Det här läsåret börjat pang på redan från start, torsdagen samma vecka som vi började skulle vi presentera en färdigställd idé över vårt gymnasiearbete. Jag läser ett estetiskt program och har därför ett lite friare område att röra mig på, däremot var jag tvungen att skapa någonting. Allt som dök upp i mitt huvud var fotografering eller att starta upp bloggen, men på något sätt kändes det inte som en utmaning. Syftet var trots allt att utmana sig själv lite och göra någonting nytt, det var då min syster kom med en briljant idé.

Johanna tyckte att jag skulle göra ett eget kürprogram, jag nappade verkligen direkt. Vilken dressyrryttare fascineras inte av att titta på kür? Vilken dressyrryttare ser inte sig dansa sig igenom sitt eget program till musiken tillsammans med sin häst? Givetvis kunde jag såväl se det framför mig, i det ögonblicket var jag säker på att det var just det här jag ville göra. Sagt och gjort skrev jag ner mina tankar och idéer och presenterade, det var även en godtagbar idé.

Jag har sedan dess suttit i skolan hela onsdagsförmiddagarna och jobbat med mitt gymnasiearbete. Trots att det är veckans längsta lektion går den konstigt nog väldigt fort, tiden rinner verkligen bara iväg. Det tror jag har att göra med att jag faktiskt sitter och fokuserar på det jag ska göra, jag får verkligen någonting gjort. Jag sitter nämligen i ett annat klassrum än min kompisar eftersom jag har en annan handledare, det gör det mycket enklare att fokusera på rätt saker och med bra musik spelandes i öronen blir det bara ännu enklare.

Framställandet av ett kürprogram är betydligt krångligare än jag räknat med. Det är många bitar som ska falla på plats, dessutom ska alla idéer vara genomförbara i verkligheten. Hittills har jag kommit så långt att jag har ett färdigt program, det som ska härnäst är att rida igenom hela programmet. Efter det ska jag analysera om det behövs göras några små justeringar eller om jag ska fortsätta processen framåt med just det här programmet. Momentet att rida igenom det har däremot legat på hyllan i någon vecka då jag och Miro är inne i en lugnare period. Snart hoppas jag däremot på att vi kan ta oss ut till Hedenslund för att få förvanda programlinjerna från streck på papper till verklighet.

I det här blocket gömmer sig alla idéer!
Redan nu är jag väldigt spänd över hur slutresultatet kommer att bli. Jag längtar däremot till den dagen då jag till egen musik ska rida programmet samtidigt som det filmas för redovisningen. Ni bloggläsare kommer givetvis få följa med i den resa som återstår, slutresultatet kommer givetvis även att dyka upp här på bloggen!