Alla har vi våra små olater som vi lägger på oss i ridningen, jag är inget undantag. Det värsta med dessa små olater är att så snart en av de är borttränade, ja, då kommer det snart en helt ny som ett brev på posten. Otroligt retligt kan det vara men det viktigaste av allt är att upptäcka de i tid och sedan jobba för att motverka dem. Jag jobbar dagligen med följande saker just nu:

Vända med bättre i vänstervarvet och få bak ytterskänkeln på böjda spår. Jag har jättesvårt att vända med med överkroppen, jag tycker vekligen att jag vrider in axeln men det är inte tillräckligt. Ytterskänkeln har jag också svårt att få bak så att jag verkligen kan rama in yttersidan, i vissa sadlar är det näst intill omöjligt.

Vara stark men ändå följsam i min ridning. Jag måste jobba mer med att vara stark men samtidigt följsam i min ridning. Det är inte det att jag blir orörlig, utan snarare att jag spänner till så jag måste lära mig att hitta rätt balans. Miro behöver väldigt mycket inramning men jag måste lära mig att hitta det där perfekta mellantinget där jag både ramar in ordentligt och är följsam.

Få en stadigare skänkel. Ibland känns det som min skänkel blir väldigt fladdrig och "överallt". Jag får framför allt den här känslan på Miro och jag tror anledningen är att det har att göra med att hans sadel är väldigt bred, upplever inte alls problemet på samma sätt på andra hästar. Det samma gäller fotlederna, i Miros sadel pekar tårna betydligt mer utåt än andra. Behöver ändå jobba med att få skänkeln mer stilla.

Bli starkare och få en stabilare bålstabilitet. Som ryttare skadar det aldrig att jobba med bålstabiliteten. Jag är väldigt stark men jag vill bli ännu starkare för även om den räcker till känner jag ibland att lite extra inte hade skadat. Speciellt nu på senare tid har jag insett hur otroligt mycket magmuskler det krävs för att rida Miro.