Igår var en sån där dag då jag nästan la mig platt ner på marken och gav upp. Jag kände mig totalt kass och det kändes verkligen som allt jag och Miro byggt upp under vintern var som bortblåst. I mitt huvud spelades förra årets scenarion runt i mitt huvud, det gjorde att hopplösheten växte fram allt mer. Ingen, och då menar jag ingen, kommer någonsin förstå vilket helvete vi gick igenom, det vet nog bara jag och Pernilla.

Det var många tårar som trillade ner från mina kinder under passet, jag gav mig även relativt fort då jag inte ville göra situationen värre. Efter att ha brytit ihop ytterligare en gång inne i stallet  lyckades jag samla mina känslor någorlunda. Som tur var, var Pernilla i stallet så jag gick raka vägen till henne och hävde ur mig: "Vad ska vi göra med Miro?" Svaret blev inte helt oväntat: "Vad har han hittat på nu då?" Jag förklarade vårt läge, hur allting bara föll ihop så fort vi kommer ut på ridbanan. Hur headshakingen sätter igång och hur han är omöjlig att komma åt eftersom han är överallt och ingenstans samtidigt som han svår att påverka både tempo- och böjningsmässigt. Hur jag inte vet hur jag ska agera och hur det känns som vi bara jobbar mot varandra. Som tur var kunde vi lägga in en extraträning redan idag, helt super!

Nu, ska vi återgå till dagens pass. Jag valde att enbart skritta fram honom själv, just för att få ögon på oss från start. Vi började sedan med att trava på volt, ganska ofta böt vi även om volt, där jag enbart fick jobba med att få honom i rätt böjning och i framåtbjudning. Fick även minska volten och ta igenom honom även där. Därefter jobbade vi mycket på fyrkantsspåret, mycket fokus på rakriktning på rakt spår och böjning på böjt spår, det blev även lite skänkelvikningar, halter och ryggningar. I galoppen red vi även lite volter och förvänd galopp.

Miro visade absolut sin attityd och ifrågasatte mig hela tiden, men jag vann. Inga överdrivna headshakings heller, så skönt. Lite ojämn blir han i handen, ibland lite tom och ibland lite stark istället, men samtidigt kunde jag rida med en mjuk hand hela tiden. Vi fokuserade mest på att jag verkligen skulle få honom igenom för sittben och överskänkel: det är helt otroligt vilken effekt det ger. Han blev riktigt fin i alla gångarter.

Dagens känslor är betydligt mer positiva om vi jämför med gårdagens, nu ser jag ett hopp om framtiden igen. Jag är otroligt nöjd med min egna ridning idag, det kändes verkligen som jag red bra och jag kom dessutom åt honom riktigt bra. Det gäller däremot att vara uppmärksam och rida varje steg, det går inte att slappna av en sekund. Miro är hela tiden med och frågar eller ifrågasätter. Kan även påpeka att jag tror nya sadeln var ett väldigt bra köp, den passar oss verkligen ännu bättre än den förra.

Jag älskar verkligen den här ponnyn, för även om han driver mig till vansinne förgyller han mina dagar. Han har sina små egenheter, en vilja av stål och en attityd utöver det vanliga: men innerst inne har han ett otroligt stort hjärta. Det är även otroligt vilken arbetarskalle han har, det gäller bara att få honom att använda den på rätt sätt.