Dag 27 - En stund jag aldrig kommer att glömma
Publicerat av Jennie Börs den 27 September 2011 kl. 22:42 i Allt & inget
Vi byter ut stund mot dag istället!
En dag som jag sent kommer att glömma är lördagen den 30 augusti 2011. Andra tävlingsdagen på NF-SM som jag började med att rida en LB:1. Det var debuten inomhus och det gick ju som det gick, känslan i botten eftersom Miro inte alls lyssnade på mig. Han var lite smått ostryrbar och mycket spänd, men resten av dagen blev bättre!
Sedan blev det utställning, den mest nervösa punkten för helgen. Jag hade ju aldrig visat en häst på det viset innan, även om jag tränat flertalet gånger hemma kände jag mig väldigt oförberedd. Miro var lite smått taggad och irriterad på alla flygfän, vilket gjorde det väldigt svårt att ställa upp honom för dommaren. När jag skulle visa skritten och traven failade jag till det totalt eftersom jag trodde dommaren sa "Gå rakt emot eken" när hon sa "Gå rakt emot häcken", jag såg ingen ek bland alla tallar! I traven kunde jag inte visa honom tillräckligt. När han var färdigvisad berättade dommaren i högtalarna att hon dömt katalognummer 95, det som nämndes var bl.a. "Mycket god rastyp med vackert huvud .. bra sadelläge .. kunde visa lite mer i traven .. ni är välkommna tillbaka igen". Och det där sista, helt otroligt! Visningen var helt totalrörigt, men vi klarade det!
Då började väntan på att det var dags för att visa honom i valackringen. När de ropade ut att det var ca 15 min kvar lastade vi ur honom och gick iväg till stora gräsbanan. Där fick vi gå runt i en bra stund i väntan på att de dömde färdigt de sista ponnyerna. Miro var skapligt irriterad på alla flygfän kan jag säga .. Mitt mål var bara att gå in i ringen och göra mitt bästa, allt var ju nytt för mig.
När vi väl gick in i ringen tänkte jag bara på att ta ganska långa och bestämda steg. Vi fick göra halt och trava en och en (Miro hade dock väääldigt svårt att stå still), traven fick vi till lite bättre än på visningen men inte fullt ut. Vi fick gå lite till och sedan göra halt igen, Miro fick jag dock gå emd på en liten volt eftersom han inte kunde stå still. Dommarna ropade i obestämd ordning ut ponny efter ponny, dock i nummerordning. De hoppade över nummer 95 och jag hajade till, det måste ju betyda att vi på någotvis var med i matchen? Och mycket riktigt, tillslut var det Miro och en till valack kvar. De rabblade lite om härstamningar och sedan kom det "Bästa valack är nummer 95, Miro". Att ta till sig de orden att Miro, min fina Miro blev den finaste valacken. Hur galet är inte det! Miro fick en stor rosett och jag blommor och ett paket, sedan fick vi trava mot utgången. Då visade han sin trav kan jag säga!
Medan de utsåg bästa sto och hingst gick jag runt med Miro, han var nu väldigt irriterad på alla flygfän. Men det var bara att gå på, runt och runt.
Sidan blev det äntligen dax för "Best in show", där bästa och näst bästa sto, valack och hingst fanns med. Vi fick visa dem i skritt och även trav, nu fick vi verkligen till traven! De ropade än en gång ut en efter en, men nummer 95 hoppade de över. Vi var med i matchen! De pratade på om härstamning och sånt på de två hästarna som var kvar. Jag hade inga förväntningar, jag menar, hingstar är ju lite snyggare än valacker. Men ack så fel jag hade, rätt som det var sa de "Best in show, nummer 95, Miro!" och sedan hörde man världens skrik från publiken. Allt var så overkligt, jag fattade verkligen ingenting! Men Miro fick en ännu större rosett och täcke, sedan blev det ärevarv. Gissa vem som var skapligt övertaggad? Token lyckades dessutom trampa av mig skon, haha ..
Det är en dag som jag aldrig glömmer! Att få en bekräftelse på att det verkligen är en fin ponny jag har och att dessutom kunna säga att han är Sveriges finaste NF utan att ljuga. Att den där ponnyn är min, jag är så otroligt stolt över honom. Han var nog väldigt stolt över sig själv för den delen med, han älskar ju verkligen att visa hur snygg han är. ;) Det som var lite extra roligt var att han vann över hingsten som vann över honom 2006, nu blev det ombytta roller.
