Jag har tidigare skrivit separata inlägg om hur vägen lett oss fram till Miro och Jumanji provridningsmässigt, men jag tänker nu sammanfatta allting igen i nya ord. För att inlägget inte ska bli allt för långt har jag valt att dela upp det i flera delar.

Jag har nog aldrig varit den tjejen som dag in och dag ut har tjatat på mina föräldrar om en egen häst, men självklart var det någonting som jag nämnde till och från. Beslutet att ställa oss på kö till stallplats var helt deras beslut och när det skedde har jag ingen aning om, men vi ställde oss i kö för att i alla fall ha möjligheten. Den 27 april 2010 skedde dock något, det var dagen då vi verkligen tog "tjuren vid hornen".

Det hela började med Klara nämnde att hon hittat en ponny som stod i närheten som hon trodde skulle kunna passa oss, jag tänkte inte mer på det förens jag fick länken. Jag visade mamma och pappa annonsen och helt plötsligt väcktes hela deras intresse och redan samma kväll kollade de upp hur det såg ut i stallplatskön, beskedet var att vi hade en box om vi ville ha den.

Redan dagen efter ringde vi på den ponnyn och bokade in en provridning dagen efter. I väntan på provridningsdagen fortsatte vi även att leta efter fler alternativa ponnyer och någon mer provridning bokades även in. Tillslut kom dagen som jag så länge väntat på och med en förväntansfull känsla i magen styrde vi bilen mot en annan del av Säters kommun för att provrida första ponnyn, som var ett sto.

Vi träffade henne först i stallet och där fick hjälpa till att göra i ordning henne innan vi åkte vidare mot ridhuset. Ridmässigt vet jag inte riktigt hur jag ska beskriva henne, jag var mest van vid ridskolans ponnyer och hade inte så mycket att jämföra med. Minns i alla fall att i slutet fick jag en bra känsla i ridningen, där innan minns jag ärligt talat inte så supermycket.

Ett beslut om vi ville ha henne eller inte behövdes göra redan samma kväll, då en annan bestämt sig för henne samma dag som provridningen ägde rum. Jag, 15 år visste att man inte skulle ta "första bästa", men visste samtidigt inte vad rätt ponny var heller. Pernilla fick titta på lite filmer och efter lite diskussion kom vi fram till att det var bättre att leta vidare, vilket jag tror var ett klokt beslut i efterhand. Hon var inte rätt ponny för mig eller Johanna.

Dahlina, New Foreststo -03
Till helgen gav vi oss iväg på vår första hästletartur ner mot Göteborgstrakten. På väg ner stannade vi till i Örebro för att provrida en valack. Jag har aldrig känt mig så liten som under den provridningen, där jag red runt på en liten korsningsponny samtidigt som ridhuset fylldes med flotta dressyrhästar och ryttare utom hjälm. Det var precis som ur en av Mulle-serierna. Ponnyn var i vilket fall trevlig ridmässigt, jag hittade snabbt knapparna och han tuffade på. Han var i en lite kraftigare modell vilket gjorde honom något "tungriden" och stark i galoppen, något som varken föll mig eller Johanna i smaken. Av den anledningen valde vi bort honom.

Hot Navajo, Irish Cob korsning -02
Efter en lång bilresa nådde vi slutligen Göteborgstrakten där ytterligare ett sto skulle provridas. Stoet vi mötte var så otroligt perfekt och vackert, hon var gudomligt fin att se på. Vi fick hjälpa till att göra i ordning henne innan vi åkte till ett närliggande ridhus för provridning. Jag visste nästan på en gång när jag suttit upp på henne, det här är den rätta ponnyn. Hon var så otroligt välriden, känslig och gav en enorm ridkänsla. En ponny i storhästformat. Det första jag sa till pappa var: "Den här ponnyn ska jag ha!". Resten av familjen blev likt som jag förälskade i henne, följande efter bara ett enda möte.

Shanti, Svensk Ridponny (halvblod/welsh) -03
Vi spenderade natten i en campingstuga innan vi fortsatte vår lilla hästletartur. Första ponnyn för dagen var ett sto som stod på Tjörn så vi styrde helt enkelt dit. Vi fick hjälpa till att göra i ordning henne inför provridningen och sedan var det dags för provridning på en gräsbana. Jag kände från start att det inte var en ponny för mig, men gav henne givetvis en ärlig chans för det. Hur jag ska förklara henne vet jag inte riktigt men det kändes inte rätt ridmässigt. Hon var dessutom brunstig för tillfället, vilket kanske inte gav oss rätt intryck.

Rozitha, Dansk ridponny -00

Sista ponnyn för resan var ett sto i Kungsbacka. Vi hälsade först på henne lite i stallet innan det var dags att provrida. Ridmässigt var hon trevlig, dock en bestämd dam som gärna testade gränserna hos nya ryttare. Oss testade hon genom att vägra börja trava, men efter jag fått på mig ett par sporrar gick det utan problem. Hon var som sagt väldigt trevlig och enkel att rida, jag gillade henne mycket på det sättet.

Mira II, New forest -02

Väl hemma igen valde vi att visa filmerna på Shanti och Mira, för de två kändes mest rätt för oss. När Pernilla granskat de båda filmerna var hon helt på vår sida, självklart var Shanti ett bra val. Perfekt tyckte vi eftersom det verkligen kändes rätt för oss alla med just henne, men självklart ska det finnas förhinder: Shantis storlek. Shanti var vid de här tidpunkten 7 år och skulle slutmätas året därpå, saken var bara den att hon var väldigt stor redan. Efter en liten kontrollmätning som tydde på att hon var för stor blev det inget köp.

Shanti är en ponny (eller om hon nu är en storhäst) som verkligen satt sina spår i mig, även om jag bara träffat henne en gång. Hon var så vacker och perfekt, nästintill för bra för att vara sant. Än idag går tankarna tillbaka till den här ponnyn trots att det gått så länge sedan, men jag kan inte låta bli att fundera. Hon är en på miljonen, verkligen.

Fortsättning följer...