforskningen. Jag tycker själv att det är roligt och intressant att gå igenom rörelser, många gånger har jag redan ridit dem sedan innan men det kan vara bra att få en ordentlig, teoretisk genomgång ibland. Vi tittade även på lite instruktionsfilmer, vilket också kan vara intressant.

Nu framöver blir det enkla byten på dressyrlektionerna helt enkelt, ska bli intressant att prova på ridskolehästarna (har dock inflikat att jag vill rida ponny, läs Helios, ibland). Tycker det är otroligt nyttigt att rida igenom rörelser på andra hästar för oftast kan det hjälpa mig i min ridning på Miro senare, det ger en extra inblick på något sätt.

Idag var det Göranträning som stod på schemat, där av den lite "lugnare" träningen i måndags. Miro bjöd på ett bra framåttänk från start och kändes även väldigt fin och fräsch. Blev en träning med många höjdpunkter och bra övningar utöver det!

Som vanligt ville han se lite framridningsarbete för att få en titt på formen, fick beröm för att han hittade en fin form men att han blir lite över takten. Väl medveten om det, men å andra sidan tyckte Göran att det gärna kunde få vara lite så bitvis nu när han backat av så mycket (tyvärr har Miro mest visat den sidan på Göranträningarna, varit hur framåt. som helst både hemma och för Pernilla dock). Jobbade på lite i traven och gick sedan över till galopp, innanför spåret med lite volter här och där.

Därefter satte vi igång med travarbetet, där vi idag fick samla ihop lite mer än vanligt. Miro var fin i det arbetet tycker jag, han lyssnade fint tillbaka för att sedan lätta fram igen när jag bad honom om det. Gjorde det först på en volt, sedan satte vi in det i en övning. Längs långsidan och kortsidan skulle traven varieras,snett igenom med skänkelvikning och så låg vi och rullade på några varv. Miro var fin i samlingen åt båda hållen, i skänkelvikningen han finare för vänsterskänkeln. Där flyter skänkelvikningen riktigt bra med bibehållen framåtbjudning, åt höger blir det dock lite jobbigare för honom men han gjorde det även bra.

I skrittarbetet red vi sluta längs långsidan och när vi fått igenom böjning och ställning skulle vi göra en volt tillbaka, fortfarande i skolan. Vi låg och rullade på så det blev en hel del vändningar åt båda varven. Miro gjorde det väldigt bra tycker jag, det kändes som att vi hittade ett flyt där han accepterade övningen. Storleken på volt tillbaka blev givetvis mindre och mindre desto fler gånger övningen upprepades.

Avslutningsvis jobbade vi lite galopp, till en början med att lägga in lite 10m volter innan vi gick över till lite förvänd. Miro gjorde galopparbetet bra måste jag säga, lugn och väntade verkligen på mina signaler. Fattade förvänd galopp utan tjafs från både skritt och trav, samt hittade en bra galopp i båda varven. Avslutade sedan med att lägga ner formen i traven igen och trava av.

Jag är väldigt nöjd med dagens träning, känns som att bitarna föll på plats i alla övningar. Inte allt för stort krångel i någon övning, visst blev det lite småmissar (framför allt från ryttarens sida) men det är sådant som händer. Fick beröm för att formen blivit finare och stadigare, framåtbjudningen bättre. Miro skötte sig precis som han ska, inga fjanterier i ridhuset (förutom att en sadel på backen var livsfarlig när jag skrittade vid hand) och skötte sin uppgift på bästa sätt.

Nöjd ponny visar upp dagens outfit efter träningen.

Som alltid enligt mina traditioner, här kommer en bildbomb med bilder och små texter från vårt första år tillsammans med Jumanji! Saknas bilder från en dressyrstart då vi endast hade videokameran, annars är alla tävlingar dokumenterade.

Första dagen, Jumanji instrallerad i sin nya box.

Bild från Johanna och Jumanjis första ridpass på hemmaplan.

 

Johannas och Jumanjis första dressyrträning för Pernilla i Hedenslund.

Söt Jumanji i hagen en vinterdag.

Julkortsfotografering.

Första passet som fotograferades när jag red Jumanji på hemmaplan.

Johanna och Jumanji efter sin första tävlingstart, 70cm på Julklappshoppningen.

Miro och Jumanji släpptes ihop igen efter Miros skada.

Mysig fotostund i hagen på nyårsafton.

Johanna och Jumanji, första ridpasset 2012.

Första gången vi fotade uppställningsbilder på Jumanji.

Johanna och Jumanji busar i snön.

Fotade massor av mysiga bilder till ett skolarbete.

En varm och fin vinterdag.

Hjärtehoppet, Johanna och Jumanji hoppade en LD som slutade med en dubbelnolla!


Pay & Jump i Åsebo, här i LDn. Två stopp på näst sista hindret.

Samma tävlingsplats, här i LCn. Först stoppade de ut sig, i omstarten kom de till sista hindret men det kom de över när de tog om det igen.

Fotade lite mysiga vinterbilder till en header.

Snön började försvann och det började gå mot vår.

Efter Johanna och Jumanjis första lokala tävling, en LC:2 i Ludvika.

Påskhoppning, här i LDn där det slutade med ett litet retligt stopp.

Här i LCn, där de blev dubbelnolla och en andra placering.

Pay & Jump hemma på klubben, här i LDn som slutade på 4 fel.

Jag och Jumanji testade våra westernkunskaper lite grann.

Här i LCn, där det blev två stopp.

Första lokala hoppstarten, som var en LD som slutade felfritt!

Senare samma dag i LCn, två stopp i grunden.

Programridning hemma, de red LB:3 som även blev deras första start på LB-nivå.

Hopptävling i Svärdsjö, två stopp i LDn och uteslutna i LCn.

Hopptävling för Erik.

Lokal dressyr hemma, där de red en LC:1.

Givetvis hade vi tårtkalas på 12-årsdagen!

KM i hoppning i spöregn, de hoppade LC och blev tyvärr uteslutna.

KM i dressyr där jag och Johanna red en LC:1 vadera, min första (och hittills enda) start med Jumanji.

Debut på gräs i Romme, de red en LC där de tyvärr blev uteslutna.

Sommarfotografering med två mycket hungriga ponnyer.

Första dagen på Storbyns meeting, där de red en LD-10. Helt felfria i omstarten!

Dag nummer två hoppade de LD+5 och LC, tyvärr uteslutna i båda klasserna.

Vi var ute på Näs och åt lite gräs samt fotade.

Hoppträning för Susanne.

Dressyrtrim på Jumanji när Felicia var här och hälsade på!

På väg ner till Vetlanda för lite träning samt NF-SM.

Nöjda efter dressyrstarten, en LC:2 som incgick i kombinationsklassen.

LD på Pay & Jumpen, första vändan stoppade de ut sig på näst sista men fick ändå fullfölja hela banan. De gjorde sedan en omstart där de var helt felfria!

Utställningen som slutade på 36p.

LC-hoppningen som ingick i kombinationsklassen, där de kom runt med två stopp och en del tidsfel.

