Känslan av nervositet fanns i kroppen när jag sadlade på Miro och gick in i ridhuset, jag kunde inte riktigt glädjas över att å sitta upp på min älskade ponny eftersom jag inte visste i förväg hur han skulle reagera. Som tur var lättade han allt upp den känslan!

Började med att skritta fram honom för hand i en kvart innan jag satt upp, så fort jag satte mig i sadeln spände han till något. Den spändheten släppte dock nästan så snart vi började skritta. Kortade upp tyglarna på en gång och började arbeta honom på fyrkantsspåret, sned var han. Han satte högerbak en aning utanför kroppen som jobbade metodiskt för att få in det, var hela tiden konsekvent på min egen ridning för att jag skulle göra rätt. Handen skulle bara ligga där framme medan sitsen skötte resten och där kan jag faktiskt ge mig själv beröm, för jag gjorde rätt!

Arbetade honom åt båda hållen och ju mer jag arbetade desto mer kom högerbak med i ramen, han frustade ordentligt vid flera tillfällen och jag kunde känna hur bitarna föll på plats. Underbar känsla, minst sagt. Gick sedan in på en 20m volt och arbetade på samma sätt där för att få in högerbak, även här släppte han efter mer och mer och frustade. Fick verkligen en bra känsla, där jag kände att jag fick med mig saker och ting.

Skrittarbetade i en 25 minuter eller något, då bestämde jag mig för att ta lite travjobb. Första travstegen spände han till konstigt och jag blev lite hönsig eftersom jag trodde han hade ont av något, men sa bestämt till mig själv att ge det en liten chans. Började åter igen på fyrkantsspåret och arbetade metodiskt för att få in honom i rätt ram och även här kom det mer och mer samtidigt som frustningarna kom då och då. Ingenting att oroa sig för helt enkelt. När jag travat lite åt båda varven på fyrkantsspåret övergick jag till att arbeta på 20m volten. Fler spänningar släppte och Miro visade inga tendenser på obehag, skönt! Travarbetet blev väl en 15 minuter långt, därefter skrittade jag honom lite uppsuttet innan jag skrittade av honom för hand igen.

Jag är nöjd med passet och ponnyn, en liten sten har lossnat från min hjärta. Etapp ett är avklarad och det är att han klarar av att gå i böjning på en 20m volt utan problem, att han sätter högerbak utanför kroppen är jag i dagsläget inte orolig över. Miro har alltid varit sådan i mer eller mindre mån och nu när han inte blivit riden på två veckor är det inte konstigt att det är så. I övrigt jobbade han på med en god vilja, ifrågasatte mig inte under arbetets gång utan gjorde istället det jag bad honom om. Han släppte efter bra, frustade och började skumma så jag kan inte vara annat än nöjd. Nu håller vi tummen för att det håller i sig!