Vägen till två prinsar #2
Publicerat av Jennie Börs den 09 Januari 2013 kl. 17:40 i Allt & inget
Det här är den andra delen av vår hästletarhistoria, men även delen där den första prinsen hittas. Första delen hittar du HÄR.
Ska jag vara ärlig var det svårt att släppa tankarna på Shanti och lusten att leta ponny gick faktiskt ur mig något. Vi gav dock inte upp utan fortsatte att leta alternativa ponnyer på hästnet. Det fanns det ena mer intressant än det andra. Några veckor senare satt vi där i bilen igen, lite hastigt och lustigt styrde vi oss mot Norrtälje.
Stoet vi skulle provrida var för tillfället inte i full kondition, hon hade blivit lite skogsridning under de senast åren men hade sedan tidigare visat framgång inom framför allt dressyren. Ponnyn träffade vi vid ridhuset där vi skulle provrida och provridningen, ja, det var nog en ponny som ints stämde in för hur jag vill att en ponny ska vara att rida. Fruktansvärd pigg var hon och jag lyckades inte precis hitta några knappar, men trots det föll jag för något hos den ponnyn.
Unexpected Surprise, Svensk Ridponny (Holländsk import) -00
Ska jag vara ärlig var det svårt att släppa tankarna på Shanti och lusten att leta ponny gick faktiskt ur mig något. Vi gav dock inte upp utan fortsatte att leta alternativa ponnyer på hästnet. Det fanns det ena mer intressant än det andra. Några veckor senare satt vi där i bilen igen, lite hastigt och lustigt styrde vi oss mot Norrtälje.
Stoet vi skulle provrida var för tillfället inte i full kondition, hon hade blivit lite skogsridning under de senast åren men hade sedan tidigare visat framgång inom framför allt dressyren. Ponnyn träffade vi vid ridhuset där vi skulle provrida och provridningen, ja, det var nog en ponny som ints stämde in för hur jag vill att en ponny ska vara att rida. Fruktansvärd pigg var hon och jag lyckades inte precis hitta några knappar, men trots det föll jag för något hos den ponnyn.
Filmer visades för Pernilla men tillsammans kom vi fram till att vi skulle fortsätta leta vidare. Hästnet fortsattes att uppdateras dagligen och vi skrev även ihop en köpesannons som la upp. Vi fick en hel del svar på vår annons, vissa mer seriösa än andra. En ny liten rutt neråt i landet planerades och vi satte oss än en gång i bilen för att provrida lite ponnyer.
Första ponnyn var en valack, som vi provred på en relativt stor anläggning i Mantorp. Ponnyn var lite yngre än vad vi tänkt oss från början men vi valde att göra en chansning, vi hade trots allt inget att förlora på det. I ridningen klickade jag inte alls med honom, men i övrigt verkade han väldigt trevlig.
Björkens Isidor, New Forest -05
Första ponnyn var en valack, som vi provred på en relativt stor anläggning i Mantorp. Ponnyn var lite yngre än vad vi tänkt oss från början men vi valde att göra en chansning, vi hade trots allt inget att förlora på det. I ridningen klickade jag inte alls med honom, men i övrigt verkade han väldigt trevlig.
Vi drog oss sedan ner utanför Vetlanda, där ett besök på en hästgård väntade oss. Väl framme möttes vi av en valack som för tillfället var ur kondition men jag smälte vid första anblick. Vi fick hjälpa till att göra iordning ponnyn och sedan var det dags för själva provridningen. Från första stunden på hans rygg kändes allt så rätt, jag hade hittat min nya drömponny. Han fans där, bakom sitt skal av fett.
Miro, New Forest -00
Natten spenderades i en lägenhet på gården, dagen efter åkte vi vidare till Lenhovda. Där provred vi en valack som för tillfället stod på ridskolan där nere. Ponnyn var inget som det klickade med, han var en ställ ponny som gjorde det han skulle men det var inget som lockade helt enkelt.