Chillade (och busade med Miro) i hagen efter en avslutad tävlingshelg!

Jag och Jumanji premiärhoppade!! Bjuder otroligt mycket på allt i bilden.

Dags för lite fotografering av helkroppsbilder igen.

Ännu en hoppträning för Erik.

Galoppbus utomhus!

Hopptävling i Insjön, utesluten i LDn sedan strykning i LCn.

Hemma tävling i dressyr, där de red LC:1 samt debuterade LB:1.

Dressyrtävling i Storbyn, där de red LB:1.

Hopptävling i Svärdsjö, ett stopp i LD.

Hoppning på lektion för Pernilla.

Hemmatävlingar i trevligt spöregn, med två stopp i LDn och första dubbelnollan i LC på lokal nivå! Såklart dog min kamera inför andra klassen.

Försök till att fånga fina ögat på bild, ponnyn ville dock inte samarbeta.

Efter finalen i PAS DIV II, fina poser och så vidare.

Hopptävling i Sveden, tyvärr uteslutna.

Hopptävling i Rättvik, en felfri omstart i LD.

I LCn blev de tyvärr uteslutna.

Lite höstfotografering.

Felicia kom hit, här headerfotografering i snöstorm. Notera dock att han har dressyrsadel!

Lite dressyrridning på en fin ponny blev det också!

Lite mer dressyrridning blev det också.

Bild från igår, efter Johanna och Jumanjis hoppträning.

Blev en 30 minuter lång promenad i mörkret, gick runt Gamla Dalsbyn och sedan lite på vägen utanför stallet. Miro var positiv, snäll och avslappnad, skrittade på i ett bra tempo av sig själv.

Avslutade med stretching och mys, Miro var fortfarande nöjd och glad!

Den här dagen kan ses på både ett positivt och ett negativt sätt, det är en dag som representerat såväl avsked som välkomnande. För ett år sedan var det dags att slå igen kapitlet Tomacs Evita i mitt liv för att istället öppna ett annat, nämligen Cristalls Jumanji.

Jag är så oerhört glad att jag fick möjliheten att lära känna Evita. Hon var(är) egentligen inte alls min typ utav ponny och hade jag provridit henne för köp, då hade hon garanterat varit mitt sista val. Evita är alltid Evita, men det är även anledninget till varför hon är så oerhört speciell. Jag är bara så glad att jag fick chansen att lära känna henne. Saknaden finns alltid där, jag tänker ofta på henne och funderar på hur livet sett ut om vi fortfarande haft henne kvar.

Sista gången någonsin på min fina prinsessas rygg.

Nu är det istället Jumanji som står där i boxen, sedan ett år tillbaka. Det har varit ett väldigt roligt och händelserikt år, med såväl motgång som framgång. Jag är garanterat säker på att Jumanji var rätt val av ponny, det finns så mycket positiva sidor med honom. Det har varit en ära att få lära känna honom och än har han många år kvar i vår ägo.

En av många fina bilder som tagits under året, bildinlägg kommer givetvis senare under dagen!
Två helt olika ponnyer, men samtidigt har de sina likheter. De båda har och kommer att ha sina egna speciella plats i mitt hjärta, platser som bara tillhör dem. Tack för allt ni gett mig, allt ni kommer att ge mig. Ni är speciella, älskade vänner. ♥

Idag hade vi idrottslektion på ett gym i Borlänge centrum, vilket gav mig ett sting av träningsmotivation. Under hela hösten har jag försökt att motivera mig till att träna även nedanför hästryggen, men motivationen har legat i botten. Jag vill gärna skylla på att tiden inte finns, men det är inte riktigt helt sant faktiskt. Om jag bara prioriterar rätt hinner jag utan tvekan klämma in lite träning på kvällstid.

Under dagens idrottslektion började jag i alla fall med lite uppvärmning på motionscykel (inte min favorit, men inget annat fanns ledigt). Jag övergick sedan till pilatesträning där jag körde de övningar som jag kunde minnas från mitt träningsprogram, det blev en hel del olika övningar som jag valde att köra 15x3. Därefter körde jag fem miniter uthållighet på steppmaskinen innan jag avslutade med en powerwalk på löpbandet i 15 minuter. När jag gått färdigt fanns det lite tid över, så körde ett till program med fem minuter uthållighet.

Nöjd med mig själv och det är verkligen en underbar känsla i kroppen när man avslutat ett träningspass. Tål dessutom att tillägga att dagens dressyrträning var ganska krävande även den, min hållningsväst ger dessutom en extra effekt. Nu önskar jag mig lite träningsvärk imorgon, speciellt i magen!

Veckans första dressyrträning gick idag av stapeln ute i Hedenslund, givetvis för Pernilla. För att inte ge Miro för mycket träningsvärk tog vi därför det idag "lite lugnare", men det betyder inte precis att det inte blev jobbigt för mig och Miro.

Efter en liten individuell framridning drog vi igång, idag handlade det i stort sätt bara om att få igenom den där lilla extra böjningen. Han ska vara ställd, ingenting ska flyta ut och samtidigt ska takten vara bra: lättare sagt än gjort kan jag meddela. Blev bara travarbete idag, men det var nog väldigt nyttigt då jag känner mig bäst hemma där och kan därför korrigera och komma åt honom enklast.

Vi jobbade mycket på volt, olika typer av storlekar där den största var 20m och den minsta vi var inne på måste varit runt 6m skulle jag kunna tänka mig. Tog igenom på en voltstorlek och sedan fick jag flytta ut eller in på volten igen. Miro försökte givetvis alla metoder och det är inte helt enkelt att vara tillräckligt kvick på rätt sätt, men skam den som ger sig säger jag bara. Det ska ställas, lättas av i handen, ridas genom sittbenen och sitsen, fångas in bogar och bakben + allt vad det nu är, men sedan kommer de stunder där allting bara flyter. När det bara flyter på och där jag förstår vad arbetet ger för resultat.

Fick även rida lite på fyrkantsspåret för att känna rakriktningen på både honom och mig (haha), vi gjorde även några skänkelvikningar på LA:1-linjen. Gick riktigt bra faktiskt, för vänsterskänkeln fick vi ett superbra flyt och de för högerskänkeln var inte fy skam de heller.

Jag är väldigt nöjd med träningen, även om Miro kanske inte gick så klockrent som han kan göra. Det märks tydligt att han är en ponny med kort rygg, det är svårt att få igenom böjningen helt på honom. Men bitvis blir han så fin och jag får verkligen en superbra känsla där allt flyter. Framåtbjudningen är heller inte att klaga på, även idag fick jag bromsa tillslut för att han bara ränner iväg. På mig själv märkte jag tydligt att det varit mycket ridning i hoppsadel, hade svårt att sitta upp ordentligt men det blev i alla fall bättre och bättre.

Det går inte att beskriva med ord hur otroligt mycket den här ponnyn betyder för mig. Jag har försökt så många gånger men jag kommer aldrig att kunna pricka in alla orden rätt. Å andra sidan tror jag inte att jag behöver förklara, alla vet antagligen innerst inne vad jag menar. Känslan när någon betyder så otroligt mycket för en, så att det inte ens går att förklara med ord.

