Det finns vissa få saker i livet som verkligen gör mig sådär speciellt extra glad av bara en liten glimt, Miro är en av dessa. Bara att se honom stå där i hagen när jag går hem från bussen eller se honom titta upp bakom boxgallret när jag öppnar stalldörren får mig att bli så oerhört glad, det är verkligen någonting speciellt som jag ser i hanom. De där vackra och kloka men samtidigt glimtande ögonen, G:et i pannan, det upp- och nervända hjärtat på mulen och de små öronen med en avbiten topp på vänsterörat som riktas rakt framåt. För mig är han verkligen någonting alldeles extra, så vacker, alldeles underbar och speciell.

Egentligen är det konstigt att allting kan kännas så mycket enklare av att bara se honom. När motivationen tryter eller när jag känner mig nere räcker det att få den där lilla glimten av honom för att jag ska fyllas med ny energi och mer positiva tankar. Samtidigt känns det som att han klarar av att läsa mig så väl, han vet precis vilket humör jag är på för dagen. Han hjälper till att bygga upp min värld igen när den rasar genom att bara finnas till, han kräver aldrig att få veta för han förstår ändå.

För någon vecka sedan skrev jag på instagram "Han som driver mig till vansinne samtidigt som han förgyller mina dagar." och den meningen stämmer så väl. Det spelar ingen roll hur förjävlig han är för även om han går mig på nerverna kan jag inte låta bli att bli glad av honom. Precis som jag skrev i min uppsats på svenska nationella i nian, även om det är han som är anledningen till en negativ känsla kan han ge tillbaka den positiva energin. Efter ett avslutat ridpass där ingenting verkligen har fungerat till exempel, då räcker det att jag sitter av och tittar på honom för allt ska kännas lite enklare.

Även om jag vet att Miro inte är den enda som kan lysa upp min tillvaro med sin närhet är det skrämmande att veta att han en dag inte kommer finnas vid min sida. För vem ska då ta "hans plats"?

 

Det är inte första gången det här videoklippet används i ett inläggt och antagligen heller inte den sista gången. Men jag gillar den verkligen starkt, både budskapet och klippen är verkligen helt underbara.