Det känns jättekonstigt att logga in på tdb, gå in på "Sök tävling" för att sedan fylla i "Ridhäst". Jag tror faktiskt inte att det kommer gå ihop i min hjärna att ponnytiden faktiskt är över förens jag rider runt där på framridningen bland alla stora halvblod på min lilla New Forestponny. För precis som jag nämnde i ett tidigare inlägg, i vår gör jag och Miro entré på storhästbanorna istället.

Det var i somras någon gång som jag helt tog beslutet att min och Miros resa inte skulle sluta när den sista ponnystarten var gjord. Jag kände mig allt annat än färdig med honom, speciellt med tanke på att vi i den där stunden då ja tog beslutet var inne i vår största svacka någonsin. Beslutet gjorde även att min sista ponnytävling kändes lite enklare, troligtvis hade tårarna forsat ner för kinderna efter avslutad ritt istället för att bara bränna bakom ögonlocken. Än idag går jag runt med känslan i magen att vi har så mycket mer att ge tillsammans ute på tävlingsbanorna, hoppet har ännu inte övergett mig trots att jag kämpat i tre år.

 

Planen just nu är att verkligen trimma till det sista i böjningen samt hitta bättre självbärighet och balans hos Miro, det kommer hjälpa oss massor. Tanken bakom att trimma till det är även för att hitta en bättre bjudning, få ännu fler nyanser i honom och det kommer även hjälpa oss att maxa rörelser. Med min egen ridning vill jag få till en ännu bättre hållning och framför allt få ordning på min hand till 100%, vänstertygeln får inte ge och ta utan den ska vara lika stabil som högerhanden. Jag vill även hitta bättre självförtroende i min ridning, nu blir jag gärna att "stressrida" i knepiga situationer men istället vill jag bara kunna rida iskallt och vänta ut. Slutligen vill jag fortsätta bli ännu bättre på att tajmingen i ridningen. Allt kommer bli ännu lättare om jag känner att jag har fullständig koll på mig själv. Våra brister speglar sig även i varandra, vilket gör att allt det här behöver lösas för att alla bitar ska falla på plats.

Jag tycker att frågan om Miro kommer matcha in i storhästklasserna är svår. Får vi till allting lika bra inne på banan som på träning ser jag inga som helst problem. Miro har inga jättestora gångarter, men däremot får han ett väldigt häftigt uttryck när han väl är helt på plats. Jag har egentligen aldrig sett det från backen, känslan är däremot otroligt maffig. Jag hoppas verkligen att vi ska hitta den känslan inne på banan, det är vårt största mål när vi kommer träda in på banorna nästa år. För jag har letat efter känslan i tre år inne på men jag har ännu inte hittat den helt. Det gäller bara att hitta all avslappning och ridning, både hos mig och Miro, så vi hittar samma flyt som hemma på träning även inne på banan.

 

Tanken är att vi kommer rida på en LB- och LA-nivå för att bara känna in och hitta känslan till en början med. Det roliga med storhästtävlingar är att det finns klassvariationer, det är spännande med lite nya program och att inte :1-programmen är standard tävling in och tävling ut. Jag är  Det känns även som det finns mer utbud av tävlingar nu när jag söker jämfört med tidigare år när jag sökt på ponny. Vi får sedan se vart allt leder och framför allt hur vi som ekipage kommer att bemötas väl ute på tävlingplatserna. Antagligen kommer vi hålla oss på en LA-nivå framför allt, kanske går vi upp och nosar på MSV:C beroende på hur allt flyter. Målet är trots allt framför allt att jag vill hitta känslan inne på banan och ha roligt!

Jag har redan börjat småplanera tävlingar! Vi får väl se hur väl vi lyckas hålla planeringen eftersom det tidigare år alltid varit något som gjort att vi fått skjuta upp min ordinarie planering, men det är bara att hålla tummarna för att det blir fjärde gången gillt. För oss är det här beslutet i vilket fall helt rätt. Tänk att jag från början planerat att sälja Miro den här hösten och gå över på storhäst, tänk hur saker och ting kan ändra sig. Huvudsaken är att det känns bra och det är precis vad det gör just nu.