Miro fick sig ett joggingpass på novabettet, som idag inte alls var en lika stor hitt som förra veckan. Visst tog han tag i det ordentligt och så, men idag skulle jag inte haft ett rakt bett kan jag säga.

Jag kan inte ämma mig för om passet gick bra eller inte. Red lite snirkel hit och dit, fram och tillbaka i alla gångarter. Miro kändes jättefin bitvis, med bra energi och power i sig som samtidigt ledde till en fin och bra kontakt med bettet. Där emellan däremot, då kändes det inte som någonting fungerade. Jag kan inte sätta fingret på vad det var, inge knep eller genvägar fungerade för att den litte känslan som fanns skulle försvinna. Bitvis kändes han liksom ojämn i steget, för at det i nästa sekund kändes sådär bra igen. Mystiskt.

Han hade även sina små perioder under passet där han la i backen, speciellt i skritten när jag plockar upp honom och kräver mer tryck. Ett tag skulle han inte fatta vänster galopp från trav heller, så fort jag gav hjälpen tvärnitade han gång på gång. Inga små fina stopp heller, utan jag höll på att flyga av framåt. Efter några sånna flöt flera fattningar på raken. Jag tror att det kan ha att göra med att jag kom åt honom lite extra, hade nämligen sporrar på mig och det var länge sedan jag red med dem i hoppsadeln. Skänkeln hamnar ju då automatiskt högre upp = han kände antagligen sporren tydligare.

Nya tag imorgon helt enklet, ta med allt det positiva och lämnar det negativa som vanligt. Hoppas trotsponnyn kommer ut sina backperiod snart, den är inte riktigt uppskattad av mig längre! Han var i alla fall inte dragig i vänstertygeln, duktig ponny.