Igår tränade jag och Miro dressyr för Pernilla, det var nästan en månad sedan sist eftersom Thailandresan kommit emellan. Miro har hållits igång trots min frånvaro och han har även underhållit de som motionerat honom, han kan han den lilla skitponnyn. De två första passen jag red efter jag kom hem gav inte världens känsla kan jag säga, han kändes mest tråkig. Fick inte alls till någon behaglig känsla, han liksom bara gick utan något som helst tryck från bakbenen och kändes gänglig. Tredje passet började så, men sedan släppte någon spärr och jag började känna igenom honom igen. Fjärde passet var ungefär som det tredje, började lite skruttigt men blev bra! Igår var det alltså dags för pass nummer fem och det kändes skönt att ha ögon på sig igen.

I den individuella framridningen kändes det helt okej, jag fick honom inte helt i ramen ständigt men jag hittade ändå känslan i ridningen. Jobbade enbart med att böja och ställa igenom honom på en volt i alla gångarter innan vi tog lite skrittpaus innan det var dags att köra igång. Själva träningen började sedan med samma sätt, avcheckning av böjning och ställning på en volt. Fick skärpa till ramen ytterligare lite och faktiskt accepterade han det ganska på en gång. Vi jobbade sedan vidare med trav på en mindre åttvolt, där jag inte fick byta volt förens han faktiskt ställde igenom ordentligt. I galoppen jobbade vi mest med fattningar och avbrott mellan skritt och galopp. Han skulle både fatta och bryta av i ramen utan att slingra sig ur, där emellan skulle han också hålla sig i ramen både i galoppen och skritten. Även det arbetet gjorde vi på volt.

Som avslutning fick jag trava en del på fyrkantspåret och satan vad fin han kändes. Han blev sådär lätt i framdelen och bakbenen kom igång, sedan suger han bara framåt. Hela ponnyn bara växer och ger en sådan otrolig ridkänsla. Fick rida någon öppna på långsidan i båda varven och fick till det bra åt båda varven. Ååh, så fin han kändes men däremot fick jag ju rida för det också: bara för att han släppt till ordentligt betyder inte det att det går att finåka. Nej nej, hela tiden behöver han sysselsättas för han smiter lite i taget ur ramen om den inte hålls efter ordentligt.

Kan sammanfattningsvis säga att jag är väldigt nöjd med passet. Även om han testade lite nådde vi ett väldigt fint slutresultat och det känns absolut inte som vi tappad jättemycket. Mina magmuskler blev däremot lite trötta, det märks att jag inte behövt använda de ordentligt på ett tag. De är nog däremot snart i form igen, hehe, det krävs bara lite mer Miro-ridning. Nu är det bara att träna vidare, nästa träning är redan spikad!