Tiden bara springer iväg och bloggen, ja, den har jag omedvetet helt lagt åt sidan. Sista lovhelgen den bara sprang iväg och den extra lovdagen jag hade på måndagen fick ägnas åt uppsatsskrivning tråkigt nog eftersom jag planerat och prioriterat dåligt.

Sedan senast vi hördes har jag ungefär haft två fokuspunkter i mitt huvud: gymnasiearbete samt års- och storhästdebut! Förra torsdagen var dagen då jag skulle göra slutfilmingen för mitt gymnasiearbete, där jag valt att göra ett eget kürprogram. Vägen till att få ihop programmet har var varit lång, speciellt med tanke på att jag när jag hade ett i princip färdigt program bestämde mig för att sänka svårighetsgraden på programmet och jag behövde därför göra ett helt nytt program. Tillslut hade jag ett eget program och två veckor innan slutfilmingen fokuserade jag otroligt mycket på att få kläm på alla vägar och sådant.

Förra torsdagen klädde jag upp både mig och Miro, sedan åkte vi iväg till Hedenslund. Efter att ha hittat en otroligt bra känsla på framridningen trots att jag inte lyckades få till en optimal stigläderlängd i nya sadeln var det dags. Prestationsångesten smög sig på, jag bröt ihop, jag kom igen och vi lyckades ta oss igenom programmet. Vi visade inte vår bästa sida men vi har i alla fall visat upp hur programmet i helhet ser ut!

Jag (och även några andra) fick därefter bråka en hel del med skoldatorns ljud eftersom den ibland tappar kontakten med ljudkortet, men efter många om och men lyckades jag färdigställa filmen med musik. Igår var det dags för redovisning av mitt arbete, minst sagt spännande eftersom det inte finns speciellt många dressyrinsatta på skolan och heller inte i gruppen jag redovisade inför. Fick i vilket fall lite respons från både elever och lärare, som var positiv. Nu är det bara en liten del i rapporten som ska färdigställas innan jag skickar in det till min handledare: eventuellt kanske jag får något att förbättra av honom och min medbedömare men i stora drag kan jag säga att jag snart är klar med mitt gymnasiearbete!

Underbara och älskade ponny, jag kan inte ens beskriva med ord hur mycket du betyder för mig. ♥

Jag har i övrigt börjat känna mig som hemma i de nya sadlarna. Hoppsadeln har jag gillat från första stund, jag har även börjat gilla att den är tvåfärgad faktiskt. Jag har till och med hoppat(!) i den, ni som följer mig på instagram har säkert sett filmen där jag och Miro skuttar över blockhinder där blocken står på högkant. Skräckblandad förtjusning och jag tror att alla närvarande var chockade över mitt mod.

I dressyrsadeln hade jag otroligt svårt att hitta en bra stigläderlängd i, det hålet jag hade i förra dressyrsadeln upplevde jag som alldeles för långt medan ett hål kortare blev lite för kort. Gick bra när jag red med chaps även om jag blev lite trött i benen, i stövlarna domnade däremot hela vaderna bort. Jag provade därför att göra ett mellanhål och helt plötsligt blev det perfekt, tänk att så lite kan göra en sådan stor skillnad. Kändes som hela jag placerades mycket bättre i sadeln dessutom.

Jag och Miro har även ridit en del ute på ridbanan, underlaget har varit riktigt bra och nu börjar den snart damma ordentligt. Var däremot inte lika storslaget att ta ett pass där i år eftersom vi trots allt ridbanepremiärade redan första passet för året. Oavsett är det underbart med stort utrymme och Miro tycker det är minst lika roligt som jag. Tyvärr är det någonting i luften som han reagerar på och headshakingen har därför redan slagit till. Den är än så länge kontrollerbar eftersom jag kan rida igenom den relativt bra, men det är otroligt tråkigt att behöva börjar passen med ett evigt slängande med huvudet som dessutom påminner en till viss del genom hela passet. Jag har i alla fall beställt hem två nya nosnät i storlek ponny eftersom det vi hade är spårlöst borta. I dagsläget få han gå med det vi har i cob, jag har faktiskt hittat en lösning så han slipper se ut som en långmulad älg till och med.

Jag har även hunnit med två grymma dressyrpass på ridskoleponnyn Helios. Det är så roligt att kunna sätta sig upp på en ponny som inte ens är sin egen men samtidigt känna sig så hemma, han är så otroligt rolig att rida. Jag har hittat ännu fler knappar än innan och han har visat sidor jag tidigare aldrig sett eller upplevt med honom, har trots allt mest hoppat honom de senaste åren. Gudomligt trevlig och fin har han varit i vilket fall, jag tycker verkligen om den där ponnyn och han har verkligen höjt mitt självförtroende under dessa pass.

Annars tränade jag och Miro för Pernilla förra fredagen, min dagsform var inte den bästa men passet gick rätt bra ändå. Idag är det dags igen, jag känner att jag är mer i form och jag hoppas att det här passet går ännu bättre än förra veckans. Det blir mest avcheckning och lite trimning för imorgon är det dags för tävling igen!

Hur förra helgens start gick dyker upp under dagen, kan däremot redan nu avslöja att jag är nöjd. Bloggen ska förhoppningsvis även fortsätta rulla på utan större avbrott i fortsättningen och jag funderar även på att fortsätta med listan där jag avslutade.