Utan att tveka en sekund: Zanzibar. Jag saknar honom varje dag, varje gång någonting påminner om honom svider det till i hjärtat. Det kan vara en låt, en bild eller bara en liten detalj, saknaden ligger där och gnager. Han betydde så otroligt mycket för mig och jag kommer aldrig glömma de fantastiska stunder vi haft tillsammans. Zanzibar lärde mig så mycket, framförallt fick han mig att lite på att jag själv kunde, om jag bara ville.

Senaste året kanske jag inte la speciellt mycket tid på honom, men att bara veta att han fanns där i sin box betydde mycket. De få gånger jag red honom var underbara, känslan av att veta vart alla knappar finns och bara njuta av stunden. Jag är tacksam för att jag inte visste sista ridpasset att det skulle bli det sista, någonsin.

Någongång ska jag sammanställa vår tid i ett inlägg, men inte än. Bara av att sitta och skriva det här känner jag hur det bränner innanför ögonlocken. Fina, fina Zanzibar ..