Idag tog jag och Miro nya tag, på med dressyrsadel och in i ridhuset. Vet inte om det var våra diskussioner under onsdagen eller det godis jag mutat honom med de senaste dagarna, men idag var han både snäll och duktig!

Red fram längs fyrkantsspåret i alla gångarter med 10m volter inlagda lite här och var. Miro kändes fin, var rak redan från början och böjde sig rätt utan protester. Ibland tappade han högersidan något men inget extremt att hänga upp sig på. Red glatt runt där i alla gångarter, i traven red jag lätt till en början med satte mig sedan ner. Red lite förvänd galopp också, fick en riktigt bra känsla där han verkligen bar upp sig ordentligt!

La sedan lite mer fokus på traven eftersom galoppen kändes bra, jobbade med att hålla honom rak på rakt spår men la även in volter och sådant för att få med böjningen. Jobbade mycket på medellinjen, la in volter längs den samt höll honom rak. I övrigt jobbade jag mycket med själva uppridningarna och att han skulle vara ordentlig böjd både i upp- och utridningen. Red dessutom lite skänkelvikningar med bra flyt. Avslutade sedan med lite halter och ryggningar som i LA:1 innan jag gav mig.

Fick verkligen till känslan idag. Pernilla var in och stöttade lite dessutom och höll med om att han såg fin ut. Bra flyt och en fin känsla, där han sög tag i bettet utan att bli för på i handen. Kan leva länge på ridkänslan verkligen, kan knappt sätta orden på den. Huvudet höll han inte alls på med, kanske för att vi var inne, men ändå helt underbart! Gäller bara att vara mycket fokuserad på den där högersidan så att han inte lurar en lite och lägger sig emot högerskänkeln, måste hela tiden hålla koll på den för anars brister det. Massor av beröm till världens finaste ponny blev det i alla fall, kan jag säga.

Jag och Miro skulle idag trimma ett vanligt dressyrpass på banan. Miro hade dock andra tankar i huvudet kan jag säga, från jag plockade upp tyglarna tills jag började skritta av tog 1 timme och 20 minuter (med skrittpauser, givetvis). Ponny med egna åsikter och humör var bara förnamnet.

Började med att skritta på upplockade tyglar på ett fyrkantspår ungefär 20x60m (innanför staketet så det blev lite mindre) och började trava fram på samma sätt, först runt fyrkantsspåret men la mig sedan på en volt (något mindre än 20m) och jobbade med att få honom ordentligt runt skänkeln. Huvudet höll han på med en hel del, men jag fick ganska bra grepp om det i alla fall. Skulle sedan galoppera, det var minst sagt spännande. Jag hade två växlar att välja mellan, den ena var supersegt och den andra var fullt ös. Styra gick inte, försökte rida på volter men det var omöjligt. Huvudet gick som på maskin dessutom, jag kände mig ganska hjälplös faktiskt. I det sega gick det inte att engagera honom och försökte jag styra gick det så långsamt och oengagerat att han totaldog, försökte jag istället rida lite fram gjorde han högersidan sju meter lång och bara drog iväg för mig. Gjorde några halter från galopp, ryggade och fattade galopp igen vilket gjorde saken liiite bättre, men knappt märkbar.

Red lite förvänd galopp däremot, det gick mycket bättre. Fick mer grepp om honom och han kändes mer stabil även om vi tappade högersidan lite väl mycket ibland. La sedan fokusen på traven, red så jag vända rätt upp och bytte varv med jämna mellanrum och jobbade med att hålla honom riktigt rak och att han skulle böja sig ordentligt på de böjda spåren. La även in lite volter längs medellinjen. Fick en någorlunda bra känsla, huvduet var inte helt still men annars kändes det helt okej i alla fall.

