Idag har vi provat sadlar hemma i ridhuset, med hjälp av Pernilla. Ska bli spännande att se hur den här historien slutar kan jag säga, om det ens finns ett slut på den.

Började med att rida i en Passier-sadel som vi lånade av en annan i stallet. På fyrkantsspåret och på volten, det fungerade bra tills vi skulle vända in på en mindre volt i högervarv. Miro gjorde precis som i måndags och som han gjorde i onsdags. Red lite till och provade galoppera, sadeln började glida utåt när vi skulle vända in på en mindre volt. Den låg still bakom bogbladen men gled som sagt utåt i galoppen på en mindre volt. Schabraket gled bakåt även det och den shippade lite i trav under lättridning. Helt bra var det inte, som sagt.

Vi provade att lägga på en av ridskolans dressyrsadlar, en Albion som vi inte provat innan. Tyvärr var den en bomvidd för smal vilket gjorde att det inte fungerade. Slutligen la vi på en ponny Passier-sadel som vi tagit hem från Strömsholm då de trodde det kunde fungera, visst låg den bra men det var på tok för liten för mig som ryttare.

Just nu känns allt väldigt jobbigt. Känns hopplöst att hitta en sadel och jag är orolig över Miros beteende när vi minskar volten i höger varv. Varken jag eller Pernilla kan sätta fingret på vad det är, han är i övrigt precis som vanligt och visar ingenting annat. Det där han gör kommer dessutom helt utan förvarning och antydan. Han har aldrig gjort så tidigare och det enda som är nytt är annorlunda är att han har haft andra sadlar på sig.

Älskade lilla ponny, allt vore så mycket enklare om du kunde prata...