Tiden går otroligt fort när man har roligt, så är det bara. Idag har det gått exakt ett år sedan en av mina största drömmar skulle bli verklighet! För ett år sedan fick vi en stallplats, men jag ska nog ta den här berättelsen från början till slut, det blir nog bäst så.

---

Det var en helt vanligt tisdag, jag satt som vanligt i köket med Moa och Karin i väntan på att klockan skulle gå och min ridlektion skulle börja. Efter en stund kommer Klara in genom dörren och säger "-Jag har hittat en ponny till dig.", hon berättade att det var ett 7 årigt New Forest sto som stod i närheten. Jag funderade inte så mycket mer på det. När jag kom hem på kvällen såg jag att Klara skickat en länk till en annons på ponnyn och jag visade mamma och pappa annonsen, och det väckte allt liv i dem! De hade länge pratat om att de skulle kolla hur vi låg till på stallplatslistan och nu fick de allt eld i baken och de gick upp till stallet samma kväll för att prata med Pernilla. När de kom hem någon timme senare berättade de att vi hade en stallplats, eller ja, vi hade '"första tjing" på den, så ingen skulle få den utan att vi sagt att vi inte ville ha platsen.

Pappa ringde redan dagen efter på Dahlina, som ponnyn hette. Det bestämdes att vi skulle åka och provrida en vecka senare. Vi blev erbjudna att komma och provrida redan på fredagen någon dag efter, eftersom någon lämnat återbud. Men vi tackade nej, det kom med så kort varsel och det var skötarridning den kvällen.

Onsdagen kom äntligen och vi satte oss alla fyra i bilen med en fulladdad kamera och styrde mot Gustafs. Dock hade ägaren ringt på förmiddagen och berättat att hon i stort sätt redan var såld, men vi kunde gärna komma och provrida ändå. När vi kom fram fick vi borsta på Dahlina, hon var otroligt söt och stod helt stilla. Sedan lastade ägaren henne och vi åkte iväg till Lisselhaga ridhus för att provrida. Ägaren satt först upp och visade lite vad hon kunde, sedan fick jag sitta upp. Hon var väldigt snäll, jag red lite bogen in/öppna och tagen bakdel/sluta och det gick väl sådär. Vi hade bara kvällen att bestämma oss på och det är lite svårt att komma fram till något beslut när man inte har något att jämföra med, så på kvällen åkte vi ut till Pernilla för att titta på filmerna. Pernilla tyckte hon var riden i en för låg form för hennes ålder och tyckte hon borde vara mer upplockad i formen. Hon var även riden mycket med handen, vilket syntes tydligt när jag red henne eftersom jag inte alls rider på det viset. Det var helt enkelt bara att leta vidare.


Dahlina, New Forest sto -03

Hästnet kollades hela tiden med jämna mellanrum för att se vad det fanns för ponnyer och sist men inte minst, vad det kom in för nya. Alla intressanta hästar vi hittade skrev vi upp i ett block, tillsammans med viktig information som pris, ras, ålder, utbildningsnivå osv, för att underlätta om den lät tillräckligt intressant för att eventuellt åka och provrida. Helgen innan vi åkte och provred Dahlina hade vi ringt och bokat provridning i Örebro och i anslutning till det tänkte vi göra en tur neråt i landet, nämligen mot Göteborgstrakten. Där nere skulle vi provrida ytterligare 3st ponnyer.

Lördagen började jag och Johanna med att träna för Pernilla, i stort sätt direkt efter det åkte vi ner mot Örebro. Där möttes vi av en söt valack och vi provred den i ett otroligt tjusigt ridhus! Jag kände mig lite smått vilse och ynklig där inne, det var hästskulpturer på sargen och sådär. Där inne red de stora och maffiga dressyrhästar, det var lite samma känsla som man får i den där Mulleserien där Mulle och Molly är i värsta dressyrstallet! Men åter till ponnyn, ägaren visade honom lite först och sedan fick jag hoppa upp. Det var en väldigt arbetsvillig ponny som var välriden, kom snabbt på plats och han var väldigt fin i munnen. Dock var han lite tungriden och stark i galoppen och därför föll han inte mig i smaken.


Hot Navajo, Irish Cob korsning -02 (snygg att min jacka blåser upp sig ..)
Vi åkte vidare mot Göteborg och efter en lång biltur kom vi in på massor av kringelikrok vägar men tillslut kom vi fram. I stallet möttes vi av ett otroligt vackert sto, de fixade iordning henne för en liten färd i transporten till ett ridhus bara någon minut därifrån. Hennes ryttare visade henne en liten kortis (hon skulle tävla dagen efter, så de blev inte så hårt). Jag fick sedan sitta upp, och vilken känsla! Hon var helt underbar, herre gud. Helt kär blev jag på en gång, hon var seriöst helt underbar. Det var min drömponny, utan tvekan! Storhästkänsla när man red och så otroligt välriden och lagom känslig.


Shanti, Svensk ridponny (mamma Svenskt Halvblod, pappa Welshponny sek. B) -03
Natten spenderades på Kungälvs camping i en stuga. På morgonen packade vi in oss i bilen och stryrde mot Tjörn, där vi provred ett sto på en gräsbana/paddock vid stallet. Verkligen inte min typ av häst. Jag har väldigt svårt att förklara hur hon var att rida, men hon var på något sätt ganska seg och nej. Det kändes inte rätt för fem öre. Kände verkligen efter två varv i trav att det var fel, men satt givetvis inte av bara för det.