Tog sedan tag i galoppen igen, jobbade även här på medellinjen och fick kolla på styrningen i alla fall upp och ut ifrån den. När jag fått till bra uppridningar och rakriktning började jag lägga in skrittövergångar på själva medellinjen och fattade sedan den andra galoppen. Låg och rullade på så ett tag, Miro skötte sig faktiskt bra! I vanliga fall blir han lätt för taggad och ivrig i skritten, men idag kunde han slappna av och vänta på min signal. Vid något tillfälle gjorde han som han brukar, då gjorde jag bara halt och lät honom stå still en stund innan jag ryggade några steg innan han fick skritta igen - det fungerade superbra! Avslutade sedan med några skänkelvikningar i trav som bev helt okej.

Hur ridpasset ska summeras är svårt. Jag fick då jobba kan jag ju säga i alla fall. Känslan var helt okej, det ostabila huvudet förstörde en hel del men fick någorlunda okej fatt på högersidan i alla fall. Jag höll dessutom fokusen uppe trots att passet blev så långt, idag var en sån där dag när jag bara klarade av att bita ihop och göra mitt medan han krånglade på.

Idag fixade jag fram en bomserie som var upphöjd längs ena sidan och en galoppbom, sedan åkte hoppsadeln på! Tanken var att blanda nytta och nöje, vilket vi även gjorde.

Efter att ha skrittat fram började jag trava igång. Miro höll på med huvudet så fick sätta honom i jobb på en gång, inte det lättaste när han dessutom var väldigt ofokuserad på ridning överhuvudtaget. Hans fokus låg snarare på allt runt omkring. Fick någorlunda grepp om honom i alla fall, red varierat på fyrkantsspår och volter.

Började sedan galoppera, ville gärna lätte lit i sadeln och sådär men det fanns inte en chans. Så fort jag lättade ur sadeln började han mer med huvudet, så det var bara att hålla sig kvar nedsuttet. Varierade språnglängden, red lite volter och galopperade även över bommen några gånger åt vardera håll. Avslutade varje galopp med att gå över i förvänd galopp och där jobbade jag också lite på volt helt utan missöden!

Travade sedan bomserien, började på den sidan som inte var upplagd och flyttade oss sedan successivt till den sidan som var upplagd. Miro var verkligen jätteduktig på bommarna, vi hittade ett väldigt bra flyt där jag inte bara släppte fram eftergiften utan jag kunde istället hålla handen där den ska. Miro travade dessutom lagom mycket över bommarna, ibland överdriver han en aning men inte idag! Gjorde samma sak i båda varven. Avslutade sedan med lite skritt-galopp-skritt övergångar som fungerade helt okej innan jag travade av honom.

Jag är helt okej nöjd med passet, inget höjdarpass men samtidigt inte dåligt heller. Fick inte helt kontroll över huvudet idag men annars blev han rätt fin. Det duger helt enkelt.

Idag gick vi ut på en lite kortare promenad, gick bara genom byn så det blev en vända på en 20 minuter. Miro skötte sig bra, inga större tönterier än att en galopperande Smilla bakom ett buskage var lite småläskigt. Han traskade glatt på framåt och allt sånt där så finns inte mycket att klaga på inte. Stretchade sedan när vi kom hem igen.

Idag stod det dressyrträning för Pernilla på schemat, hemma på klubben. Red ute på stora ridbanan trots att regnet sakta men säkert började droppa ner på oss en stund efter träningens början, men ärligt talat var det mest bara skönt.

I den individuella framridningen höll Miro på väldigt mycket med huvudet, till en början gick han i den blandade passage/spansk skrittliknande gångarten som han själv har uppfunnit, men efter massor av tempoväxlingar kunde han i alla fall trava som en häst. Kände på honom i alla gångarter på både raka och böjda spår.

När själva träningen kom igång blev det hårdkörning från start. Fick fortsätta att vara sådär oerhört bestämd och koncekvent, en pytteliten ram som han ska finna sig i att vara inom. Det han tjuvar med är högersidan som han gärna vill göra sig både lång och rak i så hela träningen gick ut på att få in den helt i ramen. Fick rida på fyrkantsspåret och mindre volter, vända upp på medellinjen och variera gångarter och varv. Hela tiden benhård fokus på högersidan!

