Är nu hemma igen efter en solig och fin tävlingsdag i Storbyn, trött och slut. Tävlingsdagen har haft både sina höjder och dalar, men summeringen av allting är helt klart bra. Det positiva väger upp den negativa, helt enkelt. Mitt lag slutade även idag som 4/6, det andra laget som 3/6!

LB:1

Framridning: Jag hade tänkt att rida fram ute, men Miro skakade på huvudet redan i framskittningen och därför valde jag att gå in i ridhuset istället. Ibörjan av framridningen fick jag ingen superkänsla, det kändes helt okej men det var det lilla som saknades. Det släppte dock efter ett tag och jag fick till en mycket mer jämn känsla. Visst vet jag att han kan mycket mer än vad han visade, men det han visade räckte helt klart för dagen tyckte jag. Jag gjorde egentligen ingenting avancerat, red mycket på fyrkantsspåret och la därefter in volter, vändningar över ridbanan och lite sådär. Pernilla var in och stöttade lite med blicken och det, vi kom fram till att när det är snett (eller egentligen rakt), då är det bra!

Collectingring: Red lite åttvolter och fokuserade endast på vad jag själv gjorde, Miro spände till lite men det löste sig bra.

På banan: Antar att ni alla kan gissa er till vad jag gjorde innan startsignal, givetvist åttvolt vid domaren. Fokusen där och genom programmet låg fortfarande på att hitta mig själv, titta upp och se vägen helt enkelt. I vänstervarvet verkligen följa med ytteraxeln och allt sånt där. Första halvan av travprogrammet kändes sådär, men efter mellantraven kändes det som att han kom igång lite bättre. Övergången till skritt blev lite väl häftig och i skritten blev han lite kort och jag fick inte fram nosen riktigt, innan traven igen blev han lite väl på. Galoppen blev sedan bättre, det enda som jag är lite missnöjd med är att min förhållning från mellangalopp till arbetsgalopp blev lite väl häftig = det blev trav lite för tidigt. I sista uppridningen började han backa av lite efter x.

Kom ut från programmet lite halvnöjd, hade önskat mer energi men höll samtidigt min plan. När jag fick veta resultatet kom det däremot nästan glädjetårar, 66,21% lyckades vi rida ihop! 6:or och 7:or rakt igenom, en 5:a på skritten och en 8:a på avbrott mellangalopp-arbetstrav (inte den som blev lite väl häftig alltså)! Jag fick dessutom en 7:a på sitsen, betalningen för att jag fokuserat så bra på det? Jag sitter rakt, min vänsterhand lever inte sitt eget liv: vi börjar hitta rätt nu!

Den procenten ledde oss till en 4:e placering, ska då även tillägga att det var en delad 1:a placering och en 3:e placering på exakt samma procent, 2p mer än vad jag och Miro red ihop. Domaren var dessutom ganska låg i sin bedömning och jag kan knappt tro att dagens resultat är verklighet! En till sak som är roligt att tillägga, tror ni inte att ponnyn vi provred, idag var en av de första placerade? Haha!


LA:1
Framridning: Framridningen kändes bra, Miro levererade och jag red bra. Visst vet jag att det kan finnas ännu lite mer energi att hämta, men det som fanns där räckte bra. Red lite linjer ur programmet och annars var det mest fyrkantsspår som gällde. Pernilla stannade även kvar och hjälpte mig lite.

I collectingring: Så fort vi kom ut började han slå med huvudet. Jag red på min åttvolt där inne, fokuserade på det jag skulle och lät honom hålla på. Pernilla sa att jag skulle prova lägga fram skänkeln och be honom öka lite när han slog till, men det blev inget bättre.

 

På banan: Inne på banan fortsatte det, gjorde som alltid innan starsignal. Genom programmet med enbart fokus på mina sma fokuspunkter just nu och hans huvud gick upp och ner, framåt och tillbaka kändes det som. Det fanns inte mycket i programmet att glädja sig åt, för det ostadiga huvudet resluterade i minimal bjudning och påskjut. När vi kom till slutet av skrittdiagonalen fick Miro nog, då stannade han, ruskade på huvudet och började backa. Jag gav mig dock inte, jag fortsatte ihärdigt att lotsa honom runt i programmet. Ni anar inte hur otroligt skönt det var att få göra den sista halten och få gå ut från banan.

Som ni kanske förstår var jag allt annat än nöjd. Det gör så ont i hjärtat att veta att jag gjorde allt jag kunde och att Miro skulle kunnat göra ett riktigt bra program om det inte vore för de förbannade knotten. Glädjeämnet, som jag även fick massor utav cred för från Pernilla, var min ihålliga ridning. Huvudskakningarna lyckades inte ta min fokus från det jag skulle fokusera på. Jag är faktiskt nöjd över det själv, efter halva travprogrammet var jag inte långt ifrån tårar och när han började protestera så hårt i skritten gick tanken om att utgå igenom mitt huvud. Men, samtidigt ville jag inte ge mig och det gjorde jag ju inte heller.

Resultatet landade på 49,74%, 7:or till 3:or varierar resultatet mellan. Lyckades i alla fall sätta båda förvända idag men skänkelvikningarna var inget att hylla för, det fanns inte bjudning. Jag förstår att jag fick de procent jag fick, vi fick ingen chans att visa "det här kan vi!" någonstans eftersom huvudrusken kom i var och varannat steg. Tråkigt nog insåg inte domaren varför han gjorde som han gjorde. Karin och Johanna hade lyckats höra lite bakom ryggen efter tävlingens slut, Karin hade då påpekat att det berodde på knott och inte ostadighet (även om det visar sig i det), men enligt domaren fanns det inte ett knott ute. Tror dock att hon såg vad som fanns i honom i alla fall, detta genom att tyda slutkommentaren!

Fler bilder kommer!