Idag fick det bli ett pass i ridhuset då jag ville använda mig lite av speglarna, men vi fortsatte i samma spår med den lägre formen. Fortfarande hoppsadel på.

Miro var lite spänd och tittig till en början, men kunde ändå fokusera på att jobba. Han började på en gång att arbeta i sin låga form med ett gott bakbensengagemang samtidigt som suget fanns i handen. Travade lite på en volt till en början innan jag galopperade i fram. I galoppen varierade jag sprången lite fram och tillbaka, vilket han tog fint. I övrigt var han fortfarande väldigt fin.

Fortsatte sedan travarbetet med lite skolor längs långsidorna, vilket var min planering för ridpasset. Även om jag satte honom i skola ville jag fortfarande ha honom i en lägre form med mycket framåttänk. Inga större krav på samling eller extra press helt enkelt, utan snarare låta honom hitta linjen och sådant. Några fick vi till bra medans en del blev halvdana, slutorna fungerade allra bäst. Öppnorna var bra, men inte lika bra som slutorna.

Travade sedan av och Miro fortsatte att kännas fin. Tror inte jag behöver sammanfatta det så mycket mer, allt bara flyter på och Miro gör det han ska!

Hela veckan har jag laddat och längtat lite efter ett dressyrpass, som var inplanerat idag. När idag väl kom ändrades dock planen om lite, jag kände att jag inte hade varken fokus eller tillräcklig motivation för att få ut någonting av ett seriöst pass i dressyrsadel. Det slutade med att jag slängde på hoppsadeln med rumpmuffen och red helt utan stövlar eller chaps, det sistnämnda händer ungefär en gång i halvåret.

Miro var pigg och glad från start, jag hade dock lite svårt att hänga med i svängarna. Första delen av ridpasset kände jag mig nästan handikappad för att jag inte hade något stöd för skänkeln. Miro trampade i alla fall på medan jag lät honom arbeta ganska fritt, något som han tog bra för han jobbade som han skulle i alla fall. Ganska tidigt lät jag honom sedan rulla på runt ett stort spår i galopp (red ute på stora banan) där jag stod i lättsits, pigg och glad men samtidigt fin ponny!

Jobbade på lite mer i traven och hittade samarbetet med min skänkel mer och mer, Miro jobbade fortfarande på bra och kändes fin. Red lite volter och raka spår om vartannat som flöt på väldigt bra, avslutade sedan med lite galopp nedsuttet. Provade att sätta ihop honom lite för att sedan släppa fram och låta honom komma ner i formen igen, inga problem. Travade sedan av.

Jag är nöjd med Miro, vi fortsätter i exakt samma spår som innan. Miro jobbar på som satan och jag måste verkligen vara uppmärksam, för han blir gärna lite snabb i takten och ränner iväg för att han vill så mycket framåt. Det är bara så roligt, allting flyter känns det som. Vi fick nog mer ut av det här passet än ett dressyrpass och jag har dessutom två dressyrträningar inbokade nu i veckan som kommer.

 

Även idag tog jag mig ett pass i ridhuset, dock hade jag lite mindre sällskap av både hästar och hinder vilket var ganska skönt faktiskt!

Började lite smått med travarbetet men gick snabbt över till galopp, jag tycker att effekten i travarbetet blir mycket bättre då. Idag jobbade vi mycket med att öka och minska volten samt ligga kvar på den lilla volten för att arbeta i alla gångarter. Som alltid kör Miro sitt lilla system för att testa om det möjligtvis går att komma undan arbetet, men han kan inte riktigt lura mig. Så jobbade vi på i princip hela passet, lite varierat fram och tillbaka.

Jag är nöjd med Miro, han jobbade på väldigt bra måste jag säga trots allt. Han blir nästan lite för snabb så jag får ta tillbaka honom för att takten inte ska ränna iväg allt för mycket, vilket givetvis känns väldigt bra. Även idag kändes han mjuk, fin och följsam med ett härligt tryck bakifrån och sug i handen. Han krånglade lite i galoppfattningarna även idag, där han även utvecklade det till att verkligen backa. Men jag tror att det bara är rent trots och för att checka av om han verkligen behöver, Pernilla trodde även detsamma när jag pratade med henne efteråt.

Jag vet inte hur många gånger jag gjort upp en plan över hur jag ska lägga upp min stallvistelse och jag vet inte hur många gånger den planen har spruckit. Varför ska det egentligen vara så svårt att bara göra det man ska för dagen? Ibland kan det visserligen vara skönt att "bara vara" i stallet och låta det ta tid, men ibland kan det vara ganska skönt att komma hem i tid också.

Igår var precis en sådan dag. Tisdagar är (eller kommer att har varit, kanske jag ska säga) varannan vecka ganska så stressiga för mig. Jag kommer till Säter klockan fyra, klockan fem börjar min ridlektion, direkt efter den slutat är det US's möte och därefter ska stallet fixas. Det tar tid att vara i stallet, så är det bara, men ibland kan saker och ting ta längre tid än det behöver. Ta gårdagen som ett exempel, där jag blev kvar en timme extra i samlingsrummet efter avslutat möte. Det lockade givetvis mycket mer att sitta där i lugn och ro på en mjuk stol och prata, än att gå ut i stallet för att ta tag i mockning av två boxar, fixa vatten och mat samt plocka bort alla mina saker.

Jag kan ändå inte undangå att sånna dagar är någon form av kvalitets tid. Jag älskar att vara i stallet och umgås med andra, bara prata om allt mellan himmel och jord. Det vore dock skönt att ha någon timme extra varje dygn, en timme där jag verkligen hann andas ut ordentligt och inte göra någonting. Livet med häst och skola må vara tufft, men samtidigt älskar jag det livet. Jag har valt det livet själv och jag ångrar det inte en sekund, även om det ibland känns extra tufft. För jag menar, vad skulle jag gjort annars?

Idag på förmiddagen blev det bestämt att jag skulle rida Jumanji på dagens lektion, lika roligt som alltid. Dressyr med inriktning öppna och sluta var dagens planering, vi red samma övning som förra veckan. Idag red jag dessutom min sista lektion på tisdagar, från och med nästa vecka är den onsdagar klockan sju som gäller.

Skittarbetet började med att vi flyttade hästarna in och ut från spåret i skänkelvikning, Jumanji kändes fin i det arbetet. Fick påminna lite extra om högerbak ibland, men inget extremt märkvärt. När vi började trava var han till en början spänd och lite trippig, gick helt enkelt inte fram ärligt för skänkeln eller fram till bettet. Efter lite arbete i serpentiner och bogen in släppte han i alla fall efter, då kom han till både eftergift samt att han tog skänkeln.