En dag som jag sent kommer att glömma är lördagen den 30 augusti 2011. Andra tävlingsdagen på NF-SM som jag började med att rida en LB:1. Det var debuten inomhus och det gick ju som det gick, känslan i botten eftersom Miro inte alls lyssnade på mig. Han var lite smått ostryrbar och mycket spänd, men resten av dagen blev bättre!
Sedan blev det utställning, den mest nervösa punkten för helgen. Jag hade ju aldrig visat en häst på det viset innan, även om jag tränat flertalet gånger hemma kände jag mig väldigt oförberedd. Miro var lite smått taggad och irriterad på alla flygfän, vilket gjorde det väldigt svårt att ställa upp honom för dommaren. När jag skulle visa skritten och traven failade jag till det totalt eftersom jag trodde dommaren sa "Gå rakt emot eken" när hon sa "Gå rakt emot häcken", jag såg ingen ek bland alla tallar! I traven kunde jag inte visa honom tillräckligt. När han var färdigvisad berättade dommaren i högtalarna att hon dömt katalognummer 95, det som nämndes var bl.a. "Mycket god rastyp med vackert huvud .. bra sadelläge .. kunde visa lite mer i traven .. ni är välkommna tillbaka igen". Och det där sista, helt otroligt! Visningen var helt totalrörigt, men vi klarade det!
Då började väntan på att det var dags för att visa honom i valackringen. När de ropade ut att det var ca 15 min kvar lastade vi ur honom och gick iväg till stora gräsbanan. Där fick vi gå runt i en bra stund i väntan på att de dömde färdigt de sista ponnyerna. Miro var skapligt irriterad på alla flygfän kan jag säga .. Mitt mål var bara att gå in i ringen och göra mitt bästa, allt var ju nytt för mig.
När vi väl gick in i ringen tänkte jag bara på att ta ganska långa och bestämda steg. Vi fick göra halt och trava en och en (Miro hade dock väääldigt svårt att stå still), traven fick vi till lite bättre än på visningen men inte fullt ut. Vi fick gå lite till och sedan göra halt igen, Miro fick jag dock gå emd på en liten volt eftersom han inte kunde stå still. Dommarna ropade i obestämd ordning ut ponny efter ponny, dock i nummerordning. De hoppade över nummer 95 och jag hajade till, det måste ju betyda att vi på någotvis var med i matchen? Och mycket riktigt, tillslut var det Miro och en till valack kvar. De rabblade lite om härstamningar och sedan kom det "Bästa valack är nummer 95, Miro". Att ta till sig de orden att Miro, min fina Miro blev den finaste valacken. Hur galet är inte det! Miro fick en stor rosett och jag blommor och ett paket, sedan fick vi trava mot utgången. Då visade han sin trav kan jag säga!
Medan de utsåg bästa sto och hingst gick jag runt med Miro, han var nu väldigt irriterad på alla flygfän. Men det var bara att gå på, runt och runt.
Sidan blev det äntligen dax för "Best in show", där bästa och näst bästa sto, valack och hingst fanns med. Vi fick visa dem i skritt och även trav, nu fick vi verkligen till traven! De ropade än en gång ut en efter en, men nummer 95 hoppade de över. Vi var med i matchen! De pratade på om härstamning och sånt på de två hästarna som var kvar. Jag hade inga förväntningar, jag menar, hingstar är ju lite snyggare än valacker. Men ack så fel jag hade, rätt som det var sa de "Best in show, nummer 95, Miro!" och sedan hörde man världens skrik från publiken. Allt var så overkligt, jag fattade verkligen ingenting! Men Miro fick en ännu större rosett och täcke, sedan blev det ärevarv. Gissa vem som var skapligt övertaggad? Token lyckades dessutom trampa av mig skon, haha ..
Det är en dag som jag aldrig glömmer! Att få en bekräftelse på att det verkligen är en fin ponny jag har och att dessutom kunna säga att han är Sveriges finaste NF utan att ljuga. Att den där ponnyn är min, jag är så otroligt stolt över honom. Han var nog väldigt stolt över sig själv för den delen med, han älskar ju verkligen att visa hur snygg han är. ;) Det som var lite extra roligt var att han vann över hingsten som vann över honom 2006, nu blev det ombytta roller.
Kommentarer
Trackback