Den känslan

Publicerat av Jennie Börs den 30 Maj 2013 kl. 21:08 i Allt & inget
Ibland kan jag fundera över vad det var som fick mig att falla för just Miro. Egentligen föll jag inget speciellt för hans "annons" om jag ska vara ärlig, jag hade inga större förhoppningar eller förväntningar på honom utifrån den information och de bilder vi fått. När jag däremot mötte hans blick där i stallet, då var jag helt såld. Det var verkligen kärlek vid första ögonkastet.

Han var för tillfället otroligt fet och otränad. I ridningen var han som en tunna, sadeln gled åt alla håll och kanter på hans runda rygg och att driva var som att nudda någonting stenhårt. Han var rätt så seg och galoppen kändes otroligt kantig. Jag var däremot helt såld, det kändes så rätt. Helst av allt ville jag i den stunden packa in honom i skuffen och ta med honom hem. Han var dessutom något av det snyggaste jag sett i ponnyväg tyckte jag.

Idag undrar jag faktiskt vad det var som jag föll föll så fasligt för. Om jag tyckte han var snygg då med ett x antal för många kilo på kroppen, vad är han då inte nu i lagom hull och muskler? Jag föll för honom ridmässigt då eftersom han gick på tygeln när man red honom från hand och skänkel, tänk hur såld jag varit om han dansat runt som han kan göra nu när han är i toppkondition. Anledningen till att jag föll för honom tror jag faktiskt var magkänslan, ni vet det där "klicket" som alla pratar om. Det klickade och jag bara visste att det här var rätt.

Så här såg det ut den 30 maj 2010, tre år sedan idag, när jag provred Miro: (Bra musik, fina för och eftertexter och så vidare)


Jag kommer alltid vara Caroline evigt tacksam för att hon tog kontakt med oss via vår köpesannons och att vi fick förtroendet att köpa den här underbara varelsen. Jag är dessutom otroligt glad över att Pernilla kunde se att det här var en bra ponny trots att mycket av det han bar på gömdes bakom ett halvt år på lösdrift.

När vi köpte Miro hade jag ingen aning om vilken kanonponny han var bakom det där lagret med fett. Jag hade inte en blekaste aning om vilken kapacitet och potential han egentligen bar på. I mina tankar var han en "snäll och okomplicerad" ponny, det äpplet har jag allt fått bita i kan jag säga. Det är dock saker som inte spelar någon roll. Miro är det finaste och dyraste jag har och jag älskar honom precis för den han är, jag ä faktiskt glad för att han visade sig vara den han egentligen är och inte den jag trodde.

Kommentarer
Mitt namn är:
Kom ihåg mig

Min e-postadress: (publiceras ej)

Min blogg:

Kommentar:

Trackback