Vi jobbade därefter på volt i både lite trav och galopp. Galoppen kändes bra även om han kanske inte var klockrent på tygeln vart enda steg, men däremellan var han fin och överlag hittade han faktiskt en fin eftergift. Han var inte alls stark eller så vilket jag tackar gudarna för, utan han kändes väldigt ärlig och medgörlig. När han fått galopperat släppte det dessutom ännu bättre i traven, galopparbete gör honom verkligen gott!

När vi var ordentligt framridna började vi med samma övning som i förra veckan, först i högervarv med vänsterskolor. Öppna är ingenting som han har problem med så den flöt på bra, däremot att göra en övergång till en diagonal sluta tror jag aldrig att han gjort tidigare. Om hans ens gjort en diagonalsluta i sitt liv, det vet jag inte. I första fattade han ingenting utan bara fot ut till väggen illa kvickt, men sedan blev de riktigt fina! Bra flyt i både öppnan, övergången och slutan! I det individuella travarbetet gjorde jobbade jag med lite allt möjligt. Sedan gick vi över till vänstervarv och högerskolor, där var det lite jobbigare för honom i slutan men han skötte ändå det hela väldigt bra. Det individuella travarbetet blev detsamma som i föregående varv.

Avslutningsvis red vi någon öppna och sluta på rak linje längs långsidan, där satte jag lite extra tryck i honom vilket gjorde att det blev lite segt, men han gjorde det ändå bra. Slutligen travade vi av och då kändes han väldigt mjuk och fin, duktiga ponnyn!

Jag är väldigt nöjd med honom idag. Han bjuder verkligen till och är positiv i övningarna samtidigt som han jobbar på otroligt bra, även i de situationer där jag kräver lite extra. Massor av beröm fick han allt efteråt!

Jag måste säga att jag blev ganska förvånad när jag klickade mig in här på bloggen nu på kvällen, 3x så många besökare som i vanliga fall. Det var verkligen en rolig och överraskande händelse, hoppas att några utav er nykomlingar väljer att fortsätta klicka er in här!

 

En liten fråga bara, vart kommer ni ifrån? :) Tror jag löst den frågan på egen hand nu!

Idag gav vi oss ut på en mysig mörkertur i höstmörkret tillsammans med Johanna och Jumanji. Miro skötte sig otroligt bra, i stort sätt inget tönt alls!

Vi skrittade genom Dalsbyn och travade sedan längs Norddalsvägen, det var dock helläskigt (tyckte vi ryttare i alla fall) eftersom det var kolsvart ute. Det finns nämligen inga gatulampor eller liknade längs vägen och allt vi hade var en kass pannlampa. Lite trav blev det i alla fall, även om det bara var att följa vägen och hoppas att ingenting kom i ens väg.

Jag är väldigt nöjd med Miro, han kändes väldigt mjuk, fin och avslappnad i båda gångarterna. Tycker dessutom att han var väldigt duktig och skötte sig bra. Nu vill vi dock ha lite snö som lyser upp, bättre pannlampor ska också införskaffas för den delen.

Bilden togs när vi kommit hem igen. :)

Jag är en sådan person som besöker de bloggar jag följer ett x-antal gånger per dag, något som antagligen har att göra med att jag ständigt har tillgång till internet. Så fort jag inte vet vad jag ska göra, så klickar jag mig in på de bloggar som jag följer (en hel hög kan jag meddela). Men bland alla dessa bloggar finns det framförallt två som inspirerar mig lite extra mycket, vilket gör att de även besöks ytterligare några gånger per dag. Uppdateringen på bloggarna må inte ligga på topp i dagsläget, men det undangår inte att personerna bakom bloggarna inspirerar mig extra mycket. 

Till att börja med har vi Linn Forsström, vars blogg jag följt noggrant i säkert över 1,5 år nu. Bakom bloggen finns det en tjej med massor utav kloka åsikter kan jag säga, hon är dessutom enormt duktig på att få fram dem på ett bra sätt med träffsäkra ordval. Jag kan med handen på hjärtat säga att jag läst vart enda ord som hon publicerat på sin blogg, jag har till och med gått tillbaka i arkivet och läst de inlägg hon publicerat innan jag hittade in på bloggen. Med nöje har jag läst vart enda ord, oavsett om det handlat om åsikter, vardag, träning eller tävling. Den resan jag fått följa genom hennes blogg, den vill jag även fortsätta att följa. Jag uppfattar dessutom Linn som en väldigt trevlig person med ett sunt tänkande, som dessutom är väldigt målmedveten när hon vet vart hon vill. Det gör att hon inspirerar mig väldigt mycket samt är en bra förebild.

Jag har själv tävlat mot Linn på NF-SM, rasen är nämligen den dominerande bland hennes ponnyer. Ponnyerna är i övrigt i en liten blandad kompott när det kommer till utbildningsnivå, utseende och så vidare. Gemensamt för dem alla är däremot att de alla verkar ha sin egna lilla charm. Cherry är den som jag sett mest av (då även i verkligheten) och det är en väldigt vacker ponny som drar till sig blicken, måste jag säga.

Linn har tyvärr stött på den ena motgången efter den andra under 2012, vilket lett till att bloggens uppdatering har minskat. Jag förstår dock henne till fullo och även varför all information är utelämnad, men även det respekterar jag fullt ut. Det ska mycket till innan jag slutar följa Linns blogg, den kommer alltid ligga mig varmt om hjärtat.

Vi har sedan Matilda Holmström, vars blogg jag följt sedan den startade. Under TLOP-tiden klickade jag mig in lite då och då, men den bloggen fångade aldrig mitt fulla intresse. Bakom bloggen hittar vi en Matilda som vågar diskutera och visa sina åsikter inom flertalet ämnen som ibland kan vara lite känsliga, men hon uttrycker sig verkligen på ett väldigt bra sätt när hon vill skapa en debatt. Hon engagerar verkligen sina läsare genom sitt skrivande när det kommer till debatt. Tänkandet hon har upplever jag dessutom som sunt och klokt. I övrigt får läsaren följa Matilda genom träning och tävling, det är alltid detaljerade beskrivningar som är intressanta att läsa. Matilda verkar även hon vara en trevlig person med sunt tänkande, målmedvetenheten finner jag även här. Hon vet precis vart hon vill och hon är beredd att göra allt för att nå sina mål, vilket gör att även hon är en stor inspirationskälla och förebild för mig,

På hästfronten har vi fuxstoet Warum Ich, kallad Wanda, en häst som även hon är väldigt vacker att se på. Tyvärr har jag endast sett henne på bild och film, jag var bra sugen på att åka till Falun för att se ekipaget i verkligheten under en tävling, men jag hade tyvärr annat att stå i då. Tidigare fick vi även följa Marrón innan hon såldes, en häst som jag verkligen skulle vilja se mer utav.

Matildas uppdatering har även den varit lite svajig den senaste tiden då hon är mitt uppe i slutspurten av skolan samtidigt som körkortet ska tas och följande i en kombination med häst, jag tror ni löser matten själva. Jag nöjer mig däremot med den uppdatering som hon bjuder på i dagsläget, jag kommer fortsätta vara en trogen följare tills hennes liv hektar ner sig igen.