Det går verkligen inte att slappna av en sekund på honom, men vilket resultat ridningen ger. Bitvis är han riktigt fin verkligen! Jag är helt klart nöjd med träningen, fick bukt på hans huvudskakningar och känslan hittade jag allt. Nu blir det ytterligare fortsatt trimning för att komma igenom de här sista små spärrarna!

Idag åkte dressyrsadeln på eftersom det var dags för ridtur nummer två i nya stövlarna. Den här gången utan hälkilar (de stjälpte mig snarare än hjälpte i det stora hela) vilket gjorde att stövlarna var ännu högre än sist, men det  fungerade fint ändå.

Började rida ute, skrittade fram väldigt länge för att både Miro skulle få komma igång och för att jag skulle hitta lite känsla i stövlarna. Travade sedan ungefär tre varv innan jag gav upp, Miro gick i en blandning mellan spansk skritt och passage samtidigt som huvudet pendlade upp och ner konstant. Jag insåg fort att det inte skulle bli ett hållbart ridpass och gick därför in i ridhuset istället.

Väl där inne höll jag mig på övre volten, det var länge sedan vi red i ridhuset och jag ville inte äventyra för mycket eftersom jag inte är världens smidigaste i stövlarna. Red i alla fall på volten, först i trav och Miro fortsatte med huvudet men ändå inte i samma grad. Efter en stund släppte han det mer och mer, men det kom någon skakning till och från. Tog lite galopp sedan, rullade mest bara på i lite lättsits på volten. Avslutade sedan med lite trav nedsuttet, la in lite mindre volter i den stora volten.

Dagens känsla var både bra och dålig. Bra för att det kändes som att Miro verkligen rörde sig genom hela kroppen (alltså när vi kom in i ridhuset), han kändes väldigt rörlig och igenom kroppen. Det dåliga kom av det ruskande huvudet, även om det blev bättre blev det inte bra. Fick inte känslan av att han verkligen tog tag i bettet och bara höll huvudet still utan till och från åkte det ur sin position. Jag får helt enkelt ta med mig den bra känslan och lägga den dåliga bakom mig.

Idag slängde jag på hoppsadeln, mer än en och en halv vecka sedan nu. Jag som vanligtvis rider mer i hoppsadeln än dressyrsadeln, men förra veckan var lite speciell också.

Skrittade fram honom väldigt länge för hand innan jag satt upp, både ute på vägen och på ridbanan. Satt sedan upp och skrittade en stund innan jag samlade ihop tyglarna och började trava. Fortsatte att jobba vidare med förra veckans tänk, väldigt bestämd ridning med en tydlig ram. Han accepterade ramen bra redan från början.

När jag fått en bra känsla i traven, både på raka och böjda spår, började jag galoppera. Jobbade varierat mellan nedsuttet och lättsits, hela tiden fokus på att få ihop honom med bibehållen energi. Jobbade lite volter och raka spår, sedan fortsatte jag att jobba vidare med lite förvänd galopp. Kunde verkligen få ihop honom ordentlig och jag kände verkligen hur han släppte efter ordentligt genom kroppen, helt underbar känsla!

Avslutade sedan med att trava lite till. Jobbade mycket nedsuttet och känslan blev riktigt bra. Kände hur han verkligen kom igenom ryggen och tog i bakifrån, kändes lite segt men det har med största sannolikhet att göra med att han kom igenom ett snäpp till.

Jag satt verkligen och log hela passet igenom, han var så fin idag. Ingen attityd alls (lite fjant i ett hörn, men det kan jag köpa!) och enbart två huvudruskningar, helt fantastiskt. Nej, det här passet kan jag leva på riktigt länge. Min finaste Miro. ♥

Idag laddade vi upp för ett lättare dressyrpass, det var nämligen äntligen dags för premiärpasset i nya stövlarna. Går fortfarande väldigt stelt i dem men jag körde ändå och jag lyckades ta mig upp helt själv utan hjälp till och med.