Rozitha, Dansk ridponny (bla New Forest) -00
Därefter styrde vi mer söderut mot Kungsbacka. Även där provred vi i en paddock intill stallet och ponnyn var trevlig. Först ville hon inte ens börja trava (pinsamt) men det var bara test, fick låna ett par sporrar och sedan gick det bättre. Hon kändes mjuk och följsam, inte speciellt svårriden. Typ en perfekt första ponny.


Mira II, New Forest -02
Vi sållade snabbt bort både Hot Navajo och Rozitha, men Shanti och Mira var intressanta. Speciellt Shanti. Vi visde filmerna från provridningarna och hon tyckte helt klart att vi skulle köra på Shanti. Men det fanns ett hinder, något jag redan visste från början; Shanti var väldigt stor. 147,4cm i manken var hon mätt till som sex åring. Självklart ville vi ha en ny mätning innan vi bestämde något, för att köpa en övervuxen ponny är inte alla gånger så kul. Tyvärr hade hon växt över. Det kändes tugnt när det beskedet kom. Jag hade på sätt och vis ställt in mig på att det skulle vara Shanti som en dag stod där hemma in en box.

Letandet forsatte och vi hittade ett par intressanta. Lite huxflux åkte vi ner till Norrtälje för att provrida ett sto som var ur kondition den 21 maj. Hon var bara skogsriden i två år, men innan hade hon visat bra resultat i dressyren. Vi träffade fodervärden och ägaren i ett ridhus, där vi möttes av en fet ponny med verkligen noll kondition. Men det fanns go i ponnyn för det. På någotvis gillade jag henne, vet inte varför. Hon gick snarare med huvudet i luften än på tygeln.


Unexpected Surprise, Svensk ridponny (Holländsk import) -00
Vi visade filmerna för Pernilla och diskuterade. Hon trodde att det skulle ta minst ett år att få henne i helt full kondition. Vi gjorde nog rätt som fortsatte leta vidare. Vi satte även ut en köpesannons på hästnet, vi fick flera svar. Dock mest ointressanta och smått oseriösa. Men ett svar fick oss att nappa!

Söndagen den 30 maj hade vi två provridningar bokade. Vi började i Mantorp, på en ganska stor anläggning med en stor paddock med träd i mitten, haha. Ägarna kom dit med honom och så provred vi. Ponnyn var lite yngre än vad vi tänkt oss, men vi bestämde oss för att prova honom i alla fall eftersom han beskrevs som mycket lugn. Och det var han! Men ridningen var helt fel, man var tvungen att rida enbart med handen för att få någon form av eftergift. Därför strök vi honom på en gång, visst, han var ung och man kunde göra någonting åt det. Men det var nog inte heller riktigt vad vi letade efter.


Björkens Isidor, New Forest -05
Det var väldigt varmt den här dagen, på vägen mot nästa ponny stanande vi och köpte glass. Därefter var nästa anhalt Vetlanda. Vi svängde av på mindre och mindre vägar, tillslut åkte vi på en skogsväg. Men sedan öppnade sig skogen och vi kom fram till en gård. I boxen i stallet stod ponnyn, det första jag såg var de snälla och vackra ögonen .. Och teckningen! Han gjordes iordning och de visade honom. Sen fick jag sitta upp. Det kändes så rätt, från första början. Vad det var kan jag inte sätta fingret på, men han var helt enkelt perfekt. Bara oerhört tjock och ur kondition.


Miro, New Forest -00
Jag visste att det var den där ponnyn som jag ville ha, så var det bara. Hade nog lätt kunnat ta med honom hem på taket på en gång. (a) Natten spenderades i ett litet hus hemma hos dom som hade Miro, vi åt frukost där på morgonen och sedan bar det iväg till nästa anhalt. Den här gången var det en ridskoleponny, som mamma fått nys om från en bekant som red där. Det här var en måndag och vi hade tagit ledigt från skolan.

Ponnyn var tråkig, en såndär man kan sitta upp på och känna att nej. Det kändes faktiskt som en typisk ridskoleponny på något vis, helt vanlig med lagom mycket motor och inte speciellt känslig. Efteråt blev det fika med mammas kompis och hennes döttrar i klubbrummet, innan vi åkte vidare till nästa ponny.

Casper, Svensk ridponny -00
Den här ponnyn bodde utanför Göteborg, i ett samhälle som såg ut som vilket samhälle som helst. Bara att det var ett stall på en av gårdarna. Ponnyns annons hade jag tittat på många gånger, hon var väldigt söt med sin lite speciella färg. När vi kom dit hade ägaren redan börjat att rida, men hon visade oss henne och sedan fick jag hoppa upp. Hon var trevlig att rida, men det klickade inte. Kanske hade gjort det om jag inte ridit Miro, nu fanns bara han i mitt huvud.


Little Dusty Wind, Connemara -01
De som fick vandra vidare i våran process var Miro och Dusty. Pernilla tyckte att Miro var det bästa alternativet. Efter några dagar var beslutet helt klart, jag och Johanna var nämligen liite oense. Men det blev Miro tillslut. Det bokades besiktning och sånt och två veckor efter provridningen stod vi på gården utanför Vetlanda igen. Den här gången fanns det ett släp bakom bilen.

Vi sov en natt och dagen efter åkte vi och besiktade honom, han gick igenom utan anmärkningar. De enda kommentarerna var att han var lite rund om magen och att han hade ena örat lite avbitet. Gissa vem som var lyckligast i världen? Sedan började resan hem. Den 14 juni på kvällen lastade vi av stjärnskottet på stallplanen och det fanns många blickar där på honom.

Besiktning

Strax efter urlastningenInstralerad i boxen

Han var kanske inte världens finaste med sin feta mage och allt sånt där, men för mig var han världens vackraste. Och finare har han blivit med tiden. Min prins! ♥