Har ni någon eller några bloggar som inspirerar er lite extra mycket? Vilken/vilka och varför?

Idag blev det lite dressyrridning ute på ridbanan. Miro var laddad som få och faktiskt även lite småstressad, anledningen till det sistnämnda kan jag dock inte göra någon koppling.

I framridningen kändes han fin, väldigt energisk med ett härligt tryck i sig samtidigt som han bara arbetade på i den låga formen. La lite volter här och var längst mitt fyrkantsspår och han gjorde dem bra, inget tjaffs eller något sådant. Det följde även med in i galoppen den han fortsatte att arbeta på bra.

Tänkte sedan arbeta lite nedsuttet i traven, men det gick bara inte. Han var jättestressad och jag hittade ingen lösning på hur jag skulle komma ur det, red jag på framåt blev han en ångvält och försökte jag samla honom lite blev han jättespänd och sänkte ryggen samtidigt som han körde upp huvudet. Försökte verkligen att göra vad jag kunde, men samspelet var lika med noll. Efter ett djupt andetag fattade jag istället galopp och arbetade honom där, på en volt som jag ökade och minskade. Det fungerade mycket bättre och Miro kändes mycket fin i det arbetet! Tog sedan och skrittjobbade honom på en liten volt, som även den flöt på bra.

Andra galoppen var minst lika fin, fick en härlig känsla som jag kan leva på länge. Skrittade på den lilla volten när jag avslutat galopparbetet igen. Abslutade sedan med lite travarbete, fick en bättre känsla men Miro kändes ändå inte helt tillfredsställd. Fick inte till den där fina känslan som jag haft i traven, men kan å andra sidan inte sätt fingret på vad det var som felade. Nöjde mig i alla fall, han var trots allt inte stressade längre i alla fall. I avtravningen arbetade han på som vanligt igen, massor av power men samtidigt reglerbar.

Helt enkelt ett pass med både ris och ros. Travarbetet tar vi igen en annan gång, vi har trots allt byggt upp ett underbart flyt där under hösten. Extra kul att jag fick sådan känsla i både skritt och galopp faktiskt, skönt att även de svårare gångarterna kan kännas bäst! Nöjd med honom oavsett, förutom det stressade jobbade han på bra!

Har en hel del på lager faktiskt och jag jobbar för fullt på Jumanjis. Kanske känns som det här är lite efter, men spelar roll känner jag!

Jag har många gånger reflekterat över hur Miro skulle vara som människa, när det gäller allt från utseende och personlighet till vilka intressen han skulle ha. Även om det är svårt att veta helt säkert, tror jag kort och gott att skulle uppleva honom som följande:

Utseendemässigt skulle han ha en snygg och vältränad kropp med rätt muskler på rätt ställe, precis i lagom mängd utan att det se överdrivet ut. Till längden skulle han vara medellång, varken för kort eller för lång helt enkelt. Håret skulle antagligen vara brunt och ögonen fina, så där så att man liksom inte kan låta bli att titta in i dem. Han skulle garanterat han ett fint leende som han skulle nyttja till punkt och pricka. Blickar skulle han säkert dra till sig, just för att han vore fin att se på.

Hans personlighet skulle garanterat charma de flesta, han skulle vara en sådan som gärna ville dra till sig andras uppmärksamhet. En sådan som gillar att stå i centrum men som samtidigt trivs bra när han umgås med sina närmsta. Antagligen skulle han vara väldigt social men samtidigt välja sina vänner väl, vem som helst skulle han inte släppa in helt. Även om han utåt sätt skulle verka ganska häftig och cool skulle hans insida vara desto känsligare och mjukare, den sidan skulle dock endast visas för dem som han litade på mest. Självförtroendet skulle ligga på topp och han skulle inte bry sig om "vad alla andra tycker", köra sitt eget race helt enkelt. Han skulle vara positiv till det mesta och sprida en glädje runt om kring sig som smittade av sig på de i hans närhet.

I skolan skulle han sköta sig bra och göra det han skulle. Hänga med på lektionerna och plugga i en lagom mängd, vara smart men samtidigt inte översmart. Han skulle vara en av de lite mer populära och troligtvis skulle han vara omtyckt av många. På fritiden skulle han vara aktiv, antagligen skulle han hålla på med någon sport som han satsade helhjärtat på. När han inte tränade skulle han säkerligen umgås med andra eller hitta på något annat som intresserade honom. Jag skulle kunna tänka mig att han skulle gilla att det hände någonting hela tiden, men samtidigt uppskatta att bara ta det lugnt lite då och då.

Motionering av Miro idag bestod av ett ganska slappt pass på en perfekt utebana, alla hinder var dessutom bortplockade. Lite småbusigt men samtidigt seriöst kan jag nog beskriva passet.

Började med att trava längst ett stor fyrkantsspår, Miro kändes väldigt pigg och fräsch! Dessutom var han väldigt fin i formen, jobbade på som bara den kan jag säga. Efter lite trav åt båda varven tog jag lite galopp längs samma stora fyrkantsspår, där lät jag honom verkligen galoppera på ordentligt i ett friskt tempo. Lät honom vara så mycket jag vågade genom lättsits, dock var han lite spooky så jag fick vara på min vakt. Skrittade sedan lite innan jag jobbade på samma sätt i andra galoppen. I galopparbetet var han minst lika fin som i traven, han bara jobbade på helt enkelt!

Avslutade sedan med lite trav, Miro var riktigt pigg kan jag säga. Lät honom trava med mycket energi i ett lite längre steg samtidigt som han var där i den låga formen, kortade sedan steget lite då och då. Red även något varv på en volt för att checka av.

Allt kändes så bra, även idag. Överöser Miro med beröm, finner inga ord för vad jag ska skriva. Allt flyter på helt enkelt!

Nu har jag använt mina Tretornstövlar sedan i slutet av Juli och anser därför att jag kan göra en rättvis utvärdering utav dem. Jag hittade stövlarna i en realåda på Granngården och betalade endast 300:- för dem, ibland har man bra tur helt enkelt.

Användning
Jag har använt min stövlar som ett par riktiga slit och slängstövlar, precis som jag hade tänkt från början. De har används både vid ridning och som ett par stallstövlar, enligt mig lämpar de sig för båda användningsområdena.

I ridningen ger de ett helt okej stöd för vardagsridning enligt mig, där uppfyller de mina krav men när det kommer till träning önskar jag ett par stövlar med ytterligare lite mer stöd. Jag kan uppleva att skänkeln blir något fladdriga när jag rider i dressyrläder men samtidigt är det svårt att få ner hälen helt i ett par hoppläder, mittemellan fungerar det däremot utmärkt.

Jag är inte speciellt rädd om mina stövlar och har därför använt de flitigt även när jag inte sitter på hästryggen. Stövlarna är garanterat vattentäta och därför har jag använt de som ett par vanliga gummistövlar leriga och blöta dagar, vilket fungerar utmärkt. De är väldigt bekväma att gå runt i, precis som vilken sko som helst.

