Idag åkte dressyrsadeln på eftersom det var dags för ridtur nummer två i nya stövlarna. Den här gången utan hälkilar (de stjälpte mig snarare än hjälpte i det stora hela) vilket gjorde att stövlarna var ännu högre än sist, men det  fungerade fint ändå.

Började rida ute, skrittade fram väldigt länge för att både Miro skulle få komma igång och för att jag skulle hitta lite känsla i stövlarna. Travade sedan ungefär tre varv innan jag gav upp, Miro gick i en blandning mellan spansk skritt och passage samtidigt som huvudet pendlade upp och ner konstant. Jag insåg fort att det inte skulle bli ett hållbart ridpass och gick därför in i ridhuset istället.

Väl där inne höll jag mig på övre volten, det var länge sedan vi red i ridhuset och jag ville inte äventyra för mycket eftersom jag inte är världens smidigaste i stövlarna. Red i alla fall på volten, först i trav och Miro fortsatte med huvudet men ändå inte i samma grad. Efter en stund släppte han det mer och mer, men det kom någon skakning till och från. Tog lite galopp sedan, rullade mest bara på i lite lättsits på volten. Avslutade sedan med lite trav nedsuttet, la in lite mindre volter i den stora volten.

Dagens känsla var både bra och dålig. Bra för att det kändes som att Miro verkligen rörde sig genom hela kroppen (alltså när vi kom in i ridhuset), han kändes väldigt rörlig och igenom kroppen. Det dåliga kom av det ruskande huvudet, även om det blev bättre blev det inte bra. Fick inte känslan av att han verkligen tog tag i bettet och bara höll huvudet still utan till och från åkte det ur sin position. Jag får helt enkelt ta med mig den bra känslan och lägga den dåliga bakom mig.