Casper, Svensk Ridponny -00
Sista ponnyn, som var ett sto, fanns utanför Göteborg och när vi kom dit hade ägaren redan börjat rida lite smått. Ponnyn var trevlig att rida och föll mig absolut i smaken, hon hade dessutom ett lite mer utstickande utseende som gjorde att hon syntes i mängden. Efter provridningen fick vi hjälpa till att ta av henne sakerna och borsta.
Little Dusty Wind, Connemara -01
Hemma i Säter igen var det än en gång dags för Pernilla att säga sitt. Miro och Dusty var de ponnyer som var mest intressanta och svaret vi fick gjorde mig väldigt glad, hon tyckte Miro. Johanna var dock inte helt på min sida men efter några dagar stod vi äntligen med ett beslut. Tid för besiktning bokades och två veckor senare stod vi än en gång nere på gården i Vetlanda, den här gången med en transport bakom bilen.
Efter ytterligare en natt i lägenheten var dagen med stort D kommen. Jag var så sjukligt nervös innan besöket på kliniken men efteråt kunde jag äntligen andas ut. Miro gick igenom besiktningen utan anmärkningar, det enda som kommenterades var den runda magen och det avbitna örat. Vi återvände till gården och papperens skrevs på. Sedan åkte vi hemåt igen, med en ponny i transporten.
Besiktningen
Den 14 juni 2010 lastades Miro för första gången av på Säterbygdens Ridklubb och vi hade för första gången blivit hästägare. Anledningen till att jag föll för just den där feta New Forestponnyn är för att han var otroligt söt och för att han var trevlig i ridningen, vad mer han hade att erbjuda visste jag inte om då. Jag ångrar inte en sekund att det blev just Miro som blev vårt slutgiltiga val, det finns ingenting hos honom som jag skulle vilja ändra på. För mig, är han helt perfekt.
Natten spenderades i en lägenhet på gården, dagen efter åkte vi vidare till Lenhovda. Där provred vi en valack som för tillfället stod på ridskolan där nere. Ponnyn var inget som det klickade med, han var en ställ ponny som gjorde det han skulle men det var inget som lockade helt enkelt.
Sista ponnyn, som var ett sto, fanns utanför Göteborg och när vi kom dit hade ägaren redan börjat rida lite smått. Ponnyn var trevlig att rida och föll mig absolut i smaken, hon hade dessutom ett lite mer utstickande utseende som gjorde att hon syntes i mängden. Efter provridningen fick vi hjälpa till att ta av henne sakerna och borsta.
Hemma i Säter igen var det än en gång dags för Pernilla att säga sitt. Miro och Dusty var de ponnyer som var mest intressanta och svaret vi fick gjorde mig väldigt glad, hon tyckte Miro. Johanna var dock inte helt på min sida men efter några dagar stod vi äntligen med ett beslut. Tid för besiktning bokades och två veckor senare stod vi än en gång nere på gården i Vetlanda, den här gången med en transport bakom bilen.
Efter ytterligare en natt i lägenheten var dagen med stort D kommen. Jag var så sjukligt nervös innan besöket på kliniken men efteråt kunde jag äntligen andas ut. Miro gick igenom besiktningen utan anmärkningar, det enda som kommenterades var den runda magen och det avbitna örat. Vi återvände till gården och papperens skrevs på. Sedan åkte vi hemåt igen, med en ponny i transporten.
Den 14 juni 2010 lastades Miro för första gången av på Säterbygdens Ridklubb och vi hade för första gången blivit hästägare. Anledningen till att jag föll för just den där feta New Forestponnyn är för att han var otroligt söt och för att han var trevlig i ridningen, vad mer han hade att erbjuda visste jag inte om då. Jag ångrar inte en sekund att det blev just Miro som blev vårt slutgiltiga val, det finns ingenting hos honom som jag skulle vilja ändra på. För mig, är han helt perfekt.
Fortsättning följer...
Kommentarer
Kommentar av: Sandra - TeamGustafsson
Har hittat ägaren till Little Dusty Wind.
Hittade henne bara på en random länk, och då såg jag att hon ägde henne. Tänkte bara om du ville läsa om hur det går för henne. Mycket fin ponny!
http://ecuality.blogg.se/
Btw, Super inlägg!
Svar:
Jennie Börs
Trackback