Idag sa jag ifrån mig min vanliga ridlektion och åkte istället ut till Hedenslund och tränade dressyr för Pernilla. Kändes skönt att få en liten ordentlig genomkörare inför helgen och lite träning skadar ju aldrig!

Miro var dock idag stelare än vanligt i sitt högra bakben, länge sedan det kändes såhär tydligt faktiskt (konstigt att tänka att det för 1-2 år sedan var en ren vardag!). Började i alla fall med att rida på ett fyrkantsspår innanför det ordinarie, där jag först och främst skulle hitta vägen för att sedan lägga in nästan skrittövergång eller en skrittövergång, två steg skritt, trav igen. Vi red så en stund åt båda varv, det fungerade dock inget vidare så vi red lite på mittvolten istället där jag fick lägga fram handen och sedan styra med sitsen samt rida på framåt. Gjorde senare samma sak även innanför fyrkantsspåret. På volten red jag även lite vänstergalopp.

Det släppte lite bit för bit, istället för att släppa allt och dra i vänstertygeln började han sakta men säkert ta stöd i båda tyglarna. Red lite tempoväxlingar där jag samlade ihop honom lite och släppte fram igen, när han väl började hitta allting. Sedan fick vi hämta andan lite, jag var trött eftersom det blev både mycket fokus och ridning.

Vi red sedan lite skänkelvikningar i först trav och sedan skritt. Red som i LA:1 men jag såg verkligen till att han var rak innan jag började flytta honom. Allting flöt på väldigt bra tycker jag och efter en stund fick jag rida skänkelvikning i zickzack kan man säga, först flytta från medellinjen ut till kvartslinjen för ena skänkeln för att sedan flytta honom tillbaka in på medellinjen för den andra.

Avslutningsvis fick jag bara följa fyrkantsspåret i trav, då började det verkligen släppa till kan jag säga. Red någon 10m volt men annars var det bara fyrkantsspåret som gällde. Fick ihop honom riktigt bra och känslan var den samma, verkligen stor skillnad jämfört med hur det var från början.

Jag är nöjd med passet och på ett sätt är det bra att stelheten visar sig på träning, då kan jag verkligen få hjälp med att få bort den. Det jag tar med mig från den här träningen är helt klart skänkelvikningarna, det flytet och energin vi hade i dem räcker gott och väl i dagens läge. Har inte velat rida för mycket skänkelvikningar självständigt nu på slutet eftersom det slutat i kalkon, men nu har jag förstärkt mitt självförtroende där igen. Bara titta upp och dit jag ska samt putta med skänkeln är det som behövs, inget annat Jennie! Jag tar även med mig känslan från slutet, för även den känslan var bra. Min sits lyckades jag dessutom hålla, trots att Miro var stel och så.