Miro har faktiskt blivit lite mer hopponny under det senaste halvåret. Han hoppar riktiga mer hinder allt mer regelbundet, däremot utan mig i sadeln eftersom jag fortfarande är för feg för det. Miro tycker verkligen att hoppning är superroligt, han förvandlas snabbt till en liten b-ponny som bara rusar med öronen spikade rakt framåt. Över hindren tar han sig också, även om det inte alltid med världens finaste teknik.

Miro har faktiskt, till och med, fått varit med och hoppat för Erik Berggren vid två tillfällen. I somras var Sanna med och hoppade honom på Johannas ordinare plats eftersom hon var i London. Miro skötte hoppningen galant, däremot var det i hans värsta headshakingperiod så där emellan gick huvudet mest upp och ner. Han ruskade verkligen konstant trots nosnätet och det var bara galoppspårnget före hindret och i språnget över hindret som han hade huvudet stilla. Både Miro och Sanna var däremot helnöjda trots det!

Nu i höstas var Johanna med själv på en träning och hoppade. Det gick verkligen kalasbra! Miro skötte sig super trots att det var mörkt ute och Johanna skötte sig bra även hon. De satte verkligen en klockren träning och de båda tyckte det var helskoj!


Johanna och Miro var även iväg på en Pay&Jump under hösten, det var första gången de tävlade på bortaplan. Eller ja, första gången de hoppade någon annanstans än hemma överhuvudtaget. De hoppade först en 50cm där Johanna glömde bort ett hinder medan Miro bokstavligt talat knuffade omkull ett plank innan han glatt skuttade över det. 60cm-klassen satte de däremot felfritt! Miro tyckte att det där med att få hopptävla igen var kalaskul.


Planen är att Miro ska få fortsätta hoppa så regelbundet som det bara går. Antar att han får vara med på julklappshoppningen och antagligen blir det även att åka iväg på någon mer Pay&Jump. Kanske får han även åka iväg på någon lokal låghöjdshoppning, vi får se vad framtiden utvisar!