Måndagar och tisdagar brukar alltid bli lugna stalldagar, utöver de vanliga stallsysslorna brukar det stå vila, promenad eller skritta ut på ponnyernas scheman. Jag brukar sällan vara hemma före fyra och från fyra är det bokat lektioner i ridhuset fram tills kvällen. Veckorna börjar helt enkelt lugnt nu på vintern när det är mörkt och snöigt (eller is, slask och snö som nu..), men det är ganska mysigt faktiskt.

Idag blev det mockning för min del och sedan borstade jag Miro. Egentligen borde jag uppskatta tiderna som är nu utan lera och dam samtidigt som Miro är täckad, men ärligt talat, det är mycket roligare att se resultat. Nu blänker ju Miro redan från början, allt som fanns att borsta bort var några sågspån. Lite mysigt i alla fall och jag får helt enkelt glädjas åt Miros blanka hårrem.

Utöver borstningen stod jag en lång stund och bara tittade på honom med han tuggade sin halm. Det är så rofyllt att se honom stå där och tugga samtidigt som han noggrant väljer ut de bästa stråna för stunden. Han är verkligen lycka på fyra ben för mig och samtidigt som jag stod där bara välde både den ena och den andra känslan fram.

Min lugna dag har fortsatt även här hemma. Podcast i öronen med ett väldigt bra ämne, men som samtidigt gjorde alla känslor ännu fler. Det finns så mycket tankar, så mycket olika vägar. Mitt i allt står jag och försöker komma på vilken väg som är bäst att gå och om vissa vägar borde stängas. Annars har jag tittat på Familjen Annorlunda, alltså seriöst, det är ett av mina favoritprogram som jag följt i många år nu.

Nu ska jag fila på ett litet layoutprojekt. Jag älskar verkligen att hålla på med design och layout men samtidigt gör det mig galen och frustrerad när inspirationen tryter. Idag satt jag och stirrade på det där vita projektet i photoshop i säkert en timme utan att komma någonvart, samtidigt vet jag att rätt som det är släpper bara spärren och allt blir solklart. Precis så var det med den här designen, satt säkert i veckor och sedan såg jag den bara framför mig!