Började med att skritta länge, mest för att han skulle komma igång men även för att känna in stövlarna. Började sedan trava, jobbade vidare med det vi gjorde under träningarna förra veckan så gott det gick. Efter en stund vågade jag mig på lite galopp också, samma jobb även där.

Miro var lite skakig med huvudet men jag försökte rida på och korrigera så gott det gick. Det var inte helt lätt att rida i stövlarna, det kändes väldigt stelt och jag hade svårt att komma ner med hälen i botten på stöveln. Jobbade mycket med mig själv och känslan blev helt okej, men det är verkligen raka motsatsen att rida i hårda dressyrstövlar jämfört med mina MH-stövlar, Tretornstövlar och chaps+skor. Men det blir nog bra i slutänden när de är inridna!

Nöjd med Miro också, kändes som jag fick igenom en del trots att min ridning blev något begränsad. Han höll inte på att tjaffsa jättemycket med attityden så det var mest huvudskakningarna att arbeta med.

Idag tog vi oss en promenad genom Dalsbyn och ut på Norddalsvägen, var ute i strax över en halvtimme. Miro hade lite svårt att spänna av det sista idag även om han i övrigt kändes väldigt fokuserad och avslappnad, men det var några spärrar som inte släppte förens på hemvägen. Huvudsaken att det släppte i alla fall! Nästan inga tönterier i alla fall, endast något pyttelitet knappt märkvärt. Väl hemma igen stretchade vi.

Blev sen kvällsridning då jag varit till Stockholm med skolan. Dressyrsadeln åkte på och sedan gick vi ut på banan. Passet skulle viderafokusera på det vi gjorde i onsdags och jag skulle rida lite själv först och sedan skulle Pernilla komma och titta till oss.

Kan ju säga att allting gick åt skogen. Han var ofokuserad, jag försökte därför att sätta honom i jobb genom att aktivera bakbenen, vara stadig, lägga volter och allt sånt där. Tyvärr tog han allting så fel och många gånger stressade han iväg istället, vilket gjorde mig osäker. Allting kändes helt hopplöst och jag kan säga att när Pernilla kom ut rann tårarna nerför kinderna och jag hade halvt som halvt gett upp.

Med Pernillas hjälp blev det successivt bättre. Vi fokuserade hela tiden på att bakbenen skulle vara aktiverade och att han skulle vara helt rak, sen skulle huvudet inte flyga åt ala håll. I traven jobbade vi utöver själva grunden med volter, skänkelvikningar, övergångar och lite sånt där. I galoppen jobbade vi med volter och förvänd, den förvända på både fyrkantsspåret och på volt.

Vi gjorde även halter från olika gångarter och ryggningar med olika övergångar ur. Vi gjorde massor, ska jag vara ärlig har jag nog glömt hälften av alla övningar vi gjorde. Men 1,5h efter jag gått ut på ridbanan hade vi hittat rätt, då hade vi bitarna på plats.

Jag fick rida som en tok och kämpa mig igenom vartenda steg, men så värt det. Det började med tårar men slutade med ett leende. Det är verkligen en helt annan ridning mot innan och det tar tid att ta in allt och smälta, men jag tror verkligen att det här blir bra när vi fått alla bitar på plats i det "nya systemet". Jag är verkligen otroligt tacksam för all den hjälp jag får, den är verkligen guld värd.

Vi tog oss promenaden genom Dalsbyn och vidare ut på Norddalsvägen, tog oss en fyrtio minuter ungefär. Miro var mestadels snäll, några tönterier blev det efter vägen men han kunde släppa det på en gång. I övrigt knatade han på avslappnat och fint. Efter halva vägen började han dock greja med huvudet hej vilt, försökte komma åt och korrigera honom på massor av olika sätt men inget av dem gav tyvärr någon positiv verkan. Fick honom i alla fall at hålla sig någorlunda i sin ram. Avslutade med stretching hemma.