Passform

Stövlarna är överlag ganska nätt i modellen, jag brukar vanligtvis inte kunna ha normal vidd runt vaderna eftersom skaften då blir för stora. Det problemet har jag däremot inte med de här stövlarna. Tyvärr är stövelns skaft väldigt rakt designat vilket gör att de blir väldigt stora i vristerna, det blir därför veckigt och lie knöligt där. De är även lite korta i skaftet för mig. I övrigt tycker jag att stövlarna sitter väldigt bra.

Utseende
Enligt mitt tycker är Tretorn Comfort inte direkt den snyggaste modellen utav Tretornstövlar, utan snarare motsatsen. För några år sedan dissade jag stövlarna totalt kan jag säga och skulle aldrig valt den här modellen, men nu när jag är lite äldre och klokare har jag resonerat annorlunda. Enligt mig går det praktiska före utseendet, vem bryr sig om vilka stövlar jag har när jag rider runt hemma liksom?

Rengöring
Stövlarna är gjorda i syntet material vilket kan vara väldigt praktiskt i rengöringssyfte. Jag brukar enkelt spola av dem lite snabbt med vattenslangen när jag använt de leriga dagar, allt grus försvinner då väldigt enkelt och smidigt. När jag gjort rent dem något mer noggrant har jag bara tagit en blöt svamp och gnuggat rent. Jag har även smort in dragkedjan med dragkedjsspray regelbundet för att underhålla den. Materialet lämpar sig verkligen till mitt användningsområde, eftersom det ät väldigt enkelt att rengöra.

Övrigt
Jag antar att alla har hört talas om Tretornstövlar som gått sönder i både knappar och dragkedja, *peppar peppar ta i trä* har inte följande hänt mig ännu. Dragkedjan har ändå utsatts för påfrestning eftersom jag tvingat ihop den när jag haft lite extra kläder och knapparna har alltid varit knäppta vid användning. Vi får se vad framtiden utvisar, helt enkelt.

Efter tvådagarsvilan var det dags att motionera Miro igen, som alltid var han skapligt laddad där innan (med lite extra på det dessutom). Joggingpass i ridhuset fick det bli.

Valde att skritta fram honom för hand extra länge idag, dels för att han skulle komma igån ordentlig men även för att det var en unghäst där inne till en början som jag inte ville skrämma upp. Han kan liksom vara gudasnäll som töntig och rädd för allt när man kommer upp på ryggen, idag var han dock det första. Skrittade sedan lite på tygeln innan jag började trava. Kändes lite hejsan hoppsan första varven, men fick snabbt koll på allt och han fann sig snabbt i arbetet.

Galopperade åt båda hållen och vad han levererade, i låg form och där bara var han galoppen igenom. Sådan känsla  han bjöd på där idag, älskar den känslan när allting bara flyter på liksom. Efter att ha fått galopperat lite blev han ännu finare i traven, avslutade med att variera lite genom att korta ihop steget för att sedan länga ut lite, men fortfarande i den lägre formen. Han lyssnade väldigt bra och kändes jättefin!

Jag är så nöjd med honom idag, gud vad han har levererat de sista fyra ridpassen. Energirik, elastisk, bra sug i handen, positiv inställning och lugn. Sättet han dessutom finner sig i den låga formen är underbar, känns som ytterligare några spärrar har släppt nu. Älskar min lilla ponnyskrutte!

Just nu sitter jag och letar inspiration till ett skolarbete, ett filmprojekt. Hittade filmen här ovan och jag tycker verkligen att den är sevärld. Jag bokstavligt älskar sånna här filmer med tydliga och klockrena budskap. Har ni fler förslag på liknande filmer skulle jag vara er evigt tacksamma om ni lämnade förslag i en kommentar!

Igår var en sådan där dag när min planering sprack ganska rejält, men det kanske inte var så konstig heller då jag lyckats dubbelboka mig. Med lita pussel lyckades jag i alla fall pussla ihop så jag hann med både insläpp och jobb, ridning av Miro prioriterade jag dock bort eftersom jag inte hann rida i hålet och ute är det stenhårt. Det blev helt enkelt två vilodagar på rad för honom den här veckan, men jag tycker faktiskt att han kan vara värd det också.

På kvällen blev det istället lite pyssel med mockning och sådant, sedan stannade jag kvar och tittade på mammas lektion eftersom hon fick äran att motionera honom. I mitt sällskap hade jag både Johanna och stallkatten Nelsson, han är allt bra mysig han.

Nu väntar veckan sista skoldag innan det är dags för en stallkväll innehållande både insläpp, stallpyssel och ridning!

 

Miro fick sig en mörkerpromenad för att få promenara ur sig eventuell träningsvärk samt få sträcka lite på benen efter gårdagens träning. Gick en vända i Dalsbyn och lite sådär, blev en tur på strax över 20 minuter. Miro skötte sig prima, inget fjant någon stans. Han promenerade dessutom på i en väldigt bra tempo med god takt, där han hittade precis det läget som jag vill ha honom i.

Dagens mest intressanta var katter, gud vilken hingstnacke han fick när han fick syn på dem! Katterna var däremot inte lika imponerade, de tyckte att Miro var stor och läskig. Den ena katten var vår egna, han tyckte nog att jag borde parkerat monstret någon annan stans och släppt in honom i värmen istället!

När vi kom tillbaka till stallet blev det stretching enligt de vanliga rutinerna, han kändes otroligt rörlig måste jag säga!

Idag var vi endast två stycken på lektionen, lite lagom lyxigt sådär. Hade faktiskt kunnat bli själv helt och hållet, men lite sällskao fick jag allt i alla fall. Dressyr med öppna och sluta stod på schemat, den lilla fuxen blev ponnyn.

Även om Goliat bara är 4cm lägre än Miro i mankhöjd är skillnaden så stor, känns verkligen som jag rider en miniponny. Ganska roligt det med faktiskt, lättare när det är dressyr dessutom. I framridningen var han precis som vanligt lite stel, stretig och oliksidig men vi tragglade på i ett lagomt tempo tills alla delar började falla på plats. Framridningen bestod av lite skrittskänkelvikningar och voltarbete i alla gångarter. Under hela framridningen fick jag egentligen ingen superkänsla men jag red på och försökte lirka honom både hit och dit för att han skulle släppa efter.

Vi började sedan med själva övningen, som bestod av att man skulle vända upp på kvartslinjen i skritt, ställa om och rida in i en öppna på rakt spår för att avsluta med att rida en diagonal sluta ut mot väggen när öppnan var bra. Resten av spåret var det självständigt travarbete som gällde. Vi började i högervarvet, alltså blev det både öppna och sluta åt vänster. Det flöt på ganska bra faktiskt, han blev lite småstretig eftersom det tog emot men han var ändå duktig och jobbade på. Flyttade fint för skänkeln dessutom, övningen blev bättre och bättre för varje gång dessutom. På travdelen valde jag att varva mellan tempoväxlingar, rakriktning och volter. Som att vända på en hand släppte han dessutom så fort vi började med övningen, han blir verkligen en helt annan ponny då!

