Miro fick sig en promenad i det härliga(?) höstmörkret. Han promenerade på i ett glatt och friskt tempo, dock spände han till lite till och från men det kanske inte är så konstigt heller. Efteråt stretchade vi bakben i sin vanliga turordning.

Det finns inga ord som beskriver hur mycket den här ponnyn betyder för mig. Idag ville han absolut inte att jag skulle lämna hans box, han ville bara stå och bli kliad och myst med. Han är verkligen underbar.