Idag tränade jag och Miro för Pernilla hemma på ridbanan i Säter, tanken var att vi skulle ta ett lättare pass men det slutade med en träning på en sådär 1,5h. Inte helt enligt planerna, men satans så välbehövligt det var!

I den individuella framridningen var Miro väldigt ofokuserad, fick ingen vidare känsla alls. När träningen sedan började fortsatte vi att jobba som i måndags i trav på fyrkantsspåret med småvolter inlagda. Miro kändes lite av men fokusen blev ändå lite bättre med tiden i alla fall. Vi jobbade på såhär en ganska bra stund faktiskt med varvbyten. Fokusen låg på att han skulle vara rak på rakt spår och ordentligt böjd på böjt spår, sedan även hålla en bra bjudning och allt sådant.

Fick sedan gå in och jobba på en liten volt runt Pernilla i skritt, där fick jag verkligen till känslan av att han blev rund för skänkeln kan jag säga. Fortsatte sedan med att få trava på en större volt och bara ta igenom böjningen. Miro hade en del förslag, men det absolut värsta han gjorde var ändå att han började rycka med huvudet precis som vid knottväder (vi hade här tagit av nätet, det var inga knott eller andra flygfän i luften = han hade inget att vara känslig för). Fick till en ganska bra känsla mellan gångerna i alla fall, men han försökte hela tiden att komma undan genom skakningarna.

Det slutade därför med att Pernilla fick sitta upp för att känna vad han gjorde och ta igenom det, Miro testade alla metoder för att komma undan. Pernilla red en bra stund i både trav och galopp, sedan fick jag sitta upp och rida lite till. Det blev ett helt nytt tankesätt att rida efter men det fungerade väldigt bra faktiskt, känslan blev bra ridmässigt även om Miro fortsatte att argumentera och ifrågasätta en hel del. Jag fick tuffa till min ridning betydligt och istället för att få honom att verkligen få med sig bakbenen genom att rida framåt som vi gjort innan fick jag istället samla ihop honom ordentligt och tänka piaff. Galopperade även lite åt båda varven och där var det samma tänk, fast i galopp.

Tror att vi alla tre fått jobbat hårt när träningen var över, men allt gav den resultat. Jag känner att jag har mycket mer kött på benen och har fått oerhört bra hjälpmedel för att komma ur den här svackan vi sitter i nu. Nu är det bara att fortsätta jobba på, leva på den bra känslan och komma ur ännu starkare än innan!

Miro och jag var ute på en liten promenad, gick vändan genom byn och ut på Norddalsvägen och vi var ute i strax över en halvtimme. Miro skötte sig mestadels bra, bortsett från två riktigt stora tönterier där han verkligen spelade över. Där emellan slappnade han i alla fall av och promenerade på bra. Avslutade med stretching hemma i stallet.

Idag var det dags för dressyrträning för Pernilla ute i Hedenslund, mycket välbehövligt eftersom det var nästan två veckor sedan jag tränade för henne sist. Har känt att under den senaste veckan när Miro har hållt på och headshakat har jag tappat honom en del i böjningen eftersom den helt enkelt har förhindrat honom att ta mina hjälper ordentligt.

I den individuella framridningen travade jag bara på på fyrkantsspåret och på volten, med fokus på rakriktning, böjning och tempot. Miro var väldigt pigg och glad kan jag säga, fick hela tiden jobba på att få tillbaka honom så det kändes väldigt bra. I övrigt försökte han slingra iväg för att slippa sätta under sig högerbak helt.

Träningen red sedan mestadels innanför fyrkantsspåret. Vi jobbade mycket med att få honom helt rak för att få de där bitarna som "trillat iväg" på plats och sedan la vi småvolter för att även få igenom böjningen. Följande gjorde vi i alla gångarter. Småvolterna i traven blev riktigt små, men det var ändå inga jättetstora problem. Vi låg såhär i princip hela träningen. På slutet fick jag gå in på en större volt för att känna att jag verkligen fick koll på böjning. Så mycket mer om själva passet finns det inte att skriva eftersom vi jobbade så mycket med samma saker.

