Idag har Miro flyttat till ett nytt stall. Enda från klubbens privatstall och in i ridskolestallet, det blev alltså inte en speciellt lång flytt. Vi har själva valt att gå med på den här lösningen tills vidare, det är nämligen inte en permanent flytt men vi vet heller inte hur länge Miro kommer stå där inne.

Miro var lite fundersam när jag ställde in honom i fel stall efter jag borstat och fixat med honom efter ridningen, men det fanns lite halm att tugga på så det var han glad över. Däremot tittade han på mig med stora ögon när jag gick förbi precis som han sa "men hallå mamma, varför står jag här?". Han fick i alla fall sin eftermiddagsmat och jag var kvar medan hans boxgrannar kom in. Rebell och Miro brydde sig inte ens om varandra, med Zabina blev det däremot något skrik.

Som den hönsmamma jag är var jag upp igen nu på kvällen för att se hur lillponnyn skötte sig, men även för att se hur det gick för Jumanji och hans nya boxgranne. När jag kom in i lilla stallet fick jag en chock, det var inte längre någon liten ponny som stod i Miros gamla box. Till och med de största hästarna i lillstallet ser små ut och när Jumanji står med huvudet i sitt "nyfikenläge" är det ungefär i jämnhöjd med sin nya grannes rumpa. Det verkade fungera bra i alla fall, men jag tror att Jumanji tyckte hans nya granne var lite väl stor.

Miro däremot, han stod och sparkade och pep mot Zabina. Det är inte många hästar som vågar tjafsa med henne och defintivt inte många som får henne att ställa sig i andra hörnet av boxen, men vem om inte Miro lyckas. Miro var riktigt arg och tänkte inte ge sig, det blev många ordentliga smällar i boxväggarna. Vi bytte därför plats på Miro och Rebell, så nu står Miro i en hörnbox precis som han gjort tidigare. Det blev genast mycket lugnare. Miro är lite så, de underlägna hästran bryr han sig inte om men om någon bjuder upp till "bråk" är han gärna med på noterna. Står han brevid någon som bråkar, då bråkar han. Står han brevid någon som är snäll, då är han snäll.


Det känns lite konstigt att vara tillbaka i stora stallet (alltså ridskolestallet) igen, nu har jag haft ponny i lilla stallet i över 3,5 år. Jag kommer garanterat gå fel i början, det har redan hänt en gång hittills. Lite tråkigt känns det att inte stå i samma stall som Johanna, nu kommer vi bli så splittrade. Sedan efter sommaren har vi dessutom haft guldläge med ponnyerna i boxarna brevid varandra, det har varit perfekt. Det mysiga med stora stallet att det blir lite flashbacks till tiden som skötare, jag menar, det är ju där allt hästeri verkligen började.