Årets första tävling, i alla fall för Johanna och ponnyerna. Själv är jag ju en feg dressyrryttare som inte hopptävlat sedan 2011 och väntar därför lite till med tävlandet, även om jag faktiskt blir rätt sugen på att vara med från min läktarplats.

Johanna och Miro startade i dag sin första 70cm-runda på tre år, senast de försökte sig på det var just under Hjärtehoppet 2011 och det slutade med att Miro dumpade av Johanna i en oxer efter de kommit över tre hinder. Det var i den vevan som han förvandlades till en avkastarkung i samband med hoppning. Så här tre år senare finns inte ens en tillstymmelse till det där beteendet, *peppar peppar ta i trä*, han har både vuxit upp och Johanna har lärt sig att rama in honom. Tror även han kommit på att om man kastar av folk, då får man inte hoppa alls men om man låter ryttarna sitta kvar får man hoppa desto oftare!

Året till dagens start, Miro var riktigt pigg, laddad och glad. Kastade sig, for omkring och backade rakt bakåt under framridning, framhoppning och innan startsignal. Värst är det innan han får börja galoppera, då är det precis som att han blir så laddad att han lägger i backen istället för växeln framåt. Så snart han kommer igång och får syn på hindren däremot, då är det inga som helst problem.

Resultatet i deras runda blev en felfri grundomgång där det verkligen såg ut som de hade alla bitar med sig som jag från läktaren kan förvänta mig: det ser bra ut både mellan och över hindren. Det ser väldigt säkert ut helt enkelt. Omhoppningen var bra även den, tyvärr ett nedslag då Miro fick med sig frambommen på en oxer. Å andra sidan kan vi se det positiva ur det, Johanna vågade släppa fram honom ordentligt och han blev därför lite lång. Vi är i alla fall alla väldigt nöjda av busponnyns insats!

Det var sedan Jumanjis tur att hoppa. Han var väldigt spänd men samtidigt såg han väldigt taggas ut, speciellt så snart det kom hinder med in i bilden. Idag glimtade verkligen den där glädjen i ögonen på honom, när han verkligen tar i för kung och fosterland. Det är så roligt att se!

Johanna och Jumanji hoppade 80cm-klassen och satte en prickfri nolla. När de sätter rundor som det här är det lycka att se från läktaren, speciellt eftersom den där nevositetsklumpen alltid finns i magen över att Jumanji lika väl kan lägga in ett stopp. Idag var den där orosklumpen bara onödig däremot, för fytusan vad han hoppade. Idag hade de farten med sig ordentlig och Jumanji såg ändå väldigt lättstyrd ut, sprången såg ut att komma så naturligt oavsett om de kom långt ifrån eller nära. En riktigt bra runda helt enkelt! Jumani avslutade dessutom med att göra några små bockliknande hopp efter mållinjen, min tanke var mest: vadå, vet Jumanji hur man bockar? Hellyckliga såg både Johanna och Jumanji ut att vara, när det var dags för ärevarv i Petras Minnespris passade Jumanji dessutom på att ta några tjuvärevarv. Han var vrålladdad och bara hoppade, for och galopperade.

Jag hoppas att de kan hitta in i just det här flytet även på bortabanorna, för jag lovar er, när de ser ut så här blir det grymt bra resultat oavsett vad hindren ligger på. Jumanji har gott och väl med luft under hovarna och om hindren kommer upp kommer det där luftrummet fortsätta att finnas. Det gäller bara att Johanna och Jumanji litar på varandra och kan slappna av i det hela samt ta det med ro.


Vill du läsa Johannas egna inlägg om dagens tävling, klicka in på hennes egen blogg här!