Det hela började faktiskt någon gång i augusti, då Johanna insåg att hon en dag skulle vilja ha en egen ponny att tävla med. Evita var (och är) världens bästa läromästare, men tyvärr skulle hon inte kunna vara det till den dagen Johannas ponnytid närmade sig sitt slut. Johanna ville ha något att utvecklas på i båda hoppning och dressyr, vilket Evita inte räckte till för. Men vi kommer alltid ha Evita varmt om hjärtat, hon kommer alltid ha sin plats kvar inom oss och vi har så mycket att tacka henne för. Bästa prinsessan!

Vi bestämde på en gång att det inte vara någon stress med att hitta en ny ponny, eftersom vi redan hade två ponnyer i stallet som vi älskade. Johanna och mamma började i alla fall titta runt efter lite ponnyer på hästnet, framför allt New Forestar. De hittade några intressanta, men eftersom det var fullbokat med tävlingar och stalljourer åkte vi aldrig iväg och tittade på någon.

När höstlovet närmade sig började sökandet igen och det bestämdes att vi skulle provrida fyra stycken ponnyer under den sista helgen. Egentligen åkte vi inte iväg för att hitta den rätta ponnyn, utan mest för att se vad som fanns på marknaden. Provridningar bokades och sedan bar det iväg på nya äventyr!

Första stoppet blev i Mjölby, en ponny som vi hittat redan i augusti när sökandet började och det var lite extra roligt att vi sett henne under NF-SM. Vi fick träffa Strumpan som hon kallades i stallet där det var borsning och sadling som gällde, för att sedan gå ut på ridbanan. Vi fick se henne ridas av en bekant till ägaren då hon var skadad och sedan fick Johanna sitta upp först. Jag själv satt upp på slutet bara för att känna lite på henne i dressyren. Utifrån annonsen kändes det här som en ponny för oss, dock var det inte riktigt så i verkligheten. Ridmässigt var hon inte som jag och Johanna vill ha en ponny, dock hade hon bra och fina gångarter så med lite jobb hade det nog kunnat blivit bra. Men magkänslan var helt enkelt inte rätt och den är enligt mig mycket viktig.


Keimos Tanja, New Forest -04
Därefter bar det av mot Jönköping. En ponny som egentligen var lite äldre än vad vi tänkt oss men mamma fastnade verkligen för honom i annonsen, så varför inte. Vi möttes av en otroligt söt ponny med snälla ögon, precis som på bilderna i annonsen. När han var sadlad och klar gick vi genom mörkret till ett ridhus där provridningen ägde rum. När ägaren visat honom satt Johanna upp, red lite dressyr och hoppade några språng. Ponnyn hoppade något otroligt med ryggen och Johanna hade lite svårt att hänga med, men det såg verkligen tryggt och säkert ut. Jag fick sedan sitta upp och känna lite på honom. En trevlig ponny som var trevlig att rida förutom att han var lite stark i galoppen, men det kändes väldigt bra. Jag fick även skritta honom tillbaka till stallet genom mörkret, helcool ponny som bara gick som ingenting. Både jag och Johanna var nöjda och det enda minuset vi kunde finna var att han var lite stark i galoppen, men det tyckte vi inte gjorde så mycket.

Cristalls Jumanji, New Forest -00
Efter en övernattning på en camping i Habo styrde vi bilden vidare morgonen därpå. Brålanda var vårt nästa mål, det ligger förresten inte i Småland som jag trodde först. Det blev samma ridtaktik som innan, ägaren visade ponnyn, Johanna provred och jag satt upp på slutet för att "känna av" lite. Ponnyn var väldigt trevlig att rida i dressyren. På något sätt var han lite pigg och het, men samtidigt väldigt lugn. Trevlig att rida som sagt, galoppen var riktigt trevlig. Det enda som kändes lite sådär var att jag fick rida på pelhem (han hoppades på det) och min fundering var då hur han var på ett vanligt tränsbett. Johanna var också nöjd med honom i dressyrarbetet, men trivdes inte med honom i hoppningen. Han blev helt enkelt lite "utesluten" på grund av det, det var ju trots allt hoppningens som var det viktigaste.


Ultimo, Tysk ridponny -02
Sista stoppet för den här provridningsturen blev Karlstad. Den här gången var det ett maxat D-ponnysto som skulle provridas. Jag satt som vanligt upp sist och "kände bara av" lite. För mig var det väldigt svårt att hitta ridkänslan då hon var så oerhört stor att rida. Är man van att rida lilla Miro var det verkligen som att sätta upp sig på en storhäst. Ridmässigt var hon trevlig, men ingen häst i min smak. Johanna och jag hade ungefär samma uppfattning av henne, vilket vi har fått de flesta hästarna som vi provridit.


Oh, My Pretty Eowine, Tysk ridponny -03
Väl hemma igen valde vi att lämna samtliga provridningsfilmer, utom Tanjas, till Pernilla för granskning. Egentligen var det Jumanjis provridning som var mest intressant, men de andra två fick följa med ändå. Redan samma kväll fick vi ett svar ifrån henne och hon tyckte precis som vi, det var Jumanji som var mest intressant. Vi valde dock att avvakta lite med att ta ett slutgiltigt beslut, då vi hade en till provridning bokad.

Den här hästen fanns lite mer på "hemmaplan", nämligen i Avesta. Därför tog vi oss en kvällstur till Avesta Ridklubb mitt i veckan för att provrida. Ponnyn var väldigt sent tagen och inte speciellt mycket riden, trots sin ålder, men vi valde ändå att provrida honom. Dels för att det var så pass nära, dels för att Susanne tyckte att han kunde vara något intressant. Ponnyn var trevlig att rida, det tyckte både jag och Johanna, dock kände vi att det var lite för mycket jobb. Hade vi haft viljan att utbilda en ponny så hade han kunnat vara något, men nu skulle vi ha en mer färdig ponny.


Silver Dream, Irländsk sporthäst -03
I bilen påvägen hem diskuterade vi fram ett beslut. Jumanji var helt klart intressantast och trots att det inte var någon bråska i letandet av ponny, kände vi att vi inte kunde låta honom gå. Det bokades en tid för besiktning och någon vecka senare satte vi oss i bilen, med Jönköping som slutmål. Det här var fredagen den 18 november. Vi mötte upp ägarna med Jumanji på vetrinärkliniken och Jumanji besiktigades. Han gick igenom helt utan anmärkningar, det gjordes även en extra koll i hans luftvägar då han hostar till och från.

När besiktningen var färdig åkte vi med tillbaka till stallet för att skriva lite papper. Vi satte oss sedan i bilen för att åka hem. Ägarna ville själva köra upp Jumanji till oss, i bilen påväg hem fick vi beskedet att han skulle komma redan söndag samma vecka. Det betydde att Evita skulle behöva flyttas innan det.

Den 20 november körde vi hem Evita på förmiddagen. Senare samma dag kom de upp med Jumanji. Vi instralerade honom i sin nya box och tog in Miro som sällskap, de fick även passa på att bekanta sig lite med varandra. Vi åkte sedan hem till oss och fixade det sista med papperen, åt lite mat och så.


Jumanji har nu varit vår i lite mer än fem månader. Vi är oerhört nöjda med vårt val av ponny, vi har verkligen hittat den rätta. Han är en underbar ponny, visst har han brister med vi jobbar vidare med dem. Evita saknar vi något otroligt, men livet har sin gång.

Vet ni vart någon av ponnyerna finns idag, får ni mer än gärna lämna en kommentar. Det samma gäller med ponnyerna som vi provred i samband med att vi hittade Miro, länk till det inlägget hittar ni i det här inläggets början.