Efter onsdagens träning i onsdags kändes en LA-klass väldigt långt borta kan jag säga, hoppet var lite dött även i fredags. Men efter träningen idag höjdes min motivation och jag kände att det fanns inget att förlora på att åka iväg och prova, hade det skitit sig totalt väl där uppe var det fortfarande inte för sent för en strykning.

Men motivationen och laddningen höll i sig och jag var redo för revansch. En revansch mot de senaste två tävlingarna och ett kvitto på att den här veckan gett mig mer kött på benen!

LA:1
Framridning: Genom hela framridningen fanns Pernillas ord i mitt bakhuvud. Bestämd ridning med stabila händer och armbågar, aktivera bakbenen och fånga upp högerbogen: det är jag som sätter ramen och inte han. Nöt extra när han gör fel och beröm genom att att "bara vara" när han gör rätt. Red en del övergångar, mindre volter, skänkelvikningar, förvänd galopp och ryggningar med galoppfattningar ur. Visst flög huvudet iväg lite då och då men inte alls på samma sätt som innan, idag hade jag mer kontroll. Hittade känslan rätt så bra i alla moment som jag red dessutom, det kändes bra! 

På banan: Inne på banan kände jag hur hans fokus flyttade sig lite på omgivningen, han ville gärna titta till lite extra på saker och bjudningen försvann. Innan startsignal hann jag i alla fall visa honom allt i både trav och galopp. Själva programmet flöt sedan på okej, han stod emot en del och jag tappade nog lite ridning även om jag fokuserade på de små sakerna. I volterna ville han slingra högersidan lite, i mellantraverna stod han emot men skänkelvikningarna var klar godkända. I vänster ville bogen sticka lite före och i höger baken, men mycket bättre flyt än det kan vara. I ryggningen slappnade han av bättre än han gjort inne på banan de senaste gångerna. Skritten var helt okej, första fattningen laddade han i. Galoppen flöt på, i volterna fick jag inte flytet och i halvt igenomvändningen snodde han högerbogen lite för mig och det kändes lite hastigt. I mellangaloppen hade vi världens motvind så det kändes som slowmotion ungefär, han tog dessutom min förberedelse för hörn som travövergång så den blev lite tidig. Huvudet var relativt stilla idag dessutom!

Känslan var inte så bra efter programmet. Han stod emot alldeles för mycket och det är inte bara att "sparka igång" honom heller precis. Men ska man se det ur ett utvecklingsperspektiv kändes det bättre än senaste ritten i alla fall och med tanke på den här veckan var jag glad över att jag kom ut från banan utan större strul. Jag hade gissat på runt 55%, men jag belönades med hela 60,53% för ritten! Det gör inte min känsla bättre men det är ett kvitto på att vi är på rätt väg. Har tidigare varit över 60% i LA:1 en gång, då landade vi på samma procent.


För många där ute är inte ett resultat på 60% i LA:1 något att hänga i julgranen, men det är det för mig. Kan vi de procenten på en sån här kass ridkänsla vill jag inte ens veta vart vi landar när han dansar fram. Sedan tävlingen i Torsåker har jag känt att jag befunnit mig i en mörk tunnel när det kommer till min och Miros status men nu börjar ljuset kika in igen. Jag vet hur mycket den här ponnyn och jag har att ge, hur mycket han och jag har sparat världen på att få se. Vi kan också, jag vet det.

 

Sedan känns set givetvis också skönt att allt kämpande den här veckan har givit någon form av resultat. Jag klarade dessutom av att rida enligt den nya planen på egen hand, något som kändes väldigt osäker för några dagar sedan. Vi blickar framåt!