Idag trängde jag in mig i ridhushålet, men som tur var blev vi bara två stycken istället för fyra. Jag är glad för det, tre storhästar, hinder och bommar i ridhuset samt jag och Miro brukar alltid bli lite smårörigt. Utan bommar är nämligen trångt nog när alla rider sitt eget race.

Miro var på sitt bästa humör när jag satte mig upp och började arbeta honom, kände lite på skritten på fyrkantsspåret innan jag övergick till lite travarbete. Red lite tempoväxlingar på fyrkantsspåret och ställde även honom lite utåt till och från för att aktivera högerbak lite extra. Han kändes fin i det arbetet, det bara flöt på helt enkelt. Travade över en bomserie åt båda hållen därefter, lika bra att passa på när det ändå är framme och det gick bra även det. Miro lyfter för kung och fosterland på benen och jag vill gärna ge lite för mycket eftergift, men vi hittade ändå ett bra flyt över dem.

Galopparbetet började jag på fyrkantsspåret och försökte sedan hitta något voltspår bland alla bommar och hinder för att få igenom det lilla extra, tyvärr lyckades jag inget vidare på den punkten. Jag lyckades i alla fall hitta en bra känsla åt båda varven. Miro var väldigt, väldigt pigg och på i galoppen men skötte sig ändå bra. Mitt i galopparbetet fick jag dessutom för mig att jag skulle galoppera över en upphöjd bom och sagt och gjort, det gjorde vi. Inga problem som helst, Miro galopperade för glatta livet över den! Glädjen som spred sig i hela ponnyn var verkligen obeskrivlig, tänk att det kan vara så roligt med en bom som ligger på 30cm höjd? Vi tog den i alla fall några fler gånger, utan missöden.

Jag travade sedan av honom, fick lite mer tryck i honom och valde även att trava några gånger över en annan bomserie, med något längre avstånd. Även där hittade vi flytet bra och jag saktade slutligen av med ett leende på läpparna!

Jag är nöjd med passet, Miro är så duktig så! Kanske inte fick igenom allt jag önskar i dressyrväg, men kan väl nöja mig med dit vi kom (var trots allt mest planerat att jogga lite). Grejen att vi dessutom galopperade över den upphöjda bommen var stort, något vi tillsammans inte gjort på över två år. Utan säkerhetsväst och allt, nu kan jag säga att hopprädda jag kunde ge dåligt självförtroende en knuff åt sidan! Min fina lilla ponnyskrutt.

Bild från förra hösten.