Känslan passet gav var bra, men annorlunda. Miro blev väldigt fin men grejen var den att jag inte hade absolut någonting i handen. Men å andra sidan var han så fin i övrigt så får leva med det helt enkelt, för han kom igenom böjningen och allt sånt bra. 

Efter en vecka som varit väldigt dressyrinriktad med både träning och tävlingar tyckte jag att Miro kunde få göra lite annat idag, nämligen markarbete. La fram en cavalettiserie som var upphöjd med block på endast ena sidan och även en galoppbom. Tog även på novabettet för att se om det kunde passa bra i markarbetet eftersom han blir galet pigg, stark och på.

Efter en lång framskrittning började jag trava igång lite enkelt runt på stora fyrkantsspåret bara, med fokusen på rakriktning, böjning och tempot i vanlig ordning. Kändes som han var med från början och bettet accepterade han från start, ibland kan det ta en stund för honom att förstå grejen med novabettet. När jag travat lite åt båda hållen med en bra känsla fick han galoppera, lät honom galoppera på väldigt friskt i lättsits vilket gillades starkt av honom.

Vi skrittade sedan en stund innan jag började jobba med bommarna. Red så att jag bytte varv efter varje gång jag travad och gick även successivt närmre och närmre blocken för att han skulle få lyfta mer på fötterna. Han är dock väldigt duktig på det ändå, han tra verkligen i för kung och fosterland och ibland är det inte helt enkelt att hänga med i svängarna. Han var duktig  vilket fall!

Tog sedan ytterligare en liten paus innan jag började med galoppbommen. Kom några vgånger åt vardera håll först när den bara låg på marken, sedan lades den upp på lägsta hacket på ett block innan vi avslutade med att lägga upp den ytterligare ett hack. Rullade mest bara på och försökte hitta känslan, inte helt enkelt eftersom jag är väldigt orutinerad när det kommer till "hinder" på Miro och han dessutom bara laddar gärnet emot. Någon tveka finns det i alla fall inte i honom kan jag säga och han hoppar galtt ifrån både för tidigt och för nära inpå. Såg nog inte allt för vackert ut, men det var roligt i alla fall! Travade sedan av honom några varv och han kändes fin.

Jag är nöjd med passet. Miro kändes fin och glad, skakade dessutom inte på huvudet någon gång och det var en väldigt underbar känsla vill jag lova. Känslan överlag var mycket bra och det finns inte alls någonting att klaga på. Roligt att skutta lite dessutom, känns bra att jag börjar känna mig så pass trygg att jag till och med kan skutta lite blockhinder med Miro.

Mamma tog lite bilder, bjuder på ett gäng nu och sen kommer det antagligen några fler vid ett annat tillfälle!

Var ut på en halvtimmes promenad med Miro idag, blev vändan genom byn och ut på Norddalsvägen. Miro skötte sig bra, var inte alls lika tittig idag som sist. Väldigt avslappnad och frustade verkligen mycket mer än vanligt idag, han kändes verkligen helnöjd! Mysigt att promenera i fina vädret dessutom och det börjar bli så fint ute med all grönska!

Väl hemma stretchade vi i vanlig ordning. Sedan tog jag ut Miro så han fick beta lite gräs en stund, en helnöjd ponny vill jag lova... :)

För ovanlighetens skull blev det ridning trots träning igår, en undantagsgång helt enkelt. Blev bara ett joggingpass ute dock, med nosnät över mulen. Det blev mycket bättre, men inte helt bra.

När jag skrittat fram honom började jag med att trava igång lite på ett fyrkantsspår, han kändes fin förutom att huvudet flängde lite upp och ner till och från. Varje gång det hände red jag framåt för att sedan ta tillbaka honom, fungerade relativt bra tills han kom på att han skulle gå i någon passageliknande gång samtidigt som han knäppte av i nacken och bara nickade med huvudet. Då började jag galoppera istället, runt fyrkantsspåret samtidigt som jag gjorde variationer i det. Huvudet flängde lite, men det blev mycket bättre. La även in lite volter och så.

