Här kommer andra delen med små reflektioner från tävlingar jag ridit under bloggpausen.

Säterbygdens Ridklubb: 8 september 2013

LA:1: Dagen efter red vi en LA:1 hemma, är det hemmatävling så är det. Framridningen kommer jag inte ihåg så jättemycket av om jag ska vara ärlig, men har för mig att jag kände att jag hade kontrollen. Inne på banan däremot räckte inte min ork helt, jag hade varit halvsjuk en tid och dessutom tränat mycket i veckan + att jag ridit DM dagen innan. Min fokusering var någon helt annanstans, framför allt tittade jag inte dit jag skulle, vilket ledde till flera onödiga missar. Domaren påpekade även min "avvaktande ridning" och Pernilla frågade efteråt vad som hände inne på banan. Helt okej ritt i alla fall med tanke på det, inga större katastrofer skedde men samtidigt kostade min ofokus massor av poäng. 55.53% slutade resultatet på.

Falu Ryttarsällskap: 15 september 2013

Lag -13: Framridningen minns jag som godkänd, den saknade däremot "det där lilla extra". Pernilla var med och coachade, vilket var bra för annars tror jag inte att jag fått känslan av att den var godkänd. Inne på banan hade vi lite problem med de där bakbenen framför allt, vi hade även lite "småmissar" som kostade. Var i alla fall okej nöjd och ritter slutade på 50.60%.

Södra Dalarnas Ryttarförening: 28 september 2013

LB:1 (DIV II): Jag minns att framridningen kändes bra, jag hade verkligen Miro med mig och det var inga dumma fasoner. Han var verkligen på plats, igenom i böjningen och bakbenen var med. Helt klart nöjd med framridningskänslan, Pernilla fanns även med vid sidan av. Inne på banan hade vi ett bra och jämt flyt, Miro ville däremot väldigt gärna göra skrittövergångar över medellinjen i diagonalerna (han lyckades däremot inte) och galopperade genom nästan hela kortsidan mellan galopprogrammen. Jag var helt klart nöjd ändå, just för att det flöt på men samtidigt kändes det som att både jag och Miro väntade på att det skulle hända mer i själva programmet. Lite mer framåtbjudning och bakbensengagemang så hade det blivit riktigt bra! Ritten landade på 63.96% och det gav oss en andra placering individuellt i klassen, laget vann även omgången. Miro var mer eller mindre galen på under den individuella prisutdelningen, vet inte vad som flög i honom så han fick inte galoppera något ärevarv.

LA:1: Den bra framridningkänslan fanns med även här, Pernilla fanns fortfarande med och coachade. Inne på banan satte vi absolut en av våra bästa LA-ritter någonsin. Hade ett lite tidigt avbrott i ena förvända och ett avbrott efter volten i andra galoppen, men annars flöt det på bra! Även här saknades det däremot lite bakbensengagemang och framåtbjudning, men ändå fanns det så mycket annat positivt. Resultatet blev 63.28% och jag var (och är!) verkligen helnöjd, leendet på läpparna var allt stort! Vi hamnade första utanför placering, med 0.5ps marginal, kommer aldrig förlåta mig själv för att sista uppridningen blev slarvig. Jag ser däremot allt annat som en stor vinst, så den där rosetten var väl inte överdrivet viktig även om det känts som ett extra bevis på allt kämpande.