När vi sedan böt varv till vänster, alltså blev det öppna och sluta åt höger blev själva skolorna ännu finare. Fick verkligen igenom honom och flytet i övningen kom mycket mer naturligt. Fortsatte att jogga vidare på samma sätt längst travsträckan. Vi travade sedan av hästarna längs fyrkantsspåret och på serpentinbågar, Goliat var då väldigt mjuk, fin och lydig för hjälperna. När jag satte mig ner för skrittövergång hade jag gärna ridit ett dressyrpass till, för då var han verkligen mysig!

Jag är nöjd med passet, slutresultatet blev bra efter allt jobb. I skrittpausen efter framridningen frustade Goliat som en galning och samma sak när vi skrittade av, var nog mycket som släppte hos honom. Goliat har aldrig varit någon favoritponny för mig kan jag säga, men när han kommer på plats är han verkligen trevlig att rida måste jag säga. Det krävs lite jobb för att han ska komma igenom, men det är helt klart värt det!

Favorit i repris, Karin och Goliat gör sin sista lokala start tillsammans i Bjursås.

Idag var det äntligen dags för lite Pernillaträning i Hedenslund, tre veckor sedan sist! Miro var lagom taggad kan jag ju säga innan, kunde absolut inte stå still.

I den självständiga framridningen kändes han fin, hittade enkelt den låga formen och jobbade sedan bara på där i alla gångarter. När det sedan var min tur att börja träna körde vi igång direkt. Fick sätta mig ner och börja plocka upp honom i formen och hitta takten i båda arbetstraven och i samling. Det här arbetet gjorde vi både på volt och längs fyrkantsspåret och i samlingen kändes han väldigt fin måste jag säga. Idag orkar han dock inga längre sträckor, men de sträckorna har bjöd på: gud säger jag bara!

Vi fortsatte jobba mycket med böjningen idag, därför blev det mycket jobb på volten. Vi ökade och minskade volten för olika mycket böjning, där de små volterna verkligen var små. Miro provade alla vägar för att slinka iväg men var ändå väldigt duktig, han tjurar varken ihop längre eller tappar all bjudning. När han dessutom hittar och kommer på plats, då är han riktigt fin!

Vi gjorde egentligen samma jobb i alla gångarter idag, i skritten gav vi oss även in på lite vändningar som blev bättre än de varit förut. Höger är lite svårare, men det är inte så konstigt med tanke på att han är lite svagare i högerbak.

Jag är väldigt nöjd med dagens träning. Miro var fin och jag red bra, fick beröm för hur stabil min sits var! Det finns inte mycket att klaga på, jag är bara så underbart stolt över vilken fin ponny jag har chansen att få rida. Han trampar verkligen på bra nu och precis som Pernilla sa, nu har vi verkligen hittat den där framåtbjudningen som vi letat efter. Den har visserligen funnits i några månader nu, men ändå!

Idag är det precis ett år sedan vi för första gången fick träffa fuxen som idag är vår i alla papper. För ett år sedan red vi honom för första gången och strax där efter kunde vi konstatera att han hade vad vi letade efter. Fjorton dagar senare åkte vi än en gång ner till Jönköping för besiktning och två dagar senare stod han i sin nya box med papperen påskrivna.

Jumanji var egentligen lite äldre än vad vi tänkt oss egentligen, men av någon anledning provred vi honom trots det. Den anledningen har vi i vilket fall att tacka, för i stallet står precis rätt ponny.


Videon saknar tyvärr ljud.

Miro har nu fått ytterligare en lugnare vecka med fokus på den lägre formen, idag red vi det sista passet för veckan på utebanan i mörkret faktiskt!

Började idag med att trava serpentinbågar, väldigt bra när man har en stor yta att röra sig på. Jobbade med ställning och böjning, samt omställningen mellan varven. Miro kändes fin, väldigt reglerbar och tog tag i arbetet från start kändes det som. Galopperade sedan på ett fyrkantsspår varierat mellan lättsits och nedsuttet, han var nämligen lite tittig här och var. I övrigt kändes det väldigt bra, hittade den lägre formen och arbetade bra där.

Det avslutande travarbetet bestod av trav på fyrkantsspåer med volter lite här och var, där jag i volterna fortsatte att jobba med ställning och böjning. Mellan volterna red jag lite tempoväxlingar. Allra sist red jag bara tempoväxlingar för att variera steglängden.

Jag är väldigt nöjd med honom idag, det här passet var ännu bättre än gårdagens. Inte alls mycket tjaffs kan jag säga utan han mest bara gjorde det som jag bad honom om. Han kändes väldigt lösgjord och elastisk, duktiga ponnyn!

En precis ett år gammal bild.

Det fick bli ett kvällspass innan kvällsfodringen idag, med fokus på den låga formen. Miro var pigg och glad, arbetsmyra som han är.

Hade en bra känsla redan från start idag och ponnyn briljerade bara ju längre in i passet vi kom. Travade först fram honom åt båda hållen och kände igenom, för att sedan göra samma sak i högergalopp. Skrittade lite därefter innan vi tog vänstergaloppen. Han kändes otroligt avspänd i galoppen, kom verkligen ner ytterligare ett snäpp i den låga formen vilket jag bara tackar och bugar för. När jag sedan travjobbade honom igen kändes han verkligen jättefin, trampade på med bra bakbensevenemang och i det hittade han dessutom den bra låga formen där han inte tippar in med näsan bakom lodplanet. Han kändes otroligt elastiskt och jag provade även att ställa igenom honom lite extra vilket han gjorde väldigt bra.

Jag är efter dagens ridpass en väldigt nöjd matte, han var så fin i joggingarbetet idag! Finns inga ord helt enkelt, hehe.

Efter en del pyssel hit och dit, framåt och tillbaka har jag äntligen fått upp en ny design. Har länge känt att det var länge sedan sommaren passerade och dessutom var jag inte helt nöjd med den gamla heller då det framför allt bara såg bra ut om man hade en dator med samma skärmmått som mig.

Som ni ser är det samma grund med lite nya detaljer, sedan fick vintern dansa in helt utan höstdesign eftersom fotograferingsdagen till ära bjöd på stort snöfall. Det blev lite grått och tråkigt men jag har försökt att muntra upp det hela med lite mer rosa detaljer i alla fall. Infosidorna ska uppdateras och fixas inom kort även dem, jag kommer ut med information när det projektet är slutfört.

Vad säger ni? Bättre eller sämre än det tidigare utseendet?

Idag fick Miro sin vilodag, jag gick därför upp så att jag hann mocka innan det var dags för dem att komma in. Gick sedan hem några timmar i väntan på att de skulle komma in, då gick jag upp för att bortsa av ett lermonster till Miro. Lite glad var jag allt åt täcket idag, det betydde en något mindre lerig ponny i alla fall. Han var dessutom väldigt myssjuk idag, så jag passade på helt enkelt!

