Idag tog vi den vanliga promenaden, blev en vända till Norddalsbacken och tillbaka. Den vändan tar en 40 minuter att gå, en relativt lång promenad helt enkelt. Snötäcket som lagt sig över backen kunde jag bara glädjas åt, för det första slipper vi isgatan och för det andra blir det inte samma stumma och hårda underlag.

Miro traskade på glatt som vanligt, öronen framåt och han promenerade även avslappnad större delen. När vi kom ut på Norddalsvägen blev han lite laddad och spänd, han gjorde då precis som han gör ibland när man går med honom på tävling eller i framskrittningen: viker hela halsen åt vänster, släpper ut högerbogen och släpper högerbak. Det accepterade jag inte, därför gick jag och korrigerade honom genom att ställa honom till höger med hjälp av tygeln från backen. Han hittade då tillbaka i sin ram och efter en del korrigeringar gick han rakt igen.

Annars fungerade promenaden lika bra som alltid, vi avrundade även med lite stretching när vi kom tillbaka till stallet.