Hedemorabygdens Ridklubb: 6 oktober 2013

LA:1 (DIV II): Framridningen gick bra, hade lite trassel med galoppen minns jag för att jag blev att titta ner istället för att se vägen framför mig. Böjningen var inte helt med från början heller men den fick jag koll på tillslut. Var lite headshakingsymtom under framridningen, men i kontrollerad mängd. Inne på banan fick jag en bra känsla, precis som förra året i Hedemora hittade Miro en egen framåtbjudning där jag kände att jag inte behövde rida framåt i vartenda steg: underbart. I övrigt hade vi ett bra flyt genom programmet, det enda som egentligen var var att Miro tittade in på vad som hände i cafeterian i ena galoppvolten och att vi även här hade ett avbrott efter andra galoppvolten. Överlag var känslan väldigt bra och jag kände mig nöjd! Blev lite besviken när jag fick resultatet dock, 60.78%. Jag tycker i alla fall att ritten kändes bättre än så, men jag är å andra sidan inte domare heller. Låg på placering ett ganska bra tag men sen blev jag nerputtad till mitten. Laget vann omgången, om än med otroligt liten marginal, och vi vann även hela divisionen! Så ärevarv fick vi galoppera i alla fall, den här gången kontrollerat.

Gävle Ponnyklubb: 20 oktober 2013

LA:1: Framridningen kändes bra! Miro var väldigt med mig och kändes dessutom väldigt fin att rida. Det var inte mycket som jag kände kunde bli bättre helt enkelt. Inne på banan vet jag inte riktigt vad som hände. I första halten börjar han backa, travprogrammet höll inte alls samma fina kvalité som tidigare. Ryggningen hade han krånglat med träningen innan när han gått från klockrena ryggningar till att inte vilja rygga alls, lite samma tendens inne på banan därför valde jag själv att ta igenom lite extra. Sedan hade vi ett jätteretligt avbrott precis när vi skulle in i den förvända och sedan blev det felfattning. Vänster galopprogram däremot satte vi 7or rakt igenom, den känslan! Resultatet slutade på 59.86% och jag var väldigt besviken just för att vi hade massor av småsaker som bara ska fungera som inte fungerade. Det där vänstergalopprogrammet kunde jag däremot leva lite på, galoppen hade ju spökat mycket i och med headshaking och bakben som inte ville på plats helt.

Filipstads Ridklubb: 9 november 2013


LA:P1: Det som känts så långt borta, men en regnig sen eftermiddag/tidig kväll var det dags. Framridningen blev ärligt talat lite flummig, det var nog lite för mycket nerver och dessutom var det full fart på framridningen. Fick inte helt koll på böjningen på honom men bitvis kändes han riktigt fin, det kom och gick liksom lite. Men det största som saknades var just den där sista böjningen. Inne på banan satt jag nog och log genom hela programmet och när jag ridit sista enkla bytet kom verkligheten ikapp mig: jag hade en mellangalopp, en ökad trav och en uppridning kvar av en LA:P1 och inga katastrofer hade inträffat! Då var leendet extra stort. Jag var så nöjd och glad, resultatet landade på 55.00% (lite roligt att pricka .00, gjorde det i LA:1 debuten också!) och det var en nöjd (men kall och blöt) Jennie som ringde till Pernilla efteråt. Jag var så lycklig!!

Gyttorps Ridklubb: 17 november 2013

LA:P1: Den här gången blev framridningen betydligt bättre. Miro var verkligen helt med mig, till 100%. Jag kunde bara sitta och le åt honom, han gjorde verkligen allt. Galoppserpentinerna som vi tragglat lite med i veckan innan för att få ihop honom ytterligare flöt på som ett rinnande vatten. Öppnorna och diagonalslutorna flöt på lika fint även de. Jag kunde sitta och leka med tempoväxlingar och övergångar som ingenting. Seriöst bästa framridningen jag någonsin ridit, vilket flyt och vilken fokusering! Kan leva väldigt länge på den. Inne på banan försvann tyvärr all framåtridning vilket gjorde att skolorna tappade mycket kvalité. Travprogrammet blev sämre än gången innan, galopprogrammet ganska likvärdigt förutom att galoppserpentinerna blev bättre. Jag var helt klart nöjd även om det var tråkigt att vi tappade mycket inne på banan. Vi slutade på 53.02%. Vår sista poonnytävling, det var mycket blandade känslor kan jag säga.