Sedan höll jag lite halft som halft lektion för mamma när hon motionerade Jumanji, serpentinbågar, övergångar och sjänkelvikningar blev dagens fokuspunkter. Jumanji skötte sig superbra som alltid och skänkelvikningarna fick de till bra i både skritt och trav. På slutet såg Jumanji väldigt fin ut, en nöjd och glad ponny som trampade på.

Vi hade även kvällsfodringen, så Johanna fodrade medan mamma och jag var i ridhuset. Imorgon är det dags för stalljour, det var faktiskt ett tag sedan sist nu!

Just nu känner jag att jag har flera milstolpar att se fram emot, hela tre roliga händelser kommer jag att få uppleva under det närmaste halvåret. Jag är så otroligt tacksam att jag och Johanna, tackvare våra föräldrar och vår farmor, kommer få uppleva tre så pass stora evenemang! 

Till att börja med, på onsdag eftermiddag rullar vi ner mot Strömsholm för att gå på clinic med självaste världsettan Rolf-Göran Bengtsson. Fattar ni vilken häftig upplevelse!? Jag är visserligen en dressyrryttare som inte hoppar mer än nödvändigt, men jag tror ändå att det kommer vara otroligt lärorikt och intressant att faktiskt få uppleva det. Det kommer garanterat finnas saker som jag kan snappa upp, saker som överlag kommer kunna förbättra min ridning oavsett om det gäller hoppning, dressyr eller markarbete. Långsiktigt vill jag dessutom lära mig att hoppa på riktigt, utan en rädsla som ligger och gnager i bakhuvudet.

Därefter har vi det mest traditionella, Stockholm International Horse Show i Globen. För sjätte året i rad besöker jag och Johanna evenemanget, det har blivit en tradition som inte går att bryta på något sätt. På lördagen besöker vi dressyrshowen och sedan spenderar vi några timmar i Anexet för att göra så mycket som möjligt av shoppingen. Sedan har vi biljetter till alla söndagens shower, antagligen blir det även lite småshopping på det. En hel helg fylld med massor av häst helt enkelt och bra ridning, känns som att vi vuxit ifrån själva showerna på ett sätt däröfr väljer vi att bara se själva tävlingarna. Fotografering och shopping på det, kan det bli så mycket bättre?

Slutligen ska vi under nästa år prova på någonting helt nytt, nämligen Göteborg Horse Show. Jag och Johanna ska själva åka tåg ner och bo på hotell i tre nätter, sedan kommer vi besöka Scandinavium under lördag förmiddag och söndag eftermiddag. Vi kommer allså se båda världcupfinalerna, vilket även är den största anledningen till varför vi har valt att åka. Det ska bli roligt att få uppleva någonting helt nytt, att besöka SIHS är så naturligt i dagens läge. Jag tror i alla fall att det kommer bli helkul, hästar, shopping och fotografering!

Alla evenemang kommer garanterat att ge mig massor av nya inspiration, ur flera olika aspekter. Fotografering, shopping och framför allt ridningen. Jag kan knappt vänta, jag önskar verkligen att tiden går fort nu!

Ska ni besöka något eller några av följande evenemang?

 

Idag tog jag och Miro oss en mysig skrittrunda i mörkret, blött och plaskigt var det men det hejdade oss inte!

Miro kändes väldigt pigg och framåt, satt och log hela tiden för att han kändes så fin. Red lite böjda spår och skänkelvikningar och allting flöt på som ingenting, det är lycka! Skrittpass är verkligen nyttiga, även om vi idag inte gjorde så speciellt avancerade saker. Huvudsaken är att han jobbar ordentligt och det gjorde han verkligen.

Nöjda och glada var vi båda två efteråt, finns ingenting att klaga på!

När jag började rida var det lika självklart att ta på sig säkerhetsvästen som ridhjälmen inför veckans ridlektion, någonting annat fanns inte på min världskarta. Under flera år lånade jag säkerhetsväst på ridskolan, tills jag slutligen fick en i julklapp år 2007 efter en hel del tjat. En väst från Airowear som sedan har fått hängt med fram till idag.

Strax efter jag fått min egna säkerhetsväst var det dock inte lika självklart att ta på sig den inför varje ridpass. Grupptrycket, många av de jag umgicks med sa åt mig att jag borde testa rida utan i dressyren eftersom jag kommit så långt att den antagligen stjälpte mer än hjälpte. Sagt och gjort, västen blev att ligga kvar i mitt skåp under dressyrlektionerna/träningarna och åkte istället på endast under hopplektionerna/hoppträningarna. Ett val som jag själv gjorde, men som jag antagligen inte hade gjort om någon inte sagt åt mig att "möjligheten" fanns. För mig var säkerhetsvästen så pass självklar på den tiden. De första gångerna utan väst kändes det som någonting saknades, men ju mer jag red utan desto mer naturligt kändes det.

Jag tror absolut att säkerhetsvästen hade åkt av i dressyrsammanhang förr eller senare i vilket fall, det tror jag verkligen. På ett sätt kan det faktiskt vara i vägen, men, jag skulle absolut överleva ett dressyrpass trots säkerhetsväst. Idag använder jag alltid säkerhetsväst när det är upphöjda bommar eller hinder inblandat, samma sak gäller när det kommer till uteritt. Vissa perioder har jag även ridit med väst till vardags på Miro när jag vet att han kan vara lite på gång och hitta på saker, till exempel vid igångsättning efter vila, när jag befarar att han kan ha lite energi som läggs på fel saker eller perioder då han varit lite extra spooky. Även när jag ska rida vissa ridskolehästar (unghästar eller hästar som kan hitta på) kan säkerhetsvästen åka på, just för att det känns säkert om något skulle hända. Själv kommer jag att fortsätta använda min säkerhetsväst vid tillfällena som jag nämnde ovan. Det är med gott samvete jag kommer fortsätta med det.

Tyvärr uppfattas säkerhetsvästen många gånger som något som sitter i vägen och är fult, vilket jag tycker är väldigt synd. Visst kan den sitta lite i vägen men ful, det tycker jag absolut inte att den är. Idag finns det faktiskt snygga västar att köpa, som dessutom inte alls är jätteklumpiga. En säkerhetsväst kan dessutom förstärka en outfit enligt mig, har du rätt väst är det faktiskt snyggt med säkerhetsväst enligt mitt tycke. Jag tycker att det är bra att det är lag på att ha väst i hoppningen tills man fyller arton, något som är synd är att allt för många tar av sig västen när de har passerat det gränsen. Tumme upp till alla er myndiga som fortfarande har västen på er ute på tävling och är förebilder för de yngre samt tänker på er själva. Jag lovar att jag tänker vara en av er, den dagen jag kommer ut på en hopptävling. Det blir antagligen inte innan jag fyllt arton i alla fall.

En dag kanske säkerhetsvästen är lika självklar som hjälmen vid ridning, det återstår att se. Det är antagligen en lång process dit med tanke på att inte ens hjälmen är självklar ännu, men vi får se vad framtiden har att erbjuda.

Hur ser ni på användandet av säkerhetsväst? Använder ni den, varför eller varför inte?