Resan ner mot Vetlanda började för vår del lördagen den 14 juli. Vi kom iväg lite senare än vad vi planerat, det var en hel del som skulle pusslas in i vartenda litet utrymme som fanns. I skuffen hade vi fem balar hö, var av fyra som var hela och en som var delad på sex och sedan in pusslad. Mellan oss i baksätet hade jag och Johanna en sadel + lite amdra saker, så som hjälmväska, kameraväska och datorväska. Takboxen innehöll all "människorpackning", vardagskläder, tävlingskläder, ridstövlar och så vidare.

Transprortens sadelkammare innehöll två sadlar och träns, på botten låg ytterligare en höbal. Ovanpå höbalen var diverse andra saker inknölade, det var smockfullt där inne. I garderoben fanns hinkar, ryktväskor med mera och även där var det fullt. Framför ponnyerna hade vi en ganska stor låda (som man har utemöbelsdynor i) som vi packat iprincip allting till hästarna i. Som ni förstår var det smockfullt, tur att farmor kom ner senare i veckan med ytterligare sju höbalar, det hade vi aldrig fått med oss!


Strax efter Örebro stannade vi till på McDonalds för lite matpaus, då fick även ponnyerna äta lite lunch. Vägen ner till Örebro är så otroligt tråkig och uttjatat, det känns som tiden går i slowmotin och man kommer liksom aldrig fram. Bra milstolpe att passera enligt mig, för när man väl kommit igenom det känns det som att man nästan är framme!


Resan från Örebro kändes faktiskt som att den gick mycket fortare, vilket var skönt. Tyvärr hann vi inte med att stanna till på Sharpman på vägen ner eftersom vi kom iväg lite senare än planerat, men vi tog det på hemresan istället.


Vi nådde i alla fall vårt slutmål tillslut. Skönt att få sträcka lite på benen efter den långa resan, men det var nog extra skönt för ponnyerna. De blev dessutom glada när de fick komma in till lite mat. Senare fick de även sällskap i stallet, av två ston med föl vid sidan. Båda ponnyerna var nyfikna på de små!