Traven fungerade mycket bättre efter galoppen, huvudet flängde lite men inte alls som det varit tidigare ridpass eller innan galoppen. Fortsatte längs fyrkantsspåret och la även in några volter för att känna efter.

Helt okej nöjd med ridpasset. Han kändes reglerbar och sådär men sen förstör huvudruskningarna ridkänslan lite, helt klart.

Idag var det dags för månadens Göranträning och givetvis hade jag hoppats på helt rätt förutsättningar den här gången, men inte. Till en början med har jag under dagen fått ett nytt skavsår (något jag drabbats hårt av senaste tiden) som satt precis där stöveln ger som mest tryck på hälen samt precis där sporren sitter, var lite smärta när hälen trampades ner men överkomligt. Det större problemet var knott, jag lämnade nosnätet inne då jag tänkte att det skulle fungera ändå men där hade jag fel.

Redan när jag började rida fram individuellt började huvudruskningarna att komma på honom. Men jag red på med tampoväxlingar, rakriktning och böjningsfokus runt på ett stort fyrkantsspår så gått som det bara gick. Fick väl ingen vidare känsla om man säger så, men jag höll tålamodet uppe.

Vad vi gjorde under själva träningen är lite svårt att förklara i detalj faktiskt. I mångt och mycket handlade det om att jag verkligen skulle få honom ordentligt mellan hand och skänkel för att få huvudskakningarna att upphöra. Fick rida på volter och fyrkantsspåret varierat i trav och galopp, vid varje skakning skulle jag lägga på skänkeln och sedan ta tillbaka honom igen. Volternas storlekar varierade och i galoppen fick jag även rida lite förvädn på fyrkantsspåret och serpentin. I traven jobbade vi även med att flytta honom för skänkeln på volten och i skritten gjorde vi lite framdelsvändningar.

Ridkänslan var bra med tanke på hur han var i huvudet. Lyckades trots dessa skakningar få en känsla av att han faktiskt tog tag i arbetet trots allt men sedan rubbas givetvis en hel del tack vare skakningarna. Men det är väl bara att le och vinka och se det som en ny erfarenhet. Nu har jag trots allt fått hjälp med att få lite bukt på problemet och hur jag kan gå tillväga, jag blir nog lite för mesig och försiktigt när jag rider självständigt.

Jag och Miro tog oss en promenad genom byn och ut på Norddalsvägen. Det var i allra högsta grad helmysigt med tanke på värmen, Miro hade dock lite fjoll för sig. Det dyker upp nya saker på gårdarna nu när värmen hittat fram vilket han givetvis noterade och granskade kritiskt, som tur är kan han släppa saker och ting väldigt fort i alla fall.

I det stora hela traskade han på bra och avslappnat. En mysig promenad på en 30-40 minuter blev det vilket är helt lagomt. Avslutade givetvis det hela med stretching väl tillbaka i stallet.

Idag trotsade jag och Miro vädret och red ute på ridbanan trots att det blåste och vankades regn i luften. Det fungerade dock fin fint ändå, ingen har dött av det vädret förut och inte vi heller - dessutom är det oerhört skönt att ha massor av plats att röra sig på!

Jag körde ett rent basicpass, därför arbetade vi mest runt på ett stort fyrkantsspår som sträckte sig över hela banan några meter innanför staketet. Tempoväxlingar framåt och tillbaka samtidigt som han skulle vara böjd respektive rakriktad vid rätt tillfällen. La även in lite volter här och var för att checka av. Red runt lite så i alla gångarter kan man väl säga hela passet, avslutade sedan med några övergångar mellan skritt och trav samt trav och halt, samt provade att sitta lite ner.

Passet det är jag nöjd med, Miro kändes fin ridmässigt! Ibland fick han små huvudskakningsryck men där emellan var han fin, hittade till en bra lägre form med fint tryck utan att bli springig eller för på. Kan inte annat än vara nöjd med honom!