Bloggningen har verkligen varit allt annat än bra de senaste dagarna, jag har inte ens orkat ta mig tid till att skriva ner dagens ridpassinlägg (finns nu uppladdat på rätt datum, så scrolla ner om ni är intresserade av att läsa om tisdagens Göranträningen och gårdagens dressyrlektion). Mina dagar går som vanligt i full speed, jag är alltid på språng till nästa sak. I vanliga fall tycker jag om när mitt liv är precis så, när alla vardagsrutiner bara går i varandra men just nu är det bara för mycket.

Jag klarar inte av att fokusera mig på skolarbete när jag är i skolan och även om jag får saker gjort så är det inte i tillräckligt stor mån. Känner mig små stressad över nästan alla ämnen, förutom matten, vilket är lite roligt eftersom det var det enda ämnet jag var stressad över i ettan. Just nu försöker jag bara att få färdigt allt som ska vara inne innan lovet, allt för att få den där extra lovdagen (som dessutom kommer innefatta dressyrträning!). Tänker ligga i som sjutton nu, allt för att saker och ting ska bli färdiga.

Mina tankar har dessutom gått för runt i huvudet kring allt med Miro. Det är någonting som inte står rätt till, så är det bara. Efter Göranträningen kunde jag bara konstatera att det är något Miro försöker säga, det är något som inte är rätt. Det här är ingen stelhet i högerbak som han haft innan, det är någonting annat som spökar. Idag fick jag tillfälle att prata med Pernilla och vi tänkte i helt samma banor. Jag tror att han sträckt till sig i hagen under en dag som han drog av sig en sko på högerbak och att det sedan blivit något, antagligen i ryggen/bakdelen, och hon höll med. Vi hade dessutom samma tanke om att låta Kerstin (massören) titta på honom i första hand, så jag ringde henne på en gång och fick en tid. Så på onsdag kommer hon och känner igenom honom, eventuellt tidigare om hon får ett återbud. Fram tills han har blivit uppkollad blir det skrittpromenader för hand, vi vill inte riskera något mer genom ridning nu. Promenaderna kommer hjälpa honom från stelheter och sedan får han sin hjärna stimulerad.

 

Som grädde på det här moset funderar jag givetvis över sadlar och jag börjar bli stressad över att tävlingssäsongen närmar sig på (dock tänker jag inte skynda fram någonting bara för att tävla, Miros välmående kommer alltid i första hand!). Hans beteende har dock tagit min största fokus, det gör så ont i mig när något inte stämmer och han inte kan berätta tydligt vad som är fel.


Idag är det dessutom alla hjärtans dag, vilket betyder att Miro stått vid min sida i hela 32 månader! Det är helt sjukt vad tiden har gått fort, verkligen. Min vackra prins, det går inte ens att beskriva i ord hur otroligt tacksam och lycklig jag är över att ha honom vid min sida.

Dagens instagrambild, dagen till ära!