Är det inte konstig egentligen, hur någon som för ett år sedan stod dig nära idag kan kännas som främling samtidigt som någon som någon som för ett år sedan var en främling idag kan stå dig så nära. Om någon för ett år sedan hade frågat mig hur mitt liv skulle se ut ett år framåt hade jag inte kunnat svara som jag hade gjort idag. Mina tankar och drömmar låg någon helt annanstans och han, han var bara "en i mängden".

Idag vet jag däremot. Jag har lärt känna världens mest fantastiska person. Det hela började med att jag berättade för en tvåa vart hans nya skåp låg när han letade på helt fel ställe i skolan, jag visste nämligen när jag råkade höra skåpnumret eftersom det var det över mitt gamla. Han tackade så mycket säkert tre-fyra gånger för det den dagen. Några dagar senare skrev han det även på Facebook. Någon vecka senare frågade han om jag ville sitta med honom på bussen till Borlänge, eftersom vi åkte med samma buss, det slutade med att jag gjorde det. Det var så jag började känna honom, vi åkte buss tillsammans varje morgon som vi båda skulle till skolan. Däremellan skrev vi lite med varandra till och från, även om det blev allt mer regelbundet.

Det var egentligen inte förens efter jul som vi började umgås mer i skolan och dessutom åka med samma buss även hem. Tiden gick och vi lärde känna varandra allt mer, vi blev bara tajtare ju längre tiden gick egentligen. Samtidigt tog det väldigt lång tid innan jag förstod eller snarare tillät mig att förstå vad jag egentligen kände. Det borde egentligen ha varit mer uppenbart från början men istället trängde jag undan känslorna för honom eftersom jag hade svårt att gå vidare från andra känslor. Han gjorde däremot allt, han fortsatte att kämpa där andra antagligen redan hade gett upp. Det är jag så glad för, för han hade lika väl kunnat låta det gå med tanke på hur mycket mer tillbaka jag var gentemot han.

Nu står jag här fyra månader senare och vet att jag gjorde precis rätt val. För jag har verkligen hittat en underbart fantastisk person. Jag älskar verkligen honom och hans ibland lite konstiga jag. Hans konstiga idéer, hur han kan bli så gulligt upprörd över små samhällssaker (som till exempel hackad frukt på sociala medier) och hur konstiga ord som fisk, äpple och munvatten bara kan komma upp i en mening från ingenstans. Att prata om allt mellan himmel och jord, långa promenader och att få somna och vakna brevid honom. Ögon locken som aldrig stängs helt och att få ligga i någon timme och vänta på att han ska vakna på morgonen. Jag älskar allt med honom, jag kan verkligen inte komma på något som jag ogillar. För mig är har han allt en människa behöver ha, han är världens bästa människa för mig.

 

Dessutom visar han stor respekt för mitt hästintresse och följer även med till stallet och hjälper till, utan klagomål.Våra största dilemman vär egentligen att ingen av oss är speciellt bra på bestämma (=det tar tid att bara komma fram till vem som ska bestämma vad vi ska göra tex, eftersom som ingen vill bestämma över den andre), att jag är Apple-människa och inte han vilket leder till att min iPhone mobbas dagligen samt att jag tycker hans balsamkonsumtion är lite väl hög. Vi brottas med andra ord inte av speciellt stora problem, om jag får säga det själv eftersom det dessutom görs på ett kärleksfullt sätt.

Han betyder i vilket fall otroligt mycket för mig och jag älskar honom så himla mycket. Jag har ingen aning om hur jag skulle klaga mig utan honom, varje dag som går utan att vi ses blir lite av en "dålig dag". Det finns ingen som jag kan lita på som honom och han fyller verkligen en stor del av mitt livspussel. Han är verkligen ett av mina största glädjeämnen och han lyser verkligen upp mina dagar. Han visar alltid hur mycket jag betyder för honom, bryr sig verkligen om mig och finns alltid där. Det går verkligen inte en dag utan att han verkligen visar eller berättar det för mig på ett eller annat sätt.

Ibland undrar jag om det var det där skåpnumret som förde oss samman, vi har faktiskt pratat om det och på ett sätt kan det faktiskt vara så. Oavsett är jag otroligt glad över att våra vägar korsades, för jag hade inte en tanke på det när vi träffades till en början. Livet ändras och så även känslorna, vilket jag är otroligt glad över. Jag älskar dig så oerhört mycket, min älskade Cam. ♥